Läkemedelsbehandling

Regionförvaltningsverket styr och övervakar läkemedelsbehandlingen både inom den offentliga och den privata social- och hälsovården. Vi ger baserat på lagstiftningen och olika myndighetsanvisningar allmän vägledning i hur läkemedelsbehandling ska genomföras. Vi genomför övervakningen på eget initiativ och på basis av anmälningar som vi får. Vi sköter också ärenden som andra myndigheter överför till oss. 

Läkemedelsbehandling genomförs av yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården som har fått utbildning i läkemedelsbehandling. Behandlingen sker i enlighet med hälso- och sjukvårdsenhetens plan för läkemedelsbehandling. Arbetsgivaren ansvarar för att behandlingen är trygg för patienten eller klienten och sörjer för att det under varje arbetsskift finns tillräckligt med yrkesutbildad personal som kan genomföra läkemedelsbehandling. Den ansvariga läkaren för enheten är den som ansvarar för läkemedelsbehandlingen som helhet.    

Regionförvaltningsverket rekommenderar att läkemedelsbehandling genomförs i enlighet med rekommendationerna i Institutet för hälsa och välfärds handbok Turvallinen lääkehoito - Säker läkemedelsbehandling (finns endast på finska).

Turvallinen lääkehoito - Säker läkemedelsbehandling (på finska)

Genomförande av läkemedelsbehandling i olika yrkesgrupper

Yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården ansvarar för genomförandet av läkemedelsbehandling på basis av sin yrkesutbildning och utbildning i läkemedelsbehandling. På denna webbplats hittar du även anvisningar om specialsituationer om hur personal utan utbildning i läkemedelsbehandling kan delta i den. 

Sjukskötare ansvarar för helheten av läkemedelsbehandlingen vid sina verksamhetsenheter och för att behandlingen är säker. 

För att garantera medicineringssäkerheten är det viktigt att arbetsgivaren försäkrar sig om alla anställdas kompetens innan de deltar i någon som helst uppgift inom läkemedelsbehandling. 

Arbetsgivaren bestämmer innehållet i och omfattningen av den teoretiska utbildning i läkemedelsbehandling som krävs, så att den kompetens som utbildningen ger motsvarar hur krävande den läkemedelsbehandling som ges vid enheten är.  

Arbetsgivaren måste proaktivt och tillräckligt tidigt  

  • ordna med tilläggsutbildning i läkemedelsbehandling för personalen, 
  • säkerställa personalens kompetens, 
  • sörja för tillräcklig inskolning om en anställds uppgifter inom läkebehandling breddas eller blir mer krävande.   

Det är viktigt att sörja för att särskilt de arbetstagare som inte har gett läkemedelsbehandling på länge, men som kommer att börja få sådana arbetsuppgifter har uppdaterat sin kompetens och sina läkemedelstillstånd. Av de arbetstagare som deltar i läkemedelsbehandling av specialgrupper (t.ex. barn och äldre) krävs dessutom tilläggsutbildning om läkemedelsbehandling för dessa grupper.  

Säkerställande av kompetens 

Personalens teoretiska kunnande säkerställs genom ett skriftligt eller muntligt prov. Det praktiska kunnandet kontrolleras genom 3–5 praktiska prov för varje delområde som hör till arbetstagarens uppgifter inom läkemedelsbehandling. Examinator för det praktiska provet är en erfaren och legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. 

I läkemedelstillståndet ska det anges tillräckligt detaljerat vem och vilka uppgifter inom läkemedelsbehandling som läkemedelstillståndet gäller. Det skriftliga tillståndet beviljas av en läkare. 

Det kunnande som krävs för ett läkemedelstillstånd säkerställs med 2–5 års mellanrum. 

Sjukskötare, hälsovårdare och barnmorskor får en omfattande utbildning i läkemedelsbehandling inom ramen för sin yrkesutbildning.  

Sjukskötare behöver ett separat skriftligt tillstånd för krävande läkemedelsbehandling. Hit hör exempelvis: 

  • inläggning av perifer venkateter 
  • intravenösa vätske- och läkemedelsbehandlingar 
  • blodtransfusioner 
  • läkemedelsbehandling via särskilda administreringsvägar, t.ex. i epiduralrummet eller med särskilda instrument, t.ex. smärtpump 
  • vaccinering. 

Närmare anvisningar om påvisande av vaccinationskompetens finns på Institutet för hälsa och välfärds webbplats

Närvårdares yrkesutbildning ger dem färdigheter att utan särskilt tillstånd  dosera och administrera läkemedel (andra än HCI-läkemedel och narkotiska läkemedel) på naturlig väg, alltså som tabletter, kapslar, lösningar, ögon- och örondroppar, salva, plåster eller suppositorier.  

Närvårdare behöver tilläggsutbildning för att genomföra krävande läkemedelsbehandling, exempelvis 

  • injektioner under huden (s.c.) eller i en muskel (i.m.) 
  • behandling med HCI- eller narkotiska läkemedel som huvudsakligen inverkar på det centrala nervsystemet 
  • byte av fortsatt infusion som innehåller baslösning utan läkemedel. 

Motsvarande yrkesinriktad utbildning som föregick närvårdarutbildningen (primärskötare, hjälpskötare, sinnessjukskötare, mentalvårdare, barnskötare) inkluderade inte lika omfattande studier i läkemedelsbehandling. Om arbetstagaren har avlagt utbildning som föregick närvårdarutbildningen måste arbetsgivaren kontrollera personens examensbetyg för att säkerställa att hen har tillräckliga studier i läkemedelsbehandling och tillräcklig kompetens.  

Personal med yrkesutbildning inom socialvården vars utbildning har innefattat studier i läkemedelsbehandling som minst motsvarar de studier som ingår i närvårdarutbildningen kan genomföra samma uppgifter inom läkemedelsbehandling som en närvårdare. 

Sjukskötarstuderande 

En sjukskötarstuderande kan tillfälligt arbeta som sjukskötare och delta i genomförandet av läkemedelsbehandling, om  

  • hens studierätt är i kraft, 
  • det inte har förflutit mer än 10 år sedan studierna inleddes, 
  • hen har avlagt två tredjedelar av sina studier, 
  • hen har slutfört de studier i läkemedelsbehandling som ingår i examen och  
  • hens kunskaper i läkemedelsbehandling har säkerställts.  

En studerande arbetar alltid under ledning och tillsyn. Enheten måste skriftligen utse en handledare för den studerande. Blodtransfusioner kan endast utföras av legitimerade yrkesutbildade personer.  

Närvårdarstuderande  

Närvårdarstuderande deltar i regel inte i läkemedelsbehandling. Om det är ändamålsenligt med tanke på enhetens verksamhet, kan en närvårdarstuderande ge klienten eller patienten färdigt doserade läkemedel på naturlig väg. Man måste dock försäkra sig om den studerandes kunnande före detta. Arbetsgivaren bör i vilket fall som helst bedöma närvårdarstuderandens kompetens för uppgifter inom läkemedelsbehandling och kontrollera genomförda studier inom läkemedelsbehandling. 

Under praktikperioden för inlärning i arbetet deltar de studerande i läkemedelsbehandlingen endast under direkt tillsyn av handledaren. Hur studeranden deltar beror på i vilket skede av studierna hen är. 

Förskrivning av läkemedel

Läkare 

Personer som har rätt att självständigt utöva läkaryrket har rätt att förskriva läkemedel. De kan förskriva läkemedel till människor för medicinska ändamål och med pro auctore-recept för att utöva sitt yrke.  

En medicine studerande som tillfälligt arbetar som läkare får förskriva läkemedel endast till patienter som han eller hon vårdar.

Tandläkare 

Personer som har rätt att självständigt utöva tandläkaryrket har rätt att förskriva läkemedel. De får förskriva läkemedel till människor endast för odontologiskt ändamål och med pro auctore-recept för att utöva sitt yrke. 

En tandläkare har rätt att på en och samma gång förskriva högst tio doseringsenheter läkemedelspreparat som räknas som egentliga narkotika. Andra än specialisttandläkare får förskriva läkemedel som huvudsakligen påverkar det centrala nervsystemet högst i den minsta förpackning som har försäljningstillstånd. 

En odontologie studerande som tillfälligt arbetar som tandläkare får förskriva läkemedel endast till patienter som han eller hon vårdar.

Sjukskötare 

Legitimerade sjukskötare som har tillräcklig praktisk erfarenhet och som har genomgått den tilläggsutbildning som behövs har begränsad rätt att från apotek förskriva läkemedel som används vid behandlingen till de patienter som de vårdar. Sjukskötare får förskriva läkemedel då det är fråga om förebyggande behandling av patienten, fortsatt medicinering som en läkare förskrivit eller medicinering som baserar sig på ett vårdbehov som sjukskötaren konstaterat. 

En förutsättning för begränsad förskrivningsrätt är ett skriftligt förordnande med uppgift om de läkemedel som sjukskötaren får förskriva samt eventuella begränsningar i läkemedelsförskrivningen. Det skriftliga förordnandet ges av den ansvariga läkaren för den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården där sjukskötaren är anställd. En sjukskötares begränsade förskrivningsrätt gäller för ett specifikt verksamhetsställe. 

Begränsad rätt att förskriva läkemedel är möjlig inom öppenvårdstjänster inom primärvården, polikliniker inom den specialiserade sjukvården och andra öppenvårdstjänster inom hälso - och sjukvården som kommunen eller samkommunen ansvarar för att ordna. I bilagan till social - och hälsovårdsministeriets förordning om förskrivning av läkemedel anges vilka läkemedel och sjukdomstillstånd som omfattas av begränsad förskrivningsrätt och andra begränsningar som gäller.

Konstaterande av specialkompetens söks hos Valvira. 

Optiker 

Optiker får med pro auctore-recept förskriva de läkemedel som de behöver i mottagningsverksamheten från ett apotek. Optiker får inte förskriva läkemedel till patienter. I bilagan till social - och hälsovårdsministeriets förordning anges vilka läkemedel optiker får förskriva.

Munhygienister 

Munhygienister som utövar sitt yrke självständigt får med pro auctore-recept förskriva de läkemedel som de behöver i mottagningsverksamheten från ett apotek. Munhygienister får inte förskriva läkemedel till patienter. I bilagan till social - och hälsovårdsministeriets förordning anges vilka läkemedel munhygienister får förskriva.

Läkemedelsförskrivaren bedömer patientens behov av läkemedelsbehandling och beslutar om läkemedelsbehandlingen tillsammans med patienten. Den som ordinerar läkemedlet måste ge patienten information om läkemedlets användning och användningsändamål. 

Läkemedel får förskrivas endast till en person som läkemedelsförskrivaren personligen har undersökt under det föregående året, om han eller hon inte på något annat tillförlitligt sätt kan försäkra sig om behovet av läkemedelsbehandling. Sjukskötare kan förskriva läkemedel endast på basis av ett behov som har konstaterats på en mottagning, med undantag för läkemedelsbehandling som ges mot akut urinvägsinfektion hos kvinnor. I detta fall kan sjukskötaren skriva recept på basis av en telefonintervju. 

 Valet av läkemedel ska i första hand basera sig på forskningsrön eller, om sådana saknas, på allmänt godkänd vårdpraxis. Särskild omsorg och försiktighet ska iakttas vid förskrivning av läkemedel som kan missbrukas. När läkemedel förskrivs ska man bland annat beakta användningsrekommendationerna och eventuella restriktioner i användningen. 

Läkemedelsförskrivaren ska göra en journalanteckning om varje recept.

Recept ska göras upp elektroniskt. Recept får skrivas på en pappersblankett eller per telefon endast på grund av en teknisk störning eller om behovet av läkemedelsbehandling är brådskande och receptet inte kan förskrivas elektroniskt av särskilda skäl. I detta fall ska receptet innehålla en motivering till varför det inte har skrivits elektroniskt.

Patienten ska i allmänhet ges en patientanvisning om elektroniska recept. I patientanvisningen finns en streckkod som specificerar receptet och påskyndar ärendet på apoteket. 

Recept är i allmänhet i kraft i två år. Exempelvis HCI-läkemedel och narkotiska läkemedel är i kraft endast ett år. 

Elektroniska recept sparas i receptcentret. På basis av uppgifterna i receptcentret kan patienten ta ut sitt läkemedel på vilket apotek som helst i Finland. 

Du kan be ditt vårdställe eller apoteket om en sammanfattande utskrift av dina receptuppgifter i receptcentret. Du kan också titta på dina egna receptuppgifter i tjänsten Mina Kanta-sidor.  På Mina Kanta-sidorna kan du också be att den hälso- och sjukvårdsenhet som vårdar dig förnyar ditt recept, om enheten tar emot begäran om förnyande av recept elektroniskt. Alla recept kan dock inte förnyas via Mina Kanta-sidor. Läkemedelsförskrivaren förnyar inte heller nödvändigtvis receptet t.ex. om han eller hon inte har tillgång till tillräcklig information om vården av patienten. 

Specialsituationer inom läkemedelsbehandling

För planeringen och genomförandet av vaccinationsverksamheten svarar en utsedd ansvarig läkare. Vaccin som injiceras får endast ges av läkare eller av sjukskötare, hälsovårdare eller barnmorska som har lämplig vaccinationsutbildning. De som vaccinerar ska ha möjlighet att konsultera den vaccineringsansvariga läkaren vid behov.  

En kommun eller samkommun kan samarbeta med en privat serviceproducent. Kommunen eller samkommunen ska ingå ett avtal där det specificeras vilka vaccinationer enligt det nationella vaccinationsprogrammet den privata serviceproducenten ger och hur användningen av de vacciner som ingår i vaccinationsprogrammet följs upp. Av den som vaccineras får inte heller i detta fall tas ut någon avgift för vaccin som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet eller för mottagningsbesöket, registreringen av vaccinationen eller dataöverföring. 

Läkemedelscentralen och sjukhusapoteket får inte leverera vaccin, om det inte är säkert att det är fråga om vaccinationsverksamhet som överenskommits med kommunen eller samkommunen. 

Kommunen ansvarar för vaccinationsverksamheten när serviceproducenten endast ger avgiftsfria vacciner på basis av ett avtal med kommunen. Då behöver inte nödvändigtvis en läkare vara ansvarig föreståndare för tjänsterna (om inte andra tjänster kräver det). Om serviceproducenten också bedriver annan vaccinationsverksamhet (avgiftsbelagd verksamhet), ska den ansvariga föreståndaren för tjänsterna vara läkare. 

Du kan läsa mer om vaccinering på THL:s sidor

Personal som saknar utbildning i läkemedelsbehandling kan endast i undantagsfall delta i läkemedelsbehandling som inte är fortlöpande. Före detta måste arbetstagaren genomgå en separat utbildning i läkemedelsbehandling, hans eller hennes kompetens ska säkerställas och han eller hon ska beviljas ett skriftligt läkemedelstillstånd. Tillståndet gäller en viss patient, ett visst läkemedel eller en viss administreringsväg.  

Efter det att ett läkemedelstillstånd har beviljats kan personal som inte är utbildad i läkemedelsbehandling ge färdigt doserade läkemedel på naturlig väg, alltså som tabletter, kapslar, lösningar, ögon- och örondroppar, salva, plåster eller suppositorier. Man bör notera att injektioner och behandling med narkotiska läkemedel eller HCI-läkemedel är krävande läkemedelsbehandling. För detta krävs att närvårdare som redan har en yrkesutbildning och utbildning i läkemedelsbehandling också genomgår en tilläggsutbildning.     

Arbetstagare utan utbildning i läkemedelsbehandling och utan motsvarande utbildning som närvårdare får inte ge injektioner, narkotiska läkemedel eller HCI-läkemedel utom i undantagsfall. 

Personal som saknar utbildning i läkemedelsbehandling kan inte beviljas läkemedelstillstånd för att dela läkemedel.    

Att ge injektioner av botulinumtoxin räknas alltid som hälsovård. Behovet av behandling med botulinumtoxin bedöms alltid av en läkare oavsett användningsändamålet. Läkaren förskriver botulinumtoxinpreparatet till en specifik kund eller patient. Läkare kan inte förskriva läkemedel som innehåller botulinumtoxin till sjukskötare för att användas i företagsverksamhet på skönhetssalonger och inte heller genom läkemedelsbeställningar till skönhetssalonger.  

Om läkaren som har förskrivit botulinumtoxin överlåter det på någon annan att ge injektionen måste läkaren vara omedelbart tillgänglig när injektionen ges. Han eller hon måste alltså befinna sig i samma verksamhetsenhet. Kravet på att läkaren ska vara tillgänglig uppfylls alltså inte om läkaren håller mottagning på distans. Injiceringen kan överlåtas på en sjukskötare, hälsovårdare eller barnmorska som arbetar vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården och som fått utbildning och tillstånd för att ge injektioner. 

Sjukskötare, hälsovårdare eller barnmorskor får injicera botulinumtoxin endast när de arbetar vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården (antingen i anställningsförhållande till enheten eller om de arbetar som självständiga yrkesutövare och har ett avtal med enheten). Injektionen ges under överinseende av den läkare som förskrivit läkemedlet i fråga. Den kan inte ges i en skönhetssalong eller t.ex. på en mässa eller något annat motsvarande evenemang ens under överinseende av en läkare. 

Regelrätta anteckningar om att botulinumtoxin förskrivits och injicerats måste upprättas i journalhandlingarna.

Läkemedelsbehandling är hälso- och sjukvårdsverksamhet oberoende av verksamhetsenhetens karaktär. Även i en socialvårdsenhet genomförs läkemedelsbehandling i första hand av en hälso- och sjukvårdsutbildad person som också har utbildning i läkemedelsbehandling. Till dessa hör exempelvis sjukskötare och närvårdare.

Bra att tänka på

Alla enheter där läkemedelsbehandling genomförs måste ha en plan för läkemedelsbehandling. Planen är en del av kvalitets - och patientsäkerhetsplanen och planen för egenkontroll. Den läkare som ansvarar för läkemedelsbehandlingen vid verksamhetsenheten godkänner och undertecknar planen för läkemedelsbehandling. 

Varje verksamhetsenhet ska ha en egen plan för läkemedelsbehandling som fokuserar på den läkemedelsbehandling som patienterna/klienterna i enheten behöver och på de väsentliga kompetenskrav och risker som hänför sig till den. Planen för läkemedelsbehandling styr genomförandet av den praktiska läkemedelsbehandlingen. Även under undantagsförhållanden, t.ex. vid en pandemi, genomförs läkemedelsbehandlingen i enlighet med enhetens plan för läkemedelsbehandling. 

I planen för läkemedelsbehandling beskrivs för varje yrkesgrupp vilken utbildning enheten utöver yrkesutbildningen kräver för att genomföra läkemedelsbehandling. Närmare anvisningar om kraven på innehållet i planen för läkemedelsbehandling finns i handboken för säker läkemedelsbehandling (Turvallinen lääkehoito). 

Chefen ansvarar både för att arbetstagarna introduceras i planen för läkemedelsbehandling och för att planen för läkemedelsbehandling är uppdaterad. Planen för läkemedelsbehandling ska ses över minst en gång om året och uppdateras alltid när författningarna, verksamheten eller förhållandena ändras. Arbetstagarna ansvarar för att följa planen för läkemedelsbehandling. 

02 Förvaring av läkemedel 

Läkemedel ska förvaras  

  • under de förvaringsförhållanden som anges i tillverkarens anvisningar, 
  • på så sätt att de inte blandas, 
  • i en så liten mängd som möjligt i verksamhetsenheten, 
  • så att obehöriga inte får tillträde till de rum där de förvaras och 
  • så att förvaringstemperaturen för dem följs och dokumenteras både i rumstemperatur och i kylskåp. 

Man bör vara särskilt noggrann med förvaringen av läkemedel som huvudsakligen påverkar det centrala nervsystemet och narkotikaklassade läkemedel, eftersom de kan vara förenade med allvarliga medicineringsfel och missbruk av läkemedel. Dessa läkemedel ska förvaras i ett separat låst utrymme som endast är tillgängligt för personer som har rätt att hantera dessa läkemedel. I planen för läkemedelsbehandling anger man vilka dessa personer är. Narkotikaklassade läkemedel fördelas inte färdigt i patientspecifika doser, utan de doseras strax innan de förs till patienten. 

Läkemedelsavfall är läkemedel som är föråldrade eller annars oanvändbara samt läkemedel som patienter eller boende returnerat till verksamhetsenheten. Dessutom är läkemedelsavfall sådana läkemedel som har användningsförbud. 

Läkemedelsavfall måste förvaras separat från andra läkemedel. Obehöriga personer får inte komma in i det rum där läkemedelsavfall förvaras.  

Verksamhetsenheten ska ha anvisningar för behandlingen av läkemedelsavfallet. Läkemedelsavfall från verksamhetsenheterna returneras till sjukhusapoteket eller läkemedelscentralen. Läkemedel som expedierats från öppenvårdsapotek returneras till ett sådant apotek. I planen för läkemedelsbehandling beskriver man hur man försäkrar sig om att läkemedelssvinn inte uppstår under transporten när läkemedelsavfallet returneras till ett öppenvårdsapotek. 

Förvaringsutrymmet och förvaringsförhållandena för läkemedel ska kontrolleras regelbundet, så att det uppstår så lite läkemedelsavfall som möjligt. Enheten bör utse en läkemedelsansvarig som har hand om kontrollen av förvaringsutrymmena.

Länkar till lagar