Regionförvaltningsverkens verksamhet upphör vid slutet av år 2025. Största delen av våra uppgifter överförs till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2026. Uppgifter som gäller djurens hälsa och välbefinnande samt livsmedel överförs till Livsmedelsverket. Konkurrens- och konsumentförvaltningens uppgifter överförs till Konkurrens- och konsumentverket.
Läs mer: Reform av statens regionförvaltning
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 22.8.2025
Diarienummer: ESAVI/23871/2025
Ändringssökanden yrkade på ändring i beslutet av rektorn för Valteriskolan att anta ändringssökandens barn som elev i Valteriskolan för ett läsår.
Barnets boendekommun hade ansökt om skolplats för barnet i Valteriskolan. Rektorn för skolan fattade beslutet om elevantagning.
Regionförvaltningsverket upphävde beslutet av Valteriskolans rektor och överförde ärendet till barnets boendekommun för anvisande av skolplats i Valteriskolan.
Enligt 4 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning är kommunen skyldig att för i 26 § 1 mom. avsedda barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område ordna grundläggande utbildning samt förskoleundervisning året innan läroplikten uppkom-mer. Kommunen kan ordna de tjänster som avses i denna lag själv eller i samråd med andra kommuner eller genom att skaffa tjänsterna av de anordnare av grundläg-gande utbildning som avses i 7 eller 8 §.
I 6 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det att läropliktiga och andra som får sådan undervisning som avses i denna lag ska av kommunen anvisas en närskola enligt 1 mom. eller en annan lämplig plats, vid vilka utbildningen enligt 4 § 1 och 2 mom. denna lag sker på elevens eget språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på nämnda språk.
Regionförvaltningsverket konstaterade att om kommunen anser att den inte kan ordna den undervisning som ett barn som bor i kommunen behöver i kommunens egna skolor kan den enligt 4 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning skaffa utbildningen av någon annan utbildningsanordnare. Om utbildningen ordnas i en annan utbildningsanordnares skola anvisar kommunen den som barnets skola. Kommunen kan inte anvisa en annan utbildningsanordnares skola som skolplats för ett barn i sitt eget område utan ett avtal med utbildningsanordnaren.
Regionförvaltningsverket ansåg att det inte var fråga om en sådan sekundär skolplats som avses i 28 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning dit eleven frivilligt kan söka. Till Valteriskolan väljs eleverna enbart på basis av en ansökan av kommunen. Därmed ska Valteriskolan och kommunen först komma överens om hur utbildningen ska ordnas. Därefter fattar kommunens behöriga tjänsteinnehavare beslutet om anvi-sande av skolplats för barnet. Det innebär att rektorn för Valteriskolan inte var behö-rig att fatta beslutet enligt 6 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning om anvi-sande av skolplats för eleven. Enligt den aktuella bestämmelsen är det entydigt att det är barnets boendekommun som är behörig att fatta beslutet.
Tillämpade bestämmelser och föreskrifter
• Lag om grundläggande utbildning (628/1999) 4 §, 6 §, 8 §, 26 §
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 11.4.2025
Diarienummer: ESAVI/39425/2024
Klaganden riktade kritik mot att kommunens skolor hade ordnat kyrkobesök på religionslektionerna. Under besöken hade man bland annat sjungit psalmer trots att all undervisning är konfessionslös. Enligt klaganden omfattade programmet som ordnades på religionslektionerna religionsutövning (åtminstone psalmsången) och var i sin helhet klart religiöst bindande. Därför borde besöket ha varit en religiös tillställning och skolorna borde ha ordnat ett motsvarande alternativ som lämpar sig för alla.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolorna inte hade förfarit lagstridigt genom att ordna kyrkobesök på religionslektionerna.
Till övertygelsefriheten i 11 § i grundlagen hör att ingen är skyldig att mot sitt samvete delta i religionsutövning. Människans övertygelse definieras inte av tillhörighet till ett religiöst samfund eller av att personen inte hör till ett religiöst samfund.
När religiösa evenemang ordnas i samband med den grundläggande utbildningen måste man trygga den så kallade negativa religionsfriheten, dvs. friheten att inte delta i religionsutövning. Detta förutsätter att det som alternativ till ett religiöst evenemang ordnas ett religionsfritt evenemang som passar alla.
Regionförvaltningsverket ansåg att det i klagomålet var fråga om oklarhet beträffande skillnaden mellan religiösa tillställningar och religionsundervisningen enligt läroplanen. Enligt regeringens proposition med förslag till religionsfrihetslag (RP 170/2002, s. 40) avses med bekännande och utövande av en religion närmast verksamhet i rituell (kultliknande) form. Då är det fråga om gudstjänster och andra religiösa ceremonier som hänför sig till kulten och deltagandet i den.
Enligt Utbildningsstyrelsens grunder för läroplanen studerar eleverna på klass 1 och 2 på lektionerna som behandlar den evangelisk-lutherska tron bland annat psalmer och musik som hör till kyrkoåret och barndomen. Eleverna får också göra sig förtrogna med kristendomen, centrala begrepp och symboler i anslutning till församlingen, den kristna gudssynen och kyrkobyggnaden. Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den erhållna utredningen att kyrkobesöken utgör undervisning som följer läroplanen. Skolorna hade handlat i enlighet med grunderna för läroplanen genom att ordna besök, använda berättelser, musik, bildkonst, lek och drama som stöd för ett mångsidigt arbete och glädjen att inhämta kunskap.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 12.6.2025
Diarienummer: LSSAVI/8479/2025
På grund av en flytt vid ett kommunalt daghem ordnades daghemmets förskoleundervisning tillfälligt i ett annat daghems lokaler under två dagar. Det andra daghemmet låg 16 kilometer från den permanenta förskoleplatsen. Den klagande ansåg det oskäligt att föräldrarna själva ombads föra sina barn till en tillfällig plats för förskoleundervisning och hämta dem därifrån samt sköta transporterna till den kompletterande småbarnspedagogiken, som för den klagandes barn ordnades av en privat serviceproducent på ett annat håll i staden. Kommunen meddelade slutligen att den ordnar transporten mellan förskoleplatsen och den kompletterande småbarnspedagogiken, men endast för eftermiddagens del.
Regionförvaltningsverket ansåg att kommunens och den privata serviceproducentens information om undantagsarrangemangen hade skett i strid med principerna för god förvaltning. Regionförvaltningsverket fäste kommunens uppmärksamhet vid barnets rätt enligt lagen om småbarnspedagogik att delta i kompletterande småbarnspedagogik även på morgonen. Dessutom fäste regionförvaltningsverket kommunens uppmärksamhet vid iakttagandet av 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning som anger att fri transport ska ordnas från hemmet direkt till förskoleundervisningen eller från kompletterande småbarnspedagogik till förskoleundervisningen och från förskoleundervisningen till hemmet eller till kompletterande småbarnspedagogik.
Enligt 12 § i lagen om småbarnspedagogik har barn som deltar i förskoleundervisning rätt att delta i kompletterande småbarnspedagogik. Klagandens barn hade erbjudits kompletterande småbarnspedagogik på morgonen och eftermiddagen i närheten av den permanenta förskoleundervisningsplatsen, men kommunen meddelade att den endast ordnar transporten från den tillfälliga förskoleplatsen till den kompletterande småbarnspedagogiken på eftermiddagen. Enligt regionförvaltningsverket begränsade kommunen i praktiken barnets rätt att delta i kompletterande småbarnspedagogik på morgonen när den ordnade tjänsterna i olika stadsdelar utan att sörja för transporten i båda riktningarna.
En elev i förskoleundervisning som har längre än fem kilometer från hemmet till förskoleundervisningen eller från småbarnspedagogiken till förskoleundervisningen har enligt 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning rätt till fri transport från hemmet direkt till förskoleundervisningen eller från småbarnspedagogiken till förskoleundervisningen och från förskoleundervisningen till hemmet eller småbarnspedagogiken. Eleven har rätt till fri transport också när resan blir för svår, ansträngande eller farlig för eleven. I lagen definieras inte närmare hur ett tillfälligt behov av transporter inverkar på skyldigheten att ordna transport, men i regeringens proposition nämns möjligheten att begränsa skyldigheten till endast en del av läsåret. För klagandens barn överskred resan mellan den kompletterande småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen fem kilometer under undantagsarrangemanget och trafikförbindelserna var dessutom besvärliga.
Vårdnadshavarna fick närmare uppgifter av staden om undantagsarrangemangen i förskoleundervisningen med endast en veckas varsel. Den privata serviceproducenten av kompletterande småbarnspedagogik meddelade å sin sida om den tillfälliga platsen för kompletterande småbarnspedagogik först två dagar i förväg. Regionförvaltningsverket anser att principerna för god förvaltning inte följdes vid informeringen av de berörda. Dessutom påminde regionförvaltningsverket om att även om kommunen i detta fall skaffade kompletterande småbarnspedagogik av en privat serviceproducent, förblev ansvaret för att ordna småbarnspedagogik hos kommunen.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 7.3.2025
Diarienummer: ESAVI/9094/2024
Den klagande kritiserade att skolan inte ordnade ett alternativt evenemang för Lucia-tåget. Klaganden ansåg att Lucia-berättelsens kristna bakgrund i kombination med antalet religiösa sånger i berättelsen gör processionen till ett religiöst evenemang, för vilket man borde ha ordnat ett alternativt evenemang.
Läraren hade frågat vårdnadshavaren om barnet får följa Luciatåget, där man bland annat sjunger sångerna För länge sedan i Betlehem, Fridfullt i drömmar och eventuellt andra sånger där man nämner Jesus och änglarna.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolan inte hade förfarit lagstridigt när den inte hade ordnat ett alternativt evenemang för Luciatåget.
Till övertygelsefriheten i 11 § i grundlagen hör att ingen är skyldig att mot sitt sam-vete delta i religionsutövning. Människans övertygelse definieras inte av tillhörighet till ett religiöst samfund eller av att personen inte hör till ett religiöst samfund.
När religiösa evenemang ordnas i samband med den grundläggande utbildningen måste man trygga den så kallade negativa religionsfriheten, dvs. friheten att inte delta i religionsutövning. Detta förutsätter att det som alternativ till ett religiöst eve-nemang ordnas ett religionsfritt evenemang som passar alla.
Enligt regeringens proposition med förslag till religionsfrihetslag (RP 170/2002, s. 40) avses med bekännande och utövande av religion närmast verksamhet i rituell (kult-liknande) form. Då är det fråga om gudstjänster och andra religiösa ceremonier som hänför sig till kulten och deltagandet i den.
Enligt 2 § 1 mom. i statsrådets förordning om riksomfattande mål för utbildningen enligt lagen om grundläggande utbildning och om timfördelning i den grundläggande utbildningen är målet för utbildningen bland annat att stödja elevernas utveckling till humana och etiskt ansvarsfulla samhällsmedlemmar. Undervisningen främjar förstå-elsen för och kännedomen om kulturer samt traditioner som baserar sig på ideella, ideologiska och religiösa, såsom kristna, grunder. Vidare främjar undervisningen kän-nedomen och förståelsen för den västerländska humanistiska traditionen. Undervis-ningen främjar också respekten för de mänskliga rättigheterna och för andra männi-skor. Enligt 2 mom. i samma paragraf stöder undervisningen och fostran elevernas utveckling till att respektera olikheter, att ta ansvar och samarbeta samt till verk-samhet som främjar respekten mellan människogrupper, folk, idéer, religioner och kulturer.
Regionförvaltningsverket ansåg att även om Lucia-traditionen har sina rötter i legen-den om Sankta Lucia, som är helgon i den katolska kyrkan, har Luciatåget i Finland ändå etablerats som en del av en kulturtradition vars syfte är att skapa ljus och glädje under den mörka årstiden. De sånger som Luciatåget framför innebär trots de religiösa hänvisningarna inte religionsutövning. Att följa Luciatåget kan inte anses vara ovan definierad religionsutövning och evenemanget kan inte heller i övrigt anses vara religiöst. Således har man inte heller behövt ordna ett alternativt evenemang. Regionförvaltningsverket hänvisade till Europadomstolens dom Folgerø m.fl. mot Norge 29.6.2007 (nr 15472/02) och konstaterade att föräldrarna inte har rätt att kräva att deras barn ska vara omedvetna om religioner och övertygelser. Regionför-valtningsverket betonade dock att skolans undervisning och övriga verksamhet ska vara pedagogiskt motiverad.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 7.3.2025
Diarienummer: ESAVI/9526/2024
Enligt klaganden hade hens två barn mobbats i skolan i flera år. Klaganden har flera gånger kontaktat rektorn och den övriga undervisningspersonalen i ärendet. Enligt klaganden hade skolan inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra mobbningen.
I skolans utredning har man i kronologisk ordning specificerat händelser som framkommit under den tvååriga tidsperiod som klagomålet gäller och där den klagandes barn har upplevt att de övriga eleverna har utsatt dem för mobbning. I utredningen beskrivs detaljerat hur dessa mobbningsfall och tvister som kommit till skolans kännedom har utretts i skolan och hur man har ingripit i dem. I skolans utredning har det framförts att motparterna till den klagandes barn i mobbningsfallen och tvisterna har bytts under årens lopp och att det i de nämnda konflikterna har varit fråga om separata helhetssituationer. I utredningen har man bland annat specificerat tre centrala konfliktsituationer, varav två hade avslutats framgångsrikt till följd av skolans metoder för att ingripa och varav en hade hunnit avslutas när skolans ingripande ännu pågick när den elev som var delaktig i situationen hade bytt skola.
Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den erhållna utredningen att klagomålet inte ger regionförvaltningsverket anledning till administrativ styrning.
Eleven har med stöd av lagen om grundläggande utbildning rätt till en trygg studiemiljö. I motiveringarna redogjorde regionförvaltningsverket för skolans skyldigheter i anslutning till tillgodoseendet av denna rätt. Regionförvaltningsverket konstaterade bland annat att skolans anställda ska vidta nödvändiga åtgärder för att trygga rätten när de har fått veta att en elev kan ha utsatts för våld, mobbning, trakasserier eller annat skadligt beteende. Tillgodoseendet av rätten förutsätter inte att man i skolan kan förhindra alla tviste-, mobbnings- och andra motsvarande situationer mellan eleverna. I sista hand är det upp till eleverna hur de beter sig i skolan. Därför är det inte realistiskt att allt skadligt beteende kan förhindras på förhand, även om det bör eftersträvas med olika åtgärder. Förverkligandet av rätten till en trygg studiemiljö kan således inte i första hand bedömas utifrån om mobbning och annat skadligt beteende förekommer i skolan. I laglighetsövervakningen har man däremot i anslutning till mobbningsfenomenet fokuserat på om man har ingripit i mobbning som kommit till skolans kännedom på ett tillräckligt och konkret sätt och om mobbningssituationen har följts upp tillräckligt för att bedöma hur effektiva metoderna för ingripande är.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolan hade iakttagit sin skyldighet att trygga den klagandes barns rätt till en trygg studiemiljö. Enligt den erhållna utredningen hade skolans personal ingripit i mobbningssituationer som riktats till den klagandes barn och som den fått kännedom om på det sätt som lagen förutsätter. Utvecklingen av situationen hade följts upp och skolans åtgärder i ärendet hade som helhet bedömts vara nödvändiga och proportionerliga.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 19.12.2024
Diarienummer: LSSAVI/8688/2024
En gymnasiestuderande ombads lämna gymnastiklektionen på grund av störande beteende. Då den studerande inte avlägsnade sig, gick en lärare fram till hen och upprepade uppmaningen att lämna gymnastiksalen. Den studerande reagerade genom att ta tag i läraren på ett hårdhänt sätt. Rektorn förvägrade den studerande deltagande i undervisningen för resten av dagen. Följande förmiddag ordnades ett möte inför den studerandes återgång till undervisningen. Senare blev den studerande förvägrad att delta i en studieresa utomlands som skulle äga rum nästan tre månader efter incidenten, med motiveringen att hen utgjorde en säkerhetsrisk för medresenärerna.
Regionförvaltningsverket ansåg att incidenten under gymnastiklektionen hanterades på ett lagenligt sätt vad gäller ingripande, disciplin och återgången till studier. Dock fann regionförvaltningsverket att mötet och planen för återgången till studier inte dokumenterades på ett tillräckligt sätt.
Däremot ansåg regionförvaltningsverket att det saknades lagstöd att förvägra den studerande undervisning i form av en studieresa och uppmärksamgjorde rektorn och utbildningsanordnaren på att en enskild incident – om än allvarlig – inte kan ligga som grund för ett sådant beslut nästan tre månader efter incidenten på skolan.
Enligt 41 § i gymnasielagen kan en studerande som stör undervisningen bli tillsagd att lämna klassrummet för resten av lektionen. Om det finns en risk för
att säkerheten vid läroanstalten äventyras av den studerandes våldsamma eller hotfulla beteende eller undervisningen försvåras oskäligt mycket på grund av den studerandes störande uppförande, kan den studerande förvägras rätt att delta i undervisningen för högst tre arbetsdagar.
I detta fall använde sig läroanstalten både av utvisning från lektionen och förvägrande av undervisning resten av arbetsdagen. Regionförvaltningsverket ansåg att
åtgärderna stod i rimlig proportion till den allvarliga incidenten under gymnastiklektionen. I utredningen framgick att åtgärderna kommunicerades väl till både den studerande och vårdnadshavarna. Den studerande erbjöds lagenligt studerandevårdens tjänster i samband med förvägran av undervisning. Den lagstadgade planeringen för återgången till undervisning ordnades ändamålsenligt, med undantag av dokumentationen som endast bestod av rektorns egna anteckningar, vilket regionförvaltningsverket påpekade som en brist.
Eftersom en studieresa utgör undervisning för dem som har blivit antagna som deltagare innebär en förvägran av deltagande en begränsning av rätten till undervisning, vilket kräver lagstöd. Att neka deltagande i studieresan som en följd av händelsen på gymnastiklektionen saknade enligt regionförvaltningsverket lagstöd. Enligt rektors utlåtande handlade det inte om en påföljd och disciplin, utan om att trygga de andra resenärernas säkerhet. En säkringsåtgärd i enlighet med 41 § 3 momentet i gymnasielagen ska följa direkt på själva händelsen, varför en förvägran att delta i studieresan nästan tre månader senare kom för långt efter händelsen. Även resans längd överskred de tre arbetsdagar som en förvägran av undervisning kan vara. I utbildningsanordnarens utlåtande framgick inga andra dokumenterade störningsmoment eller disciplinära åtgärder gällande den studerande.
I linje med biträdande justitieombudsmannens avgörande i ett liknande ärende anser regionförvaltningsverket det oskäligt att i förebyggande syfte neka den studerande rätten till undervisning genom att anta störande beteende eller misstänka kommande säkerhetsrisk på basis av en enskild incident. En sådan förvägran kan inte sägas följa proportionalitetsprincipen i 6 § i förvaltningslagen.
Gymnasielag (714/2018) 25 §, 30 § 2 mom., 31 §, 41 § 3 mom.
Förvaltningslag (434/2003) 6 §
Arbetarskyddslag (738/2002) 8 § 1 mom.
Regeringsproposition 127/2021 rd
Biträdande justitieombudsmannens beslut 7.11.2011 dnr 3263/2010
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 2.10.2024
diarienummer ISAVI/143/2024
I klagomålet kritiserade klaganden rektorns förfarande då denne gav klagandens barn en skriftlig varning. Barnet hade fått en skriftlig varning på grund av en situation som ägt rum under rasten. Vårdnadshavarna fick höra om den skriftliga varningen via ett samtal från socialväsendet. Skolan informerade inte vårdnadshavarna om den skriftliga varningen och vårdnadshavarna gavs inte tillfälle att bli hörda.
Enligt skolans utredning gick man igenom det som hade skett under rasten genast i skolan. Vårdnadshavaren informerades om händelsen samma dag samt följande dag, då vårdnadshavaren kom till skolan tillsammans med barnet för att gå igenom händelsen. Rektorn trodde inte att barnet och vårdnadshavarna samt hen själv som rektor skulle ha avvikande åsikter om det som skett och kallade därför inte separat barnet och vårdnadshavarna för att höras innan hen gav den skriftliga varningen. I utredningen medgavs att man förfarit fel i hörandet och man beklagade saken.
Regionförvaltningsverket ansåg det vara tillräckligt att delge utbildningsanordnaren sin uppfattning om att en skriftlig varning till eleven ska ges i enlighet med 36 a § i lagen om grundläggande utbildning.
Att ge en elev en skriftlig varning är en disciplinär åtgärd som påverkar individens rättigheter och skyldigheter. För en skriftlig varning ska ett skriftligt förvaltningsbeslut ges i enlighet med 43 § i förvaltningslagen och beslutet ska upprättas enligt 44–45 § i förvaltningslagen. I beslutet om en skriftlig varning ska det anges för vilket agerande varningen ges och på basis av vilken bestämmelse varningen kommer i fråga på grund av agerandet.
Regionförvaltningsverket konstaterade att 36 a § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning inte ger utbildningsanordnaren prövningsrätt i fråga om hörande av eleven och dennes vårdnadshavare. Utbildningsanordnaren kan inte tillämpa egna förfaringssätt när den ger en skriftlig varning. Tillfälle att bli hörd ska ges innan man fattar beslut om att ge en skriftlig varning. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning visade klagomålet hur viktig upplevelsen av delaktighet och att bli hörd är för de berörda parterna. Rätten att bli hörd och få motiverade beslut har fastställts som grundläggande rättigheter i 21 § i grundlagen, eftersom de anses vara viktiga värden i en demokratisk rättsstat.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 28.6.2024
diarienummer ISAVI/9997/2023
Klaganden framförde i klagomålet att skolan inte hade fattat ett beslut i ett ärende som gällde ordnandet av barnets skolskjuts trots flera kontakter. I klagomålet framförde klaganden många grunder för beviljande av skolskjuts genom specialarrangemang. Av utredningarna framgick att klaganden hade skickat flera meddelanden om skolskjutsärendet till skolan. Till dessa hade bifogats bland annat ett läkarutlåtande. I skolan identifierades dessa meddelanden inte som ansökningar eller som något som annars kräver beslut och därför hade inget beslut fattats. Skolan anser att arrangemangen för barnets skolskjuts fungerar bra. Av utredningarna framgick inte om ett beslut om skolskjuts skulle ha fattats för barnet enligt klagandens ansökan före utredningen lämnades in.
Regionförvaltningsverket gjorde kommunens undervisningsväsende och skolan uppmärksamma på att det även vid en fritt formulerad ansökan om skolskjutsförmån ska fattas ett överklagbart beslut som uppfyller de krav på förvaltningsbeslut som ställs i förvaltningslagen. Beslutet ska fattas även om det är negativt. Myndigheterna ska ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden.
Regionförvaltningsverket konstaterade till en början att dess uppgift som laglighetsövervakare inte är att bedöma eller besluta om barnet borde ha beviljats skolskjuts genom specialarrangemang. Regionförvaltningsverket ersätter inte det lagstadgade systemet för ändringssökande och är inte ett alternativ till det. Ändring i ett beslut om skolskjuts kan med stöd av 42 a § i lagen om grundläggande utbildning sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Frågan om beviljande och ordnande av skolskjutsförmån samt dess tillräcklighet ska i sista hand avgöras av domstolen.
Med tanke på klagandens flera kontakter med skolans anställda, borde klaganden enligt regionförvaltningsverkets uppfattning utan dröjsmål ha fått ett skriftligt, överklagbart förvaltningsbeslut i ärendet gällande barnets skolskjutsförmån. Det hade också tidigare ordnats skolskjuts genom specialarrangemang för barnet, dvs. frågan hade tagits upp redan tidigare. När elevens vårdnadshavare har annan syn på elevens transportarrangemang än utbildningsanordnaren, ska vårdnadshavaren uppmanas att göra en ansökan. Utbildningsanordnaren ska fatta ett överklagbart beslut som uppfyller kraven på förvaltningsbeslut i förvaltningslagen. Eleven och vårdnadshavaren kan sedan om de så önskar föra beslutet till domstol för bedömning, varvid de rättigheter som fastställs i 21 § i grundlagen tillgodoses.
Regionförvaltningsverket fick utifrån utredningarna uppfattningen att man inte på eget initiativ gav klaganden råd och handledning om att ansöka om skolskjutsarrangemang genast när hen första gången tog kontaktat i ärendet. Samarbetsskyldigheten enligt 3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning förutsätter att vårdnadshavaren informeras om ordnandet av skolskjutsar och möjligheten att ansöka om specialarrangemang. Det hör till god förvaltning att myndigheten är lättillgänglig och ger sina kunder råd i hur man sköter ett förvaltningsärende. Myndigheten ska inte försvåra uträttandet av ärenden med detaljerade formkrav, om de inte är nödvändiga av rättsskyddsskäl eller för att garantera ett jämlikt bemötande. Myndighetens rådgivningsskyldighet gäller också hur ett ärende inleds.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 7.3.2024
Diarienummer: LSSAVI/9168/2023
Rektorn i en skola hade upprepade gånger uppmärksammats av elever och vårdnadshavare på att en lärare yttrat kränkande kommentarer inom ramen för sin undervisning. Rektorn hade också tagit del av en anonym lista där det fanns ett trettiotal punkter med anklagelser om rasistiska, sexistiska och kvinnofientliga kommentarer samt osakliga kommentarer om könsminoriteter. Rektorn hade hört läraren, som nekade till anklagelserna, och konstaterat att ord står mot ord och att hen inte kommer vidare med utredningen då eleverna vill vara anonyma.
Regionförvaltningsverket gav rektorn en anmärkning för att hen inte hade genomfört en tillräcklig utredning av anklagelserna och fäste rektorns uppmärksamhet vid att en tillräcklig dokumentation över åtgärder och korrespondens är nödvändig för att kunna påvisa att tillräckliga åtgärder har vidtagits.
Utbildningsanordnaren har en skyldighet att värna om en trygg studiemiljö för eleverna och motverka diskriminering i skolan. Dessutom är rektor och lärare enligt 29 § 7 momentet i lagen om grundläggande utbildning skyldiga att meddela hem om det kommer till deras kännedom att det har skett trakasserier, mobbning, diskriminering eller våld i studiemiljön eller under skolvägen.
Eftersom det är svårt att bedöma trovärdigheten i en anonym skriftlig inlaga är dess bevisvärde begränsat så länge ingen träder fram personligen och bekräftar dess innehåll. Enligt rektorn ville eleverna bakom listan förbli anonyma, vilket gjorde att hen inte ansåg sig kunna gå vidare med saken.
Det fanns ingen e-post eller annan dokumentation över på vilket sätt rektorn eventuellt hade försökt ta reda på om någon elev skulle ha varit beredd att träda fram och berätta om händelserna. Regionförvaltningsverket ansåg att rektorn med tanke på anklagelsernas art och att de var återkommande borde ha försökt kontakta och höra berörda elever för att ta reda på huruvida anklagelserna mot läraren stämde. I samband med detta kunde hen ha informerat eleverna dels om att det är svårt att gå vidare med ärendet om ingen är beredd att berätta om händelserna personligen, dels om att lagstiftningen skyddar den som åberopar trakasserier eller diskriminering mot repressalier.
Eftersom det inte fanns någon dokumentation över att rektorn skulle ha försökt kontakta de berörda eleverna, och eftersom rektorn inte heller i sin egen redogörelse hade beskrivit hur hen hade gått tillväga för att försöka utreda ärendet utöver att hen hade fört samtal med den anklagade läraren själv, ansåg regionförvaltningsverket att man måste utgå ifrån att några sådana försök inte hade gjorts. Rektorn hade därmed inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda de anklagelser mot läraren som hen hade fått vetskap om.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 29 §
Diskrimineringslagen (1325/2014) 8 §, 14 §, 16 §
Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986) 7 §, 8 a §, 8 b §
Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003) 17 §
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 16.4.2024
Diarienummer: ESAVI/43275/2023
En vårdnadshavare ansåg i ett klagomål att hens barn inte hade fått det stöd som barnet behövde i skolan i rätt tid. Barnet hade inte övergått till särskilt stöd eftersom skolan hade förfarit felaktigt vid hörandet av vårdnadshavarna. Skolan hade skickat en blankett för hörande till vårdnadshavarna men hade fyllt i den bristfälligt vad gäller en punkt där skolan ska ge sitt förslag till åtgärder för särskilt stöd. Vårdnadshavaren påpekade detta flera gånger, men saken åtgärdades inte. Därför undertecknade vårdnadshavarna inte blanketten.
Av handlingarna framgick att den pedagogiska utredning som låg till grund för beslutet om särskilt stöd hade behandlats yrkesövergripande i skolan i april, att barnet och vårdnadshavarna hade hörts i maj och att blanketten för hörande hade skickats till vårdnadshavarna i juni. Beslutet om särskilt stöd fattades i november. Enligt kommunens utredning hade beslutsfattandet fördröjts på grund av personalbyten i skolan och personalfrånvaro.
Regionförvaltningsverket fäste kommunens uppmärksamhet vid att beslut ska fattas utan dröjsmål och att hörandet av elev och vårdnadshavare innan ett beslut om särskilt stöd fattas inte innebär att man ber vårdnadshavaren om samtycke för att ge särskilt stöd.
Enligt 17 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning får ett beslut om särskilt stöd inte meddelas innan utbildningsanordnaren hört eleven och dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare enligt 34 § i förvaltningslagen. Enligt 34 § i förvaltningslagen ska en part innan ett ärende avgörs ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras.
Ett hörande enligt 34 § i förvaltningslagen ger eleven och vårdnadshavaren möjlighet att uttrycka sin åsikt om ordnandet av särskilt stöd. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning verkade det som om denna kommun genom hörandeblanketten bad vårdnadshavaren om samtycke till att barnet skulle få ges särskilt stöd. Regionförvaltningsverket konstaterade att beslut om särskilt stöd för en elev fattas av utbildningsanordnaren och att utbildningsanordnaren i enlighet med 2 § 3 mom. i grundlagen noggrant ska iaktta lagen när beslut fattas. Enligt 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har en elev rätt till ett stöd som vårdnadshavaren inte kan förvägra barnet. När kommunen bad vårdnadshavaren om samtycke kan det ha gett vårdnadshavaren en felaktig uppfattning om dennas roll i beslutsfattandet.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 19.6.2024
Diarienummer: ESAVI/47201/2023
En vårdnadshavare ansåg i ett klagomål att ett förbud att åka isrutschkana som vårdnadshavarens barn getts på skolan hade varit ett oskäligt straff. En lärare hade gett barnet en veckas förbud mot att åka i skolans isrutschkana, eftersom barnet trots befallningar inte hade väntat i kön på sin tur. Vårdnadshavaren lyfte fram bar-nets funktionsförmåga som gjorde det svårare än normalt för barnet att vänta.
Rektorn konstaterade i utredningen att skolan har regler för hur man agerar i is-rutschkanan så att varje elevs rätt till en trygg skoldag kan tryggas. Reglerna gås igenom i klasserna inför varje vinter och finns uppsatta i klasserna och vid ytterdörrarna. Isrutschkanan övervakas på rasterna av en vuxen som ser till att åkningen är säker och att de gemensamma reglerna följs. Den viktigaste av dem är att köa för att undvika farliga situationer och att barnen krockar med varandra. Enligt utredningen hade läraren och eleverna i klassen gemensamt kommit överens om att en elev måste byta lek under en veckas tid om eleven upprepade gånger bryter mot reglerna under rasten. Barnet till vårdnadshavaren som lämnat in klagomålet hade upprepade gånger brutit mot rastövervakarens köanvisningar och hade trots uppmaningar inte lämnat rutschkanan.
Kommunens undervisningsväsende ansåg i sitt utlåtande att en veckas rutschförbud inte var en påföljd som är förenlig med lagen om grundläggande utbildning och att påföljden inte heller med beaktande av säkerhetsaspekterna kunde anses nödvändig.
Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den erhållna utredningen att klagomålet inte ger regionförvaltningsverket anledning till administrativ styrning.
Enligt lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i undervisningen rätt till en trygg studiemiljö. (29 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning)
Enligt lagen om grundläggande utbildning ska en elev utföra sina uppgifter samvets-grant och uppträda korrekt. En elev ska låta bli att mobba eller diskriminera samt handla så att eleven inte äventyrar andra elevers, skolgemenskapens eller studiemiljöns säkerhet eller hälsa. (35 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning)
Enligt 35 a § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning är fostrande samtal det primära sättet att ingripa i en elevs beteende. Bestämmelser om disciplinära åtgärder finns i 36 § i lagen om grundläggande utbildning.
Regionförvaltningsverket instämde i kommunens undervisningsväsendes utlåtande i fråga om rutschförbudet som barnet getts och ansåg det vara bra att undervisnings-väsendet självt hade noterat skolans lagstridiga verksamhet. Därför hade regionförvaltningsverket ingen orsak att ge undervisningsväsendet administrativ styrning. Regionförvaltningsverket konstaterade dock vidare att en elev kan avlägsnas från is-rutschkanan för en enskild rast om eleven inte följer de av säkerhetsskäl utfärdade reglerna för hur man uppträder vid rutschkanan. Att omdirigera en elev till annan aktivitet kan då betraktas som en pedagogisk åtgärd, inte som en disciplinär påföljd, och kan ses som motiverad för att trygga rätten till en trygg studiemiljö. (29 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning)
Lag om grundläggande utbildning (628/1998) 29 §, 35 §, 35 a § och 36 §
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 09.7.2024
Diarienummer: ESAVI/30573/2023
I klagomålet ansåg vårdnadshavaren att kommunens blankett för granskning av elevuppgifter var felaktig och bristfällig och inte motsvarade Utbildningsstyrelsens anvisning. Om skolan begär anmälningar till religiösa evenemang eller evenemang som lämpar sig för alla för hela läsåret, måste evenemangen vara kända vid den tidpunkten. Skolan är skyldig att alltid meddela evenemangens innehåll innan valet görs. På blanketten nämndes inte heller att valet kan göras för enskilda evenemang och att valet alltid kan ändras senare.
Till klagomålet hade bifogats blanketter för granskning av elevuppgifter för tre läsår. På två blanketter, som delvis var formulerade på olika sätt, kunde den tillfrågade kryssa för i vilka av de uppräknade och motsvarande religiösa evenemangen eleven deltar. På blanketterna kunde det inte meddelas att eleven deltar i alternativa evenemang. På den första blanketten nämndes att det är frivilligt att delta i religiösa evenemang och att det ordnas alternativ verksamhet samtidigt för de elever som inte deltar i evenemangen. På den andra blanketten konstaterades att skolan vid sidan av religiösa evenemang ordnar ett motsvarande evenemang som inte är religiöst till sin karaktär. På blanketterna berättades att de religiösa evenemangen ordnas av församlingen.
Enligt utlåtandet från kommunens undervisningsväsen tillfrågas elevens vårdnadshavare i början av läsåret om eleven deltar i religiösa evenemang, men vårdnadshavaren har rätt att separat för varje evenemang meddela om barnet eller den unga deltar i evenemanget eller i alternativ verksamhet. Vårdnadshavaren ska då meddela detta till klassläraren eller -föreståndaren i tillräckligt god tid. Även om det frågas allmänt på blanketten om eleven deltar i församlingens evenemang, informerar skolan elevernas vårdnadshavare om både religiösa och alternativa evenemang före evenemanget. Då kan vårdnadshavaren ta ställning till vilket evenemang eleven deltar i.
Regionförvaltningsverket fäste det kommunala undervisningsväsendets uppmärksamhet på att kravet på jämlikt bemötande förutsätter att religiösa evenemang och alternativa evenemang, dvs. sådana som lämpar sig för alla, presenteras jämlikt när vårdnadshavaren tillfrågas om huruvida eleven deltar i evenemangen. Detta innebär att båda alternativen ska nämnas och att vårdnadshavaren ska uppmanas att välja det ena alternativet.
För att trygga samvetsfriheten krävs enligt regionförvaltningsverkets uppfattning däremot inte att det för varje evenemang måste frågas om eleven deltar eller inte. För att trygga samvetsfriheten ska utbildningsanordnaren entydigt ange vilket religionssamfund som ordnar evenemang i skolan. Även kravet på gott språkbruk i 9 § i förvaltningslagen kan anses förutsätta detta.
Regionförvaltningsverket ansåg att det är motiverat att utbildningsanordnaren, vid förfrågan om eleven deltar, kort berättar vilka religiösa evenemang och evenemang som lämpar sig för alla som eventuellt kommer att ordnas på skoltid, eftersom utbildningsanordnaren är skyldig att ge information om evenemangen (3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning och 9 § i förordningen om grundläggande utbildning). För att negativ religionsfrihet ska tillgodoses krävs däremot inte att utbildningsanordnaren ger information om alla evenemang och deras innehåll i samband med förfrågan till vårdnadshavarna. Samvetsfrihet betyder inte rätt att välja det evenemang som känns mer intressant, utan det räcker med att veta att det alternativa evenemanget är religionslöst och passar alla.
I Finlands grundlag fastställs att var och en har religions- och samvetsfrihet (11 § 1 mom.). Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund (2 mom.). Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.
Religiösa evenemang ingår inte i läroplanen för den grundläggande utbildningen. På så sätt uppfylls kraven på opartiskhet och jämlikhet i 6 § i förvaltningslagen och den samvetsfrihet som fastställs i 11 § i grundlagen. Samtidigt har man i skolorna ansett att undervisningen har anknytning till det omgivande samhället och att skolan för sin del uttrycker den verklighet människorna lever i. De mål för den grundläggande utbildningen som fastställts i lagstiftningen stöder denna uppfattning. Kärnan i den offentliga förvaltningsuppgift som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning är anordnande av undervisning. Läropliktiga barn har under arbetsdagar rätt att få undervisning enligt läroplanen (30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning). Å andra sidan får en del av arbetstiden användas för användas för arbetslivsorientering samt för läsårsavslutningar och andra gemensamma evenemang (3 § 5 i förordningen om grundläggande utbildning). Dessutom inleds dagens arbete med en kort morgonsamling (6 § i förordningen om grundläggande utbildning). Den tid som är avsedd för undervisning kan således i liten utsträckning användas för annan verksamhet som kan omfatta religiösa evenemang när de anses uppfylla målen för den grundläggande utbildningen. Kravet på opartiskhet förutsätter i vilket fall som helst att religionen inte syns mer i skolans vardag och inte får någon större roll i skolan än i det omgivande samhället i övrigt. Eftersom religionens betydelse varierar lokalt ska utbildningsanordnaren bedöma hur kravet uppfylls i det specifika området.
När religiösa evenemang ordnas i samband med den grundläggande utbildningen måste man trygga den så kallade negativa religionsfriheten, dvs. friheten att inte delta i religionsutövning. Detta förutsätter att det som alternativ till ett religiöst evenemang ordnas ett religionslöst evenemang som passar alla.
Förutom att trygga samvetsfriheten är det viktigt att sörja för att elever och vårdnadshavare bemöts jämlikt oberoende av deras övertygelse. Jämlikt bemötande av människor fastställs i 6 § i grundlagen och preciseras i diskrimineringslagen. Dessutom förutsätter 6 § i förvaltningslagen ett jämlikt bemötande i skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift.
Jämlikt bemötande förutsätter uttryckligen att ett evenemang ordnas. Utbildningsstyrelsen utfärdade den 19 september 2022 en anvisning om anordnande av undervisning i religion och livsåskådningskunskap i den grundläggande utbildningen och åskådningsfostran i förskoleundervisningen samt om gemensamma fester och religiösa evenemang (OPH-3903-2022). I anvisningen preciseras att det alternativa evenemanget ska med undantag för det religiösa innehållet till sin natur och sina mål så mycket som möjligt likna det religiösa evenemanget.
Jämlikt bemötande förutsätter att båda alternativen kan väljas när vårdnadshavarna ombeds meddela om eleven deltar i religiösa evenemang och evenemang som lämpar sig för alla. Detta har inte varit fallet på de blanketter som kommunen använt under två läsår. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning har evenemangen därför inte presenterats som jämlika alternativ på det sätt som jämlikt bemötande förutsätter.
För att samvetsfriheten ska förverkligas krävs däremot inte att förfrågningar om deltagande görs för varje enskilt evenemang. Det kan vara fråga om en engångsförfrågan som görs till exempel en gång per läsår, och då nämns samtidigt att anmälan kan ändras när som helst. Samvetsfrihet innebär inte rätt att välja det evenemang som känns mer intressant, utan rätt att endast delta i evenemang som överensstämmer med den egna övertygelsen. Svenska enheten för bildningsväsendet vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland meddelade den 13 januari 2020 ett beslut som gällde ett klagomål och som behandlade en likadan fråga (LSSAVI/2005/2019). Enheten hänvisade till biträdande justitieombudsmannens beslut av den 22 mars 2018 (6540/2017) och konstaterade följande (här översatt från finska): ”Regionförvaltningsverket anser med avvikelse från biträdande justitieombudsmannens riktlinjer ovan att religionsfrihet handlar om en personlig övertygelse som inte är oföränderlig men som ändå inte varierar från dag till dag. För att religionsfriheten ska tillgodoses kan det därför inte vara nödvändigt att alltid separat för varje enskilt evenemang reda ut om eleven deltar eller inte. Det räcker att man har frågat allmänt om huruvida barnet deltar i religiösa evenemang och att man har berättat att vårdnadshavarna när som helst kan ändra sin ståndpunkt i frågan.”
Negativ religionsfrihet tryggas alltid även när vårdnadshavaren vid ett tillfälle kan välja om barnet deltar i evenemang som lämpar sig för alla, eftersom dessa evenemang inte omfattar religionsutövning. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning kränks samvetsfriheten inte heller om utbildningsanordnaren kräver att vårdnadshavaren som engångsåtgärd meddelar om hans eller hennes barn deltar i religiösa evenemang och
På ett visst religionssamfunds evenemang uttrycks alltid samma trosuppfattning. Om denna trosuppfattning stämmer överens med människans övertygelse, kränks hennes övertygelse inte av de evenemang som detta religionssamfund ordnar. Människans övertygelse kan dock förändras med tiden. När utbildningsanordnaren endast gör en engångsförfrågan om huruvida eleven deltar i evenemangen måste det också nämnas att anmälan kan ändras när som helst.
Ett omnämnande om att anmälan kan ändras är också viktigt eftersom man i skolan förverkligar barnets samvetsfrihet, som vårdnadshavaren får leda med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå. Vårdnadshavaren ska med andra ord ge barnet tillfälle att bilda en egen övertygelse och uttrycka egna åsikter i frågan, varvid det kan uppstå ett behov av att bedöma om det finns skäl att ändra den tidigare anmälan. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter respekterar konventionsstaterna barnets rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet (artikel 14.1). Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt (artikel 14.2). Enligt den europeiska människorättskonventionen ska staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse (artikel 1 i tilläggsprotokoll 2).
Finska staten har förbundit sig både till den europeiska människorättskonventionen och FN:s konvention om barnets rättigheter. Enligt 22 § i grundlagen är det allmänna, det vill säga i synnerhet myndigheter, men också andra aktörer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter, skyldigt att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. För att fullgöra skyldigheten krävs också att anordnarna av den grundläggande utbildningen samordnar de människorättsförpliktelser som även delvis går i olika riktningar. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har också tillämpat FN:s människorättskonventioner (till exempel konventionen om barnets rättigheter) när den har bedömt hur de rättigheter som fastställts i de europeiska människorättskonventionerna tillgodoses i domstolens avgöranden.
Regionförvaltningsverket ansåg att utbildningsanordnaren, när den tillgodoser den rätt som ett barn har enligt konventionen om barnets rättigheter och den rätt som fastställts för vårdnadshavaren i den europeiska människorättskonventionen, bör beakta att även om rättigheterna till många delar kan samordnas, har de godkänts som en del av internationell rätt vid mycket olika tidpunkter. Tilläggsprotokoll 1 till den europeiska människorättskonventionen färdigställdes för ratificering 1952 och konventionen om barnets rättigheter 1989. Konventionen om barnets rättigheter uttrycker således bättre de samhälleliga värderingar som staterna numera vill förbinda sig till. För Finlands del framgår detta tydligt av 1 § och 4 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. När man således överväger rättigheterna är det motiverat att lägga vikt vid barnets rätt till samvetsfrihet, som barnet enligt artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter har rätt att uttrycka sin åsikt om och som ska beaktas i enlighet med barnets ålder och utvecklingsnivå bland annat när beslut som gäller barnet fattas i undervisningen.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 8.3.2024
Diarienummer: ESAVI/47949/2022
En vårdnadshavare kritiserade i ett klagomål bemötandet av sitt barn under rasterna. Barnet hade stängts av från skolan för en viss tid. Efter återgången till skolan hade barnet nekats raster utomhus i åtta dagar. Barnet hade tillbringat rasterna inomhus med en vuxen i skolan. Vid skoldagarnas slut hade barnet klagat på huvudvärk. Sko-lans lösning hade varit att öppna klassfönstret och låta barnet sitta bredvid fönstret.
I utredningen motiverade skolan det av rektorn fastslagna rastförbudet med att övergångssituationer ofta hade orsakat problem för barnet. Lärarkåren hade inte litat på barnets egna krafter att inte hamna i problem under rasterna och hade önskat att barnet inte skulle vara med på dem.
Regionförvaltningsverket gav skolan en anmärkning om att eleverna ska bemötas på lika villkor på skolan och att särbehandling på raster endast är tillåtet när kraven på en lagenlig grund, ett godtagbart syfte och proportionerliga medel enligt diskrimineringslagen uppfylls.
I 6 § i grundlagen fastställs att människor ska behandlas lika och diskriminering för-bjuds. Likabehandlingen preciseras genom diskrimineringslagen, som enligt 2 § 1 mom. tillämpas i all offentlig och privat verksamhet. Likabehandling uppnås inte när en person diskrimineras på det sätt som avses i diskrimineringslagen. Enligt 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen får ingen diskrimineras till exempel på grund av funktionsnedsättning eller hälsotillstånd eller av någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Enligt 10 § i diskrimineringslagen ska direkt diskriminering an-ses förekomma när någon på grund av en omständighet som gäller honom eller henne som person behandlas på ett ofördelaktigare sätt än någon annan har behandlats, behandlas eller skulle behandlas i en jämförbar situation. Särbehandling är inte diskriminering enligt 11 § 1 mom. i diskrimineringslagen, om behandlingen föranleds av lag och annars har ett godtagbart syfte och medlen för att uppnå detta syfte är proportionerliga. Samtliga tre förutsättningar måste uppfyllas för att direkt diskriminering ska kunna uteslutas.
Regionförvaltningsverket ansåg att alla elever som deltar i undervisningen befinner sig i en jämförbar situation, eftersom de enligt 2 § 1 mom. i läropliktslagen är läropliktiga och deras lika rätt till grundläggande utbildning är fastställd som en grundläggande och mänsklig rättighet. Tolkningen stöds av artikel 24 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som fastställer rätten till inkluderande utbildning för personer med funktionsnedsättning. Genom att ratificera konventionen har Finland förbundit sig att i enlighet med artikel 4 i konventionen stegvis skapa ett inkluderande utbildningssystem som innebär att undervisningen för alla barn ordnas i det allmänna utbildningssystemet, så att de har lika rätt till utveckling enligt individuella förutsättningar och lika rätt till delaktighet. Genomförandet av ett inkluderande utbildningssystem innebär inte att alla former av särbehandling avlägsas, utan för att uppnå faktisk likabehandling krävs uttryckligen rimliga elevspecifika anpassningar och individuellt stöd. Individspecifika åtgärder ska alltid trygga ett jämlikt tillgodoseende av rättigheterna till utveckling och delaktighet. Att separera ett barn från andra barn är därmed endast sällan en lösning som ligger i barnets intresse. Ett inkluderande utbildningssystem ska i första hand byggas upp genom allmänna åt-gärder genom att undanröja hinder som beror på bland annat attityder, värderingar, verksamhetskulturen, lokaler, läroplanen och undervisningsmetoder som gör att alla inte kan delta i undervisningen på lika villkor. Ett inkluderande utbildningssystem grundar sig på ett tänkande där alla människor bemöts som individer och olikheter betraktas som en rikedom.
Regionförvaltningsverket konstaterade att eleven behandlas mindre fördelaktigt än andra elever när hen nekas att delta i rasterna tillsammans med de andra eleverna. Då kan barnet inte vara en jämlik medlem i skolgemenskapen. I undantagsfall kan ordnandet av raster separat från andra elever anses vara ett nödvändigt arrangemang för att stödja elevens skolgång, men då ska ärendet avgöras som en del av ett intensifierat eller särskilt stöd till barnet eller ett särskilt undervisningsarrangemang på grund av barnets hälsotillstånd. I detta fall hade ingen sådan grund förekommit, dvs. kravet på att grunden är lagenlig hade överhuvudtaget inte uppfyllts. Tvärtom borde skolan ha stött barnets interaktion med andra elever genom att låta barnet delta på rasterna tillsammans med andra elever och få nödvändig handledning av en vuxen i dessa situationer. Regionförvaltningsverket ansåg att barnet omedelbart hade blivit diskriminerat genom att separeras från de andra barnen under rasterna.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26–27/2016) artikel 4, artikel 24
Finlands grundlag (731/1999) 6 §
Diskrimineringslag (1325/2014) 2 §, 8 §, 10 §, 11 §
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 25.9.2024
Diarienummer: ESAVI/45400/2023
Vårdnadshavaren framförde i klagomålet att specialyrkesläroanstalten ordnade TELMA-utbildning (utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv) för vårdnadshavarens läropliktiga barn vid dagverksamhetsenheten. Enligt klaganden deltar vårdnadshavarens barn i dagverksamhetscentrets verksamhet och får ingen undervisning av läraren.
Enligt specialläroanstalten motsvarar verksamhetsenhetens lärmiljöer inte den studerandes stödbehov och de kan inte anpassas tillräckligt. Den studerande behöver många hjälpmedel för studierna samt för toalettbesök och hygien. Därför fastställde specialläroanstalten en dagverksamhetsenhet som undervisningsenhet för den läropliktigas TELMA-utbildning. Specialläroanstalten motiverade lösningen med att den studerande inte kan studera vid samma enhet som andra studerande inom TELMA-utbildningen, eftersom enhetens toaletter inte är lämpliga för den studerande på grund av hens funktionsnedsättning. Av handlingarna framgick att läroanstalten inte hade bedömt möjligheten att göra rimliga anpassningar för att göra läroanstaltens utrymme tillgängligt för den studerande.
Vid dagverksamhetscentret hade en handledare utsetts för den studerande. Den ansvariga läraren besökte dagverksamhetscentret eller kontaktade den studerande cirka 1–2 gånger i veckan. Dessutom träffade läroanstaltens handledare den studerande cirka en gång i veckan.
Regionförvaltningsverket gav specialläroanstalten en anmärkning om att de studerande ska bemötas på lika villkor vid läroanstalten och att särbehandling är endast tillåtet när kraven på att grunden är lagenlig, syftet godtagbart och metoden proportionerlig enligt diskrimineringslagen uppfylls.
Regionförvaltningsverket gav specialläroanstalten också en anmärkning om att utbildningsanordnaren ska trygga den studerandes fullgörande av läroplikten och rätt till undervisning.
2 § 1 mom. i läropliktslagen utesluter inte barn med svår funktionsnedsättning från läroplikten. Bestämmelser om upphörande av läroplikten för alla läropliktiga finns i 2 § 4 mom. i läropliktslagen. Enligt 4 § 2 mom. 2 punkten i läropliktslagen kan läroplikten fullgöras inom TELMA-utbildningen. Den klagandes barn har antagits till TELMA-utbildningen som läropliktig, eftersom det har ansetts att hen på grund av sin funktionsnedsättning inte kan övergå från grundskolan till examensinriktad utbildning.
Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning kan målen för den dagverksamhet som välfärdsområdet ska ordna till många delar överensstämma med de mål som fastställts i PUK (personlig utvecklingsplan för kunnandet) för en studerande som deltar i TELMA-utbildningen. Dagverksamhet enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp är dock inte avsedd som plats för fullgörande av läroplikt för läropliktiga studerande.
Regionförvaltningsverket ansåg att en studerande som deltar i TELMA-utbildningen kan ha perioder då hen deltar i dagverksamhetscentrets verksamhet. Detta är möjligt om utbildningsanordnaren bedömer att studierna vid dagverksamhetscentret främjar uppnåendet av de mål för utbildningen som ställts upp för den studerande i PUK.
Om utbildningsanordnaren i samarbete med den dagverksamhetsenhet som välfärdsområdet ansvarar för har fastställt den studerandes dagverksamhetsenhet som en av hens undervisningsenheter, ska enheten ha en lärare som uppfyller behörighetsvillkoren och som är anställd hos utbildningsanordnaren. En anställd vid dagverksamhetscentret eller läroanstaltens handledare kan inte ansvara för den studerandes undervisning.
Att placera eleven i dagverksamhetscentret av skäl som hänförde sig till verksamhetsmiljön stred mot 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen. Dessutom bör man beakta att diskriminering enligt 8 § 2 mom. i diskrimineringslagen också är vägran att göra rimliga anpassningar.
Regionförvaltningsverket ansåg att den studerande hade blivit direkt diskriminerad när hens undervisning inte hade genomförts i samma enhet som de övriga deltagarna i TELMA-utbildningen. Dessutom hade yrkesinstitutet försummat sin skyldighet att ge undervisning. Yrkesinstitutet hade genom sin verksamhet hindrat den studerande från att fullgöra sin läroplikt och inte tillgodosett dennes rätt till undervisning.
Tillämpade bestämmelser och föreskrifter
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 7.3.2024
Diarienummer: LSSAVI/9168/2023
Rektorn i en skola hade upprepade gånger uppmärksammats av elever och vårdnadshavare på att en lärare yttrat kränkande kommentarer inom ramen för sin undervisning. Rektorn hade också tagit del av en anonym lista där det fanns ett trettiotal punkter med anklagelser om rasistiska, sexistiska och kvinnofientliga kommentarer samt osakliga kommentarer om könsminoriteter. Rektorn hade hört läraren, som nekade till anklagelserna, och konstaterat att ord står mot ord och att hen inte kommer vidare med utredningen då eleverna vill vara anonyma.
Regionförvaltningsverket gav rektorn en anmärkning för att hen inte hade genomfört en tillräcklig utredning av anklagelserna och fäste rektorns uppmärksamhet vid att en tillräcklig dokumentation över åtgärder och korrespondens är nödvändig för att kunna påvisa att tillräckliga åtgärder har vidtagits.
Utbildningsanordnaren har en skyldighet att värna om en trygg studiemiljö för eleverna och motverka diskriminering i skolan. Dessutom är rektor och lärare enligt 29 § 7 momentet i lagen om grundläggande utbildning skyldiga att meddela hem om det kommer till deras kännedom att det har skett trakasserier, mobbning, diskriminering eller våld i studiemiljön eller under skolvägen.
Eftersom det är svårt att bedöma trovärdigheten i en anonym skriftlig inlaga är dess bevisvärde begränsat så länge ingen träder fram personligen och bekräftar dess innehåll. Enligt rektorn ville eleverna bakom listan förbli anonyma, vilket gjorde att hen inte ansåg sig kunna gå vidare med saken.
Det fanns ingen e-post eller annan dokumentation över på vilket sätt rektorn eventuellt hade försökt ta reda på om någon elev skulle ha varit beredd att träda fram och berätta om händelserna. Regionförvaltningsverket ansåg att rektorn med tanke på anklagelsernas art och att de var återkommande borde ha försökt kontakta och höra berörda elever för att ta reda på huruvida anklagelserna mot läraren stämde. I samband med detta kunde hen ha informerat eleverna dels om att det är svårt att gå vidare med ärendet om ingen är beredd att berätta om händelserna personligen, dels om att lagstiftningen skyddar den som åberopar trakasserier eller diskriminering mot repressalier.
Eftersom det inte fanns någon dokumentation över att rektorn skulle ha försökt kontakta de berörda eleverna, och eftersom rektorn inte heller i sin egen redogörelse hade beskrivit hur hen hade gått tillväga för att försöka utreda ärendet utöver att hen hade fört samtal med den anklagade läraren själv, ansåg regionförvaltningsverket att man måste utgå ifrån att några sådana försök inte hade gjorts. Rektorn hade därmed inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda de anklagelser mot läraren som hen hade fått vetskap om.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 29.11.2023
Diarienummer: LSSAVI/5469/2023
I en skola inleddes varje lektion med att elevernas telefoner samlades in i en låda i klassen. Av skolans ordningsregler framgick att telefonen skulle vara ”på ljudlöst läge och på anvisad plats under lektion, med undantag om läraren gett instruktioner om annat”. Vid ett insamlingstillfälle vägrade en elev att lämna ifrån sig sin telefon och nekades då tillträde till klassrummet under den ifrågavarande lektionen. Vid ett annat tillfälle fick eleven en lektionsanteckning av en lärare då telefonen inte lades i den gemensamma förvaringen.
Regionförvaltningsverket fäste lärarnas uppmärksamhet vid att det krävs genuint frivilligt samtycke av en enskild elev om mobiltelefonen samlas in och läggs i gemensam förvaring. Däremot är det möjligt att kräva att eleven förvarar sin telefon på ljudlöst läge i väskan eller fickan så att den inte ligger framme. Regionförvaltningsverket fäste även utbildningsanordnarens och rektorns uppmärksamhet vid att principerna för hur telefonerna hanteras ska kommuniceras tydligt till personalen och att ordningsreglerna ska vara entydiga för samtliga i skolan.
Vid användning av mobiltelefoner aktualiseras grundrättigheter, såsom yttrandefrihet i 12 § och egendomsskydd i 15 § i Finlands grundlag. Dessa kan enbart begränsas med stöd i lag och enligt särskilda kriterier eller med genuint och frivilligt samtycke.
Regionförvaltningsverket konstaterade att 29 § i lagen om grundläggande utbildning möjliggör arrangemang som är nödvändiga för trivsel och trygghet i skolan, såsom att elevens mobiltelefon ska vara i ljudlöst läge och inte ligga framme på pulpeten. Vid insamlande av telefoner i gemensam förvaring förlorar eleven däremot besittningen över telefonen, vilket innebär en begränsning av det grundlagstryggade egendomsskyddet. Endast om eleven under lektionen plockar fram telefonen och stör undervisningen eller inlärning har läraren rätt att omhänderta telefonen för resten av lektionen eller vid behov för resten av skoldagen. Det saknas således lagstöd för en ordningsregel om att telefonen ska sättas i en gemensam låda.
En gemensam förvaringsplats för telefoner förutsätter därför att eleven frivilligt ger sitt samtycke till att ge ifrån sig telefonen, utan någon form av påtryckningar. Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnets åsikter beaktas enligt ålder och mognadsnivå. Regionförvaltningsverket konstaterade att det därför är uttryckligen elevens samtycke som behövs för besittningstagande av telefonen. Vårdnadshavaren kan inte samtycka till gemensam förvaring av telefoner för elevens del.
Lärarna handlade således fel då eleven inte fick delta i lektionen och då det till vårdnadshavaren kommunicerades att eleven brutit mot skolans regler. Då eleven med stöd av frivilligheten vägrade att lämna ifrån sig telefonen, saknades lagstöd för sådana påföljder som stadgas om i 36 § i lagen om grundläggande utbildning.
Formuleringen i skolans ordningsregler ansåg regionförvaltningsverket vara en riskfaktor, eftersom den lätt kan tolkas som att den anvisade platsen för telefoner kan vara den gemensamma lådan och att det enda rätta är att telefonen förvaras i den. Regionförvaltningsverket ansåg därför att det kunde finnas orsak att förtydliga formuleringen så att ordningsreglerna är entydiga för alla i skolan.
Finlands grundlag (731/199) 12 § 1 mom, 15 §
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 29 § 2–4 mom, 36 § 2–3 mom, 36 d §, 36 g §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum:27.3.2023
Diarienummer: LSSAVI/20117/2021
Vårdnadshavaren till en elev med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ansåg att barnet inte hade fått det stöd för lärande och skolgång som barnet behövde. Processen gällande överflyttning till intensifierat och sedan särskilt stöd hade, enligt vårdnadshavaren, framskridit långsamt. Vårdnadshavaren ansåg även att man i skolan inte hade haft förståelse för elevens diagnos då eleven hade fått ”anmärkningar” i form av Wilma-anteckningar då hen brutit mot skolans regler. Ett visst antal ”anmärkningar” ledde, enligt skolans principer, till en kvarsittning. Elevens situation och stödbehov hade under hela processen diskuterats i skolans elevvårdsgrupp.
Regionförvaltningsverket fäste utbildningsanordnarens uppmärksamhet vid att en enskild elevs ärenden inte ens med elevens eller vårdnadshavarnas samtycke får behandlas i skolans elevvårdsgrupp, utan en särskild expertgrupp måste tillsättas för detta ändamål. Regionförvaltningsverket fäste även utbildningsanordnarens uppmärksamhet vid att Wilma-anteckningar inte kan ges en självständig juridisk betydelse som påföljd genom att ett visst antal anteckningar leder till en egentlig påföljd.
Enligt 30 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i utbildning under arbetsdagarna rätt att få utbildning enligt läroplanen, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när behov uppstår. Om det allmänna stödet inte är tillräckligt kan stödet ges som intensifierat stöd enligt 16 a § eller särskilt stöd i enlighet med 17 § i lagen om grundläggande utbildning. Det intensifierade och särskilda stödet baserar sig på en pedagogisk bedömning eller utredning.
Regionförvaltningsverket fann i sin utredning att orsaken till den utdragna processen var att vårdnadshavarna inte hade undertecknat handlingarna. I praktiken hade eleven ändå hela tiden fått behövligt stöd. Regionförvaltningsverket konstaterade att vårdnadshavaren inte kan hindra elevens lagenliga rätt till stöd genom att inte godkänna en pedagogisk bedömning eller utredning. Samarbetsplikten i 16 a § och 17 § i lagen om grundläggande utbildning ska tolkas så att vårdnadshavaren ges en möjlighet att inverka på ordnandet av stöd. Möjliga underskrifter innebär närmast en bekräftelse på att man har tagit del av innehållet och ska inte inverka på hur snabbt stödet ordnas.
Enligt 2 § 3 momentet i Finlands grundlag ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och i all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas. Regionförvaltningsverket konstaterade att lagen om grundläggande utbildning inte känner till anmärkning som en påföljd av att eleven bryter mot ordningen i skolan. En lektionsanteckning i Wilma kan fungera som dokumentation om det inträffade och som ett meddelande till vårdnadshavaren, men anteckningen kan inte ges en självständig juridisk betydelse som påföljd. Dokumentation i form av lektionsanteckningar kan helhetsmässigt sett fungera som grund för en disciplinär påföljd, men ett på förhand bestämt antal ”anmärkningar” kan inte leda till en sådan påföljd.
Av utredningen framgick att skolans elevvårdsgrupp allmänt hade diskuterat om eleven under hela hens skolgång. Enligt 14 § 2 momentet i lagen om elev- och studerandevård svarar en sektorövergripande elevhälsogrupp för planeringen, utvecklingen, genomförandet och utvärderingen av elevhälsan vid läroanstalten. Enligt 14 § 4 momentet i nämnda lag ska ärenden som gäller utredning av stödbehovet och hur elevhälsotjänster ska ordnas för en enskild studerande behandlas av en sektorövergripande expertgrupp som tillsätts från fall till fall. Experter får utnämnas till medlemmar i gruppen bara med samtycke av den studerande, eller med vårdnadshavarens samtycke om eleven inte har förutsättningar att bedöma betydelsen av sitt samtycke. Regionförvaltningsverket konstaterade därmed att elevvårdsgruppen inte är en expertgrupp och den får inte ens med elevens eller vårdnadshavarnas samtycke behandla ärenden som berör en enskild elev.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisnings- och kulturväsendet
Beslutsdatum 1.11.2023
diarienummer ISAVI/10736/2022
En läropliktig studerande hade förvägrats rätt att delta i undervisning under obestämd tid. Enligt lagen om yrkesutbildning kan rätt att delta i undervisning förvägras för högst tre arbetsdagar. Studerandens rätt till undervisning hade förvägrats utan avbrott i mer än en månad, vilket innebär sju gånger à tre arbetsdagar. Läroanstalten hade gett studeranden och hens vårdnadshavare mer information om saken först ungefär två veckor efter det inträffade. Läroanstalten motiverade sitt förfarande med studie- och arbetssäkerhet och med att man hade försökt lösa saken i enlighet med lag och ordningsreglerna under den tid studeranden förvägrats delta i undervisning.
Regionförvaltningsverket gav anordnaren av yrkesutbildning en anmärkning. Lagen om yrkesutbildning gör det inte möjligt att som en försiktighetsåtgärd i förväg eller under flera på varandra följande perioder förvägra en studerande rätten att delta i undervisning till exempel på grund av hen eventuellt kan bete sig störande eller orsaka fara. En studerande kan förvägras rätt att delta i undervisning för högst tre arbetsdagar när förutsättningarna enligt lagen uppfylls. Läroanstalten ska göra upp en plan för hur studeranden ska stödas för att kunna återgå till undervisningen.
Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att en studerande kan förvägras rätt att delta i undervisning endast i de noggrant reglerade situationer enligt lagen eftersom en påföljd som påförs innebär utövning av offentlig makt. Även om åtgärderna vidtogs av säkerhetsrelaterade skäl är läroanstalten tvungen att iaktta gällande lagstiftning och grunderna för god förvaltning. Att förvägra en studerande rätten att delta i undervisning är endast avsett för exceptionella situationer. Den studerande och hens vårdnadshavare ska informeras tydligt om saken. Läroanstalten ska använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Enligt utredningen som regionförvaltningsverket fick i ärendet hade läroanstalten agerat i strid med lagen.
FN:s konvention om barnets rättigheter
Finlands grundlag
Förvaltningslagen
Lagen om yrkesutbildning
Läropliktslagen
RFV: Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Sektor: Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 20.11.2023
Diarienummer: LSSAVI/21870/2022
Eleven hade avstängts från skolan i cirka en månad. En inlärningsplan hade utarbetats för eleven och i den hade antecknats uppgifter i olika läroämnen. Ämneslärarna såg till att uppgifterna förmedlades till eleven. Specialläraren och elevhandledaren kontaktade eleven per telefon under avstängningen. Eleven erbjöds möjlighet att träffa specialläraren, men eleven var inte villig till mötena.
Regionförvaltningsverket fäste skolans uppmärksamhet vid att eleven har rätt att få undervisning under avstängningen för viss tid.
I 36 a § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs om utbildningsanordnarens skyldigheter vid avstängning av en elev för viss tid. Enligt bestämmelsen ska utbildningsanordnaren ordna undervisningen så att den elev som har avstängts för en viss tid inte blir efter i de framsteg som elevens årskurs och undervisningsgrupp gör. För den avstängda eleven utarbetas en individuell plan utifrån läroplanen och undervisningen genomförs och inlärningen följs enligt denna plan. Eleven och elevens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare ska ges tillfälle att delta i utarbetandet av en individuell plan.
I 36 a § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning åläggs utbildningsanordnaren att se till att eleven kan göra framsteg i sina studier under tiden för avstängning för viss tid i samma takt med elevens årskurs och undervisningsgrupp. Eleven måste få studera samma saker som man går igenom i skolan under avstängningen. Om eleven får intensifierat eller särskilt stöd och man i den plan som utarbetats för att verkställa stödet har fattat individuella beslut om undervisningens innehåll och mål, ska studierna planeras i enlighet med dem.
Enligt 36 a § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning har eleven rätt att få undervisning under avstängningen. I den regeringsproposition där bestämmelsen föreslås (RP 127/2021 s. 31) konstateras att det är utbildningsanordnaren som avgör det praktiska genomförandet av undervisningen. Dessutom lyfts det fram att samarbetet mellan hemmet och skolan intensifieras vid avstängningen och man betonar vårdnadshavarens skyldighet enligt 9 § i läropliktslagen att övervaka att barnet fullgör sin läroplikt. Vårdnadshavaren kan förväntas se till att barnet utför de uppgifter som hen fått under avstängningen. Undervisningen är i vilket fall som helst inte vårdnadshavarens uppgift, utan barnet har rätt att få undervisning av läraren i de ämnen som studeras under avstängningen och handledning i utförandet av uppgifterna. Detta förutsätter att en eller flera lärare träffar barnet.
Regionförvaltningsverket konstaterade att man i skolan inte hade kunnat överlåta åt eleven att avgöra om eleven får undervisning under avstängningen, eftersom skolan var skyldig att ordna undervisning för eleven. Som läropliktig hade eleven också kunnat förutsättas ta emot undervisning. Genom nära samarbete med eleven och hens vårdnadshavare och genom att överväga olika alternativ skulle man ha kunnat främja att eleven är beredd att träffa lärarna under avstängningen. Utredningen och den inlärningsplan som utarbetats för avstängningen gav intrycket av att man i skolan inte med särskilt stora satsningar hade försökt ordna undervisning för eleven under avstängningen. I planen uttrycktes inte i någon punkt att eleven kan kontakta läraren om hen får frågor om utförandet av uppgifterna, utan eleven hade antagits arbeta självständigt enligt lärarens anvisningar och lämna in uppgifterna inom utsatt tid. Det hade inte heller antecknats i planen hur man har för avsikt att följa upp elevens inlärning. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning hade eleven under avstängningen fått orimligt mycket ansvar för studierna och inlärningen när man beaktar de skyldigheter som ställts för utbildningsanordnaren i 36 a § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 36 a §
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 22.8.2023
diarienummer ISAVI/11019/2022
Ärendet gällde arrangemangen kring julfesten i en skola inom den grundläggande utbildningen i staden. Skolans julfest ordnades kvällstid i en kyrka på orten. För elever som inte kunde delta i julfesten som ordnades i kyrkan ordnades annat program samma dag efter skolan. Den klagande ansåg att skolans gemensamma julfest inte får ordnas i en kyrka som i sig är ett religiöst rum. Dessutom klandrade klaganden att skolans icke-religiösa evenemang till sitt innehåll inte var jämlikt med det evenemang som ordnades i kyrkan. Skolan motiverade valet av festlokal med att skolans egna lokaler var otillräckliga. På festen framfördes olika program och tal. Skolan informerade vårdnadshavarna om festens program. De fick också information om möjligheten att lämna lokalen eller komma till festen senare om de upplevde att någon del av festprogrammet sett till sitt religiösa innehåll var olämpligt för barnet.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade utbildningsanordnaren och skolans rektor på att skolans julfest som enligt 3 § 5 mom. i förordningen om grundläggande utbildning hör till undervisningen ska ordnas gemensamt för alla och så att alla oberoende av sin övertygelse kan delta i den. När skolans julfest ordnas i en kyrka eller i en annan religiös lokal måste man försäkra sig om att elevernas religions- och samvetsfrihet tryggas på lika villkor.
Regionförvaltningsverket hänvisade i sitt beslut till riksdagens biträdande justitieombudsmans avgörande från 2019, där det konstateras att skolans julfest i enlighet med 3 § 5 mom. i förordningen om grundläggande utbildning är en del av undervisningen, som på det sätt som avses i läroplanen ska vara religiöst och livsåskådningsmässigt obunden. På basis av Utbildningsstyrelsens anvisning om gemensamma fester i den grundläggande utbildningen och grundlagsutskottets betänkande (16/2021 rd) konstaterade regionförvaltningsverket att anordnandet av en skolfest i en kyrka inte betyder att tillställningen i sig är religiös eller att programmet är religionsutövning. Enligt grundlagsutskottet är sådana festtraditioner en del av den finländska kulturen. Skolans gemensamma julfest kan alltså ordnas i en kyrka, men då ska man försäkra sig om att elevernas religions- och samvetsfrihet tryggas på lika villkor och att inget alternativt program behövs. Enligt utskottet kan enskilda traditioner med i sig religiöst ursprung ingå i skolans traditionella fester.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolan har förfarit lagstridigt genom att ordna skolans julfest som en fest som till en betydande del innehåller religiösa inslag. Regionförvaltningsverket anser att pjäsen i anslutning till Bibelns händelser, julevangeliet, församlingsrepresentantens anförande och julsångerna bildar en helhet i kyrkan som består av
inslag som starkt hänvisar till religion, vilket innebär att festen åtminstone till dessa delar har varit konfessionell. Skolans gemensamma fest kan innehålla enskilda religiösa inslag och vid behov kan en elevs deltagande i vissa festprogram anpassas. Utbildningsanordnaren ska besluta närmare om festens innehåll och när festen planeras bör uppmärksamhet fästas vid den helhet som festen bildar och de religiösa inslagens andel i den.
Centrala lagar, förordningar och rättsnormer
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 6.7.2023
Diarienummer: LSSAVI/7805/2022
Den klagande lyfte fram att rektorn plötsligt i början av året hade meddelat att klagandens barn skulle flyttas till en specialklass. Förflyttningen hade inte diskuterats med vårdnadshavarna, utan rektorn hade endast meddelat om saken per telefon. Skolans och bildningsväsendets tjänsteinnehavare ansåg i sin utredning att barnet hade fått intensifierat stöd. Det hade inte fattats något beslut om särskilt stöd för barnet, eftersom barnet inte har bedömts ha inlärningssvårigheter som uppfyller dessa kriterier eller andra utmaningar i skolgången som det särskilda stödet kräver. Barnets studier hade genomförts i en småklass så att ämneslärarna hade gett barnet uppgiftspaket som barnet gjorde under ledning av en specialklasslärare som fungerade som lärare i småklassen. Studierna i småklassen var ursprungligen avsedda som ett kortvarigt arrangemang för att ännu starkare stödja barnets regelbundna skolgång och hjälpa barnet att slutföra studierna i åttonde årskursen trots den rikliga frånvaron. I slutet av försöksperioden hade man vid ett möte mellan hemmet och skolan konstaterat ett behov av att fortsätta arrangemanget fram till slutet av läsåret. Ämneslärarna hade ansvarat för bedömningen av barnets kunnande. De har gett specialklassläraren anvisningar om hur barnet ska utföra uppgiftspaketen. Specialklassläraren hade deltagit i bedömningen tillsammans med ämneslärarna.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade skolan och kommunens bildningsväsende på att när en elev flyttas till en småklass handlar det om ett sådant särskilt stöd som avses i 17 § i lagen om grundläggande utbildning och detta ska avgöras genom ett skriftligt förvaltningsbeslut enligt 43 § i förvaltningslagen. Vid behandlingen av detta ska man även i övrigt iaktta ett förfarande enligt förvaltningslagen.
Det intensifierade stödet består enligt 16 a § i lagen om grundläggande utbildning av stödundervisning, specialundervisning på deltid, biträdestjänster och andra stödtjänster enligt 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning samt pedagogiska arrangemang. Enligt 17 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning omfattar det särskilda stödet samma stödåtgärder och arrangemang som enligt lagen fastställts för det intensifierade stödet. Skillnaden är specialundervisning som är mera omfattande än specialundervisning på deltid och som endast ingår i det särskilda stödet. Specialundervisningen kan ordnas antingen i en vanlig klass eller i en specialklass. I 16 a § i lagen om grundläggande utbildning finns inga bestämmelser om att intensifierat stöd kan ordnas ens kortvarigt i en specialklass. Eleven får således särskilt stöd om undervisningen i regel ordnas i en specialklass. Dessutom kan utbildningsanordnaren endast genom beslut om särskilt stöd sänka elevens inlärningsmål och minska lärostoffet enligt 17 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
Enligt 17 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning består det särskilda stödet av specialundervisning och annat stöd som ges enligt denna lag. Specialundervisning ordnas, med beaktande av elevens bästa och förutsättningarna att ordna undervisning, i samband med den övriga undervisningen eller delvis eller helt i specialklass eller på något annat lämpligt ställe. I bestämmelsen fastställs inga särskilda förutsättningar för att ordna särskilt stöd, utan det avgörande är om eleven behöver starkt specialundervisningsstöd som hör till det särskilda stödet och som inte hör till det intensifierade stödet. Utbildningsanordnaren kan inte skapa egna kriterier för intagning av elever till särskilt stöd. I reformen av regleringen av stöd inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen som trädde i kraft vid ingången av 2011 ville man uttryckligen avstå från att överföra en elev till särskilt stöd, eller till specialundervisning som det då kallades, utifrån en diagnos, vilket konstateras i regeringens proposition med förslag till ändring av lagen om grundläggande utbildning (RP 109/2009, s. 12 och 17).
Barnet hade ansetts behöva sådan specialundervisning som avses i 17 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning, först kortvarigt och senare under en längre tid, och därför borde ett beslut om särskilt stöd ha fattats för barnet. Barnets undervisning hade i huvudsak ordnats i specialklass där man inte kan ge undervisning till elever med intensifierat stöd. Enligt 8 § 2 mom. i förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet är en specialklasslärare behörig att ge specialundervisning som hör till det särskilda stödet. Som lärare i småklassen fungerade en specialklasslärare. Därmed var det även i fråga om behörighetsvillkoren klart att barnet fick specialundervisning som hör till det särskilda stödet.
Ordnandet av barnets undervisning i småklass borde ha avgjorts genom ett beslut om särskilt stöd, vilket är ett förvaltningsbeslut som avses i förvaltningslagen. Enligt 43 § i förvaltningslagen ska förvaltningsbeslut ges skriftligen och upprättas i enlighet med 44–45 § i förvaltningslagen. Av ett förvaltningsbeslut ska det enligt 44 § 1 mom. 3 punkten i förvaltningslagen tydligt framgå en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts. Specificeringskravet preciseras i fråga om beslut om särskilt stöd i 17 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning, där det föreskrivs att det i beslutet ska anges den normala undervisningsgruppen, eventuella tolknings- och biträdestjänster samt övriga tjänster som avses i 31 § och vid behov undantagsarrangemang i undervisningen enligt 1 mom.
Enligt 17 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning avgörs ordnandet av särskilt stöd i första hand utifrån en pedagogisk utredning. I utredningen bedömer de lärare som undervisar eleven elevens stödbehov genom yrkesövergripande samarbete tillsammans med yrkesutbildade personer inom elevvården. En tjänsteinnehavare inom undervisningsväsendet som fattar beslut om särskilt stöd är enligt 31 § i förvaltningslagen skyldig att se till att en tillräcklig utredning har inhämtats för att ärendet ska kunna avgöras. Enligt 17 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska den pedagogiska utredningen vid behov kompletteras med ett psykologiskt eller medicinskt expertutlåtande eller en motsvarande social utredning.
Efter att ärendet har utretts ska eleven och vårdnadshavarna i enlighet med 34 § i förvaltningslagen ges tillfälle att bli hörda. Vid hörandet ska det förfarande som föreskrivs i 33 § 2 mom. och 36 § i förvaltningslagen iakttas. Hörandet ska meddelas skriftligen och syftet med hörandet ska framgå av meddelandet. Samtidigt ska man ge de handlingar som är föremål för hörandet, dvs. den utredning utifrån vilken beslutet fattas, eller meddela hur den som hörs annars har möjlighet att ta del av handlingarna. Hörandet kan genomföras muntligen vid ett separat tillfälle, varvid de åsikter som den som hörs framför ska antecknas i enlighet med 42 § i förvaltningslagen. Alternativt kan den som ska höras ges tillfälle att framföra sin åsikt skriftligen inom utsatt tid. I meddelandet om hörande ska det anges att ärendet kan avgöras även om den som ska höras inte kommer till diskussionsmötet eller uttalar sin åsikt inom utsatt tid. Syftet med hörandet är att ge parten och dennes lagliga företrädare, såsom elevens vårdnadshavare, möjlighet att uttrycka sin åsikt om det ärende som ska avgöras. Beslutsfattaren ska beakta åsikterna när ärendet avgörs och bedöma vilken betydelse de ska ges. Om beslutsfattaren kommer fram till ett avgörande som avviker från åsikterna, ska han eller hon motivera detta i beslutet i enlighet med 45 § i förvaltningslagen.
Den klagande framförde i klagomålet att den plötsliga förflyttningen till en specialklass hade varit en chock för barnet och vårdnadshavarna. Även om förflyttningen till specialklassen slutligen hade varit en bra sak för barnet, ansåg klaganden att förtroendet för skolans verksamhet hade förlorats på grund av förfarandet.
Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning visade klagandens åsikter hur viktig upplevelsen av delaktighet och att bli hörd är för de berörda. Rätten att bli hörd och få motiverade beslut har fastställts som grundläggande rättigheter i 21 § i grundlagen, eftersom de har ansetts vara viktiga värden i en demokratisk rättsstat. Enligt lagen om grundläggande utbildning behöver ett skriftligt förvaltningsbeslut inte fattas om många lösningar som gäller elevens undervisning och stöd och som tillgodoser de rättigheter till undervisning enligt läroplanen och stöd för inlärning och skolgång som fastställts för eleven i 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. De avgöranden som mest påverkar elevens rättigheter eller skyldigheter ska i vilket fall som helst fattas med iakttagande av beslutsförfarandet enligt förvaltningslagen, varvid de rättigheter som fastställs i 21 § i grundlagen tryggas.
Grundlagen (731/1999) 21 §
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 16 a §, 17 §
Förvaltningslagen (434/2003) 31 §, 33–34 §, 36 §, 42–45 §
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 2.10.2023
Den klagandes barn var ett barn med särskilda behov och omfattades av särskilt stöd. Barnet började i en skola för klasserna 7–9, där särskilt stöd fortfarande genomfördes utifrån ett fem år gammalt beslut, och till exempel beslut om särskilda undervisningsarrangemang fattades i elevhälsogruppen och i den individuella planen för hur utbildningen ska ordnas (IP).
Den klagande visste inte hur särskilt stöd för barn genomförs i skolan. Man ville också flytta barnet till en specialskola för bedömningsperioden, men den klagande visste inte vad som utvärderades under perioden.
Kommunen borde ha tillställt klienten ett motiverat beslut som kan överklagas och som gäller klientens rättigheter och skyldigheter. Dessutom borde kommunen vid behov eller senast före övergången till årskurs sju ha justerat beslutet om särskilt stöd för barnet.
Ett beslut om särskilt stöd ska ses över antingen vid behov eller minst efter årskurs två samt före övergången till årskurs sju, oberoende av om det behöver ändras eller inte. På så sätt bedömer man regelbundet det stöd som barnet behöver. Beslutet fattas på nytt, men den pedagogiska utredning och andra befintliga dokument som ligger till grund för beslutet ändras endast till behövliga delar. Om det inte längre finns behov av särskilt stöd, fattas ett beslut om att avsluta det särskilda stödet, vilket grundar sig på den pedagogiska utredningen, och eleven börjar ges intensifierat stöd. Ett förvaltningsbeslut förutsätter att vårdnadshavaren hörs officiellt i ärendet. Om ett förvaltningsbeslut strider mot vårdnadshavarens åsikt, kan hen söka ändring i det.
I en situation där elevens undervisning delvis avviker från lagstiftningen om den grundläggande utbildningen måste man i ärendet fatta ett förvaltningsbeslut, som kan överklagas, antingen i samband med uppdateringen av beslutet om särskilt stöd eller åtminstone ett beslut om särskilda undervisningsarrangemang. Samarbete med hemmet ska beaktas.
Grundlag 21 §
Lag om grundläggande utbildning 3 §, 17 §, 18 §
Grunderna för Utbildningsstyrelsens läroplan för den grundläggande utbildningen 2014
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 2.6.2023
Diarienummer: LSSAVI/4090/2022
Den klagande ansåg att hens barn inte hade behandlats jämlikt när barnet inte hade fått delta i skolans skiddag. Av skolans redogörelse framgick att man hade beslutat att ordna barnets skoldag i skolan eftersom barnet dagen innan hade vägrat följa reglerna för skiddagen. På grund av starkt motstånd mot reglerna och trotsande med dåligt uppförande hade personalen konstaterat att skiddagen inte kan genomföras på ett säkert sätt för barnet.
Regionförvaltningsverket gav skolan en anmärkning om att ett barn kan förvägras rätt att delta i en utflykt som ingår i undervisningen endast när förutsättningarna i 11 § i diskrimineringslagen uppfylls.
I 16 § 1 mom. i Finlands grundlag fastställs varje barns rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Bestämmelser om rätten att bli jämlikt bemött finns i 6 § i grundlagen. Enligt paragrafens 1 mom. är alla lika inför lagen. Enligt paragrafens 2 mom. får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas bland annat på grund av hälsotillstånd eller handikapp. Dessa bestämmelser i grundlagen fastställer att varje barn har lika rätt till grundläggande utbildning.
Likabehandling preciseras i diskrimineringslagen som innehåller bestämmelser om när likabehandling inte förverkligas, dvs. det är fråga om diskriminering. Enligt 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen får ingen diskrimineras bland annat på grund av funktionsnedsättning eller hälsotillstånd eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Enligt 10 § i diskrimineringslagen ska direkt diskriminering anses förekomma när någon på grund av en omständighet som gäller honom eller henne som person behandlas på ett ofördelaktigare sätt än någon annan har behandlats, behandlas eller skulle behandlas i en jämförbar situation. Särbehandling är inte diskriminering enligt 11 § 1 mom. i diskrimineringslagen om
Alla tre villkor måste uppfyllas för att direkt diskriminering ska kunna uteslutas.
Regionförvaltningsverket ansåg att alla elever som deltar i undervisningen befinner sig i en jämförbar situation, eftersom de enligt 2 § 1 mom. i läropliktslagen är läropliktiga och deras lika rätt till grundläggande utbildning är fastställd som en grundläggande och mänsklig rättighet. Tolkningen stöds av artikel 24 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som fastställer rätten till inkluderande utbildning för personer med funktionsnedsättning. Genom att ratificera konventionen har Finland förbundit sig att i enlighet med artikel 4 i konventionen stegvis skapa ett inkluderande utbildningssystem som innebär att undervisningen för alla barn ordnas i det allmänna utbildningssystemet, så att de har lika rätt till utveckling enligt individuella förutsättningar och lika rätt att delta i skolgemenskapen.
En elev behandlas mindre fördelaktigt än andra elever om hen inte får delta i en utflyktsdag som ingår i undervisningen. I undantagsfall är förvägran av rätt att delta inte direkt diskriminering. Då måste det för det första finnas en lagstadgad grund för särbehandling. Så är fallet om en elev på de grunder som anges i 36 § 1 eller 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning har förvägrats rätt att delta i undervisningen i skolan, alltså eleven har under utflykten avstängts från skolan för viss tid eller eleven har dagen före utflykten förvägrats undervisning för resten av skoldagen och följande skoldag. På motsvarande sätt är det en lagstadgad grund att inte ta med eleven på utflykten om det med stöd av 18 § 1 mom. 3 punkten i lagen om grundläggande utbildning har gjorts ett särskilt undervisningsarrangemang för eleven enligt vilket elevens undervisning under en viss tid ordnas någon annanstans än i skolan och att undervisningsarrangemanget gäller under utflykten. Det kan också anses att kraven på att syftet är godtagbart och metoden proportionell uppfylls när ett beslut om åtgärden har fattats på de grunder som anges i bestämmelserna i fråga. I andra situationer finns det ingen lagstadgad grund, varvid förvägran av rätten att delta i utflykten är direkt diskriminering.
Barnet hade utsatts för direkt diskriminering när hen inte hade tagits med på skolans skiddag. Enligt rättsstatsprincipen i 2 § 3 mom. i grundlagen skall all utövning av offentlig makt bygga på lag och i all offentlig verksamhet skall lag noggrant iakttas. Ordnande av undervisning är en offentlig förvaltningsuppgift där lagstiftningen om verksamheten bör iakttas. Kärnan i denna offentliga förvaltningsuppgift är att tillgodose elevens rätt till undervisning. Om rätten begränsas eller tillgodoses på ett annat sätt än för andra elever är det fråga om utövning av offentlig makt, vilket innebär att en myndighet eller en privat aktör som sköter en offentlig förvaltningsuppgift har getts befogenhet att bestämma om en persons rättigheter och skyldigheter. Avgörandet ska således grunda sig på lag. Utbildningsanordnaren kan inte be vårdnadshavaren om samtycke till ett lagstridigt förfarande. Utbildningsanordnaren ska avstå från all samtyckes- och avtalspraxis mellan hemmet och skolan som kan leda till att elevens rättigheter kränks eller annars till ett lagstridigt förfarande.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 29.06.2023
Diarienummer: LSSAVI/8955/2023
Den klagande ansåg att man i skolan hade gjort felaktiga barnskyddsanmälningar om dennes barn utan att först ingripa i barnets situation på annat sätt.
Regionförvaltningsverket konstaterade att skolans anställda har en skyldighet att göra en barnskyddsanmälan och att den inte äventyrar tillgodoseendet av barnets rättigheter.
Bland annat har skolans anställda enligt 25 § 1 mom. i barnskyddslagen en skyldighet att själva underrätta barnskyddsmyndigheten om de i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds. Anmälningsskyldigheten uppstår då oro väcks. En anställd inom barnskyddet ska i enlighet med 26 § i barnskyddslagen bedöma om man utifrån anmälan ska börja utreda behovet av barnskydd. Om barnet redan är klient hos barnskyddet ska den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter bedöma om det finns behov av att ändra hur barnskyddet ordnas eller om anmälan ger anledning att utreda ärendet. Syftet med anmälningsskyldigheten är att trygga barnets rätt enligt 1 § i barnskyddslagen till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd.
Att göra en barnskyddsanmälan strider aldrig mot barnets bästa Anmälan medför inga olägenheter för barnet och äventyrar inte tillgodoseendet av barnets rättigheter, även om barnskyddsmyndigheten anser att det överhuvudtaget inte är nödvändigt att utreda behovet av barnskydd, att det utifrån utredningen inte finns behov av stödåtgärder inom barnskyddet eller att anmälan inte ger anledning att ändra hur barnskyddet för ett barn som är klient hos barnskyddet ordnas.
Barnskyddslagen (417/2007) 1 §, 25 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 12.6.2023
Diarienummer: LSSAVI/4382/2022
Barnet gick i skola i specialklass på heltid och behövde stöd bland annat i interaktionen med andra människor. Det hade uppstått konfliktsituationer mellan barnet och de övriga eleverna i skolan. Den klagande lyfte i klagomålet fram barnets upplevelse av att barnet inte hörs i dessa situationer. Barnet anses skyldigt utan att få försvara sig. Enligt bildningsväsendets utredning hade specialläraren behandlat varje situation på tu man hand med barnet samt separat med vårdnadshavaren. Man hade strävat efter att styra barnets beteende med hjälp av framförhållning, strukturering och uppdelning. Barnet hade fått höra vilka förväntningar man har på beteendet, man hade skapat strukturer för olika situationer under skoldagen och gett personlig handledning till barnet. Situationerna hade ännu gåtts igenom separat vid ett gemensamt möte mellan representanter för undervisningsväsendet och social- och hälsovårdsväsendet.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade kommunens bildningsväsende på utbildningsanordnarens skyldighet att tillgodose barnets rätt att delta så att barnet ges möjlighet att uttrycka sin åsikt i ett ärende som gäller barnet självt, när individuella undervisnings- och stödbeslut som gäller barnet fattas och ärenden som gäller barnets skolgång behandlas.
Enligt 6 § 3 mom. i grundlagen skall barn ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Enligt artikel 12.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, som ratificerats av finska staten, skall konventionsstaterna tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Enligt 22 § i grundlagen skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Med det allmänna avses här både myndigheter och privata samfund som sköter offentliga förvaltningsuppgifter.
Utbildningsanordnaren är skyldig att tillgodose barnets rätt att delta i ärenden som gäller barnets skolgång. Att tillgodose denna rätt innebär att ett barn ges möjlighet att uttrycka sin åsikt i frågor som gäller barnets skolgång, såsom ordnande av stöd. Det är inte fråga om att överföra beslutanderätten till barnet, beslutsfattandet kvarstår hos den utbildningsanordnare som utövar offentlig makt. För att rätten ska tillgodoses förutsätts att barnet får tillräckligt med information på ett sätt som barnet förstår, så att det kan bilda sig en åsikt om en fråga som gäller barnet självt. För barnet återstår då att avgöra om hen vill uttrycka sin åsikt. Då barnet hörs på ett lämpligt sätt främjas barnets vilja att berätta sin åsikt i det ärende som ska avgöras.
Rätten att delta ska tillgodoses oberoende av huruvida barnets åsikt i slutändan har betydelse för hur undervisningen ordnas. Delaktighet och upplevelsen av att bli hörd kan ha en betydande inverkan på hur skolgången lyckas för ett barn som behöver regelbundet stöd. Barnet ansvarar inte för bedömningen och planeringen av stödbehovet, och utbildningsanordnaren fattar beslut om anordnandet av undervisningen och stödet. Genom att ta reda på barnets synpunkt kan de vuxna i skolan dock få information om vilka saker barnet upplever som svåra i skolan och därigenom få en uppfattning om vilka åtgärder som gör skolgången smidigare. På detta sätt tryggas samtidigt jämlika förutsättningar för andra barn i klassen att lära sig kunskaper och färdigheter och studera i en trygg studiemiljö. Att höra barnet kan öka de vuxnas förståelse för varför barnet beter sig utmanande, och då kan det vara lättare för de vuxna i skolan att konfronteras med situationer där barnet beter sig störande eller på ett sätt som kan vara skadligt mot andra människor. Om barnet får vara en aktiv aktör i frågor som gäller barnet självt kan detta förbättra interaktionen mellan barnet och de vuxna i skolan, vilket kan främja barnets beredskap att ta emot handledning och att svåra situationer i skolan kan lösas. Genom att tillgodose rätten att delta tryggar man i många avseenden det att barnen har jämlika förutsättningar i skolan att utvecklas individuellt och att de kan uppleva att de hör till skolgemenskapen. Att tillgodose rätten ligger inte bara i den stödbehövande elevens intresse, utan i alla elevers och hela skolgemenskapens intresse.
Bildningsväsendets utredning gav uppfattningen att barnet inte hade getts möjlighet att vara en aktiv aktör i frågor som gällde barnets skolgång. De vuxna i skolan hade fört diskussioner med barnet, men diskussionerna verkade inte vara ömsesidiga på så sätt att man verkligen skulle ha velat höra barnets åsikt och att den vuxna skulle ha motiverat sitt avvikande tillvägagångssätt.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Tidpunkt för avgörande: 26.1.2023
Diarienummer: LSSAVI/19593/2022
Regionförvaltningsverket fick in ett klagomål där den klagande menade att skolan ordnat aktiviteter som inte ingår i läroplanen samt religiösa evenemang i samband med Halloween som inte var förenliga med den finländska kulturen. Enligt klagomålet hade aktiviteterna i skolan ockulta inslag där vuxna klätt ut sig till zombier vilket ansågs vara skrämmande och skapa otrygghet för barnen. Därtill hade skolan också bjudit in en trollkarl till skolan.
Av kommunens utredning framkom det att eleverna i förskolans eftermiddagsverksamhet pysslat olika figurer som ofta förknippas med det kommersiella Halloweenfirandet under ledning av en studerande som varit på praktik i skolan. Planeringen och genomförandet av projektet har godkänts av skolans ledning med förbehållningen att det plockas bort innan Alla helgons dag för att inte förväxlas med den kristna helgen.
Ungefär samma tid hade skolans femteklassister deltagit i uteskolverksamhet där ledarna klätt ut sig till utrotningshotade bakterier för att belysa mikrober och bakterier som finns i naturen. Detta har inte haft något samband med Halloween. Enligt utredningen var responsen för utställningen och uteskolverksamheten positiv både från eleverna och deras vårdnadshavare. Skolan hade inte enligt utredningen fått kännedom om att evenemangen upplevts skrämmande.
Skolan hade enligt utredningen bjudit in en etablerad finskspråkig trollkonstnär från nöjesbranschen som var en del av det kultur- och språkberikande programmet i skolan.
Regionförvaltningsverket ansåg inte att kommunen i fråga skulle ha agerat lagstridigt i de sammanhang som framförts i klagomålet.
Religions- och samvetsfriheten innebär att var och en har rätt att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Enligt utbildningsstyrelsens anvisningar ska religiösa evenemang och förrättningar ordnas separat från annan verksamhet i skolan, och de ska också namnges på ett sådant sätt att eleverna och vårdnadshavarna får en korrekt uppfattning om deras religiösa karaktär. För att veta ifall dessa rättsnormer ska tillämpas granskade regionförvaltningsverket ifall evenemangen hade haft religiös karaktär. För detta tillämpades en religionsvetenskaplig utredning som gjorts i samband med ett tidigare case enligt vilken en religiös rit kännetecknas av att den är en regelbunden, medveten handling som är explicit sammankopplad med en religion. Regionförvaltningsverket ansåg att det som beskrivits i klagomålet inte i kunde ses som religionsutövning i ljuset av utredningen. Därtill ansåg regionförvaltningsverket att det är förenligt med läroplanen att bekanta sig med kultur av olika slag och samtidigt få språkberikande inslag i verksamheten.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 10.8.2023
diarienummer LSSAVI/14894/2022
En socialarbetare med ansvar för ett barn som var placerat utanför det egna hemmet gjorde ett klagomål gällande klasslärarens osakliga bemötande av barnet. Till klagomålet hade bifogats barnets berättelse där barnet skrev att hen hade känt sig otrygg i skolan under flera års tid.
Enligt lärarens redogörelse hade hen inte behandlat barnet på något annat sätt än de andra barnen i klassen. Enligt rektorns redogörelse borde läraren mer finkänsligt ha beaktat barnets situation och bakgrund. Enligt rektorns redogörelse verkade det som att läraren inte hade tillräcklig information eller tillräckliga färdigheter för bemötandet av barnet. Enligt redogörelserna verkade det emellertid som om läraren inte hade behandlat barnet annorlunda än de andra eleverna i motsvarande situationer.
Regionförvaltningsverket underrättade utbildningsanordnaren om sin uppfattning att för att skolan ska kunna tillgodose barnets rättigheter enligt lagen om grundläggande utbildning ska den vid behov på eget initiativ försäkra sig om att den av socialvårdsmyndigheten får nödvändiga uppgifter om ett barn som vårdas utanför hemmet.
I motiveringen lyfte regionförvaltningsverket fram att man i undervisningen ska samarbeta med hemmen. Skolans anställda har en allmän skyldighet att samarbeta med elevernas vårdnadshavare. Omhändertagande av ett barn påverkar vem som representerar barnet i skolärenden. Under den tid som barnet är placerat utanför sitt eget hem är det välfärdsområdet som har placerat barnet som har beslutanderätt när det gäller omsorgen om barnet. I praktiken är det socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter som är barnets lagliga representant under placeringen och som utövar beslutanderätten. Till omsorgen hör att sköta om barnets skolgång. Socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter ska samarbeta med den grundläggande utbildningen under den tid barnet är placerat utanför sitt eget hem. Socialarbetaren ska under placeringen samarbeta med både vårdnadshavarna och fosterföräldrarna, men är den som i sista hand fattar besluten om barnet till den del det är nödvändigt för att syftet med vården utanför hemmet ska uppnås. Socialarbetaren är alltså den primära personen som utbildningsanordnaren ska samarbeta med. Å andra sidan ansvarar fosterföräldrarna för barnets vardag och de är enligt barnskyddslagen skyldiga att samarbeta med utbildningsanordnaren. Därför är det i praktiken nödvändigt för dem att vara barnets lagliga företrädare.
På basis av det ovan anförda anser regionförvaltningsverket att socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter har till uppgift att komma överens med fosterföräldrarna om till vilka delar vardera parten samarbetar med utbildningsanordnaren och är barnets lagliga företrädare. Socialarbetaren ska anteckna det som överenskommits i barnets klientplan. Enligt barnskyddslagen ska det i klientplanen antecknas hur barnets utbildning ordnas under placeringen. Socialarbetaren som ansvarar för barnets angelägenheter har till uppgift att säkerställa att utbildningsanordnaren känner till vad man har kommit överens om när det gäller vem som representerar barnet.
I lagen om grundläggande utbildning bestäms det att trots bestämmelserna om sekretess har en utbildningsanordnare för att kunna ordna undervisningen för en elev rätt att avgiftsfritt få nödvändiga uppgifter av social- och hälsovårdsmyndigheterna. Enligt socialarbetaren som ansvarade för barnets angelägenheter kände skolan till barnets bakgrund. Barnet hade före omhändertagandet upplevt allvarlig och långvarig illabehandling. Enligt lärarens redogörelse hade hen inte haft tillräcklig information om barnets bakgrund. Det framgår inte av rektorns redogörelse vilken information skolan hade haft och hurudan informationsgången i skolan hade varit. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning borde i första hand socialarbetaren som ansvarade för barnets angelägenheter eller fosterföräldrarna som hen befullmäktigat ha sett till att läraren som undervisade barnet hade de uppgifter som behövdes för att ordna undervisningen för eleven. För att barnets bästa ska kunna tillgodoses är det å andra sidan viktigt att utbildningsanordnaren säkerställer att socialarbetaren eller fosterföräldrarna har gett all den information om barnet som har betydelse bland annat för att barnet ska kunna känna sig tryggt i skolan. Utbildningsanordnarens rätt att få nödvändiga uppgifter om barnet för att ordna undervisningen ska enligt regionförvaltningsverkets uppfattning tolkas utifrån tillgodoseendet av barnets rättigheter: information som fås från barnskyddet är nödvändig för utbildningsanordnaren om informationen gör det möjligt att tillgodose barnets rättigheter enligt lagen om grundläggande utbildning på ett bättre sätt än utan den här informationen. Regionförvaltningsverket poängterar att när det gäller barn som är placerade utanför hemmet har tjänsteinnehavarna inom både socialvården och undervisningsväsendet en särskild skyldighet att sörja för ett gott informationsutbyte och samarbete i enlighet med barnets bästa.
Centrala lagar
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Undervisnings- och kulturväsendet
Beslutsdatum 9.6.2023
Diarienummer: LSAVI/13081/2022
I klagomålet kritiserades bildningsdirektörens agerande bland annat gällande granskningen av ett beslut om särskilt stöd och beviljande av personlig assistent.
Regionförvaltningsverket gjorde kommunens bildningsdirektör allvarligt uppmärksam på innehållet i paragraferna 17 och 42 i lagen om grundläggande utbildning och paragraferna 34 och 45 i förvaltningslagen. Innan ett beslut om granskningen av särskilt stöd meddelades skaffades inte någon pedagogisk utredning, vilket förutsätts enligt lagen om grundläggande utbildning. Eleven eller hens vårdnadshavare hördes inte innan beslutet fattades på det sätt som förvaltningslagen kräver. I beslutet nämndes inte heller alls de bestämmelser som hade tillämpats, trots att detta krävs enligt förvaltningslagen. Bildningsdirektörens beslut innehöll också en felaktig anvisning om hur ändring kan sökas. I enlighet med lagen om grundläggande utbildning skulle behörig myndighet i ärendet ha varit regionförvaltningsverket, inte det kommunala organet.
Regionförvaltningsverket delgav även bildningsdirektören sin uppfattning att förvaltningslagens krav på gott språkbruk skulle ha krävt att bildningsdirektören kommunicerade tydligare och mer exakt med klaganden. Bildningsdirektörens kommunikation innehöll flera inkonsekvenser och otydligheter. Även beslutet om särskilt stöd innehöll en otydlig formulering att den personliga assistenten ”huvudsakligen” var personlig assistent för klagandens barn.
Regionförvaltningsverket anser att det är ännu viktigare med ett gott språkbruk och ett empatiskt och interaktivt förhållningssätt när ärenden som rör särskilt stöd och motsvarande teman behandlas eftersom de ofta är sensitiva och har synnerligen betydande konsekvenser för elevens skolvardag. Tjänsteinnehavaren borde i samband med ärendet särskilt noggrant ha beaktat vikten av att använda ett sakligt, klart och begripligt språk.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 16.2.2023
diarienummer ISAVI/562/2022
Ärendet gällde ändring av skolplats utan ett beslut som det är möjligt att söka ändring av. Barnet bodde med beslut av tingsrätten med sin närförälder på en annan ort än distansföräldern. Barnet hade anvisats en närskola på den ort där hen bodde med närföräldern. Distansföräldern anmälde barnet till en skola i den kommun hen bodde i med motiveringen att barnet hade flyttat till hen. Barnet deltog i undervisningen i skolan i kommunen där distansföräldern bodde, men i inget skede ett gjordes ett beslut om elevintagning som möjliggjort sökande av ändring. Barnets närskola förblev skolan som var belägen i närförälderns kommun. Föräldrarna hade olika åsikt om var barnets bostadsort.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland delgav kommunens direktör och rektorn för enhetsskolan och gymnasiet sin uppfattning om att ifall kommunen ansett barnet vara bosatt på sitt område och därmed vara skyldig att ordna grundutbildning i enlighet med 4 § i lagen om grundläggande utbildning, borde kommunen enligt 6 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ha anvisat barnet en närskola och fattat ett administrativt beslut on elevintagning som det är möjligt att söka ändring av.
Regionförvaltningsverket lyfte i sitt beslut fram att kommunen är skyldig att ordna grundläggande utbildning för barn i läropliktig ålder som bor inom kommunens område. Det avgörande kriteriet för plikten att ordna utbildning är den faktiska permanenta vistelsen inom kommunen. Skyldigheten omfattar alltså även barn vars hemkommun är någon annan kommun. Ifall kommunen anser barnet vara bosatt inom sitt område och omfattas av skyldigheten att ordna grundläggande utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning, ska kommunen anvisa barnet en närskola och fatta ett administrativt beslut om närskola som det är möjligt att söka ändring av. Utan ett officiellt administrativt beslut om skolplats förblir ärenden i anslutning till barnets skolgång, såsom elevens rättigheter och behandling av uppgifter, oklara ur ett juridiskt perspektiv. Det är viktigt både för elevens och skolans rättskydd att beslutet fattas. Skolgången ska tryggas även i lägen där vårdnadshavarna är oense om hos vem barnet bor. Det är skäl för skolan att med låg tröskel vara i kontakt med barnets bägge vårdnadshavare och sträva till att utreda frågan om barnets bostadsort.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 8.11.2022
diarienummer ISAVI/9205/2021
Ärendet handlade om att ordna barnets undervisning och skolgång. De klagande lyfte i sitt klagomål fram att stödet inte förverkligades från första klass under flera olika läsår. Barnet hade utmaningar med exekutiva funktioner och behövde stöd för sin skolgång. Även i skolan väcktes oro över barnets skolgång. Barnet rekommenderades undervisning i smågrupper, men de klagande ville att den bekanta klassen och kompisarna skulle bevaras. De klagande bad om en handledare till barnet som stöd för skolgången, denne arbetade också sedan tillsammans med barnet. Det framkom senare att handledaren inte var på plats på det sätt som avtalats. Enligt skolan diskuterades ordnandet av stöd för skolgången med de klagande och kontakten till dem gällande barnets ärenden var intensiv. Klagandena och skolan hade avvikande åsikter om barnets utmaningar i skolan, ordnandet av skolgången och kommunikationen om dem.
Regionförvaltningsverket kunde inte utifrån den erhållna utredningen konstatera sådant lagstridigt förfarande eller underlåtenhet att fullgöra en skyldighet av skolans tjänsteinnehavare inom kommunens undervisningsväsende som skulle ha föranlett regionförvaltningsverket att vidta åtgärder.
Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut att skolan på behörigt sätt hade beaktat klagandenas oro och vidtagit åtgärder för att utreda barnets stödbehov samt för att genomföra stödet. Regionförvaltningsverket konstaterade att utbildningsanordnaren beslutar om assistenttjänster. Barnet hade inte anvisats tjänster som tillhandahålls av en personlig assistent och på klagandenas önskan hade det inte upprättats handlingar för allmänt eller intensifierat stöd för inlärning, där behovet av assistenttjänster hade granskats. Regionförvaltningsverket konstaterade dessutom utifrån de omständigheter som framkommit i klagomålet och redogörelserna i ärendet, att det är viktigt att som förvaltningsförfaranden skilja mellan ordnandet av stöd för barnets lärande och elevvården. Stödet för lärandet ordnas på tre nivåer i enlighet med lagen om grundläggande utbildning och elevvården i enlighet med lagen om elev- och studerandevård. Stödet på tre nivåer enligt lagen om grundläggande utbildning är stöd för barnets inlärnings- eller skolgångssvårigheter och verksamheten enligt lagen om elevvård har vanligtvis ett bredare samband med elevens situation. I elevregistret sparas uppgifter enligt lagen om grundläggande utbildning om ordnande och genomförande av undervisning, såsom uppgifter om ordnande av stöd på tre nivåer för lärandet. I enlighet med 20 § 2 mom. i elevvårdslagen föreskrivs särskilt om patientjournaler och klientjournaler samt utlämnande av dem. I praktiken utgör dock stödet för lärandet och elevvården en helhet. Om eleven också behöver individuellt inriktat elevstöd grundar sig det på frivillighet och förutsätter samtycke.
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Undervisnings- och kulturväsendet
Beslutsdatum: 16.1.2023
Diarienummer: LSAVI/715/2022
Till regionförvaltningsverket hade lämnats in ett klagomål där klaganden kritiserar skolans undervisningsverksamhet. I skolan har man i undervisningen använt ett vårdbälte, vars syfte har varit att förhindra att eleven eventuellt rymmer och annat oönskat beteende under skoldagen. Utbildningsanordnaren har motiverat användningen av bälte med 29 § i lagen om grundläggande utbildning och hänvisat till att det i elevens personliga undervisningsplan tillsammans med vårdnadshavaren har antecknats om användningen av bälte och principerna kring det. Vårdnadshavaren har tidigare diskuterat med skolan om att användningen av bältet bör begränsas till utomhussituationer och om att gradvis slopa användningen. Under 2022 hade vårdnadshavaren blivit medveten om att lagen om grundläggande utbildning inte känner till begränsande anordningar och därför kan sådana inte användas i undervisningsverksamheten.
Då bältet inte längre användes fick det tråkiga konsekvenser för barnet i hens vårdnad. I flera veckors tid kunde eleven inte delta i uterasterna och det blev ett avbrott i skolskjutsarna, vilket ledde till att vårdnadshavaren själv var tvungen att transportera eleven till skolan. Klaganden kritiserade lösningarna som diskriminerande och ansåg att de varken grundade sig på lagen om grundläggande utbildning eller på förordningen, utan i själva verket utgjorde ett straff för att vårdnadshavaren hade krävt att bältet skulle slopas.
Staden ansåg att eleven inte kunde röra sig tryggt utomhus utan bälte och motiverade det med att det i närheten av skolan fanns en byggarbetsplats och mycket tung trafik som kunde ha utgjort en fara för eleven. Dessutom ansåg staden att skolskjutsarna tillfälligt skulle avbrytas eftersom elevens beteende under skolskjutsarna var oförutsägbart.
Regionförvaltningsverket har gett staden en anmärkning om verksamhet som strider mot 7 § i grundlagen och som innebär att eleven har varit föremål för onödiga begränsningsåtgärder som inte omfattas av lagen om grundläggande utbildning. Regionförvaltningsverket har dessutom fäst stadens uppmärksamhet vid att det i elevens personliga undervisningsplan uttryckligen konstateras att elevens uteraster har ansetts vara särskilt viktiga för eleven, och ändå beslutade man att vägra eleven att delta i dem.
Staden motiverade begränsningen av uterasterna med stöd av 29 § i lagen om grundläggande utbildning, utifrån vilken den ansåg att utbildningsanordnaren inte kunde ordna uteraster för eleven eftersom de kunde utgöra fara för eleven då vårdbältet inte längre användes. Eftersom lagen om grundläggande utbildning inte känner till några begränsningsåtgärder kan användningen av vårdbälte inte motiveras med den lagen. Regionförvaltningsverket bedömer att utbildningsanordnaren inte har planerat uterasterna, som var särskilt viktiga för eleven, så att de kunde ordnas på ett tryggt sätt för eleven. Eftersom det i elevens personliga undervisningsplan uttryckligen nämns hur viktiga uterasterna är för eleven borde utbildningsanordnaren ha fäst uppmärksamhet vid att eleven kunde ha deltagit i uterasterna. Regionförvaltningsverket kritiserade också staden för att användningen av bältet motiverades med vårdnadshavarens och elevens samtycke. I motiveringen hänvisade regionförvaltningsverket till biträdande justitieombudsmannens beslut, EOK/3176/2020, där det sägs att vårdnadshavarens samtycke till begränsningsåtgärder inte berättigar till att använda dem. Regionförvaltningsverket påpekade i sitt beslut att eleven inte heller kan ge sitt samtycke till att bältet används.
Enligt regionförvaltningsverket ska skolskjutsarna planeras så att rätten till skolskjuts inte går förlorad. I motiveringen hänvisade regionförvaltningsverket till högsta förvaltningsdomstolens avgörande, där man i beslut om skolresestöd ska fästa uppmärksamhet vid särdragen i enskilda fall. Eftersom skolskjutsarna kunde återupptas med hjälp av en personlig assistent som deltog i skjutsen, ansåg regionförvaltningsverket att skjutsarna kunde ha ordnats kontinuerligt genom det här arrangemanget.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 13.10.2022
diarienummer LSSAVI/14631/2021
Den klagande ansåg att skolans s.k. uppryckningsblankett (ryhtilomake på finska) var tvivelaktig med tanke på elevens rättsskydd, dataskydd och styrning av uppförandet. Som exempel lyfte hen fram en situation som inträffat under en rast, till följd av vilken läraren hade gett den klagandes barn en uppryckningslapp (ryhtilappu).
Av den erhållna utredningen framgick att man i skolan använde uppryckningslappar som primär metod för att vägleda elever till ett ändamålsenligt uppförande. Syftet var att få eleven att reflektera över sitt agerande. Uppryckningslappen hade utvecklats som ett mellanskede före fostrande samtal, i stället för gammalmodiga kvarsittningar. Eleven kallades i regel till fostrande samtal först efter tre uppryckningslappar. Det fostrande samtalet hölls i allmänhet av två lärare efter skoldagen och en vårdnadshavare bjöds in till samtalet. Skolan ansåg att användningen av uppryckningslappar var ett snabbt sätt att ingripa i elevers uppförande under skoldagen.
Regionförvaltningsverket delgav skolan sin uppfattning om specificeringen av elevens agerande i samband med vägledningen av uppförandet, beaktandet av barnets rätt att delta som en grundläggande och mänsklig rättighet vid vägledningen av uppförandet, användningen av uppryckningslappar samt fostrande samtal som den primära åtgärden i vägledningen av elevers uppförande.
Regionförvaltningsverket ansåg att användningen av uppryckningslappar de facto handlade om ett fostrande samtal och uppmanade skolan att upphöra med användningen av lappen. I skolan hade det fostrande samtalet gjorts till en mer betydande styrningsmetod än vad som avses i lagen. Regionförvaltningsverket framförde sin uppfattning om syftet med, och genomförandet av, fostrande samtal delvis genom hur man hade agerat i fråga om användningen av uppryckningslappen i den situation som klagomålet gällde.
I 35 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning åläggs eleven skyldighet att uppträda korrekt. Fostrande samtal som föreskrivs i 35 a § i lagen om grundläggande utbildning är avsett att vara det primära sättet att styra elevens uppförande i situationer när det finns behov av få eleven att stanna upp och fundera mer ingående över sitt eget uppförande. På grund av den mångfald av situationer som uppkommer i skolan är det inte ändamålsenligt att tolka det som att man alltid ska ingripa i elevens uppförande med fostrande samtal, eftersom ett kort samtal med eleven ofta räcker.
Syftet med fostrande samtal är att behandla elevens uppförande på ett interaktivt sätt. Enligt 35 a § i lagen om grundläggande utbildning specificeras i samråd med eleven den gärning eller försummelse som föranlett åtgärden och vid behov utreds i mera omfattande utsträckning orsakerna till uppförandet och dess konsekvenser, samt de medel som står till buds för att förbättra elevens uppförande i skolan och hens välbefinnande. Kravet på specificering förutsätter att en vuxen i skolan noggrant bedömer på vilka grunder det är skäl att ingripa i elevens uppförande. Där är det även i vidare bemärkelse fråga om myndighetens skyldighet enligt 21 § i grundlagen att motivera beslut. I grundlagen uttrycks motiveringsskyldigheten som ett grundläggande och skyddat värde som alltid ska iakttas i styrningen av elevens uppförande.
På uppryckningslappen som gällde en situation som inträffat under en rast hade läraren antecknat "osakligt språkbruk riktat till läraren". Regionförvaltningsverket ansåg att läraren kan förutsättas specificera på basis av vilket beteende hen styr eleven. Syftet med granskningen av det egna uppförandet uppfylls inte om eleven inte får veta vad i det egna uppförandet hen ska bedöma.
Enligt skolans utredning ansågs barnets delaktighet vara en aspekt som gav uppryckningslappen mervärde. Regionförvaltningsverket konstaterade att delaktighet inte kan betraktas som ett mervärde eftersom det är barnets grundläggande och mänskliga rättighet att delta i behandlingen av ett ärende som gäller barnet självt och att uttrycka sin åsikt om detta. Den vuxna måste beakta detta när beslutet fattas. Utredningen väckte misstanke om huruvida läraren hade gett eleven möjlighet att uttrycka sin åsikt om sitt eget uppförande i situationen som inträffat på rasten. Tillgodoseendet av rätten att delta hade haft särskild betydelse eftersom eleven och läraren hade varit mycket oense om hur eleven hade agerat i situationen i fråga.
Enligt 35 a § i lagen om grundläggande utbildning kan ett fostrande samtal ordnas på en gång eller i flera delar under eller utanför skoldagen. Samtalet ska dokumenteras och elevens vårdnadshavare ska informeras om samtalet. Vårdnadshavaren ska beredas möjlighet att delta i det fostrande samtalet eller en del av det, om det anses nödvändigt.
I regeringens proposition om reformen av regleringen av arbetsfred (RP 66/2013 s. 45) framförs att ett fostrande samtal bör kunna ordnas som planerat, men på ett flexibelt sätt och tidsmässigt nära tillfället då det osakliga uppförandet iakttagits. Samtalet måste med andra ord äga rum inom kort, och samtalet ska behandla en enskild situation. 35 a § i lagen om grundläggande utbildning ger skolan omfattande prövningsrätt i fråga om när det är nödvändigt att kalla vårdnadshavaren till platsen. Om man i skolan har varit tvungen att ingripa i elevens uppförande flera gånger finns det inget hinder för att separat bjuda in vårdnadshavaren till skolan för att diskutera elevens uppförande. Det är till och med motiverat att göra så eftersom vårdnadshavaren enligt 1 § och 4 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt har det primära ansvaret för fostran av sitt barn. I 3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning åläggs utbildningsanordnaren dessutom i allmänhet till samarbete mellan hem och skola.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 35 a §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 5.12.2022
diarienummer LSSAVI/1734/2022
Enligt klaganden hade hens barn mobbats i skolan i ett och ett halvt år. Klassföreståndaren, rektorn och skolkuratorn hade känt till mobbandet. Ärendet hade behandlats, men det hade inte medfört några ändringar och mobbningen hade fortsatt. Enligt den klagande hade skolans åtgärder varit otillräckliga för att utreda ärendet. Barnet hade självdestruktiva tankar och var inte intresserad av skolgång.
Enligt skolans utredning hade det i den undervisningsgrupp som den klagandes barn deltog i framkommit problem med gruppdynamiken och de inbördes sociala relationerna som gällde flera elever i gruppen. I gruppen hade samma barn upplevt sig vara föremål för osakliga kommentarer. Samtidigt hade andra anklagat dem för liknande handlingar. Flera åtgärder hade vidtagits för att rätta till situationen, både för gruppen gemensamt och för individerna. Vårdnadshavarna hade upprepade gånger informerats om händelserna och åtgärderna samt fått anvisningar för diskussioner hemma. Flera anställda vid skolan och elevhälsan hade deltagit i åtgärderna, var och en i sin roll enligt verksamhetsmodellen. Läget hade följts upp mellan åtgärderna.
Regionförvaltningsverket anser att elevernas rätt till en trygg studiemiljö hade förverkligats. Regionförvaltningsverket uppmanade dock skolans anställda att fundera på om det är möjligt att ytterligare förbättra den gemensamma atmosfären som förebygger mobbning genom interna åtgärder eller genom samarbete mellan hemmet och skolan.
I motiveringarna framförde regionförvaltningsverket att undervisningen ska ske i samarbete med hemmen. Skolans lärare eller rektor ska meddela om trakasserier, mobbning, diskriminering eller våld som skett i studiemiljön eller under skolvägen och som kommit till henskännedom till vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare för den elev som misstänks för detta och för den elev som utsatts för detta. Regionförvaltningsverket ansåg att det är viktigt att skolan håller kontakt med hemmen också i situationer där det inte är fråga om mobbning utan om meningsskiljaktigheter mellan eleverna och tillhörande uppgörelser. I och med kontakten ges vårdnadshavarna möjlighet att förverkliga sitt primära fostringsansvar när de kan diskutera med sitt barn och vid behov vägleda barnet att agera på ett annat sätt i fortsättningen. Genom kontakten ges vårdnadshavarna också information för ordnande av nödvändig övervakning och omsorg. Vårdnadshavaren kan sedan tillsammans med sitt barn söka sig till de social- och hälsovårdstjänster som är nödvändiga för barnet.
Eleven har rätt till en trygg studiemiljö. Regionförvaltningsverket ansåg att tillgodoseendet av rätten inte förutsätter att man i skolan kan förhindra alla tviste-, mobbnings- och andra motsvarande situationer mellan eleverna. I sista hand är det upp till eleverna hur de beter sig i skolan. Allt skadligt beteende kan inte förhindras på förhand, även om man måste sträva till det med olika åtgärder. Förverkligandet av rätten till en trygg studiemiljö kan således inte i första hand bedömas utifrån om mobbning och annat skadligt beteende förekommer i skolan. Det väsentliga är hur man i skolan ingriper i beteendet i och hur man följer upp att det skadliga beteendet inte fortsätter.
Regionförvaltningsverket ansåg att elevernas rätt till en trygg studiemiljö hade förverkligats. Eleverna hade behandlats jämlikt och tvister som framkommit hade behandlats opartiskt. Tvister hade utretts med både utbildningsanordnarens och elevhälsans metoder och i samarbete med de elever som var delaktiga i situationerna och deras vårdnadshavare, effekterna av åtgärderna hade även följts upp. Regionförvaltningsverket betonade dock ännu den generellt inriktade elevhälsans betydelse för skapandet av en välmående skolgemenskap. Syftet med åtgärderna inom den generellt inriktade elevhälsan är att i hela skolgemenskapen främja bland annat elevernas välbefinnande, växelverkan och tryggheten i studiemiljön.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 25.1.2022
Diarienummer: LSSAVI/971/2021
Den klagandes barn hade behov av stöd för skolgången och inlärningen i skolan. Klaganden kritiserade att klassläraren inte hade ordnat barnets undervisning och stöd i enlighet med hens och de utomstående experternas förslag.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolan hade förfarit lagenligt vid ordnandet av barnets undervisning och stöd. Barnet hade fått tillräckligt stöd för skolgången och inlärningen i skolan. Det hörde till de anställda vid skolan som ansvarade för barnets undervisning att fatta beslut om hur undervisningen och stödet skulle ordnas.
Regionförvaltningsverket konstaterade att klassläraren och andra lärare som ansvarade för att ordna undervisning och stöd för barnet inte behövde agera i enlighet med den klagandes krav utan lärarna hade ordnat det stöd för barnet som de hade bedömt att barnet behövde.
Enligt 3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska undervisningen ske i samarbete med hemmen. Bestämmelsen förpliktar utbildningsanordnaren allmänt till samarbete mellan hemmet och skolan. Det innebär inte att utbildningsanordnaren ska få vårdnadshavarens samtycke till lösningar som gäller ordnandet av barnets undervisning och stöd eller till att beslut fattas i enlighet med vårdnadshavarens krav. Utbildningsanordnaren utövar den behörighet som ges utbildningsanordnaren i lagen om grundläggande utbildning och beslutar om ordnande av undervisning och stöd för barn med några särskilt föreskrivna undantag. Vid skötseln av uppgiften ska utbildningsanordnaren noggrant följa lagen i enlighet med 2 § 3 mom. i grundlagen. Laglighetsprincipen som uttrycks i bestämmelsen innebär att lösningarna för att ordna elevens undervisning och stöd ska grunda sig på lagstiftningen. De kan inte grunda sig på avtal mellan vårdnadshavaren och skolan eller på vårdnadshavarens krav.
Grundlagen (731/1999) 2 §
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 3 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Sektor: Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 1.9.2022
Diarienummer: LSSAVI/18945/2021
Förvaltningsdomstolen hade genom sitt beslut i februari upphävt bildningsdirektörens beslut om elevens biträdestjänster och återförvisat ärendet till bildningsdirektören för ny behandling. Den klagande kritiserade att bildningsdirektören efter detta inte hade fattat något skriftligt förvaltningsbeslut om barnets biträdesärende. Bildningsdirektören hade enligt sin utredning fattat ett beslut i november samma år när man hade kommit fram till en lösning som tillfredsställde familjen. Av utredningen framgick att klaganden hade deltagit aktivt i processen för att rekrytera ett biträde.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade bildningsväsendet i kommunen om att utöver att beslutsfattandet ska ske utan dröjsmål, har utbildningsanordnaren behörighet att i egenskap av utövare av offentlig makt avgöra ett ärende som gäller elevens rättigheter eller skyldigheter.
Beslut om biträdestjänster som avses i 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning är utövning av offentlig makt, vilket innebär att en myndighet eller ibland också en privat aktör, såsom en privat utbildningsanordnare, har lagstadgad befogenhet att bestämma om en persons rättigheter eller skyldigheter. Utövning av offentlig makt innebär att samtycke inte behövs och ska inte heller begäras av den part som är föremål för avgörandet eller dennes lagliga företrädare, såsom elevens vårdnadshavare, vid avgörandet av ett ärende gällande partens rättigheter eller skyldigheter.
Ordnandet av grundläggande utbildning är en offentlig förvaltningsuppgift som i lagen om grundläggande utbildning i första hand åläggs kommunerna. Utbildningsanordnaren fattar allmänna och elevspecifika beslut om skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift, om inte beslutanderätten i en enskild situation har getts eleven eller dennes vårdnadshavare i lagen om grundläggande utbildning. Skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter förutsätter ofta att utbildningsanordnaren utövar offentlig makt, vilket enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska grunda sig på lag. Offentlig makt utövas inom den grundläggande utbildningen när en elevs ärende avgörs genom ett förvaltningsbeslut eller när det i undervisningssituationer eller annars i skolan eller under skoltiden på någon annan undervisningsplats bestäms om elevens rättigheter eller skyldigheter, såsom att eleven förvägras undervisning under resten av lektionen, varvid man ingriper i elevens rätt att få undervisning enligt 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
Enligt 3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska undervisningen genomföras i samarbete med hemmen. Bestämmelsen förpliktar utbildningsanordnaren allmänt till samarbete mellan hemmet och skolan. Det innebär inte att utbildningsanordnaren ska få vårdnadshavarens samtycke till lösningar som gäller ordnandet av barnets undervisning och stöd eller till att beslut fattas i enlighet med vårdnadshavarens krav.
Efter att förvaltningsdomstolen upphävt det tidigare beslutet borde bildningsdirektören ha fattat ett nytt skriftligt förvaltningsbeslut om biträdestjänster enligt 43 § i förvaltningslagen utan ogrundat dröjsmål i enlighet med 23 § i förvaltningslagen. Bildningsdirektören borde självständigt ha avgjort hur elevens biträdestjänster skulle ordnas. Vårdnadshavarna hade kunnat höras i ärendet, men de borde inte ha getts möjlighet att bestämma vilken typ av biträde som anställs som stöd för barnet.
Enligt utredningen hade eleven under hela sin skolgång kontinuerligt haft tillgång till biträdestjänster. Trots fördröjningen i beslutsfattandet hade eleven fått tillräckligt stöd av ett biträde , som hade ordnats på ett pedagogiskt motiverat sätt. Den i 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning fastställda rätten att få tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när stödbehovet uppstår hade således förverkligats, vilket regionförvaltningsverket ansåg vara väsentligt för eleven.
Finlands grundlag (731/1999) 2 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Sektor: Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 27.5.2022
Diarienummer: LSSAVI/8705/2021
Klaganden framförde att hens barn inte hade fått stöd i skolan på årskurs ett för att göra framsteg vid inlärningen efter frånvaro på grund av sjukdom eller avsaknad av coronatestresultat. Från skolans sida hade man inte heller givit hemuppgifter. Barnet hade under läsåret varit frånvarande från skolan sammanlagt 41 dagar. Rektorn motiverade i sin utredning att luckor i inlärningen som orsakats av barnets frånvaro hade åtgärdats med hjälp av stödåtgärder under skoldagarna enligt barnets ork, främst av handledaren och specialläraren. Rektorn ansåg att det inte är nyttigt för alla, särskilt inte för små elever, att stanna för läxläsning eller stödundervisning efter skoldagen, eftersom redan en vanlig skoldag belastar barnet.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade undervisningsväsendet i kommunen om elevens rätt att få stödundervisning.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolan av ändamålsenlighetsskäl inte kunde låta bli att ordna stödundervisning för eleven när hen på grund av frånvaro hade blivit efter i sina studier. Enligt 16 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har en elev som tillfälligt har hamnat efter i sina studier rätt till stödundervisning. Enligt 9 § i läropliktslagen är vårdnadshavarna skyldiga att se till att ett läropliktigt barn fullgör sin läroplikt. Skyldigheten kan anses omfatta att vårdnadshavarna utreder vilka barnets skoluppgifter är om barnet är frånvarande från skolan och inte själv kan utreda saken. Detta för att barnet ska kunna utföra uppgifter hemma till den del det är möjligt med beaktande av orsaken till frånvaron. Vårdnadshavarna ska också i enlighet med sina förutsättningar hjälpa barnet att utföra sina uppgifter. Vårdnadshavarna ansvarar i vilket fall som helst inte för undervisningen och stödet för inlärningen. Skolan kan inte heller låta bli att ge eleven stöd på grund av frånvaro på den grunden att vårdnadshavarna inte har fullgjort sitt tillsynsansvar enligt 9 § i läropliktslagen. I skolan ska eleven alltid ges stödundervisning när villkoret i 16 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning uppfylls, dvs. eleven har blivit efter i sina studier. Elevens ork kan beaktas vid mängden stödundervisning.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 16 §
Läropliktslagen (1214/2020) 9 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 18.11.2022
Diarienummer: LSSAVI/15423/2021
Barnet bodde på en rehabiliteringsenhet inom vården för personer med intellektuell funktionsnedsättning och gick i en specialskola i samma byggnad. Klaganden ansåg att hens barn hade diskriminerats i skolan: läraren hade ringt klaganden på fredag eftermiddag och meddelat att man vid ett möte i skolan hade beslutat att barnet skulle vara sjukledigt de följande två veckorna, varvid det inte ordnas undervisning för barnet i skolan eller rehabiliteringsenheten.
Av skolans redogörelse framgick att rektorn hade beslutat att skaffa sjukledighet för barnet av rehabiliteringsenhetens läkare för att det i skolan skulle finnas tid att ordna barnets undervisning på ett säkert sätt för personalen. Barnet hade bitit personalen hårt och därför hade en del av personalen vägrat undervisa barnet. Barnet hade före beslutet haft åtta halvtimmes lektioner i veckan, dvs. hen hade gått i skolan sammanlagt fyra timmar i veckan.
Regionförvaltningsverket gav skolan en anmärkning om att utbildningsanordnaren kan förvägra barnet rätt att få undervisning endast när en sådan befogenhet ges i lag.
Enligt 35 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska en elev delta i utbildningen, om eleven inte av särskilda skäl tillfälligt har fått befrielse. I bestämmelsen ges inte utbildningsanordnaren befogenhet att på eget initiativ bestämma om att en elev ska befrias från undervisningen. Beviljande av befrielse förutsätter i regel att den vårdnadshavare som är barnets lagliga företrädare ansöker om befrielse. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning kan utbildningsanordnaren på eget initiativ befria ett barn från att delta i undervisningen endast i tydliga situationer där en sjukdom som yppar sig under skoldagen eller någon annan motsvarande orsak hindrar barnet från att gå i skolan.
Barns rätt till grundläggande utbildning fastställs i de människorättskonventioner som är bindande för Finland och i 16 § 1 mom. i grundlagen. I människorättskonventionerna och i 6 § i grundlagen förutsätts att rätten tryggas på lika villkor för alla barn. Riksdagens grundlagsutskott har i sin utlåtandepraxis ansett att begränsningen av de grundläggande och mänskliga rättigheterna ska regleras genom lag. Detta förutsätts redan av rättsstatsprincipen i 2 § 3 mom. i grundlagen. Enligt bestämmelsen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och i all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas. Med offentlig makt avses att en myndighet eller en privat aktör, som sköter en offentlig förvaltningsuppgift, har getts befogenhet att bestämma om en persons rättigheter eller skyldigheter. En utbildningsanordnare utövar offentlig makt när den begränsar ett barns rätt till den grundläggande utbildning vars innehåll fastställs i lagen om grundläggande utbildning och i författningar och föreskrifter på lägre nivå. Utbildningsanordnaren kan således begränsa rätten endast om det i lagen om grundläggande utbildning ges befogenhet till detta.
Rektorn hade i själva verket beslutat att barnet ska vara borta från undervisningen i två veckor. Hen hade således begränsat barnets rätt att få undervisning. Enligt 36 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning kan en elev förvägras rätt att delta i undervisningen för den återstående skoldagen på grund av störande uppförande som äventyrar andra elevers eller personalens säkerhet eller som stör undervisningen orimligt mycket. Sedan början av augusti 2022 har rätt att delta i undervisningen kunnat förvägras på samma grunder även för följande skoldag. Ett längre förvägrande av rätt att delta i undervisning betyder avstängning för viss tid som enligt tydliggörandet i 36 a § i lagen om grundläggande utbildning från början av augusti 2022 och regeringens proposition (RP 127/2021 s. 31) som preciserar bestämmelsen inte kommer i fråga om eleven inte förstår den faktiska karaktären av sitt uppförande. Särskilt stöd och särskilt undervisningsarrangemang är stödlösningar för lärande och skolgång, med vilka elevens undervisning kan minskas om förutsättningarna uppfylls, men med vilka eleven inte helt kan förvägras rätt att delta i undervisning. I lagen om grundläggande utbildning finns inga befogenheter att helt förvägra barnet rätt att delta i undervisning för två veckor. Om det hade ansetts nödvändigt att tillfälligt minska mängden undervisning ytterligare, borde man ha fattat ett beslut om ett särskilt undervisningsarrangemang som borde ha grundat sig på barnets hälsotillstånd.
Regionförvaltningsverket ifrågasatte om man i skolan överhuvudtaget kan föreslå för vårdnadshavaren att hen ansöker om befrielse från undervisningen för sitt barn. Förslaget om befrielse från undervisning innebär ett förslag om att barnets rätt till undervisning begränsas, vilket måste bygga på lag. Genom förslaget kan utbildningsanordnaren de facto kringgå det faktum att den inte har befogenhet att begränsa barnets rätt till undervisning, åtminstone inte helt och hållet. Med särskilda skäl avses i 35 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ett skäl som gäller barnet. Skolan kan därför inte föreslå frånvaro för vårdnadshavaren om barnet inte har behov av att vara frånvarande från skolan. Lagen om grundläggande utbildning känner inte till begreppet skolskick. Regleringen av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna förhindrar överhuvudtaget möjligheten att ge utbildningsanordnaren en lagstadgad befogenhet att helt förvägra barnet rätt att delta i undervisning för viss tid på grund av elevens skolskick. Om ett barn inte kan delta i undervisningen i vanlig omfattning, kan timantalet minskas enligt ovan genom ett beslut om särskilda undervisningsarrangemang.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Sektor: Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 24.2.2022
Diarienummer: LSSAVI/6374/2021
Den klagande ansåg att hens barn inte hade fått tillräckligt stöd i skolan och att stödet inte hade antecknats på behörigt sätt i den individuella planen för anordnande av undervisning (IP), som utarbetades för barnet efter att beslutet om särskilt stöd fattades. I den pedagogiska utredningen som låg till grund för beslutet om särskilt stöd bedömdes att barnets stödbehov är inriktat på koncentration, reglering av belastningen samt växelverkan med andra barn.
Regionförvaltningsverket gav bildningsväsendet i kommunen en anmärkning med tanke på framtiden bland annat om att utarbeta en plan för verkställandet av stödet för lärande och skolgång i enlighet med lagen om grundläggande utbildning och grunderna för läroplanen.
Enligt 17 a § i lagen om grundläggande utbildning är IP en plan för verkställande av beslut om särskilt stöd av vilket det ska framgå att undervisning och annat stöd ges enligt beslutet. I IP antecknas således närmare än i beslutet hur undervisningen och stödet för en elev som får särskilt stöd anordnas. I planen ska undervisningens innehåll och mål som avviker från den grundläggande utbildningens lärokurs antecknas, om det i beslutet om särskilt stöd har bestämts om avvikelse. Dessutom ska det närmare innehållet i specialundervisningen samt i eventuella stödtjänster och stödundervisning som avses i 31 § i lagen om grundläggande utbildning antecknas i planen. Enligt grunderna för läroplanen är IP en skriftlig plan för målen för elevens lärande och skolgång, innehållet i och målen för en eventuell individualiserad grundläggande utbildning, ordnandet av undervisning och stöd samt pedagogiska lösningar som gäller dessa, det samarbete som ordnandet av stödet förutsätter med vårdnadshavaren, olika sakkunniga och eventuella andra aktörer samt uppföljningen och utvärderingen av målen för lärandet och skolgången samt undervisningen och stödet. I IP antecknas således särskilt stöd som helhet och mer omfattande än i beslutet om särskilt stöd. Med de stödåtgärder som antecknats i IP förverkligas elevens rätt till stöd enligt 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Utbildningsanordnaren är ansvarig för att trygga stödet. Utbildningsanordnaren ska således följa planen och vid behov ändra den, om stödbehovet förändras och det inte är fråga om en ändring som förutsätter att beslutet om särskilt stöd först ses över.
Planen för hur stödet verkställs har en betydande inverkan på hur elevens rätt till stöd för lärande och skolgång förverkligas. Om stödet kan antecknas individuellt och noggrant i planen, vet elevens lärare och eventuella skolgångshandledare med vilka metoder elevens skoldagar i princip kan löpa bra och hur eventuella utmanande situationer kan lösas. Planen ska inte vara så detaljerad att skolan inte har möjlighet att i olika situationer flexibelt hitta olika lösningar. Av planen bör dock tydligt framgå vad syftet med stödåtgärderna är.
Av IP framgick inte tydligt hur stödets genomförande hade planerats för att trygga goda förutsättningar för eleven att lära sig och gå i skola. I IP hade man listat stödåtgärder, men i många avseenden hade man inte beskrivit hur de var avsedda att stöda elevens lärande och skolgång. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning hade eleven på grund av bristerna i IP inte nödvändigtvis fått det stöd som hen skulle ha behövt men som enligt lagen om grundläggande utbildning och grunderna för läroplanen borde ha ordnats för eleven.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 17 a och 30 §
Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (104/011/2014), underkapitel 7.4.3
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Sektor: Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 7.2.2022
Diarienummer: LSSAVI/5481/2021 och 3701/2021
Två elever hade fått en skriftlig varning i skolan. Båda besluten om varning innehöll uppgifter som inte var av betydelse för avgörandet av ärendet, såsom sekretessbelagda uppgifter från elevvården.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade undervisningsväsendet i kommunen på att man i förvaltningsbeslut endast motiverar det ärende som ska avgöras och att man i motiveringen inte antecknar uppgifter som inte har någon betydelse för avgörandet av ärendet.
Att ge en elev en skriftlig varning är en disciplinär åtgärd som påverkar individens rättigheter och skyldigheter. För en skriftlig varning ska ett skriftligt förvaltningsbeslut ges i enlighet med 43 § i förvaltningslagen.
Av ett skriftligt beslut ska enligt 44 § 1 mom. tydligt framgå
1) den myndighet som har fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet,
2) de parter som beslutet direkt gäller,
3) motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts, samt
4) namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.
Enligt 45 § 1 mom. i förvaltningslagen ska ett beslut motiveras. I motiveringen ska det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.
I beslutet om en skriftlig varning ska det anges för vilket agerande varningen ges och på basis av vilken bestämmelse varningen kommer i fråga på grund av agerandet. En redogörelse för vad som har gjorts efter händelsen som föranledde en varning hör inte till orsakerna till den skriftliga varningen och sådan information ska inte skrivas i beslutet.
Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att när beslut fattas ska utbildningsanordnaren se till att överflödiga uppgifter inte antecknas i dokumenten. Sekretessbelagda uppgifter ska inte antecknas i något dokument om det inte är nödvändigt. Disciplinära ärenden är inte sekretessbelagda, vilket betyder att en skriftlig varning som utarbetats på behörigt sätt inte alls innehåller någon sekretessbelagd information.
Förvaltningslagen (434/2003) 44 och 45 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 24.10.2022
Diarienummer: LSSAVI/15268/2021
En elev med särskilt stöd som gick i en specialklass på heltid hade först flyttats hem för fyra dagar till distansundervisning på grund av aggressivt och trotsigt beteende. Rektorn hade fattat beslut om ett särskilt undervisningsarrangemang på grund av elevens hälsotillstånd. Därefter hade eleven fått barnpsykiatrisk vård under en avdelningsperiod, men den avbröts på grund av brist på arbetstagare. Vid överläggningen mellan skolan och socialvården hade man kommit överens med den ena vårdnadshavaren om att eleven stannar hemma för distansundervisning ännu i cirka en månad. Under båda distansundervisningsperioderna hade lärarna i specialklassen gett eleven uppgifter och kontrollerat dem dagligen per telefon.
Regionförvaltningsverket fäste skolans uppmärksamhet vid följande:
Det särskilda undervisningsarrangemanget enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning innebär att elevens undervisning till någon del ordnas på ett sätt som avviker från lagstiftningen. Genom arrangemanget begränsas barnets rätt till grundläggande utbildning som tryggas som grundläggande och mänsklig rättighet. Rättens innehåll fastställs i lagen om grundläggande utbildning och i författningar på lägre nivå samt i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, vilka godkänts av Utbildningsstyrelsen. Genom särskilda undervisningsarrangemang avviker man alltid delvis från de grundläggande undervisningslösningar som fastställs i lagstiftningen, såsom undervisningens omfattning eller att undervisningen ges av en lärare, och därigenom ingriper man i rätten att få grundläggande utbildning. Därför ska utbildningsanordnaren när beslutet fattas noggrant bedöma till vilka delar det är nödvändigt att avvika från det lagstadgade anordnandet av undervisning. Detta förutsätter också proportionalitetsprincipen i 6 § i förvaltningslagen, enligt vilken myndigheternas åtgärder ska stå i rätt proportion till sitt syfte.
Lagenligheten av beslutet om särskilt undervisningsarrangemang undersöks i förfarandet för ändringssökande, och därför bedömde regionförvaltningsverket inte innehållet i rektorns beslut närmare i klagomålsförfarandet. Regionförvaltningsverket konstaterade dock att ett särskilt undervisningsarrangemang kan enligt 18 § 1 mom. 3 punkten i lagen om grundläggande utbildning genomföras av skäl som hänför sig till elevens hälsotillstånd. Om man vill stänga av en elev från skolan för viss tid på grund av att eleven genom sitt uppförande har äventyrat andra elevers och skolanställdas säkerhet, blir det i praktiken aktuellt om en sådan avstängning för viss tid som avses i 36 § i lagen om grundläggande utbildning, om vilken det också ska fattas ett skriftligt förvaltningsbeslut enligt 43 § i förvaltningslagen. Enligt principen om ändamålsbundenhet i 6 § i förvaltningslagen ska myndigheterna använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Principen förutsätter att utbildningsanordnaren fattar beslut i elevens ärende på de grunder som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning. Grunden för ett särskilt undervisningsarrangemang ska i första hand vara elevens hälsotillstånd.
Enligt skolans redogörelse hade inget skriftligt förvaltningsbeslut fattats om studierna hemma vilka pågått i cirka en månad efter vårdperioden. Man hade endast kommit överens om saken med den ena vårdnadshavaren under mötet med skolan. Ett särskilt undervisningsarrangemang handlar om utövande av offentlig makt, eftersom det ingriper i elevens rätt till grundläggande utbildning. Utövning av offentlig makt ankommer på den som sköter en offentlig förvaltningsuppgift, och befogenheterna ska utövas inom de gränser som lagstiftningen föreskriver. Överenskommelse om undervisningsarrangemang med vårdnadshavare leder lätt till att utbildningsanordnaren inte följer rättsstatsprincipen, dvs. legalitetsprincipen, som fastställs i 2 § 3 mom. i grundlagen och inte binder sitt avgörande till lagstiftningen. Till följd av detta begränsas barns rätt till grundläggande utbildning ofta mer än vad som de facto är nödvändigt, eftersom utbildningsanordnaren då i allmänhet kommer fram till en lösning som är lätt att genomföra. Enligt regionförvaltningsverket hade detta skett i fallet i fråga.
Regionförvaltningsverket konstaterade också att ett särskilt undervisningsarrangemang där eleven inte alls får undervisning av en lärare inte kan vara nödvändigt. I det här fallet där eleven hade klart sämre förutsättningar än normalt att studera självständigt borde hen inte – även med beaktande av åldern – ha lämnats ensam med uppgifter som gavs och kontrollerades per telefon. Regionförvaltningsverket betonade att även när en elev avstängs från skolan för viss tid ska det enligt 36 a § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ordnas undervisning som hindrar eleven att bli efter sina klasskamrater.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 6.4.2022
Diarienummer: LSSAVI/7800/2021
Den klagande bad regionförvaltningsverket undersöka om de anställda som deltog i behandlingen av barnets ärenden hade förfarit lagenligt vid ordnandet av stöd för barnets skolgång och inlärning. Av den erhållna utredningen framgick att anställda inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen hade ansett att de för att kunna bedöma stödbehovet behöver information om barnets hälsotillstånd och behandlingen av ADHD samt hälso- och sjukvårdspersonalens uppfattning om barnets utveckling. Beslutet om att inleda särskilt stöd hade ursprungligen fattats när psykologen i sitt utlåtande hade rekommenderat särskilt stöd för barnet i förskoleundervisningen.
Regionförvaltningsverket gav undervisningsväsendet i kommunen en anmärkning för framtiden om att utreda stödbehovet i enlighet med lagen om grundläggande utbildning.
Lagen om grundläggande utbildning utgår ifrån att lärarna bedömer elevens behov av stöd. Enligt 16 a § och 17 § i lagen om grundläggande utbildning deltar även anställda inom elevvården i beredningen av både intensifierat och särskilt stöd. Vid bedömningen av stödbehovet kan andras sakkunskap utnyttjas, i synnerhet den hos yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. Bestämmelser om skyldigheten till detta finns dock inte i fråga om intensifierat stöd. I fråga om särskilt stöd förutsätts annan utredning endast om elevens situation inte kan bedömas på basis av sakkunskap inom pedagogik och elevvård. Endast i situationer som avses i 17 § 4 mom. i lagen om grundläggande utbildning fattas beslut om särskilt stöd på basis av ett psykologiskt eller medicinskt utlåtande. Enligt bestämmelsen kan beslut om särskilt stöd fattas utan föregående intensifierat stöd, om det framgår att undervisningen av eleven till följd av handikapp, sjukdom, försenad utveckling, störningar i känslolivet eller någon annan därmed jämförbar särskild orsak inte kan ordnas på annat sätt. Beslutet om särskilt stöd granskas då på motsvarande sätt som i övriga situationer och elevens stödbehov bedöms i första hand utifrån en pedagogisk utredning.
Informationen från yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som stöder barnets uppväxt och utveckling kan hjälpa lärarna att bedöma behovet av pedagogiskt stöd samt att planera och verkställa stödet. Lagen om grundläggande utbildning förutsätter i vilket fall som helst att lärarna bedömer elevens behov av pedagogiskt stöd utifrån de observationer de gjort i undervisningen och den sakkunskap de fått genom sin utbildning. Även anställda inom elevvården deltar som sakkunniga i bedömningen, men i första hand ansvarar lärarna för bedömningen. I lagreformen gällande stödet för lärande och skolgång (RP 109/2009 s. 12) framfördes att en diagnos inte har ett direkt samband med elevens stödbehov. Att fatta ett beslut om stöd utifrån diagnosen och särskilt att använda den som grund för att särskilja eleverna i undervisningen strider dessutom mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Finland efter lagreformen har förbundit sig att följa. Dessutom bör man beakta att yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården inte nödvändigtvis känner till stödsystemet i lagen om grundläggande utbildning, varvid de inte vet vad de de facto rekommenderar för eleven. Samarbetet sakkunniga emellan kan i betydande grad främja elevens skolgång då stödet verkställs. Enligt dokumenten hade man även delvis strävat efter ett dylikt samarbete. Av dokumenten fick man dock den uppfattningen att skolans och elevvårdens anställda hade sökt bekräftelse för sina egna uppfattningar om den bästa undervisningsplatsen för barnet i de uppgifter som fanns att tillgå från yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 11.11.2022
Diarienummer ESAVI/16947/2022
Klagandens barn var ett barn med särskilda behov som hade rätt till särskilt stöd. Enligt klaganden förbjöds barnet på förhand att delta i simtimmarna om föräldrarna inte kunde närvara eller vårdnadshavaren inte fick ett biträde som kunde närvara för sonen. Klaganden ville att frågan skulle bedömas utifrån barnets rätt till undervisning och tillräckligt särskilt stöd.
Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning hade rektorn inte rätt att med motiveringen trygg inlärningsmiljö enligt 29 § i lagen om grundläggande utbildning på förhand förbjuda eleven att delta i simundervisningen enligt läroplanen. Att förvägra en elev att delta strider mot 30 § i samma lag eftersom eleven har rätt att få undervisning enligt läroplanen och tillräckligt stöd.
Eftersom undervisningen och tillräckligt stöd är avgiftsfri enligt 31 § i lagen om grundläggande utbildning hade rektorn inte heller rätt att vädja att vårdnadshavaren själv skulle övervaka barnet under undervisningen eller skaffa ett personligt biträde.
I riksdagens justitieombudsmans beslut EOAK 3263/201 ansåg Justitieombudsmannen att grundskoleelevens rätt att delta i undervisning enligt läroplanen inte kan förvägras på grund av påstådda disciplinära problem som förutses. Regionförvaltningsverket ansåg att eleven borde ha ordnats nödvändiga biträdestjänster för att simundervisningen tryggt skulle ha kunnat ordnas utan att utelämna barnet från undervisning enligt läroplanen. Det var inte lagenligt att som en åtgärd för att förhindra farliga situationer och säkerställa en trygg inlärningsmiljö på förhand utelämna eleven från undervisningen.
Enligt 29 § i lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i utbildning rätt till en trygg inlärningsmiljö. Enligt 30 § i samma lag har den som deltar i utbildning under arbetsdagarna rätt att få undervisning enligt läroplanen, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när behov uppstår. Undervisningsgrupperna ska sammanställas så att målen i läroplanen kan nås i undervisningen.
Enligt 31 § i samma lag är undervisningen samt läroböcker och andra läromedel, arbetsredskap och arbetsmaterial som behövs vid undervisningen avgiftsfria för eleverna. Handikappade elever och andra elever i behov av särskilt stöd har dessutom rätt att avgiftsfritt få sådana tolknings- och biträdestjänster, övriga undervisningstjänster, särskilda hjälpmedel samt tjänster som ordnas med stöd av 39 § vilka är en förutsättning för att de skall kunna delta i undervisningen.
Enligt 35 § i samma lag ska en elev delta i den utbildning enligt denna lag som han eller hon har antagits till, om eleven inte av särskilda skäl tillfälligt har fått befrielse. Enligt 36 § 3 momentet i samma lag kan en elev förvägras rätt att delta i undervisningen högst för den återstående arbetsdagen, om det föreligger en risk för att en annan elev eller en person som arbetar i skolan eller i ett annat undervisningsutrymme blir lidande av elevens våldsamma eller hotfulla uppförande eller om undervisningen eller därtill hörande verksamhet försvåras orimligt mycket på grund av elevens störande uppförande. Eleven kan på ovannämnda grunder förvägras rätt att delta i undervisningen också följande arbetsdag, om utbildningsanordnaren behöver tid för att planera elevens återgång till undervisningen och erbjuda eleven elevvårdstjänster och stödja en trygg återgång till undervisningen.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 26.1.2022
Diarienummer ESAVI/36999/2021
Kundens barn hade dagen då den grundläggande utbildningen slutade och avgångsbetyget skulle ges inte deltagit i alla kvarsittningar. Enligt klaganden är det skolans praxis att skriva in sådana kvarsittningar som bilaga till läsårsbetyget. Klaganden ville att regionförvaltningsverket undersöker om det är laglig praxis.
I Utbildningsstyrelsens föreskrift om elevbedömning OPH-281-2020 nämns ingenting om anteckning av kvarsittningar som eleven inte har deltagit i. Utbildningsstyrelsen har trots kulturutskottets önskan inte föreskrivit och vid anteckning av kvarsittning handlar det inte om elevbedömning som avses i 22 § i lagen om grundläggande utbildning, därför kan utbildningsanordnaren eller skolan inte i strid med 22 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning efter egen prövning besluta om andra eventuella bilagor än sådana som är möjliga enligt Utbildningsstyrelsens förskrift. Därför borde skolan inte med en bilaga till läsårsbetyget ha anmält om kvarsittningar som inte har suttits av. Däremot kan utbildningsanordnaren i slutet av läsåret enligt egen prövning på annat sätt än med en handling som bifogas betyget meddela om kvarsittningar som eleven inte har deltagit i.
Regionförvaltningsverket informerade utbildningsanordnaren om uppfattningen ovan.
Enligt 22 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning är det utbildningsstyrelsen som fattar beslut om vilka uppgifter som antecknas i betygen.
I Utbildningsstyrelsens föreskrift om elevbedömning OPH-281-2020 som trädde i kraft 1.8.2020 bestäms i underkapitlen 6.11.1 och 6.11.2 om innehållet i läsårsbetyget och bilagorna till det. Enligt föreskriften kan ordnaren av grundläggande utbildning inte låta bli att följa bestämmelsen eller avvika från den.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet, småbarnspedagogik
Datum för avgörandet 03.08.2022
diarienummer ISAVI/565/2022
Ärendet gällde bland annat religiösa tillställningar som ordnades på ett daghem och alternativ verksamhet till dessa samt information om tillställningar och verksamheten.
Enligt den klagande hade det på daghemmet ordnats religiösa tillställningar åtminstone under julen och påsken, och vårdnadshavarna hade muntligen före tillställningar tillfrågats om barnen får delta i dessa tillställningar som hade religiöst innehåll. Enligt daghemsföreståndaren hade man på daghemmet till denna del följt Utbildningsstyrelsens anvisningar. Enligt den klagande hade man på daghemmet dock inte vetat vad den alternativa verksamheten innebar. Enligt daghemsföreståndaren hade den alternativa verksamheten framgått av veckoprogrammet.
Regionförvaltningsverket kunde inte utifrån den erhållna utredningen konstatera sådant lagstridigt förfarande eller underlåtenhet att fullgöra en skyldighet av stadens småbarnspedagogik eller daghemmet som skulle har föranlett regionförvaltningsverket att vidta åtgärder.
Enligt Utbildningsstyrelsens anvisning (OPH-55-2018) kan anordnare av småbarnspedagogik kan besluta om religiösa evenemang, till exempel gudstjänster och religiösa morgonsamlingar, eller religiösa förrättningar, till exempel bordsböner ska ingå i den småbarnspedagogiska verksamheten. Anordnaren av småbarnspedagogik kan också besluta att religiösa evenemang och förrättningar inte ordnas inom ramen för den dagliga småbarnspedagogiska verksamheten.
Enligt Utbildningsstyrelsens anvisning meddelar vårdnadshavaren om barnet deltar i religiösa evenemang och förrättningar eller i alternativ verksamhet. Detta kan göras en gång för alla till exempel i samband med anmälan till den småbarnspedagogiska verksamheten eller vid behov i varje enskilt fall. Anordnaren av småbarnspedagogik bestämmer meddelandets form. Efter mottagandet av meddelandet ska anordnaren av småbarnspedagogik se till att barnets deltagande i religiösa evenemang och förrättningar eller i alternativ verksamhet förverkligas i enlighet med vårdnadshavarens meddelande.
Enligt Utbildningsstyrelsens anvisning ska vid religiösa evenemang och förrättningar ska man i mån av möjlighet ordna alternativ och meningsfull verksamhet. Den alternativa verksamheten ska med undantag för det religiösa innehållet till sin natur och sina mål vara så lika som möjligt det evenemang i vars ställe verksamheten ordnas. I den småbarnspedagogiska verksamheten ska man också se till att deltagandet eller icke-deltagandet i de religiösa evenemangen inte leder till att barnet stämplas eller till andra menliga följder för barnet. Det väsentliga är att vårdnadshavaren har en faktisk och genuin möjlighet att välja om barnet ska delta i evenemang och förrättningar som innehåller religiösa inslag.
Enligt Utbildningsstyrelsens anvisning är religiösa tillställningar och förrättningar religionsutövning. Till religions- och samvetsfriheten hör enligt 11 § 2 mom. i grundlagen rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning. Med stöd av det som nämnts ovan kan ett barn inte åläggas att delta i gudstjänster, religiösa morgonsamlingar eller andra religiösa evenemang eller förrättningar. Friheten att inte delta i ett religiöst evenemang eller en religiös förrättning är oberoende av medlemskapet i ett samfund. Således kan inte heller barn som hör till ett religiöst samfund åläggas att delta i religiösa evenemang och förrättningar som ordnas av religionssamfundet i fråga eller av anordnaren av småbarnspedagogik.
Som en enskild fråga lyfte klaganden fram diskussionen om Luciatåget som en religiös tillställning. Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut att festtraditioner som hänvisar till religion enligt grundlagsutskottets betänkande (2/2014 rd) och Utbildningsstyrelsens anvisningar är en del av den finländska kulturen. Att sjunga en enskild psalm, framföra en julföreställning eller en fests ursprungliga religiösa bakgrund gör inte festen till en religiös tillställning. Luciadagen har till exempel firats särskilt i de svenskspråkiga områdena i Finland, men nuförtiden ordnas processioner och fester i anslutning till ljusfesten i stor utsträckning även i finskspråkiga områden. Således är det möjligt att Luciatåget trots sitt kristna ursprung inte innehåller sådana element utifrån vilka det automatiskt ska tolkas som en religiös tillställning eller förrättning. Regionförvaltningsverket ansåg att Luciatågets innehåll och mål var väsentliga i bedömningen.
Regionförvaltningsverket betonade att anordnaren av småbarnspedagogik ska se till att information om religiösa tillställningar och förrättningar samt alternativ verksamhet når alla vårdnadshavare i tillräckligt god tid för att de ska ha en verklig och genuin valmöjlighet.
Centrala lagar och förordningar
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 29.12.2022
diarienummer ISAVI/4310/2022
Klassläraren hade använt sitt företags X applikation och material som en del av gymnastikundervisningen. Elevernas uppgifter hade samlats in och sparats i företagets databas utan vårdnadshavarnas samtycke. Läraren hade också publicerat offentliga inlägg i sociala medier både på sitt personliga konto och på företagets konto som gällde användningen av applikationen i undervisningen och som beskrev elevernas konditionsnivå. I klagomålsskriften kritiserades dessutom inlägg på lärarens personliga konton i sociala medier, där det hade funnits bilder och videor av eleverna, dock så att elevernas ansikten inte hade synts.
Regionförvaltningsverket gav läraren en anmärkning om olämpliga undervisningsarrangemang i gymnastikundervisningen. Läraren skall se till att det material och de applikationer som används i undervisningen är ändamålsenliga för undervisningsbruk. Elevernas vårdnadshavare ska i god tid och tydligt informeras om samarbetet med företaget, målen för samarbetet och det praktiska genomförandet. Användning av kommersiella applikationer och kommersiellt material i undervisningen måste alltid godkännas av vårdnadshavarna. I undervisningen ska läraren samarbeta med hemmen. Centrala frågor i ordnandet av undervisningen ska diskuteras med elevernas vårdnadshavare. Vårdnadshavarna har rätt att få information om hur barnets undervisning ordnas.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade också utbildningsanordnaren och skolans rektor på att utbildningsanordnaren beslutar vilka applikationer och vilket material som får används i undervisningen samt ansvarar för att de är lagenliga. Utbildningsanordnaren svarar för ett ändamålsenligt bruk av de applikationer som används i undervisningen. Utbildningsanordnaren svarar för att elevens rättigheter respekteras i skolarbetet. Skolans ledning har det praktiska ansvaret för lösningar som gäller ordnandet av undervisning i skolgemenskapen, i alla årskurser och i alla läroämnen. Enligt 37 § i lagen om grundläggande utbildning svarar rektorn för skolans verksamhet.
Dessutom gav regionförvaltningsverket läraren en anmärkning för kränkning av tystnadsplikten. Läraren är bunden av kraven på sekretess för elevernas personuppgifter och ett korrekt utförande av sina uppgifter. Läraren ska försäkra sig om att inte behandla enskilda elevers eller undervisningsgruppers ärenden i sociala medier så att eleverna kan identifieras i inläggen. Läraren ska avstå från att framföra kritiska åsikter om eleverna och deras personliga egenskaper och hälsotillstånd.
Regionförvaltningsverket lyfte i sitt beslut fram att varken lagen om grundläggande utbildning eller läroplansgrunderna innehåller närmare bestämmelser om hurdana applikationer får användas i undervisningen. Utbildningsanordnaren beslutar vilka applikationer och vilket material som får användas i undervisningen. Å andra sidan svarar utbildningsanordnaren också för att de applikationer som används är ändamålsenliga i förhållande till målen för undervisningen och fostran. Utbildningsanordnaren och skolans rektor hade varit medvetna om att läraren använde applikationen och dess material i sin undervisning. I ärendet förblev det dock delvis oklart vilken information utbildningsanordnaren och rektorn hade om applikationen och användningen av den i gymnastikundervisningen. Regionsförvaltningsverket konstaterade att utbildningsanordnaren svarar för att elevens rättigheter respekteras i skolarbetet. Skolans ledning har det praktiska ansvaret för lösningar som gäller ordnandet av undervisning i skolgemenskapen, i alla årskurser och i alla läroämnen.
Enligt regionförvaltningsverkets bedömning var den applikation som läraren använde i sin undervisning och samarbetet med företaget en fråga som hemmen bör informeras om i tid och som alltid är tillståndspliktig verksamhet. Regionförvaltningsverket ansåg det särskilt klandervärt att elevernas vårdnadshavare inte tillfrågades om tillstånd att använda applikationen och spara elevernas resultat i företagets databas innan den klagandes anmärkning. Dessutom ansåg regionförvaltningsverket att detaljerade uppgifter om elevernas konditionsnivåer är uppgifter jämförbara med elevernas hälsouppgifter och är därmed konfidentiella.
Regionförvaltningsverket bedömer att lärarens personliga inlägg i sociala medier i vissa avseenden innehållit sådana uppgifter som beskriver elevernas personliga egenskaper. Dylika uppgifter är sekretessbelagda och att delge sådana uppgifter kräver tillstånd. Regionförvaltningsverket ansåg att läraren i sina inlägg och kommentarer i sociala medier hade beskrivit elevernas personliga egenskaper på ett sådant sätt att eleverna via läraren, skolgemenskapen samt bostadsorten kunde avgränsas till en viss grupp och eventuellt även identifieras utan namn. Regionförvaltningsverket betonade att namnlöshet inte är samma som anonymitet. Barn har rätt till skydd för privatlivet och när uppgifter som berör barns privatliv sprids och publiceras ska särskild uppmärksamhet, återhållsamhet och försiktighet iakttas.
Dessutom lyfte regionförvaltningsverket fram i sitt beslut att frågan om fotografering av elever och publicering av bilder eller videor är flerdimensionell. Även om de bilder och videon som läraren publicerat på sina personliga konton i sociala medier inte visade elevernas ansikten, anser regionförvaltningsverket att det generellt sett finns skäl att vara försiktig med att publicera bilder av elever. Representanter för skolan bör alltid överväga om det över huvud taget är nödvändigt att publicera bilder eller videor av elever.
Centrala lagar och andra rättsnormer
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 16.6.2022
diarienummer ISAVI/7957/2021, ISAVI/7958/2021, ISAVI/7972/2021
Tre förvaltningsklagan som gäller en lärares osakliga beteende har lämnats in till regionförvaltningsverket. I klagan har många situationer och exempel tagits upp. Eleverna i skolan och deras vårdnadshavare har i hög grad klandrat läraren för nedsättande, kritiserande och skuldbeläggande beteende mot både elever och vårdnadshavare. Läraren har behandlat eleverna orättvist och kallat en elev för ”skitstövel”.
Skolans rektor och utbildningsanordnaren har ingripit i situationer där läraren har uppträtt osakligt mot eleverna. Arbetsgivaren har varnat läraren för att ha skällt ut en elev. Läraren har fått en anmärkning om att ha förvägrat eleverna undervisning. Enligt den utredning som gjorts har läraren inte släppt in en del av eleverna i klassrummet när de anlänt för sent till lektionen. Därför har de här eleverna blivit utan undervisning under lektionen i fråga. Läraren har fått en annan anmärkning om en situation där läraren enligt arbetsgivarens tolkning hade knuffat en elev. Enligt arbetsgivarens tolkning var situationen sådan att det inte skulle ha varit nödvändigt att använda maktmedel. Dessutom har rektorn diskuterat med läraren om hens sätt att interagera med vårdnadshavarna och eleverna.
Regionförvaltningsverket har bedömt att lärarens uttalanden till eleverna och vårdnadshavarna har varit osakliga, kränkande och har försvagat samarbetet och förtroendet mellan parterna. Trots utmanande situationer ska läraren alltid uppträda i enlighet med sin ställning och undvika att bli provocerad. Eleven har rätt att få undervisning och ska delta i undervisningen om hen inte har beviljats befrielse. Vid disciplinära åtgärder och tryggande av arbetsron kan endast de metoder som nämns i lagen användas, och vid användningen av dessa metoder iakttas förvaltningens allmänna rättsskyddsprinciper.
Regionförvaltningsverket gav läraren en anmärkning om osakligt beteende. Läraren ansvarar för undervisningsgruppens verksamhet, inlärning och välmående. Av läraren krävs att uppgifterna ska skötas på behörigt sätt, att språkbruket ska vara sakligt, att verksamheten ska vara opartisk och att läraren ska uppträda enligt sin ställning. Läraren ska försäkra sig om att eleven förstår innehållet och syftet med handledningen och att eleven uppfattar den som konstruktiv och sporrande och inte som mobbning mot sig själv. Läraren ska avhålla sig från att framföra kritiska och nedsättande åsikter om eleverna och vårdnadshavarna samt om deras personliga egenskaper och hälsotillstånd. Läraren får ingripa i elevens fysiska integritet endast i sådana situationer som särskilt nämns i lagen. Läraren kan inte genom eget beslut förvägra eleven rätt att få undervisning.
Centrala lagar och förordningar
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 26.1.2022
diarienummer ISAVI/8895/2020
I fallet hade eleven genom ett förvaltningsbeslut beviljats personlig assistent. Utbildningsanordnaren har meddelat klaganden att det inte finns resurser för att ordna en personlig assistent för eleven och att det inte är möjligt att ge eleven personliga handledningstjänster från annat håll. Eleven rymde från skolan mitt under skoldagen. När eleven rymde hade hen ingen personlig assistent och i skolan har man arbetat med knappa resurser.
I assistentens frånvaro kan utbildningsanordnaren av resursskäl inte avvika från elevens rätt att få tillräckligt stöd för inlärning och skolgången. Även om det inte var möjligt att helt utesluta möjligheten att eleven rymmer från skolan trots övervakningen, skulle den personliga assistentens närvaro och stöd ha förebyggt rymningen. Utbildningsanordnaren har inte lyckats ordna en trygg studiemiljö.
Förfarandena för anordnande av assistenttjänster för elever och beslutsfattandet i anslutning till dem har inte varit tydliga. Den personliga assistentens uppgifter som hänför sig till en enskild elev ska tydligt skiljas från de uppgifter som skolgångshandledare som hänför sig till undervisningsgruppen och dessa genomförs med särskilda personalresurser. Utifrån de erhållna redogörelserna har utbildningsanordnaren efter fallet granskat assistenternas vikariearrangemang på nytt. Även anvisningarna för rymningssituationer har preciserats på grund av det som inträffat. Utbildningsanordnaren har informerat personalen om de preciserade anvisningarna.
Regionförvaltningsverket gav utbildningsanordnaren en anmärkning om att den har försummat sin skyldighet att ordna de assistenttjänster som eleven behöver. Rätten till assistenttjänster som möjliggör grundläggande utbildning och samtidigt deltagande i undervisningen utgör barnets subjektiva rättigheter. Utbildningsanordnaren ska se till att de assistenttjänster som eleven behöver ordnas och att rätten till en trygg studiemiljö tillgodoses i praktiken.
Om eleven har beviljats en personlig assistent ska man med tanke på eventuella frånvaron bland personalen planera noggranna vikariearrangemang. Dessutom ska utbildningsanordnaren säkerställa ett tillräckligt informationsutbyte mellan de personer som deltar i undervisningen och assistanstjänsterna. Om elevens stödbehov förutsätter det har eleven rätt att vid behov få kontinuerligt personligt stöd av en assistent oberoende av hur assistenttjänsterna för de övriga eleverna i undervisningsgruppen har ordnats.
Centrala lagar och förordningar
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Undervisnings- och kulturväsendet
Datum för avgörandet 15.2.2021
Diarienummer LSAVI/2582/2020
Regionförvaltningsverket hade fått ett klagomål där den klagande kritiserade utbildningsanordnarens verksamhet i anslutning till elevernas vistelse utomhus. I skolan hade man följt ett förfarande för utomhusvistelse där elever med funktionsnedsättning i regel var tvungna att vistas utomhus i en begränsad burliknande konstruktion, medan andra barn fick vistas fritt utomhus på skolans gård. Barn med funktionsnedsättning var ibland tvungna att vistas utomhus även i selar. Förfarandet kunde inte anses vara temporärt. Den klagande kritiserade att burkonstruktionen är diskriminerande och hur den skulle försvåra skapandet av sociala relationer för elever med funktionsnedsättning, vilket även annars kan vara utmanande för dem. I klagomålet kritiserades dessutom bristerna i klassrummen och deras och olämpligheten inom specialundervisningen samt fördröjningen av renoveringen.
Kommunen motiverade sitt agerande med att den främjar och garanterar säkerheten, eftersom det finns en livligt trafikerad väg bredvid skolan. Området som ursprungligen var inhägnat användes endast av barn med särskilda behov, men kommunens bildningsnämnd berättade att det senare användes av alla elever. Nämnden tillstod att det bästa alternativet med tanke på jämlikheten var att hela skolans gårdsområde inhägnas, men inga anslag hade beviljats för detta. I fråga om bristerna i klassrummen konstaterade nämnden att flera reparationsåtgärder redan har vidtagits i skolan. Beslut om omfattande renovering fattades 2020.
Regionförvaltningsverket gav kommunen en anmärkning för förfarande i strid med 6 § i diskrimineringslagen vid ordnande av utomhusvistelse för elever. Kommunen och skolan är med stöd av lagrummet skyldiga att främja likabehandling i sin verksamhet. Inhägnandet av en del av gårdsområdet på ett burliknande sätt för elever med funktionsnedsättning särskiljer dem från andra elever och försätter dem i en ojämlik ställning oberoende av om andra elever har använder inhägnaden. Förfarandet för vistelse utomhus uppfyller också kännetecknen för direkt diskriminering enligt 10 § och trakasserier enligt 14 § i diskrimineringslagen.
Regionförvaltningsverket påpekade också för kommunen att förfarandet gällande elevernas trygga studiemiljö strider mot 29 §, 3 § 2 mom. och 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning och om bristerna i specialundervisningens utrymmen.
Innan avgörandet i klagomålet fattades bad regionförvaltningsverket diskrimineringsombudsmannen om ett utlåtande i ärendet.
Eleverna fick röra sig fritt på skolgården under rasterna. Utomhusvistelsen för elever med funktionsnedsättning hade dock i huvudsak ordnats i ett inhägnat område och i andra områden fick de röra sig endast i begränsad utsträckning i sällskap av en assistent. Regionförvaltningsverket anser att förfarandet uppfyller rekvisitet för direkt diskriminering enligt 10 § i diskrimineringslagen, eftersom elever med funktionsnedsättning behandlades på ett ofördelaktigare sätt än andra elever på grund av en omständighet som gäller deras person. Således hade elever med funktionsnedsättning inte möjlighet att vara på rast på lika villkor som andra elever. Förfarandet anses också vara trakasserier som förbjuds i 14 § i diskrimineringslagen. Att hålla elever med funktionsnedsättning i en burliknande konstruktion var förnedrande och kränkte människovärdet.
Särbehandlingen motiverades med att den garanterade en trygg inlärningsmiljö enligt 29 § i lagen om grundläggande utbildning, eftersom särbehandling enligt 11 § i diskrimineringslagen inte är diskriminering om den grundar sig på lag och i övrigt har ett godtagbart mål och de metoder som använts för att uppnå målet är proportionerliga. I utredningen konstaterade bildningsnämnden att det bästa alternativet är att inhägna hela skolområdet och att det kan anses främja likabehandlingen bättre och utan en burkonstruktions orimlighet. En bur är inte ett proportionerligt sätt enligt 11 § i diskrimineringslagen att erbjuda barn med funktionsnedsättning möjlighet att vistas utomhus under rasterna. Genom att inhägna gårdsområdet hade elever med funktionsnedsättning inte heller behövt använda selar. När skolans förfarande granskas kan det anses strida mot artikel 37.a i konventionen om barnets rättigheter, som tryggar barnets rätt till mänsklig behandling.
Regionförvaltningsverket bedömde att specialundervisningens utrymmen enligt utredningen var bristfälliga och olämpliga. Utrymmena saknades bland annat tillgängliga passager, ändamålsenliga toalettutrymmen och handikapplyft. Utrymmena motsvarade inte behoven av krävande specialundervisning eller kravet enligt 3 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning att ordna undervisning enligt elevens ålder och förutsättningar. Delar av dem uppfyllde inte heller kravet i 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning på att en elev med funktionsnedsättning eller som behöver särskilt stöd har rätt att avgiftsfritt få bland annat de särskilda hjälpmedel som undervisningen förutsätter.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Datum för avgörandet 27.10.2021
diarienummer ISAVI/1088/2021
Ärendet gällde bland annat religions- och samvetsfrihet samt informationsskyldigheten om skolans verksamhet med anknytning till övertygelse.
Eleven hade meddelat gymnastikläraren att eleven inte kan delta i yoga under gymnastiklektionen, eftersom det strider mot elevens övertygelse. Enligt den klagande kan diskriminering på grund av religion till exempel vara att man mot sin vilja tvingas att delta i religionsutövning i skolan. Enligt gymnastikläraren var det fråga om yogarörelser som en del av kroppsträning och hela lektionen var ingen egentlig yoga.
Eleven eller dennes vårdnadshavare hade inte informerat skolans representanter på förhand om att yoga skulle strida mot deras övertygelse. Skolans representanter hade inte heller fått önskemål om elevens gymnastikundervisning på förhand. Enligt den klagande är yoga som utövas på gymnastiklektioner sådan trosinriktad och planmässig verksamhet som skolan borde informera vårdnadshavare om på förhand, samt på förhand ge eleven möjlighet att delta i ersättande verksamhet.
Regionförvaltningsverket kunde inte utifrån den erhållna utredningen konstatera sådant lagstridigt förfarande eller underlåtenhet att fullgöra en skyldighet av skolans tjänsteinnehavare som skulle har föranlett regionförvaltningsverket att vidta åtgärder.
Enligt 11 § 1 mom. i Finlands grundlag har var och en religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör enligt paragrafens 2 mom. rätten att bekänna och utöva religion, rätten att uttrycka övertygelse och rätten att höra eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.
Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut att frågan om huruvida yoga är religiöst är flerdimensionell och öppen för tolkning. Regionförvaltningsverket anser att även om yoga härstammar från österländska religioner, uppfattas den yoga som numera utövas i västvärlden ofta som motion snarare än andlighet. Regionförvaltningsverket ansåg att yogarörelser som görs på gymnastiklektioner i grundskolan som en del av kroppsträningen i regel ska betraktas som en avslappnings- och välfärdsmetod inom kroppsträningen. Yoga som kroppsträning i grundskolans gymnastikundervisning kan enligt regionförvaltningsverket inte enligt allmänt tillgänglig information anses vara sådan klart trosinriktad verksamhet som skolan borde informera vårdnadshavare om på förhand.
Regionförvaltningsverket framförde i sitt beslut ytterligare, att man enligt dess uppfattning kunde differentiera elevens gymnastikundervisning på de gymnastiklektioner som innehöll yoga, såsom skolan enligt utredningen av ärendet hade föreslagit för familjen. Regionförvaltningsverket betonade att skolorna bör vara medvetna om problematiken med yoga och religiositet. I sin verksamhet kan skolan vid behov beakta att om eleven eller familjen anser att yoga strider mot deras övertygelse, behandlas ärendet med tillräcklig sakkunskap och sensitivitet.
Centrala lagar och förordningar
Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 12.1.2021
diarienummer PSAVI/1711/2020
Utbildningsanordnaren har begränsat klagandens rätt att följa barnets undervisning. I meddelanden som skickats till den klagande motiverades begränsningen med barnets umgängesrätt, som hade specificerats i domstolens beslut. Av de utredningar som lämnats in till regionförvaltningsverket framgick att grunden också hade varit närförälderns negativa inställning till att distansföräldern skulle följa undervisningen.
Regionförvaltningsverket gav X och Y en anmärkning. Anmärkningen gällde att när en persons rätt att följa undervisningen enligt 19 § i lagen om grundläggande utbildning begränsas, måste ett skriftligt motiverat beslut med anvisningar för sökande av ändring fattas.
Enligt 19 § i lagen om grundläggande utbildning är undervisning offentlig. Av grundad anledning kan dock rätten att få följa undervisningen begränsas. Enligt regeringens proposition med förslag till lag om grundläggande utbildning (RP 86/1997 rd, s. 65) kan rätten att komma och följa med undervisningen endast begränsas i undantagsfall. Orsaken kan till exempel vara att närvaron av utomstående kan vara till förfång för undervisningsarbetet eller att utomståendes närvaro kan störa elevernas och lärarnas arbete.
Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att få sin sak behandlad på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål. Ärendet ska behandlas av en behörig domstol eller någon annan myndighet. Var och en har också rätt att få ett beslut gällande sina rättigheter och skyldigheter behandlade av en domstol eller något annat oberoende lagskipningsorgan.
Om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av 19 § i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs inget särskilt i lagen. Enligt högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis hör rätten att följa undervisningen till alla. Om denna rätt begränsas har var och en rätt att få beslutet om begränsning behandlat av en domstol med stöd av 21 § i grundlagen. Ändring i ett beslut som utbildningsanordnaren fattat enligt 19 § i lagen om grundläggande utbildningen söks i enlighet med utbildningsanordnarens karaktär enligt de allmänna bestämmelserna om ändringssökande, antingen genom kommunalbesvär i enlighet med kommunallagen eller genom förvaltningsbesvär i enlighet med förvaltningslagen.
I detta fall fattades inte ett förvaltningsbeslut om begränsning av uppföljningen av undervisningen som lagen förutsätter, utan ärendet meddelades endast till den klagande. Av handlingarna som lämnats in till regionförvaltningsverket framgår inget motiverat skäl för att begränsa offentligheten av undervisningen. Enligt utredningarna hade den klagande följt upp undervisningen en gång tidigare. I handlingarna uppgavs inte att den klagande i denna situation skulle ha hindrat undervisningsarbetet eller stört arbetet. Begränsningen av uppföljningen av undervisningen motiverades endast med umgängesrätt och att närföräldern förhöll sig negativt till att följa undervisningen.
Utbildningsanordnaren har inte behörighet att ingripa i ärenden som gäller umgängesrätt mellan föräldrarna. Begränsningen av uppföljningen av undervisningen måste grunda sig på förutsättningarna i lagen. Enbart den ena förälderns negativa inställning till uppföljningen av undervisningen är inte en grundad anledning för att begränsa rätten att följa undervisningen som avses i lagen. Utbildningsanordnaren måste vara opartisk i sin bedömning av ärendet.
Centrala lagar och rekommendationer:
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 8.2.2021
diarienummer ISAVI/3619/2020
Undervisningsskyldigheten enligt läroplanen uppfylldes inte inom flera läroämnen i grundskolans femte årskurs, eftersom man inte hann gå igenom den lärokurs som fastställts i läroplanen under läsåret. Undervisningen i klassen hade upprepade gånger hamnat på efterkälken i flera läroämnen jämfört med parallellklasserna. I fallet koncentrerades problemen i anslutning till undervisningen enligt läroplanen och uppnåendet av de mål som ställts upp i läroplanen till en klasslärare och den klass denne undervisade. På grund av problemen med genomförandet av läroplanen hade elevernas föräldrar och skolans övriga lärare kontaktat skolans rektor. Utifrån kontakterna vidtog skolan åtgärder för att uppnå målen för inlärningen, men man upplevde att nivån på ingripandet i ärendet var otillräcklig.
Regionförvaltningsverket uppmärksammade grundskolans klasslärare i årskurs 5 på lärarens skyldighet att se till att undervisningen följer läroplanen, behandlar den fastställda lärokursen och uppnår målen i läroplanen. Läraren ansvarar för undervisningsgruppens verksamhet, inlärning och välbefinnande. Till lärarens uppgifter hör bland annat att följa upp och främja elevernas inlärning och arbete, att i ett tidigt skede identifiera eventuella svårigheter samt att handleda och stöda eleverna.
Regionförvaltningsverket delgav dessutom rektorn i ifrågavarande grundskola sin uppfattning om rektorns ansvar för skolans verksamhet. Rektorn ska stödja lärarna i sitt arbete och se till att undervisningsgrupperna bildas så att målen i läroplanen kan uppnås i undervisningen. Rektorn ansvarar för att elevernas rätt att få undervisning enligt läroplanen samt för att tillräckligt stöd för inlärning och skolgång tillgodoses i skolans vardag genast när behovet av stöd uppstår.
Läraren ansvarar för att hans eller hennes elever får undervisning enligt läroplanen och uppnår de mål som uppställts i läroplanen. Utgångspunkten är att läraren har pedagogisk frihet att välja lämpliga arbetssätt och innehåll för undervisningssituationen. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut utifrån den erhållna utredningen att man i undervisningen av den ifrågavarande årskurs 5 hade man inte gått igenom delar av innehållet i läroplanen. Regionförvaltningsverket lyfte i sitt beslut fram att läraren trots den pedagogiska friheten alltid är skyldig att följa läroplanen och behandla den lärokurs som fastställts i den. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning är läraren också skyldig att samarbeta med skolans rektor och andra lärare för att målen enligt läroplanen ska uppnås i undervisningen.
Enligt 37 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ansvarar rektorn för skolans verksamhet. Skolans ledning har det praktiska ansvaret för lösningar i anslutning till ordnandet av undervisning och stöd i skolgemenskapen, i alla årskurser och i alla läroämnen. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att rektorn som ansvarar för skolans verksamhet borde ha övervägt om man kunde lägga in stödåtgärder för klassen i fråga, göra ändringar i lärararrangemangen eller ändra elevgrupperna för att kunna uppnå de mål som uppställts i läroplanen. Regionförvaltningsverket bedömde att rektorn borde ha ingripit i ärendet redan i ett tidigt skede, så att elevernas rättsskydd och rätt till undervisning tillgodoses.
Centrala lagar och förordningar
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 22.1.2021
diarienummer ISAVI/363/2020
I gymnasiet hade man minskat närundervisningen från de nationellt obligatoriska och fördjupade kurserna sedan 2014. Kurserna hade placerats i gymnasiets läsordning så att cirka 30–40 procent av kurserna som ordnades varje år inte gav full undervisning enligt gymnasieförordningen. I gymnasiets läroplan hade dessutom alla kurser kategoriserats som sådana som kan avläggas helt eller delvis självständigt. Principerna för självständiga kurser och andra självständiga studier framgick dock inte tydligt av gymnasiets läroplan.
Regionförvaltningsverket gav den bildningsnämnd som ansvarar för kommunens gymnasieutbildning, chefen för bildningsväsendet och gymnasiets rektor en anmärkning om att förfarandet står i strid med gymnasielagen och -förordningen vid anordnandet av den kommunala gymnasieutbildningen. Kommunen är skyldig att ordna gymnasieutbildningen så att den motsvarar de förutsättningar som statsrådet har föreskrivit för gymnasierna om timfördelningen. I fallet äventyrade avvikelsen från timfördelningen (som statsrådet föreskrivit för gymnasierna) förverkligandet av målen för gymnasieutbildningen samt de studerandes jämlika förutsättningar att framgångsrikt avlägga gymnasiets lärokurs och studentexamen.
Dessutom gav regionförvaltningsverket bildningsnämnden, chefen för bildningsväsendet och gymnasiets rektor som ansvarar för kommunens gymnasieutbildning en anmärkning för myndighetsverksamhet som strider mot förvaltnings- och offentlighetslagen. Beskrivningarna av gymnasiets undervisningsarrangemang ska motsvara kravet på transparens och öppenhet i myndigheternas verksamhet enligt förvaltnings- och offentlighetslagen. För gymnasiets del var det inte klart skrivet hur den nationellt fastställda timfördelningen och de självständiga studier som nämns i läroplansgrunderna genomförs.
I fallet hade mängden undervisning som de facto getts varit mindre än den minimimängd som förutsätts i bestämmelserna. Beskrivningarna och skyldigheterna i anslutning till självständiga studier var oklara för de studerande. På grund av den dolda beskrivningen av undervisningsarrangemangen hade det varit mycket svårt för gymnasiestuderande och deras vårdnadshavare att själva verifiera och övervaka utövandet av offentlig makt och därigenom sina rättigheter och intressen. Utbildningsanordnaren hade inte i tillräcklig utsträckning skyddat de berättigade förväntningarna som de studerande vid gymnasiet i fråga hade enligt rättsordningen. Gymnasiestuderande och deras vårdnadshavare ska kunna lita på att myndighetens verksamhet är korrekt och att verksamheten är lagenlig. Kravet har betonats när verksamheten gäller barn som omfattas av särskilt skydd.
Enligt 22 § i gymnasielagen har en studerande rätt att få undervisning och studiehandledning enligt läroplanen. Den grundläggande utgångspunkten för upprättandet av periodläsordningen i gymnasiet ska vara statsrådets timfördelningsförordning. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att den systematiska gallringen av undervisningstimmarna från kurserna när de placerades i läsordning kränkte studerandenas rätt till undervisning enligt läroplanen. Regionförvaltningsverket betonade att statsrådets timfördelningsförordning är en norm, inte en rekommendation, enligt vilken utbildningsanordnaren är skyldig att erbjuda undervisning. Bland annat på detta sätt tryggas gymnasiestuderandenas lika rätt att få gymnasieundervisning oberoende av bostadsort.
I grunderna för gymnasiets läroplan (2015) konstateras att en del av de studier som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs kan förutsätter självständiga studier. En studerande kan också på ansökan beviljas tillstånd att självständigt avlägga studier. I läroplan vid gymnasiet i fråga hade dessutom alla kurser beskrivits som sådana som även kan avläggas helt eller delvis självständigt. Regionförvaltningsverket konstaterade att ett sådant förfarande är tillåtet, men ålägger utbildningsanordnaren en betonad skyldighet att säkerställa den studerandes kompetens under och efter den självständiga studiefasen. I gymnasiets lokala läroplan hade man dock inte antecknat prestationsprinciperna för självständiga studier, och den kompetens som uppnåtts genom självständiga studier hade inte bedömts systematiskt. Regionförvaltningsverket ansåg att termen självständig kurs eller en del av den delvis har använts felaktigt i gymnasiet i fråga. Av de studerande har förutsatts eller antagits att de genom självständiga studier kompenserar de innehållsområden som man inte har hunnit gå igenom i närundervisningen på grund av att undervisningen inte slutförts. Den studerande har inte nödvändigtvis ens varit medveten om att vissa av kursernas innehållsområden helt eller delvis inte behandlas och att han eller hon förutsätts studera självständigt inom dessa innehållsområden.
Regionförvaltningsverket lyfte ännu i sitt beslut fram att den grundliga normreformen av gymnasieutbildningen även i framtiden tryggar likabehandlingen inom gymnasieutbildningen på olika håll i landet. I gymnasiernas nya läroplaner som träder i kraft den 1 augusti 2021 betonas ännu mer än tidigare villkorligheten för självständiga studier: självständiga studier får inte äventyra uppnåendet av de mål som ställts upp för utbildningen eller den studerandes förutsättningar att avlägga lärokursen och studentexamen.
Centrala lagar och förordningar
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 8.5.2020
Diarienummer: LSSAVI/9567/2019
En vårdnadshavare ansåg att barnet hade lämnats utan det stöd för lärande och skolgång som barnet hade lagenlig rätt till. Eleven hade enligt skolan utmaningar med uppförandet och inte direkta inlärningssvårigheter. Flera våldsrelaterade incidenter hade inträffat i skolan och en expertgrupp hade sammankallats för att diskutera elevens situation. Eleven hade kontinuerligt fått specialundervisning på deltid, vilket även innebar att eleven aldrig kunde ta del av undervisningen i det läroämne som pågick samtidigt som specialundervisningen.
Skolan och hemmet hade efter detta kommit överens om att eleven inom ramen för det intensifierade stödet skulle få närundervisning i hemmet under en viss tid. Det var dock inte fråga om så kallad hemundervisning, eftersom eleven fortfarande var inskriven i skolan och skolpersonal hade hand om elevens undervisning.
Regionförvaltningsverket fäste utbildningsanordnarens uppmärksamhet vid att specialundervisning på deltid inte kan förverkligas så att eleven blir utan undervisning i ett läroämne, eftersom detta innebär en avvikelse från timfördelningsförordningen. Regionförvaltningsverket fäste även utbildningsanordnarens uppmärksamhet vid att undervisning som ges i hemmet förutsätter ett beslut om särskilda undervisningsarrangemang enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning, om detta samtidigt innebär mindre undervisning än normalt.
Enligt 30 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning har utbildningsanordnaren en skyldighet att förverkliga barnets rätt till undervisning och stöd för lärande. Regionförvaltningsverket konstaterade att inget skulle ha hindrat eleven från att erhålla intensifierat stöd tidigare, även om eleven inte hade inlärningssvårigheter. Det så kallade trestegsstödet innefattar även stöd för skolgång. Regionförvaltningsverket ansåg dock att det var omöjligt att i efterhand bedöma hur ärendet skulle ha utfallit, om intensifierat stöd hade erbjudits i ett tidigare skede.
Regionförvaltningsverket påpekade att det inom ramen för det intensifierade stödet inte är möjligt att avvika från timfördelningsförordningen genom att en elev i praktiken inte får undervisning i ett visst läroämne på grund av specialundervisning på deltid. Enligt principen om ändamålsbundenhet i 6 § i förvaltningslagen ska myndigheter använda sina befogenheter endast för syften som befogenheterna enligt lag är avsedda för. Specialundervisning får sålunda inte användas som en säkerhetsåtgärd för att hålla borta eleven från ett ämne där hen eventuellt kan förorsaka säkerhetsrisker.
Regionförvaltningsverket konstaterade även att arrangemanget med undervisning i hemmet innebar att skoldagen förkortades och därför även avvek från timfördelningsförordningen. Därmed borde man i det aktuella fallet ha fattat ett förvaltningsbeslut om särskilda undervisningsarrangemang i enlighet med 18 § i lagen om grundläggande utbildning. Ett sådant beslut hade vårdnadshavarna kunnat söka ändring i, om de hade upplevt att undervisningen var otillräcklig.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 13.1.2020
Diarienummer: LSSAVI/2005/2019
En registrerad förening med syfte att verka för religionsfrihet ansåg i sitt klagomål att religionsfriheten kränktes i en skola. Skolan hade inte informerat om evenemang av religiös karaktär i förväg eller om innehållet i dem eller i ersättande program. Eleverna hade därmed ingen faktisk möjlighet att välja program. Under skolans julfest hade man framfört en tablå och sjungit en psalm samt en sång som hade en religiös hänvisning i form av orden ”stjärnan över Betlehem”. De elever som studerade livsåskådning i stället för religion hade även förväntats stiga upp och stå tillsammans med de andra eleverna under övning av psalmsång inför julfesten.
Regionförvaltningsverket fäste kommunens uppmärksamhet vid att en elevs deltagande i religiösa evenemang inte kan bestämmas utifrån huruvida eleven hör eller inte hör till ett religiöst samfund. Vårdnadshavaren ska tillfrågas om detta och meddelandet om elevens deltagande gäller tills vidare eller skilt för varje tillfälle.
Enligt 11 § i Finlands grundlag har var och en religions- och samvetsfrihet. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del av religionsutövning. Regionförvaltningsverket konstaterade att var och en utifrån sin övertygelse har rätt att låta bli att delta i religiösa tillställningar som ordnas i skolan. Enligt Utbildningsstyrelsens anvisningar (OPH-56-2018) kan skolan ordna ersättande program som, förutom det religiösa innehållet, ska vara så likartat som möjligt med den ursprungliga tillställningen. Eleven ska inte stämplas för att hen deltar eller inte deltar i det religiösa programmet.
Regionförvaltningsverket konstaterade att julfestgudstjänster uppenbart utgör religionsutövning, men att fester som enbart innehåller enstaka religiösa element utgör en tradition som är en del av det finländska kulturarvet. En sång med endast en hänvisning till bibliskt innehåll kan inte som helhet anses vara religiös till sin natur. I det aktuella fallet hade det religiösa innehållet i skolans julfest begränsat sig till endast en psalm och en jultablå. Rimlig övning av tablån eller psalmen kan därmed inte heller kan anses utgöra utövande av religion. Regionförvaltningsverket uppmanade dock till försiktighet när det gäller situationer där eleverna till exempel förutsätts vara stående under psalmsång. Enligt den europeiska människorättsdomstolens riktlinjer får ingen, direkt eller indirekt, tvingas att avslöja sin övertygelse.
Enligt 3 § 3 momentet i lagen om grundläggande ska utbildningen genomföras i samarbete med hemmen. Enligt Utbildningsstyrelsens anvisningar ska skolan i tillräckligt god tid före religiösa evenemang informera vårdnadshavare och elever om den religiösa tillställningens karaktär och alternativt program. Väsentligt är att eleven ska ha en faktisk möjlighet att välja i vilket program hen deltar. Vårdnadshavaren kan meddela om elevens deltagande i religiösa tillställningar som en engångsföreteelse vid till exempel anmälning till skolan eller vid behov enligt situation. Rätten att välja bort deltagande i religionsutövning är inte bunden till medlemskap i ett religiöst samfund.
Enligt biträdande justitieombudsmannens avgörande 22.3.2018 (6540/2017) förutsätts att skolan informerar om evenemangens innehåll i god tid och med en sådan noggrannhet att vårdnadshavaren har en faktisk möjlighet att meddela om elevens deltagande även skilt för varje tillfälle. Regionförvaltningsverket ansåg, med avvikelse från biträdande justitieombudsmannens uppfattning, att personlig övertygelse inte är oföränderlig, men varierar inte heller från dag till dag. För att förverkliga religionsfrihet är det således inte alltid nödvändigt att för varje enskilt tillfälle utreda om eleven deltar eller inte. Det är tillräckligt att skolan allmänt har tillfrågat vårdnadshavaren om eleven deltar i religiösa evenemang samt att vårdnadshavaren har informerats om att hen när som helst kan ändra sin ståndpunkt i frågan.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 9.12.2020
diarienummer ISAVI/2615/2020
Ärendet gällde ordnandet av assistenttjänster för särskilt stöd och deras tillräcklighet. En elev med grav funktionsnedsättning och förlängd läroplikt var i behov av krävande personligt stöd. Elevens vård- och stödinstanser rekommenderade att eleven får personlig handledning i skolgången. De assistenttjänster som eleven behövde i skolan för stöd för inlärningen och skolgången hade genomförts så att flera skolgångsbiträden hade anvisats till elevens klass. Skolgångsbiträdena fungerar enligt teamprincipen och enligt det stöd eleverna behöver. Enligt den klagande var assistenttjänsterna för särskilt stöd underdimensionerade i skolan och inskolningen i elevens behov av individuellt stöd var bristfällig.
Regionförvaltningsverket fäste stadens uppmärksamhet vid bedömningen av behovet av assistenttjänster för en elev som behöver krävande och omfattande stöd, i första hand ur elevens och inte undervisningsgruppens synvinkel. Utbildningsanordnaren ska före beslutsfattandet bedöma nivån på de assistenttjänster som eleven behöver för att trygga elevens rätt till grundläggande utbildning och elevens individuella behov av undervisning. Eleven har rätt att vid behov få kontinuerligt personligt stöd av en assistent oberoende av hur assistenttjänsterna för de övriga eleverna i undervisningsgruppen har ordnats. När det gäller assistenttjänster är assistentens titel inte avgörande, utan att eleven får den handledning och det stöd han eller hon behöver. Elevens vårdnadshavare har också alltid rätt till ett motiverat beslut där det framgår hurdana assistenttjänster eleven är berättigad till enligt beslutet.
Enligt 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i utbildning under arbetsdagarna rätt att få undervisning enligt läroplanen, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när behov uppstår. Utbildningsanordnaren ska ordna och bekosta de assistenttjänster som krävs för att delta i undervisningen. Utgångspunkten är att utbildningsanordnaren beslutar om assistenttjänster. Regionförvaltningsverket lyfte i sitt beslut fram att elevens rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning samt den handledning och det stöd som behövs ska tillgodoses oberoende av hur assistenttjänsterna ordnas. Enligt utredningen i ärendet hade man i det multiprofessionella samarbetet konstaterat att elevens hälsotillstånd och behov förutsatte en personlig skolgångshandledare. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning ska utbildningsanordnaren då innan beslut fattas bedöma nivån på de assistenttjänster som eleven behöver för att trygga elevens rätt till grundläggande utbildning och elevens individuella behov av undervisning.
Centrala lagar och förordningar:
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 16.4.2020
diarienummer LSSAVI/17454/2019
I fallet i fråga hade man kommit överens om att varje elev i klassen ska delta i kostnaderna för klassens lägerskola antingen genom att samla in ett visst penningbelopp eller genom att betala in det på klassens konto. Dessutom skulle varje elev också betala ett visst belopp per termin till lägerskolfonden. Kommunen hade utarbetat en anvisning om undervisning utanför skolan. Enligt anvisningen hade eleven rätt att på grund av bortflyttning eller byte av skola få tillbaka de personliga medel som eleven betalat in i den gemensam kassan för en studieresa eller lägerskola. De medel som samlats in tillsammans kvarlämnades i klassens gemensamma kassa.
Regionförvaltningsverket fäste den kommunala undervisningsnämndens och skolans rektors uppmärksamhet vid utbildningsanordnarens skyldighet att se till att insamlingen av medel för finansiering av utflykter som hör till skolans verksamhet ordnas så att elevernas jämlika rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning inte äventyras. Regionförvaltningsverket ansåg dessutom att de medel som skaffats för lägerskolan alltid ska behandlas som gemensamma för hela klassen oberoende av hur pengarna har erhållits för det gemensamma ändamålet och att man inte av de gemensamma medlen kan avskilja olika stora andelar för eleverna.
I 6 och 16 § i Finlands grundlag tryggas allas rätt till jämlik och avgiftsfri grundläggande utbildning. Detta innebär att utbildningsanordnaren svarar för kostnaderna för den grundläggande utbildningen. Lägerskolan är i enlighet med 3 § 5 mom. i förordningen om grundläggande utbildning en del av undervisningen och därför ska den vara avgiftsfri för alla elever på det sätt som förutsätts i 31 § i lagen om grundläggande utbildning. Alla elever har rätt att på lika villkor och utan avgifter delta i sådana utflykter, och ingen elev eller vårdnadshavare kan förutsättas delta t.ex. i kostnaderna för lägerskolan.
Regionförvaltningsverket konstaterade att terminsavgifter är problematiska med tanke på avgiftsfri grundläggande utbildning. I en sådan situation har vårdnadshavarna inte nödvändigtvis någon verklig valfrihet i fråga om betalningen av avgiften, eftersom t.ex. grupptryck kan ge upphov till en förpliktande känsla av att betala avgiften.
Regionförvaltningsverket framförde vidare i sitt beslut att utbildningsanordnaren enligt 6 § i diskrimineringslagen är skyldig att främja likabehandling, varför utbildningsanordnaren i sin egen verksamhet endast ska skapa sådan praxis som stöder en likabehandling av eleverna. Därför är det på utbildningsanordnarens ansvar att försäkra sig om att sättet att genomföra den insamling av medel som ska genomföras för skolans verksamhet är ändamålsenligt också när vårdnadshavarna ordnar insamlingen av medel på egen hand. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning ska de utflykter som hör till skolans verksamhet inte alls bekostas med avgifter som tas ut av vårdnadshavarna, utan medelsanskaffningen ska ske på något annat sätt, såsom genom basarer eller talkoarbete.
Mer information:
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 6.4.2020
diarienummer LSSAVI/5130/2020
I fallet ansåg vårdnadshavaren att skolan förfarit felaktigt när den utredde fall av mobbning mot sitt barn. Vårdnadshavaren berättade i sitt klagomål att barnet hade upplevt mobbning i olika former i skolan under åren 2017–2019. Vårdnadshavaren ansåg att skolans åtgärder var otillräckliga för att reda ut saken. Klagandens barn hade dock inte själv fört fram mobbningen i skolan genom att berätta om det för personalen eller genom att lyfta fram mobbningen i en välbefinnandeenkät till eleverna. Skolans personal hade inte heller själv upptäckt mobbning, trots att förhållandet mellan klagandens barn och den andra eleven hade uppmärksammats särskilt noggrant i skolan.
Regionförvaltningsverket hade inte på basis av klagomålet anledning att misstänka att skolan har förfarit lagstridigt i de ärenden som klagan gäller.
Regionförvaltningsverket konstaterade att enligt 29 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har den som deltar i undervisningen rätt till en trygg studiemiljö. I skolan ska eleverna dessutom behandlas jämlikt på det sätt som förutsätts i 6 § i förvaltningslagen och ärendena ska behandlas opartiskt. Ingen elev får till exempel bli föremål för disciplinära åtgärder utan tillräckliga bevis för vad som faktiskt har hänt. Därför kan skolan inte betrakta en enskild elev som mobbare utan att det finns bevis för detta.
Det är av betydelse att skolan hade utrett de misstankar om mobbning som den fått kännedom om och att elevernas inbördes relationer hade utretts vid gemensamma möten med de berörda eleverna och vid behov med deras familjer. Skolan hade på behörigt sätt utrett mobbnings- och konfliktsituationer i samarbete med de elever som deltog i situationerna och deras vårdnadshavare samt instruerat eleverna att behandla sina inbördes konflikter på skolkuratorns mottagning. Dessutom hade de konfliktsituationer mellan eleverna som vårdnadshavarna lyft fram behandlats också av en sådan sektorsövergripande expertgrupp som avses i 14 § 4 mom. i lagen om elev- och studerandevård. I expertgruppen hade man i samarbete med eleven, elevens vårdnadshavare samt personalen inom undervisnings- och studerandevården övervägt metoder för hur eleven kan känna sig trygg i skolan.
Regionförvaltningsverket konstaterade att en förutsättning för en ändamålsenlig utredning av mobbnings- och konfliktsituationer mellan elever inte är att skolan kan utse den skyldige till följd av utredningarna. Det som är av betydelse är uttryckligen att skolan vidtar åtgärder för att säkerställa att varje elev kan känna sig trygg i skolan. I detta fall hade man i skolan på ett mångsidigt sätt ingripit i konfliktsituationer mellan eleverna med både utbildningsanordnarens och elevhälsovårdens metoder och agerat på det sätt som förutsätts i 3 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning i samarbete med elevernas hem.
Mer information:
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 15.6.2020
diarienummer LSSAVI/18964/2019
I fallet hade eleven omhändertagits på grund av problem som förekommit under skolgången. Enligt den vårdnadshavare som anfört klagan har det dock inte ordnats tillräcklig undervisning för vårdnadshavarens barn i placeringskommunen, eftersom undervisningen inte ordnades som närundervisning i skolan. Efter att placeringen inleddes genomfördes undervisningen för eleven i cirka två månader, ibland tillsammans med specialläraren genom studier i lokaler på platsen för vård utanför hemmet. Dessutom studerade eleven självständigt och med stöd av handledaren på platsen för vård utanför hemmet. Därefter ordnades tre skolförsöksgånger för eleven, varefter eleven började få undervisning varje dag i skolan, men bara sju timmar i veckan.
Regionförvaltningsverket gav den aktör som ansvarar för ordnandet av den kommunala undervisningen en anmärkning om skyldigheten att ordna undervisning för alla barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område på det sätt som föreskrivs i lagen samt att omedelbart vid behov ordna det stöd för skolgången som de behöver. Regionförvaltningsverket fäste också uppmärksamhet vid kommunens skyldighet att fatta ett överklagbart beslut om särskilda undervisningsarrangemang enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning, där beslutets innehåll specificeras på det sätt som förutsätts i 44 § i förvaltningslagen.
I enlighet med lagen om grundläggande utbildning ordnas undervisningen i regel som närundervisning i skolan. För att ordna elevens undervisning på ett sätt som avviker från lagen hade det inte fattats något beslut enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning om särskilda undervisningsarrangemang. Detta överklagbara beslut ska alltid fattas när elevens undervisning ordnas på ett sätt som avviker från lagen. I beslutet ska på det sätt som förutsätts i 44 § i förvaltningslagen specificeras vad dessa särskilda studiearrangemang är. Beslutet tryggar vars och ens i 21 § i Finlands grundlag föreskriven rätt att söka ändring i ett beslut som gäller individens intressen, rättigheter eller skyldigheter. På grund av utbildningsanordnarens felaktiga förfarande har eleven eller dennes vårdnadshavare inte haft tillgång till det rättsmedel som tryggas i grundlagen för var och en.
Kommunen motiverade avvikande undervisningsarrangemang med att eleven inte kunde delta i undervisningen i skolan. På basis av utredningarna hoppades eleven själv få gå i skola i stället för att få undervisning som ordnas i lokaler på platsen för vård utom hemmet, och av handlingarna framgick inte närmare varför eleven ansågs vara oförmögen att gå i skolan. Elevens egen önskan om att få gå i skola borde med stöd av 6 § 3 mom. i grundlagen och 3 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ha beaktats vid ordnandet av undervisningen.
Ett barn som placerats på en annan ort har med stöd av 30 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning rätt att på lika villkor få undervisning enligt läroplanen och tillräckligt stöd för inlärning genast när placeringen inletts och att bli hörd på det sätt som lagen förutsätter när undervisningen ordnas. I detta fall har eleven själv velat få gå i skolan, men för att kunna delta i undervisningen i skolan förutsatte kommunen att eleven har personligt stöd av en vuxen. Kommunen skulle då ha varit skyldig att ordna tillräckliga assistenttjänster för eleven för att möjliggöra skolgång. I fallet hade utbildningsanordnaren utan grund överfört ansvaret för ordnandet av undervisning eller stödåtgärder på platsen för vård utanför hemmet. Regionförvaltningsverket ansåg att elevens rätt att få undervisning enligt Finlands grundlag de facto hade förvägrats genom detta förfarande.
Mer information:
En rektor hade 19.3.2020 fattat ett beslut om att neka en elev rätt att delta i studentskrivningarna 19.3.2020 på grund av att eleven insjuknat. Enligt rektorns utredning var rektorns avsikt sannolikt att fatta ett negativt beslut om specialarrangemang per dag, men detta framgår inte av beslutet eller motiveringen till det. Rektorn hade i beslutet endast nämnt 21 § i gymnasielagen, som gäller förutsättningarna för antagning som studerande.
Regionförvaltningsverket fäste gymnasiets rektor allvarlig uppmärksamhet vid att de tillämpade bestämmelserna ska nämnas i besluten. Dessutom fäste regionförvaltningsverket allvarlig uppmärksamhet vid att rektorn inte har lagstadgad behörighet att fatta beslut om att vägra en studerande rätt att delta i studentexamen på grund av att en studerande insjuknat. Rektorn har under vissa förutsättningar rätt att fatta ett negativt beslut om specialarrangemang.
Enligt 45 § i förvaltningslagen ska det i motiveringen av beslut anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet samt nämnas de bestämmelser som tillämpats. Den tillämpade bestämmelse som nämns i rektorns beslut var felaktig, eftersom beslutet inte gällde förutsättningarna för antagning som studerande. I beslutet nämns inga andra tillämpade bestämmelser. Av beslutet framgår inte vilka bestämmelser som har tillämpats. De grundläggande förutsättningarna för att rättssäkerheten ska tillgodoses är att beslutet motiveras med rätt lagrum.
I lagstiftningen har rektorn inte getts befogenhet att fatta beslut om att vägra en studerande rätt att delta i studentexamen på grund av att den studerande insjuknat. Enligt 8 § i lagen om studentexamen kan rektorn fatta beslut om nekad rätt att delta, om examinanden inte uppfyller de förutsättningar för deltagande i examen och prov som anges i 5–7 §. I 5–7 § föreskrivs inte att deltagande i ett prov förutsätter ett visst hälsotillstånd, utan det är fråga om formella krav.
Enligt 9 § i lagen om studentexamen har rektorn i en plötslig och oförutsägbar situation rätt att fatta beslut om specialarrangemang, om eleven på grund av insjuknande är förhindrad att avlägga prov i studentexamen på samma sätt som andra examinander. Ett negativt beslut om användning av specialarrangemang ska motiveras och i motiveringen ska det tas ställning till varför användningen av specialarrangemang inte är möjlig. I detta fall, även om rektorn hade fattat ett beslut med rätt innehåll, skulle slutresultatet ändå ha varit att eleven inte kunde avlägga studentskrivningen.
Mer information:
