Regionförvaltningsverkens verksamhet upphör vid slutet av år 2025. Största delen av våra uppgifter överförs till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2026. Uppgifter som gäller djurens hälsa och välbefinnande samt livsmedel överförs till Livsmedelsverket. Konkurrens- och konsumentförvaltningens uppgifter överförs till Konkurrens- och konsumentverket.
Läs mer: Reform av statens regionförvaltning
Här hittar du beslutssammandrag som gäller tillsynsärenden. Vi har hand om en mängd tillsynsuppgifter som rör rättsskydd, grundläggande fri- och rättigheter och miljön.
Om du vill ha mer information om något beslut, vänligen kontakta registratorskontoret.
Mer information om begäran om information gällande våra handlingar och eventuella priser på dem finns på sidan Regionförvaltningsverkets informationstjänst.
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Hälso- och sjukvården
Datum för avgörandet 11.4.2024
diarienummer ISAVI/6797/2023
Regionförvaltningsverket inledde övervakningen av välfärdsområdets poliklinik för ögonsjukdomar hos barn utifrån flera klagomål och kontakter. Tillgången till specialiserad sjukvård för barn hade inte förverkligats inom den maximitid som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen (vårdgarantin). Eftersom undersökning och vård inte kunde erbjudas i välfärdsområdet inom den tid som vårdgarantin förutsätter på grund av den svåra bristen på ögonläkare, hade välfärdsområdet instruerat barnens vårdnadshavare att skaffa nödvändiga undersökningar och vård hos ögonläkare inom den privata hälso- och sjukvården.
Ärendet handlar om huruvida välfärdsområdet kan hänvisa patienter till den privata hälso- och sjukvården på egen bekostnad, i fall där välfärdsområdet inte själv kan producera de tjänster som det ansvarar för att ordna inom den maximitid som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen.
Enligt välfärdsområdets utredning är det möjligt att personalen felaktigt har instruerat barnens vårdnadshavare att på egen bekostnad uppsöka privat hälso- och sjukvård. Välfärdsområdet konstaterade att det påminner aktörerna om ändamålsenlig handledning. Välfärdsområdet kommer bland annat att ta i bruk en servicesedel för ögonundersökningar av barn.
Regionförvaltningsverket konstaterar att välfärdsområdet är skyldigt att sörja för tillgången till social- och hälsovårdstjänster enligt invånarnas servicebehov i alla situationer, varvid en hänvisning till privat hälso- och sjukvård som praxis inte är ändamålsenlig.
Välfärdsområdet ansvarar för att ordna social- och hälsovård inom sitt område och ansvarar för att ordna social- och hälsovård för sina invånare. Om välfärdsområdet inte själv kan producera nödvändiga tjänster inom de maximitider som föreskrivs i lagen, ska tjänsterna ordnas i samarbete med ett annat välfärdsområde eller skaffas av andra tjänsteproducenter på basis av ett avtal.
Centrala lagar
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Diarienummer och beslutsdatum
Regionförvaltningsverket i Södra Finland utredde i början av 2023 som en del av sin utvärdering av räddningsväsendet aktionsberedskapstiderna för räddningsväsendets första enhet i brådskande A- och B-räddningsuppdrag. Brådskande A- och B-uppdrag är sådana uppdrag där första enheten försöker komma fram till objektet så fort som möjligt genom utryckningskörning.
Det framgick av utredningen att det i södra Finland finns ett betydande antal riskrutor i storleken 1 x 1 km dit räddningsväsendets första enhet inte kommer fram tillräckligt snabbt. Tidskraven innebär i praktiken att i riskrutor i den högsta riskklassen 1 ska första enheten komma fram till objektet inom sex minuter och i riskrutor i riskklass 2 inom tio minuter.
I en del av rutorna har tiderna överskridits under flera års tid. Regionförvaltningsverket har redan tidigare ålagt räddningsväsendet att avhjälpa motsvarande brister i delvis samma riskrutor. Regionförvaltningsverket beslutade utifrån sin utredning att inledda separata tillsynsärenden på grund av de upptäckta bristerna.
Regionförvaltningsverket bad välfärdsområdenas räddningsväsenden som har organiseringsansvaret för räddningsväsendet att redogöra för vilka åtgärder de har planerat att vidta för att avhjälpa bristerna. Utifrån regionförvaltningsverkets egen utredning och välfärdsområdenas redogörelser ansåg regionförvaltningsverket att det var nödvändigt att ålägga räddningsväsendena att avhjälpa de betydande bristerna i första enhetens aktionsberedskap inom en utsatt tid. I besluten gavs tidsfrister på flera år, som längst till och med 2034.
I besluten fastställdes som en betydande brist en sådan riskruta där första enhetens aktionsberedskap inte i minst hälften av uppdragen realiserades på det sätt som lagen kräver utifrån riskerna och hoten under något av de fyra föregående kalenderåren och där antalet brådskande A- eller B-uppdrag varje år som granskades varit minst fyra.
Regionförvaltningsverket ansåg i besluten att räddningsväsendets servicenivå har betydande brister enligt lagen om ordnande av räddningsväsendet. Den första enhetens aktionsberedskapstider uppnås inte tillräckligt utifrån minimimålen för respektive riskruta. Servicenivån motsvarar därmed inte de lokala behoven och olycksriskerna. Räddningsverksamheten har inte varit sådan att uppdragen skulle ha skötts på ett tillräckligt effektivt och ändamålsenligt sätt och så att behövliga åtgärder vid olyckor och tillbud kunnat vidtas utan dröjsmål.
Centrala lagar och anvisningar
Räddningslag (379/2010)
Lag om ordnande av räddningsväsendet (613/2021)
Lag om välfärdsområden (611/2021)
Lag om regionförvaltningsverken (896/2009)
Anvisning för planering av aktionsberedskapen inom räddningsväsendet (IM:s publikationer 20/2012)
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Datum för avgörandet 18.10.2023
diarienummer ISAVI/9131/2021
Av den anmälan om missförhållande som lämnats till regionförvaltningsverket framgår att omfattande kameraövervakning och passerkontroll användes vid verksamhetsenheten för vård utom hemmet inom barnskyddet. Kameraövervakning och passerkontroll hade använts bland annat för att lösa normala vardagliga konfliktsituationer.
Inspelande kameror hade installerats i verksamhetsenhetens allmänna lokaler inomhus och på gårdsområdet utomhus. Passerkontrollutrustning hade installerats på dörrar och fönster till barnens rum. I ärendet gällde det att avgöra om verksamhetsenhetens kameraövervakning och passerkontroll uppfyllde de lagenliga förutsättningarna.
Regionförvaltningsverket gav ett föreläggande till tjänsteproducenten om att ta bort övervakningskamerorna inne i verksamhetsenheten och passerkontrollutrustningen från dörrarna och fönstren till barnens rum senast inom utsatt tid.
Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att det inte fanns lagenliga grunder för verksamhetsenhetens omfattande kameraövervakning och passerkontroll och att förfarandet kränker barns integritet. Dessutom anser regionförvaltningsverket att den passerkontrollutrustning som installerats på dörrar och fönster till barnens rum inte följer proportionalitetsprincipen. Regionförvaltningsverket ansåg att tjänsteproducenten inte lagt fram sådana grunder för verksamhetsenhetens kameraövervakning och passerkontroll att förfarandet skulle ha kunnat anses vara lagenligt och godtagbart i sin helhet i en lokal som är avsedd som hem för barn. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att kameraövervakning kan genomföras vid verksamhetsenhetens ytterdörrar och gårdsområden för att säkerställa klientsäkerheten när det är nödvändigt och klientsäkerheten inte kan säkerställas på något annat sätt.
Regionförvaltningsverket ansåg att förfarandet gällande verksamhetsenhetens kameraövervakning och passerkontroll inte uppfyllde villkoren i artikel 6 i dataskyddsförordningen om lagenlig behandling av personuppgifter. Dessutom ansåg regionförvaltningsverket att tjänsteproducenten inte utarbetat en konsekvensbedömning gällande behandling av personuppgifter i fråga om kameraövervakningen. Således hade tjänsteproducenten inte bedömt eventuella risker för de registrerades, alltså barnens, rättigheter till följd av behandling av personuppgifter.
Tjänsteproducenten hade inte heller i enlighet med proportionalitetsprincipen i första hand använt andra metoder som inkräktar mindre på barnens integritet för att förbättra säkerheten vid verksamhetsenheten innan man började använda kameraövervakning och passerkontroll. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att barns säkerhet ska i första hand tryggas med andra metoder än med kameraövervakning och passerkontroll. Kameraövervakning ska inte heller användas vid uppfostran av barn eller för att lösa konfliktsituationer i vardagen.
Beslutet har ännu inte vunnit laga kraft.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Socialvården
Datum för avgörandet 3.5.2022
diarienummer ISAVI/7683/2021
Vid en demensenhet användes magnetbälten för att binda klienten. Det hade funnits tillstånd av läkare för åtgärderna, men tillstånden var inte avsedda för att kontinuerligt och regelbundet binda fast klienterna. Av femton klienter bands tio regelbundet fast med magnetbälte i sin säng hela natten, ibland ända från eftermiddagen till följande morgon. En förklaring till fastspänning-en var att det inte går att få vårdare till enheten om patienterna inte kan bindas till natten. Fast-bindandet motiverades också som ett sätt att lugna ner patienterna till natten för att de inte skulle vandra omkring på enheten eller komma över sängkanterna.
Regionförvaltningsverket gav en anmärkning för att man vid verksamhetsenheten tillåtit en verk-samhetspraxis som kränker klienternas självbestämmanderätt och som är lagstridig samt för att ha tillåtit användningen av begränsningsåtgärder som inte regleras närmare genom lag. Dessutom fäste regionförvaltningsverket uppmärksamhet vid det individuella tillgodoseendet av de grund-läggande fri- och rättigheterna samt tryggandet av tillräcklig och individuell vård och omsorg, för vilket man borde säkerställa personalens kompetens och en tillräcklig dimensionering av persona-len samt organisera verksamheten och lokalerna enligt klienternas individuella behov.
Regionförvaltningsverket ansåg att ledningen för äldreomsorgen borde ha övervakat hur klienter-nas självbestämmanderätt förverkligades och lagenligheten i användningen av begränsningsåt-gärder. Ledningen borde ha vidtagit korrigerande åtgärder på eget initiativ utifrån tidigare an-mälningar i ärendet.
Under tillsynsprocessen vidtog kommunen korrigerande åtgärder och den lagstridiga användning-en av magnetbälten slopades, därför ansåg regionförvaltningsverket det motiverat att ge en an-märkning i stället för ett övervägt föreläggande. Vid verksamhetsenheten sökte man alternativ praxis som bättre tillgodoser klienternas rättigheter i situationer där de kunde uppföra sig på ett sätt som skadar dem själva eller andra. Dessutom utökades personalen till arbetsskiften.
Regionförvaltningsverket förutsatte dock att kommunen med hjälp av egenkontroll ordnar vården och omsorgen samt bemötandet av klienten på ett individuellt sätt, utan lagstridiga begräns-ningsåtgärder, även vid andra boendeserviceenheter för äldre än enbart vid verksamhetsenheten i fråga. Regionförvaltningsverket uppmanar kommunen att förebygga beteende hos klienterna som kan vara skadligt för dem själva eller andra med ändamålsenliga metoder, såsom att ordna tillräcklig och meningsfull dagverksamhet, minska klientgruppernas storlek och stärka personalens kompetens i bemötandet av klienter med svår minnessjukdom.
Bristen på personal, kompetensbrister, föråldrad vårdpraxis eller sättet att ordna uppgifterna får inte leda till att klienterna begränsas utan grunder som gäller klientens omedelbara säkerhet eller ett allvarligt tillbud. Verksamhetsenhetens ansvarsperson ska övervaka att anvisningarna och verksamhetsprinciperna i planen för egenkontroll samt gällande lagstiftning följs. Tillräcklig och ändamålsenlig egenkontroll kan förverkligas endast om personalen är medveten om innehållet och målen i planen och har förbundit sig att följa dem.
Centrala lagar och rekommendationer
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Hälso- och sjukvård (och socialvård)
Datum för avgörandet 27.11.2023
diarienummer ISAVI/10686/2021
I samband med ett tillsynsärende inom hälso- och sjukvården tillställdes regionförvaltningsverket en arbetsanvisning som samkommunen för social- och hälsovårdstjänster hade utarbetat om beviljande av neuropsykologisk undersökning och rehabilitering av barn och unga inom primärvården. Enligt arbetsanvisningen är målet att trygga en motiverad, jämlik och likvärdig tillgång till neuropsykologisk rehabilitering inom samkommunens område. I anvisningen konstateras att en klient kan beviljas sammanlagt högst två rehabiliteringsperioder på 20 gånger inom den specialiserade sjukvården och primärvården.
Regionförvaltningsverket anser att tolkningen av samkommunens arbetsanvisning om likvärdig tillgång inte är förenlig med den jämlikhet som avses i grundlagen. Regionförvaltningsverket tillkännager för välfärdsområdet, som har haft organiseringsansvar sedan 1.1.2023, sin styrning av verksamheten under samkommunens tid och för att beaktas vid ordnandet av tjänsterna.
Riksdagens justitieombudsman konstaterar i sitt avgörande om neuropsykologisk rehabilitering av barn att tillgång till neuropsykologisk rehabilitering av barn ska grunda sig på ett sådant medicinskt motiverat behov av rehabilitering som barnets hälsotillstånd förutsätter. Dessutom betonas i avgörandet att man genom anvisningar om ordnande av hälso- och sjukvårdstjänster inte kan begränsa eller utesluta rätten till tjänster som tryggas i lagstiftningen och att de således inte berättigar till att avvika från det individuella behov hos den som behöver tjänster som förutsätts i lagstiftningen.
Regionförvaltningsverket anser att samkommunens förfarande att kategoriskt begränsa mängden neuropsykologisk rehabilitering till två perioder på 20 gånger strider mot kommunens och senare välfärdsområdets skyldighet enligt 24 § i hälso- och sjukvårdslagen att ordna sjukvårdstjänster för invånarna i sitt område, till vilka medicinsk rehabilitering hör. Enligt bestämmelsen ska rehabiliteringen genomföras enligt patientens medicinska eller odontologiska behov och enligt de enhetliga grunder för vård som står till buds. Även enligt förarbetena till patientlagen (RP 185/1991 rd s. 14) ska bedömningen av vårdbehovet på grund av patientens hälsotillstånd grunda sig på medicinskt godtagbara kriterier. Regionförvaltningsverket anser att anvisningen begränsar barns och ungas rätt till de tjänster som tryggas i lagstiftningen.
Regionförvaltningsverket betonar att grundlagen förutsätter lika behandling i likadana fall. Däremot förutsätter bestämmelsen om likabehandling inte att alla människor behandlas lika, om inte de omständigheter som påverkar ärendet är likadana. Likabehandling av alla garanterar inte alltid jämlikhet. Faktisk jämlikhet i tillgången till social- och hälsovårdstjänster innebär att alla får tillräckliga och så bra tjänster som möjligt med tanke på sina behov.
Grundlag (731/1999)
Hälso- och sjukvårdslag (1326/2010)
Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992)
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Datum för avgörandet 13.12.2023
diarienummer ESAVI/41513/2023
Enligt välfärdsområdets utredning kan räddningsverkets så kallade spetsenhet larmas som enda enhet till räddningsverkets alla uppdrag i prioritetsklass A och B. En spetsenhet är en mindre formation än en räddningsgrupp.
Enligt välfärdsområdets utredning bedömer enhetschefen på basis av första larmuppgift om uppdraget behöver ytterligare larm. Dessutom fastställs det i utredningen att en spetsenhet har larmats som enda enhet endast för de uppdrag som den ensam klarar av.
Det lokala räddningsverket har redan i flera år larmat endast spetsenheter som räddningsväsendets enda enhet för brådskande uppdrag inom sitt område. Dessutom har ett sådant uppdrag vanligtvis bedömts vara litet enligt nödcentralens tilläggsdefinition. Vid behov har räddningsverksamhetens respons höjts på basis av tilläggsuppgifterna.
Enligt regionförvaltningsverket motsvarar den princip på larmandet av en spetsenhet som tillämpas inom välfärdsområdet inte de krav som ställs på brådskande räddningsverksamhet i lagen och i anvisningen om planering av aktionsberedskapen och det är fråga om en sådan betydande brist som avses i 18 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet. Enligt regionförvaltningsverket är användningen av en formation som är mindre än en räddningsgrupp som första enhet i uppdrag i prioritetsklass A och B förenlig med lagstiftningen som är förpliktande för välfärdsområdet och med anvisningen för planering av aktionsberedskapen endast i det fall att en kompletterande enhet larmas samtidigt för att uppfylla kravet på räddningsgrupp (1+3). Regionförvaltningsverket förutsatte med stöd av 18 § 2 mom. i lagen om ordnande av räddningsväsendet (613/2021) att välfärdsområdet avhjälper betydande brister i räddningsverksamhetens servicenivå inom räddningsverkets område och höjer servicenivån till den nivå som förutsätts i lagen om ordnande av räddningsväsendet.
Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att räddningsgruppen, räddningsplutonen, räddningskompaniet och räddningssammanslutningen enligt anvisningen för planering av räddningsväsendets aktionsberedskap är de räddningsformationer som larmas för uppdrag av prioritetsklass A och B. Den minsta formationen, det vill säga räddningsgruppen, består av en ledare, minst tre och högst sju personer samt fordon och materiel enligt uppdraget. I planeringsanvisningen ingår inrikesministeriets uppfattning som styr räddningsväsendet om vilka formationer och vilket minimiantal räddningspersonal som behövs för att uppdrag i prioritetsklass A och B kan skötas på behörigt sätt och på det sätt som lagen förutsätter.
Enligt anvisningen för planering av aktionsberedskapen har räddningsgruppens ledare utbildning som enhetschef. Spetsenhetens prestationsförmåga och personalens kompetenskrav har inte definierats på ett enhetligt sätt på riksnivå och till spetsenheten förordnas vanligtvis inte personer med utbildning som enhetschef.
Välfärdsområdet lyfte i sin utredning inte närmare fram vilka av räddningsväsendets brådskande uppdrag som spetsenheten själv klarar av. Inte heller definieras sådana uppdrag i anvisningen för planering av aktionsberedskapen. I anvisningen ges således inte möjlighet att avvika från kravet på den minimiformation som larmas vid brådskande uppdrag.
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland har tidigare fattat ett beslut (LSAVI/5543/2021), där det fastställs att räddningsväsendet ska ändra räddningsväsendets larmrespons så att den minsta formationen som larmas för räddningsväsendets brådskande uppdrag är 1+3. Kraven i Regionförvaltningsverket i Södra Finlands beslut motsvarar kraven i beslutet av Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland.
Räddningslagen (379/2011) 2 §
Lagen om ordnande av räddningsväsendet (613/2021) 3, 4, 17 och 18 §
Anvisning för planering av aktionsberedskapen inom räddningsväsendet (IM 20/2012)
Regionförvaltningsverket i Lappland
Basservice, rättsskydd och tillstånd
Datum för avgörandet 9.3.2023
diarienummer LAAVI/1212/2022
Regionförvaltningsverket undersökte psykoterapeut A:s verksamhet som tillsynsärende i fråga om upprättande och förvaring av journalhandlingar. A förde egna anteckningar om patientbesöken i häften och för varje patient fanns ett eget häfte. De manuella anteckningarna hade gjorts med en otydlig handstil och av dem kunde bland annat inte utredas vad läkaren som gav utlåtandet om rehabiliterande psykoterapi hade rekommenderat, samtal som förts med patienten eller patientens tillstånd. Av handlingarna framgick inte heller eventuella förbud mot utlämnande av uppgifter. På grund av oklara och bristfälliga anteckningar kunde regionförvaltningsverket inte utreda ett tidigare klagomålsärende som gällde A. Enligt A:s utredning förvarade hen kundens material i sju år, varefter hen förstörde allt pappersmaterial med en dokumentförstörare och brände det.
Regionförvaltningsverket gav A en anmärkning om att A i egenskap av yrkesutbildad person hade agerat i strid med bestämmelserna i fråga om upprättande av anteckningar i journalhandlingar och förvaring av journalhandlingar. Enligt regionförvaltningsverket var A:s förfarande i fråga om anteckningarna i journalhandlingarna mycket klandervärt och lagstridigt.
Journalhandlingarnas primära uppgift är att betjäna planeringen och genomförandet av patientens vård samt främja kontinuiteten i vården. Utgående från anteckningarna i journalhandlingarna bedöms även hur ändamålsenligt den yrkesutbildade personen inom hälso- och sjukvården har agerat. Psykoterapeuten ska utan dröjsmål efter psykoterapibesöket upprätta de egentliga anteckningarna i journalhandlingarna om de centrala punkterna i sina anteckningar och därefter förstöra anteckningarna. Det förs inte dubbel bokföring över psykoterapibehandlingen, utan all nödvändig information ska inkluderas i de egentliga journalhandlingarna. Uppgifterna ska vara tydligt antecknade och lätta att läsa.
Bestämmelser om förvaringstiderna för journalhandlingar finns i social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar. Som bilaga finns en tabell med exakta förvaringstider för olika journalhandlingar, enligt vilken längden på skyldigheten att förvara journalhandlingar bestäms.
Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso-och sjukvården (559/1994) 18 §
Patientlagen (785/1992) 12 §
Förordningen om journalhandlingar (94/2022) 7, 11, 12 och 23 §
Regionförvaltningsverket i Lappland
Basservice, rättsskydd och tillstånd
Datum för avgörandet 23.2.2023
Diarienummer LAAVI/436/2022 och LAAVI/437/2022
Regionförvaltningsverket i Lappland tog emot flera anmälningar om en verksamhetsenhet i kommunen X. Enligt anmälningarna uppfylldes inte enhetens personaldimensionering, det saknades arbetstagare i arbetsskiften, det fanns brister i klienternas basvård och klienterna hade blivit utan måltider och läkemedel samt utan att få insulininjektioner. Även klienternas liggsår hade förvärrats och i vissa nattskift saknades en arbetstagare med läkemedelstillstånd. Enligt anmälningarna hade anmälningarna om missförhållanden inte lett till korrigerande åtgärder.
Enligt de utredningar som regionförvaltningsverket mottagit underskreds dimensioneringen för det direkta klientarbetet mellan januari och maj en gång under en treveckorsperiod. Detta var en följd av personalens frånvaro på grund av coronaviruset och förflyttningar av ovaccinerade arbetstagare. Efter perioden med underdimensionering gjordes ändringar i det indirekta arbetet. Tvättservicen överfördes till tvätteriet och städningen utökades som köpt tjänst. Under tiden för underdimensioneringen flyttades dessutom en sjukskötare från en annan enhet till enheten i fråga.
Regionförvaltningsverket ansåg att man hade vidtagit åtgärder i rätt riktning för att trygga tjänsterna för verksamhetsenhetens klienter. Ärendet föranledde inga vidare åtgärder av regionförvaltningsverket.
Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt avgörande att även om det finns utmaningar i tillgången till vård- och omsorgspersonal och coronapandemin för sin del försvårade situationen ytterligare, särskilt i fråga om plötslig frånvaro, har klienterna ändå rätt till tjänster av hög kvalitet och i rätt tid i alla lägen enligt sitt servicebehov. Varje verksamhetsenhet ska också ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården under varje arbetsskift.
I den nu granskade verksamhetsenheten underskreds minimikravet för personaldimensioneringen under en treveckorsperiod, men situationen korrigerades därefter. Enligt utredningarna hade kompetensen gällande läkemedelsbehandling varit tryggad under alla arbetsskift och i nattskiftet ingick inte läkemedelsbehandling i normala situationer. Personalbristen gällde förutom verksamhetsenheten hela kommunen och man hade strävat efter att vid behov flytta personal från annat håll till de arbetsskift där personal fattades. Enheten hade fått tillgång till vårdare med längre visstidsanställningar och anställt en ny vårdare. Man höll sannolikt på att göra ändringar i nattskiftet för att få mer personal till dagverksamheten.
Kommunen och från och med den 1 januari 2023 välfärdsområdet är med stöd av sitt organiserings- och tillsynsansvar skyldiga att utreda vilka åtgärder de observerade missförhållandena kräver och inleda åtgärder för att avlägsna missförhållandena. Regionförvaltningsverket ansåg att man i ärendet hade vidtagit åtgärder i rätt riktning för att trygga klienternas service.
Äldreomsorgslagen (980/2012) 7, 13 och 20 §
Lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) 4 §
Socialvårdslagen (1301/2014) 49 §
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Social- och hälsovård
Beslutsdatum 27.4.2023
diarienummer ESAVI/41273/2022 (sekretessbelagt)
Regionförvaltningsverket behandlade ett tillsynsärende som gällde ett barn som olovligen hade avlägsnat sig från en enhet för vård utanför hemmet. Barnet hade inte hämtats tillbaka till enheten. Barnet hade varit borta en lång tid, enheten hade flera gånger under den tiden varit i kontakt med barnet och obekräftade observationer av barnet hade gjorts. Enheten och den socialarbetare som ansvarade för barnets angelägenheter vidtog inte åtgärder för att få barnet att komma tillbaka så länge som de antog att barnet geografiskt befann sig långt ifrån sin hemort och den ort där enheten för vård utanför hemmet fanns.
Eftersom man på enheten var tämligen säkra på vilken ort barnet befann sig på och barnet bedömdes vara utsatt för allvarlig fara under den olovliga frånvaron gjorde regionförvaltningsverket serviceproducenten och verksamhetsenhetens ansvarsperson uppmärksamma på att de utan dröjsmål i samarbete med den socialarbetare som ansvarade för barnets angelägenheter borde ha vidtagit åtgärder för att hitta barnet och föra tillbaka hen till enheten. Dessutom borde socialarbetaren ha hållits á jour om att man fått ytterligare bekräftelse på att barnet vistades på den angivna orten.
Eftersom enhetens riskbedömning visade att barnets hälsa och välbefinnande riskerade att äventyras allvarligt när hen olovligen avlägsnade sig från enheten ansåg regionförvaltningsverket att enheten utan dröjsmål borde ha börjat söka efter barnet trots att orten där barnet antogs vara låg långt från enheten. I ärendet borde man också ha samarbetat med socialarbetaren och vid behov borde man ha kommit överens om eventuellt samarbete med myndigheterna på den ort där barnet antogs vara.
Enhetens anställda hade hållit kontakt med barnet, uppmanat hen att komma tillbaka, erbjudit hjälp med att komma tillbaka och utrett barnets mående och användning av berusningsmedel. Regionförvaltningsverket ansåg att aktuell information om barnets mående som baserade sig på samtal inte kunde vara en orsak till att man inte omedelbart började söka efter och föra tillbaka barnet till enheten.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Socialvård och hälso- och sjukvård
Beslutsdatum 22.5.2023
diarienummer ESAVI/4786/2023
Enligt anmälan får barnklienterna och deras familjer inte tillräcklig socialservice i rätt tid enligt socialvårdslagen inom välfärdsområdets barnfamiljeservice. Servicebehovet bedöms inte heller i den omfattning som lagen förutsätter. De som bedömer servicebehovet träffar inte alltid till exempel barnen och parterna, enligt anmälan. Bedömningen av servicebehovet görs också av specialsocialhandledare, eftersom socialarbetarna inte räcker till. Till följd av lagändringen om antalet klienter inom barnskyddet kan barn i behov av skydd inte i rätt tid bli klienter inom barnskyddets öppenvård, eftersom de måste köa för att få tillgång till servicen. Klienterna får inte de stödåtgärder som bedöms nödvändiga inom rimlig tid.
Enligt anmälan beror problemen på otillräckliga personalresurser, vilket har lett till att cheferna för verksamhetsenheterna har dragit upp riktlinjer och begränsningar gällande verksamhetspraxis vid enheterna de leder.
Regionförvaltningsverket gav välfärdsområdet en anmärkning för framtiden, eftersom
Regionförvaltningsverket fäste välfärdsområdets uppmärksamhet vid skyldigheten att ordna lagstadgad socialservice så att alla barn har möjlighet att i rätt tid och utan oskäligt dröjsmål få den socialservice inom familjesocialt arbete som de behöver. Av ovan nämnda orsaker uppmanade regionförvaltningsverket välfärdsområdet att se över sin praxis i fråga om ordnandet av socialservice.
Påståendena om bedömningen av servicebehovet stod i strid med utredningen i ärendet. Regionförvaltningsverket uttryckte i den här frågan sin uppfattning till välfärdsområdet att bedömningen av servicebehovet görs i den omfattning som klientens livssituation förutsätter i samarbete med klienten och vid behov med klientens anhöriga och närstående samt andra aktörer. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att beaktandet av barnets åsikt är starkt tryggat i lagstiftningen.
Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att barnet och dess familj har rätt att utan dröjsmål få socialservice som bedömts vara nödvändig med tanke på barnets hälsa eller utveckling. Regionförvaltningsverket anser att arbetsmängden per arbetstagare ska vara sådan att en enskild arbetstagare kan sköta sina arbetsuppgifter på det sätt som lagstiftningen förutsätter, bl.a. genom att träffa barn och familjer som är klienter i tillräcklig utsträckning, hålla klientjournaler, beslut och bedömningar av servicebehovet och klientplaner uppdaterade, svara då klienterna kontaktar samt genom att göra nätverkssamarbete, hembesök och nödvändiga utredningar av klientens bakgrundsuppgifter.
Regionförvaltningsverket betonar att yrkesutbildade personer inom socialvården handlar under tjänsteansvar, vilket innebär att de har ansvar för att handla lagenligt och göra individuell prövning av klientens servicebehov och de metoder som används för att bedöma servicebehovet, oberoende av om organisationen har gett anvisningar om ett enklare förfarande än vad lagstiftningen förutsätter. En yrkesutbildad person inom socialvården är skyldig att i sin yrkesverksamhet iaktta lagstiftningen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Regionförvaltningsverket konstaterar att den lagenliga utredningsskyldigheten inte i något fall kan reduceras med motiveringen att utredningen skulle försnabbas och att mindre personalresurser skulle behövas. Regionförvaltningsverket vägleder att endast socialarbetare i tjänsteförhållande kan svara för bedömningen av servicebehovet hos barn och andra personer som behöver särskilt stöd och för grunderna för bedömningen av barnskyddsbehovet.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Social- och hälsovårdsväsendets tillsynsenhet
Beslutsdatum 31.10.2022
Diarienummer ESAVI/23806/ 2021 och ESAVI/ 11/2021
Regionförvaltningsverket gjorde tillsammans med placeringsortens representant ett inspektionsbesök hos en privat barnskyddsanstalt. På barnhemmet i fråga finns två bostadsenheter. Serviceproducenten representerades under inspektionsbesöket av personerna med titlarna verksamhetschef och enhetens föreståndare.
Under besöket gav regionförvaltningsverket anvisningar om att den ansvariga person enligt 5.3 § i lagen om privat socialservice (911/2011) och föreståndaren enligt 60.2 § i barnskyddslagen ska vara samma person. Regionförvaltningsverket anser att den som ansvarar för ledningen och organiseringen av enhetens verksamhet ska ha faktisk rätt att leda arbetet samt tillräcklig arbetstid för uppgiften i fråga. Tydliga behörigheter och ansvar inom enheten samt god och högklassig ledning av verksamheten är en förutsättning för att de lagar som styr socialvårdsverksamheten uppfylls. Det förblev ändå oklart för regionförvaltningsverket om enhetens verksamhetschef eller föreståndaren är den föreståndare som avses i barnskyddslagen. Regionförvaltningsverket bad serviceproducenten om en utredning i ärendet.
Regionförvaltningsverket gav serviceproducenten en anmärkning med tanke på den fortsatta verksamheten om att ansvarspersonen vid enheten inte kan delegera sitt ansvar för ledningen av vård- och fostringsarbetet och för kvaliteten på servicen till en annan arbetstagare som hör till vård- och fostringspersonalen.
Regionförvaltningsverket konstaterade också att en del av de utredningar som serviceproducenten lämnat samt företagets webbsidor ger intryck av att den ena av barnhemmets bostadsenheter skulle vara en självständig serviceproducerande enhet (barnhem) vars chef är enhetens föreståndare. Enligt det tillstånd som enheten beviljats är verksamhetschefen, vars arbetsinsats fördelas på de två bostadsenheterna, ansvarig föreståndare för vård och fostran vid båda bostadsenheterna i det aktuella barnhemmet och ansvarig person enligt lagen om privat socialservice. Regionförvaltningsverket ansåg att det här ska föras fram tydligt både när servicen produceras för kommuner och välfärdsområden och på serviceproducentens webbplats. Regionförvaltningsverket konstaterade att titeln föreståndare var vilseledande och instruerade tjänsteproducenten att utreda en alternativ titel för denna arbetstagare.
Barnskyddsanstalten ska ha en ansvarig person. En föreståndare enligt 60 § i barnskyddslagen och en ansvarig person enligt 5 § i lagen om privat socialservice ska vara samma person för att det ska vara möjligt att effektivt leda verksamheten och svara för servicen. Den ansvariga personen är inte bara formellt ansvarig, utan ansvarar de facto för att verksamheten är förenlig med lagen. Enligt utredningen som fåtts i ärendet har en del av den ansvariga personens uppgifter vid serviceproducentens barnskyddsanstalt överförts på enhetens föreståndare som arbetar vid serviceproducentens ena bostadsenhet på ett sätt som inte är lagligenligt.
Arbetsgivaren kan själv bestämma vilka titlar arbetstagarna har. Det väsentliga är att barnskyddsanstalten har en föreståndare enligt barnskyddslagen som är ansvarig person för hela verksamhetsenheten. Föreståndaren ska enligt barnskyddslagen vara
arbetsgruppens chef, eftersom det kan vara problematiskt att leda verksamheten utan chefsställning. Den ansvariga personen, dvs. anstaltens föreståndare, ska faktiskt arbeta vid enheten och ansvara för den yrkesmässiga ledningen av verksamhetsenheten.
Regionförvaltningsverket anser att titeln enhetens föreståndare är vilseledande när den används för en person vars uppgifter enligt ovan beskrivna grunder inte omfattar ansvar för arbetsledning eller tjänstens kvalitet och innehåll. Dessutom medför användningen av titeln en uppenbar risk för att den personen som arbetar under benämningen föreståndare förväxlas med eller likställs med den ansvariga personen vid enheten som ansvarar för vård- och fostringsarbetet på barnskyddsanstalten.
RFV: Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Sektor: social- och hälsovården
Beslutsdatum 07.09.2022
Diarienummer: ESAVI/31152/2020
Vid den riksomfattande tillsynen av tidsfristerna inom barnskyddet framgick det att samkommunen hade åtgärdat bristen på socialarbetare inom det sociala familjearbetet genom att anställa socialarbetare som köpt tjänst under den aktuella tillsynsperioden. I arbetet behandlades barnskyddsanmälningar, gjordes bedömningar av servicebehovet och utfördes barnfamiljetjänster inom socialvården. Regionförvaltningsverket tog upp användningen av köpta tjänster för anställning av socialarbetare som ett tillsynsärende.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland gav samkommunen en anmärkning för att man hade gett en anställd hos en privat socialserviceproducent ett tjänsteförordnande för viss tid för att utföra uppgifter som förutsätter utövning av offentlig makt. Samkommunen försummade genom sitt förfarande sin skyldighet att se till att tjänsteinnehavarens oberoende ställning tryggas.
Regionförvaltningsverket ansåg det vara olämpligt att samkommunen betalade per timme till serviceproducenten för tjänster som i det här fallet fall bestod av både socialarbetartjänster och bedömning av servicebehovet. Bedömningen av servicebehovet gjordes av en socialarbetare i tjänsteförhållande som samtidigt var anställd hos ett företag som producerade socialservice för samkommunen. I den situationen blev det otydligt vem som i verkligheten gjorde bedömningen av servicebehovet: samkommunen eller den privata serviceproducenten. Samkommunen köpte i praktiken tjänster inom den offentliga maktutövningen av en privat serviceproducent, dvs. bedömning av servicebehovet, och socialarbetaren hade i själva verket endast formellt utsetts till tjänsten.
Regionförvaltningsverket anser att tjänsteinnehavaren inte ska utnyttja sakkunskapen hos tjänsteproducentens multiprofessionella arbetsgrupp när hen handlar under tjänsteansvar och gör en bedömning av servicebehovet, eftersom tjänsteinnehavaren inte har rätt att röja sekretessbelagda uppgifter som kommit till hens kännedom via tjänsteförhållandet. Enligt regionförvaltningsverket ska tjänsteinnehavaren använda de sakkunniga som samkommunen förfogar över som stöd för sitt arbete.
En socialarbetare har genom sin tjänsteutövning ansvar för att övervaka innehållet i och kvaliteten av den privata socialservice som kommunen köper, både ur både klienternas och kommunens synvinkel, varför det strider mot hens tillsynsansvar att samtidigt vara anställd hos ett företag som producerar tjänster för kommunen.
Det är olämpligt att ett företag som förmedlat eller hyrt ut en socialarbetare som köpt tjänst betalar ersättning, lön eller arvode till socialarbetaren i tjänsteförhållandet utöver den tjänstelön som kommunen betalar.
Tillämpade bestämmelser
