Landets försvar kräver ett smidigt myndighetssamarbete
En höstlig måndagsmorgon samlades vid Reservofficersskolan i Fredrikshamn ett sjuttiotal experter från olika samhällsområden: från kommuner, välfärdsområden, ministerier, statliga ämbetsverk, organisationer och företagsvärlden – och jag var en av dem. Den regionala försvarskursen i Södra Finland, den i ordningen 159:e regionala försvarskursen, skulle inledas.
Så här cirka fyra månader efter kursen har jag hunnit fundera på och reflektera över lärdomarna och erfarenheterna från kursen. Deras betydelse har också blivit klarare genom mitt eget arbete och aktuella händelser. Kursen var inte bara ett unikt tillfälle att lära mig om övergripande säkerhet i samhället, utan också en möjlighet att utvidga mitt eget perspektiv och nätverk.
I det här inlägget har jag i dagboksform sammanställt händelser under kursveckan och tankar som kursen väckt – både sådana som uppstod genast och sådana som sjunkit in med tiden.
En vecka om övergripande säkerhet inleds
De regionala försvarskurserna riktar sig till nyckelpersoner vid myndigheter och andra sammanslutningar som är kritiska med tanke på samhällets funktion och försörjningsberedskapen. Kursen i Fredrikshamn ordnades gemensamt av Regionförvaltningsverket i Södra Finland och Försvarsmakten.
Den första dagen efter morgonkaffet inleddes det egentliga programmet med ett öppningsanförande av vår överdirektör Merja Ekqvist och en hälsning från Försvarsmakten. Presentationen av kursveckans program stärkte min förhandsuppfattning om att vi skulle ha en mycket intressant och intensiv vecka framför oss.
Under måndagen fick vi bland annat höra en översikt över den internationella situationen och verksamhetsmiljön av utrikesministeriet samt en beskrivning av den föränderliga säkerhetsmiljön och verksamhetsmodellen för övergripande säkerhet av Säkerhetskommitténs sekretariat. Syftet med verksamhetsmodellen för övergripande säkerhet är att sörja för samhällets vitala funktioner, till exempel vår försvarsförmåga, inre säkerhet och mentala kristålighet. Under eftermiddagen gick vi igenom regional och kommunal beredskap samt frågor gällande att samla in data till och upprätthålla en lägesbild. Senare samlades vi i grupper för att utarbeta en lägesbild av ett exempelscenario som presenterats för oss med fokus på ett visst delområde inom den övergripande säkerheten. Samtidigt fick vi bekanta oss närmare med andra kursdeltagare.
Kursvärdinneuppgifter och livet i kasernen
På måndagen på dagen hade jag också blivit utsedd till värdinna för vår kurs. Till mina uppgifter hörde att tillsammans med kursvärden representera kursen under besök och ordna en kursfest för deltagarna i slutet av veckan. Vi fick redan på måndag kväll i rollen som värdar framföra ett tack för kursen till Fredrikshamns stad, eftersom staden i slutet av den första dagen hade ordnat en mottagning för kursdeltagarna i Rådhuset.
Kursdeltagarnas inkvartering hade ordnats i autentiska kasernförhållanden vid Reservofficersskolan. På kvällen fanns även möjlighet att bada bastu vid kasernen, men det missade jag. Efter en intensiv tolvtimmarsdag räckte det inte länge innan jag somnade, trots att jag och de andra i min stuga på dagen hade undrat om det faktiskt skulle gå att sova i så smala våningssängar som verkade ganska obekväma. (Här bör jag nämna att jag inte har gjort militärtjänst, så försvarskursveckan var på många sätt en unik upplevelse för mig.)
Nya perspektiv och erfarenheter
På tisdagen, efter morgonkaffe i traditionella stålmuggar och havregrynsgröt i garnisonens matsal, inleddes den andra kursdagen med en genomgång av grupparbetena från föregående dag och presentationer av lägesbilderna. I tisdagens program ingick även bland annat presentationer av polisen, räddningsverket och gränsbevakningsväsendet. Vi fick också en översikt över farliga väderfenomen och Meteorologiska institutets roll i den nationella beredskapen, något jag tidigare inte hade tänkt särskilt aktivt på. Institutets roll konkretiserades dock väl genom ett exempel på en kärnkraftsolycka.
På eftermiddagen besökte vi Fredrikshamns räddningsverk där vi fick en uppvisning i hur man räddar en skadad person ur en brinnande bil. Vi fick också bekanta oss med utrustningen i ett räddningsfordon. På tisdag kväll orkade jag också gå i bastun, som visade sig vara bra och ordentligt varm.
Lärdomar från coronatiden och besök vid Uttis jägarregemente
Föreläsningsdelen på onsdag förmiddag behandlade de delområden som för mig var de mest bekanta under kursveckan: beredskapen inom social- och hälsovården och bildningsväsendet. Andra föreläsningar under veckan hade betonat det skärpta geopolitiska läget och den beredskap det förutsätter, medan det i social- och hälsovårdens och bildningsväsendets presentationer var händelserna under coronatiden och reaktionerna på dem som framträdde starkast. Före coronapandemin hade vi inte kunskapen att förbereda oss på allt på ett tillräckligt sätt, men vi har tagit lärdomar för eventuella kommande pandemier.
På eftermiddagen ordnades ett besök vid Uttis jägarregemente där vi fick en presentation om strukturen i Finlands militära försvarssystem samt en översikt över Finlands militärpolitiska ställning och hur den förändrats. Den kanske mest oförglömliga upplevelsen under kursveckan var en uppvisning i att stoppa en farlig person med hjälp av en helikopter. I Uttis bekantade vi oss också med olika helikoptermodeller och testade en flygsimulator.
Beredskapssamarbete och kommunikation i störningssituationer
På torsdagens föreläsningar behandlades bland annat försörjningsberedskapen, Finlands ekonomiska utsikter och utmaningar samt beredskap och kommunikation i ett digitalt samhälle. Jag minns särskilt Försörjningsberedskapscentralens presentation, som betonade det sektorsövergripande samarbetet inom försörjningsberedskapen, samt vårt eget ämbetsverks kommunikationschefs observationer om kommunikationen i störningssituationer. Människors behov av information är särskilt stort i störningssituationer. Myndigheterna måste då försöka kommunicera effektivt och i rätt tid, för annars fyller någon annan kommunikationstomrummet, och då finns risken att det sprids disinformation (avsiktlig spridning av osann eller vilseledande information) och misinformation (oavsiktlig spridning av osann eller vilseledande information).
Efter föreläsningarna fortsatte vi med våra grupparbeten där uppgiften var att göra upp en lägesbild och förslag till nödvändiga åtgärder utifrån fiktiva händelsebeskrivningar som presenterats för oss. Torsdagen avslutades med den efterlängtade kursfesten. Kvällen gick snabbt i gott sällskap, och jag hade gärna fortsatt de intressanta diskussionerna ännu längre. Vi gick dock tillbaka till våra stugor i god tid, för följande morgon väntade den sista kursdagens väckning.
Kursavslutning och hemresa
På fredagen diskuterade vi grupparbetena, och näst på programmet stod organisationernas anföranden och Försvarsmaktens presentation om bredspektrig påverkan. Som avslutning på dagen samlades vi till ett festligt kaffetillfälle där vi fick intyg över avlagd regional försvarskurs.
Efter kursens slut återstod bara att komma tillbaka hem till huvudstadsregionen. Jag hade tänkt åka kollektivt, men förbindelserna var inte riktigt så bra som vid ankomsten till Fredrikshamn. Utmaningen försvårades ytterligare av att mängden bagage hade ökat under veckan: utöver min egen ganska stora väska hade jag bland annat en skumsläckare som jag fått som minne av för att jag var värdinna på kursen. Till min undsättning kom dock en kurskamrat som erbjöd mig skjuts hem då mina egna förberedelser inte hade varit helt tillräckliga. Tack för det!
Lärdomar och effekter av kursen
Vad tog jag då i slutändan med mig från försvarskursen? Kursen var som jag förväntat mig en intensiv upplevelse som jag behövde tid att smälta efteråt. Det kom mycket information från olika delområden i samhället; en del var bekant sedan tidigare, mycket var helt nytt. Informationen har redan nu hjälpt mig att bättre förstå beredskapen inom social- och hälsovården som en del av samhällets övergripande säkerhet i mitt eget arbete som fokuserar på tillsynen över social- och hälsovården. Jag bekantade mig också med tiotals nya människor som alla är experter inom sina egna områden, och genom diskussioner med dem fick jag ta del av värdefulla perspektiv speciellt på beredskap, men också på andra frågor.
Jag blev starkt påmind om kursen under julen när jag följde händelserna kring kabelskadorna i Östersjön. På det stora hela ökade kursen min tro på att beredskapen i Finland är på en bra nivå. Samtidigt gjorde den mig mer medveten om att störningssituationer kräver samordning och smidigt samarbete mellan myndigheter inom olika förvaltningsområden och andra kritiska aktörer i samhället. Det här samarbetet måste skapas och utvecklas kontinuerligt under normala förhållanden. På kursen lyftes vid flera tillfällen fram att man övar på det här samarbetet bland annat genom lokala försvarsövningar och regionala beredskapsövningar.
Tack till min arbetsgivare, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, för att jag fått möjligheten att delta i en regional försvarskurs, samt till de utmärkta ordförandena under kursen och alla mina kurskamrater. Kursvärdinnans och -värdens följande uppgift är att ordna en kursträff. Kontakten mellan kursdeltagarna fortsätter alltså även om kursen har avslutats!