Vi behöver prata om e-medier

För ett år sedan hände något mycket ovanligt i biblioteksvärlden. En nationell tjänst för e-medier såg dagens ljus i Finland. Tjänsten som jag talar om är förstås E-biblioteket, en app med ljudböcker, e-böcker och e-tidskrifter, som samägs av de kommuner som anslutit sig och drivs i samarbete med Nationalbiblioteket. Varför är det här då så ovanligt?

Ett nytt sätt att tänka digitalt – bibliotekens egen plattform

Det ovanliga består i att Finlands allmänna bibliotek har tagit initiativet till att äga sin egen plattform för e-medier. I övriga Norden är det kommersiella aktörer som distribuerar e-medierna – mot att biblioteken betalar plattformarna en summa – och så ser det ut också på de flesta andra håll i världen. E-biblioteket har också förhandlat fram nya villkor för utlåning av e-medier med förlagen. Man har bland annat tittat på hur den danska biblioteksdrivna föreningen Det digitale folkebibliotek har jobbat fram nationella digitala avtal med förlagen. Till skillnad från E-biblioteket köper dock Danmark in driften och utvecklingen av sin nationella e-plattform Ereolen från en kommersiell aktör.  

Det är en lovvärd vision att samla bibliotekens resurser till en nationell plattform för e-medier. Biblioteken behöver följa sin egen tid och ska självklart finnas i den digitala lässfären, även om man följer en annan logik än den som gäller på de kommersiella strömningstjänsterna (allt-genast-till-alla). Visionen i Finland har handlat om att kunna erbjuda e-medier på mera jämlika villkor till landets alla invånare. Priset för att vara med i E-biblioteket är för närvarande 0,70 euro per invånare. I de tidigare betalmodellerna hade små kommuner ofta svårt att bygga upp ett e-bibliotek med innehållslig bredd till ett rimligt pris. Finlands tidigare situation med ojämlik tillgång till e-medier i olika delar av landet var på inga sätt unik. Även i Sverige har man i flera år pratat om behovet av en nationell samordning för e-medier på bibliotek men väldigt lite har hittills hänt i vårt grannland. Den så kallade accessmodellen som är mest dominerande i Sverige blev exempelvis för dyr för en miljonstad som Stockholm (som var min hemstad i över 10 år), vilket innebär att staden de senaste åren använt sig av ett kostnadstak per nedladdad bok. I praktiken består utbudet då bara av ljud- och e-böcker som förlorat sin upphovsrätt eller böcker vars kommersiella potential förlagen inte längre tror på.

Ett år med E-biblioteket – framgångar och kritik

Men hur har E-biblioteket klarat sitt första år? Det beror på vem man frågar. Med tanke på att 280 av landets 292 fastlandskommuner numera är anslutna är betyget hyfsat bra. Men från invånare i större kommuner och invånare som läser på svenska har det också kommit kritik. Dels på grund av användarvänligheten hos appen, där det ännu finns mycket att utveckla. Dels på grund av att vissa kommuner tidigare hade ett större bestånd än det nuvarande E-bibliotekets, både på finska och svenska. De kommuner som valt att inte alls gå med i E-biblioteket är i huvudsak tvåspråkiga, med en stor andel svenskspråkig befolkning.

Vad händer nu – mot ett mer jämlikt och tvåspråkigt e-bibliotek?

Finlands E-bibliotekslösning är unik och dess styrka är att den är utvecklad av biblioteken själva. Den egna plattformen ger biblioteken möjligheter att styra över hur det digitala utbudet presenteras och hur plattformen utvecklas. Källkoden är öppen, andra länders bibliotek är välkomna att ta del av utvecklingsarbetet. Men för att allt detta ska lyckas behöver vi prata mera om vad E-biblioteket är och bör vara. För hela Finland. Ur olika synvinklar. Tvåspråkiga kommuner behöver beakta bibliotekslagens § 10: ”I tvåspråkiga kommuner ska vardera språkgruppens behov beaktas på lika grunder”. Hur kan dessa kommuners uppgift att serva sina invånare med bredd även i det svenska utbudet implementeras i utvecklingsarbetet? Är det genom att utveckla sidotjänster inom E-biblioteket, som danska Ereolen gjort? Går det att utveckla en variant av tjänsten, där relationen mellan finska och svenska titlar är en annan än idag (7 procent av budgeten på svenska, ca 85 procent på finska)? Eller något helt annat? Andra frågor att fundera på är fördelningen mellan barn- och vuxenmedier, tillgången på andra språk än finska, svenska och engelska, filtrering och presentation av titlarna.

Redan i början av maj har du en möjlighet att ta del av information om E-biblioteket på svenska och bidra till diskussionen, om du vill. Den svenska samarbetsgruppen för utvecklingsuppdrag, Åke, ordnar ett informations- och diskussionstillfälle om e-bibliotek 5.5. Välkommen med att lyssna och ställa frågor eller se på presentationerna i efterhand (tillgängligt i 14 dagar)!