Anmälningar om tvivelaktiga transaktioner – onödigt arbete eller ett verkligt nyttigt tips?

Publiceringsdatum 5.5.2021 13.57 Blogg

En kund kommer in strax före stängning och vill köpa en dyrbar klocka kontant. Revisorn noterar att företagets omsättning inte stämmer överens med reservationsboken. En varuhandlare som tidigare har deponerat små kontanta belopp börjar göra betydligt större insättningar utan att omsättningen tydligt skulle ha ökat. En utländsk kund vill köpa en värdefull fastighet utan visning och utan lånefinansiering.

Alla ovannämnda exempel uppfyller definitionen för en tvivelaktig transaktion. En tvivelaktig transaktion är en transaktion som avviker från kundens normala verksamhet eller som inte är typisk för kundens verksamhet. En företagare som är väl förtrogen med kunden upptäcker att transaktionen i fråga inte lämpar sig för den profil som man har skapat om kunden utifrån kundkontrollen. Transaktionen kan exempelvis vara ovanligt stor för kunden i fråga, avvika från kundens sedvanliga servicebehov eller cykel eller rikta sig till en annan bransch där kunden tidigare har varit verksam.

Företagaren börjar utreda bakgrunden till transaktionen och ber kunden om mer information. Det är möjligt att det finns en logisk grund för transaktionen. Efter att företagaren fått mer information kan hen ändå anse att transaktionen är ologisk eller avvikande och besluta att avbryta transaktionen.

Företagare berättar tämligen ofta att de stött på försök till misstänkta transaktioner. Företagaren har inte genomfört transaktionen, men inte heller vidtagit några andra åtgärder. Genom att vägra genomföra transaktionen har företagaren upplevt sig ha undvikit risken att bli missbrukad eller delaktig i olaglig verksamhet.

Om företagaren inte gjort någon anmälan om en tvivelaktig transaktion har han eller hon dock själv kunnat göra sig skyldig till en överträdelse av penningtvättslagen. I värsta fall har brottslingen gått vidare till nästa aktör, som med lite mindre utredningar har beslutat att genomföra den önskade transaktionen. På det här sättet får myndigheterna inte kännedom om den tvivelaktiga transaktionen och pengar som eventuellt skaffats genom brott har förts utom räckhåll för myndigheterna.

Från observationer till handling: vad ska jag anmäla?

Penningtvättslagen gäller flera olika branscher, utöver den mer allmänt kända banksektorn, dessutom bl.a. bokförare, fastighetsmäklare och varuhandlare som tar emot stora kontantsummor. De aktörer som omfattas av tillämpningsområdet kallas i lagen rapporteringsskyldiga. Namnet härrör från skyldigheten för de aktörer som omfattas av tillämpningsområdet att anmäla avvikande transaktioner.

Den rapporteringsskyldiga måste känna till kundens verksamhet så väl att den kan upptäcka transaktioner som avviker från kundens normala verksamhet. Den rapporteringsskyldiga ska inhämta information om sin kund och om dennes verksamhet samt följa kundens verksamhet. Uppföljningen måste vara tillräcklig med tanke på arten och omfattningen av kundens verksamhet, kundförhållandets varaktighet och längd samt riskerna för att den rapporteringsskyldiga ska kunna försäkra sig om att kundens verksamhet motsvarar den rapporteringsskyldigas erfarenheter av och kunskaper om kunden och dennes verksamhet. 

Den rapporteringsskyldiga ska enligt lagen skaffa ytterligare information om tvivelaktiga transaktioner. Vid behov ska också medlens ursprung utredas. Om transaktionen även efter redogörelsen verkar tvivelaktig eller om kunden inte alls lämnar någon redogörelse ska den rapporteringsskyldiga omedelbart underrätta centralen för utredning av penningtvätt om saken. Den rapporteringsskyldiga ska alltid göra en anmälan också i de fall då ett kundförhållande inte etableras eller den begärda transaktionen inte alls genomförs.

Anmälningarna är ytterst viktiga verktyg vid utredning av penningtvättsbrott

I fjol gjordes över 62 000 anmälningar om tvivelaktiga transaktioner. Enligt den årsberättelse*  som publicerats av Centralen för utredning av penningtvätt vid CKP, som tar emot anmälningarna, var den vanligaste brottsrubriceringen som centralen överlämnade uppgifter till i likhet med tidigare år grovt bedrägeri. Därefter var de vanligaste rubriceringarna grov penningtvätt, grovt bokföringsbrott, bedrägeri och grovt skattebedrägeri. Enligt årsrapporten från centralen för utredning av penningtvätt är ovanliga transaktioner den klart vanligaste anmälningsgrunden av 40 alternativ. Bristfällig utredning av medlens ursprung var också en vanlig orsak för anmälan.

Anmälningar om tvivelaktiga transaktioner är ett mycket viktigt verktyg för centralen för utredning av penningtvätt när den utreder penningtvättsbrott. Anmälningar bör göras med låg tröskel. Anmälan om en tvivelaktig transaktion är inte en polisanmälan och den rapporteringsskyldiga förutsätts inte bedöma transaktionens laglighet. De rapporteringsskyldiga bör alltså inte ha någon hög tröskel för att göra en anmälan. Centralen för utredning av penningtvätt ansvarar för att utreda tillgångarnas verkliga ursprung och transaktionens faktiska natur. Det är dessutom bra att komma ihåg att även om en enskild anmälan inte leder till att ett nytt ärende inleds, är anmälningarna av central betydelse också när det gäller att koppla ihop olika fall. En enskild anmälan kan alltså ha betydelse också i ett bredare sammanhang.

Centralen för utredning av penningtvätt inledde i fjol 1 845 utredningar av penningtvätt. Utredningarna, dvs. ”fallen”, inleds huvudsakligen på basis av mottagna anmälningar, men en del hänför sig också till de förfrågningar som centralen fått eller till internationellt samarbete.**  Antalet förordnanden om avbrytande av en transaktion, dvs. frysningsförordnanden, har ökat betydligt från år till år, även om beloppet i euro sjönk från 2019 års nivå. I fjol fryste CKP tillgångar till ett värde av 7,5 miljoner euro, varav ca 4,6 miljoner euro blev kvar hos myndigheterna.

Anvisningar till dem som regionförvaltningsverket övervakar om hur anmälan ska göras

Trots att antalet anmälningar ökat betydligt har anmälningar gjorda av de rapporteringsskyldiga som regionförvaltningsverket övervakar utgjort endast en liten andel under årens lopp. Detta trots att det till de verksamhetsområden som regionförvaltningsverket övervakar hör kontantintensiva aktörer eller aktörer som har haft fall av penningtvätt som fått medieuppmärksamhet. Man kan därför dra slutsatsen att det ringa antalet anmälningar beror på bristande praxis och okunskap inom branschen. En del av de aktörer som hör till lagens tillämpningsområde är inte nödvändigtvis medvetna om att riskerna kan gälla det egna verksamhetsområdet eller identifiera indikatorer som hänför sig till riskerna. De konkreta verktygen för att åskådliggöra saken kan ha varit små.

Regionförvaltningsverket har publicerat en anvisning för anmälan av tvivelaktiga transaktioner. Även om indikatorerna för en tvivelaktig transaktion är ganska likartade oberoende av bransch, ger anvisningen också branschvisa exempel gällande olika tjänster och produkter. Dessutom presenteras i de branschvisa avsnitten exempel på konkreta situationer där det finns skäl att göra en anmälan.

De rapporteringsskyldiga bör komma ihåg att det inte är frivilligt att göra en anmälan om en tvivelaktig transaktion. Anmälan är en skyldighet som grundar sig på lag och om den rapporteringsskyldiga uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att göra anmälan när det finns skäl till det, kan övervakaren påföra en sanktion för detta enligt lagen. Genom att göra anmälan är du också en del av bekämpningen av grå ekonomi och brottslighet. Bekämpningen av penningtvätt kan i sista hand anses syfta till att förebygga brottslighet när vinningen av olaglig verksamhet på ett så heltäckande sätt som möjligt kan återbördas till statskassan.

Anvisning om rapportering av tvivelaktig transaktion
Mer information om tillsynen över efterlevnaden av penningtvättslagen finns på regionförvaltningsverkets webbplats samt på Rahanpesu.fi

Milka Tornberg-Nyman
Överinspektör, Regionförvaltningsverket i Södra Finland

 


* Årsberättelse från Centralen för utredning av penningtvätt 2020, s. 25.
** Föregående, s. 22

penningtvätt