Vad gör förskoleåret så utmanande ur anordnarperspektiv?

Förskoleåret är en unik tid i barnets liv och även ur anordnarens synvinkel är det ett särskilt år. Ett barn i förskolan har samma rättigheter som elever i den grundläggande undervisning och därtill har barnen rätt till kompletterande småbarnspedagogik. Den kompletterande pedagogiken erbjuds på morgnar, eftermiddagar och under förskolans lov. Själva förskoleundervisningen ordnas i regel mellan klockan 9 och 13. 

Kommunerna har enligt lagen om grundläggande utbildning skyldighet att erbjuda förskoleundervisning året innan läroplikten börjar. Förskoleundervisningen kan administreras av antingen den grundläggande utbildningen eller småbarnspedagogiken, beroende på kommunens val. Däremot administreras den kompletterande småbarnspedagogiken alltid av småbarnspedagogiken. Kommunen kan välja att själv ordna verksamheten eller upphandla den från en offentlig eller privat serviceproducent. 

När förskoleundervisningen ordnas på ett daghem tillämpas bestämmelserna i lagen om småbarnspedagogik, exempelvis vad gäller gruppstorlek och personaldimensionering. Även tillsynsbestämmelser och personalens anmälningsskyldighet enligt småbarnspedagogiklagen gäller då. 

Det finns alltså skillnader i verksamheten beroende på var den ordnas och om barnet deltar i kompletterande småbarnspedagogik. Ett barn som deltar i både förskoleundervisning och kompletterande pedagogik omfattas av två olika lagar under samma dag. I vissa kommuner har man hittat smidiga lösningar där övergången mellan verksamheterna sker sömlöst – barnet märker knappt av skiftet. I andra kommuner kan personal, lokaler och till och med kamrater bytas mitt på dagen. 

Två lagar – en vardag 

Verksamheterna är lika till sin karaktär, men vissa skillnader i lagstiftningen kan skapa praktiska utmaningar. Det kan vara svårt för både anordnare och personal att veta vad som gäller och hur lagen ska tolkas. 

Här är några centrala skillnader: 

1. Avgifter 
   • Förskoleundervisningen är avgiftsfri och erbjuds på fasta tider. Den kompletterande småbarnspedagogiken är däremot behovsprövad och avgiftsbelagd. 
2. Personalens behörighet och anställning 
   • Behörighetskraven skiljer sig åt, och personalen kan vara anställd enligt olika avtal och hos olika arrangörer beroende på verksamhet. 
3. Personaldimensionering 
   • Hur personalen dimensioneras beror på om förskoleundervisningen är en del av småbarnspedagogiken eller utbildningssektorn och om barnen deltar i kompletterande småbarnspedagogik eller inte. 
4. Barnets stöd 
   • Lagstifningen om barnets stöd skiljer sig. I småbarnspedagogiken görs en individuell plan för varje barn. I förskoleundervisningen dokumenteras stöd individuellt endast om barnet har behov av elevspecifikt stöd.
5. Elevhälsa och samarbete med andra aktörer 
   • Barn i förskoleundervisningen har rätt till elevhälsotjänster enligt lagen om grundläggande utbildning. I småbarnspedagogiken sker samarbetet främst med barnskyddet, socialvården, rådgivningen och hälso- och sjukvården – både vid oro och i förebyggande arbete. 
6. Skilda styrdokument 
   • Verksamheten styrs inte enbart av lagar, utan också av planen för småbarnspedagogik och förskoleundervisningens läroplan. Dessa dokument beskriver bland annat arbetssätt, lärmiljöer och verksamhetskultur. Även samarbetet med familjerna lyfts fram, liksom variationer i kontakten mellan hem och verksamhet. 

Osäkerheten bland personal och anordnare – två lagar, många frågor 

I oktober ordnade svenska enheten för bildningsväsendet en frågestund om förskolan och den kompletterande småbarnspedagogiken. Intresset var stort och många frågor ställdes i förväg. Under arbetet med att besvara dem blev det tydligt att anordnandet av förskola och kompletterande småbarnspedagogik handlar om att balansera mellan två lagstiftningar. Det blev också tydligt att både personalen och anordnarna upplever det utmanande att veta hur lagen ska tolkas när det gäller till exempel personaldimensioneringen eller dokumentationen av barnets stöd.  

Det är för barnets bästa att få ha en så enhetlig dag som möjligt. Barn i förskoleåldern behöver kontinuitet, trygga vuxna och en genomtänkt pedagogisk miljö. När dagen styrs av två olika lagar finns det en risk för avbrott i verksamheten, exempelvis genom byte av personal, lokaler eller bristande informationsöverföring mellan olika delar av dagen.  

Utifrån de frågor som regionförvaltningsverket får från vårdnadshavare, personal och kommuner kan vi dra slutsatsen att den nuvarande dubbla lagstiftningen är svår att tolka och i vissa fall kan påverka barnets dag negativt. Det krävs stor skicklighet och samarbete för att skapa en sammanhängande och trygg vardag för barnen – trots de juridiska utmaningarna.