Referat av klagomålsbeslut

Här hittar du beslutssammandrag om följande ämnesområden:

I sammandragen beskriver vi kort klagomålsinnehållet, vårt beslut och motiveringen. Varje beslutssammandrag är anonymt.

Sammandrag som gäller webbtillgänglighet hittar du på tillganglighetskrav.fi:

Klagomålsbeslut (webbtillgänglighet)

Om du vill ha mer information om något beslut, vänligen kontakta registratorskontoret.

Registraturtjänster

Skriv minst tre bokstäver och skrolla neråt på sidan. Tryck inte på retur-knappen. Resultaten blir synliga automatiskt.

Hälso- och sjukvården - 2022

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 22.2.2022
diarienummer ISAVI/9554/2021

Ett DNR-beslut förutsätter individuell bedömning av patientens kliniska tillstånd, diskussion med patienten eller hens lagliga företrädare och anteckning av motiveringarna till besluten i journalhandlingarna.

Beskrivning av ärendet 

Dottern klagade över beslutet att inte återuppliva hennes far på vårdhemmet (DNR-beslut). Beslutet hade fattats kort efter att klienten flyttat till vårdhemmet och utan att läkaren hade träffat klienten och bedömt hans kliniska tillstånd. Informationen om klientens hälsotillstånd och funktionsförmåga förmedlades per telefon via vårdhemmets vårdare till läkaren, och det fanns ingen anteckning i handlingarna om vilken information om klienten och hans funktionsförmåga som hade förmedlats. Klientens åsikt i frågan hade inte utretts. Det har också rått oklarhet mellan vårdpersonalen och läkaren angående verksamhetspraxis och ansvar i vårdhemmet gällande klientens DNR-process. 

Beslut

I sitt beslut gav regionförvaltningsverket läkaren Y en anmärkning för framtiden med konstaterandet att innan ett DNR-beslut fattas krävs en individuell bedömning av patientens/klientens kliniska situation, en diskussion med patienten eller dennes lagliga företrädare och att motiveringarna till omständigheterna och beslutet antecknas i journalhandlingarna.

Regionförvaltningsverket gav organisationen X en anmärkning för framtiden om att den ska beakta erforderliga processer och utarbetade anvisningar för DNR-beslut i utbildningen och introduktionen av läkare och att klienterna och deras anhöriga vid behov ska tryggas vårdöverläggning och åtminstone en individuell bedömning av klientens tillstånd innan betydande vårdbeslut fattas. 

Regionförvaltningsverket gav ansvarsperson Z en anmärkning för framtiden om att vårdhemmets personal ska introduceras i de anvisningar som utarbetats inom organisationen och att de anvisningar som getts ska följas. Dessutom instruerade regionförvaltningsverket ansvarspersonen att se till att hela personalen sköter om att journalanteckningarna är korrekta. 

Utöver det som nämnts ovan inledde regionförvaltningsverket en separat tillsyn av att enhetens läkartjänster var adekvata. 

Motivering till beslutet 

DNR-beslutet är enligt patientlagen ett sådant viktigt vårdbeslut som ska diskuteras, vid behov flera gånger, med patienten själv eller om patienten inte själv kan fatta beslut om sin vård, med hans eller hennes anhöriga eller andra närstående. Om det inte går att diskutera saken med patienten själv ska man i diskussionerna med andra i synnerhet försöka reda ut hur patienten själv hade önskat sig sin vård. En anteckning om beslutet ska göras i journalhandlingarna. Av anteckningen ska framgå vem som fattat beslutet, de medicinska grunderna för beslutet, den diskussion som förts med patienten eller de anhöriga och patientens eller de anhörigas ställningstagande till beslutet. 

Då en patient blir klient inom serviceboende med heldygnsomsorg är det enligt regionförvaltningsverket ändamålsenligt att läkaren undersöker och bedömer klientens kliniska tillstånd som grund för vårdplanen och eventuella vårdriktlinjer. Även i det här fallet skulle det ha inneburit att man förutom att bekanta sig med förhandsinformationen även skulle ha undersökt patienten kliniskt innan man fattade ett DNR-beslut. Dessutom anser regionförvaltningsverket att grunderna för besluten ska antecknas tillräckligt noggrant i journalhandlingarna.  

I det ärende som nu bedömts förblir klientens egen syn på DNR-beslutet och dess innebörd oklar. Regionförvaltningsverket anser att klientens åsikt borde ha antecknats i handlingarna eller alternativt att klienten på grund av sin sjukdom inte kan ta ställning till beslutet. Av handlingarna framgick att de anhöriga i princip hade motsatt sig DNR-beslutet. 

Av handlingarna framgick inte heller vilken information vårdhemmets vårdare förmedlade till läkaren om klientens hälsotillstånd och funktionsförmåga innan läkaren fattade DNR-beslutet utifrån en diskussion med klientens maka. 

Enligt utredningen sköts klienternas ärenden i vårdhemmet huvudsakligen på distans. I det här fallet genomfördes det som ett telefonsamtal mellan vårdaren och läkaren. Regionförvaltningsverket anser att ett telefonsamtal mellan sjukskötare och läkare inte kan jämställas med distanskontakt, vilket är viktigt att organisationen beaktar i sin framtida verksamhet.

Dessutom inledde regionförvaltningsverket en separat tillsyn av att enhetens läkartjänster var adekvata. 


Centrala lagar och rekommendationer

  • Folkhälsolagen (66/1972) 44 § 2 momentet
  • Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 8 §  
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 15 §, 22 § 1 momentet, 26 § 3 momentet
  • Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 3 § 2 momentet, 6 §, 12 §
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar (298/2009) 11 §, 12 § 1 momentet
  • Valviras anvisning om vårdplaner och DNR-beslut inom långtidsvården samt prehospital akutsjukvård (Dnr 4141/2015)
  • Riksdagens justitieombudsmans beslut (573/2018) 4.6.2019 om att inte återuppliva.  
     

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 19.10.2021
diarienummer LSSAVI/12907/2020

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården kan inte delta i behandlingen av en anmärkning riktad mot den egna verksamheten, och till svaret på anmärkningen ska bifogas ett besvärsförbud

Beskrivning av ärendet 

Stadens överläkare svarade på en anmärkning av en patient som gällde överläkarens egen verksamhet. Dessutom saknade läkarens svar på anmärkningen besvärsförbud, trots att man inte kan söka ändring i svar på anmärkning (Lagen om patientens ställning och rättigheter 15 §).

Beslut

Regionförvaltningsverket gjorde överläkaren uppmärksam på att en anmärkning riktadmot en yrkesutbildad persons egen verksamhet inom hälso- och sjukvården lämpligen bör flyttas över till en ojävig person inom organisationen.  Dessutom gjorde regionförvaltningsverket överläkaren uppmärksam på att ett besvärsförbud ska bifogas till svaret på anmärkningen enligt 15 § i lagen om patientens ställning och rättigheter.   

Regionförvaltningsverket rekommenderar att staden gör ett tillägg till stadens anvisningar om anmärkningsförfarandet att endast en ojävig person kan ge svar på en anmärkning och inte den som är part i ärendet.

Motivering till beslutet 

Ärendet som anmärkningen gäller ska granskas opartiskt av hälso- och sjukvårdsenheten.  På så sätt blir utredningen trovärdig och patienten blir hörd på ett genuint sätt.    Kravet på ojävighet garanterar en god förvaltning.    På behandlingen av en anmärkning inom den offentliga hälso- och sjukvården tillämpas förvaltningslagens bestämmelser.  Bestämmelser om jäv finns i förvaltningslagens paragrafer 27 och 28: en tjänsteman får inte delta i behandlingen av ett ärende om tjänstemannen är part.

Om det enligt paragraf 48 i förvaltningslagen enligt en särskild bestämmelse är förbjudet att anföra besvär eller beslutet inte är överklagbart, skall den bestämmelse som ligger till grund för detta anges i beslutet. I det här fallet gäller det anmärkning enligt 10 § 1 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter. I mom. 15 i samma lag konstateras att beslutet inte kan överklagas genom besvär.

Centrala lagar

  • Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 10 §, 5 §, 15 §
  • Förvaltningslagen (434/2003) 27 §, 28 §, 48 §

Hälso- och sjukvården - 2021

Regionförvaltningsverket i Södra Finland 
Hälsovård
Datum för avgörande: 4.6.2021
Diarienummer: ESAVI/43284/2019

Korrigering av anteckningar i journalhandlingar på patientens begäran

Beskrivning av ärendet 

A berättade i sitt klagomål att hen vill att de felaktiga anteckningarna i journalhandlingarna som gäller hen korrigeras. A berättade att läkaren hade bland annat felaktigt antecknat variationsintervallet för A:s laboratorieprov i patientjournalen.

Hälsostationens överläkare hade i sitt utlåtande berättat att hen inte hittade ett sådant fel i journalanteckningarna om A som skulle föranleda en korrigering av anteckningarna. Överläkaren konstaterade att A kan föra ärendet till dataombudsmannen för behandling.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket konstaterade att det inte har behörighet att bestämma om journalanteckningar
ska korrigeras eller ändras. Regionförvaltningsverket konstaterade på allmän nivå att den registrerade utan dröjsmål ska ges ett skriftligt beslut, om den personuppgiftsansvarige inte vidtar åtgärder enligt den registrerades begäran.

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att rättelseyrkanden som gäller anteckningar i journalhandlingar ska framställas till den personuppgiftsansvarige, som i allmänhet är den organisation som producerat tjänsten. Om den personuppgiftsansvarige inte vidtar åtgärder på begäran av den registrerade, ska den registrerade underrättas om detta genom ett skriftligt beslut utan dröjsmål eller senast inom en månad. I beslutet ska den registrerade informeras om grunderna för beslutet samt om möjligheten att anföra besvär hos tillsynsmyndigheten och använda andra rättsmedel.

Grunder för avgörandet 

Anteckningarna i journalhandlingarna kan ändras om uppgiften är felaktig eller om den inte är nödvändig med tanke på patientens vård. Regionförvaltningsverket konstaterade att anteckningarna i journalhandlingarna
ska korrigeras på ett sådant sätt att både den ursprungliga och den korrigerade anteckningen senare kan läsas. Namnet på den som gjort korrigeringen, personens tjänsteställning, datum för korrigeringen och grunden för den ska antecknas i journalhandlingarna. Den som är personuppgiftsansvarig är inte skyldig att göra de krävda rättelserna om uppgifterna som är lagrade i registret med tanke på hanteringen av personuppgifterna är felfria och nödvändiga och de inte är bristfälliga eller föråldrade.

Enligt regionförvaltningsverket utgör anteckningarna i journalhandlingarna den yrkesutbildade personens syn på saken. Patienten kan be att hens åsikt fogas till journalhandlingarna om hälso- och sjukvårdsenheten meddelar att den inte korrigerar journalhandlingarna. Dataombudsmannen har på sin webbplats (hänvisad till den 8 januari 2021) rekommenderat att anteckningar i patientjournaler kompletteras med patientens uppfattning om händelseförloppet eller vad patienten berättat, särskilt om en beskrivning enligt patientens syn på saken kunde ha påverkat eller kan påverka avgöranden som gäller patientens vård. De uppgifter som ska komplettera anteckningen ska vara nödvändiga med tanke på patientuppgifternas användningsändamål. 

Regionförvaltningsverket konstaterade att man kan låta ett beslut i ett ärende som rör korrigering av journalhandlingar prövas av dataombudsmannen. Det ingår inte i dataombudsmannens behörighet att avgöra om en läkare enligt yrkesmässig bedömning har förfarit på lämpligt sätt då hen gjorde sin bedömning om patientens hälsotillstånd. Dataombudsmannen bestämmer därför inte att till exempel diagnosuppgifter ska korrigeras. Dataombudsmannen kan heller inte bestämma att en medicinsk bedömning som antecknats i patientuppgifterna ska rättas på basis av ett läkarutlåtande som erhållits någon annanstans.

Centrala lagar och rekommendationer

  • EU:s allmänna dataskyddsförordning (2016/678), artikel 12, 16 och 77
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar (298/2009) 20 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 15.2.2021
diarienummer ISAVI/7031/2020

När ett DNR-beslut fattas för en person med minnessjukdom ska ärendet också diskuteras med de anhöriga och beslutet motiveras medicinskt

Beskrivning av ärendet

Klagomålet handlar om ett beslut om att inte återuppliva en person, dvs. ett DNR-beslut, som fattats för en multisjuk äldre person med minnessjukdom. I november 2019 hade man för en patient fattat ett första DNR-beslut. Anteckningar om och motiveringar för beslutet, samt en anteckning över diskussionen med de anhöriga, utarbetades fyra dagar efter själva beslutet. Genom beslutet begränsades inga andra behandlingar. En annan läkare hade återkallat DNR-beslutet fem dagar senare. Motiveringen för återkallandet var de anhörigas önskemål.

Åtta månader senare (i juli 2020) hade ett nytt DNR-beslut fattats för patienten. Hälsocentralläkaren hade fattat beslutet efter att ha diskuterat saken med patienten och överläkaren. Samtidigt avgränsades patienten från intensivvård och BiPAP-ventilatorbehandling. Informationen om det nya beslutet var en överraskning för de anhöriga, och de erhöll ingen utredning över vilka vårdbegränsningar som hade gjorts för patienten. I journalhandlingarna motiverades inte heller DNR-beslutet medicinskt.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket fäster med tanke på den framtida verksamheten hälsocentralläkarens och överläkarens uppmärksamhet vid att man vid beslut om att inte återuppliva (DNR) personer med minnessjukdom också måste diskutera saken med de anhöriga, anteckna de anhörigas synpunkt på saken och motiveringarna för DNR-beslutet samt även berätta om dessa för de anhöriga.

Regionförvaltningsverket konstaterar att en patient eller en anhörig inte kan kräva att ett medicinskt korrekt och motiverat DNR-beslut ska upphävas.

Grunder för beslutet

DNR-beslutet är ett viktigt vårdbeslut som avses i patientlagen och ska diskuteras, vid behov flera gånger, med patienten själv. Om patienten inte själv kan fatta beslut om sin vård ska ärendet diskuteras med patientens anhöriga eller andra närstående. Om det inte är möjligt att diskutera frågan med patienten själv, ska strävan vara att i diskussioner med andra särskilt utreda hur patienten själv hade önskat bli vårdad. En notering om beslutet ska göras i journalhandlingarna med uppgifter om vem som har fattat beslutet, de medicinska grunderna för beslutet, diskuss-ionen med patienten och/eller en anhörig och dennas ställningstagande till beslutet.

Regionförvaltningsverket anser att det DNR-beslut som läkaren fattat för patienten i november 2019 baserade sig på medicinska grunder och till denna del var ändamålsenligt. Regionförvaltningsverket anser att motiveringarna för DNR-beslutet borde ha antecknats den dag då beslutet fattades. Nu antecknades motiveringarna först fyra dagar senare. Enligt handlingarna hade man dock diskuterat saken med patienten och de anhöriga den dag då beslutet fattades och informerat dem om att beslutet inte utesluter något annat från patientens vård än återupplivning.

Regionförvaltningsverket konstaterar att patientens DNR-beslut och deras upphähande i november 2019 på basis av journalanteckningarna är förvirrande. Upphävandet av beslutet motiverades inte medicinskt och hälsocentralläkaren konsulterade inte överläkaren, som man bör göra enligt organisationens anvisningar.  

Regionförvaltningsverket anser att DNR-beslutet som fattades i juli 2020 inte fattades på behörigt sätt. Ärendet diskuterades inte med de anhöriga och inga moti-veringar för DNR-beslutet antecknades i journalhandlingarna. De anhöriga informerades inte heller om vårdbegränsningarna eller själva beslutet. Regionförvaltnings-verket fäste läkarnas uppmärksamhet för den framtida verksamheten vid det som sägs ovan. Dessutom instruerade regionförvaltningsverket organisationen att preci-sera sina anvisningar för läkare om hur DNR-beslut fattas och upphävs.

Regionförvaltningsverket konstaterar att en patient eller en anhörig inte kan kräva att ett medicinskt korrekt och motiverat DNR-beslut ska upphävas.

Centrala lagar och rekommendationer

 

  • hälso- och sjukvårdslag 8 § 1 mom.
  • lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 15 §
  • lag om patientens ställning och rättigheter (patientlag) 3 § 2 mom., 6 §, 12 §
  • social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar 11 §
  • Valviras (Dnr 4141/2015) anvisning om vårdplaner och DNR-beslut i långtidsvård och den prehospitala akutsjukvården
  • riksdagens justitieombudsmans avgörande (573/2018) 4.6.2019 om beslut om att inte återuppliva en person.

 

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 18.3.2021
diarienummer ISAVI/8765/2019

Den prehospitala akutsjukvården ska utreda och dokumentera patientens anamnes samt beakta exceptionellt svårframkomliga förhållanden i samband med beslutet att lämna patienten hemma

Beskrivning av ärendet

En äldre person förlorade plötsligt medvetandet på en stugö. Den prehospitala akutsjukvården anlände med över en timmes fördröjning. Den prehospitala akutsjukvården betraktade händelsen som en svimning och fattade beslutet att lämna patienten hemma. Nästa dag visade det sig att patienten hade haft bröstsmärtor innan hen förlorade medvetandet och att de närvarande hade gett första hjälp.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket fäste den prehospitala akutsjukvårdens uppmärksamhet vid utredning och dokumentering av tillräcklig anamnes samt beaktande av exceptionellt svårframkomliga förhållanden i samband med beslutet om att lämna patienten hemma.

Regionförvaltningsverket anvisade att man vid utarbetandet av en anvisning om bedömningen av patientens vårdbehov enligt förordningen ska beakta behovet av utredning och dokumentering av tillräcklig anamnes.

Grunder för beslutet

I förordningen om prehospital akutsjukvård fastställs inga tider för att nå befolkningen på obebodda områden, men prehospital akutsjukvård ska ordnas även i dessa områden.

Enligt handboken för prehospital akutsjukvård (Duodecim terveysportti) ska patienten intervjuas och undersökas grundligt före transportbeslutet och valet av transportsätt. I klagomålsärendet saknade journalen över den prehospitala akutsjukvården uppgifter om symtom som föregick medvetslösheten eller förhandssymtom eller frågor som utesluter dessa symtom, trots att patienten annars hade undersökts på behörigt sätt. Förstavårdarna bad akutvårdsläkaren om en vårdanvisning, varvid det bedömdes att det var fråga om svimning och att patienten kunde stanna på stugön.

Enligt läkarens handbok (Duodecim) typer upprepade svimningar och typiska förhandssymtom på reflexmedierad medvetandeförlust. Däremot ökas sannolikheten för allvarlig hjärtrelaterad medvetandestörning av högre ålder, manligt kön och riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. En hjärtrelaterad medvetandestörning börjar plötsligt eller under ansträngning och är ofta förknippad med hjärtsymtom, såsom förnimmelser av arytmi eller bröstsmärta.

Enligt handboken för prehospital akutsjukvård ska man känna till orsaken till symtomet när beslutet om att lämna patienten hemma fattas. Den läkare som ger vårdanvisningen ska vid behov utreda ytterligare uppgifter enligt vilka patienten skulle behöva jourvård.  Regionförvaltningsverket ansåg att akutvårdsläkaren i situationen som överklagas borde ha kompletterat förhandsuppgifterna med frågor som utesluter hjärtrelaterad medvetandestörning. Regionförvaltningsverket ansåg att den förvirrande faktorn var att det förekom en lång fördröjning mellan nödsamtalet och akutsjukvårdens ankomst till platsen, varvid patientens tillstånd hade jämnats ut och undersökningsfynden till centrala delar var normala. Det förblev oklart varför den prehospitala akutsjukvården var omedveten om den första hjälp som redan getts.  

Regionförvaltningsverket beslutade att fästa både förstavårdarnas och akutvårdsläkarens uppmärksamhet vid utredning och dokumentering av tillräcklig anamnes, för akutvårdsläkarens del också tillräcklig differentialdiagnostik, samt noggrann utvärdering av förutsättningarna för beslutet att lämna patienten hemma i exceptionellt svårframkomliga förhållanden.

Regionförvaltningsverket ansåg det också viktigt att tillräcklig utredning och dokumentering av anamnesen beaktas i de regionala utbildningarna för förstavårdare.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Lagen om patientens ställning och rättigheter (patientlagen)
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
  • Hälso- och sjukvårdslagen
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om prehospital akutsjukvård
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar

 

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 19.7.2021
diarienummer LSSAVI/16137/2020

Stängningarna av hälsostationer till följd av covid-19-epidemin och sommarsemestrar var inte grund att avvika från vårdgarantin

Beskrivning av ärendet 

Person A hade begärt att få vård hos staden X hälsostation i maj 2020. Klaganden fick vård i mitten av oktober, alltså cirka fem månader senare. Enligt klaganden hade staden inte följt vårdgarantins maximala tid om tre månader, eftersom hens vård hade fördröjts till fem månader. Staden X ledande läkare konstaterade i sin redogörelse till regionförvaltningsverket att man blev tvungen att omorganisera hälsostationernas verksamhet på grund av covid-19-läget som rådde våren 2020 och på sommaren på grund av sommarsemestrar. I ärendet är det fråga om ifall staden X kunde avvika från den utsatta tiden för att få primärvård som föreskrivs i 51 § 2 momentet i hälso- och sjukvårdslagen.

Beslut 

Regionförvaltningsverket fäste med stöd av 44 § 2 momentet i folkhälsolagen staden X ledande läkares uppmärksamhet vid iakttagandet av de utsatta tiderna för att få primärvård som föreskrivs i 51 § 2 momentet i hälso- och sjukvårdslagen och säkerställandet av tillräckliga resurser för att tillgodose vården. 

Motivering till beslutet 

Regionförvaltningsverket konstaterar i beslutet att det under perioden 16.3–16.6.2020 rådde undantagsförhållanden enligt 3 § i beredskapslagen i Finland. Statsrådets förordningar som utfärdades med stöd av beredskapslagen under den perioden gjorde det möjligt för kommuner att avvika från de utsatta tiderna för icke-brådskande vård som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen. Klaganden hade uttryckt sin vilja att få vård i maj. Undantagsförhållandena upphörde 16.6.2020, alltså kunde man avvika från vårdgarantin under cirka en månads tid. Regionförvaltningsverket konstaterade emellertid i sitt beslut att rätten att avvika från att ge vård inom de utsatta tiderna som föreskrivs i 88 § i beredskapslagen inte är automatisk, även om undantagsförhållanden skulle vara i kraft.

I beslutet hänvisade regionförvaltningsverket bland annat till att det allmänna enligt 19 paragrafen tredje momentet i Finlands grundlag ska tillförsäkra var och en tillräckliga hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt det allmännas skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses enligt lagens 22 paragraf. Regionförvaltningsverket ansåg att det hade gått cirka fyra månader också efter det att undantagsförhållandena och avvikandet av de utsatta tiderna enligt beredskapslagen upphörde innan klaganden fick vård. Kommunerna har från och med 17.6.2020 inte haft rätt att avvika från vårdgarantin. Regionförvaltningsverket ansåg att sommarsemestrarna som nämndes i redogörelsen och sommarstängningarna av hälsostationerna med anledning av dem inte var grund för att avvika från de utsatta tiderna för att få vård. Samtidigt konstaterade regionförvaltningsverket att om en kommun inte själv kan ge vård inom de längsta väntetiderna ska den enligt 54 paragrafen i hälso- och sjukvårdslagen ordna vården genom att köpa den av någon annan vårdgivare.

Tillämpade bestämmelser

  • Finlands grundlag (731/1999) 19 § 3 mom., 22 §
  • Folkhälsolagen (66/1972) 44 § 3 mom.
  • Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 3 § 2 mom., 4 § 1 mom.
  • Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 10 § 1 & 2 mom., 51 §:n 2 mom., 54 §
  • Lagen om planering av och statsunderstöd personer inom social- och hälso- och sjukvården (733/1992) 3 §, 4 § 1 mom.
  • Beredskapslagen (1552/2011), 3 §, 6 § 1 & 2 mom., 88 §
  • Statsrådets förordningar (125/2020, 174/2020, 308/2020 & 444/2020) som gäller 88 § i beredskapslagen

Regionförvaltningsverket i Södra Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 13.4.2021
diarienummer ESAVI/1630/06.03.00/2020

Läkares anmälningsskyldighet vid utredning av barnets behov av barnskydd 

Beskrivning av ärendet 

Läkaren ska underrätta det organ som ansvarar för socialvården när han eller hon har fått kännedom om ett barn vars behov av omsorg förutsätter att behovet av barnskydd utreds. Sekretessplikten utgör inget hinder för anmälan. 

Den klagande klagade på att hen hade skrivits ut från sjukhuset och dagen därpå meddelats att läkaren hade gjort en barnskyddsanmälan om klagandens barn. Enligt den klagande var barnskyddsanmälan ogrundad. Enligt den klagande hade man inte frågat om hens åsikt och klaganden hade inte gett sitt samtycke till att uppgifter om hens angelägenheter lämnas ut. 

Beslut i ärendet 

I sitt beslut kunde regionförvaltningsverket inte konstatera något klandervärt i agerandet hos den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som hade underrättat det organ som ansvarar för socialvården om patientens barn, vars behov av omsorg förutsatte att behovet av barnskydd utreddes.

Grunder för beslutet 

Regionförvaltningsverket konstaterar att det är en lagstadgad skyldighet att göra en barnskyddsanmälan när till exempel en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i sitt arbete upptäcker eller får veta sådana saker som ger anledning att utreda barnets behov av barnskydd. Anmälningsskyldigheten går före sekretessplikten. Det är fråga om personens egen bedömning av om barnets behov av barnskydd behöver utredas. Omständigheterna bakom en anmälan och utredning av behovet av barnskydd kan vara mycket olika. De kan ha att göra med barnets behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende. Enligt regeringspropositionen (252/2006 rd) till barnskyddslagen får tröskeln att göra en barnskyddsanmälan inte vara för hög. 

Regionförvaltningsverket konstaterar att man med barnskyddslagen strävat efter att skapa en skyldighet för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården att göra anmälan med låg tröskel. Den som gör barnskyddsanmälan fyller i blanketten med egna ord och endast till de delar som han eller hon har uppgifter om. Man behöver till exempel inte skriva detaljerade hälsouppgifter i blanketten. Socialarbetaren inom barnskyddet bedömer vilka fortsatta åtgärder som vidtas till följd av barnskyddsanmälan.

Regionförvaltningsverket konstaterar att den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården bedömt att det finns ett behov av att utreda behovet av barnskydd hos patientens barn. Regionförvaltningsverket konstaterar att den som gör barnskyddsanmälan lämpligen bör informera patienten om att en barnskyddsanmälan kommer att göras. Patienten hade dock redan hunnit skrivas ut innan man av journalhandlingarna upptäckte att hen hade barn och att det var motiverat att omedelbart utreda barnens behov av barnskydd. Regionförvaltningsverket konstaterar att trots att patienten på behörigt sätt ska informeras om en barnskyddsanmälan, behöver en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte patientens samtycke till att göra anmälan. 

Mer information:

  • Barnskyddslagen (417/2007) 25 §
  • Regeringens proposition till riksdagen med förslag till barnskyddslag och till vissa lagar som har samband med den (252/2006 rd)

Regionförvaltningsverket i Södra Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 17.8.2021
diarienummer ESAVI/10059/2020

Kommunen eller samkommunen är skyldig att se till att även vård som anskaffats som köptjänst fullföljs inom utsatt tid

Beskrivning av ärendet

Patient A hade i juli 2019 fått en remiss till kliniken för ögonsjukdomar i sjukvårdsdistrikt X. På kliniken för ögonsjukdomar hade remissen behandlats inom vederbörlig tid. Ett beslut fattades om att överföra den vård som utgående från remissen bedömdes vara nödvändig för patient A till köptjänstföretaget Y. Köptjänstföretaget Y tog i augusti 2019 emot en betalningsförbindelse för patient A där den målsatta tiden för fullföljandet av patientens vård hade fastställts till tre månader. Anhopningen av verksamheten på köptjänstföretaget Y fördröjde dock genomförandet av vården av patienten A som inte fick vård inom den utsatta måltiden. Coronapandemin som började våren 2020 inverkade på köptjänstföretaget Y:s verksamhet, vilket också fördröjde vården av patient A.

Patient A:s vård genomfördes slutligen i juli 2020, det vill säga nästan nio månader senare än den fastställda måltidpunkten och mer än ett år efter att patient A:s vårdbehov hade konstaterats på kliniken för ögonsjukdomar i sjukvårdsdistrikt X.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket gav kliniken för ögonsjukdomar i sjukvårdsdistriktet X en anmärkning, eftersom den inte säkerställde patienten A:s tillgång till vård inom en rimlig tid och i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen.

Grunder för avgörandet 

Patienten har rätt till sådan hälso- och sjukvård av god kvalitet som hens hälsotillstånd förutsätter.

Kommunen eller samkommunen kan utöver den egna produktionen ordna sina uppgifter som hör till social- och hälsovården bland annat genom att skaffa tjänster av en privat tjänsteleverantör. Vid anskaffning av tjänster från en privat tjänsteleverantör ska kommunen eller samkommunen försäkra sig om att tjänsterna motsvarar den nivå som krävs av en motsvarande kommunal aktör.

Kommunen eller samkommunen är skyldig att ordna vården av patienten inom de tidsfrister som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen för tillgång till vård. Enligt tidsfristerna för tillgång till vård ska bedömningen av vårdbehovet inom den specialiserade sjukvården inledas inom tre veckor från att remissen har anlänt till samkommunens sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet som tillhandahåller specialiserad sjukvård. Vård som på basis av bedömningen av vårdbehovet konstaterats vara nödvändig ska ordnas och inledas inom skälig tid med beaktande av hur brådskande vården är. Vården ska dock ordnas och inledas senast sex månader efter att vårdbehovet har konstaterats.

I sitt avgörande konstaterade regionförvaltningsverket att samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt kan ordna de tjänster inom den specialiserade sjukvården som tillhör dess organiseringsansvar genom att skaffa tjänster bland annat från privata tjänsteleverantörer. Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ansvarar dock också för fullföljandet av de tjänster som den skaffat från en annan tjänsteleverantör. Anskaffning av tjänster som köptjänster överför alltså inte samkommunens organiseringsansvar för tjänsterna till den andra tjänsteleverantören. När det gäller köpta tjänster ansvarar sjukvårdsdistriktets samkommun således bland annat för att den vård som skaffats av en annan tjänsteleverantör fullföljs inom en rimlig tid med tanke på patientens behov. Vården ska dock genomföras senast inom ramen för de i hälso- och sjukvårdslagen föreskrivna maximala tidsfristerna för tillgången till vård. 

Sjukvårdsdistriktets samkommun ska följa upp genomförandet av patientens vård för att uppfylla dess organiseringsansvar. Om ett köptjänstföretag inte kan fullfölja vården av en patient inom skälig tid och senast inom den tid som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen, ska samkommunen ordna vården av patienten på något annat sätt och på så sätt se till att patientens vård genomförs lagenligt.

Regionförvaltningsverket konstaterade att vården av patient A inte genomfördes inom den tidsfrist som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen. A fick tillgång till nödvändig vård mer än ett år efter att remissen gällande A hade behandlats och behovet av vård konstaterats på kliniken för ögonsjukdomar i sjukvårdsdistrikt X i juli 2019. A:s tillgång till vård överskred därmed den målsatta tidsfristen på tre månader med cirka nio månader och den maximala tidsfristen på sex månader enligt hälso- och sjukvårdslagen med cirka sex månader. 

Regionförvaltningsverket ansåg på basis av sin utredning att kliniken för ögonsjukdomar i sjukvårdsdistrikt X hade försummat sin skyldighet att följa upp genomförandet av vården av A i köptjänstföretaget Y. Detta ledde till att vården av patient A inte genomfördes lagenligt. Regionförvaltningsverket gav kliniken för ögonsjukdomar i sjukvårdsdistrikt X en anmärkning.

Mer information:

  • Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 3 §
  • Lag om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) 4 §
  • Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 52 §

Regionförvaltningsverket i Södra Finland 
Hälso- och sjukvården
Datum för avgörandet 4.2.2021
diarienummer ESAVI/44142/06.03.00/2019

Beskrivning av ärendet 

Klaganden sökte sig till hälsovårdscentralen på grund av sina symtom och läkaren vid hälsovårdscentralen skrev en remiss till den specialiserade sjukvården. Klagandens symtom fortsatte och hen kontaktade verksamhetsenheten för specialiserad sjukvård när det hade gått ungefär 6,5 veckor sedan remissen skrevs och hen inte hade blivit kontaktad från polikliniken. 

Beslut i ärendet 

I sitt beslut gav regionförvaltningsverket verksamhetsenheten för specialiserad sjukvård en anmärkning för försummelse av behandlingen av remissen om patientens vård.

Grunder för beslutet 

Regionförvaltningsverket konstaterar att bedömningen av vårdbehovet enligt hälso- och sjukvårdslagen ska inledas inom tre veckor från det att remissen anlänt till verksamhetsenheten för specialiserad sjukvård. Remissen ska således behandlas inom tre veckor från det att den anlänt. Klagandens remiss behandlades inom ungefär 7,5 veckor, så behandlingen fördröjdes med cirka 4,5 veckor. 

Regionförvaltningsverket konstaterar att även om klaganden fick en bedömning av en specialist inom tre månader från det att remissen hade anlänt till verksamhetsenheten för specialiserad sjukvård, ska remisserna behandlas på behörigt sätt inom de tidsfrister som förutsätts i hälso- och sjukvårdslagen.

Mer information:
•    Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 52 §
 

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Social- och hälsovård
Datum för avgörandet 16.11.2021
diarienummer LSSAVI/4335/2021

Beskrivning av ärendet 

Enligt klagomålet fattades ett DNR-beslut (beslut om att inte återuppliva) för en klient vid en enhet för serviceboende med heldygnsomsorg utan att maken, den lagliga intressebevakaren, kallades till platsen, hördes eller informerades om beslutet. DNR-beslutet återkallades senare. Omnämnandet om att inte återuppliva förblev kvar i klientens journalanteckningar. I klagomålet hänvisades till att beslutet hade fattats på basis av COVID-19.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäste allvarlig uppmärksamhet av den läkare som fattat DNR-beslutet vid lagstiftningen och andra anvisningar om DNR-beslut som ska beaktas i dennes motsvarande verksamhet.

Utifrån klient-/patientuppgifterna förblev det oklart om det fanns tillräckliga grunder för DNR-beslutet och om de var medicinska. Detta bekräftas också av att DNR-beslutet återkallades senare. I samband med utredningen av ärendet framkom tecken på att COVID-19-pandemin kan ha påverkat ärendet. Dessutom ifrågasattes om klienten själv hade kunnat ta ställning i frågan.

DNR-beslut är betydande vårdbeslut, i samband med vilket maken, i egenskap av intressebevakare, enligt 6 § patientlagen borde ha hörts innan beslutet fattades. Läkaren handlade felaktigt när hen fattade DNR-beslutet utan att diskutera med maken. 

DNR-beslutet registrerades felaktigt i klientens uppgifter före samtalet med maken. Registreringen blev kvar i klientens uppgifter, trots att beslutet senare återkallades. I klientuppgifterna fanns en felaktig registrering av DNR-beslutet i flera månader. Detta kunde ha haft betydande konsekvenser för liv och hälsa.

Grunder för beslutet

Ett DNR-beslut ska alltid ha medicinska grunder. Dessutom ska beslutet grunda sig på individuell prövning. Det medicinska beslutet grundar sig på en individuell bedömning av patientens situation och inte till exempel på att patienten hör till en viss patientgrupp. Beslutet ska inte till exempel fattas på basis av COVID-19-pandemin.

En minnessjuk patient kan inte nödvändigtvis ta ställning till beslut som gäller dennes vård, varvid utredningen av klientens åsikt via de anhöriga betonas. När läkaren fattar ett DNR-beslut ska hen diskutera med patienten, eller om patienten själv inte kan fatta beslut om sin vård, med de anhöriga. Syftet med samtal med andra personer än patienten själv är att utreda hurdan vård som bäst motsvarar patientens vilja. 

DNR-beslut är betydande vårdbeslut, i vilka intressebevakaren ska höras innan beslutet fattas.

Centrala lagar
Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 8.1 §
Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 22.1 §
Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlag) 6 §
 

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Hälso- och sjukvården
Datum för avgörandet 24.11.2021
diarienummer LSSAVI/13094/2020

Beskrivning av ärendet 

Enligt klagomålet bad patienten efter vårdrelationens slut att få se anteckningarna i journalhandlingarna, men psykoterapeuten vägrade att lämna ut dem. Dessutom skickade psykoterapeuten sekretessbelagda, personliga uppgifter om patienten till patienten via en oskyddad e-postförbindelse.

Beslut i ärendet 

Psykoterapeutens verksamhet stred mot lagens förutsättningar för att göra och förvara anteckningar i journalhandlingar, svara på begäran om kontroll av patientuppgifter, informera patienten och förmedla sekretessbelagda uppgifter. I fråga om att göra och förvara anteckningar i journalhandlingarna samt svara på begäran om kontroll av patientuppgifter hade den lagstridiga verksamheten varit systematisk och upprepats även med andra patienter. På basis av detta gav regionförvaltningsverket psykoterapeuten en anmärkning. Anmärkningen kvarstår i tio år i centralregistret för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Vad gäller denna psykoterapeut förblev det oklart om hen överhuvudtaget gör anteckningar i journalhandlingar enligt lagen och förordningen. De anteckningar som skickats till regionförvaltningsverket och som antecknats för hand uppfyller inte kraven i patientlagen och förordningen om journalhandlingar. I patientlagen, förordningen om journalhandlingar och Valviras anvisningar till psykoterapeuter ges tydliga och detaljerade anvisningar om hur anteckningarna ska göras. Psykoterapeutens anteckningar innehöll till exempel ingen vårdplan alls. Den handskrivna texten var också ställvis svårbegriplig och det var svårt att dra slutsatser om patientens tillstånd från den. Om patienten ber att få se anteckningarna är de också av denna anledning svåra att utnyttja.

Psykoterapeuten konstaterade i sin redogörelse till regionförvaltningsverket att hen hade förstört journalanteckningarna efter att vårdförhållandet upphört. Detta är ett förfaringssätt som strider mot lagen.

Dessutom utlämnade psykoterapeuten inga anteckningar när patienten bad att få se anteckningarna i journalhandlingarna. Psykoterapeuten informerade också patienten fel i ärendet. 

Psykoterapeuten gick också klandervärt till väga genom att förmedla uppgifter om patienten som klassificerats som sekretessbelagda per e-post, via en oskyddad e-postförbindelse.

Grunder för beslutet

Enligt 16 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården gäller det som i patientlagen stadgas om skyldigheten för yrkesutbildade personer att föra och förvara journalhandlingar samt om tystnadsplikten i fråga om uppgifterna i dem. Enligt 12 § i patientlagen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården anteckna sådana uppgifter i journalhandlingar som behövs för att ordna, planera, tillhandahålla och följa upp vården och behandlingen av en patient. Enligt 3 § i förordningen om journalhandlingar ska journalhandlingarna upprättas och förvaras med medel och metoder som säkerställer att integriteten och användbarheten hos de uppgifter som finns i handlingarna kan tryggas under förvaringstiden. Enligt 11 § i förordningen om journalhandlingar ska det i patientjournalen göras anteckningar om patientens samtliga servicehändelser, och av uppgifterna om servicehändelserna ska i nödvändig omfattning framgå orsaken, förhandsuppgifter (anamnes), status, observationer, undersökningsresultat, problem, diagnos eller hälsorisk, slutsatser samt planering, genomförande och uppföljning av vården, sjukdomsförloppet samt ett slututlåtande.

I Valviras anvisningar för psykoterapeuter (uppdaterade 31.10.2018) konstateras att psykoterapeuten ska anteckna patientens varje psykoterapibesök utan dröjsmål och i realtid. Om patienten uteblivit från ett besök eller avbokat ett besök, antingen på patientens eller på psykoterapeutens initiativ, ska detta antecknas. I början av vården ska anteckningarna vara grundligare och patientens vårdplan ska skrivas ner på ett tydligt och klart sätt. Tillräckliga anteckningar om enskilda besök kan vara korta vid långvarig psykoterapi med tätt återkommande besök, förutsatt att patienten mår relativt bra och har rimligen god funktionsförmåga och det inte har skett förändringar i hälsotillståndet eller vårdplanen, och det inte kommer fram faktorer som påverkar patientsäkerheten eller annat särskilt. Patientens hälsotillstånd och funktionsförmåga ska emellertid också under den typen av vård med jämna mellanrum beskrivas grundligare. Enligt Valviras uppfattning bör en grundligare beskrivning helst göras åtminstone varannan månad och under långvarig vård åtminstone varje halvår. En bedömning av utfallet av vårdplanen och eventuella ändringsbehov ska också göras, även om det inte skulle ha skett väsentliga förändringar i patientens hälsotillstånd eller behandling.

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska förvara journalhandlingarna under den tid som patientens vård ordnas och genomförs, under den tid som förutsätts av eventuella ersättningsyrkanden i anslutning till vården samt den tid som den vetenskapliga forskningen kräver. Enligt förordningen om journalhandlingar ska patientens grunduppgifter och handlingar som innehåller centrala vårduppgifter, anteckningar om planeringen, genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av vården samt sammanfattningar om patientens vård förvaras i 12 år efter patientens död, eller, om dödstidpunkten är okänd, i 120 år efter patientens födelse.

När patienten begär att få se journalanteckningarna, ska de i enlighet med EU:s allmänna dataskyddsförordning överlämnas utan dröjsmål och senast inom en månad efter begäran. Om anteckningarna inte överlämnas, ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inom en månad meddela orsaken till varför uppgifterna inte överlämnas, och då även informera patienten om möjligheten att lämna in ett klagomål till tillsynsmyndigheten och använda andra rättsmedel.

Enligt 13 § i patientlagen är uppgifterna om patienten som behandlas under psykoterapi sekretessbelagda, och enligt 24 § i offentlighetslagen är uppgifter om patientens hälsotillstånd och den hälso- och sjukvårdstjänst som patienten fått sekretessbelagda. Sekretessbelagda uppgifter får inte förmedlas via en oskyddad e-postförbindelse.

Centrala lagar och förordningar

Lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 24 § 1 mom. 25 punkten
Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 15 § 2 mom.
Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 18 § 1 mom.
Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlag) 3 § 2 mom.
Patientlag 5 § 1 mom.
Patientlag 12 § 1 mom.
Patientlag 13 §
SHM:s förordning om journalhandlingar (298/2009, förordning om journalhandlingar) 3 § 1 mom.
Förordning om journalhandlingar 7 § 1 mom.
Förordning om journalhandlingar 9 § 1 mom.
Förordning om journalhandlingar 10 § 1 mom.
Förordning om journalhandlingar 11 §
Förordning om journalhandlingar 22 §
Förordning om journalhandlingar 23 § 1 mom.
EU:s allmänna dataskyddsförordning (679/2016, GDPR, Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG) artikel 12 punkt 3 
EU:s allmänna dataskyddsförordning artikel 12 punkt 4
EU:s allmänna dataskyddsförordning artikel 15 punkt 1
 

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 22.12.2021
diarienummer LSSAVI/19182/2019

Akutvårdarna borde ha konsulterat läkare och/eller transporterat patienten med ambulans till jouren
 

Beskrivning av ärendet 

Patient A lämnade ett klagomål över den prehospitala akutsjukvården. Ambulanspersonalen inom den prehospitala akutsjukvården hade inte transporterat hen till jouren på sjukhus X, trots att hen mådde mycket dåligt. Slutligen åkte A till jouren på egen hand. Från jourmottagningen hade A överförts till intensivvårdsavdelningen då man konstaterat att hen hade lunginflammation, blodförgiftning och akut njurskada.

A hade haft feber i fyra dagar. Hens allmäntillstånd var svagt, pulsen var hög och blodtrycket lågt, urinutsöndringen var liten och hen hade tungt att andas. Samma ambulansenhet hade besökt A två gånger under kvällen. Vid första besöket hade ambulanspersonalen utfört en grundundersökning med mätningar och gjort en bedömning av A:s tillstånd. Akutvårdarna B och C hade tolkat läget som en normal förkylning med feber. Akutvårdarna hade uppmanat A att ta värkmedicin och att uppsöka hälsocentralens jour nästa dag. Under det andra besöket var A:s hälsotillstånd enligt akutvårdarna samma som förut och de hade instruerat A att vid behov ta sig till jouren med egen transport. Vid båda tillfällena var A:s syresaturation 92%. Akutvårdarna konsulterade inte läkare vid någotdera besöket då de ansåg att A:s allmäntillstånd var bra.

Beslut 

Regionförvaltningsverket gav akutvårdarna B och C en anmärkning för att de hade försummat sin skyldighet att ge hjälp till den som är i brådskande behov av vård. Deras agerande hade äventyrat patientsäkerheten och patientens rätt till vård av god kvalitet.

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att akutvårdarna tillsammans hade varit ansvariga för undersökningar, bedömningar och slutsatser gällande patient A, och att de utgående från sin utbildning och erfarenhet borde ha identifierat behovet av vård och transport eller åtminstone behovet av att konsultera läkare. Akutvårdarna borde ha konsulterat läkare och/eller transporterat patienten till jouren.

Motivering till beslutet 

Regionförvaltningsverket hänvisade i sitt beslut till Finska läkarföreningen Duodecims handbok för prehospital akutsjukvård, enligt vilken man ska bedöma syresättningen hos en patient som lider av andningssvårigheter och omedelbart efter mätningen börja ge extra syre. Enligt guiden ska kontinuerlig uppföljning inledas om patientens syresaturation är avvikande (under 96%). Vid undersökningen av A konstaterades som största avvikelse en nedsatt syresaturation på 92% i kapillärblodet. För en person med normalt friska lungor vars allmäntillstånd är kraftlöst ger det här anledning till omedelbara fortsatta utredningar. Akutvårdarna borde med tanke på sin utbildning och erfarenhet ha beaktat den låga syresaturationen och identifierat störningar i A:s vitala funktioner, risken för allmän infektion och behovet av vård och transport eller åtminstone behovet av läkarkonsultation. Redan under sitt första besök borde akutvårdarna ha konsulterat läkaren och/eller transporterat patienten A till jouren.

Enligt 22 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården beslutar en läkare om medicinska undersökningar av en patient, ställer diagnos och beslutar om vården och behandlingen i samband därmed. Alltid då det kan konstateras störningar i de vitala funktionerna och alltid i situationer som är ens lite oklara är det akutvårdarnas ansvar att begära en vårdanvisning av akutvårdsläkaren innan patienten lämnas utan transport. Akutvårdarna hade försummat den här skyldigheten. Regionförvaltningsverket hänvisade till handboken för prehospital akutsjukvård och konstaterade att beslutet att inte transportera patienten förutsätter att patienten har undersökts grundligt, att de vitala funktionerna har diagnostiserats och att de är normala. Den tidiga identifieringen av symtom och fynd som tyder på störningar i de vitala funktionerna och på allmän inflammation hos patient A var bristfällig, liksom också bedömningen av hur brådskande vården var. Regionförvaltningsverket konstaterade att det inom den prehospitala akutsjukvården finns en ökad risk för att patientsäkerheten äventyras om man grundar sig på bristfälliga undersökningar och/eller slutsatser och beslutar att låta bli att transportera patienten.

Akutvårdarna B:s och C :s agerande hade äventyrat patientsäkerheten enligt 8 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen och patientens rätt till vård av god kvalitet enligt 3 § 2 mom. i patientlagen, när B och C varken hade konsulterat läkare om fynden hos patient A eller transporterat A till jouren. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att den prehospitala akutsjukvården i fortsättningen ska identifiera och beakta symtom och fynd som tyder på störningar i patientens vitala funktioner och på allmän inflammation och att bedömningen av hur brådskande situationen är görs på behörigt sätt.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård (559/1994) 15 §, 22 § 1 mom., 24 § 2 mom., 24 a § 2 & 3 mom., 26 § 3 mom. 
  • Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 3 § 2 mom. och 4 § 2 mom.
  • Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 8 § 1 mom., 40 § 1 mom. och 50 § 1 mom.
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om prehospital akutsjukvård (585/2017) 2 § och 9 § 2 mom.
  • Ensihoito-opas. Handbok för prehospital akutsjukvård. Finska läkarföreningen Duodecim, 2016 (uppdaterad 2020).
  • Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. Anvisning 4/2013. Akutvårdspersonalen ska be om vårdanvisningar av läkare vid situationer som är ens lite oklara. 19.4.2013.

Hälso- och sjukvården - 2020

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Hälso- och sjukvård, psykisk hälsa
Beslutsdatum 25.6.2020
diarienummer LSSAVI/1528/2019 

En patient som vårdas oberoende av sin vilja har rätt att hålla kontakt med sitt rättsbiträde trots annan begränsning av kontakterna

Patient A vårdades oberoende av sin vilja på Sjuhuset Y. Som en del av vården hade A:s kontakter begränsats i enlighet med mentalvårdslagen. Hen fick endast kontakta vissa angivna närstående. Medan vården pågick meddelade patient A till skötare B att hen ville kontakta sin advokat. Skötare B avslog begäran. Skötare B motiverade förbudet med ett beslut om begränsning av kontakterna enligt vilket patient A hade tillstånd att hålla kontakt endast med sina angivna närstående.  

Ärendet handlade om huruvida rätten för en patient som får vård oberoende av sin vilja att hålla kontakt med sitt rättsbiträde kan begränsas med stöd av ett beslut om begränsning av kontakter.  

Patient A specificerade i klagomålet det datum då kontakterna hade begränsats. Regionförvaltningsverket bad sjukhuset Y om en utredning. Enligt svaret från sjukhuset Y hade patient A inte förbjudits hålla kontakt med sin advokat. Vid utredningen av ärendet gick regionförvaltningsverket igenom alla anteckningar i journalhandlingarna som hänförde sig till vården av patienten. Anteckningarna i journalhandlingarna visade att patient A hade förbjudits att kontakta sin advokat. Anteckningen i journalhandlingen gällde en annan tidpunkt än den som patient A uppgett i sitt klagomål. Av anteckningarna i journalhandlingarna framgick också att skötare B hade motiverat begränsningen med att patient A endast får kontakta sina närstående. Av journalhandlingarna framgick att situationen rättades till efter några dagar och att patient A i fortsättningen fick hålla kontakt med sin advokat. 

Beslut 

I beslutet konstaterade regionförvaltningsverket att en patient som vårdas oberoende av sin vilja har rätt att hålla kontakt med sitt rättsbiträde trots annan begränsning av kontakterna.
 
Som administrativ styrning gjorde regionförvaltningsverket skötare B uppmärksam på förfarandet inför framtiden.

Regionförvaltningsverket bad också Sjukhuset Y lämna in en utredning om de åtgärder som de vidtagit med anledning av beslutet.

Beslutsgrunder 

Regionförvaltningsverket konstaterade att de erhållna utredningarna och journalhandlingarna stod i konflikt med varandra i fråga om huruvida patient A var förbjuden att kontakta sin advokat. Journalhandlingarna bekräftade dock patient A:s berättelse: kontakten med rättsbiträdet hade begränsats.

I 22 j § i mentalvårdslagen föreskrivs om begränsning av kontakterna vid vård oberoende av patientens vilja. Patientens kontakter utanför sjukhuset får begränsas om kontakterna vållar allvarliga olägenheter för vården och rehabiliteringen av patienten eller för patientens säkerhet eller om en begränsning behövs för att skydda någon annans privatliv. I 4 momentet i samma paragraf bestäms det att brevväxlingen och övriga kontakter mellan patienten och de myndigheter som övervakar sjukhusets verksamhet, rättskipningsmyndigheterna och internationella organ för övervakning av de mänskliga rättigheterna inte får begränsas. Patientens kontakter med sitt rättsbiträde eller patientombudsmannen på sjukhuset får inte heller begränsas.

Enligt 2 § 3 mom. i Finlands grundlag ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. I enlighet med rättsstatsprincipen i samma lagrum ska lagen noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. Genom att klaganden förvägrades möjligheten att ringa sin advokat har det i detta enskilda fall skett en överträdelse av lagen. 

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att det är särskilt viktigt att rättsstatsprincipen iakttas i fråga om de personer som inte nödvändigtvis själva kan bevaka sina egna intressen t.ex. på grund av sjukdom eller nedsatt funktionsförmåga i övrigt. När det gäller sådana personer är det särskilt viktigt att det allmänna tryggar tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna på det sätt som föreskrivs i 22 § i grundlagen. 

De yrkesutbildade personer som hör till vårdpersonalen ska vara medvetna om patientens rättigheter vid vård oberoende av patientens vilja och iaktta lagstiftningen.

Som administrativ styrning är det tillräckligt att fästa skötare B:s uppmärksamhet vid förfarandet inför framtiden, eftersom det enligt handlingarna var fråga om en enskild händelse.  

På basis av utredningarna förblev det oklart för regionförvaltningsverket på vilket sätt Sjukhus Y har sörjt för att personalen är medveten om patientens rättigheter och de begränsningar som hänför sig till patientens självbestämmanderätt. Av de handlingar och utredningar som inkom framgick det inte om sjukhuset på något sätt har säkerställt att personalen har tillräcklig kännedom om lagstiftningen om patientens rättigheter (t.ex. interna anvisningar, utbildning osv.). Regionförvaltningsverket bad därför sjukhusets ledning att säkerställa att sjukhusets personal är tillräckligt insatt i lagens principer. I sitt beslut bad regionförvaltningsverket Sjukhuset Y att inom utsatt tid utreda vilka åtgärder som vidtagits med anledning av beslutet. 

Mer information:

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 25.8.2020
diarienummer LAAVI/803/2019

Läkare måste i regel ha båda vårdnadshavarnas samtycke till vården av ett barn

En läkare hade utfört en allmän medicinsk undersökning av ett 13-årigt barn på begäran av barnets pappa. Barnets föräldrar hade skilt sig och båda två var vårdnadshavare till barnet. Barnets mamma ansåg att läkaren inte borde ha utfört undersökningen eftersom hen kände till vårdnadshavarnas pågående skilsmässa.

Läkaren hade i förväg informerats om att barnets föräldrar hade skilt sig och att barnet bodde hos sin pappa. Barnet var ensamt i mottagningsrummet när själva undersökningen gjordes. Enligt läkaren samtyckte barnet till undersökningen och kontrollen gjordes med respekt för barnets vilja.

Läkaren borde ha tagit reda på och bedömt om barnet utifrån sin ålder och utvecklingsnivå själv kunde besluta om sin vård och antecknat bedömningen jämte motiveringar i journalhandlingarna. Om barnet inte självt hade kunnat besluta om sin vård borde läkaren inte ha utfört undersökningen utan den andra vårdnadshavarens samtycke. Med tanke på den framtida verksamheten informerade regionförvaltningsverket läkaren om sin syn på saken.

En minderårig patients åsikter om en vård- eller behandlingsåtgärd ska utredas, om det med beaktande av patientens ålder eller utveckling är möjligt. När en läkare anser att en minderårig patient är tillräckligt mogen för att förstå betydelsen av den aktuella vårdlösningen och själv ge sitt samtycke till vården ska detta antecknas i journalhandlingarna. I anteckningen ska det ingå ett motiverat ställningstagande till vem en minderårig patient vårdas i samförstånd med.

Regionförvaltningsverket ansåg att läkaren borde ha bedömt barnets förmåga att själv besluta om hälsoundersökningen och dess betydelse samt antecknat bedömningen jämte motiveringar i journalhandlingarna. Läkaren hade konstaterat att barnet samtyckte till undersökningen, men det framgick inte om läkaren hade bedömt barnets förmåga att själv besluta om sin vård.

Om barnet inte är kapabelt att fatta beslut om sin vård ska han eller hon vårdas i samråd med sin vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Huvudregeln är att barnets vårdnadshavare gemensamt ansvarar för vårdnaden om barnet. Vid åtgärder av ringa betydelse kan den ena vårdnadshavaren dock på basis av sin ställning ensam företräda barnet och besluta om vården utan den andra vårdnadshavarens uttryckliga samtycke. Den andra vårdnadshavarens samtycke kan då grunda sig på en toleransfullmakt.

Regionförvaltningsverket ansåg att undersökningen inte var en liten rutinmässig åtgärd för vilken endast den andra vårdnadshavarens samtycke räckte. Det var t.ex. inte fråga om vård av ett sår, där man kan anta att vårdnadshavarna agerar i samförstånd och att den andra vårdnadshavarens åsikt inte utan särskilda skäl behöver utredas separat. Det var inte heller fråga om en brådskande eller sedvanlig vårdåtgärd när man beaktar att barnet omfattades av regelbundna hälsoundersökningar inom skolhälsovården.

Läkaren hade varit medveten om föräldrarnas skilsmässa och behovet av vårdåtgärden var inte brådskande. Om barnet hade bedömts vara oförmögen att bestämma över sig själv borde läkaren inte ha inlett en undersökning utan den andra vårdnadshavarens uttryckliga samtycke.

Mer information:

  • Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt
  • Lagen om patientens ställning och rättigheter 
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 4.9.2020
diarienummer LAAVI/1046/2019

Läkaren är inte skyldig att tillhandahålla den vård eller behandling som patienten önskar

Klaganden hade besökt en specialist i neurologi för att få en ny utvärdering av sin migränmedicinering och ett B-utlåtande som krävdes för att få ersättningsrätt för migränläkemedlet. Läkaren föreslog för klaganden att innan ett nytt läkemedel förskrivs och ett utlåtande skrivs skulle man testa att sätta ut de gamla läkemedlen. Ärendet gällde huruvida klaganden hade rätt att få den behandling och det läkemedel som hen önskade.

Klaganden hade lidit av kronisk migrän i åratal och migränen hade behandlats med flera profylaktiska läkemedel och andra behandlingar. Klaganden önskade få ett B-utlåtande av en specialist i neurologi för att hos FPA kunna ansöka om ersättningsrätt för ett nytt migränläkemedel. Enligt specialisten var det dock möjligt att klagandens huvudvärk upprätthölls av läkemedelsorsakad värkmedicinhuvudvärk och att det nya läkemedlet inte skulle vara till nytta förrän den gamla medicineringen hade satts ut. Klaganden var inte nöjd med det bemötande hen fått av specialisten, utan upplevde att specialisten inte hade hört hens ärende utan förhindrat patientens självbestämmanderätt genom att föreslå att patienten skulle testa andra behandlingsformer än migränläkemedlet.

Regionförvaltningsverket ansåg att specialisten inte hade agerat lagstridigt eller på annat sätt felaktigt i ärendet. Klagomålet föranledde inga ytterligare åtgärder av regionförvaltningsverket.

Enligt patientlagen har en patient rätt till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Detta innebär dock inte att patienten har rätt att få vilken vård eller behandling som helst, utan den behandling som ges ska basera sig på medicinskt godtagbara grunder. I praktiken är det den behandlande läkaren som avgör hurudan behandling patientens hälsotillstånd förutsätter och hurudan behandling patienten således har rätt till. 

Patientens självbestämmanderätt innebär å sin sida att vården av en patient ska ske i samförstånd med honom eller henne. För att inleda vården eller behandlingen, besluta om dess innehåll och avsluta vården eller behandlingen krävs i regel patientens samtycke. Om patienten inte samtycker till den vård eller behandling som läkaren föreslår, ska den i mån av möjlighet och i samförstånd ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt. Självbestämmanderätt innebär patientens rätt att delta i beslutsfattande som gäller honom eller henne. Om en överenskommelse om behandlingen inte nås, beslutar läkaren om behandlingen på medicinska grunder och på basis av sin expertis.

Trots att patientens autonomi är en central princip för mänskliga rättigheter minskar den inte läkarens ansvar att fatta beslut om vården eller behandlingen. Även om läkaren agerar på patientens villkor, ska han eller hon samtidigt vara opartisk expert och behöver inte tillgodose patientens alla krav. Patienten kan framföra sina åsikter om undersökningar och behandlingar, men detta innebär inte att läkaren är skyldig att följa patientens vilja.

Regionförvaltningsverket ansåg att specialisten inte hade agerat lagstridigt eller felaktigt när hen försökte utarbeta en vårdplan med respekt för klagandens självbestämmanderätt och gjorde det möjligt att påbörja medicinering med ett nytt migränläkemedel, men samtidigt fullföljde sin skyldighet som läkare att besluta om vården enligt medicinska och på expertis grundade kriterier. Det var motiverat och i enlighet med rekommendationen God medicinsk praxis att som en del av vården av patienten som helhet behandla den läkemedelsorsakade huvudvärken som eventuellt förvärrade migränen. Den hälso- och sjukvård som tillhandahölls klaganden var av god kvalitet.

Mer information:

  • Lagen om patientens ställning och rättigheter

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 20.4.2020
diarienummer LSSAVI/7527/2019

Vägran att ge brådskande vård ledde till en anmärkning

Beskrivning av ärendet 

A uppsökte på kvällen hälsocentraljouren i kommunen X eftersom hen hade skadat benet i en olycka. A hade utnyttjat sin valfrihet som patient och hade tidigare valt att få sin vård i en annan kommun, kommunen Y. Hälsocentralen i kommunen X vägrade ta in patienten för vård eftersom hen hade valt att få sina hälso- och sjukvårdstjänster i en annan kommun. 

När A anmälde sig på hälsocentralen informerades A om att av sådana patienter som har bytt vårdplats är det endast patienter i livsfara som tas in för vård. Patienten uppmanades att uppsöka jouren i kommunen Y som fortfarande hade öppet en stund. Patient A råddes alternativt att uppsöka sjukvårdsdistriktets jour. Som kund hos kommunen X hade patienten alltså kunnat få komma till läkare, men eftersom hen hade valt att få tjänster av kommunen Y fick hen inte komma till läkare. Det gjordes inga journalanteckningar om det aktuella besöket.

Beslut 

Regionförvaltningsverket beslöt att ge en anmärkning till den sjukskötare som hade tagit emot A vid hälsovårdscentralen i kommunen X och instruerat hen att söka sig någon annanstans. Anmärkning gavs på grund av att journalanteckningar saknades, det fanns brister i anamnes och undersökning och att patienten felaktigt hänvisats till vård någon annanstans.

I enlighet med 24 a § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården införs en anmärkning i det centralregister över yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som förs av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira. Anteckningen bevaras i registret i tio år.

Beslutsgrunder 

Patientens valfrihet innebär att patienten oberoende av boningsort kan välja vilken hälsostation som ska ansvara för patientens primärvårdstjänster. Denna valfrihet gäller icke-brådskande vård. Enligt 50 § i hälso- och sjukvårdslagen ska däremot brådskande sjukvård ges en patient som behöver den oberoende av var patienten bor. Med brådskande vård avses omedelbar bedömning och vård som inte kan skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras och som gäller exempelvis en akut kroppsskada eller funktionsnedsättning. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska göra sitt bästa för att utreda om patientens vårdbehov är brådskande. Detta sker genom att patienten eller ledsagaren intervjuas och vid behov också genom att patienten undersöks tillräckligt.

Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska aktivt sträva efter att hålla sina kunskaper uppdaterade om gällande allmänt vedertagen verksamhetspraxis, anvisningar och lagstiftning inom sitt område. Regionförvaltningsverket ansåg att principen om brådskande vård enligt 50 § i hälso- och sjukvårdslagen är så väsentlig med tanke på det dagliga arbetet att den bör vara känd för de yrkespersoner som arbetar i branschen. Sjukskötare måste dessutom ha förutsättningar att bedöma hur brådskande vården är. Utgångspunkten är att det är ett jourärende att utreda till exempel en traumapatients rörelseförmåga och eventuella synliga skador.

Enligt 12 § i patientlagen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården anteckna sådana uppgifter i journalhandlingar som behövs för att ordna, planera, tillhandahålla och följa upp vården och behandlingen av en patient. Sjukskötaren borde senast då patienten lämnade hälsovårdscentralen ha gjort ett kort sammandrag av besöket. Utöver att patientsäkerheten säkerställs har saken betydelse med tanke på den yrkesutbildade personens eget rättsskydd. Om anteckningar i journalhandlingarna saknas kan det anses att den version som patienten berättat har en relativt större vikt. Det var ett klart misstag att journalanteckningar inte gjordes i klagomålsärendet i fråga.

Mer information:

  • Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 8 §, 47 §, 50 §
  • Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlagen) 3 §, 12 §
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 15 §, 16 §, 22 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 22.3.2020
diarienummer ISAVI/1268/2019

Körhälsa som läkare bedömt på behörigt sätt är inte åldersrasism 

Beskrivning av ärendet 

Klaganden klagade över en läkares förfarande i ett ärende som gällde förnyelse av körkort. Läkaren gav ett utvidgat läkarutlåtande som kräver en tidigareläggning av läkarundersökningen om två år. Enligt den klagandes uppfattning strider läkarundersökningen mot körkortslagen och anvisningarna. I anmärkningsförfarandet har läkaren motiverat detta bl.a. med att läkaren redan i flera år har gett körrätt för alla som fyllt 80 år för endast två år.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket anser att läkarens utlåtande i klagandens körkortsärende är medicinskt motiverat och således inte kan tolkas som diskriminering.

Grunder för beslutet 

Enligt körkortslagen utfärdas körkort för femton år i sänder, men högst för en tid som upphör när sökanden fyller 70 år. Därefter utfärdas körkort för fem år i sänder. Körkortet ska utfärdas för en kortare tid än vad som föreskrivs i detta moment, om detta förutsätts i ett läkarutlåtande. 

I Trafiksäkerhetsverket Trafis anvisningar för bedömning av körhälsan är bakgrunden till olyckor i landsvägstrafik som orsakats av äldre förare eller som inträffat för äldre i huvudsak i faktorer som leder till antingen plötslig förlust av funktionsförmåga eller avvikande och bristfällig verksamhet. De vanligaste orsakerna till plötslig funktionsnedsättning hos äldre är händelser i anslutning till hjärtat, hjärnan och blodkärl. De viktigaste orsakerna till felaktig verksamhet är multisjukdomar, multimedicinering och hjärnsjukdomar. De är ofta förknippade med nedsatt vakenhetsgrad eller kognitiv funktionsförmåga.

Av journalhandlingarna framgår att den klagande som diagnoser har essentiell (primär) hypertoni och övergående cirkulationsrubbningar i hjärnan och närbesläktade symtom. Mot denna bakgrund anser regionförvaltningsverket att läkarutlåtandet är medicinskt motiverat och därmed kan regionförvaltningsverket inte tolka läkarutlåtandet som diskriminering. Ärendet föranledde således inte åtgärder av regionförvaltningsverket.

Mer information:

  • Körkortslagen
  • Traficom: Anvisningar om bedömning av körhälsa för hälso- och sjukvårdspersonal

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 3.4.2020
diarienummer ISAVI/3613/2019

Regionförvaltningsverket har inte behörighet i privaträttsliga skadeståndsärenden

Beskrivning av ärendet 

Klaganden klagade över sjukhusets poliklinik för mun- och käksjukdomar som gällde förstöring av en tandbrygga i guld och titan i samband med en mottagningsåtgärd. Klaganden hade lämnat in en ansökan om skadestånd till sjukhuset och fått avslag på denna ansökan.

Sjukhusets skadeståndsbeslut är negativt, eftersom klaganden till sjukhuset inte hade framfört ett sådant fel eller sådan oaktsamhet som skulle medföra skadeståndsansvar för sjukhuset enligt skadeståndslagen.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket konstaterar att förvaltningsklagan inte är ett rättsmedel som syftar till att ändra eller upphäva ett förvaltningsbeslut. Regionförvaltningsverket har inte behörighet att avgöra privaträttsliga skadeståndsyrkanden. Behörig myndighet i privaträttsliga tvistemål är en allmän domstol, tingsrätten i första instans.

Grunder för beslutet 

Regionförvaltningsverket har inte behörighet att ta ställning till innehållet i skadeståndsbeslutet.

Regionförvaltningsverket är den myndighet som utövar tillsyn över sjukhusets verksamhet med stöd av lagen om specialiserad sjukvård. I tillsynsverksamheten ingriper man framför allt i misstankar om lagstridig verksamhet som till sin natur eller omfattning är betydande. Regionförvaltningsverket anser att förstöringen av en tandbrygga i titan och guld i samband med en åtgärd vid mottagningen inte ger anledning till tillsynsåtgärder av regionförvaltningsverket.

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 1.6.2020
diarienummer ISAVI/3973/2020

Patienten har rätt att vägra ta emot vård

Beskrivning av ärendet

Klagandens släkting är en äldre, fysiskt multisjuk, sängbunden patient som dock till sin mentala hälsa är fullt frisk. Hen har varit sängbunden i anstaltsvård i mer än fem år. Förutom övriga sjukdomar konstaterades även diabetes hos patienten och insulinbehandling inleddes.  Till en början gick patienten med på behandlingen, men började kort därefter ångra sig eftersom hen är medveten om att insulinet sannolikt förlänger hens liv. Patienten hade diskuterat med sin behandlande läkare om möjligheten att avbryta insulinbehandlingen, men läkaren hade varit motsträvig. Den behandlande läkaren och hens chef hade erbjudit patienten möjlighet att ersätta insulinbehandlingen med tablettbehandling, men patienten ville inte heller ta emot den behandlingen. Klaganden frågar regionförvaltningsverket hur man ska lösa den etiska konflikten mellan patientens rätt att vägra ta emot vård och läkarens lagliga skyldighet att befrämja patientens hälsa.

Beslut  

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt brev till klaganden att om patienten vägrar ta emot en viss vård eller behandling, ska den i mån av möjlighet och i samförstånd med honom eller henne ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt. Patienten har om hen så vill emellertid laglig rätt att i behandlingen av sin diabetes vägra ta emot både insulinbehandling och andra läkemedelspreparat.

Beslutsgrunder 

Den behandlande läkaren ska bedöma om patienten är kapabel att fatta beslut om sin egen vård. Om så är fallet har patienten om hen så vill rätt att vägra ta emot insulinbehandling av sin diabetes. Den behandlande läkaren bör i första hand försöka behandla patientens diabetes i samförstånd med patienten på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt. Patienten har om hen så vill emellertid laglig rätt att i behandlingen av sin diabetes vägra ta emot både insulinbehandling och andra läkemedelspreparat. Följderna av vägran ska förklaras för patienten på ett realistiskt och begripligt sätt. Patienten får inte utsättas för några försök till extern påverkan. 

Mer information:

  • Lagen om patientens ställning och rättigheter

Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 7.1.2020
diarienummer ESAVI/12383/2018

Ändamålsenliga anteckningar om begränsning av patientens rörelsefrihet under somatisk vård ska göras i jourhandlingarna

Beskrivning av ärendet

A klagade på sin till åren komna fars vård på sjukhusets avdelning. A kritiserade särskilt begränsningen av självbestämmanderätten hos fadern som var under somatisk vård samt att saken inte hade diskuterats med de anhöriga. Faderns rörelsefrihet hade bland annat begränsats genom att använda magnet- och grenbälte (nedan bälten).

Beslut i ärendet

I sitt beslut uppmärksammar regionförvaltningsverket bland annat

-    läkarna och sjukhusets vårdpersonal som beslutat om begränsning av rörligheten allvarligt på att göra ändamålsenliga anteckningar i journalhandlingarna.  

Regionförvaltningsverket anser i sitt beslut att det utifrån de erhållna utredningarna kunde anses motiverat att använda bälten och att användningen i huvudsak hade genomförts på behörigt sätt med beaktande av att det utgör en hälsorisk för äldre personer om de faller ur sängen eller ramlar. Regionförvaltningsverket konstaterar dock att såväl läkarnas som vårdarnas anteckningar om begränsningen av patientens självbestämmanderätt är mycket knappa. Särskilt vårdarnas anteckningar om begränsningen av rörelsefriheten lämnar många luckor och regionförvaltningsverket kan inte helt försäkra sig om att begränsningen av patientens självbestämmanderätt har till alla delar genomförts på behörigt sätt.

-    sjukhuset på ändamålsenlig information till patientens anhöriga.

Regionförvaltningsverket konstaterar att patienten vid tiden för begränsningen av rörligheten har varit i ett förvirrat tillstånd och att han inte har förstått anvisningarna. Begränsningen av rörligheten borde i en sådan situation ha diskuterats med patientens närmaste anhöriga. Enligt regionförvaltningsverkets bedömning handlade man inte helt korrekt i saken.

Grunder för beslutet

I lagen finns inga bestämmelser om begränsning av patientens rörelsefrihet under somatisk vård (jfr begränsning under psykiatrisk vård oberoende av patientens vilja). Justitieombudsmannen har till exempel i sitt beslut från 2016 konstaterat att vårdpersonalen vid somatiska verksamhetsenheter inom social- och hälsovården i praktiken kan vara tvungna att förlita sig på åtgärder som begränsar patientens bestämmanderätt för att garantera antingen patientens egen hälsa eller säkerhet eller en annan persons hälsa och säkerhet och som den inte uttryckligen har lagstadgad rätt till. I justitieombudsmannens praxis har begränsningar av patienternas självbestämmanderätt, som inte grundar sig på mentalvårdslagen, i vissa fall betraktats som nödtillstånd och därför har åtgärderna inte ansetts vara lagstridiga. I justitieombudsmannens beslut konstateras också att när det är fråga om en åtgärd som förordnats av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården har det i justitieombudsmannens praxis dessutom förutsatts att man vid bedömningen av en gärnings försvarlighet ska beakta de rättsregler och etiska normer som styr läkarens och den övriga yrkesutbildade personalens verksamhet inom hälso- och sjukvården.

Valvira har gett en anvisning om användningen av säkerhetsredskap som begränsar rörligheten under somatisk vård. I anvisningen betonas att patientens rörelsefrihet kan begränsas endast i syfte att garantera patientens säkerhet och endast i den utsträckning som i den aktuella situationen är nödvändig. Ett beslut om begränsning av rörligheten ska fattas av läkare och ändamålsenliga anteckningar ska göras om beslutet. Det är fråga om ett sådant viktigt vårdbeslut som ska diskuteras med patienten eller patientens närstående. När läkaren fattat beslut om begränsning av rörligheten kan yrkesutbildade personer inom vårdarbetet besluta om användningen av begränsningar. Behovet för begränsningsåtgärder ska prövas separat varje gång och varje gång ett redskap används ska ändamålsenliga anteckningar om det göras i jourhandlingarna.


Ytterligare information:
•    Lagen om patientens ställning och rättigheter
•    Valviras anvisning om användning av säkerhetsredskap som begränsar rörligheten, tillgänglig på adressen www.valvira.fi

Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland 
Social- och hälsovårdsenheten
Beslutsdatum 5.2.2020
Diarienummer LSAVI/2001/2018

Psykoterapeuten ska göra anteckningar i journalhandlingarna enligt förordningen om journalhandlingar

Beskrivning av ärendet 

Klaganden framförde i sin skrivelse sitt missnöje med psykoterapeutens verksamhet och kritiserade bl.a. den vård hen fått av psykoterapeuten. Klaganden upplevde att hen inte fick tillräckligt stöd för sina problem av psykoterapeuten.

I sin utredning till regionförvaltningsverket uppgav psykoterapeuten att hen upplevde att stödet till klaganden var stort. Psykoterapeuten berättade att hen hade kontaktat klaganden exceptionellt mycket även mellan mottagningstiderna.

Valviras sakkunniga gav ett utlåtande i ärendet på regionförvaltningsverkets begäran. Den sakkunniga konstaterade att de journalhandlingar som psykoterapeuten hade gjort var otillräckliga för att bedöma om psykoterapin var korrekt och att de inte heller skulle vara tillräckliga för att trygga kontinuiteten i vården i det fall att den behandlande instansen skulle bytas ut.

Med anledning av utlåtandet av den sakkunniga gav regionförvaltningsverket psykoterapeuten tillfälle att lämna en egen skriftlig utredning. Som bilaga till sin utredning till regionförvaltningsverket lämnade psykoterapeuten anteckningar om klagandens psykoterapibesök.  Psykoterapeuten hade dock inte gjort några egentliga anteckningar om mottagningsbesöken i journalhandlingarna.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäster i sitt beslut psykoterapeutens uppmärksamhet vid skyldigheten för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården att göra anteckningar i journalhandlingar enligt förordningen om journalhandlingar.

Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården är skyldig att göra ändamålsenliga anteckningar i journalhandlingarna. Bestämmelser om upprättande av journalhandlingar finns i förordningen om journalhandlingar. Av förordningen framgår vilka uppgifter som ska antecknas i journalhandlingarna.

Grunder för beslutet

Enligt förordningen om journalhandlingar ska en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården och en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som självständigt utövar sitt yrke för varje patient föra en patientjournal i fortlöpande och kronologisk form. 

I patientjournalen ska det göras anteckningar om varje servicehändelse. Av uppgifterna om servicehändelserna ska i nödvändig omfattning framgå följande saker: orsak, förhandsuppgifter (anamnes), status, observationer, undersökningsresultat, problem, diagnos eller hälsorisk, slutsatser samt planering, genomförande och uppföljning av vården, sjukdomsförloppet samt ett slututlåtande. 

Av anteckningarna i journalhandlingarna ska det i tillräcklig omfattning framgå grunderna för diagnosen, för den vård som valts och för de vårdavgöranden som fattats. Av anteckningarna ska dessutom framgå hur vården har genomförts, om det under behandlingen har framkommit något särskilt och hurdana vårdbeslut som har fattats under den.

Journalhandlingarnas primära uppgift är att betjäna planeringen och genomförandet av patientens vård samt främja kontinuiteten i vården. För att garantera god vård och patientens säkerhet ska uppgifterna i journalhandlingarna vara korrekta, felfria och tillräckligt omfattande. Informationen i journalhandlingarna är av största vikt till exempel när en annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården tar över ansvaret för vården av en patient. På basis av ändamålsenliga anteckningar är det möjligt att följa upp hur vården av patienten framskrider. 

Utifrån journalhandlingarna bedöms dessutom ändamålsenligheten i verksamheten hos en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Korrekt uppgjorda journalhandlingar är också viktiga med tanke på patientens rätt till information och rättsskydd samt på motsvarande sätt för att tillgodose rättsskyddet för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Mer information:

  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
  • Lagen om patientens ställning och rättigheter
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar

Regionförvaltningsverket i Norra Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 31.1.2020
diarienummer PSAVI/3725/2018 

Patientens bihålesymtom hade behandlats på behörigt sätt inom den offentliga hälso- och sjukvården

Beskrivning av ärendet 

Patienten hade upprepade gånger sökt sig till en serviceproducent inom den offentliga hälso- och sjukvården, eftersom hen under en lång tid hade lidit av täppta bihålor och förkylningsliknande symtom. Läkaren som behandlade hen hade ordinerat kortisonnässpray för behandling av symtomen och rekommenderat saltvattensköljning med näskanna. 

Patienten upplevde att hen inte fått tillräcklig vård och hade därför sökt vård på en privat hälsostation. På privatläkarens mottagning hade patientens bihålor punkterats. Därefter hade patienten vidare begärt motsvarande vård av den offentliga serviceproducenten enligt privatläkarens rekommendation för fortsatt vård. 

Ärendet handlade om huruvida patienten hade fått tillräcklig vård av serviceproducenten inom den offentliga hälso- och sjukvården och om den offentliga serviceproducenten borde ha genomfört vården i enlighet med privatläkarens rekommendationer för fortsatt vård.  

Beslut i ärendet 

Läkaren inom den offentliga hälso- och sjukvården hade behandlat patientens bihålesymtom på behörigt sätt och i enlighet med de nationella vårdrekommendationerna.  

Grunder för avgörandet 

Patienten har rätt till god hälso- och sjukvård. Syftet med läkarens yrkesverksamhet är att upprätthålla och främja hälsan, förebygga och bota sjukdomar och lindra lidande. Läkaren ska i sin yrkesverksamhet beakta nyttan och olägenheten av vården. 

Provet från bihålepunktionen som togs av patienten innehöll normal flora och tydde inte på inflammation. Med beaktande av symtomens varaktighet, styrka och fynd var den vård som patienten fick innehållsmässigt och kvantitativt ändamålsenlig. Till exempel bihålepunktion eller antimikrobiella läkemedel hade inte varit lämpliga eftersom patienten inte hade någon inflammation eller kraftiga symtom. 

Den behandlande läkaren beslutar om patientens vård och ansvarar för bedömningen av helhetssituationen och planeringen av den vård som ska ges. 

Mer information:

  • Lagen om patientens ställning och rättigheter 
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
  • God medicinsk praxis: Bihåleinflammation

Hälso- och sjukvården - 2019

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 3.1.2019
diarienummer ISAVI/1428/2018

Noggrannhet måste iakttas vid dosering av opioider

Beskrivning av ärendet 

En barnmorska gav en patient på avdelningen för kvinnosjukdomar 100 mg av Oxynorm 10 mg/ml lösning istället för 10 mg som var meningen.

Barnmorskan berättade att hen hade trott att det var den andra styrkan 1 mg/ml av Oxynorm-lösningen och att hen därför hade gett patienten 10 ml. På grund av patientens uppkomna symtom kontrollerade barnmorskan styrkan och upptäckte sitt misstag. Barnmorskan kontaktade omedelbart jourhavande gynekolog, som instruerade barnmorskan att följa upp patientens mående och som också snabbt kom dit och konsulterade anestesiläkaren. Barnmorskan berättade att administreringssättet var främmande, och att hen hade gett läkemedlet endast 1-2 gånger tidigare och bara hade kommit i kontakt med styrkan 1 mg/ml.

Beslut 

Regionförvaltningsverket gav barnmorskan en anmärkning om att noggrannhet måste iakttas vid läkemedelsbehandling. Särskilt vid dosering av opioider måste läkemedlets styrka kontrolleras så noggrant att en sådan allvarlig läkemedelsavvikelse som den som nu inträffat inte kan ske. 

Regionförvaltningsverket uppmanade dessutom sjukhusets ansvariga att vid behov precisera anvisningarna för läkemedelsbehandling och sända anvisningarna till regionförvaltningsverket för kännedom.

Beslutsgrunder 

Praxis på avdelningen var att när man delar de läkemedel som ges patienterna regelbundet färdigt på bricka kontrolleras de alltid av två skötare. Läkemedel som patienterna får enligt behov under dagens lopp ges däremot direkt av den egna sjukskötaren eller barnmorskan.

Barnmorskan berättade att hen upplevde att misstaget var rent mänskligt. Enligt barnmorskan skulle det viktigaste för att få ett avslut i ärendet vara att sätta sig in i omständigheterna och orsakerna till att misstaget kunde ske så att liknande misstag i fortsättningen inte är möjliga i något som helst vårdarbete. Så länge som det finns en liten risk för misstag kan de ske igen.

Regionförvaltningsverket instämde med barnmorskans åsikt att sjukhuset bör utvärdera händelsen och genom kvalitetsarbete sträva efter att minska risken för medicineringsfel. Sjukhuset behandlade ärendet genom en analys av grundorsaken till den allvarliga farliga händelsen. I utredningen lyftes det fram att dubbelkontroll saknades i läkemedelsbehandlingen. 

Det är särskilt viktigt med dubbelkontroll av sådana läkemedel eller doser som kan orsaka patienterna betydande skada eller till och med livsfara (t.ex. opioider).

Mer information:
•    Handboken Turvallinen lääkehoito

Regionförvaltningsverket i Södra Finland 
Hälso- och sjukvården
Beslutsdatum 12.12.2019
Diarienummer ESAVI/13585/2019

I etiska frågor som gäller förlossning ska barnets säkerhet och patientens rätt till gott bemötande beaktas

Beskrivning av ärendet 

Klaganden upplevde att den behandlande läkaren hade behandlat henne kränkande i slutet av graviditeten, eftersom hen hade skrikit till henne under mottagningsbesöket. Enligt klaganden hade hon pressats till att inleda förlossningen eller till elektivt kejsarsnitt. 

Enligt klaganden bröt förfarandet mot patientens självbestämmanderätt. Enligt henne ska ett alternativ också alltid vara att vägra ett ingrepp även om det skulle äventyra patientens eller fostrets liv. Enligt henne tog den behandlande läkaren inte hänsyn till den bedömning som en annan läkare nyligen gjort. Förlossningen hann inledas spontant före de planerade åtgärderna. 

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket kunde inte konstatera en uppenbar lagstridighet i klagandens medicinska vård.

Regionförvaltningsverket betonar att man bör sträva efter att vårda patienten i samförstånd med hen.

Dessutom betonar regionförvaltningsverket patientens rätt till gott bemötande. 

Grunder för beslutet 

Det ofödda barnets rättsliga ställning är inte helt klar. I konventionen om barnets rättigheter konstateras dock att barnet behöver särskilt skydd och särskild omsorg. Det omfattar ändamålsenlig vård både före och efter födseln. Enligt Läkarförbundets anvisning har läkaren en särskild skyldighet att främja ofödda personers rättigheter. Läkarens uppgift är att försöka balansera mammans och barnets intressen och rättigheter med respekt för människovärdet och livet. 

Klagandes önskemål om en naturlig inledning av förlossningen hade beaktats på behörigt sätt och antecknats i journalhandlingarna redan i det tidigare skedet av graviditeten. En förutsättning för att uppfylla önskemålet var dock att förlossningen kunde genomföras på ett säkert sätt. Den behandlande läkaren hade utifrån undersökningarna blivit orolig för att en trygg förlossning inte skulle lyckas. Därför hade hen konstaterat att förlossningen borde inledas samma vecka. Utifrån de handlingar som står till förfogande anser regionförvaltningsverket att den behandlande läkarens syn på vården är medicinskt motiverad.

Läkarens roll är svår när mammans syn på förlossningen avviker från läkarens och kan enligt läkarens bedömning äventyra barnets trygga födelse. Regionförvaltningsverket kan inte i efterhand försäkra sig om innehållet i de förda samtalen och huruvida klaganden har pressats att inleda förlossningen. Det har dock inte varit fråga om vård mot patientens vilja, eftersom förlossningen slutligen inleddes spontant. 

Man ska sträva efter att vårda patienten i samförstånd. Då är det viktigt att ge en mamma som väntar barn tillräckligt tydlig information och diskutera hennes bekymmer och önskemål. En gravid kvinna är särskilt känslig. Läkaren måste kunna kontrollera sig själv också i situationer där hen upplever att hens åsikt inte blir tillräckligt förstådd. Ett olämpligt beteende hos läkaren kan skrämma patienten.

Mer information:

  • Lagen om patientens ställning och rättigheter
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
  • Läkarförbundet, läkarens databank: Oföddas rättigheter (på finska) 

Kommunförsök med sysselsättning

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Kommunförsök med sysselsättning
Datum för avgörandet: 23.06.2021
Diarienummer: LSSAVI/7520/2021

Försökskommunen ska se till att sysselsättningsplanen undertecknas enligt bestämmelserna och att anteckningarna i URA-klientdatasystemet görs omsorgsfullt

Beskrivning av ärendet

Coachen hade gjort en intervju per telefon med den arbetssökande som var kund hos kommunen för att bedöma servicebehovet. Samtidigt uppdaterades och undertecknades den arbetssökandes sysselsättningsplan med den arbetssökandes samtycke. Av intervjun framgick att den arbetssökande eventuellt har företagsverksamhet. Efter intervjun hade coachen lämnat en skriftlig begäran om utredning till den arbetssökande för att utreda företagsverksamheten och dess eventuella huvudsyssla. 

Den arbetssökande gav en skriftlig utredning i ärendet till försökskommunen och lämnade också in en komplettering till den. Av anteckningarna i URA-klientdatasystemet framgick inte entydigt den exakta tidpunkten eller tidpunkterna då den arbetssökande hade lämnat in sin utredning. Enligt arbetssökandens åsikt kunde försökskommunen ha utrett ärendet utan att utbetalningen av arbetslöshetsförmånen avbröts.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket ansåg att försökskommunen förfarit i enlighet med lagstiftningen och de anvisningar som utfärdats med stöd av den i den arbetssökandes ärende när den utredde den arbetssökandes företagsverksamhet. När en arbetssökande berättar om sin företagsverksamhet är försökskommunen skyldig att utan dröjsmål utreda om företagsverksamheten är på heltid och meddela den erhållna utredningen till arbets- och näringsbyrån för ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. 

Regionförvaltningsverket fäste dock försökskommunens uppmärksamhet vid undertecknandet av sysselsättningsplanen och anteckningarna i klientdatasystemet URA. Man kan inte be den arbetssökande om samtycke till att underteckna sysselsättningsplanen per telefon på så sätt att tjänstemannen undertecknar planen på den arbetssökandes vägnar. Den arbetssökande ska underteckna planen genom att godkänna den i Mina e-tjänster på nätet eller genom att underteckna planen för hand. Anteckningarna i URA-klientdatasystemet ska dessutom vara omsorgsfullt gjorda.

Grunder för beslutet

Enligt 2 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) har arbetslösa arbetssökande rätt till en sysselsättningsplan. Sysselsättningsplanen ska revideras i samband med intervjun med den arbetssökande eller på begäran av den arbetssökande. 

Den arbetssökande och försökskommunen kommer överens om uppföljningen av hur sysselsättningsplanen genomförs och godkänner planen. Enligt 2 kap. 5 § i statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1073/2012) godkänner parterna verksamhetsplanen som ingår i sysselsättningsplanen. Arbetssökanden godkänner planen elektroniskt i den för ändamålet avsedda webbtjänsten eller genom att underteckna planen. Om planen godkänns genom underskrift, ges den undertecknade planen till arbetssökanden. Genom att godkänna planen vill man betona planens avtalsnatur och engagera både den arbetssökande och myndigheten till att genomföra planen. Godkännandet har också betydelse för rätten till utkomstskydd för arbetslösa. 

Anteckningarna i URA-kundsystemet ska vara entydiga och kundernas datum för uträttande av ärenden ska registreras korrekt och omsorgsfullt med iakttagande av god förvaltningssed. 

Centrala lagar och förordningar:

  • Förvaltningslag (434/2003)
  • Lag om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012)
  • Statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1073/2012)
  • Lag om ett  kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020)
  • Lag om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002)

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen
Beslutsdatum 18.1.2022
diarienummer LSSAVI/14402/2021

Kommunen är skyldig att ge rådgivning till kunder inom kommunförsök med sysselsättning

Beskrivning av ärendet

Klaganden, som studerade frivilligt med arbetslöshetsförmån, hade efter att ha slutfört sina studier avslutat sitt jobbsökande för ett kort, tidsbestämt anställningsförhållande. Enligt klagomålet hade klaganden per telefon frågat sin egen handledare hur hens fortsatta studier påverkar arbetslöshetsförmånen, men fick inga råd om saken. Handledaren hade tagit reda på information om klagandens studier och gett klaganden råd om saken först när klagandens tidsbestämda anställningsförhållande avslutats och hen på nytt anmält sig som arbetslös arbetssökande.

Avgörandet i ärendet

Kommunen är skyldig att i enlighet med lag informera försöksområdets kund om de arbetskraftspolitiska villkor som gäller för att få arbetslöshetsförmån. Om man som arbetssökande studerar inverkar det här på möjligheten att beviljas arbetslöshetsförmån. Den personal som arbetar inom kommunförsöket är alltså skyldig att objektivt lyfta fram vilka olika alternativ en arbetssökande kan ha i olika situationer. Till skyldigheten att ge rådgivning hör att berätta om bestämmelserna som rör arbetslöshetsunderstöd och om den etablerade praxisen för tillämpning av bestämmelserna. I rådgivningen måste kunderna i kommunerna i försöksområdet behandlas jämlikt. Det saknar betydelse om de är arbetssökande kunder eller inte.

Regionförvaltningsverket gjorde kommunen i försöksområdet uppmärksam på skyldigheten enligt 8 § i förvaltningslagen att ge ändamålsenlig rådgivning, vilket förutsätts enligt god förvaltning. Regionförvaltningsverket gjorde dessutom kommunen uppmärksam på det som föreskrivs om information till arbetssökande i 8 § 2 momentet i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen.

Beslutsgrunder

På verksamheten i en kommun i ett försöksområde tillämpas förvaltningslagen. Enligt 8 § i förvaltningslagen ska myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden.

Den som uträttar ärenden hos en myndighet har rätt att få ändamålsenlig, begriplig och tydlig information om skötseln av sitt ärende. Kravet accentueras när det i ett förvaltningsärende är fråga om en persons rättigheter eller skyldigheter som, om de försummas, kan medföra negativa påföljder eller förlust av rättigheter för den här personen. Myndigheten ska vid behov också på eget initiativ ge råd om skötseln av förvaltningsärenden.

I 8 § 2 momentet i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen anges det att under försöket tillämpas på kommunerna vad som i 2 kap. 3 och 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om information till arbetssökande och om arbets- och näringsmyndighetens skyldigheter.

Enligt 2 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska en arbets- och näringsmyndighet i samband med att en jobbsökning inleds eller utan dröjsmål därefter informera den arbetssökande om

  • omständigheter som hänför sig till jobbsökningen,
  • den offentliga arbetskrafts- och företagsservice som står till buds,
  • villkoren för jobbsökningens giltighet och
  • omställningsskyddet.

Myndigheten ska dessutom vid behov informera en arbetslös arbetssökande om

  • annan sysselsättningsfrämjande service, 
  • de allmänna skyldigheter som arbetslösa arbetssökande har enligt lagen
  • och om de viktigaste arbetskraftspolitiska villkoren för arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd.

Centrala lagar

  • Förvaltningslagen (434/2003)
  • Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020)
  • Lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002)
  • Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012)

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Kommunförsök med sysselsättning
Datum för avgörandet: 14.9.2021

Kommunen i försöksområdet ska säkerställa tillräcklig kompetens om arbetskraftsservice och utkomstskydd för arbetslösa hos dem som arbetar med kommunförsöket

Beskrivning av ärendet

Den arbetssökande kunden som deltog i kommunförsöket med sysselsättning hade ett gällande arbetskraftspolitiskt utlåtande som förhindrade utbetalning av arbetslöshetsförmån, eftersom arbets- och näringsbyrån på basis av sin utredning hade ansett att hen var heltidsstuderande enligt 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). En kommunal tjänsteinnehavare i försöksområdet hade intervjuat kunden och hänvisat hen till rehabiliterande arbetsverksamhet. Kunden hade fått en aktiveringsplan, ett beslut om rehabiliterande arbetsverksamhet samt ett utlåtande till utbetalaren av arbetslöshetsförmånen för tiden för den rehabiliterande arbetsverksamheten. 

Enligt utlåtandet fanns det inget arbetskraftspolitiskt hinder för utbetalning av arbetslöshetsförmån. Kunden hade på basis av detta förstått att hen skulle få arbetslöshetsförmån och kostnadsersättning för de dagar då hen deltog i den rehabiliterande arbetsverksamheten. Som heltidsstuderande hade kunden dock inte rätt till arbetslöshetsförmån. Enligt kunden hade man agerat vårdslöst i ärendet och hens utkomst hade därför äventyrats. 

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket ansåg att den kommunala tjänsteinnehavaren inte hade iakttagit förutsättningarna i aktiveringsplanen, om vilka det föreskrivs i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001). Tjänsteinnehavaren hade dessutom gett ett ojävigt arbetskraftspolitiskt utlåtande för tiden för den rehabiliterande arbetsverksamheten, trots att man vid arbets- och näringsbyrån hade utrett att kunden studerade på heltid och att hen därför hade ett gällande arbetskraftspolitiskt utlåtande som var jävigt.

Regionförvaltningsverket gjorde kommunen i försöksområdet uppmärksamt på att de tjänsteinnehavare som arbetar med kommunförsöket ska ha tillräcklig kunskap om lagstiftningen gällande de ärenden som de behandlar samt nödvändig kompetens om arbetskraftsservice i synnerhet i frågor som gäller utkomstskydd för arbetslösa. Kommunen ska säkerställa att tjänsteinnehavarna har tillräcklig kännedom om lagstiftningen som gäller de ärenden de behandlar. Dessutom ska kommunen säkerställa att man i kundservicen också identifierar sådant som eventuellt påverkar utkomstskyddet för arbetslösa för arbetssökande kunder.

Regionförvaltningsverket fäste den kommunala tjänsteinnehavarens uppmärksamhet vid att hen som tjänsteinnehavare ansvarar för att beslutet är lagenligt. Därför måste hen vara förtrogen med och medveten om den lagstiftning som hen tillämpar och dess innehåll i synnerhet i fråga om de bestämmelser om utkomstskydd för arbetslösa som ingår i hens uppgifter.

Grunder för avgörandet

Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020) förutsätter att kommunen inom försöksområdet i samband med intervjuer med arbetssökande utreder den arbetssökandes omständigheter och deras inverkan på den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmån. Lagen förutsätter också att kommunen erbjuder den arbetssökande service enligt servicebehovet och sysselsättningsplanen eller en ersättande plan.

Enligt 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en person som studerar på heltid inte rätt till arbetslöshetsförmån. Enligt arbets- och näringsbyråns utredning var studerade kunden på heltid och arbets- och näringsbyrån hade gett ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om detta till utbetalaren av arbetslöshetsförmånen. 

Enligt 5 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska arbets- och näringsbyrån och kommunen utarbeta en aktiveringsplan i samarbete med en person som avses i 3 §. Enligt paragrafen tillämpas lagen på en arbetslös person som har rätt till arbetsmarknadsstöd eller får utkomststöd och som dessutom uppfyller de övriga kriterierna i paragrafen. Eftersom kunden studerade på heltid var hen inte en sådan person som avses i 3 § i lagen.  

En tjänsteman ansvarar för att hens ämbetsåtgärder är lagenliga. I 118 § i grundlagen (731/1999) föreskrivs om allmänt tjänsteansvar som även gäller kommunala tjänsteinnehavare. Enligt 31 § i förvaltningslagen (434/2003) ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt och i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. För att vara adekvat krävs också noggrannhet.  

Centrala lagar och förordningar

  • Grundlagen (731/1999)
  • Förvaltningslag (434/2003)
  • Lag om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020)
  • Lag om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002)
  • Lag om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012)
  • Lag om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001)

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen
Beslutsdatum 20.9.2022
Diarienummer: LSSAVI/4416/2022

Kommunen i ett försöksområde ska behandla ärenden som rör utkomstskydd för arbetslösa utan dröjsmål

Beskrivning av ärendet 

En arbetssökande hade lämnat en redogörelse till kommunen i ett försöksområde om att hen sagt upp sig från sitt arbete och meddelat detta till arbets- och näringsbyråernas riksomfattande telefontjänst, som hade förmedlat meddelandet till den ansvariga tjänsteinnehavaren i arbetssökandens kommun i försöksområdet. Därefter hade arbetssökanden flera gånger varit i kontakt med telefontjänsten om att hen sagt upp sig och om sina eventuella studier. Telefontjänsten hade förmedlat meddelandena och arbetssökandens begäranden att bli kontaktad till den ansvariga tjänsteinnehavaren i arbetssökandens kommun i försöksområdet. Arbetssökanden hade dessutom skickat två e-postmeddelanden om sitt ärende till kommunen. Första gången som kommunen kontaktade arbetssökanden var mer än fyra månader efter det att arbetssökanden första gången hade kontaktat kommunen. Arbetssökandens uppsägning hade då börjat utredas för att ett arbetskraftspolitiskt utlåtande skulle kunna ges. 

Avgörandet i ärendet 

Regionförvaltningsverket ansåg att utkomstskyddsärendet borde ha tagits upp till behandling genast efter att den arbetssökande första gången hade kontaktat kommunen i försöksområdet. Vidare ansåg regionförvaltningsverket att på grund av att arbetssökandens begäranden att bli kontaktad inte besvarades fick arbetssökanden inte den information hen behövde gällande uppsägningen och studierna.

Regionförvaltningsverket gav kommunen i försöksområdet en anmärkning om lagstridigt förfarande vid utredning av ett ärende som rörde utkomstskydd för arbetslösa. Kommunen i ett försöksområde ska försäkra sig om att i synnerhet ärenden som rör utkomstskydd för arbetslösa, vilket hör till tryggandet av arbetssökandes grundläggande försörjning, utan dröjsmål tas upp till behandling. Kommunen i försöksområdet ska också se till att serviceprocessen för arbetssökande framskrider i enlighet med lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020) och att kunderna som omfattas av kommunförsöket får behörig service.

Beslutsgrunder 

Enligt 20 § i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen ska en kommun inom ett försöksområde utan dröjsmål till arbets- och näringsbyrån lämna de uppgifter som behövs för lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt 1 kap. 4 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

När en arbetssökande underrättar kommunen inom försöksområdet om att hen sagt upp sig hör det till kommunens uppgift att utan dröjsmål utreda arbetssökandens  förhållanden och hur de inverkar på hens rätt att få arbetslöshetsförmån.

Enligt 8 § i förvaltningslagen ska myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Den som uträttar ärenden hos en myndighet har rätt att få ändamålsenlig, begriplig och tydlig information om skötseln av sitt ärende. På basis av 8 § 2 mom. i lagen om kommunförsök har de tjänsteinnehavare som arbetar inom kommunförsöket en skyldighet att objektivt lyfta fram vilka olika alternativ arbetssökande kan ha i olika situationer.

Kommunen i försöksområdet agerade inte enligt lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen eller grunderna för god förvaltning när kommunen inte kontaktade arbetssökanden trots att hen begärt att bli kontaktad. 

Centrala lagar och förordningar

  • Förvaltningslagen (434/2003)
  • Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020)
  • Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012)
  • Lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002)

Miljö- och hälsoskyddet

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Beslutsdatum 13.11.2020
diarienummer ISAVI/793/2020

Det ankommer på hälsoskyddsmyndigheten att utreda en bostads sanitära olägenhet

Beskrivning av ärendet 

Ifråga om en misstanke om sanitära olägenheter var boendena i kontakt med den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, eftersom de var oroade över de sanitära olägenheter som asbestrenoveringen av husbolaget medför. Boendena antog att utredning av sanitära olägenheter i bostäder och säkerställande av åtgärder hör till hälsoskyddsmyndigheten. Hälsoskyddsmyndigheten utredde saken av husbolaget och fick inspektionsuppgifter av arbetarskyddsmyndigheten. Hälsoskyddsmyndigheten genomförde inte någon inspektion i bostäderna för att utreda sanitära olägenheter eller vidtog behövliga myndighetsåtgärder. Myndigheten instruerade de boende att tillsynen över ärendet ankommer på arbetarskyddsmyndigheten. Ärendet anhängiggjordes inte och myndigheten inledde inte ärendet trots att arbetarskyddsmyndigheten fick kännedom om ett temporärt användningsförbud.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket ger en anmärkning till den kommunala hälsoskyddstjänsteinnehavaren, eftersom ett ärende som gäller misstanke om sanitära olägenheter i en bostad borde ha anhängiggjorts hos den behöriga myndigheten på basis av att boendena tagit kontakt. Myndigheten borde ha tagit upp det ärende som gäller boendehälsan till behandling senast när arbetarskyddsmyndigheten fick kännedom om beslutet om avbrytande som fattats vid objektet.

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning borde den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ha utrett om det förekommer sanitära olägenheter i bostaden och vidtagit behövliga myndighetsåtgärder för att förebygga eller minska de sanitära olägenheterna samt säkerställa att de sanitära olägenheterna undanröjs.

Grunder för beslutet 

Tillsynen över förhållandena i bostäderna ankommer på den kommunala hälsoskyddsmyndigheten i enlighet med hälsoskyddslagen. Hälsoskyddsmyndigheten har till uppgift att utreda och bedöma om det i bostaden förekommer förhållanden eller faktorer som kan orsaka sanitär olägenhet.

Arbetarskyddsmyndigheten har inte behörighet att övervaka förhållandena i bostäderna. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska efter att ha konstaterat att en bostad har en sanitär olägenhet kräva att olägenheten undanröjs samt vidta andra behövliga åtgärder i enlighet med hälsoskyddslagen.

Utifrån kundens kontakter ger myndigheten råd och skaffar information, varefter man identifierar när man ska övergå från rådgivning av kunden till behandling av ärendet. För att ett ärende ska kunna inledas krävs det ett initiativ för att få ett avgörande i ärendet. Ett ärende kan också behandlas på myndighetens eget initiativ, om myndigheten är behörig i ärendet och det finns tillräckliga uppgifter om ärendet. Kunden ska vid behov ges råd om hur ärendet kan inledas. Ärendet är anhängigt så länge som hälsoskyddsmyndigheten meddelar ett överklagbart beslut i ärendet eller annars meddelar att ärendet har avslutats.

Mer information:

  • Hälsoskyddslagen
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om sanitära förhållanden i bostäder och andra vistelseutrymmen samt om kompetenskrav för utomstående sakkunniga
  • Valviras anvisning för tillämpning av förordningen om boendehälsa

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Miljö- och hälsoskydd
Beslutsdatum 23.7.2019
diarienummer ISAVI/2371/2018

Det rekommenderas att svansvecket hos hundar med korkskruvssvans kontrolleras i samband med den allmänna undersökningen

Beskrivning av ärendet

Klaganden hade fört sitt 3-årige handjur av rasen fransk bulldogg till kommunalveterinären på grund av att hunden plötsligt fått märkvärdiga anfall: klaganden hade uppgett att hunden hade sprungit runt och skrapat sig själv. Klaganden hade upptäckt att hunden hade mått mycket dåligt och att det tog ont någonstans. Klaganden hade misstänkt öroninflammation hos hunden. Veterinären hade kontrollerat hundens öron och konstaterat att de inte var infekterade. Klaganden hade också frågat om det kan vara fråga om eksem, eftersom hundens öga rodnar emellanåt. Hunden hade hemma börjat sitta på soffan som människor.

Kommunalveterinären hade rekommenderat att hunden röntgas. Klaganden hade gått med på röntgningen och hunden hade sövts. Veterinären hade uppgett att röntgenbilderna visade att det fanns missbildningar i kotorna, men att bilderna inte förklarade hundens smärtattacker. Kommunalveterinären misstänkte utifrån undersökningarna att hunden hade syringomyeli (dvs. en ryggmärgssjukdom där det bildas vätskefyllda håligheter i ryggmärgen) och påbörjade behandling av hunden samt rekommenderade magnetresonanstomografi, MRT, för att få en diagnos. Hunden hade ordinerats medicinering och en kontroll om en månad rekommenderades.

Klaganden hade inom två dagar fört hunden till en privat veterinärmottagning där man hos hunden konstaterat hudinflammation i svansen och fyllda analkörtlar. Hunden fick som behandling en medicinsk salva och mådde bättre redan samma kväll.

Klaganden anser att det var fel att kommunalveterinären aldrig tittade på hundens ände, trots att ägaren försökte förklara för kommunalveterinären hur dåligt hunden mådde och att hunden hela tiden kliar sig själv. Enligt de uppgifter klaganden hade ska man alltid i första hand hos en hanhund undersöka analkörtlarna om hunden lider av smärta.

Beslut i ärendet 

Klagandens hund har undersökts utifrån de förhandsuppgifter som lämnats och skötts med i enlighet med allmänt godtagna och beprövade motiverade metoder. Läkemedlen har använts och föreskrivits i enlighet med evidensbaserad veterinärmedicin. Diagnoser som erhållits vid olika besök och misstankar om vad som orsakat symtomen utesluter inte varandra. Regionförvaltningsverket påminner dock på allmän nivå om att det rekommenderas att svansvecket hos hundar med korkskruvssvans kontrolleras i samband med den allmänna undersökningen, eftersom hundens form utsätter området för inflammationer.

Grunder för beslutet

På grund av svansens form har franska bulldoggar ofta ett hudveck runt svansen som är känsligt för infektioner.

Både han- och honhundar har analkörtlar. Klagandens påstående att undersökning av analkörtlarna är primärt, särskilt hos hanhundar som har smärta, grundar sig inte på veterinärmedicin.

Regionförvaltningsverket konstaterar att hunden fördes till kommunalveterinärens mottagning på grund av att hunden skrapade sig i öronen, uppförde sig märkligt och hade smärtor. En allmän undersökning, en begränsad neurologisk undersökning och en begränsad ortopedisk undersökning utfördes på hunden och ryggraden röntgades. Regionförvaltningsverket anser att man utifrån en allmän undersökning och en begränsad neurologisk undersökning kan få betydande information om orsakerna till hundens symptom. Det är motiverat att röntga en hunds ryggrad när hunden har oklara smärtor och inte låter sin hals böjas till höger. Eftersom röntgenbilden visade exponerande faktorer för smärta i ryggraden, men ingen säker diagnos för symtomen kunde fastställas och då symtomen tydde på nervrelaterade symptom, har det varit befogat att rekommendera magnetresonanstomografi (MRT).

Regionförvaltningsverket noterar att man två dagar senare konstaterat att hunden hade inflammation i svansvecket. Klaganden hade inte på kommunalveterinärens mottagning nämnt att en av hundens symtom var att den kliade sig i änden, vilket klaganden nämnt vid det senare veterinärbesöket. Regionförvaltningsverket konstaterar att klaganden har berättat att hunden har börjat sitta på soffan på samma sätt som människor. Regionförvaltningsverket anser att kommunalveterinären på basis av de förhandsuppgifter som kunden lämnat också kunde ha misstänkt inflammation i svansvecket och kunde ha kontrollerat situationen kring svansvecket, men att enbart att inta ett sittande läge på soffan tyder inte direkt inflammation i svansvecket. Hunden har också haft symtom och fynd som inte har samband med inflammation av svansvecket, både utifrån förhandsuppgifterna och utifrån de undersökningar som utförts på mottagningen. 

Hos kortskalliga hundraser, såsom franska bulldoggar, förekommer chiari-missbildningar som kan leda till syringomyeli. Regionförvaltningsverket anser att de förhandsuppgifter som kunden lämnat och den kliniska bilden av patienten på mottagningen kan tyda på syringomyeli och att hunden har skötts i enlighet med allmänt godtagna och beprövade motiverade metoder enligt 13 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000).

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Miljö- och hälsoskyddet
Beslutsdatum 6.9.2021
diarienummer ISAVI/9913/2020

I ett ärende som gällde misstanke om sanitär olägenhet borde ett överklagbart beslut ha getts 


Beskrivning av ärendet 

De klagande hade krävt att kommunens hälsoskyddsmyndighet skulle ålägga bostadsaktiebolaget att flytta en bullrig pump till en annan plats i grannbyggnaden. 

Enligt de klagande har hälsoinspektör A:s agerande i behandlingen av ärendet inte varit förenligt med kraven på god förvaltning och de klagandes rätt till behörig behandling har inte tillgodosetts.

Beslut i ärendet 

Den klagande borde ha getts ett överklagbart beslut.

Organet borde ha sett till att tjänsteinnehavaren agerade i enlighet med god förvaltning med iakttagande av gällande bestämmelser och föreskrifter.  

Regionförvaltningsverket påpekar i sitt beslut för miljö- och hälsoskyddsorganet att det inte har sett till att tjänsteinnehavaren handlar i enlighet med god förvaltning samt utför de uppgifter som hör till tjänsteförhållandet med iakttagande av gällande bestämmelser och föreskrifter samt arbetsgivarens arbetslednings- och tillsynsföreskrifter.

Regionförvaltningsverket följer upp hur de åtgärder som vidtas för att rätta till saken verkställs och genomförs vid sidan av det normala styrnings- och tillsynsarbetet. Vid behov inleder regionförvaltningsverket behandlingen av ett separat tillsynsärende för att få situationen på den nivå som lagstiftningen förutsätter.

Grunder för beslutet 

Regionförvaltningsverket uttryckte som sin uppfattning att om en parts uppfattning om förekomsten av en eventuell faktor eller omständighet som orsakar sanitär olägenhet i bostadsutrymmena avviker från hälsoskyddsmyndighetens tolkning, ska hälsoskyddsmyndigheten erbjuda en möjlighet att få ett överklagbart beslut i ett ärende som gäller misstanke om sanitära olägenheter. Ett sådant beslutsdokument är till exempel ett förvaltningsbeslut av en myndighet om att avsluta behandlingen av ett ärende som grundar sig på inspektionsberättelsens slutsatser och motiveringar. Inspektionsberättelsen är inte ett beslutsdokument som kan överklagas eller för vilket man kan begära omprövning. 

Miljö- och hälsoskyddets tillsynsenhet har i sin utredning om myndighetstillsynsärendet till regionförvaltningsverket för tre år sedan beskrivit att den genomför och främjar god förvaltning och rättsskydd i förvaltningsärenden på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. Tillsynsenheten beskrev att den aktivt börjat utveckla tillsynsförfaranden, förenhetliga tillsynsåtgärderna och rapporteringen samt beskrev förfarandet för att säkerställa regional enhetlighet i sin tillsyn. 

Utifrån de missförhållanden som framkommit i klagomålsärendet har hälsoinspektören inte vidtagit de korrigerande åtgärder som tillsynsenheten beskrivit för att säkerställa regional enhetlighet i tillsynen samt genomföra god förvaltning och rättsskydd i förvaltningsärenden.  

Centrala lagar och rekommendationer

  • grundlagen 21 § 1 och 2 mom.
  • förvaltningslagen 6, 39, 43, 46 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Miljö- och hälsoskyddet
Beslutsdatum 4.2.2022
diarienummer ISAVI/8947/2021

Myndigheten måste ge kunden tydliga och begripliga anvisningar

Beskrivning av ärendet

Klaganden hade varit tvungen att kontakta hälsoinspektören eftersom husbolaget hade försummat hälsoinspektörens uppmaning att göra reparationer.

Hälsoskyddsmyndigheten hade gjort en dokumentgranskning och uppmanade i inspektionsberättelsen husbolaget att göra reparationer. Hälsoskyddsmyndigheten uppmanade husbolaget att göra nödvändiga reparationer för att eliminera eventuella faktorer som orsakade sanitära olägenheter. De nödvändiga reparationerna skulle göras inom den tidsfrist som myndigheten uppgett. Husbolaget var också tvunget att underrätta myndigheten om att reparationerna blivit färdiga och lämna myndigheten en utredning om reparationsarbetet. Husbolaget lät dock inte göra de reparationer som behövdes, och hälsoskyddsmyndigheten kom inte ihåg att följa upp resultatet av sin uppmaning.

Beslut

Regionförvaltningsverket gör kommunens hälsoskyddsmyndighet uppmärksam på att myndighetens styrning och rådgivning samt uppmaningar som ges måste vara tydliga. Parten måste förstå vad den är förpliktad att göra och vad som händer om åläggandet inte följs. Myndigheten måste också försäkra sig om efterkontrollen av dess uppmaningar och förelägganden.

Beslutsgrunder

I hälsoskyddslagen nämns inte uppmaning som ett medel myndigheten kan använda sig av. Om kommunens hälsoskyddsmyndighet ger en uppmaning kan det tolkas som att det motsvarar allmän handledning och rådgivning om hälsoskydd i enlighet med 6 § i hälsoskyddslagen.

Med uppmaning kan också avses faktisk behandling. Om den som fått uppmaningen inte vidtar de åtgärder som krävs inom utsatt tid vidtar myndigheten behövliga myndighetsåtgärder (t.ex. föreläggande, förbud eller tvångsmedel).

I det aktuella fallet innehöll inspektionsberättelsen ett tydligt förpliktande, dvs. en uppmaning av hälsoinspektören att göra reparationer före ett visst datum samt en skyldighet att underrätta hälsoinspektören om att reparationerna blivit färdiga. En inspektionsberättelse är dock inte ett beslutsdokument som man kan överklaga eller begära omprövning av.

En uppmaning kan förstås som ett kraftigare krav (se krav) än en begäran (se begäran) av en myndighet att en åtgärd ska vidtas. Myndigheten ska dock använda ett sakligt, klart och begripligt språk. I enlighet med god förvaltningssed ska myndigheten formulera sådana här krav på så sätt att den som är föremål för uppmaningen tillräckligt exakt vet vad som krävs av honom eller henne och varför. Om en myndighet formulerar uppmaningen alltför allmängiltigt, till exempel att uppmaningen gäller att utreda en sanitär olägenhet kan det senare uppstå en konflikt om huruvida uppmaningen har följts över huvud taget.

Enligt Regionförvaltningsverket i Östra Finlands uppfattning vore det bra att ge en uppmaning som ett separat brev så att den som är ansvarig för att utreda den sanitära olägenheten förstår att följa den givna uppmaningen. Det handlar om myndighetens motiverade krav att vidta åtgärder för att utreda en sanitär olägenhet.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Förvaltningslagen 7 och 8 §
  • Hälsoskyddslagen 6 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Veterinärvård
Beslut 25.10.2019
diarienummer ISAVI/4098/2018

Till en veterinärs skyldigheter hör att se till att skadade vilda djur avlivas om tidsschemat tillåter det

Beskrivning av ärendet 

Klaganden har klagat till regionförvaltningsverket över den jourhavande veterinärens verksamhet i fråga om en skadad igelkott. Igelkotten var allvarligt skadad och att hålla den vid liv var enligt klaganden grymhet mot igelkotten och igelkotten borde ha avlivats. Den jourhavande veterinären hade instruerat klaganden att lägga igelkotten i en låda och föra den på morgonen till veterinären.

Veterinären hade på morgonen gjort en diagnos enligt vilken igelkotten hade en skada på ryggraden, vilket lett till att bakbenen på igelkotten förlamats. Veterinären hade avlivat igelkotten.

I det aktuella fallet var det fråga om nattetid och den jourhavande veterinären hade enligt sin bedömning instruerat den klagande att ta kontakt under tjänstetid därpå följande morgon och säkerställt att en annan veterinär kunde avliva igelkotten genast på morgonen. Klagomålet gäller huruvida den jourhavande veterinären har handlat i enlighet med djurskyddslagen när hen per telefon gav den klagande anvisningar.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäster veterinärens uppmärksamhet vid de skyldigheter i djurskyddslagen och lagen om utövning av veterinäryrket som gäller skötsel och avlivning av vilda djur. Till veterinärens skyldigheter hör att se till att skadade vilda djur avlivas om tidsschemat tillåter det.

Grunder för beslutet 

Skötsel av vilda djur omfattas inte av jourskyldigheten enligt veterinärvårdslagen. Enligt veterinärvårdslagen ska kommunen ordna med akut veterinärhjälp som är tillgänglig under alla tider på dygnet för husdjur som finns på kommunens område. Även om skötseln av vilda djur inte omfattas av jourskyldigheten enligt veterinärvårdslagen, förpliktar 14 § i lagen om utövning av veterinäryrket veterinären att ge djuret första hjälpen. Veterinären borde ha gett anvisningar om omedelbart avlivande av igelkotten eller gett anvisningar till vilka instanser klaganden kunde ha kontaktat omedelbart för att avliva igelkotten. Regionförvaltningsverket anser att om det inte fanns någon annan hjälp att tillgå, borde veterinären ha tagit emot igelkotten och avlivat den.

Regionförvaltningsverket anser att igelkotten av denna fördröjning har orsakats lidande, smärta och plåga, vilket strider mot 1 § i djurskyddslagen.

Mer information:

  • Djurskyddslagen

Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Miljö- och hälsoskydd
Beslutsdatum 2.1.2020
diarienummer ESAVI/5508/2019

En bostads sanitära olägenhet ska bedömas på behörigt sätt, men en boendes symtom är inte en grund för ett föreläggande av hälsoskyddsmyndigheten

Beskrivning av ärendet

En boende upplevde att husbolaget inte hade handlat tillräckligt snabbt i fråga om misstanken om sanitära olägenheter i sin radhusbostad och bad om hjälp av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten. Invånaren upplevde att hen hade upplevt sina symtom i lägenheten i åratal. Ärendet inleddes hos myndigheten, men under processen upplevde den boende att myndigheten inte tillräckligt snabbt kräver åtgärder av husbolaget och att den kan manipuleras av husbolaget och att de boendes symtom inte beaktas. I ärendet är det också fråga om på vilka grunder och hur hälsoskyddsmyndigheten kan kräva att husbolaget vidtar åtgärder vid misstanke om sanitära olägenheter där den information som används förändras under processen.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten konstaterade vid sin första bostadsinspektion i februari 2017 att det utifrån observationerna inte fanns någon anledning att ge en tidsbunden uppmaning till reparationer. Myndigheten gav då endast rekommendationer till husbolaget om olika förbättringar av förhållandena i bostaden bl.a. i fråga om ventilationen. En privat expert på byggnadshälsa som boenden beställt upptäckte fuktskador/mikrobiella skador i bottenbjälklaget. Vid tilläggsutredningar avslöjades att det finns ett luftläckage från bottenbjälklaget till bostaden och att myndigheten gav husbolaget en reparationsuppmaning. Husbolaget ville åtgärda situationen genom att täta konstruktionerna, vilket skulle hindra att luft tränger in i bostaden från bottenbjälklaget. Så gjorde man också till slut. Husbolaget fortsatte att utreda bottenbjälklagets övriga skick, och skador på bottenbjälklaget upptäcktes i större omfattning än vad man ursprungligen uppskattat. Också läckageluft trängde fortfarande in i bostaden. När klagomålsbeslutet färdigställdes var den kommunala myndighetsprocessen ännu oavslutad, men hälsoskyddet meddelade att det övervakar att husbolaget gör mer omfattande nödvändiga reparationer i bottenbjälklaget.

Beslut i ärendet

Hälsoskyddsmyndigheten har agerat lagenligt i ärendet. Myndigheten ska motivera sin egen verksamhet tillräckligt i sina handlingar, även om verksamheten hade varit ändamålsenlig.

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att myndigheten inte har handlat lagstridigt vid behandlingen av ärendet. Myndighetsdokumentationen ska dock vara entydig och lättläst, så att kunden förstår läget i processen och myndigheten å andra sidan själv bättre kan följa processen. Myndigheten och den boende ska också alltid få tillräcklig dokumentation om de reparationer som gjorts.

Grunder för beslutet

Myndighetsprocesserna och termerna i dem är ofta okända för kunderna och de bör i tillräcklig utsträckning förklaras i myndighetshandlingar. Husbolaget planerar reparationerna, och därför ska deras planer, arbetsprotokoll, fotografier och annan dokumentation bedömas noggrant hos myndigheten och ges en skriftlig bedömning. Tätning av träkonstruktioner i byggnader är i allmänhet särskilt krävande. I praktiken förutsätter det efter att tätningen har gjorts en utredning av en expert om hur väl tätningen fungerar. I klagomålet ansågs det vara ett missförhållande att inspektionerna hade varit ytliga och organoleptiska och att konstruktionerna inte hade undersökts på insidan. Hälsoskyddsmyndigheten utför i regel inte undersökningar som söndrar ytor när sanitära olägenheter utreds. Dessutom konstaterades det i regionförvaltningsverkets beslut att en boendes symtom är viktig bakgrundsinformation vid bedömningen av bostadens sanitära olägenhet, men hälsoskyddsmyndigheten kan inte konstatera sanitära olägenheter på basis av en boendes symtom. Hälsoskyddsmyndigheten kan förplikta husbolaget genom att konstatera en omständighet i bostaden (t.ex. lukt, synlig skada) som eventuellt kan orsaka sanitär olägenhet.

Mer information:

  • Hälsoskyddslagen
  • Social- och hälsovårdsministeriets förordning om sanitära förhållanden i bostäder och andra vistelseutrymmen samt om kompetenskrav för utomstående sakkunniga
  • Valviras anvisning för tillämpning av förordningen om boendehälsa

Räddningsväsendet

Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Datum för avgörande 1.10.2021
Diarienummer LSAVI/5546/2021

Behörighet för befäl i huvudsyssla som deltar i räddningsverkets räddningsverksamhet                                                                          

Beskrivning av ärendet 

Regionförvaltningsverket utredde utgående från den anmälan som inkommit om det i räddningsverkets befälstjänst i huvudsyssla arbetar personer som deltar i räddningsverksamhet och som inte har behörighet som motsvarar den tjänst eller uppgift som föreskrivs i räddningslagen (379/2011). Regionförvaltningsverket bad räddningsverket om en utredning om med vilka examensbakgrunder de personer som deltar i ledningen av räddningsväsendet verkar i sin tjänst, om det är fråga om ett tjänsteförhållande eller något annat samt om man vid anställningen har avvikit från de särskilda behörighetsvillkoren. Dessutom bad regionförvaltningsverket räddningsverket skicka beslut av räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare om förordnande till räddningsmyndighet enligt 26 § 2 mom. i räddningslagen.

Enligt räddningsverkets utredning deltar personer i ledningen av räddningsverksamheten genom yrkeshögskoleexamen för brandbefäl, befälsexamen, lägre befälsexamen och dessutom har en person beviljats dispens. En person var befälsstuderande vid tidpunkten för utredningen. Nitton personer arbetade i ett tjänsteförhållande som gäller tills vidare och sex personer i ett tidsbegränsat tjänsteförhållande. Den studerande arbetade i ett tidsbegränsat tjänsteförhållande. Räddningsverket berättade i sin utredning att alla personer som deltog i ledningen av räddningsverksamheten hade ett tjänsteförhållande som gällde tills vidare eller för viss tid.

Enligt utredningen hade räddningsverket en person som deltog i ledningen av räddningsverksamheten i ett tidsbegränsat tjänsteförhållande som biträdande brandmästare. Det är fråga om befälsstuderanden som nämndes ovan. Enligt räddningsverket hade man i fallet gjort en avvikelse från behörighetsvillkoren i 57 § i räddningslagen på basis av 6 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden.

I utredningen framfördes inget särskilt skäl som lagen förutsätter eller kommunens beslut om avvikelse. Det framfördes inte heller någon närmare information om de uppgifter som hör till biträdande brandmästarens tjänsteutövning.
Enligt utredningen görs inget separat beslut om förordnande av räddningsbefäl till räddningsmyndighet, utan det görs i samband med räddningsdirektörens anställningsbeslut.

Beslut i ärendet

Enligt regionförvaltningsverkets bedömning hade räddningsverket inte vid tillsättandet av den biträdande brandmästartjänsten med tillräcklig noggrannhet motiverat avvikelsen från de särskilda behörighetsvillkoren och framförde inte heller avvikelsens nödvändighet. Därför har garantierna för god förvaltning och rättsskydd inte uppfyllts vid utnämningen till visstidsanställningen.

Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland gav räddningsverket en anmärkning om lagstridigt förfarande vid tillsättningen av biträdande brandmästaren.

Motivering till beslutet

Enligt räddningslagens beredningsmaterial (RP 257/2010) är det motiverat att ställa särskilda behörighetsvillkor för räddningsväsendets personal, eftersom personalen arbetar med uppgifter där arbetstagarnas egen, de hjälpbehövandes och samhällets säkerhet förutsätter yrkesskicklighet på en viss nivå. Räddningsverket hade när det utnämnde en person till en tjänst som biträdande brandmästare för viss tid utan de särskilda behörighetsvillkor som föreskrivs i räddningslagen tillämpat 6 § 2 mom. i lagen som tillämpas på tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

Regionförvaltningsverket ansåg att om en kommun eller ett välfärdsområde beslutar om att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren enligt 6 § 2 mom. ska det vara fråga om ett enskilt fall som det finns särskilda skäl för. Beslut om avvikelse ska fattas jämte motivering. I lagens beredningsmaterial har framförts (RP 196/2002 s. 32) att ett sådant fall kan vara till exempel en situation där det på grund av brist på arbetskraft inte finns personer som uppfyller behörighetsvillkoren. Presentationen av särskilda skäl och betydelsen av motiveringarna har betonats i flera av HFD:s avgöranden. (HFD 1978 II 31, HFD 1980 II 22 och HFD 29.7.2008 T 1772). Således kräver en avvikelse från de särskilda behörighetsvillkoren för räddningsväsendets personal särskild prövning.

Regionförvaltningsverket konstaterade dessutom att det i beredningsmaterialet till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (RP 196/2002) har antecknats att bestämmelsen inte ingriper i bestämmelserna för att tillämpa tjänsteförhållanden som upptas i speciallagstiftningen. Med beaktande av detta kan bestämmelsen inte utan särskilda motiveringar möjliggöra avvikelser från de särskilda behörighetsvillkoren för räddningsväsendets personal som anges i räddningslagen.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 64/2002 rd) fastställt att en person kan anställas i ett tjänsteförhållande för viss tid trots de särskilda behörighetsvillkoren, om kommunen av särskilda skäl med stöd av 6 § 2 mom. i ett enskilt fall så beslutar. Avvikelse kan komma i fråga i en situation där de uppgifter som hör till tjänsten nödvändigtvis måste skötas och det på grund av brist på arbetskraft inte finns tillgång till en person som uppfyller behörighetsvillkoren för ett tjänsteförhållande för viss tid. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande beaktat att det finns tillräckligt med spelrum för den kommunala självstyrelsen att avvika från lagens krav.

Regionförvaltningsverket konstaterade att arbetsgivarens möjligheter att ändra behörighetsvillkoren genom egna beslut endast har begränsats till att skärpa kraven. Det är inte möjligt att lindra behörighetsvillkoren (HFD 13.9.2018/4158, HFD 1981 II 37 och HFD 19.8.1993/2884). Det är inte alls möjligt att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren när det är fråga om anställning av en person i ett tjänsteförhållande som gäller tills vidare.

När en person anställs i ett tjänsteförhållande för viss tid trots ett särskilt behörighetsvillkor har en utgångspunkt som betonar rättsskyddet varit att visstidsanställningen inte får användas för att kringgå behörighetsvillkoren. Om en person utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid för att sköta uppgifter som helt eller huvudsakligen hör till en vakant tjänst, ska benämningen på tjänsten i fråga användas och de behörighetsvillkor som föreskrivs för tjänsten tillämpas också i ett tjänsteförhållande för viss tid. (FvUB 5/1994).

Tillämpade bestämmelser

  • Grundlagen (731/1999) 124 §
  • Räddningslagen (379/2011) 23 § 2 mom., 26 § 2 mom. och 57 §
  • Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003) 6 §

Regionförvaltningsverket i Södra Finland 
Räddningsväsendet och beredskapen
Beslutsdatum 15.8.2022
diarienummer ESAVI/20167/2022

Myndigheters handlingar ska vara tydliga och iakttagandet av förelägganden om att avhjälpa brister ska övervakas

Beskrivning av ärendet 

Klaganden var missnöjd med räddningsmyndighetens agerande då klaganden meddelade om brister i brandsäkerheten i bostadsbolagets gemensamma utrymmen. Räddningsmyndigheten hade trots den framförda begäran inte gjort någon brandsyn på platsen. Klaganden hade dessutom berättat att brandsäkerhetsbristerna hade uppmärksammats redan under flera års tid vid tidigare tillsynsbesök. I ärendet är det fråga om ifall räddningsmyndigheten på ändamålsenligt sätt har besvarat till den skickade meddelanden och vidtagit tillräckliga åtgärder utgående från den information som den har fått. 

Vid den tidpunkten när klagomålet behandlades så sträckte sig den tidigare tillsynen av objektet ungefär 20 år tillbaka i tiden. Regionförvaltningsverket upptäckte i tillsynshistorien sådana brister i räddningsmyndighetens verksamhet att det behandlade klagomålet också för händelser som gick längre än två år tillbaka i tiden i enlighet med 53 § 3 momentet i förvaltningslagen.

Beslut 

Regionförvaltningsverket fäste räddningsverkets uppmärksamhet vid de tillsynsåtgärder som tidigare har vidtagits för objektet. Enligt klagomålet, räddningsverkets redogörelse och brandsynsprotokollen hade räddningsverket inte till alla delar övervakat objektet på det sätt som avses i räddningslagen och förvaltningslagen och inte heller i enlighet med kraven på god förvaltning.

Regionförvaltningsverket anser att räddningsmyndigheten har handlat i enlighet med räddningslagen när den har bedömt behovet av tillsynsåtgärder utgående från den anmälan som den klagande gjorde. Riskbaserat tillsynsarbete kan också innebära att man ska bedöma behovet av enskilda brandsyner. Att låta bli att svara på den klagandes senaste meddelande stred enligt regionförvaltningsverket emellertid mot serviceprincipen som förvaltningslagen förutsätter av myndigheter. Dess betydelse är emellertid ringa när man ser på helheten.

Motivering till beslutet

Regionförvaltningsverket behandlade av särskilda skäl räddningsmyndighetens verksamhet också gällande sådant som gick längre än två år tillbaka i tiden. Regionförvaltningsverket upptäckte i tillsynshistorien för objektet att räddningsmyndigheten redan i flera år hade fäst uppmärksamhet vid samma strukturella brist på brandsäkerhet under tillsynsbesöken. På grund av bristerna hade också förelägganden om att avhjälpa brister meddelats men räddningsmyndigheten hade inte övervakat dem i efterhand. Brandsynsprotokollen uppfyllde inte de innehållsmässiga kraven i förvaltningslagen och räddningslagen, till exempel gällande motivering och tydlighet. Av protokollen framgick inte tydligt vad räddningsmyndigheten har förelagt och vad objektet är skyldigt att göra. I alla protokoll hänvisas till den brist på brandsäkerhet som användningen av utrymmet orsakar. Tydliga instruktioner har däremot inte getts för hur objektet ska uppnå en godtagbar brandsäkerhetsnivå.

Den brandinspektör som var föremål för klagomålet hade som jourhavande brandinspektör på basis av den information som hen fick bedömt att det inte fanns ett behov av en brandsyn och att ärendet kunde skötas med andra tillsynsåtgärder. I anmälan nämndes främst att utrymmet var ostädat och att där fanns bränsle- och spilloljekärl. Brandinspektören främjade utan dröjsmål avhjälpandet av de angivna brandsäkerhetsbristerna tillsammans med företrädaren för ägaren av objektet. Klaganden var också missnöjd med att han inte fick svar på det sista e-postmeddelandet som hen skickade brandinspektören. Att inte svara på meddelandet motsvarar inte myndighetens serviceprincip, men det hade ingen inverkan på hur det ursprungliga ärendet framskred och regionförvaltningsverket anser därför att det är av ringa betydelse med tanke på avgörandet av klagomålet.

Centrala lagar

  • Räddningslagen
  • Förvaltningslagen

Socialvården - 2022

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Beslutsdatum 19.4.2022
1708/2020

Staden försummade att höra klienten då staden upphävde rätten till färdtjänst med bekant taxi enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp

Beskrivning av ärendet

En nära anhörig till A lämnade in ett klagomål till regionförvaltningsverket angående stadens beslutsförfarande beträffande färdtjänst för en person med svår funktionsnedsättning. A var en person med svår funktionsnedsättning som hade beviljats färdtjänst enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp och till den hörande rätt till bekant taxi. Stadens vård- och omsorgsnämnd ändrade med ett allmänt beslut på sättet som färdtjänsten tillhandahölls, varefter A:s rätt till bekant taxi upphörde med ett tjänsteinnehavarbeslut. A hördes inte och hens individuella servicebehov bedömdes inte heller då beslutet om att häva rätten till bekant taxi fattades. Enligt stadens tolkning handlade det om att på individnivå verkställa beslutet om hur färdtjänsten tillhandahölls. Enligt staden var tanken att beslutet inte skulle skada person A utan att rätten till bekant taxi skulle ersättas av ett nytt förfarande där man skulle göra upp en klientprofil för varje klient utgående från de individuella behoven av färdtjänst.

Beslut

Regionförvaltningsverket ansåg att staden agerat i strid med förvaltningslagen genom att upphäva A:s rätt till bekant taxi utan att A och/eller hens företrädare getts tillfälle att säga sin åsikt i ärendet och ge sin förklaring gällande sådana krav och utredningar som kan påverka beslutet i ärendet. Regionförvaltningsverket ansåg också att staden inte i tillräcklig utsträckning beaktat klientens individuella behov av hjälp då färdtjänsten organiserades.

Regionförvaltningsverket gjorde stadens vård- och omsorgsnämnd uppmärksam på att i enlighet med förvaltningslagen vid förfaranden i framtiden höra parterna innan beslut fattas.

Motivering till beslutet

Enligt 6 § i förvaltningslagen ska myndigheternas åtgärder vara opartiska och stå i rätt proportion till syftet och de ska skydda de förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen. Enligt 34 § i förvaltningslagen ska parten innan ärendet avgörs ges tillfälle att säga sin åsikt i ärendet och ge sin förklaring gällande sådana krav och utredningar som kan påverka beslutet i ärendet.

Regionförvaltningsverket ansåg att även om motiveringarna och bakgrunden till beslutet låg i det allmänna beslut som vård- och omsorgsnämnden fattat om organiseringen av färdtjänsten, så var det i tjänsteinnehavarbeslutet om A ändå frågan om ett individuellt beslut om socialvård där organiserandet av färdtjänsten hade ändrats till det sämre för A.  

Enligt regionförvaltningsverket hade A och hens närstående utgående från principen om skydd för berättigade förväntningar haft rätt att lita på att beslutet om färdtjänsten var beständigt, bland annat utgående från A:s hälsotillstånd och det långvariga kontinuerliga behovet av hjälp.  Därför borde staden ha hört A och/eller hens företrädare innan beslutet om beviljad färdtjänst ändrades till skada för klienten.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Förvaltningslagen 6 § och 34 §
  • Lagen om service och stöd på grund av handikapp 3 § 2 mom.

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvård
Beslutsdatum 05.3.2022
diarienummer LAAVI/1574/2021

Begäran om omprövning gällande socialvård ska behandlas skyndsamt

Beskrivning av ärendet 

Klaganden klagade hos regionförvaltningsverket över behandlingen i kommunens nämnd av en omprövningsbegäran av ett beslut gällande handikappservice. Enligt klaganden hade kommunens behandling av begäran om omprövning räckt alltför länge.

Enligt klaganden hade hen lämnat in sin omprövningsbegäran till kommunens registratorskontor 21.6.2021 och kommunens nämnd hade inte ännu behandlat ärendet då hen lämnade in ett klagomål till regionförvaltningsverket 28.10.2021. Behandlingen av omprövningsbegäran hade först fördröjts på grund av att kommunens ärendehanteringssystem förnyats, varvid man inte hade märkt att begäran om omprövning skulle beredas inför nämndens möte 21.7.2021. Därefter hade omprövningsbegäran funnits på föredragningslistan för nämndens möte 7.10.2021, men den bordlades när den föredragande stf. välfärdsdirektören förklarade sig jävig att behandla ärendet under mötet. 

Beslut 

Regionförvaltningsverket ansåg att kommunens välfärdsnämnd hade försummat tillräckliga resurser och ändamålsenliga serviceprocesser varpå den som vände sig till förvaltningen inte fick ändamålsenlig service och att myndigheten inte kunde sköta sin uppgift med gott resultat. Regionförvaltningsverket gav med anledning av de här försummelserna en anmärkning till kommunens välfärdsnämnd med tanke på den fortsatta verksamheten.

Regionförvaltningsverket uppmärksamgjorde också välfärdsnämnden med tanke på framtiden att det enligt förvaltningslagen i ett organ med många medlemmar är organet självt som beslutar om jäv för föredraganden. Dessutom informerade regionförvaltningsverket välfärdsnämnden om sin uppfattning om jävsgrunderna i det här fallet. 

Motivering till beslutet 

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt avgörande att behandlingen av ett förvaltningsärende utan dröjsmål är en av de centrala principerna för god förvaltning. Var och en har rätt att få sin sak behandlad på behörigt sätt och utan oskäligt dröjsmål också med stöd av grundlagen. Om behandlingen av en begäran om omprövning bestäms också i förvaltningslagen 49 § att den alltid ska behandlas skyndsamt. Ju större betydelse ärendet har för parten, desto större uppmärksamhet ska fästas vid att behandlingen av ärendet inte i något skede onödigt drar ut på tiden. I tillsynspraxisen är det vedertaget att orsaker som beror på datasystem eller tillfällig frånvaro av personal inte är godtagbara grunder för försummelse av kommunens lagstadgade uppgifter och principerna för god förvaltning. Kommunen ska ordna sin dokumentförvaltning och sina administrativa processer så att den som uträttar ärenden inom förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat.

Till den del begäran om omprövning inte behandlades vid nämndens möte efter föredragandens jäv hänvisade regionförvaltningsverket till de jävsgrunder för tjänstemän som anges i 28 § i förvaltningslagen och till 29 § 2 mom. i förvaltningslagen, enligt vilket organet beslutar om jäv för föredragande i organ med många medlemmar, inte föredraganden själv. 

Regionförvaltningsverket konstaterade att nämnder inom kommunalförvaltningen fattar beslut utgående från föredragning. Organets föredragande, till exempel välfärdsdirektören i välfärdsnämnden, svarar för beredningen av de ärenden som behandlas, utarbetar beslutsförslag och är föredragande vid nämndens möte. Föredraganden ansvarar i sista hand för att det ärende som hen presenterar är korrekt, för att sak- och rättsfrågorna utreds tillräckligt och för att innehållet är lagenligt. Föredraganden har ansvar för vilka beslut som fattas utgående från hens föredragning. Ett ärende som gäller föredragandens jäv borde ha behandlats och avgjorts genom beslut av välfärdsnämnden i enlighet med bestämmelserna i lagen. I stället hade den föredragande stf. välfärdsdirektören enligt sin utredning till regionförvaltningsverket förklarat sig själv jävig i behandlingen av ärendet under mötet. Som motivering berättade stf. välfärdsdirektören att hen svarat på klagandens e-postförfrågan i ärendet innan ärendet inleddes. 

Jävsgrunden ska vara objektivt verifierbar. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning var föredraganden inte jävig att sköta sitt uppdrag trots att hen på förhand hade fört en e-postdiskussion med den som framställt begäran om omprövning. Dessutom beslutar organ med många medlemmar om jäv för föredragande, inte föredraganden själv.  Förfarandet i nämnden har således också till den här delen varit felaktigt. Om föredraganden hade varit jävig borde det ha konstaterats redan i samband med beredningen av ärendet och hen borde ha avstått från att behandla ärendet helt och hållet.

Regionförvaltningsverket konstaterade att jävsgrunden ska vara objektivt verifierbar. Den e-postdiskussion som fördes med klaganden i ärendet och som innehöll en allmän tolkning av lagen var enligt regionförvaltningsverkets uppfattning inte en sådan stark åsiktsyttring som med fog skulle ha gett anledning att betvivla stf. välfärdsdirektörens opartiskhet vid behandlingen av ärendet.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Förvaltningslagen (434/2003)

 

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Socialvård
Beslutsdatum 3.5.2022
diarienummer LSSAVI/7253/2021

Kommunen ska erbjuda alla en möjlighet att sända elektroniska meddelanden och handlingar som behövs för att uträtta ärenden med hjälp av digitala tjänster eller andra elektroniska dataöverföringsmetoder

Beskrivning av ärendet 

Klagande X framförde i sitt klagomål att handläggningstiden för ansökningar om förebyggande och kompletterande utkomststöd i kommun Y var oskäligt lång. Vid utredningen av ärendet framgick det att det inte var möjligt att ansöka om utkomststöd elektroniskt i kommun Y.

Beslut 

Regionförvaltningsverket gav kommunen Y en anmärkning om lagstridig verksamhet i samband med elektronisk ärendehantering gällande ansökan om förebyggande och kompletterande utkomststöd. 

Enligt 5 § 1 i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ska kommunen ge alla en möjlighet att med hjälp av digitala tjänster eller andra elektroniska dataöverföringsmetoder sända elektroniska meddelanden och handlingar som hänför sig till deras behov att uträtta ärenden.

Motivering till beslutet 

Av den utredning som kommunen Y lämnat till regionförvaltningsverket framgick att kommunen Y inte alls erbjöd möjlighet att ansöka om förebyggande eller kompletterande utkomststöd elektroniskt.  

Med stöd av 5 § 1 i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ska kommunen ge alla en möjlighet att med hjälp av digitala tjänster eller andra elektroniska dataöverföringsmetoder sända elektroniska meddelanden och handlingar som hänför sig till deras behov att uträtta ärenden. I regeringens proposition till lagförslag (RP 60/2018 rd, s. 66) används inledande av ärende som exempel på sådan kommunikation som ska vara tillgänglig elektroniskt. I regeringens proposition konstateras följande:  ”Den föreslagna bestämmelsen förpliktar i praktiken myndigheterna att ordna uträttandet av ärenden så att förvaltningens kunder i alla situationer ska ha möjlighet att lämna in sina elektroniska handlingar eller andra elektroniska meddelanden om sitt ärende till myndigheten i elektronisk form, om inte något annat föreskrivs i någon annan lag. Myndigheten kan således avvika från sin skyldighet endast när det i en bestämmelse på lagnivå föreskrivs något annat om sättet att lämna in handlingen.”  

Centrala lagar och rekommendationer

  • Lag om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) 5 § 1

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvård
Beslutsdatum 03.5.2022
diarienummer LAAVI/1574/2021

Ansökan om handikappservice inom socialvården ska behandlas inom den utsatta tiden som anges i lagen

Beskrivning av ärendet 

Klaganden klagade hos regionförvaltningsverket över kommunens förfarande i fråga om ansökan om handikappservice. Klaganden hade ansökt om ändringsarbeten i bostaden och personlig assistans hos kommunens socialväsende.

Enligt klaganden tog behandlingen av ansökan över ett halvt år i kommunens socialväsende. Dessutom ansåg klaganden att innehållet i beslutet om ändringsarbeten i bostaden skilde sig från det som man muntligen kommit överens om vid hembesöket. Klaganden var missnöjd med socialhandledarens agerande i ärendet och berättade att hen inte hade fått tillräcklig vägledning i ansökningsprocessen och att det räckt länge att få svar.

Beslut 

Regionförvaltningsverket ansåg att nämnden hade försummat tilldelning av tillräckliga resurser för socialvården. Dessutom hade nämnden inte sett till att serviceprocesserna sköttes på behörigt sätt. Regionförvaltningsverket gav den kommunala nämnden en anmärkning med tanke på den fortsatta verksamheten. 

Utgående från utredningarna kunde regionförvaltningsverket inte konstatera att socialhandledaren handlat på ett lagstridigt eller annars klandervärt sätt i ärendet. 

Motivering till beslutet 

Enligt den utredning som regionförvaltningsverket fått tog behandlingen av klagandens ansökan om handikappservice över sex månader i kommunens socialväsende. Klaganden fick tidigare ett beslut om personlig assistans, men även då överskreds den utsatta tiden på tre månader. Kommunen motiverade att behandlingen av ansökan försenades på grund av coronabegränsningar, en anställds insjuknande och sektorernas olika bedömningar av hur brådskande ärendet var. Coronaviruspandemin hade också försvårat till exempel ordnandet av hembesök våren 2021. För att socialväsendet skulle kunna besluta om ändringsarbeten i bostaden behövdes också en granskning av kommunens tekniska väsende och en kostnadskalkyl. De här försenades dock på grund av tidtabellerna för det tekniska väsendet. Socialväsendet fattade beslut om ändringsarbeten i bostaden genast efter att ha fått kostnadskalkylen av tekniska väsendet. 

Regionförvaltningsverket konstaterade att enligt lagen ska ett ärende som gäller handikappservice behandlas utan oskäligt dröjsmål, dvs. i regel inom tre månader. Enligt handikappservicelagen 3 a § 3 mom. kan den för beslutsfattande utsatta tiden på tre månader undantagsvis överskridas endast om utredningen av ärendet av särskilda skäl kräver en längre behandlingstid. Kommunen är skyldig att se till att det finns tillräckliga resurser för socialvården. Enligt tillsynsmyndigheternas etablerade tolkning kan kommunen inte försumma behandlingen av en ansökan inom den utsatta tiden som anges i lagen, även om den inte har tillräckliga resurser till exempel på grund av plötslig frånvaro. Att kommunens interna administrativa processer inte fungerar är ingen godtagbar orsak till att behandlingstiderna för ansökningarna förlängs.

De riksomfattande och regionala rekommendationerna gällande coronaviruspandemin våren 2021 har kunnat medföra utmaningar för kommunernas social- och hälsovårdstjänster. Kommunen ska ändå även under svåra samhällssituationer sträva efter att behandla klienternas ansökningar inom de lagstadgade utsatta tiderna. I den klagandes situation borde kommunen ha utrett om ett utvärderingsbesök är möjligt att göra till exempel på distans. 

Utgående från den utredning som fåtts fann regionförvaltningsverket inget klandervärt eller lagstridigt förfarande i socialhandledarens verksamhet. Regionförvaltningsverket ansåg att dröjsmålet i behandlingen av klagandens ansökan inte berodde på en enskild tjänsteinnehavares försummelse. Det handlade om otillräckliga resurser för behandlingen av handikappserviceansökan och om att de administrativa processerna inte fungerade. Kommunens verksamhet ska ordnas så att kunden på behörigt sätt får förvaltningstjänster och att myndigheten kan utföra sina uppgifter på ett resultatrikt sätt.

Lagar och förordningar:

  • Lag om service och stöd på grund av handikapp (380/1987)
  • Förvaltningslagen (434/2003)
     

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Socialvård 
Beslutsdatum 24.8.2022
diarienummer ISAVI/8017/2021

Barnatillsyningsmannens befogenheter

Beskrivning av ärendet 

Enligt klagomålet var barnatillsyningsmannen dåligt anträffbar och återkom ofta inte när klaganden hade begärt att bli kontaktad. Klaganden visste inte hur ärendet framskred. Enligt klaganden blev han inte i tid informerad av barnatillsyningsmannen om att det tidigare upprättade avtalet gäller och att barnatillsyningsmannen inte kan påverka saken. 

I sin redogörelse konstaterar socialdirektören som skötte arbetet som barnatillsyningsman att vårdnads-, boende-, umgänges- och underhållsavtalen om klagandens barn inte kunde fastställas tidigare eftersom föräldrarna inte varit eniga om avtalens innehåll. När tvisten om barnens boende blev långvarig instruerades klaganden flera gånger att hos tingsrätten ansöka om beslut om vårdnaden om barnen, barnens boende, umgängesrätten och underhållet, men klaganden var inte villig att göra detta. Däremot krävde klaganden upprepade gånger att barnatillsyningsmannen skulle upprätta avtalen på det sätt som klaganden föreslog med hänvisning till det han berättat om mammans alkoholanvändning.

Avgörandet i ärendet 

Regionförvaltningsverket anser att socialdirektören i sin uppgift som barnatillsyningsman agerade inom ramen för sin befogenhet, redogjorde i enlighet med klientlagen för vilka åtgärdsalternativ som fanns och dröjde inte med sådant som gällde fastställande av avtal efter att föräldrarna nådde en överenskommelse.

Regionförvaltningsverket anser att det i ärendet blivit klarlagt att tillgången till barnatillsyningsmannens tjänster fördröjdes i klagandens ärende. Regionförvaltningsverket tog därför upp ärendet till behandling som ett tillsynsärende för att utreda om kommunen ordnat barnatillsyningsmannens tjänster på ett lagenligt sätt. Regionförvaltningsverket anser att det hör till kommunens organiseringsansvar att se till att de tjänsteinnehavare och anställda som ansvarar för kommunens uppgifter även har faktiska möjligheter att klara av sina arbetsuppgifter.

Beslutsgrunder 

Enligt socialvårdsförordningen ska socialnämnden sköta om att föräldrarna vid behov får handledning och hjälp vid ingående av skriftliga avtal om vårdnaden av barn och om umgängesrätten samt om underhåll till barnet.

Enligt klientlagen ska socialvårdspersonalen för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak.

Regionförvaltningsverket konstaterar att det finns två sätt att besluta om vårdnaden om barnet, barnets boende, umgängesrätten och underhållet: 

  • Föräldrarna kan sinsemellan göra upp ett skriftligt avtal som fastställs av socialnämnden, eller i praktiken den tjänsteinnehavare som har tilldelats denna uppgift (ofta barnatillsyningsmannen). 
  • Om föräldrarna inte kan nå en överenskommelse kan de låta saken avgöras av tingsrätten. 

Barnatillsyningsmannen kan endast diskutera med föräldrarna om innehållet i dessa avtal. Tjänsteinnehavare som är underställda socialnämnden kan endast fastställa ett sådant avtal som båda föräldrarna är överens om. När avtalet fastställs ska man även beakta barnets bästa och hens önskemål.

Barnatillsyningsmannen kan inte fatta beslut om innehållet i avtalet för föräldrarnas räkning. Hen kan inte heller kräva att ena föräldern ska gå med på den andra partens krav. Även om barnatillsyningsmannen har mycket information om familjen och en egen uppfattning om hur det vore bäst att ordna med vårdnaden om barnet och umgängesrätten kan hen inte besluta om saken. Om ärendet är tvistigt ska parterna hänvisas till tingsrätten.

Av anteckningarna i klienthandlingarna om klagandens dotter framgår det att barnatillsyningsmannen hade gett anvisningar om att parterna ska komma överens om behandlingen av vårdnadsärendet eller att klaganden, om han så önskar, kan föra saken till tingsrätten. I fråga om detta föranleder ärendet därmed inte några åtgärder av regionförvaltningsverket.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Socialvårdsförordningen (607/1983)
  • Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, klientlagen)
  • Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983)

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Socialvården 
Beslutsdatum 29.9.2022
diarienummer ISAVI/6038/2020

Säkerheten för klienter med intellektuell funktionsnedsättning måste tryggas inom boendeservice

Beskrivning av ärendet 

I en enhet för heldygnsomsorg hade en klient med intellektuell funktionsnedsättning två gånger inom en kort period blivit klöst av en annan klient på ett sådant sätt att hen fick skador som krävde vård. Skadorna skedde i servicehemmets vardagsrum under tider då klienterna inte direkt övervakades av personalen.

Beslut 

Regionförvaltningsverket ansåg att samkommunen hade försummat skyldigheten att upprätthålla och främja välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos en person som ges specialomsorger. Regionförvaltningsverket ansåg dessutom att klienten inte hade fått socialvård av god kvalitet. Samkommunen meddelades en anmärkning för framtiden.

Motivering till beslutet 

Rätten till fysisk integritet är en grundläggande rättighet. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning poängteras att en sådan persons rätt till integritet ska uppfyllas likvärdigt med andra.

Enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda ska välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos en person som ges specialomsorger upprätthållas och främjas.

Enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården har en klient rätt till socialvård av god kvalitet.

I beslutet ansåg regionförvaltningsverket det vara nödvändigt att ett servicehem med hjälp av tillräcklig, kompetent och yrkeskunnig personal tryggar klienternas säkerhet och integritet på det sätt som förutsätts i lagen i alla situationer. Regionförvaltningsverket tog i bedömningen i beaktande att klienten var mycket beroende av den omsorg och hjälp som servicehemmets personal ger och att personen hade nedsatt förmåga att försvara sina rättigheter. 

Regionförvaltningsverket ansåg att klienternas säkerhet och integritet i sista hand kan säkerställas enbart på det sättet att servicehemmet med hänsyn till klienternas särskilda behov och den vård de behöver har tillräcklig mängd yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, socialvården och övrig personal i alla arbetsskiften.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Finlands grundlag (731/1999) 7 §
  • Lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) 42 §
  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 4 §

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Socialvård 
Beslutsdatum 26.9.2022
diarienummer LSSAVI/13042/2021

Klientplan för eftervården ska upprättas innan eftervården inleds

Beskrivning av ärendet 

I klagomålet framfördes att eftervården av ett minderårigt barn som bor ensam på klagandens studieort hade varit otillräcklig och att ansvaret för barnets välfärd hade överförts till föräldrarna. 

Enligt stadens utredning hade eftervård givits, men klientplanen för eftervården hade utarbetats först ett år efter det att eftervården inleddes. Enligt staden hade föräldrarna det primära ansvaret för barnets välfärd. 

Beslut

Regionförvaltningsverket gav en anmärkning till stadens social- och hälsovårdsväsende om försummelse att utarbeta en eftervårdsplan.

Motivering till beslutet 

Eftervården ska grunda sig på en klientplan som gjorts upp för den unga personen enligt barnskyddslagen. I klientplanen antecknas syftet och målen med eftervården och ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för den unga personen och hens vårdnadshavare. Klientplanen ska ses över vid behov, dock minst en gång om året. Riksdagens biträdande justitieombudsman har också i sitt avgörande 4.2.2021 EOAK/7518/2020 ansett att försummelsen att utarbeta en eftervårdsplan är allvarlig och att det äventyrar klagandens rätt till eftervård. 

Regionförvaltningsverket betonade i sitt beslut att bedömningen och planeringen av det individuella behovet av eftervård ska inledas i god tid under vården utom hemmet redan innan eftervården inleds. Utgående från planen fattas separata beslut om varje tjänst och stödåtgärd. I klagomålet framfördes att den unga personens behov hade förändrats flera gånger under det första eftervårdsåret på grund av två flyttar och byte av studieplats. Klientplanen borde ha justerats då de här förändringarna i livssituationen skedde.

Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut att även om vårdnadshavaren har det primära ansvaret för barnets välfärd har kommunen en parallell eftervårdsskyldighet i fråga om barn som får eftervård.

Centrala lagar 

  • Kommunallagen (410/2015) 10 §
  • Barnskyddslagen (417/2007) 30 §, 75 §, 76 §, 76 a §
  • Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) 4§

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Socialvård 
Beslutsdatum 02.11.2022
diarienummer LSSAVI/5966/2022

Kommunen ska övervaka att anmärkningar besvaras inom skälig tid

Beskrivning av ärendet 

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland hade 27.10.2021 överfört klagandens skrivelse att behandlas som anmärkning till staden. Klaganden kontaktade senare regionförvaltningsverket och berättade att hens ärende inte har behandlats som anmärkning. Regionförvaltningsverket frågade 30.3.2022 per telefon av staden om behandlingen av anmärkningen. Svaret på anmärkningen sändes till regionförvaltningsverket samma dag. Regionförvaltningsverket sände dessutom en begäran om utredning till staden där regionförvaltningsverket bad staden ta ställning till varför svaret på anmärkningen hade fördröjts och om kunden hade informerats om fördröjningen.

Enligt stadens utredning var arbetssituationen överbelastad och ett svar på anmärkningen hade skrivits omedelbart efter att regionförvaltningsverket hade kontaktat. 

Beslut 

Regionförvaltningsverket gav en anmärkning till stadens barnfamiljetjänster på grund av en betydande fördröjning i att svara på en anmärkning.

Motivering till beslutet 

En klient som är missnöjd med kvaliteten på den socialvård som hen har fått eller med bemötandet i samband med vården har rätt att göra en anmärkning till den ledande tjänsteinnehavare inom socialvården. Den ledande tjänsteinnehavaren ska diarieföra anmärkningen och behandla den på behörigt sätt samt besvara den skriftligen inom skälig tid från det att den framställdes. I lagstiftningen finns ingen exakt definition av skälig tid för att ge ett svar på en anmärkning. Enligt 23 § i förvaltningslagen ska förvaltningsärenden behandlas utan oskäligt dröjsmål. 

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira har i sitt styrbrev till kommuner och samkommuner 2010 ansett att en skälig svarstid för anmärkning är 1–4 veckor. I beslutspraxis hos riksdagens justitieombudsman har skälig svarstid ansetts vara 1–2 månader. Svarstiden på två månader har ansetts skälig om ärendet är synnerligen problematiskt och kräver utredningsarbete. 

Enligt regionförvaltningsverkets beslut är en överbelastad arbetssituation inte en godtagbar orsak till dröjsmålet. I stadens utredning hade det inte framförts några omständigheter som visar att ett svar på anmärkningen skulle krävt särskilt utredningsarbete eller annars varit problematiskt. Kommunerna ska själva övervaka den skäliga svarstiden för anmärkningar som de behandlar, därför var det ingen förmildrande omständighet att staden agerade omedelbart efter att regionförvaltningsverket kontaktat i ärendet. Ärendet omfattas av kommunernas egenkontroll. 

Regionförvaltningsverket ansåg det vara oskäligt att behandlingen av en anmärkning tog fem månader. Regionförvaltningsverket betonade i sitt beslut att anmärkningar ska besvaras inom skälig tid. 

Centrala lagar 

  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 23 §
  • Förvaltningslagen (434/2003) 23 § 

Socialvården - 2021

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Socialvården
Beslutsdatum 2.2.2021
diarienummer LSSAVI/7369/2020

Klientens rättigheter ska beaktas i coronarutinerna inom äldreomsorgen

Beskrivning av ärendet  

Klagomålet gällde en situation där en anhörig anfört klagomål på klientens vägnar om coronarutinerna på en boendetjänst. När covid-19-pandemin började våren 2020 bodde klienten på en privat enhet för serviceboende med heldygnsomsorg. Enheten förbjöd då alla besök. Som grund för förbudet angavs regeringens nationella anvisningar. 

De anhöriga bad att få besöka klienten med motiveringen att klientens kondition försämras om hen inte får träffa sina anhöriga. Enhetens läkare meddelade att besök tillåts endast om beslut har fattats om övergång till vård i livets slutskede. Ett beslut om vård i livets slutskede utfärdades för klienten för att de anhöriga skulle kunna komma på besök. Efter de anhörigas besök isolerades klienten för två veckor.

Beslut i ärendet 

Bristerna i vården av klienten hänför sig till beslutet om besöksförbud samt till besluten om vård i livets slutskede, karantän och isolering. Genom agerandet gjordes ett ingripande i klientens grundläggande fri- och rättigheter, vilket innebär att ärendet är allvarligt. På vissa punkter har dock detaljerad och noggrant avgränsad lagstiftning saknats, eftersom coronapandemin under våren 2020 orsakat en ny slags situation för alla aktörer. Dessutom har det konstaterats att anvisningarna som gällde corona delvis varit felaktiga. Av denna anledning har regionförvaltningsverket beslutat att inte ge en anmärkning i ärendet.

Regionförvaltningsverket gör den ansvariga personen som ansvarar för enheten Y:s verksamhet uppmärksam på att klienternas grundläggande fri- och rättigheter samt principerna för god förvaltning, särskilt proportionalitetsprincipen, ska beaktas i all verksamhet vid enheten.

Dessutom fäste regionförvaltningsverket läkarens vid enheten uppmärksamhet med tanke på hens framtida verksamhet vid att förutsättningarna enligt lagen i fortsättningen ska uppfyllas i beslut som gäller vård i livets slutskede, karantän och isolering.

Grunder för beslutet 

Besöksförbud

Enheten utförde ingen situationsbaserad eller klientspecifik bedömning, utan meddelade ovillkorligt besöksförbud med undantag av klienter som befann sig i vård i livets slutskede. Verksamheten styrdes av de anvisningar som social- och hälsovårdsministeriet och kommunen hade utfärdat i samband med coronasituationen. I ett senare skede har riksdagens justitieombudsman konstaterat dessa anvisningar till vissa delar vara lagstridiga.

Trots att man i princip ska kunna lita på ministeriets nationella anvisningar ska den ansvariga personen vid enheten känna till lagstiftningen inom sitt verksamhetsområde och iaktta grundlagen samt internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Dessutom har social- och hälsovårdsministeriet i sina anvisningar om corona framhållit att man, på samma sätt som i all faktisk förvaltningsverksamhet, även i verkställigheten av besöksförbud ska iaktta den förvaltningsrättsliga proportionalitetsprincipen. Förbuden ska alltså vara proportionerliga med hänsyn till ändamålet. Förbuden kan inte vara kategoriska, utan de ska lämna rum för prövning i varje enskilt fall.

Besöksförbudet har ställts på ett felaktigt sätt också med hänsyn till klientens grundläggande fri- och rättigheter. De grundläggande fri- och rättigheterna kan endast begränsas med stöd av lag, inte på basis av anvisningar. Lagen om smittsamma sjukdomar innehåller inga separata bestämmelser om rätten att begränsa en persons grundläggande fri- och rättigheter annat än i situationer av karantän och isolering. Bindande besöksförbud till boendeenheter kan inte heller ges med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar. De väsentliga bestämmelserna är paragraferna 6, 7, 9 och 10 i grundlagen. I fråga om den aktuella enheten fanns det tecken på att dessa grundprinciper som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna hade lämnats utan beaktande. 

Beslut om vård i livets slutskede

Enheten har även fattat beslutet om vård i livets slutskede på felaktiga grunder. Beslutet om övergång till vård i livets slutskede fattades i syfte att möjliggöra besök under coronasituationen. En patient ska inte placeras i vård i livets slutskede på sådana grunder. Därtill har ingen vårdplan utarbetats om vården i livets slutskede. Den ansvariga läkaren ska göra upp en individuell vårdplan för varje patient som befinner sig i palliativ vård.

Beslut om karantän/isolering

Vidare har det förfarits felaktigt i beslutet om karantän och isolering. Den läkare som fattat beslutet har i sin skriftliga redogörelse och journalföring använt bägge termer. Detta tyder på att det varit oklart för läkaren huruvida det är fråga om karantän eller isolering samt om hur isolering och karantän i praktiken ska genomföras enligt lagen.

Det har sannolikt inte heller funnits några grunder för karantän eller isolering i fråga om den aktuella klienten. Att en klient får besök av en anhörig motsvarar i sig inte definitionen av grunderna för karantän eller isolering enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Både i fråga om karantän och isolering ska även ett överklagbart förvaltningsbeslut utfärdas för klienten. Detta har inte skett i det aktuella fallet, vilket är ett betydande fel som kränkt klientens grundläggande fri- och rättigheter. 

Verksamheten har därtill varit felaktig till den del att ifrågavarande läkare inte varit en sådan läkare i tjänsteförhållande som avses i lagen om smittsamma sjukdomar. Beslut om att en person ska hållas i karantän eller isoleras kan endast fattas av en läkare i tjänsteförhållande som i kommunen eller i samkommunen för sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar. Den ifrågavarande läkaren hade alltså inte rätt att isolera klienten eller hålla klienten i karantän.

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Socialvården
Beslutsdatum 16.6.2021
diarienummer LSSAVI/10239/2020

Kommunens socialväsende måste garantera tillgången till service också under semestrar

Beskrivning av ärendet

I klagomålet lyftes det fram att på grund av semesterarrangemang var alla socialarbetare inom kommunens funktionshinderservice på semester samtidigt under en månad på sommaren. Klienten fick inte kontakt med funktionshinderservicen och hade inte heller nåtts av information om semesterarrangemangen. Dessutom hade kommunens funktionshinderservice under sommaren en hel vecka då ingen arbetade. Av kommunens utredning framgick det inte att vikarier skulle ha anställts för socialarbetarna under sommarsemestrarna.

Avgörande av ärendet

Regionförvaltningsverket gav kommunen en anmärkning för brister i tillgången till funktionshinderservice. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att kommunen måste säkerställa att socialväsendets enhet alltid har tillräckligt med personal för att servicen ska kunna tillhandahållas i enlighet med lagens villkor.

Grunderna för avgörandet

Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att det inte genom att hänvisa till semestrar går att avvika från de lagstadgade behandlingstiderna vid bedömning av servicebehovet, vid brådskande bedömningar eller i beslutsfattandet. Ärenden som gäller funktionshinderservice måste behandlas utan dröjsmål. Exempelvis utredning av servicebehov och stödåtgärder enligt handikappservicelagen ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att ärendet har anhängiggjorts. En del av klienterna kan också vara personer i behov av särskilt stöd. Det är alltid en socialarbetare som ansvarar för bedömningen av deras servicebehov. I detta klagomålsärende äventyrades iakttagandet av tidsfristerna, eftersom det under en månads tid inte fanns socialarbetare inom funktionshinderservicen för att fatta beslut och göra bedömningar. Under sommaren fanns det dessutom en period då ingen var i arbete över huvud taget.

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad i domstol eller hos någon annan myndighet samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol. Särskilt vid avslag är det av stor betydelse för sökandens rättsskydd att ansökan har behandlats utan dröjsmål. Sökanden ska få ett överklagbart beslut i ärendet så fort som möjligt.

Kommunen är skyldig att trygga tillräckliga socialvårdstjänster för kommuninvånarna samt i brådskande fall socialservice som baserar sig på individuella behov så att rätten till oundgänglig omsorg och försörjning inte äventyras. Dessutom ska kommunen se till att tjänsterna och stödåtgärderna till sitt innehåll och sin omfattning ordnas på det sätt som behovet i kommunen förutsätter. Kommunen måste se till att det alltid finns tillräckligt med yrkesutbildade personer inom socialvården på plats för att tjänsterna ska kunna tillhandahållas i enlighet med lagens villkor. Personalens tillfälliga frånvaro i semestertider ska beredas på förhand genom vikariearrangemang och reservpersonal.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Grundlagen 21 § 
  • Förvaltningslagen 7 §, 8 §, 23 §
  • Socialvårdslagen 6 §, 12 §, 33 §, 36 §
  • Handikappservicelagen 3 §, 3 a §

Regionförvaltningsverket i Lappland
Socialvården
Beslutsdatum 14.4.2021
diarienummer LAAVI/1433/2020

En myndighet kan förbjuda biträden att uppträda hos myndigheten

Beskrivning av ärendet

A anförde klagan över kommunens ledande tjänsteinnehavare B:s förfaringssätt. Enligt A hade B förbjudit A:s biträde C att delta i ett möte där man hade för avsikt att höra A i ett ärende som gällde ordnande av socialvård för familjen. Enligt A hade B meddelat att eftersom A tidigare hade uppgett advokat D som sitt ombud, kunde C inte fungera som A:s biträde vid mötet.

B lämnade en utredning i ärendet till regionförvaltningsverket. Enligt B hade A fått veta att denne inte kunde ha två biträden, och eftersom D hade anmälts som A:s biträde kunde C inte fungera som biträde. Enligt B hade mötet dock blivit så kaotiskt och A:s och C:s beteende så högljutt och osakligt att mötet i vilket fall som helst måste avbrytas.

Regionförvaltningsverket konstaterade att man utifrån de utredningar man fått inte kunde ta ställning till vad som hade hänt under mötet och om A:s och C:s agerande var så osakligt eller störande att mötet borde ha avbrutits. Regionförvaltningsverket konstaterade dock att en part har rätt att anlita ett biträde som han eller hon valt i ett förvaltningsärende samt rätt att byta biträde. Det finns ingen bestämmelse om antalet biträden, deras behörighet eller rätten att byta biträde med stöd av vilken myndigheten kan ställa begränsningar.

En myndighet kan dock förbjuda ett biträde att uppträda hos en myndighet, om biträdet är olämpligt för sitt uppdrag. En sådan situation kan komma i fråga till exempel när biträdets agerande helt förhindrar behandlingen av det ärende där han eller hon har för avsikt att fungera som biträde. Huvudmannen ska underrättas om att ett biträde har förbjudits att uppträda och ska ges tillfälle att skaffa ett nytt biträde samt ges ett överklagbart beslut. När ett beslut begränsar kontakter ska beslutet innehålla en anvisning om hur man kan söka ändring i beslutet i förvaltningsdomstolen.

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning hade situationen i vilket fall som helst varit sådan att C de facto hade förbjudits att uppträda hos en myndighet, varvid man borde ha agerat på det sätt som förutsätts i förvaltningslagen.

Centrala lagar och rekommendationer:
•    Förvaltningslagen (434/2003) 12 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Social- och hälsovård
Beslutsdatum 18.3.2021
diarienummer ISAVI/2739/2020

Med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda kan man inte ordna en assistent för klienten enligt arbetsgivarmodellen

Beskrivning av ärendet 

Samkommunen inom social- och hälsovården hade inom dag- och arbetsverksamheten som ordnas med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda beviljat en assistent för en klient. Assistenten hade beviljats med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och ordnats med arbetsgivarmodellen.

Enligt samkommunens utredning beviljades personlig assistans enligt handikappservicelagen till en person som uppfyllde förutsättningarna i lagen. Av en begäran om omprövning av specialomsorgen om utvecklingsstörda till regionförvaltningsverket framgick att den arbetsgivarmodell som handikappservicelagen möjliggör också hade tillämpats på assistenten, som beviljats med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket uttryckte sin uppfattning om att lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda inte stöder ordnandet av personlig assistans med arbetsgivarmodellen, utan sättet att ordna service hör till handikappservicelagen. Således ansåg regionförvaltningsverket att andra sätt att ordna tjänsten (egen produktion, köptjänst eller servicesedel) är möjliga, när närhandledarservice ordnas med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

Grunder för beslutet 

I handikappservicelagen avses med personlig assistans den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad person har behov av hemma och utanför hemmet. Den som behöver personlig assistans enligt handikappservicelagen ska ha resurser att definiera assistansens innehåll och genomförande. Nämnda ”resursförutsättning” utesluter sådana personer med funktionsnedsättning som inte själva kan definiera sitt servicebehov, utan definitionen grundar sig på åsikten av en utomstående instans. Förutsättningarna för att få personlig assistans avgörs alltid utifrån klientens hjälp- eller servicebehov på grund av skada eller sjukdom.

Regionförvaltningsverket ansåg att personlig assistans kan ordnas som behövlig handledning enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (2 § 3 punkten) eller annan motsvarande för förverkligandet av specialomsorgerna nödig verksamhet (2 § 10 punkten). Assistans kan ordnas på dessa sätt när servicen enligt handikappservicelagen inte är tillräcklig och lämplig med tanke på klientens servicebehov.

Kommunen kan ordna socialvård i enlighet med 4 § i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården. Kommunen eller samkommunen kan alltså ordna de uppgifter som hör till social- och hälsovården:

  1. genom att sköta verksamheten själv
  2. genom avtal tillsammans med en annan kommun eller andra kommuner
  3. genom att vara medlem i en samkommun som sköter verksamheten
  4. genom att anskaffa service från staten, en annan kommun, en samkommun eller någon annan offentlig eller privat serviceproducent

    eller
     
  5. genom att serviceanvändaren ges en servicesedel, med vilken kommunen förbinder sig att, upp till det värde som fastställts för sedeln enligt kommunens beslut, betala de tjänster som serviceanvändaren köper av en privat serviceproducent som kommunen godkänt.

Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda omfattar inte ordnandet av personlig assistans enligt arbetsgivarmodellen. Arbetsgivarmodellen ingår i handikappservicelagen. Således är de ovan nämnda övriga sätten att ordna service (egen produktion, köptjänst eller servicesedel) möjliga alternativ när det gäller anordnande av närhandledarservice i enlighet med lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

Centrala lagar och rekommendationer:

  • Lag om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelag) 4 § 1 mom., 8 c §
  • Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 2 §
  • Lag om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården 4 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Socialvården 
Beslutsdatum 19.3.2021
diarienummer ISAVI/9408/2019

Ett överklagbart beslut måste fattas om anordnandet av transport i anslutning till specialomsorg

Beskrivning av ärendet 

Samkommunen ändrade sättet att ordna transporter för den klagandes dotter i anslutning specialomsorgen för utvecklingsstörda, trots den klagandes motstånd. Dotterns transport till dagverksamhet som ordnas som specialomsorg kombinerades med skolskjutsarna på orten. Klienten fick inget beslut om ärendet och varken klienten eller dennes anhörige informerades om saken. Ändringen framkom när klientens namn inte kunde hittas på taxilistorna efter att dagverksamheten inletts efter sommaren.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket gav samkommunen som ansvarade för organiseringen en anmärkning om försummelse av att fatta ett överklagbart beslut. 

Grunder för beslutet 

I sitt beslut konstaterade regionförvaltningsverket att lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda inte specifikt definierar hur transporten av en utvecklingsstörd person till specialomsorgen ska ordnas. Kommunen avgör hur transporterna ska ordnas i praktiken. Kommunen kan ordna transporterna som individuella transporter eller till exempel som samtransporter.

Regionförvaltningsverket ansåg att transporten i samband med specialomsorgen ska ordnas på det individuella sätt som den utvecklingsstörda personens skada eller sjukdom förutsätter. Om den utvecklingsstörda personen anser att transporten inte genomförs på ett lämpligt sätt, ska personen ha möjlighet att kräva att transporterna ordnas på ett lämpligt sätt. Personen har rätt att få ett överklagbart beslut i ärendet.

För transporter i anslutning till specialomsorgen kan ett separat överklagbart beslut fattas. Alternativt kan beslutet om hur transporten ska ordnas inkluderas i klientens specialomsorgsprogram. Om ärendet kopplas till specialomsorgsprogrammet måste man dock beakta att det måste finnas en separat anvisning för sökande av ändring i transporten.

Kommunen är skyldig att enligt 39 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda säkerställa tillgången till transporter som är nödvändiga för erhållande av specialomsorg. I ordnandet av transporter som är nödvändiga för att erhålla specialomsorg är det inte fråga om ett ärende som avgörs i specialomsorgsprogrammet. Det är inte heller fråga om ett avgörande som gäller tillhandahållande eller upphörande av specialomsorgen, som regionförvaltningsverket i enlighet med 81 a § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda kan undersöka på basis av en begäran om omprövning. Beslut om transporter och hur de ska ordnas hör till myndighetens prövningsrätt. Omprövning av ett beslut av en tjänsteinnehavare inom den kommunala socialvården i ett sådant ärende söks hos det organ som ansvarar för den kommunala socialvården.

Centrala lagar och rekommendationer:

  • Grundlagen 21 §
  • Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 39 §, 81 a §
  • Förordning angående specialomsorger om utvecklingsstörda 3 §
  • Socialvårdslag 45 §, 50 §
  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 6 §

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Beslutsdatum 14.6.2021
diarienummer ISAVI/3559/2020

Beslut måste motiveras

Beskrivning av ärendet

Socialarbetaren hade genom sitt beslut sänkt beloppet av stödet för närståendevård av barn från den andra vårdklassen till den första vårdklassen utan motiveringar. Klaganden angav sig även muntligen ha försökt be om motiveringar, men utan att lyckas.

Enligt utredningen av socialarbetaren som fattat beslutet finns motiveringarna i beslutet – bland annat nämns de motiveringar för att bevilja stöd för närståendevård som bekräftats av samkommunen. Av beslutet som skickats till regionförvaltningsverket framgick att som beslutets motivering hade nämnts lagen om stöd för närståendevård (utan att specificera något specifikt lagrum) och en hänvisning till de motiveringar för att bevilja stöd för närståendevård som samkommunen bekräftat.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket fäste socialarbetarens uppmärksamhet vid ändamålsenlig yrkesverksamhet och att beslut ska motiveras. I motiveringen ska det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.
Grunder för beslutet

Enligt 44 § i förvaltningslagen ska av ett skriftligt beslut framgå bland annat motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts.

Enligt 45 § i förvaltningslagen ska ett beslut motiveras. I motiveringen ska det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.

Regionförvaltningsverket anser att en allmän, helt ospecificerad hänvisning till lagen och samkommunens motiveringar för att bevilja stöd för närståendevård inte uppfyller den motiveringsskyldighet som föreskrivs i förvaltningslagen. Av motiveringarna ska framgå vilka kriterier den aktuella klienten inte uppfyller.

Regionförvaltningsverket konstaterar att syftet med motiveringsskyldigheten för ett beslut är att säkerställa att parten får information om både slutresultatet och grunderna för avgörandet. Beslutets riktighet kan endast kontrolleras i efterhand med hjälp av ändamålsenliga motiveringar.

Motiveringarna har alltså en central betydelse för socialvårdsklientens rätt att söka ändring och tillgodoseendet av rättsskyddet. Med hjälp av motiveringarna kan parten bedöma sitt behov av bland annat rättsmedel. Motiveringarna styr också den ändringssökande att fästa uppmärksamhet vid de faktorer som är eller kan vara av betydelse vid avgörandet av ändringssökande.

Tillräckliga motiveringar ökar också socialvårdsklientens förtroende för innehållet i besluten. Bristen på ändamålsenliga motiveringar kan förhindra eller åtminstone väsentligen försvåra förvaltningsklientens möjligheter och förutsättningar att använda rättsmedlen.

Centrala lagar

  • Förvaltningslag (434/2003)

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Social- och hälsovård
Datum för avgörandet 16.11.2021
diarienummer LSSAVI/4335/2021

Beskrivning av ärendet 

Enligt klagomålet fattades ett DNR-beslut (beslut om att inte återuppliva) för en klient vid en enhet för serviceboende med heldygnsomsorg utan att maken, den lagliga intressebevakaren, kallades till platsen, hördes eller informerades om beslutet. DNR-beslutet återkallades senare. Omnämnandet om att inte återuppliva förblev kvar i klientens journalanteckningar. I klagomålet hänvisades till att beslutet hade fattats på basis av COVID-19.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäste allvarlig uppmärksamhet av den läkare som fattat DNR-beslutet vid lagstiftningen och andra anvisningar om DNR-beslut som ska beaktas i dennes motsvarande verksamhet.

Utifrån klient-/patientuppgifterna förblev det oklart om det fanns tillräckliga grunder för DNR-beslutet och om de var medicinska. Detta bekräftas också av att DNR-beslutet återkallades senare. I samband med utredningen av ärendet framkom tecken på att COVID-19-pandemin kan ha påverkat ärendet. Dessutom ifrågasattes om klienten själv hade kunnat ta ställning i frågan.

DNR-beslut är betydande vårdbeslut, i samband med vilket maken, i egenskap av intressebevakare, enligt 6 § patientlagen borde ha hörts innan beslutet fattades. Läkaren handlade felaktigt när hen fattade DNR-beslutet utan att diskutera med maken. 

DNR-beslutet registrerades felaktigt i klientens uppgifter före samtalet med maken. Registreringen blev kvar i klientens uppgifter, trots att beslutet senare återkallades. I klientuppgifterna fanns en felaktig registrering av DNR-beslutet i flera månader. Detta kunde ha haft betydande konsekvenser för liv och hälsa.

Grunder för beslutet

Ett DNR-beslut ska alltid ha medicinska grunder. Dessutom ska beslutet grunda sig på individuell prövning. Det medicinska beslutet grundar sig på en individuell bedömning av patientens situation och inte till exempel på att patienten hör till en viss patientgrupp. Beslutet ska inte till exempel fattas på basis av COVID-19-pandemin.

En minnessjuk patient kan inte nödvändigtvis ta ställning till beslut som gäller dennes vård, varvid utredningen av klientens åsikt via de anhöriga betonas. När läkaren fattar ett DNR-beslut ska hen diskutera med patienten, eller om patienten själv inte kan fatta beslut om sin vård, med de anhöriga. Syftet med samtal med andra personer än patienten själv är att utreda hurdan vård som bäst motsvarar patientens vilja. 

DNR-beslut är betydande vårdbeslut, i vilka intressebevakaren ska höras innan beslutet fattas.

Centrala lagar
Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 8.1 §
Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 22.1 §
Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlag) 6 §
 

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvården
Beslutsdatum 14.1.2021
diarienummer LAAVI/1441/2020

Den som begär uppgifter har rätt till ett överklagbart beslut – den som framställer en anmärkning måste få svar

Enligt person A var socialarbetarens anteckningar i klienthandlingarna bristfälliga, eftersom samtliga innehåll i samtalen med person A inte hade antecknats. Person A var också missnöjd med kommunens agerande på grund av att personen inte hade fått tillgång till alla efterfrågade uppgifter, såsom uppgifter om rusmedelsbakgrunden hos sina barns mor. Dessutom ansåg person A att barnatillsyningsmannenhade försummat sin skyldighet att utarbeta en officiell kalkyl av underhållsförmågan till barnens mor. 

Den 20 mars 2020 lämnade person A in en anmärkning per e-post, som besvarades först i juni 2020.  

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket har 

1) uppmanat tjänsteinnehavarna att utan dröjsmål agera enligt 14 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet till den del som man vägrat klientens begäran om uppgifter 

och 

2) med tanke på framtiden delgett tjänsteinnehavaren sin uppfattning om behandlingen av anmärkningar. 

Grunder för beslutet 

Anteckningar i handlingar och utlämnande av uppgifter

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om klienthandlingar inom socialvården är den yrkesutbildade personalen inom socialvården samt biträdande personal som deltar i klientarbetet skyldiga att i formbundna handlingar anteckna sådan information som är behövlig och tillräcklig med tanke på ordnandet, planeringen, lämnandet, uppföljningen och övervakningen av socialvården samt registrera informationen i enlighet med 5 §. 

Enligt ovan nämnda 5 § meddelar Institutet för hälsa och välfärd (THL) närmare föreskrifter om strukturen på klienthandlingarna inom socialvården och om de uppgifter som ska antecknas i klienthandlingarna. Enligt 28 § 1 mom. i samma lag tillämpas skyldigheten att registrera formbundna handlingar dock först efter det att THL har meddelat föreskrifter i ärendet. En sådan föreskrift har dock ännu inte utfärdats. Därför anser regionförvaltningsverket att personalen inom socialvården har prövningsrätt i fråga om vad den anser vara nödvändiga uppgifter som antecknas i klientjournalen. 

Om man vägrar klientens begäran om uppgifter, måste myndigheten enligt 14 § i offentlighetslagen meddela klienten vad vägran beror på och ge klienten upplysningar om möjligheten att få ett överklagbart beslut i ärendet och information om behandlingsavgifterna. Myndigheten ska behandla ärendet utan dröjsmål, dock senast inom två veckor från att den erhållit en begäran om uppgifter som gäller handlingarna. 

Upprättande av en underhållskalkyl

I lagen om underhållsstöd finns det ingen bestämmelse som är förpliktande för beräkning av underhållsbidrag. Innan avtalet fastställs ska socialnämnden särskilt överväga om avtalet kan anses vara skäligt. Skäligheten bedöms genom att beakta barnets rätt till tillräckligt underhåll och föräldrarnas betalningsförmåga.

Behandling av anmärkningar 

Enligt 23 § 2 mom. i klientlagen ska verksamhetsenheten eller den ledande tjänsteinnehavaren diarieföra anmärkningen och behandla den på behörigt sätt och skriftligen besvara den inom skälig tid från det att den framställdes. Svaret ska motiveras. 

Anmärkningen ska i regel framställas skriftligen. Det finns inga andra lagstadgade formkrav för anmärkningen. Kommunen kan inte således ställa som villkor för en behörig behandling av anmärkningen att en officiell blankett används. 

Mer information:

  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 14 §, 23 § 1 mom., 23 § 2 mom.
  • Lag om underhåll för barn (704/1975) 2 § 1 mom., 7 § 1 mom., 8 § 2 mom. 
  • Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 13 §
  • Lag om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) 4 § 2 mom.
  • Lag om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) 4 § 1 mom., 5 §, 28 § 1 mom.
  • Lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 11 § 1 mom., 11 § 2 mom., 14 § 3 mom., 14 § 4 mom., 24 § 1 mom., 25 p §, 33 § 2 mom.

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland 
Socialvården
Beslutsdatum 16.7.2021
diarienummer LSSAVI/4429/2021

De karantänliknande förfarandena vid kommunens boendeserviceenheter i anknytning till coronapandemin var lagstridiga

Beskrivning av ärendet 

Klagomålet gällde en situation där en anhörig på klientens vägnar anförde klagomål om de coronarelaterade förfarandena vid en boendeserviceenhet i kommun X. I enlighet med kommunens anvisningar om coronaviruset försatte man nya invånare i kommunens boendeenheter för äldre i så kallade karantänliknande förhållanden under 10 dygn. Detta innebar i praktiken bl.a. att måltider och rehabilitering genomfördes i invånarens eget rum. Invånaren hade inte tillåtelse att röra sig utanför sitt rum annat än med tillstånd av vårdpersonalen och medan de övriga invånarna var i sina rum.

Beslut i ärendet 

Praxis i kommun X har till sin karaktär varit förebyggande begränsande och gällt alla klienter som hör till en viss klientgrupp. Med beaktande av de nationella anvisningarna och riksdagens justitieombudsmans beslut är en sådan bindande praxis inte tillåten. Förebyggande praxis som fastställts för säkerhets skull, och för vilka det inte finns några konkreta grunder för en viss enhet eller klient, är inte tillåten. I de nationella anvisningarna betonas dessutom en klientspecifik bedömning som inte ingick i praxis i kommun X. 

När det gäller anvisningarna och bestämmelserna som gäller coronapandemin har man betonat beaktandet av proportionalitetsprincipen. Den förvaltningsrättsliga proportionalitetsprincipen hänvisar till proportionaliteten i förhållande till syftet med förbuden. Att placera alla klienter i karantänliknande förhållanden i upp till tio dygn är en oproportionerligt kraftig åtgärd.   I ärendet borde man åtminstone noggrant ha övervägt om lindrigare metoder skulle varit tillräckliga. 

När en praxis av detta slag utformades borde man ha bedömt hur nödvändig och proportionerlig den är samt förberett alternativa metoder för att förhindra att viruset sprids. Dessutom hänvisar regionförvaltningsverket i sitt beslut till riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut EOAK/4733/2020, där ledningens ansvar betonas. Ledningen ska alltid se till att anvisningarna till personalen är lagenliga och att anvisningarna inte strider mot vad som föreskrivs i lag. Kommunen borde noggrant ha övervägt anvisningarnas innehåll och innehållets lagenlighet. 

Regionförvaltningsverket har i sin bedömning också beaktat att de relativt kraftiga coronaåtgärderna i kommun X har använts i ett påtagligt sent skede av coronapandemin. I början av covid-19-epidemin och -pandemin våren 2020 konstaterades de nationella anvisningarna innehålla felaktiga och oklara uttryck som styrde de lokala verksamheterna i fel riktning. Dessa anvisningar korrigerades dock, och redan i slutet av 2020 har anvisningarna varit ändamålsenliga. Anvisningarna har styrt verksamheten på rätt sätt då de efterföljts.

I detta klagomål var det i sin helhet fråga om en situation där invånaren beordrades att följa verksamhetspraxis som inte grundar sig på lag. Genom denna praxis inkräktade man på klienternas grundläggande rättigheter. Dessa anvisningar från kommun X var lagstridiga och borde inte ha följts inom enheterna. På basis av detta konstaterade regionförvaltningsverket i sitt beslut att kommunens covid-19-anvisningar gällande tjänster för äldre i praktiken har lett till att klienternas grundläggande rättigheter har begränsats och proportionalitetsprincipen försummats. Regionförvaltningsverket beslöt att ge kommunen en anmärkning för ogrundad begränsning av klienternas grundläggande fri- och rättigheter.

Grunder för beslutet 

Enligt 9 § i grundlagen har finska medborgare frihet att röra sig fritt inom landet. Den personliga friheten är till sin karaktär en allmän grundläggande rättighet som vid sidan av människans fysiska frihet även skyddar hans eller hennes viljas frihet och självbestämmanderätt. Dessutom är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggad enligt 10 § i grundlagen. Utgångspunkten för skyddet för privatlivet är att individen har rätt att leva sitt eget liv utan godtycklig eller ogrundad inblandning av myndigheter eller andra utomstående. Hemfridsskyddet gäller också boendeserviceenheter avsedda för långvarigt boende.

Såsom konstateras i Valviras och regionförvaltningsverkens anvisning av den 2 september 2020 kan enskilda personers rörlighet i och utanför verksamhetsenheten begränsas endast under karantän eller isolering enligt lagen om smittsamma sjukdomar. I anvisningen påminns kommuner och serviceproducenter om att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter enligt grundlagen inte får begränsas i onödan och på ett lagstridigt sätt.

Enheterna har inte rätt att beordra invånarna eller deras anhöriga att iaktta restriktioner som inte grundar sig på lag. Personalen har inte rätt att bestämma att de boende eller deras anhöriga ska följa verksamhetspraxis som inte grundar sig på lag och som till exempel kränker integriteten. (EOAK/5463/2020)

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Socialvården 
Beslutsdatum 14.6.2021
diarienummer ISAVI/1301/2020

Information om barnskyddsanmälan till vårdnadshavarna

Beskrivning av ärendet 

Barnens distansförälder uttryckte i sitt klagomål sin oro över barnens förhållanden och situation samt upplevde att hen trots gemensam vårdnad hade åsidosatts. Föräldern hade inte kontaktats i ett barnskyddsärende som gällde barnen och som hade inletts på basis av en barnskyddsanmälan. När klagandens make hörde om barnskyddsärendet efter cirka ett och ett halvt år kontaktade maken socialväsendet. Efter kontakten skickades de barnskyddsanmälningar som gjorts i ärendet till klaganden på begäran.

Beslut i ärendet 

Även om barnskyddslagen inte har någon uttrycklig skyldighet att meddela barnskyddsanmälan till vårdnadshavarna, ansåg regionförvaltningsverket att informationen till vårdnadshavarna är en så tydlig utgångspunkt att avvikelsen från barnskyddsanmälan borde motiveras i klientjournalen. Den socialarbetare som ansvarar för barnens angelägenheter fick en anmärkning i ärendet. Flera försummelser i behandlingen av barnskyddsärendet ledde till anmärkning.

Grunder för beslutet 

En central princip inom barnskyddet är att stödja barnets föräldrar och vårdnadshavare i barnets fostran. Syftet med stödåtgärderna inom öppenvården är enligt barnskyddslagen att främja och stödja barnets positiva utveckling  samt stödja och stärka förmågan och möjligheterna hos föräldrarna, vårdnadshavarna och de personer som ansvarar för barnets vård och fostran till att uppfostra barnet.

Även biträdande justitieombudsmannen har i sitt avgörande (EOAK 4290/2019) tagit ställning till delgivningen av barnskyddsanmälan till vårdnadshavarna. Enligt avgörandet tryggar man genom att lämna ut information och inleda behandlingen snabbt barnets och familjens rätt att få en bedömning av servicebehovet samt de tjänster de behöver så snabbt som möjligt. Behandlingen av en barnskyddsanmälan är en sådan myndighetsbehandling som grundar sig på lag och som vårdnadshavaren har rätt att få kännedom om. Genom att informera vårdnadshavarna om barnskyddsanmälan i början av behandlingen tryggas båda vårdnadshavarnas lika rätt att påverka behandlingen av barnets ärende hos socialmyndigheten.

Central lag och tillsynsmyndighetens beslutspraxis:

  • Barnskyddslagen (417/2007)
  • EOAK/4290/2019

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvården 
Beslutsdatum 13.8.2021
diarienummer LAAVI/567/2021

En separat handling ska upprättas över bedömningen av servicebehovet och delges klienten

Beskrivning av ärendet 

Dottern anförde klagomål över hur hennes mors tjänster hade ordnats och att tjänsterna inte hade ordnats på det sätt som servicebehovet förutsätter. Regionförvaltningsverket bad kommunen bifoga till sin utredning till klagomålet bland annat de socialvårdshandlingar som upprättats för klienten, såsom en bedömning av servicebehovet. Som bilaga till utredningen skickades utskrifter från klient- eller patientdatasystemet som innehöll anteckningar med olika datum och rubriker till regionförvaltningsverket. Anteckningarna hade rubriken ”Potilaan selviytymisen tukeminen” (Stöd för patientens överlevnad) eller ”Potilaan uusien selviytymiskeinojen etsiminen” (Att söka nya överlevnadsmetoder för patienten). Enligt den serviceansvariges utredning hade kommunen inte tillgång till blanketten för bedömning av servicebehovet, utan bedömningen av servicebehovet gjordes genom att träffa klienten och de anhöriga eller närstående, diskutera och planera tillsammans en lösning som lämpar sig för klienten.

Beslut i ärendet 

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning utarbetades ingen bedömning av servicebehovet och ingen serviceplan för den klagandes mor på det sätt som äldreomsorgslagen, socialvårdslagen och klientlagen förutsätter.

Motivering till beslutet 

Kommunen ska se till att den äldre personens behov av social- och hälsovård och andra tjänster som stöder den äldre personens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand utreds på ett övergripande sätt tillsammans med den äldre personen och vid behov med hans eller hennes anhöriga, närstående eller en intressebevakare som förordnats för honom eller henne. Utifrån utredningen av servicebehovet bedöms om personen har behov av stöd. Om personen behöver stöd bedöms om stödbehovet är tillfälligt, återkommande eller långvarigt. 

Bedömningen av servicebehovet omfattar 

  1. en sammanfattning av klientens situation samt av behovet av socialservice och särskilt stöd 
  2. slutledningar av en yrkesutbildad person inom socialvården om förutsättningarna för klientrelationen 
  3. klientens åsikt om och syn på sitt servicebehov, om det inte finns ett uppenbart hinder för att bedöma servicebehovet i samarbete med klienten 
    och 
  4. bedömning av behovet av en egen kontaktperson enligt 42 § som görs av klienten och en yrkesutbildad person inom socialvården.

Kommunen har en lagstadgad skyldighet att ordna social- och hälsovårdstjänster för äldre personer som är rättidiga och tillräckliga med tanke på behovet. Tjänsterna för en enskild klient grundar sig på en bedömning av servicebehovet. En person som behöver socialvård har också rätt att få sitt servicebehov bedömt på ett övergripande sätt, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning. Bedömningen av servicebehovet bör kompletteras med en serviceplan. 

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning ska bedömningen av servicebehovet göras som en separat handling och även lämnas till klienten eller dennes representant. Regionförvaltningsverket anser att praxisen i kommunen i fråga inte är tillräcklig, dvs. där bedömningen av servicebehovet inte dokumenteras som en separat handling utan inkluderas i klientjournalerna som mötespromemorior. 

Promemoriorna över möten med tjänsteinnehavare, klienter och anhöriga motsvarar inte den bedömning av servicebehovet som avses i socialvårdslagen. Anteckningarna är beskrivningar av kundmöten som genomförts i olika sammansättningar, beskrivningar av förda diskussioner och olika parters synpunkter. De ger inte de olika parterna en gemensam lägesbild eller uppfattning om vilka slutsatser myndigheten drar och på vilka grunder den fattar beslut om klienten. Utifrån anteckningarna kan man inte heller bedöma när den egentliga bedömningen av servicebehovet har inletts, när den har färdigställts eller om de tjänster som ordnas för klienten är tillräckliga och motsvarar klientens servicebehov. 

Centrala lagar och rekommendationer

  • Lag om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (äldreomsorgslagen) 15 §, 16 §, 25 §
  • Socialvårdslag (1301/2014) 36 §, 37 §, 38 § och 39 §

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvården 
Beslutsdatum 13.8.2021
diarienummer LAAVI/567/2021

Kommunen kan inte förbigå klientens intresse genom att kalla permanent familjevård för tillfällig vård och ta ut en avgift för tillfällig vård

Beskrivning av ärendet 

Dottern anförde klagomål över ett ärende som gällde ordnande av hennes mors socialvård. Modern hade inte längre klarat av att bo självständigt i sitt privata hem ens med hjälp av stödåtgärder och var i behov av serviceboende med heldygnsomsorg. Modern hade sedan 2017 på basis av ett beslut som fattats av en kommunal tjänsteinnehavare fått avlastningsvård på ett familjehem dit hon flyttade på heltid hösten 2020. Ändringen avtalades mellan klagandens mor, anhöriga och kommunens representanter. Moderns bostad sades upp och hennes adress ändrades till familjehemmets adress. Kommunen fattade dock inget nytt servicebeslut i ärendet. Kommunen ansåg att klagandens mor fortfarande var i kortvarig avlastningsvård, för vilken avgiften tas ut till dygnspris. 

Dottern anförde klagomål hos regionförvaltningsverket om grunderna för fastställandet av avgiften och om att kommunen hade försummat sin skyldighet att ordna tjänster enligt moderns behov.  

Regionförvaltningsverkets beslut

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning har boendet för den klagandes mor på familjehemmet sedan den 1 september 2020 varit familjevård på heltid och inte avlastningsvård. Således borde man ha fattat ett nytt servicebeslut och avgiften borde ha fastställts enligt avgiften för långvarig familjevård. Avgiften för långvarig vård är ett förmånligare alternativ för klienten än avgiften för kortvarig vård.

Motivering till beslutet

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning avses med avlastningsvård att vården av en person som är i behov av vård och omsorg ordnas periodvis mellan hemmet och den korttidsplatsen som 
erbjuder avlastningsvård. Enligt utredningarna i ärendet flyttade klagandens mor till ett familjehem på heltid, eftersom hennes bostad sades upp och hon inte hade någon annan bostadsadress från och med den 1 september 2020. Därmed ansåg regionförvaltningsverket att boendet för den klagandes mor på familjehemmet från och med den 1 september 2020 inte längre utgjorde kortvarig, periodisk avlastningsvård utan långvarig familjevård på heltid.

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att kommunen ska trygga tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Detta innebär till exempel att kommunen när den fattar beslut ska bland de tillgängliga alternativen välja det som bäst tryggar den enskilda kommuninvånarens rättigheter. Det faktum att kommunen inte hade fattat ett nytt servicebeslut och kallat den faktiska familjevården på heltid som den klagandes mor fick för ”långvarig avlastningsvård” och tagit ut en avgift för avlastningsvård bröt enligt regionförvaltningsverkets uppfattning mot denna princip. 

Beslut ska fattas om socialvårdstjänster. Regionförvaltningsverket konstaterade att när den klagandes mor flyttade till familjehemmet på lång sikt och permanent, och det i själva verket inte längre var fråga om avlastningsvård, borde man ha fattat ett beslut om heltids-, långvarig eller permanent familjevård. Beslutet borde ha fattats trots att det kan ha varit fråga om ett tillfälligt arrangemang under vilket avsikten var att kartlägga andra permanenta lösningar för att ordna tjänster för klagandens mor i fortsättningen.

Centrala lagar och rekommendationer

  • Grundlagen 19 §
  • Lag om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (äldreomsorgslagen) 15 §, 16 §, 25 §
  • 45 § i socialvårdslagen (1301/2014)
  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 6 §

Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Socialvården
Datum för avgörandet 20.08.2021
Diarienummer PSAVI/4747/2021

Arbetet inom barnskyddets öppenvård ledde till allvarligt uppmärksamgörande både för socialarbetaren och ledningen som ansvarar för familje- och socialservicen

Socialarbetaren inledde en klientrelation inom barnskyddet med fem barn i februari 2020 på basis av en bedömning av moderns servicebehov enligt socialvårdslagen. I sammandraget av bedömningen av servicebehovet ingår endast moderns syn på hennes egen situation. Socialarbetaren har inte informerat barnen om bedömningen av deras servicebehov och det 15-åriga barnet har inte getts möjlighet att under bedömningen av servicebehovet framföra sin egen åsikt om inledandet av klientrelationen inom barnskyddet.

Enligt socialarbetaren kunde klientplanerna inte göras upp på grund av inställda hembesök under tiden 2/2020–3/2021. Enligt klienthandlingarna gjorde socialarbetaren år 2020 fyra hembesök, våren 2021 gjordes fyra hembesök och två nätverksmöten ordnades.

Som stödåtgärd inom barnskyddets öppenvård ordnades intensifierat familjearbete i hemmet under tiden 2/2020–4/2021 utan att beslut hade fattats på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Ett beslut om familjearbete enligt socialvårdslagen hade fattats för tiden 1/2020–5/2020. Familjens ärende hade behandlats vid det systemiska teamets möte, men responsen från mötet och den familjepresentation som gavs där hade inte diskuterats med familjen. Det 13-åriga barnet hade ett möte med sin stödperson en gång i veckan mellan 11/2020–1/2021.

Som stödåtgärd inom öppenvården placerades familjens 13-åriga barn i januari 2021 och familjens 15-åriga barn i april 2021. I besluten om placering inom öppenvården har giltighetstiden antecknats tills vidare. Socialarbetaren har inte en enda gång personligen träffat barnen under deras placering inom öppenvården innan utgången av 8/2021. Sedan april 2021 vägrade modern i familjen att samarbeta med barnskyddsmyndigheterna.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket beslöt att fästa den ansvariga socialarbetarens allvarliga uppmärksamhet vid ändamålsenlig yrkesverksamhet, iakttagandet av god förvaltningssed och bestämmelserna i barnskyddslagen. Regionförvaltningsverket fäste dessutom
ledningen som ansvarar för familje- och socialservicens allvarliga uppmärksamhet vid
genomförandet av egenkontroll.

Grunder för beslutet

Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den erhållna utredningen att den ansvariga socialarbetaren i princip borde ha utrett behovet av barnskydd
för barnen i enlighet med 26 § i barnskyddslagen och 36 § i socialvårdslagen och innan en klientrelation inom barnskyddet inleddes göra en noggrann kartläggning av barnens situation. Regionförvaltningsverket ansåg utifrån de erhållna klientberättelserna
att socialarbetaren handlade lagstridigt genom att inte utarbeta klientplaner för klagandens barn enligt 30 § i barnskyddslagen på basis av ovan nämnda möten. Socialarbetaren träffade inte de placerade barnen i enlighet med 5 §, 20 § och 29 § i barnskyddslagen. Regionförvaltningsverket ansåg att socialarbetaren inte gjorde upp besluten om placering av barn inom öppenvården på det sätt som lagen förutsätter, eftersom besluten om placering inom öppenvården inte kan gälla tills vidare.

Regionförvaltningsverket ansåg att ledningen som ansvarar för familje- och socialservicen inte på ett tillräckligt sätt med hjälp av egenkontroll har följt upp och sett till att kvaliteten på servicen, servicens ändamålsenlighet och beslutsfattande samt antecknandet av klientplaner och beaktandet av barnets bästa säkerställs på det sätt som förutsätts i lagstiftningen.

Mer information:    

  • Grundlagen (731/1999) 2 §, 6 §, 21 §, 22 §
  • Soicialvårdslagen (1301/2014), 36 §, 39 §, 41 §, 45 §, 47 §, 51 §
  • Barnskyddslagen (417/2007) 3 §, 4 §,5 §, 20 §, 26 §, 29 §, 30 §, 34 §, 36 §, 37 §, 37 a §, 52 §, 53 §,
  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 4 §, 5 §, 8 §
  • Förvaltningslag (434/2003) 6 §, 7 §, 8 §
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) 4 §, 20 §
  • Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) 23 §
  • FN-konventionen om barnets rättigheter artiklarna 3, 12 och 13
  • Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) 6 §, 7 §, 8 §, 9 §, 13 §. 14 §, 15 §
  • Regeringens proposition (252/2006 rd)

 

Socialvården - 2020

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Beslutsdatum 7.5.2020
diarienummer ISAVI/6019/2018 och ISAVI/6020/2018

En släkting kan inte på en klients vägnar vägra nödvändig omsorg 

Beskrivning av ärendet 

Bror A hade tagit hand om sin bror B, som varit enstöring redan i flera årtionden. Bröderna bodde ihop. A hade skött parets/brödernas alla ärenden med den utomstående världen, men var inte B:s intressebevakare. Brödernas nära släktingar, grannar samt hälso- och sjukvårdspersonalen hade gjort sådana anmälningar till kommunen om brödernas servicebehov som avses i paragrafen i äldreomsorgslagen. Frågan gäller om huruvida en bror på en klients vägnar kan förbjuda den omsorg som är nödvändig för klienten.

Kommunen hade inlett en bedömning av brödernas servicebehov i februari 2018. Enligt patientjournalerna försökte man i fortsättningen erbjuda klienten B och dennes bror olika alternativ som stöd för att bo hemma. Dessutom strävade man efter att upprätthålla någon form av uppföljning som stöd för att de skulle klara sig hemma. Efter juni 2018 hade genomförandet av de planerade tjänsterna dock inte slutförts, eftersom A hade vägrat ta emot tjänster för sin egen och sin brors räkning. I december 2018 hittades bröderna döda i sitt hem.

Beslut i ärendet 

Enligt regionförvaltningsverkets åsikt borde kommunen ha fortsatt uppföljningen och kontakten med bröderna trots den vägran som den andra brodern hade meddelat.

I regionförvaltningsverkets beslut konstaterar vi att hygienvård och behandling av sjukdomar hos äldre är en väsentlig del av god vård och behandling av äldre. Med beaktande av brödernas uppskattade behov av tjänster borde kommunen i enlighet med sin plan ha fortsatt att upprätthålla en uppföljning för att stödja A:s och B:s boende hemma, även om den ena brodern vägrade att ta emot tjänster både för sin egen och för sin brors del.

Grunder för beslutet 

Efter bedömningen av servicebehovet ska en serviceplan utarbetas tillsammans med klienten, om det inte finns uppenbara hinder för det. Om man inte når samförstånd med klienten om tjänsterna eller sättet att ordna tjänsterna, är det viktigt att anteckna både klientens och kommunens arbetstagares synpunkter inklusive motiveringar. En klient har rätt att vägra utarbeta en plan. Innan klienten avstår från åtgärderna ska klienten dock ges en redogörelse om sina rättigheter och skyldigheter. Klienten ska också informeras om olika alternativ som är av betydelse för klientens ärende och om deras konsekvenser.

A var inte laglig företrädare för sin bror B och hade därför inte rätt att vägra tjänster och nödvändig omsorg för sin bror (på dennes vägnar). Kommunen borde således ha sörjt för sin lagenliga skyldighet och inte ha agerat utifrån denna vägran, i synnerhet med beaktande av klientsäkerheten. En person som är klient hos socialvården har självbestämmanderätt när klienten är kapabel att fatta ett sådant beslut. Beslut kan dock inte fattas på någon annans vägnar utan laglig ställning eller befullmäktigande.

Mer information:

  • Lag om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre
  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

Regionförvaltningsverket i Norra Finland 
Socialvård
Beslutsdatum 13.5.2020
diarienummer PSAVI/3135/2020

Socialarbetare fick en anmärkning eftersom de utan vårdnadshavarens samtycke placerat barnen som en stödåtgärd inom öppenvården och utan beslut begränsat kontakterna 

En socialarbetare gjorde ett hembesök tillsammans med en familjearbetare för att utreda en barnskyddsanmälan. För vårdnadshavarna föreslogs placering av familjens barn som en stödåtgärd inom öppenvården. Mamman gick med på att barnen placerades inom öppenvården, men enligt socialarbetaren uttryckte pappan inte tydligt sin åsikt i situationen. Barnen placerades som en stödåtgärd inom öppenvården trots pappans oklara åsikt. Pappan gick först följande dag med på att barnen placerades inom öppenvården.

Det ordnades senare en nätverksdiskussion om barnens ärenden, och pappan berättade då att han hade fört fram att han inte samtyckte till placering inom öppenvården och ville att barnen genast skulle komma hem. Trots detta fortsatte en annan socialarbetare placeringen av barnen inom öppenvården. När pappan klagade till kommunen över placeringen inom öppenvården gjorde socialarbetarna en brådskande placering av barnen och ändrade det överenskomna hemveckoslutet för barnen till en understödd dagträff i fosterfamiljen. Trots att pappan motsatte sig att umgängesarrangemanget ändrades fattades det inget beslut om begränsning av kontakterna när ändringen gjordes. Det upprättades inte heller några klientplaner för barnen. 

Beslut 

Regionförvaltningsverket beslöt att ge socialarbetarna en anmärkning om felaktigt och lagstridigt förfarande på grund av att socialarbetarna hade fattat beslut om placering inom öppenvården och förlängt besluten utan uttryckligt samtycke av barnens båda vårdnadshavare, begränsat kontakterna under den brådskande placeringen utan ett i barnskyddslagen avsett begränsningsbeslut och på grund av att inga klientplaner hade gjorts upp för barnen. 

Beslutsgrunder 

Pappan och socialarbetarna hade avvikande åsikt om huruvida placering inom öppenvården och om förlängning av den hade överenskommits i samförstånd. Enligt socialarbetarnas utredning gick fadern inte med på att uttrycka sin åsikt direkt och uttryckte inte tillräckligt tydligt att han motsatte sig placeringen. På basis av utredningarna som getts ansåg regionförvaltningsverket att fadern inte gav ett entydigt klart samtycke till placeringen inom öppenvården, men att det av klientanteckningarna framgick att fadern hade motsatt sig placeringen.

Regionförvaltningsverket konstaterade att myndigheten är skyldig att i oklara situationer utreda parternas åsikter t.ex. genom preciserande frågor. En part bör förstå innehållet i och betydelsen av det ärende som behandlas. För att ett samtycke av en part ska vara giltigt ska det vara medvetet, genuint frivilligt och en entydig viljeyttring i saken. En parts viljeyttring ska antecknas på behörigt sätt i handlingarna så att åsikten framgår tillräckligt entydigt och täckande av anteckningarna.

Regionförvaltningsverket konstaterade att om samtycke för placering som en stödåtgärd inom öppenvården inte fås av båda föräldrarna som bor tillsammans med barnet finns det inte förutsättningar för placering inom öppenvården. Myndigheten borde ha bedömt om den skulle göra en brådskande placering om det var så att lagstiftningens grunder för en brådskande placering uppfylldes. Regionförvaltningsverket konstaterade att för att placera ett barn ensamt som en stödåtgärd inom öppenvården krävs det enligt 37 § i barnskyddslagen samtycke av vårdnadshavarna som bor med barnet och av barnet självt, om barnet har fyllt 12 år. Om vårdnadshavaren eller ett barn som har fyllt 12 år inte samtycker till placeringen inom öppenvården kan stödåtgärden inte genomföras. Innan beslut fattas om stödåtgärder inom öppenvården och åtgärderna genomförs ska parterna ges tillfälle att framföra sin egen åsikt om stödåtgärden samt tillfälle att ge en förklaring till alla sådana yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet av ärendet.

Socialarbetaren hade begränsat barnens kontakter under den brådskande placeringen genom att ändra barnens överenskomna hemledighet till en understödd träff i fosterfamiljen. Det fattades inte något sådant skriftligt beslut om begränsning av kontakterna som avses i barnskyddslagen trots att pappan motsatte sig ändringen av träffen med barnen. Enligt 62 § 2 mom. i barnskyddslagen får rätten för ett barn som vårdas utom hemmet att hålla kontakt med sina föräldrar eller andra barnet närstående personer begränsas genom beslut som avses i 63 §, om det inte har varit möjligt att komma överens om kontakterna i en klientplan enligt 30 §.  Regionförvaltningsverket konstaterade att om det uppstår meningsskiljaktigheter mellan parterna om omfattningen av och sättet att genomföra kontakterna, ska ett överklagbart beslut enligt 63 § i barnskyddslagen fattas om begränsning av kontakterna. Av beslutet ska det tydligt framgå bl.a. orsaken till begränsningen och de personer som begränsningen gäller samt i vilken omfattning begränsningen genomförs och hur länge den gäller. Socialarbetaren har till uppgift att bedöma om det finns lagliga grunder för att begränsa kontakterna och fatta ett överklagbart beslut om det jämte motiveringar för samma dag som begränsningen av kontakterna de facto börjar. Kontakterna kan begränsas om de äventyrar syftet med barnets vård utanför hemmet eller om kontakterna medför olägenhet för barnet.

Mer information:

  • Grundlagen 2 §
  • Barnskyddslagen 30 §, 34 §, 37 §, 50 §, 54 §, 62 §, 63 §
  • Lagen om klientens ställning och rättigheter 5 §, 8 §
  • Förvaltningslagen 6 §, 8 §, 44 § 
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården 4 §, 20 §

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 2.7.2020
diarienummer LSSAVI/2454/2020

En ansökan som gäller ett personligt biträde avgörs genom ett skriftligt förvaltningsbeslut utan ogrundat dröjsmål

Beskrivning av ärendet 

Klaganden ansåg att kommunens bildningsdirektör hade förfarit felaktigt genom att utan ogrundat dröjsmål låta bli att behandla ansökan om beviljande av ett personligt biträde till ett barn som får särskilt stöd enligt 17 § i lagen om grundläggande utbildning. I ett ärende som gällde erhållande av ett personligt biträde hade man fått ett överklagbart beslut först mer än tre månader efter det att den pedagogiska utredningen hade utarbetats. Det lämnades ingen förklaring till att beslutet fördröjdes, och bildningsdirektören kontaktade inte elevens vårdnadshavare eller skola på eget initiativ för att be om behövlig tilläggsutredning för att fatta beslutet. När vårdnadshavarna frågat om behandlingen av ärendet har bildningsdirektören konstaterat att hen behöver ett separat utlåtande för att avgöra ärendet.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäste den kommunala bildningsdirektörens uppmärksamhet vid att ordnandet av särskilt stöd för en elev avgörs genom ett skriftligt förvaltningsbeslut i enlighet med det förfarande som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning och i förvaltningslagen utan ogrundat dröjsmål.

Grunder för beslutet

Ordnandet av särskilt stöd och de stödtjänster som ges en elev avgörs enligt 17 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning i regel på basis av en pedagogisk utredning. Vårdnadshavarna kan förutsättas lämna in ett utlåtande av en utomstående sakkunnig endast om lärarnas bedömningar av elevens behov av stöd inte räcker till för att bedöma behovet av ett personligt biträde. Lagen om grundläggande utbildning innehåller inga bestämmelser om tidsfrister för behandlingen av ärenden som gäller elevens rättigheter och som avgörs genom förvaltningsbeslut. Allt beslutsfattande omfattas dock av kravet på behandling utan dröjsmål i 23 § 1 mom. i förvaltningslagen. Vid behandlingen ska också 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning beaktas, enligt vilket eleven har rätt att få det stöd eleven behöver genast när stödbehovet uppstår. Det är viktigt att ärendet behandlas utan dröjsmål för att elevens rätt till tillräckligt stöd för inlärningen ska tillgodoses.

I enlighet med 31 § 1 mom. i förvaltningslagen ska tjänsteinnehavaren se till att ärendet utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och de utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. 22 § 1 mom. i förvaltningslagen förutsätter däremot att tjänsteinnehavaren begär komplettering av ansökan, om tjänsteinnehavaren anser att tilläggsutredning behövs. Dessutom förpliktar 23 § 1 mom. i förvaltningslagen tjänsteinnehavaren att behandla ett ärende utan ogrundat dröjsmål. Med beaktande av rättsskyddet enligt 21 § i Finlands grundlag är det viktigt för eleven att få ett överklagbart beslut som vid behov möjliggör sökande av ändring.

Mer information:

  • Finlands grundlag
  • Lag om grundläggande utbildning
  • Förvaltningslag

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvård
Beslutsdatum 20.8.2020
diarienummer LAAVI/119/2020

En socialarbetare kan inte begränsa kontakten mellan barnet och föräldern som en stödåtgärd inom öppenvården

Föräldrarna hade ett genom tingsrättens beslut fastställt arrangemang för vårdnaden om och umgängesrätten med barnet. På grund av meningsskiljaktigheter hade båda föräldrarna överklagat beslutet. Innan ett nytt beslut fattades inleddes en utredning om barnskyddsbehovet. Ärendet gällde huruvida en socialarbetare kan begränsa kontakten mellan barnet och föräldern när barnet inte är omhändertaget.

Barnet bodde med sin mamma och träffade sin pappa i enlighet med tingsrättens beslut. På grund av meningsskiljaktigheter om umgängesarrangemangen överklagade båda föräldrarna beslutet till tingsrätten. Medan behandlingen av överklagan pågick gjordes en barnskyddsanmälan om barnet. Efter att ha diskuterat situationen med barnets mamma skrev socialarbetaren med mammans samtycke ett brev där hen förbjöd möten mellan barnet och pappan till dess att ett genomförbart umgängesavtal hade ingåtts. Barnet var inte omhändertaget under behandlingen av ärendet, eftersom bedömningen av behovet av barnskydd bara var i utredningsskedet.

Regionförvaltningsverket gav socialarbetaren en anmärkning med tanke på den framtida verksamheten. Enligt regionförvaltningsverkets syn överskred socialarbetaren sin behörighet och agerade lagstridigt genom att förbjuda möten mellan barnet och pappan i strid med tingsrättens gällande beslut. 

Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att förfarandet inte var förenligt med barnets bästa eller principerna om god förvaltning. Umgängesförbudet kränkte allvarligt barnets grundlagsenliga rätt till skydd för familjelivet. Socialarbetaren borde inte ha förbjudit möten mellan barnet och pappan i strid med tingsrättens gällande beslut.

Socialarbetare ska bedöma ett eventuellt behov av barnskydd och besluta om de åtgärder som de anser att behövs i situationen. Åtgärderna ska dock vara förenliga med lag och barnets bästa.

I sitt beslut ansåg regionförvaltningsverket att det brev som socialarbetaren hade skickat till pappan inte var ett meddelande om överenskommelsen, utan att socialarbetaren i själva verket genom sitt brev hade avsett att förbjuda möten mellan barnet och pappan. Vid tidpunkten var barnet inte omhändertaget av socialnämnden, utan det pågick en utredning av behovet av barnskydd. Socialarbetaren skulle således inte ha kunnat begränsa mötena mellan barnet och pappan med stöd av barnskyddslagen, eftersom det med stöd av barnskyddslagen endast är möjligt att begränsa ett omhändertaget barns kontakter. Det är inte möjligt att begränsa kontakterna som en stödåtgärd inom öppenvården.

Domstolens beslut om vårdnad om och umgängesrätten med barnet är bindande för alla parter, och inte heller myndigheterna har rätt att låta bli att följa beslutet. Socialarbetaren hade således inte rätt att förbjuda möten enligt beslutet eller ändra förelägganden och villkor som rörde umgänget mellan barnet och föräldern genom att komma överens om ändringar med den andra vårdnadshavaren.

Eftersom brevet som var avsett att utgöra ett verkligt beslut dessutom hade upprättats endast i samråd med barnets mamma utan att alla parter hördes, stred förfarandet mot principerna om god förvaltning och kunde äventyra förtroendet för myndighetens opartiskhet.

Mer information:

  • Förvaltningslagen
  • Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt
  • Barnskyddslagen
  • Grundlagen

Regionförvaltningsverket i Lappland
Socialvården
Beslutsdatum 31.7.2020
Diarienummer LAAVI/1477/2019

Ett muntligt beslut ska utan dröjsmål ges skriftligen med anvisningar om begäran om omprövning

En socialarbetare hade genom sitt hembesök dagen efter att ansökan inkommit bedömt behovet av service och stödåtgärder enligt handikappservicelagen. Vid hembesöket hade man diskuterat ändringsarbeten i bostaden och personlig assistans för utomhusvistelse. Socialarbetaren hade beslutat bevilja sökanden en del av ändringsarbetena. En del av de ändringsarbeten som söktes i bostaden ansåg socialarbetaren var av typen ombyggnad och kunde därmed inte ersättas med stöd av handikappservicelagen. Ändringsarbetena i bostaden hade utförts inom en vecka från hembesöket till den del socialarbetaren hade ansett att de var nödvändiga. Sökanden fick dock inte något skriftligt beslut i ärendet, varför sökanden inte kunde söka ändring i beslutet till den del man inte samtyckt till sökandens yrkande.

Ett skriftligt beslut i ärendet gavs nio månader efter det att ansökan hade registrerats hos kommunen. Enligt kommunens utredning hade socialarbetaren efter sitt hembesök överraskande uteblivit från arbetet, varför ett skriftligt beslut inte hade fattats. Ärendet uppdagades först i samband med klagomålet.

Regionförvaltningsverket gav det kommunala organ som ansvarar för socialvården en anmärkning med tanke på framtida verksamhet.

Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att sökandens yrkande på ändringsarbeten i bostaden i sig hade tagits upp till behandling och avgjorts utan ogrundat dröjsmål. Beslutet har dock inte utan dröjsmål meddelats på det sätt som förutsätts i förvaltningslagen även med skriftliga motiveringar och anvisningar om begäran om omprövning. Eftersom ett skriftligt beslut saknades hade sökanden inte möjlighet att utöva sin grundlagsenliga rätt att utan dröjsmål föra ärendet till den behöriga myndigheten för prövning, om sökanden så önskade, till den del tjänsteinnehavaren inte hade samtyckt till alla yrkanden som framfördes i ansökan.

Regionförvaltningsverket konstaterar dessutom i sitt beslut att kommunen ska ordna sin dokumentförvaltning och sina administrativa processer så att den som uträttar ärenden inom förvaltningen på behörigt sätt får förvaltningstjänster och myndigheten kan utföra sina uppgifter på ett resultatrikt sätt. Serviceprincipen för förvaltningen förutsätter att förvaltningens tjänster fungerar smidigt också vid plötslig frånvaro.

Mer information: 

  • Lag om service och stöd på grund av handikapp (380/1987)
  • Socialvårdslagen (1301/2014)
  • Förvaltningslagen (434/2003)

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Beslut 11.6.2020
diarienummer ISAVI/4806/2020

Kommunen ska informera om de särskilda rättigheter som hänför sig till färdtjänst enligt handikappservicelagen

Beskrivning av ärendet 

Klaganden har i sitt brev uttryckt missnöje med individualiteten hos den färdtjänst som samkommunen ordnar enligt handikappservicelagen. Regionförvaltningsverket har vid utredningen av ärendet upptäckt att det i samkommunens anvisningar om färdtjänst inte har berättats om möjligheten att ansöka om egen taxi eller ensamreserätt eller någon annan därmed jämförbar särskild rättighet.

Beskrivning av ärendet 

Regionförvaltningsverket fäster samkommunens uppmärksamhet vid myndighetens skyldighet att ge råd. Myndigheten ska på ett klart och konsekvent sätt informera och ge klienten anvisningar om förfarandet för ansökan om särskilda rättigheter i anslutning till transporttjänster.

Grunder för beslutet

Regionförvaltningsverket anser det vara en brist att det i samkommunens anvisningar om färdtjänst inte uttryckligen nämns möjligheten att ansöka om egen taxi och ensamreserätt eller någon annan därmed jämförbar särskild rättighet (t.ex. snabbresa). Dessa särskilda rättigheter är särskilt betydelsefulla med tanke på genomförandet av transporttjänsterna för flera klienter. Klienten vet dock inte nödvändigtvis vilka enskilda rättigheter som gäller sättet att ordna färdtjänst som hen kan ansöka om, om inte dessa centrala rättigheter särskilt nämns i klientanvisningen.

En gravt handikappad person har rätt att kräva att färdtjänsten ordnas på ett sätt som är lämpligt och individuellt med tanke på personens handikapp eller sjukdom. Detta innebär att kommunen också i fråga om yrkanden som gäller sättet att ordna tjänster ska fatta ett beslut som kan omprövas. I sista hand undersöker domstolen i enskilda fall om en gravt handikappad klients rätt till färdtjänst tillgodoses fullt ut och om klienten på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom har rätt till det individuella sätt att ordna färdtjänst som hen ansökt om.

Mer information:

  • Lag om service och stöd på grund av handikapp
  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Beslutsdatum 8.1.2020
Diarienummer ISAVI/314/2019

Kommunen ska se till att placerade barns medel för eget hushåll flyter in

Beskrivning av ärendet

Klaganden har varit placerad. Sedan 2013 har den klagandes medel för eget hushåll inte flutit in på grund av att underhållsavtal inte ingåtts på behörigt sätt. Klaganden ber regionförvaltningsverket undersöka varför kommunen inte i tid har ordnat avtal om underhållsstöd.

I samband med beslutet om omhändertagande av klaganden fattades 2013 ett beslut om indrivning och föräldrarna har instruerats att gå till barnatillsyningsmannen, men ärendet har inte skötts. Ärendet har varit anhängigt på nytt 2016, då fadern har gett ett förslag till underhållsavtal (s.k. ”nollavtal”) som kommunens barnatillsyningsman inte har godkänt, eftersom fadern har haft underhållsförmåga. Fastställandet av beloppet för faderns underhållsförmåga har inte framskridit, men barnatillsyningsmannen har inte fört ärendet till tingsrätten för avgörande i enlighet med samkommunens anvisningar. Klagomålet gällde dock uttryckligen endast den socialarbetare som var ansvarig för barnets angelägenheter.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket anser att samkommunen har försummat att på behörigt sätt sköta inflödet av medel för eget hushåll till den klagande.

Regionförvaltningsverket fäster samkommunens uppmärksamhet vid att den ska se till att dess personal som sköter ärenden som gäller placerade barn och personalen inom familjerättsliga tjänster känner till och följer de lagar och samkommunens anvisningar som inverkar på hur placerade barns medel för eget hushåll inflyter.

Regionförvaltningsverket uttrycker sin uppfattning att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter borde ha övervakat tillgodoseendet av barnets bästa på det sätt som förutsätts i 24 § i barnskyddslagen och således för sin del se till att behandlingen av ärendet har framskridit inom familjerättsliga tjänster utan ogrundat dröjsmål.

Grunder i beslutet 

Klaganden har med stöd av barnskyddslagen rätt till eftervård efter avslutad vård utom hemmet. Som eftervård har ett barn eller en ung person alltid rätt till en tillräcklig utkomst och bostad, men till eftervården hör utöver dessa även stöd enligt barnets eller den unga personens behov, som bestäms på ett sätt som motsvarar stödet inom barnskyddets öppenvård. Som stöd kan således ges t.ex. terapiservice eller ekonomiskt stöd för behövliga anskaffningar.

Med medel för eget hushåll avses i barnskyddslagen särskilda medel som reserveras för att ett barn som fått vård utom hemmet i första hand ska bli självständigt efter att eftervården avslutats. Dessa medel hör således inte till stödåtgärderna för eftervården, utan är separata medel som den unga själv har rätt till. Placeringskommunens socialvårdsmyndighet har dock rätt att besluta om tidpunkten för utbetalningen av medlen för eget hushåll. Dessutom ska den se till att medlen används till utgifter som stöder barnets eller den ungas självständighetsprocess.

Bestämmelsen om medel för eget hushåll i 77 § i barnskyddslagen innehåller ingen direkt förpliktelse enligt vilken placeringskommunen ska verka aktivt för att fastställa underhållsbidraget för ett barn för vilket det inte tidigare fastställts. Med beaktande av barnets bästa anser regionförvaltningsverket dock att placeringskommunen med aktiva åtgärder ska sträva efter att fastställa underhållsbidraget för föräldrar till placerade barn. På grund av att lagen är otydlig anser regionförvaltningsverket att det inte är möjligt att ge en anmärkning i ärendet, även om regionförvaltningsverket anser att samkommunens förfarande i klagandens ärende är klandervärt.

Utifrån 77 § 2 mom. i barnskyddslagen ska ett organ i placeringskommunen, om barnet inte har inkomster eller tillgodohavanden för att inbringa medel för eget hushåll eller om de är otillräckliga, betala de nödvändiga medlen för eget hushåll av kommunens medel.

Regionförvaltningsverket har inte behörighet att fastställa beloppet av de medel för eget hushåll som beviljas klaganden. Regionförvaltningsverket hänvisar den klagande att kontakta den socialarbetare som ansvarar för hans eller hennes angelägenheter i samband med boende, utbildning och andra behov som hänför sig till hans eller hennes självständighetsprocess. Om den unga och socialarbetaren är oeniga om användningen av medlen för eget hushåll eller betalningen av dem, ska ett överklagbart beslut fattas i ärendet. Den som är missnöjd med beslutet kan i sista hand föra ärendet till förvaltningsdomstolen för avgörande.

Mer information:

  • Barnskyddslagen
  • Lag om underhåll för barn

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Socialvård 
Beslutsdatum 5.5.2020
diarienummer ISAVI/3691/2019

En barnskyddsanmälan måste alltid behandlas utan dröjsmål

Beskrivning av ärendet 

Två barnskyddsanmälningar hade lämnats in om ett barn (barnets lärare gjorde en anmälan den 10 april och barnets vårdnadshavare den 17 april). Fram till det att ett klagomål i ärendet anfördes den 7 maj hade samkommunen inte varit i kontakt med barnets vårdnadshavare. Enligt samkommunens utredning hade lärarens anmälan tagits upp till behandling den 23 april vid en inledande bedömning av anmälan.

Beslut 

Regionförvaltningsverket gör samkommunen uppmärksam på att tidsfristerna enligt barnskyddslagen ska iakttas vid behandling av barnskyddsanmälningar.  

Beslutsgrunder 

På basis av det utredningsmaterial som fåtts i ärendet konstaterar regionförvaltningsverket att tidsfristen för behandling av barnskyddsärendet för klagandens barn har överskridits.

Efter att ett barnskyddsärende har inletts måste barnskyddsarbetaren omedelbart bedöma barnets eventuella brådskande behov av barnskydd. Dessutom ska en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen göras, om det inte är uppenbart onödigt att göra bedömningen. 

I samband med bedömningen av servicebehovet utreds behovet av barnskydd, om inte ärendet till sin natur klart är sådant att stödåtgärder inom barnskyddet inte behövs. Bedömningen måste inledas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål. Bedömningen ska påbörjas senast den sjunde vardagen efter att ärendet inleddes och den ska bli färdig senast tre månader efter att ärendet inleddes.

Regionförvaltningsverket följer utgående från Institutet för hälsa och välfärds riksomfattande datainsamling upp hur de tidsfrister som föreskrivs i barnskyddslagen följs.

Mer information:

  • Barnskyddslagen

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Beslutsdatum 16.4.2020
diarienummer ISAVI/3766/2019

Kommunen ska bevilja färdtjänster för gravt handikappade minst det antal som anges i förordningen

Beskrivning av ärendet 

Enligt 6 § i handikappserviceförordningen ska färdtjänst ordnas för en gravt handikappad person så, att personen förutom de resor som är nödvändiga med tanke på arbete och studier även kan företa minst aderton sådana månatliga enkelresor som hör till det dagliga livet.

Enligt samkommunens tillämpningsanvisning kan antalet resor som beviljas också vara mindre enligt kundens individuella servicebehov. I enlighet med sina anvisningar hade kommunens tjänsteinnehavare fattat beslut om att bevilja kunden färdtjänst under 18 resor i månaden.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket gav samkommunen en anmärkning om att anvisningen om mängden transporttjänster i anvisningen om tillämpning av färdtjänst enligt handikappservicelagen är lagstridig. Regionförvaltningsverket bad samkommunen meddela vilka åtgärder den vidtar med anledning av anmärkningen.

Grunder för beslutet

Samkommunens anvisning strider mot handikappserviceförordningen och begränsar således på ett lagstridigt sätt rätten till färdtjänst för gravt handikappade. Förordningens ordalydelse är tydlig och det nämns inte att antalet resor som beviljas kan vara mindre än 18 enkelresor. Regionförvaltningsverket anser att antalet resor som beviljas ska vara minst 18 enkelresor, även om kunden ansöker om ett mindre antal än detta. Inte heller i samkommunens ansökningsblankett uppgavs det minimiantal resor som förordningen föreskriver, utan man frågade endast antalet sökta resor.

Med anledning av anmärkningen korrigerade samkommunen sina tillämpningsanvisningar så att de var lagenliga, varför ärendet inte gav anledning till några ytterligare åtgärder vid regionförvaltningsverket.

Mer information:

  • Lag om service och stöd på grund av handikapp
  • Förordning om service och stöd på grund av handikapp

Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Socialvård
Beslutsdatum
462/2019

Socialmyndigheten måste besvara en anmärkning som framförts av en klient inom socialvården

Beskrivning av ärendet

Person A framförde tillsammans med sin make/maka B en anmärkning till den ledande sociala myndigheten i kommunen. Åtminstone person B var part i ärendet. Myndigheten besvarade inte anmärkningen. Anmärkningen gällde bland annat barnskyddsmyndighetens förfarande när den utredde bedömningen av barnens servicebehov och hälso- och sjukvårdstjänster. Vid utredningen av ärendet framkom det att anmärkningen inte hade registrerats i kommunens ärendehanteringssystem. 

Beslut

Regionförvaltningsverket gav barnskyddet i kommunen en anmärkning för att ha försummat att besvara anmärkningen.

Beslutsgrunder

Enligt den utredning som den ledande myndigheten i kommunen lämnade ansåg den att det var möjligt att anmärkningen inte hade kommit fram. Av en handling i ärendet framkom det att anmärkningen hade skickats till två ledande tjänsteinnehavare och att deras e-postadresser var korrekta. Av en handling i ärendet framkom det att meddelandet från den person som sände anmärkningen hade besvarats, men att de ärenden som anmärkningen gällde däremot inte hade besvarats. Regionförvaltningsverket ansåg att myndigheten hade tagit emot anmärkningen och därmed borde ha antecknat den i ärendehanteringssystemet och gett ett svar på anmärkningen.

Mer information:

  • Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 23 §

Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Socialvård
Beslut 27.8.2020
diarienummer LSAVI/5322/2018


Beslut om ändring av vård utom hemmet fastställs av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården och parterna ska ges tillfälle att bli hörda innan ett ärende avgörs
 

Beskrivning av ärendet

Vårdnadshavaren hade inte fått veta datumet för ändring av platsen för vård utom hemmet för ett omhändertaget barn. Platsen för vård utom hemmet ändrades i en situation där platsen för vård utom hemmet upphörde med sin verksamhet. Kommunen hade kommit överens om att den anställda på den plats där barnet då vårdades utom hemmet ska underrätta vårdnadshavarna om en ändring av platsen för vård utom hemmet och att ärendet också hade diskuterats i samband med klientplanen. Barnets åsikt hade utretts två veckor före förhandlingarna om klientplanen. Beslutet om ändring av vård utom hemmet hade beretts och fastställts av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter en månad efter förhandlingarna om klientplanen och tre dagar efter beslutet hade barnet flyttat till en ny plats för vård utom hemmet.


Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket fäste med tanke på framtiden kommunens och dess tjänsteinnehavares uppmärksamhet vid att beslutet om ändring av vård utom hemmet fastställs av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården enligt 13 § 2 mom. i barnskyddslagen efter det att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har berett ärendet.
Dessutom fäste regionförvaltningsverket med tanke på framtiden kommunens och dess tjänsteinnehavares uppmärksamhet vid att parterna ska ges tillfälle att bli hörda innan ett ärende som gäller ändring i vård utom hemmet avgörs.

Beslutsmotiveringar

Regionförvaltningsverket betonade att beslut om ändring av vård utom hemmet under omhändertagande och brådskande placering fattas av en tjänsteinnehavare som bestäms enligt 13 § 2 och 3 mom. efter det att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har berett ärendet. Regionförvaltningsverket ansåg det vara klandervärt att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter i den aktuella situationen hade berett och fastställt ett beslut om ändring av vården utom hemmet. Vid beredningen och fastställandet av beslutet har en ledande tjänsteinnehavare enligt 13 § 2 mom. i barnskyddslagen inte bedömt tillgodoseendet av barnets bästa och rättigheter på det sätt som förutsätts i barnskyddslagen och förvaltningslagen.

Regionförvaltningsverket betonade att parterna i ett ärende som gäller ändring av vård utom hemmet ska ges tillfälle att yttra sin åsikt. Före tillfället att bli hörd ska parterna få möjlighet att ta del av eventuella handlingar som påverkar beslutet och av den framtida platsen för vård utom hemmet som svarar mot barnets behov, så att de genuint kan framföra sin egen åsikt i ärendet. Regionförvaltningsverket ansåg det vara klandervärt att det av beslutet om ändring av vård utom hemmet inte framgick när och hur vårdnadshavarna har hörts i ett ärende som gäller ändring av vård utom hemmet. Regionförvaltningsverket betonade vidare att förhandlingarna om klientplanen och det hörande som avses i 34 § i förvaltningslagen (434/2003) har olika syften och därför bör hållas åtskilda. I sitt avgörande bedömer regionförvaltningsverket dessutom att beslutet om ändring av vård utom hemmet inte har nått vårdnadshavarna per post innan barnet flyttat till den nya platsen för vård utom hemmet, om det inte har sänts direkt till vårdnadshavarna, varför de särskilt borde ha informerats om dagen för barnets flytt till den nya platsen för vård utom hemmet.

Mer information:
•    Förvaltningslagen
•    Barnskyddslagen
•    Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

 

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Social- och hälsovård
Beslutsdatum 31.7.2020
Diarienummer LAAVI/1477/2019

För en klient inom hemservicen ska göras en bedömning av servicebehovet och en serviceplan

Klienten hade varit klient hos kommunens hemservice och stöd för närståendevård i flera år. Hen hade också ansökt om annan socialservice. Kommunen hade inte alls gjort upp en bedömning av servicebehovet eller en klientplan för klienten enligt socialvårdslagen, även om det hade skett förändringar i klientens funktionsförmåga och förhållanden och mer service hade sökts för klienten. För servicen hade man endast gjort upp en utvärderings-, vård- och serviceplan för hemvården och hemsjukvården, som innehöll uppgifter om hemservicens timantal och sättet på vilket den genomfördes. 

Regionförvaltningsverket gav kommunen en anmärkning för försummelse att utarbeta en bedömning av servicebehovet och en serviceplan som förutsätts i socialvårdslagen. 

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att bedömningen av hemvården och hemsjukvården samt vård- och serviceplanerna inte till sin utformning eller sitt innehåll motsvarar bedömningen av servicebehovet och klientplanen enligt socialvårdslagen. 

Kommunen ska bedöma servicebehovet i en sådan omfattning som klientens livssituation förutsätter. Bedömningen görs vid behov i samarbete med de anhöriga och närstående samt med andra aktörer. I samband med bedömningen ska klientens rättigheter, skyldigheter och andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak utredas för klienten. 

Den klientplan som avses i socialvårdslagen utarbetas utifrån en bedömning av servicebehovet och dess avsikt är att stödja ett systematiskt och målinriktat genomförande av socialvården. Den ska vara en övergripande bedömning av de tjänster och stödåtgärder som klientens och familjens situation kräver, hur de genomförs och vilka som ansvarar för dem - inte bara en beskrivning av en enskild tjänst. 

Mer information:

  • Socialvårdslagen (1301/2014)

Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Socialvården
Beslutsdatum 25.11.2020
diarienummer PSAVI/3135/2018


Arbetet under brådskande placering av barn ledde till en anmärkning till socialarbetarna


Den ledande tjänsteinnehavaren mottog två barnskyddsanmälningar mot barnet. Handläggningen av dessa flyttades över till nästa dag utan en omedelbar bedömning av barnets eventuella behov av brådskande barnskydd. Barnet var inte klient hos barnskyddet före de inkomna barnskyddsanmälningarna. Utifrån barnskyddsanmälningarna fattade en socialarbetare beslut om brådskande placering av barnet utan att höra barnets närförälder. I situationen med brådskande placering kom socialarbetaren tillsammans med den ledande tjänsteinnehavaren fram till att barnets närförälder inte skulle höras i beslutet om brådskande placering. I besluten om brådskande placering hade inga parters åsikter antecknats. Enligt anteckningarna i klienthandlingarna gav barnet och den andra vårdnadshavaren sitt samtycke till brådskande placering. Enligt socialarbetarens utredning hade parterna hörts i det fortsatta beslutet om bråds-kande placering, men det finns inga anteckningar om detta i klienthandlingarna.

Socialarbetaren tog kontakt med barnets vårdnadshavare först den tredje dagen efter placeringen. Närföräldern hade informerats om placeringen av barnet, men inte informerats om att en klientrelation med barnskyddet inletts eller att behovet av barnskydd har utretts. Bedömningen av servicebehovet har gjorts på umgängesförälderns namn och barnets behov av service har bedömts. En klientplan för den brådskande placeringen utarbetades för barnet när det hade gått 18 dagar sedan placeringen inled-des.  Under denna tid hade barnets ansvariga socialarbetare fört ett telefonsamtal med närföräldern. Man träffade barnets närförälder första gången då den brådskande placeringen pågått i 23 dagar. Social-arbetaren konstaterade i sin utredning att arbetet med barnet och båda föräldrarna har genomförts på ett jämlikt sätt. Socialarbetaren diskuterade barnets ärenden med en vän till närföräldern och med en person som anmält sig som företrädare för närföräldern och som inte hade fullmakt. Socialarbetaren bad företrädarens förmedla till närföräldern i slutet av den brådskande placeringen att barnets kundrelation med barnskyddet flyttas över till en annan ort dit barnet skulle flytta tillsammans med umgängesföräldern. Socialarbetaren hade avslutat barnets klientrelation inom barnskyddet samtidigt som den brådskande placeringen upphörde eftersom det inte fanns grunder för att fortsätta klientrelationen. Utifrån dokumentationen i klienthandlingarna informerades närföräldern inte om att klientrelationen upphörde.

Närföräldern hade flera gånger krävt att barnet ska skickas hem och om att få träffa barnet under place-ringen. I socialarbetarens klienthandlingar har man inte antecknat om närföräldern accepterade att barnet inte var villigt att träffa sin närförälder. Enligt de tillgängliga handlingarna har man inte diskuterat utar-betandet av klientplanen med barnet och närföräldern och inte heller involverat dem i arbetet. I klient-planen hade antecknats att barnet kan träffa sina närstående enligt överenskommelse och att barnet hade erbjudits möjlighet att kontakta sin närförälder, men att barnet hade vägrat. Under placeringen deltog barnet i en nära anhörigs begravning. Socialarbetarna deltog i begravningen genom att följa med dit. Enligt den givna utredningen var socialarbetarnas mål att trygga barnets fredliga deltagande i begrav-ningen.

Beslut i ärendet
 

Regionförvaltningsverket beslöt att ge en socialarbetare och en ledande tjänsteinnehavare en anmärkning enligt lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården om felaktigt och lagstridigt förfarande.

Grunder för beslutet
 

Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den erhållna utredningen att den ledande tjänsteinnehavaren i egenskap av jourhavande socialskötare i enlighet med 26 § i barnskyddslagen omedelbart efter att barn-skyddsärendet inletts borde ha bedömt barnets eventuella brådskande behov av barnskydd och inte skjutit upp behandlingen till dagen efter. Barnets ansvariga socialarbetare borde ha inlett bedömningen av barnets servicebehov i enlighet med 26 § i barnskyddslagen och 36 § i socialvårdslagen och informerat barnets närförälder om att klientrelationen inom barnskyddet inletts i enlighet med 26 § i barnskyddsla-gen. Barnets ansvariga socialarbetare borde ha utrett parternas åsikt om besluten om brådskande placering i enlighet med 39 a § i barnskyddslagen och 34 § i förvaltningslagen. Den ledande tjänsteinnehavaren borde ha anvisat socialarbetaren att agera i enlighet med barnskyddslagen i en situation med brådskande placering.

Av de handlingar som regionförvaltningsverket erhållit som utredning framgår inte tydligt vilken roll soci-alarbetarna hade och hur socialarbetarna tryggade barnets trygga deltagande i den nära anhörigas be-gravning. Privatpersoner som deltog i jordfästningen ingrep i umgänget med barnet och en person som var begravningsgäst medan de socialarbetare som var på plats följde upp hur de "säkerhetsvakter" som barnets släktingar ordnat för barnet utförde sina åtgärder. Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den erhållna utredningen att socialarbetarna lämnade barnet mitt i en lojalitetskonflikt även om de borde ha handlat i enlighet med barnets intresse och möjliggjort ett barnorienterat möte mellan närföräldern och släktingarna. Regionförvaltningsverket ansåg att det förfarande barnets ansvariga socialarbetare uppvisade stred mot de yrkesetiska skyldigheterna. Närföräldern krävde flera gånger rätt att träffa barnet under processen. Regionförvaltningsverket ansåg att man på grund av närvårdarens krav på umgänge med barnet borde ha fattat ett beslut om begränsning av kontakterna om förutsättningarna för att begränsa kontakterna uppfylls. Dessutom anser Regionförvaltningsverket att socialarbetarna inte heller kan trygga barnets bästa i den ovan beskrivna situationen utan ett beslut om begränsning av kontakterna enligt 63 § i barnsaltlagen.

Regionförvaltningsverket konstaterar att det av klienthandlingarna eller dokumentutredningarna inte framgick om närföräldern hade gett företrädaren fullmakt att som ombud eller biträde sköta barnskyddsärendet som gäller barnet i enlighet med 12 § i förvaltningslagen. Dessutom ansåg regionförvaltningsverket utifrån den erhållna utredningen att den ledande tjänsteinnehavaren och socialarbetaren inte har iakttagit skyldigheterna i lagen om klienthandlingar inom socialvården och barnskyddslagen i besluten och dokumentregistreringarna om barnet.

Mer information:

  • Grundlagen 2 §, 6 §, 21 §, 22 §
  • Soicialvårdslagen 4 §, 5 §, 8 §, 30 §, 35 §, 36 §, 39 §
  • Barnskyddslagen 5 §, 13 §, 20 §, 26 §,30 §, 33 §, 38 §, 39 §, 39a §; 40 §, 52 §, 54 §, 62 §, 63 §
  • Lagen om klientens ställning och rättigheter 4 §, 5 §, 8 §
  • Förvaltningslagen 6 §, 7 §, 8 §, 9 §, 11 §, 12 §, 34 §, 44 §
  • Lagen om klienthandlingar inom socialvården 4 §
  • Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården 4 §, 20 §
  • Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 23 §

 

Regionförvaltningsverket i Lappland 
Socialvården
Beslutsdatum 8.12.2020
Diarienummer LAAVI/1129/2019 och LAAVI/1193/2019

Rådet för personer med funktionsnedsättning borde ha getts möjlighet att påverka beredningen av anvisningen om grunderna för beviljande av stöd för närståendevård

Grundtrygghetsnämnden i X kommun hade godkänt de förnyade anvisningarna för beviljande av stöd för närståendevård. Enligt A hade kommunen förfarit lagstridigt eftersom kommunen inte hade gett rådet för personer med funktionsnedsättning möjlighet att delta i beredningen av anvisningen. Dessutom bad A att lagenligheten av den så kallade stödklassen som nämns i anvisningen utreds. Enligt A behandlade inte den av grundtrygghetsnämnden godkända anvisningen personer med funktionsnedsättning jämlikt och likvärdigt när de sökandes stödrättigheter bedömdes. 

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäste med tanke på framtiden nämndens uppmärksamhet vid att rådet för personer med funktionsnedsättning på det sätt som avses i kommunallagen ska ges möjlighet att bli hört och delta i beredningen av de ärenden som nämns i kommunallagen och som gäller personer med funktionsnedsättning. Dessutom uppmanade regionförvaltningsverket kommunen att precisera sina anvisningar om stöd för närståendevård vad gäller den så kallade stödklassen. I övrigt föranledde ärendet inga vidare åtgärder av regionförvaltningsverket.

Grunder för beslutet 

Enligt 28 § 1 mom. i kommunallagen ska kommunstyrelsen inrätta ett råd för personer med funktionsnedsättning för att garantera möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta och påverka. Personer med funktionsnedsättning samt deras anhöriga och organisationer ska ha en tillräcklig representation i rådet. Enligt 2 mom. i samma paragraf ska rådet för personer med funktionsnedsättning ges möjlighet att påverka planering, beredning och uppföljning inom olika kommunala verksamheter i frågor som är av betydelse för personer med funktionsnedsättning och för deras välfärd, hälsa, delaktighet, livsmiljö, boende, rörlighet eller möjligheter att klara de dagliga funktionerna eller med tanke på den service som de behöver. Regionförvaltningsverket ansåg att anvisningen om stöd för närståendevård är ett sådant ärende som gäller personer med funktionsnedsättning och vars beredning rådet för personer med funktionsnedsättning borde ha getts möjlighet att påverka. 

I fråga om den så kallade stödklassen har regionförvaltningsverket uttryckt sin uppfattning att om stödklassen betraktas som en del av systemet för stöd för närståendevård, ska lagen om stöd för närståendevård iakttas när stödklassen ordnas. Om stödklassen däremot inte anses höra till stödet för närståendevård, ska ordnandet av de tjänster som ges på basis av den skötas enligt socialvårdslagen (27 b eller 28 §).

Dessutom konstaterar regionförvaltningsverket i motiveringen till beslutet att stödet för närståendevård inte är en så kallad subjektiv rättighet, utan att det inom ramen för de anslag som reserverats för social- och hälsovården är upp till kommunen att besluta om den ekonomiska stödåtgärden i fråga i enlighet med de grunder för beviljande av stöd som kommunen fastställt. Om kriterierna för beviljande av stöd inte uppfylls kan kommunen således fatta ett beslut till den sökandens nackdel utan att förfarandet kan anses vara diskriminerande. 


Mer information:

  • Kommunallagen (410/2015)
  • Lagen om klientens ställning och rättigheter (812/2000) 4.1 och 4.2 §
  • Lag om stöd för närståendevård (937/2005) 1 §, 2.1 §, 3.1 §, 4a §, 5.1 §, 5.2 §, 5.3 §, 6 §
  • Socialvårdslagen (1301/2014) 11 §, 14.2 §, 27b.1 §, 27b.3 §, 28 §
  • Finlands grundlag (731/1999) 19.3 §
  • Diskrimineringslagen (1325/2014) 8.1 §
  • FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (27/2016) artikel 19

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Socialvården
Beslutsdatum 4.12.2020
diarienummer ISAVI/2403/2020

För färdtjänst som ordnas för gravt handikappade personer kan uppbäras högst samma avgift som uppbärs i kollektivtrafiken på orten 

Beskrivning av ärendet 

Enligt en samkommuns klientanvisning om färdtjänster enligt handikappservicelagen bestäms resans självriskandel utifrån färdtjänstresans längd och självrisktabellen. Självrisktabellen baserar sig på priset på bussbiljetter som Matkahuolto sålt från och med den 1 juli 2014, och den billigaste biljetten för en resa under sex kilometer kostar 3,40 euro. I regionens kollektivtrafik använder man det riksomfattande biljettsystemet Waltti. I Waltti baserar sig biljettpriset på de zoner man reser i och på kundgruppen. Den billigaste biljetten i Waltti-systemet kostar 2,00 euro. Enligt huvudregeln i 6 § i förordningen om klientavgifter kan för färdtjänst som ordnas för gravt handikappade uppbäras högst en avgift som motsvarar den avgift som uppbärs i offentlig trafik på orten.

I sin utredning konstaterar samkommunen att den inte kan försätta sina klienter i ojämlik ställning i fråga om självriskandelen för färdtjänsten för gravt handikappade. Självriskandelen för en kilometerbaserad färdtjänst är vid tidpunkten för behandlingen av ärendet den mest rättvisa och jämlika samt förmånligaste för klienten. Priserna på självriskandelen har varit desamma sedan 2014.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket anser att bestämning av självriskandelen utgående från kilometer, oberoende av klientens boningsort, är ett förfarande som strider mot lagen om klientavgifter och handikappservicelagen.

Waltti-kortsystemet kommer att ändras i samkommunen före sommaren 2021. Regionförvaltningsverket anser det vara tillräckligt att ålägga samkommunen att senast den 31 mars 2021 lämna en utredning om de åtgärder som kommunen har vidtagit för att säkerställa lagenligheten av självriskandelen för färdtjänster enligt handikappservicelagen.

Grunder för beslutet 

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksbeslut HFD 2020:20 ansett att kommunens motsvarande beslut i samband med ett annat fall är lagstridigt och upphävt beslutet. Enligt beslutet hade man för färdtjänster för gravt handikappade enligt 8 § 2 mom. i handikappservicelagen ytterligare uppburit en avgift utifrån priserna från Matkahuoltos prislista för enkelbiljetter 2014. Priserna för bussresor i kommunen har från och med den 1 juli 2016 fastställs utifrån zonindelningen i Waltti-kortsystemet. Priserna enligt det nya systemet var delvis förmånligare än de tidigare priserna för enkelbiljetter.

Regionförvaltningsverket anser det vara viktigt att samkommunen strävar efter att behandla alla invånare i sitt område likvärdigt. Syftet med handikappservicelagen är att främja förutsättningarna för en handikappad person att leva och vara verksam som jämbördig medlem av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför. Regionförvaltningsverket anser att jämlikheten i färdtjänstavgifterna i första hand ska bedömas så att självriskandelen för färdtjänster för handikappade personer inte får bli högre än kollektivtrafikavgiften för den icke-handikappade grannen till denna person. 

Mer information:

Socialvården - 2019

Regionförvaltningsverket i Lappland
Socialvården
Beslutsdatum 26.11.2019
Diarienummer LAAVI/973/2019

Kommunen kan inte besluta vilka kostnader som ska täckas med FPA:s vårdbidrag

En kommun hade beslutat att det av klienterna inom funktionshinderservicen tas ut en klientavgift för specialtjänster vid serviceboende, om personen får vårdbidrag för pensionstagare från Folkpensionsanstalten. Enligt kommunens klientavgiftsregel tas högst hälften av vårdbidraget ut som klientavgift, eller om mer än hälften av vårdbidraget går till andra specialkostnader är avgiften skillnaden mellan vårdbidraget och de särskilda kostnader som klienten anvisar.

Avgift togs ut för serviceboende enligt handikappservicelagen när boendet ordnades i personens eget hem.

Regionförvaltningsverket ansåg att kommunens klientavgiftsregel var felaktig och uppmanade kommunens social- och hälsovårdsnämnd att korrigera sin felaktiga klientavgiftsregel, ge underlydande tjänsteinnehavare anvisningar i ärendet samt se till att de klienter hos vilka klientavgifter har tagits ut för boendeservice för personer med funktionsnedsättning med stöd av klientavgiftsregeln ges anvisningar om de förfaranden genom vilka klienten kan kräva återbetalning av felaktigt uppburna avgifter.

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att serviceboende enligt 8 § i lagen om service och stöd på grund av handikapp enligt 4 § 1 mom. 5 punkten i klientavgiftslagen är avgiftsfri socialservice. Avgift för serviceboende kan undantagsvis tas ut endast när personen får ersättning för särskilda kostnader för boendet med stöd av någon annan lag.

I klientavgiftslagen eller klientavgiftsförordningen fastställs dock inte med stöd av vilken lag den ersättning som betalas kan beaktas vid fastställandet av den avgift som tas ut för specialkostnader för serviceboende enligt handikappservicelagen. I lagen utesluts således inte möjligheten att vid fastställandet av handikappbidrag som betalas av Folkpensionsanstalten eller vårdbidrag för pensionstagare också beakta avgiften för specialkostnader för boende enligt handikappservicelagen.

Kommunen kan dock inte ensidigt besluta för vilka ändamål och kostnader Folkpensionsanstaltens vårdbidrag ska riktas utan att det först har utretts på vilken grund eller till vilka kostnader stödet har beviljats. Grunderna för beviljande av Folkpensionsanstaltens vårdbidrag till klienten ska utredas separat för varje klient, och om stödet eller förmånen uttryckligen har beviljats för att täcka särskilda kostnader för boendeservice för personer med funktionsnedsättning, kan förmånen högst till denna del tas ut med stöd av klientavgiftslagen. Enbart erhållande av handikappbidrag eller vårdbidrag för pensionstagare visar inte att stödet har beviljats för att täcka specialkostnaderna för serviceboende enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp.

Undervisnings- och kulturväsendet - 2022

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 26.1.2022
diarienummer ISAVI/8895/2020

Utbildningsanordnaren är skyldig att se till att de assistenttjänster som eleven behöver ordnas och att elevens rätt till en trygg studiemiljö tillgodoses

Beskrivning av ärendet 

I fallet hade eleven genom ett förvaltningsbeslut beviljats personlig assistent. Utbildningsanordnaren har meddelat klaganden att det inte finns resurser för att ordna en personlig assistent för eleven och att det inte är möjligt att ge eleven personliga handledningstjänster från annat håll. Eleven rymde från skolan mitt under skoldagen. När eleven rymde hade hen ingen personlig assistent och i skolan har man arbetat med knappa resurser. 

I assistentens frånvaro kan utbildningsanordnaren av resursskäl inte avvika från elevens rätt att få tillräckligt stöd för inlärning och skolgången. Även om det inte var möjligt att helt utesluta möjligheten att eleven rymmer från skolan trots övervakningen, skulle den personliga assistentens närvaro och stöd ha förebyggt rymningen. Utbildningsanordnaren har inte lyckats ordna en trygg studiemiljö. 

Förfarandena för anordnande av assistenttjänster för elever och beslutsfattandet i anslutning till dem har inte varit tydliga. Den personliga assistentens uppgifter som hänför sig till en enskild elev ska tydligt skiljas från de uppgifter som skolgångshandledare som hänför sig till undervisningsgruppen och dessa genomförs med särskilda personalresurser. Utifrån de erhållna redogörelserna har utbildningsanordnaren efter fallet granskat assistenternas vikariearrangemang på nytt. Även anvisningarna för rymningssituationer har preciserats på grund av det som inträffat. Utbildningsanordnaren har informerat personalen om de preciserade anvisningarna.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket gav utbildningsanordnaren en anmärkning om att den har försummat sin skyldighet att ordna de assistenttjänster som eleven behöver. Rätten till assistenttjänster som möjliggör grundläggande utbildning och samtidigt deltagande i undervisningen utgör barnets subjektiva rättigheter. Utbildningsanordnaren ska se till att de assistenttjänster som eleven behöver ordnas och att rätten till en trygg studiemiljö tillgodoses i praktiken.

Om eleven har beviljats en personlig assistent ska man med tanke på eventuella frånvaron bland personalen planera noggranna vikariearrangemang. Dessutom ska utbildningsanordnaren säkerställa ett tillräckligt informationsutbyte mellan de personer som deltar i undervisningen och assistanstjänsterna. Om elevens stödbehov förutsätter det har eleven rätt att vid behov få kontinuerligt personligt stöd av en assistent oberoende av hur assistenttjänsterna för de övriga eleverna i undervisningsgruppen har ordnats.

Centrala lagar och förordningar

  • Förvaltningslag
  • Lag om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden
  • Lag om grundläggande utbildning
  • Förordning om grundläggande utbildning
  • Utbildningsstyrelsens bestämmelse Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 16.6.2022
diarienummer ISAVI/7957/2021, ISAVI/7958/2021, ISAVI/7972/2021


Osakligt beteende av läraren, förvägrande av elevers undervisning och elevens fysiska integritet


Beskrivning av ärendet

Tre förvaltningsklagan som gäller en lärares osakliga beteende har lämnats in till regionförvaltningsverket.  I klagan har många situationer och exempel tagits upp. Eleverna i skolan och deras vårdnadshavare har i hög grad klandrat läraren för nedsättande, kritiserande och skuldbeläggande beteende mot både elever och vårdnadshavare. Läraren har behandlat eleverna orättvist och kallat en elev för ”skitstövel”.  

Skolans rektor och utbildningsanordnaren har ingripit i situationer där läraren har uppträtt osakligt mot eleverna. Arbetsgivaren har varnat läraren för att ha skällt ut en elev. Läraren har fått en anmärkning om att ha förvägrat eleverna undervisning. Enligt den utredning som gjorts har läraren inte släppt in en del av eleverna i klassrummet när de anlänt för sent till lektionen. Därför har de här eleverna blivit utan undervisning under lektionen i fråga. Läraren har fått en annan anmärkning om en situation där läraren enligt arbetsgivarens tolkning hade knuffat en elev. Enligt arbetsgivarens tolkning var situationen sådan att det inte skulle ha varit nödvändigt att använda maktmedel. Dessutom har rektorn diskuterat med läraren om hens sätt att interagera med vårdnadshavarna och eleverna.

Regionförvaltningsverket har bedömt att lärarens uttalanden till eleverna och vårdnadshavarna har varit osakliga, kränkande och har försvagat samarbetet och förtroendet mellan parterna. Trots utmanande situationer ska läraren alltid uppträda i enlighet med sin ställning och undvika att bli provocerad. Eleven har rätt att få undervisning och ska delta i undervisningen om hen inte har beviljats befrielse. Vid disciplinära åtgärder och tryggande av arbetsron kan endast de metoder som nämns i lagen användas, och vid användningen av dessa metoder iakttas förvaltningens allmänna rättsskyddsprinciper.


Beslut

Regionförvaltningsverket gav läraren en anmärkning om osakligt beteende. Läraren ansvarar för undervisningsgruppens verksamhet, inlärning och välmående. Av läraren krävs att uppgifterna ska skötas på behörigt sätt, att språkbruket ska vara sakligt, att verksamheten ska vara opartisk och att läraren ska uppträda enligt sin ställning. Läraren ska försäkra sig om att eleven förstår innehållet och syftet med handledningen och att eleven uppfattar den som konstruktiv och sporrande och inte som mobbning mot sig själv. Läraren ska avhålla sig från att framföra kritiska och nedsättande åsikter om eleverna och vårdnadshavarna samt om deras personliga egenskaper och hälsotillstånd. Läraren får ingripa i elevens fysiska integritet endast i sådana situationer som särskilt nämns i lagen. Läraren kan inte genom eget beslut förvägra eleven rätt att få undervisning.

Centrala lagar och förordningar​​​​​​​

  • Förvaltningslagen
  • Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden
  • Lagen om grundläggande utbildning
  • Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014, Utbildningsstyrelsens föreskrift​​​

Undervisnings- och kulturväsendet - 2021

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 22.1.2021
diarienummer ISAVI/363/2020

Kommunen är skyldig att ordna gymnasieutbildning enligt de nationella normerna för undervisningsarrangemang och följa de krav som ställs på myndigheternas verksamhet
 

Beskrivning av ärendet 
 

I gymnasiet hade man minskat närundervisningen från de nationellt obligatoriska och fördjupade kurserna sedan 2014. Kurserna hade placerats i gymnasiets läsordning så att cirka 30–40 procent av kurserna som ordnades varje år inte gav full undervisning enligt gymnasieförordningen. I gymnasiets läroplan hade dessutom alla kurser kategoriserats som sådana som kan avläggas helt eller delvis självständigt. Principerna för självständiga kurser och andra självständiga studier framgick dock inte tydligt av gymnasiets läroplan.

Beslut i ärendet 
 

Regionförvaltningsverket gav den bildningsnämnd som ansvarar för kommunens gymnasieutbildning, chefen för bildningsväsendet och gymnasiets rektor en anmärkning om att förfarandet står i strid med gymnasielagen och -förordningen vid anordnandet av den kommunala gymnasieutbildningen. Kommunen är skyldig att ordna gymnasieutbildningen så att den motsvarar de förutsättningar som statsrådet har föreskrivit för gymnasierna om timfördelningen. I fallet äventyrade avvikelsen från timfördelningen (som statsrådet föreskrivit för gymnasierna) förverkligandet av målen för gymnasieutbildningen samt de studerandes jämlika förutsättningar att framgångsrikt avlägga gymnasiets lärokurs och studentexamen.

Dessutom gav regionförvaltningsverket bildningsnämnden, chefen för bildningsväsendet och gymnasiets rektor som ansvarar för kommunens gymnasieutbildning en anmärkning för myndighetsverksamhet som strider mot förvaltnings- och offentlighetslagen. Beskrivningarna av gymnasiets undervisningsarrangemang ska motsvara kravet på transparens och öppenhet i myndigheternas verksamhet enligt förvaltnings- och offentlighetslagen. För gymnasiets del var det inte klart skrivet hur den nationellt fastställda timfördelningen och de självständiga studier som nämns i läroplansgrunderna genomförs.

I fallet hade mängden undervisning som de facto getts varit mindre än den minimimängd som förutsätts i bestämmelserna. Beskrivningarna och skyldigheterna i anslutning till självständiga studier var oklara för de studerande. På grund av den dolda beskrivningen av undervisningsarrangemangen hade det varit mycket svårt för gymnasiestuderande och deras vårdnadshavare att själva verifiera och övervaka utövandet av offentlig makt och därigenom sina rättigheter och intressen. Utbildningsanordnaren hade inte i tillräcklig utsträckning skyddat de berättigade förväntningarna som de studerande vid gymnasiet i fråga hade enligt rättsordningen. Gymnasiestuderande och deras vårdnadshavare ska kunna lita på att myndighetens verksamhet är korrekt och att verksamheten är lagenlig. Kravet har betonats när verksamheten gäller barn som omfattas av särskilt skydd.

Grunder för beslutet
 

Enligt 22 § i gymnasielagen har en studerande rätt att få undervisning och studiehandledning enligt läroplanen. Den grundläggande utgångspunkten för upprättandet av periodläsordningen i gymnasiet ska vara statsrådets timfördelningsförordning. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att den systematiska gallringen av undervisningstimmarna från kurserna när de placerades i läsordning kränkte studerandenas rätt till undervisning enligt läroplanen. Regionförvaltningsverket betonade att statsrådets timfördelningsförordning är en norm, inte en rekommendation, enligt vilken utbildningsanordnaren är skyldig att erbjuda undervisning. Bland annat på detta sätt tryggas gymnasiestuderandenas lika rätt att få gymnasieundervisning oberoende av bostadsort.

I grunderna för gymnasiets läroplan (2015) konstateras att en del av de studier som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs kan förutsätter självständiga studier. En studerande kan också på ansökan beviljas tillstånd att självständigt avlägga studier. I läroplan vid gymnasiet i fråga hade dessutom alla kurser beskrivits som sådana som även kan avläggas helt eller delvis självständigt. Regionförvaltningsverket konstaterade att ett sådant förfarande är tillåtet, men ålägger utbildningsanordnaren en betonad skyldighet att säkerställa den studerandes kompetens under och efter den självständiga studiefasen. I gymnasiets lokala läroplan hade man dock inte antecknat prestationsprinciperna för självständiga studier, och den kompetens som uppnåtts genom självständiga studier hade inte bedömts systematiskt. Regionförvaltningsverket ansåg att termen självständig kurs eller en del av den delvis har använts felaktigt i gymnasiet i fråga. Av de studerande har förutsatts eller antagits att de genom självständiga studier kompenserar de innehållsområden som man inte har hunnit gå igenom i närundervisningen på grund av att undervisningen inte slutförts. Den studerande har inte nödvändigtvis ens varit medveten om att vissa av kursernas innehållsområden helt eller delvis inte behandlas och att han eller hon förutsätts studera självständigt inom dessa innehållsområden.

Regionförvaltningsverket lyfte ännu i sitt beslut fram att den grundliga normreformen av gymnasieutbildningen även i framtiden tryggar likabehandlingen inom gymnasieutbildningen på olika håll i landet.  I gymnasiernas nya läroplaner som träder i kraft den 1 augusti 2021 betonas ännu mer än tidigare villkorligheten för självständiga studier: självständiga studier får inte äventyra uppnåendet av de mål som ställts upp för utbildningen eller den studerandes förutsättningar att avlägga lärokursen och studentexamen.

Centrala lagar och förordningar

  • Finlands grundlag
  • Gymnasielagen
  • Förvaltningslagen
  • Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (offentlighetslagen)
  • Diskrimineringslagen
  • Gymnasieförordningen/Statsrådets förordning om gymnasieutbildning
  • Statsrådets förordning om allmänna riksomfattande mål och timfördelning för utbildning som avses i gymnasielagen

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 8.2.2021
diarienummer ISAVI/3619/2020

Läraren och rektorn ansvarar för förverkligandet av elevernas rättigheter och undervisningen enligt läroplanen

Beskrivning av ärendet 

Undervisningsskyldigheten enligt läroplanen uppfylldes inte inom flera läroämnen i grundskolans femte årskurs, eftersom man inte hann gå igenom den lärokurs som fastställts i läroplanen under läsåret. Undervisningen i klassen hade upprepade gånger hamnat på efterkälken i flera läroämnen jämfört med parallellklasserna. I fallet koncentrerades problemen i anslutning till undervisningen enligt läroplanen och uppnåendet av de mål som ställts upp i läroplanen till en klasslärare och den klass denne undervisade. På grund av problemen med genomförandet av läroplanen hade elevernas föräldrar och skolans övriga lärare kontaktat skolans rektor. Utifrån kontakterna vidtog skolan åtgärder för att uppnå målen för inlärningen, men man upplevde att nivån på ingripandet i ärendet var otillräcklig.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket uppmärksammade grundskolans klasslärare i årskurs 5 på lärarens skyldighet att se till att undervisningen följer läroplanen, behandlar den fastställda lärokursen och uppnår målen i läroplanen. Läraren ansvarar för undervisningsgruppens verksamhet, inlärning och välbefinnande. Till lärarens uppgifter hör bland annat att följa upp och främja elevernas inlärning och arbete, att i ett tidigt skede identifiera eventuella svårigheter samt att handleda och stöda eleverna.

Regionförvaltningsverket delgav dessutom rektorn i ifrågavarande grundskola sin uppfattning om rektorns ansvar för skolans verksamhet. Rektorn ska stödja lärarna i sitt arbete och se till att undervisningsgrupperna bildas så att målen i läroplanen kan uppnås i undervisningen. Rektorn ansvarar för att elevernas rätt att få undervisning enligt läroplanen samt för att tillräckligt stöd för inlärning och skolgång tillgodoses i skolans vardag genast när behovet av stöd uppstår.

Grunder för beslutet 

Läraren ansvarar för att hans eller hennes elever får undervisning enligt läroplanen och uppnår de mål som uppställts i läroplanen. Utgångspunkten är att läraren har pedagogisk frihet att välja lämpliga arbetssätt och innehåll för undervisningssituationen.  Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut utifrån den erhållna utredningen att man i undervisningen av den ifrågavarande årskurs 5 hade man inte gått igenom delar av innehållet i läroplanen. Regionförvaltningsverket lyfte i sitt beslut fram att läraren trots den pedagogiska friheten alltid är skyldig att följa läroplanen och behandla den lärokurs som fastställts i den. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning är läraren också skyldig att samarbeta med skolans rektor och andra lärare för att målen enligt läroplanen ska uppnås i undervisningen.

Enligt 37 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ansvarar rektorn för skolans verksamhet. Skolans ledning har det praktiska ansvaret för lösningar i anslutning till ordnandet av undervisning och stöd i skolgemenskapen, i alla årskurser och i alla läroämnen. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att rektorn som ansvarar för skolans verksamhet borde ha övervägt om man kunde lägga in stödåtgärder för klassen i fråga, göra ändringar i lärararrangemangen eller ändra elevgrupperna för att kunna uppnå de mål som uppställts i läroplanen. Regionförvaltningsverket bedömde att rektorn borde ha ingripit i ärendet redan i ett tidigt skede, så att elevernas rättsskydd och rätt till undervisning tillgodoses.

Centrala lagar och förordningar

  • Förvaltningslagen
  • Lagen om kommunala tjänsteinnehavare
  • Lagen om grundläggande utbildning
  • Förordningen om grundläggande utbildning
  • Utbildningsstyrelsens bestämmelse Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014.

Regionförvaltningsverket i Norra Finland 
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 12.1.2021
diarienummer PSAVI/1711/2020

Ett förvaltningsbeslut ska fattas om begränsning av uppföljningen av undervisningen

Beskrivning av ärendet

Utbildningsanordnaren har begränsat klagandens rätt att följa barnets undervisning. I meddelanden som skickats till den klagande motiverades begränsningen med barnets umgängesrätt, som hade specificerats i domstolens beslut. Av de utredningar som lämnats in till regionförvaltningsverket framgick att grunden också hade varit närförälderns negativa inställning till att distansföräldern skulle följa undervisningen. 

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket gav X och Y en anmärkning. Anmärkningen gällde att när en persons rätt att följa undervisningen enligt 19 § i lagen om grundläggande utbildning begränsas, måste ett skriftligt motiverat beslut med anvisningar för sökande av ändring fattas.

Grunder för beslutet 

Enligt 19 § i lagen om grundläggande utbildning är undervisning offentlig. Av grundad anledning kan dock rätten att få följa undervisningen begränsas. Enligt regeringens proposition med förslag till lag om grundläggande utbildning (RP 86/1997 rd, s. 65) kan rätten att komma och följa med undervisningen endast begränsas i undantagsfall. Orsaken kan till exempel vara att närvaron av utomstående kan vara till förfång för undervisningsarbetet eller att utomståendes närvaro kan störa elevernas och lärarnas arbete. 

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att få sin sak behandlad på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål. Ärendet ska behandlas av en behörig domstol eller någon annan myndighet. Var och en har också rätt att få ett beslut gällande sina rättigheter och skyldigheter behandlade av en domstol eller något annat oberoende lagskipningsorgan.

Om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av 19 § i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs inget särskilt i lagen. Enligt högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis hör rätten att följa undervisningen till alla. Om denna rätt begränsas har var och en rätt att få beslutet om begränsning behandlat av en domstol med stöd av 21 § i grundlagen. Ändring i ett beslut som utbildningsanordnaren fattat enligt 19 § i lagen om grundläggande utbildningen söks i enlighet med utbildningsanordnarens karaktär enligt de allmänna bestämmelserna om ändringssökande, antingen genom kommunalbesvär i enlighet med kommunallagen eller genom förvaltningsbesvär i enlighet med förvaltningslagen.

I detta fall fattades inte ett förvaltningsbeslut om begränsning av uppföljningen av undervisningen som lagen förutsätter, utan ärendet meddelades endast till den klagande. Av handlingarna som lämnats in till regionförvaltningsverket framgår inget motiverat skäl för att begränsa offentligheten av undervisningen. Enligt utredningarna hade den klagande följt upp undervisningen en gång tidigare. I handlingarna uppgavs inte att den klagande i denna situation skulle ha hindrat undervisningsarbetet eller stört arbetet. Begränsningen av uppföljningen av undervisningen motiverades endast med umgängesrätt och att närföräldern förhöll sig negativt till att följa undervisningen. 

Utbildningsanordnaren har inte behörighet att ingripa i ärenden som gäller umgängesrätt mellan föräldrarna. Begränsningen av uppföljningen av undervisningen måste grunda sig på förutsättningarna i lagen. Enbart den ena förälderns negativa inställning till uppföljningen av undervisningen är inte en grundad anledning för att begränsa rätten att följa undervisningen som avses i lagen.  Utbildningsanordnaren måste vara opartisk i sin bedömning av ärendet.

Centrala lagar och rekommendationer:

  • Finlands grundlag
  • Lag om grundläggande utbildning
  • Förvaltningslag

Regionförvaltningsverket i Östra Finland 
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 27.10.2021
diarienummer ISAVI/1088/2021

Yoga och religionsfrihet på gymnastiklektionerna i grundskolan

Beskrivning av ärendet 

Ärendet gällde bland annat religions- och samvetsfrihet samt informationsskyldigheten om skolans verksamhet med anknytning till övertygelse. 

Eleven hade meddelat gymnastikläraren att eleven inte kan delta i yoga under gymnastiklektionen, eftersom det strider mot elevens övertygelse. Enligt den klagande kan diskriminering på grund av religion till exempel vara att man mot sin vilja tvingas att delta i religionsutövning i skolan. Enligt gymnastikläraren var det fråga om yogarörelser som en del av kroppsträning och hela lektionen var ingen egentlig yoga. 

Eleven eller dennes vårdnadshavare hade inte informerat skolans representanter på förhand om att yoga skulle strida mot deras övertygelse. Skolans representanter hade inte heller fått önskemål om elevens gymnastikundervisning på förhand. Enligt den klagande är yoga som utövas på gymnastiklektioner sådan trosinriktad och planmässig verksamhet som skolan borde informera vårdnadshavare om på förhand, samt på förhand ge eleven möjlighet att delta i ersättande verksamhet.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket kunde inte utifrån den erhållna utredningen konstatera sådant lagstridigt förfarande eller underlåtenhet att fullgöra en skyldighet av skolans tjänsteinnehavare som skulle har föranlett regionförvaltningsverket att vidta åtgärder.

Grunder för avgörandet 

Enligt 11 § 1 mom. i Finlands grundlag har var och en religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör enligt paragrafens 2 mom. rätten att bekänna och utöva religion, rätten att uttrycka övertygelse och rätten att höra eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning. 

Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut att frågan om huruvida yoga är religiöst är flerdimensionell och öppen för tolkning. Regionförvaltningsverket anser att även om yoga härstammar från österländska religioner, uppfattas den yoga som numera utövas i västvärlden ofta som motion snarare än andlighet. Regionförvaltningsverket ansåg att yogarörelser som görs på gymnastiklektioner i grundskolan som en del av kroppsträningen i regel ska betraktas som en avslappnings- och välfärdsmetod inom kroppsträningen. Yoga som kroppsträning i grundskolans gymnastikundervisning kan enligt regionförvaltningsverket inte enligt allmänt tillgänglig information anses vara sådan klart trosinriktad verksamhet som skolan borde informera vårdnadshavare om på förhand.

Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut ytterligare, att man enligt dess uppfattning kunde differentiera elevens gymnastikundervisning på de gymnastiklektioner som innehöll yoga, såsom skolan enligt utredningen av ärendet hade föreslagit för familjen. Regionförvaltningsverket betonade att skolorna bör vara medvetna om problematiken med yoga och religiositet. I sin verksamhet kan skolan vid behov beakta att om eleven eller familjen anser att yoga strider mot deras övertygelse, behandlas ärendet med tillräcklig sakkunskap och sensitivitet.

Centrala lagar och förordningar

  • Finlands grundlag 
  • Förvaltningslag
  • Lag om kommunala tjänsteinnehavare
  • Lag om grundläggande utbildning
  • Utbildningsstyrelsens bestämmelse Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014

Undervisnings- och kulturväsendet - 2020

Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 9.12.2020
diarienummer ISAVI/2615/2020

Nivån på assistenttjänster för elever som behöver krävande och omfattande stöd ska bedömas ur elevens synvinkel och inte ur undervisningsgruppens

Beskrivning av ärendet

Ärendet gällde ordnandet av assistenttjänster för särskilt stöd och deras tillräcklighet. En elev med grav funktionsnedsättning och förlängd läroplikt var i behov av krävande personligt stöd. Elevens vård- och stödinstanser rekommenderade att eleven får personlig handledning i skolgången. De assistenttjänster som eleven behövde i skolan för stöd för inlärningen och skolgången hade genomförts så att flera skolgångsbiträden hade anvisats till elevens klass. Skolgångsbiträdena fungerar enligt teamprincipen och enligt det stöd eleverna behöver. Enligt den klagande var assistenttjänsterna för särskilt stöd underdimensionerade i skolan och inskolningen i elevens behov av individuellt stöd var bristfällig.

Beslut i ärendet

Regionförvaltningsverket fäste stadens uppmärksamhet vid bedömningen av behovet av assistenttjänster för en elev som behöver krävande och omfattande stöd, i första hand ur elevens och inte undervisningsgruppens synvinkel. Utbildningsanordnaren ska före beslutsfattandet bedöma nivån på de assistenttjänster som eleven behöver för att trygga elevens rätt till grundläggande utbildning och elevens individuella behov av undervisning. Eleven har rätt att vid behov få kontinuerligt personligt stöd av en assistent oberoende av hur assistenttjänsterna för de övriga eleverna i undervisningsgruppen har ordnats. När det gäller assistenttjänster är assistentens titel inte avgörande, utan att eleven får den handledning och det stöd han eller hon behöver. Elevens vårdnadshavare har också alltid rätt till ett motiverat beslut där det framgår hurdana assistenttjänster eleven är berättigad till enligt beslutet.

Grunder för beslutet

Enligt 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i utbildning under arbetsdagarna rätt att få undervisning enligt läroplanen, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när behov uppstår. Utbildningsanordnaren ska ordna och bekosta de assistenttjänster som krävs för att delta i undervisningen. Utgångspunkten är att utbildningsanordnaren beslutar om assistenttjänster. Regionförvaltningsverket lyfte i sitt beslut fram att elevens rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning samt den handledning och det stöd som behövs ska tillgodoses oberoende av hur assistenttjänsterna ordnas. Enligt utredningen i ärendet hade man i det multiprofessionella samarbetet konstaterat att elevens hälsotillstånd och behov förutsatte en personlig skolgångshandledare. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning ska utbildningsanordnaren då innan beslut fattas bedöma nivån på de assistenttjänster som eleven behöver för att trygga elevens rätt till grundläggande utbildning och elevens individuella behov av undervisning.

Centrala lagar och förordningar:

  • Finlands grundlag
  • Förvaltningslagen
  • Lagen om kommunala tjänsteinnehavare
  • Lagen om grundläggande utbildning
  • Förordningen om grundläggande utbildning
  • Utbildningsstyrelsens bestämmelse Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014.

Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 16.11.2020
diarienummer PSAVI/3462/2020
 
Beslut om nekad rätt att delta och beslut om specialarrangemang är olika saker

Beskrivning av ärendet 

En rektor hade 19.3.2020 fattat ett beslut om att neka en elev rätt att delta i studentskrivningarna 19.3.2020 på grund av att eleven insjuknat. Enligt rektorns utredning var rektorns avsikt sannolikt att fatta ett negativt beslut om specialarrangemang per dag, men detta framgår inte av beslutet eller motiveringen till det. Rektorn hade i beslutet endast nämnt 21 § i gymnasielagen, som gäller förutsättningarna för antagning som studerande.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäste gymnasiets rektor allvarlig uppmärksamhet vid att de tillämpade bestämmelserna ska nämnas i besluten. Dessutom fäste regionförvaltningsverket allvarlig uppmärksamhet vid att rektorn inte har lagstadgad behörighet att fatta beslut om att vägra en studerande rätt att delta i studentexamen på grund av att en studerande insjuknat. Rektorn har under vissa förutsättningar rätt att fatta ett negativt beslut om specialarrangemang.

Grunder för beslutet

Enligt 45 § i förvaltningslagen ska det i motiveringen av beslut anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet samt nämnas de bestämmelser som tillämpats. Den tillämpade bestämmelse som nämns i rektorns beslut var felaktig, eftersom beslutet inte gällde förutsättningarna för antagning som studerande. I beslutet nämns inga andra tillämpade bestämmelser. Av beslutet framgår inte vilka bestämmelser som har tillämpats. De grundläggande förutsättningarna för att rättssäkerheten ska tillgodoses är att beslutet motiveras med rätt lagrum.

I lagstiftningen har rektorn inte getts befogenhet att fatta beslut om att vägra en studerande rätt att delta i studentexamen på grund av att den studerande insjuknat. Enligt 8 § i lagen om studentexamen kan rektorn fatta beslut om nekad rätt att delta, om examinanden inte uppfyller de förutsättningar för deltagande i examen och prov som anges i 5–7 §. I 5–7 § föreskrivs inte att deltagande i ett prov förutsätter ett visst hälsotillstånd, utan det är fråga om formella krav.

Enligt 9 § i lagen om studentexamen har rektorn i en plötslig och oförutsägbar situation rätt att fatta beslut om specialarrangemang, om eleven på grund av insjuknande är förhindrad att avlägga prov i studentexamen på samma sätt som andra examinander. Ett negativt beslut om användning av specialarrangemang ska motiveras och i motiveringen ska det tas ställning till varför användningen av specialarrangemang inte är möjlig. I detta fall, även om rektorn hade fattat ett beslut med rätt innehåll, skulle slutresultatet ändå ha varit att eleven inte kunde avlägga studentskrivningen.

Mer information:

  • Lag om studentexamen
  • Gymnasielag
  • Förvaltningslag

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 15.6.2020
diarienummer LSSAVI/18964/2019 

Ett placerat barn i läropliktsåldern har rätt att få undervisning på lika villkor 

Beskrivning av ärendet 

I fallet hade eleven omhändertagits på grund av problem som förekommit under skolgången. Enligt den vårdnadshavare som anfört klagan har det dock inte ordnats tillräcklig undervisning för vårdnadshavarens barn i placeringskommunen, eftersom undervisningen inte ordnades som närundervisning i skolan. Efter att placeringen inleddes genomfördes undervisningen för eleven i cirka två månader, ibland tillsammans med specialläraren genom studier i lokaler på platsen för vård utanför hemmet. Dessutom studerade eleven självständigt och med stöd av handledaren på platsen för vård utanför hemmet. Därefter ordnades tre skolförsöksgånger för eleven, varefter eleven började få undervisning varje dag i skolan, men bara sju timmar i veckan.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket gav den aktör som ansvarar för ordnandet av den kommunala undervisningen en anmärkning om skyldigheten att ordna undervisning för alla barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område på det sätt som föreskrivs i lagen samt att omedelbart vid behov ordna det stöd för skolgången som de behöver. Regionförvaltningsverket fäste också uppmärksamhet vid kommunens skyldighet att fatta ett överklagbart beslut om särskilda undervisningsarrangemang enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning, där beslutets innehåll specificeras på det sätt som förutsätts i 44 § i förvaltningslagen.

Grunder för beslutet

I enlighet med lagen om grundläggande utbildning ordnas undervisningen i regel som närundervisning i skolan. För att ordna elevens undervisning på ett sätt som avviker från lagen hade det inte fattats något beslut enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning om särskilda undervisningsarrangemang. Detta överklagbara beslut ska alltid fattas när elevens undervisning ordnas på ett sätt som avviker från lagen. I beslutet ska på det sätt som förutsätts i 44 § i förvaltningslagen specificeras vad dessa särskilda studiearrangemang är. Beslutet tryggar vars och ens i 21 § i Finlands grundlag föreskriven rätt att söka ändring i ett beslut som gäller individens intressen, rättigheter eller skyldigheter. På grund av utbildningsanordnarens felaktiga förfarande har eleven eller dennes vårdnadshavare inte haft tillgång till det rättsmedel som tryggas i grundlagen för var och en.

Kommunen motiverade avvikande undervisningsarrangemang med att eleven inte kunde delta i undervisningen i skolan. På basis av utredningarna hoppades eleven själv få gå i skola i stället för att få undervisning som ordnas i lokaler på platsen för vård utom hemmet, och av handlingarna framgick inte närmare varför eleven ansågs vara oförmögen att gå i skolan. Elevens egen önskan om att få gå i skola borde med stöd av 6 § 3 mom. i grundlagen och 3 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ha beaktats vid ordnandet av undervisningen.

Ett barn som placerats på en annan ort har med stöd av 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning rätt att på lika villkor få undervisning enligt läroplanen och tillräckligt stöd för inlärning genast när placeringen inletts och att bli hörd på det sätt som lagen förutsätter när undervisningen ordnas. I detta fall har eleven själv velat få gå i skolan, men för att kunna delta i undervisningen i skolan förutsatte kommunen att eleven har personligt stöd av en vuxen. Kommunen skulle då ha varit skyldig att ordna tillräckliga assistenttjänster för eleven för att möjliggöra skolgång. I fallet hade utbildningsanordnaren utan grund överfört ansvaret för ordnandet av undervisning eller stödåtgärder på platsen för vård utanför hemmet. Regionförvaltningsverket ansåg att elevens rätt att få undervisning enligt Finlands grundlag de facto hade förvägrats genom detta förfarande.

Mer information:

  • Finlands grundlag
  • Lag om grundläggande utbildning
  • Förvaltningslag

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 6.4.2020
diarienummer LSSAVI/5130/2020

Skolan hade utrett mobbnings- och konfliktsituationer mellan elever på behörigt sätt

Beskrivning av ärendet 

I fallet ansåg vårdnadshavaren att skolan förfarit felaktigt när den utredde fall av mobbning mot sitt barn. Vårdnadshavaren berättade i sitt klagomål att barnet hade upplevt mobbning i olika former i skolan under åren 2017–2019. Vårdnadshavaren ansåg att skolans åtgärder var otillräckliga för att reda ut saken. Klagandens barn hade dock inte själv fört fram mobbningen i skolan genom att berätta om det för personalen eller genom att lyfta fram mobbningen i en välbefinnandeenkät till eleverna. Skolans personal hade inte heller själv upptäckt mobbning, trots att förhållandet mellan klagandens barn och den andra eleven hade uppmärksammats särskilt noggrant i skolan.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket hade inte på basis av klagomålet anledning att misstänka att skolan har förfarit lagstridigt i de ärenden som klagan gäller.

Grunder för beslutet

Regionförvaltningsverket konstaterade att enligt 29 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i undervisningen rätt till en trygg studiemiljö. I skolan ska eleverna dessutom behandlas jämlikt på det sätt som förutsätts i 6 § i förvaltningslagen och ärendena ska behandlas opartiskt. Ingen elev får till exempel bli föremål för disciplinära åtgärder utan tillräckliga bevis för vad som faktiskt har hänt. Därför kan skolan inte betrakta en enskild elev som mobbare utan att det finns bevis för detta.

Det är av betydelse att skolan hade utrett de misstankar om mobbning som den fått kännedom om och att elevernas inbördes relationer hade utretts vid gemensamma möten med de berörda eleverna och vid behov med deras familjer. Skolan hade på behörigt sätt utrett mobbnings- och konfliktsituationer i samarbete med de elever som deltog i situationerna och deras vårdnadshavare samt instruerat eleverna att behandla sina inbördes konflikter på skolkuratorns mottagning. Dessutom hade de konfliktsituationer mellan eleverna som vårdnadshavarna lyft fram behandlats också av en sådan sektorsövergripande expertgrupp som avses i 14 § 4 mom. i lagen om elev- och studerandevård. I expertgruppen hade man i samarbete med eleven, elevens vårdnadshavare samt personalen inom undervisnings- och studerandevården övervägt metoder för hur eleven kan känna sig trygg i skolan.

Regionförvaltningsverket konstaterade att en förutsättning för en ändamålsenlig utredning av mobbnings- och konfliktsituationer mellan elever inte är att skolan kan utse den skyldige till följd av utredningarna. Det som är av betydelse är uttryckligen att skolan vidtar åtgärder för att säkerställa att varje elev kan känna sig trygg i skolan. I detta fall hade man i skolan på ett mångsidigt sätt ingripit i konfliktsituationer mellan eleverna med både utbildningsanordnarens och elevhälsovårdens metoder och agerat på det sätt som förutsätts i 3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning i samarbete med elevernas hem.

Mer information:

  • Lag om grundläggande utbildning
  • Förvaltningslag
  • Lag om elev- och studerandevård

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 16.4.2020
diarienummer LSSAVI/17454/2019

Vårdnadshavarna kan inte förutsättas delta i betalningen av utflykter som hör till skolans verksamhet

Beskrivning av ärendet 

I fallet i fråga hade man kommit överens om att varje elev i klassen ska delta i kostnaderna för klassens lägerskola antingen genom att samla in ett visst penningbelopp eller genom att betala in det på klassens konto. Dessutom skulle varje elev också betala ett visst belopp per termin till lägerskolfonden. Kommunen hade utarbetat en anvisning om undervisning utanför skolan. Enligt anvisningen hade eleven rätt att på grund av bortflyttning eller byte av skola få tillbaka de personliga medel som eleven betalat in i den gemensam kassan för en studieresa eller lägerskola. De medel som samlats in tillsammans kvarlämnades i klassens gemensamma kassa.

Beslut i ärendet 

Regionförvaltningsverket fäste den kommunala undervisningsnämndens och skolans rektors uppmärksamhet vid utbildningsanordnarens skyldighet att se till att insamlingen av medel för finansiering av utflykter som hör till skolans verksamhet ordnas så att elevernas jämlika rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning inte äventyras. Regionförvaltningsverket ansåg dessutom att de medel som skaffats för lägerskolan alltid ska behandlas som gemensamma för hela klassen oberoende av hur pengarna har erhållits för det gemensamma ändamålet och att man inte av de gemensamma medlen kan avskilja olika stora andelar för eleverna.

Grunder för beslutet

I 6 och 16 § i Finlands grundlag tryggas allas rätt till jämlik och avgiftsfri grundläggande utbildning. Detta innebär att utbildningsanordnaren svarar för kostnaderna för den grundläggande utbildningen. Lägerskolan är i enlighet med 3 § 5 mom. i förordningen om grundläggande utbildning en del av undervisningen och därför ska den vara avgiftsfri för alla elever på det sätt som förutsätts i 31 § i lagen om grundläggande utbildning. Alla elever har rätt att på lika villkor och utan avgifter delta i sådana utflykter, och ingen elev eller vårdnadshavare kan förutsättas delta t.ex. i kostnaderna för lägerskolan.

Regionförvaltningsverket konstaterade att terminsavgifter är problematiska med tanke på avgiftsfri grundläggande utbildning. I en sådan situation har vårdnadshavarna inte nödvändigtvis någon verklig valfrihet i fråga om betalningen av avgiften, eftersom t.ex. grupptryck kan ge upphov till en förpliktande känsla av att betala avgiften.

Regionförvaltningsverket framförde vidare i sitt beslut att utbildningsanordnaren enligt 6 § i diskrimineringslagen är skyldig att främja likabehandling, varför utbildningsanordnaren i sin egen verksamhet endast ska skapa sådan praxis som stöder en likabehandling av eleverna. Därför är det på utbildningsanordnarens ansvar att försäkra sig om att sättet att genomföra den insamling av medel som ska genomföras för skolans verksamhet är ändamålsenligt också när vårdnadshavarna ordnar insamlingen av medel på egen hand. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning ska de utflykter som hör till skolans verksamhet inte alls bekostas med avgifter som tas ut av vårdnadshavarna, utan medelsanskaffningen ska ske på något annat sätt, såsom genom basarer eller talkoarbete.

Mer information:

  • Finlands grundlag
  • Lag om grundläggande utbildning
  • Diskrimineringslag
  • Förordning om grundläggande utbildning

Övriga ämnen

Regionförvaltningsverket i Lappland
Kommunalbesvär
Beslutsdatum 28.2.2020
Diarienummer LAAVI/776/2019

En nämnd ska utan ogrundat dröjsmål behandla ett ärende som anhängiggjorts av en kommuninvånare

År 2014 hade klaganden gjort en framställning till kommunens tekniska nämnd om byggandet av ett stängsel och fördelningen av kostnaderna för det mellan den klagandes boningsort och granntomten. Nämnden hade inte fattat något beslut i ärendet före sommaren 2019.

Enligt klaganden hade hen under hela den flera år långa processen inte fått kännedom om något beslut i ärendet. Klaganden hade hört av förtroendemännen om faserna i ärendet och läst nämndens protokoll på internet. Klaganden hade vid flera tillfällen kontaktat kommunen i ärendet, begärt information om hur ärendet framskridit och berättat att hen inte fått något beslut i ärendet. Våren 2019 konstaterade ordföranden för den tekniska nämnden i ett e-postmeddelande till klaganden att ärendet utreds i maj. Den klagande hade dock inte fått något meddelande från kommunen före mitten av juni 2019.

Regionförvaltningsverket gav den tekniska nämnden en anmärkning om försummelse vid behandlingen av ärendet.

Enligt grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en myndighet. Dessutom förpliktar förvaltningslagen myndigheterna att behandla ett ärende utan ogrundat dröjsmål. Av hävd har det i laglighetsmyndigheternas praxis också ansetts att ett myndighetsförfarande enligt god förvaltningssed inbegriper att besvara sakliga förfrågningar inom en skälig tid.

Enligt regionförvaltningsverkets beslut hade klaganden lämnat in sin ansökan sommaren 2014. Ärendet hade tagits upp till behandling i nämnden och det hade inte heller påståtts att ärendet hade behandlats före utgången av juni 2019. Utifrån den utredning som erhållits ansåg regionförvaltningsverket att kommunens tekniska nämnd i egenskap av byggnadstillsynsmyndighet hade försummat att behandla ärendet och att meddela ett beslut i ärendet utan ogrundat dröjsmål. Nämnden hade således försummat sina skyldigheter enligt paragraferna i förvaltningslagen, markanvändnings- och bygglagen och markanvändnings- och byggförordningen.

Mer information:

  • Grundlagen
  • Förvaltningslagen

Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Kommunklagomål
Beslutsdatum 15.11.2021
diarienummer PSAVI/7567/2021

Extra sakligt beteende kan krävas av tjänsteinnehavare som inom sina tjänsteuppgifter offentligt uttrycker sina åsikter.


​​​​​​​Beskrivning av klagomålet

Regionförvaltningsverket mottog ett klagomål över hur en ansvarig tjänsteman agerade vid skötseln av coronapandemin. Enligt klaganden var tjänstemannens offentliga uttalanden sådana som förringade individens valfrihet och mänskliga rättigheter. De ställningstaganden som tjänstemannen offentligt uttalade riskerar avsevärt tjänstemannens förutsättningar att sköta sitt uppdrag. Objektivitet krävs av myndigheter och yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Tjänstemannens stil var kryddad med svordomar och skuldbelade alla ovaccinerade personer, vilket genom att göra skillnad mellan vaccinerade och ovaccinerade personer skapade ojämlikhet i grundläggande rättigheter. Det är inte lämpligt beteende för en myndighet som ansvarar för smittsamma sjukdomar.

Beslut

Regionförvaltningsverket uttryckte sin uppfattning i ärendet.

Regionförvaltningsverket konstaterade i beslutet att när man beaktar att tjänstemannen som är föremål för klagomålet enligt utredningen svarar för kommunikationen av pandemin och skötseln av den, kan det av tjänstemannen i fråga förutsättas extra sakligt beteende, då han i sina tjänsteuppgifter offentligt uttrycker sina åsikter. Därför anser regionförvaltningsverket att de valda orden kan anses vara dåligt genomtänkta.

Motivering till beslutet

Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att myndigheters åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till syftet. Myndigheterna ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk och inga kränkande eller nedsättande ord får riktas till kunden. Biträdande justitieombudsmannen har i sin tidigare avgörandepraxis konstaterat att sådana tillspetsningar och ordval som är tillåtna för exempelvis media inte nödvändigtvis är lämpliga för en tjänsteman. När en tjänsteman offentligt uttrycker sina åsikter i ärenden som hör till hens tjänsteuppgifter förutsätts extra sakligt beteende av hen. Tjänstemannens ställning kan också i övrigt och inte bara vid tjänstgöringen ställa fler begränsningar på hens yttrandefrihet än vad som gäller för vanliga medborgare. En tjänsteman ska generellt akta sig för att det uppstår en sådan uppfattning att hen har förhandsinställningar som styr hens agerande. Justitiekanslern har i sin tidigare avgörandepraxis konstaterat att osakligt språkbruk strider mot statstjänstemannalagen oberoende av om tjänstemannen avsiktligt har sårat någon eller på något annat sätt har agerat avsiktligt.

Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning är det möjligt att tjänsteinnehavarens ordval efterlämnade en osaklig ton och gav en uppfattning om att tjänsteinnehavaren hade förhandsinställningar, särskilt med beaktande av att den aktuella tjänsteinnehavarens ställning och uppgifter och att det i Finland vid tidpunkten i fråga inte fanns någon allmän skyldighet att ta vaccin mot covid-19.


Mer information:

  • Kommunallagen
  • Förvaltningslagen
  • Statstjänstemannalagen
  • Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden
  • Grundlagen

Regionförvaltningsverket i Lappland
Kommunalbesvär
Beslutsdatum 17.6.2020
Diarienummer LAAVI/1204/2019

Kommunen ska i ett byggärende också höra en granne som besitter en hyrd tomt 

Kommunen inledde byggandet av ett skolcentrum på tomten mittemot klagandens hus och enligt klaganden hörde kommunen inte grannarna i ärenden som gällde bygglov och planändringar. Den klagandes byggnad var belägen på en hyrestomt som fanns på tomtmark som ägs av kommunen. När klaganden kontaktade kommunen fick klaganden svaret att klaganden på grund av riksvägen mellan tomterna och den tomt som kommunen äger inte var en sådan granne som enligt lag ska höras i ärendet.

Regionförvaltningsverket gav kommunen en anmärkning om försummelse att höra grannar i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. Kommunen borde i ärendet också ha hört en granne som bor på en hyrd tomt.

Enligt lagen ska grannarna underrättas om att en ansökan om bygglov anhängiggjorts, om detta inte med beaktande av projektets ringa betydelse eller läge eller planens innehåll är uppenbart onödigt med tanke på grannens intresse. Med granne avses i lagen ägaren eller innehavaren av en fastighet eller ett annat område som ligger invid eller mittemot. I ärendet var det också fråga om avvikelse från detaljplanen. Enligt lagen ska grannarna och andra vars boende, arbete eller övriga förhållanden kan påverkas betydligt av projektet beredas tillfälle att göra en skriftlig anmärkning innan ett ärende som gäller undantag avgörs. 

Med fastighet mittemot avses en fastighet eller något annat område på andra sidan gatan eller vägen. Enligt vedertagen tolkning är en fastighet eller ett annat område på vägens motsatta sida på upp till 200 meters avstånd eller t.ex. på andra sidan en i lag nämnd granne.

Enligt regionförvaltningsverket agerade den tekniska nämnden felaktigt när den inte betraktade klaganden som en i lag definierad granne. Klaganden var hyresgäst på markområdet på andra sidan vägen, dvs. innehavare, och i lagen har det tydligt föreskrivits att även innehavare av en grannfastighet eller ett annat område ska höras i ärendet. Det faktum att det var fråga om mark som hyrs ut av kommunen saknar således betydelse i ärendet.

Regionförvaltningsverket ansåg att kommunen enligt lag borde ha hört klaganden både i fråga om avvikelse från detaljplanen och i fråga om bygglov.

Mer information:

  • Markanvändnings- och bygglag