Regionförvaltningsverkens verksamhet upphör vid slutet av år 2025. Största delen av våra uppgifter överförs till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2026. Uppgifter som gäller djurens hälsa och välbefinnande samt livsmedel överförs till Livsmedelsverket. Konkurrens- och konsumentförvaltningens uppgifter överförs till Konkurrens- och konsumentverket.
Läs mer: Reform av statens regionförvaltning
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Datum för avgörandet 29.2.2024
diarienummer LSSAVI/19320/2023
Regionförvaltningsverket ombads i klagomålet som inkom den 23 oktober 2023 utreda hur räddningsverket i ett välfärdsområde agerat samt räddningsverkets utlåtande när det gällde ett bostadsbolags parkeringsplatser. Regionförvaltningsverket ombads granska räddningsverkets agerande och rekommendation om boendeparkeringsplatser och gästparkeringsplatser i områden dit man kör via en räddningsväg. Den klagande hade tidigare lämnat in fotografier av fordon som parkerats på räddningsvägen till räddningsverket. Den klagande konstaterade att denna typ av verksamhet äventyrar invånarnas säkerhet eftersom räddningsverket inte hade ingripit.
Regionförvaltningsverket hade inget att anmärka på räddningsverkets eller dess tjänsteinnehavares agerande och förfarande i ärendet som gällde parkeringsplatser i ett bostadsaktiebolag.
Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att det utifrån de inlämnade utredningarna eller handlingarna inte framgick att räddningsverket eller en enskild tjänsteinnehavare skulle ha försummat de lagstadgade skyldigheterna eller uppgifterna eller att man annars skulle ha handlat i strid med lagen. Regionförvaltningsverket ansåg att det inte har något att anmärka på räddningsverkets eller tjänsteinnehavarnas verksamhet eller förfarande gällande bostadsaktiebolagets nya parkeringsplatser.
Regionförvaltningsverket ansåg att räddningsverkets roll i bygglovsärendet som gällde nya parkeringsplatser i bostadsaktiebolaget var en expertroll, där det i egenskap av räddningsmyndighet gav ett myndighetsutlåtande i bygglovsärendet. Räddningsmyndigheten hade i sitt utlåtande om nya parkeringsplatser konstaterat att den inte hade något att anmärka på eftersom parkeringsplatserna inte hade planerats så att de var en del av räddningsvägen eller på räddningsvägen.
Räddningsverket hade förrättat en allmän brandsyn i bostadsaktiebolaget och senare på eget initiativ ännu en extra brandsyn. I samband med den allmänna eller extra brandsynen i bostadsaktiebolaget hade parkering på räddningsvägen inte observerats. Av utredningarna framgick också att man på bostadsaktiebolagets fastighet hade tagit i bruk privat parkeringsövervakning.
Enligt utredningen framgick det av handlingarna att räddningsmyndigheten de facto inte hade rekommenderat eller deltagit i placeringen av nya parkeringsplatser. Dessutom konstaterade regionförvaltningsverket att räddningsverket hade fullgjort sin skyldighet att ge handledning och rådgivning. Räddningsverket hade riktat handledning och rådgivning till bostadsaktiebolagets ansvarspersoner bland annat per e-post, genom utlåtanden under bygglovet samt i samband med en extra brandsyn. Dessutom hade räddningsverket fullgjort sin skyldighet genom att ge den klagande handledning och rådgivning i de frågor och iakttagelser som denne framfört.
Regionförvaltningsverket konstaterade vidare att räddningslagen inte kan leda till subjektiv rätt att kräva att räddningsmyndigheten förrättar brandsyn och att alla anmälningar till räddningsmyndigheten inte leder till brandsyn eller någon annan tillsynsåtgärd. Regionförvaltningsverket ansåg att partsställningen i princip inte sträcker sig till den klagande som delägare i ett bostadsaktiebolag i fråga om brandsyner, eftersom parten i ett förvaltningsärende är ett bostadsaktiebolag.
Regionförvaltningsverket påminde dock i sitt avgörande om att tillsynsuppgiften är en omfattande helhet och omfattar förutom brandsyner och dokumentövervakning även en allmän skyldighet att övervaka skyldigheterna i 2 och 3 kap. i räddningslagen. Dessutom påminde regionförvaltningsverket om att när välfärdsområdets räddningsmyndighet i sitt tillsynsuppdrag upptäcker brister i iakttagandet av skyldigheterna enligt räddningslagen, ska myndigheten bestämma att bristerna ska avhjälpas. Regionförvaltningsverket betonade att räddningsmyndigheten enligt bestämmelsen i fråga inte har möjlighet att avvika från att meddela ett föreläggande om att en brist ska avhjälpas när en sådan upptäckts under tillsynsuppgifter.
Centrala lagar och rättsnormer
Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Datum för avgörande 1.6.2023
Diarienummer PSAVI/14782/2022
Regionförvaltningsverket utredde på basis av en anmälan om räddningsverket ersätter frånvaro av heltidsanställd personal som uppfyller behörighetsvillkoren med så kallad inkompetent personal. Med inkompetent personal avsågs i detta sammanhang personal som deltar i räddningsväsendet och som inte har behörighet enligt 57 § i räddningslagen (379/2011) eller dispens enligt 58 § i räddningslagen att utföra uppgifter vid räddningsverket.
Enligt anmälan har räddningsverket handlat lagstridigt i ärendet när det för korta tidsbundna tjänste- eller arbetsavtalsförhållanden anställt personer som inte har haft den behörighet som förutsätts i räddningslagen. Man har agerat lagstridigt också i de fall var räddningsverket inte före anställningen av en obehörig person har utrett möjligheten att skaffa en person som uppfyller behörighetsvillkoren för arbetsskiftet i fråga, även om man varit tvungen att betala övertidsersättning för arbetet.
I redogörelsen framfördes inget särskilt skäl som förutsätts i lagen eller ett beslut om avvikelse av kommunen. Ett beslut om undantag från behörighetsvillkoren borde ha fattats med motiveringar, eftersom det alltid ska finnas någon grund för undantaget och det kräver särskild prövning.
Enligt räddningsverkets redogörelse har räddningsverket varit tvunget att ersätta frånvaro av heltidsanställd personal som uppfyller behörighetsvillkoren med inkompetent personal. Orsakerna till detta har bl.a. varit arbetsdomstolens beslut om att definiera beredskap som arbetstid, den rådande bristen på utbildade räddningsmän i Finland och det redan stora antalet övertid för den ordinarie personalen.
Enligt redogörelsen har inga separata beslut fattats om korta och plötsligt tvingande vikariat i enlighet med rådande och vedertagen praxis. Vid räddningsverket har den tillämpade praxisen varit att en vikarie för plötslig frånvaro, när det är nödvändigt att få en vikarie, ordnas genom kallelse till övertidsarbete, skiftbyte eller genom att utreda användbarheten hos personer som är kända och som uppfyller behörighetsvillkoren. Om en vikarie inte fås genom ovan nämnda åtgärder, utses till vikarie en person som inte uppfyller de särskilda behörighetsvillkoren. Även då förutsätts att den som utnämns till vikarie har faktisk behörighet att arbeta som vikarie både i fråga om utbildning och funktionsförmåga. Som sistnämnda vikarier har oftast anlitats erfarna avtalsbrandmän som är väl förtrogna med uppgiften.
Räddningsverket berättar att det till följd av klagomålet har ändrat den ovan beskrivna etablerade praxisen så att tjänsteinnehavarbeslut om utnämning till vikarie även fattas för korta vikariat.
Regionförvaltningsverket konstaterar i sitt beslut att räddningsverket har försummat sina lagstadgade skyldigheter och brutit mot lagen när det ersatt frånvaro i huvudsyssla och av personal som uppfyller behörighetsvillkoren med så kallad inkompetent personal. Räddningsverket har vid anlitande av inkompetent personal inte motiverat avvikelsen från de särskilda behörighetsvillkoren och har inte lyft fram nödvändigheten av avvikelser. Ett motiverat skriftligt beslut om utnämning av en obehörig person har inte fattats i enlighet med lagen. Därför har garantierna för god förvaltning och rättsskydd inte uppfyllts vid utnämningen till visstidsanställningen.
Regionförvaltningsverket i Norra Finland fäster räddningsverkets uppmärksamhet vid det lagstridiga förfarandet när inkompetent personal utnämns för att ersätta frånvaro av heltidsanställd personal som uppfyller behörighetsvillkoren.
Ett anställningsförhållande i huvudsyssla och deltagande i räddningsverksamheten vid räddningsverket är sådana faktorer som när de uppfylls ställer särskilda behörighetsvillkor som föreskrivits för personal i huvudsyssla som deltar i räddningsverksamheten. Enligt räddningslagens beredningsmaterial (RP 257/2010) är det motiverat att ställa särskilda behörighetsvillkor för räddningsväsendets personal, eftersom personalen arbetar med uppgifter där arbetstagarnas egen, de hjälpbehövandes och samhällets säkerhet förutsätter yrkesskicklighet på en viss nivå. Hur mycket personen deltar i räddningsverksamheten är inte avgörande, liksom inte heller under vilken tjänste- eller uppdragsbeteckning personen arbetar eller vilket annat arbete personen utför än att delta i räddningsverksamheten i räddningsverkets tjänst.
Med stöd av räddningslagen eller statsrådets förordning om räddningsväsendet är det inte möjligt att avvika från behörighetsvillkoren på annat sätt än med stöd av dispens som beviljats av inrikesministeriet (Räddningslagen 379/2011, 58 §). Lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) ger på vissa villkor av särskilda skäl möjlighet att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren i enskilda fall, men även då endast vid anställning i tjänsteförhållande för viss tid.
Räddningsverket har vid utnämningen till en visstidstjänst tillämpat 6 § 2 mom. i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003). Regionförvaltningsverket ansåg att om en kommun eller ett välfärdsområde beslutar om att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren enligt 6 § 2 mom. ska det vara fråga om ett enskilt fall som det finns särskilda skäl för. Beslut om avvikelse ska fattas jämte motivering. I lagens beredningsmaterial har framförts (RP 196/2002 s. 32) att ett sådant fall kan vara till exempel en situation där det på grund av brist på arbetskraft inte finns personer som uppfyller behörighetsvillkoren. Framförandet av särskilda skäl och betydelsen av motiveringarna har betonats i flera av HFD:s avgöranden (HFD 1978 II 31, HFD 1980 II 22 och HFD 29.7.2008 T 1772). Således kräver en avvikelse från de särskilda behörighetsvillkoren för räddningsväsendets personal särskild prövning.
Regionförvaltningsverket konstaterade dessutom att det i beredningsmaterialet till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (RP 196/2002) har antecknats att bestämmelsen inte ingriper i de bestämmelser i speciallagstiftningen som definierar användningen av tjänsteförhållanden. Med beaktande av detta kan bestämmelsen inte utan särskilda motiveringar möjliggöra avvikelser från de särskilda behörighetsvillkoren för räddningsväsendets personal som anges i räddningslagen.
Grundlagsutskottet har för sin del i sitt utlåtande (GrUU 64/2002 rd) fastställt att en person kan anställas i ett tjänsteförhållande för viss tid trots de särskilda behörighetsvillkor som föreskrivits, om kommunen av särskilda skäl i ett enskilt fall med stöd av 6 § 2 mom. i tjänsteinnehavarlagen (304/2003) så beslutar. Avvikelse kan komma i fråga i en situation där de uppgifter som hör till tjänsten nödvändigtvis måste skötas och det på grund av brist på arbetskraft inte finns tillgång till en person som uppfyller behörighetsvillkoren för ett tjänsteförhållande för viss tid.
Regionförvaltningsverket konstaterade att arbetsgivarens möjligheter att ändra behörighetsvillkoren genom egna beslut endast har begränsats till att skärpa kraven. Det är inte möjligt att lindra behörighetsvillkoren (HFD 1981 II 37, HFD D:849/35/83, HFD 16.11.1989/4166 och HFD 19.8.1993/2884). Det är inte alls möjligt att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren när det är fråga om anställning av en person i ett tjänsteförhållande som gäller tills vidare.
När en person anställs i ett tjänsteförhållande för viss tid trots ett särskilt behörighetsvillkor har en utgångspunkt som betonar rättsskyddet varit att visstidsanställningen inte får användas för att kringgå behörighetsvillkoren. Om en person utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid för att sköta uppgifter som helt eller huvudsakligen hör till en vakant tjänst, ska benämningen på tjänsten i fråga användas och de behörighetsvillkor som föreskrivs för tjänsten tillämpas också i ett tjänsteförhållande för viss tid. (FvUB 5/1994)
Centrala tillämpade författningar
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Beslutsdatum 15.8.2022
Diarienummer ESAVI/20167/2022
Klaganden var missnöjd med räddningsmyndighetens agerande då klaganden meddelade om brister i brandsäkerheten i bostadsbolagets gemensamma utrymmen. Räddningsmyndigheten hade trots den framförda begäran inte gjort någon brandsyn på platsen. Klaganden hade dessutom berättat att brandsäkerhetsbristerna hade uppmärksammats redan under flera års tid vid tidigare tillsynsbesök. I ärendet är det fråga om ifall räddningsmyndigheten på ändamålsenligt sätt har besvarat till den skickade meddelanden och vidtagit tillräckliga åtgärder utgående från den information som den har fått.
Vid den tidpunkten när klagomålet behandlades så sträckte sig den tidigare tillsynen av objektet ungefär 20 år tillbaka i tiden. Regionförvaltningsverket upptäckte i tillsynshistorien sådana brister i räddningsmyndighetens verksamhet att det behandlade klagomålet också för händelser som gick längre än två år tillbaka i tiden i enlighet med 53 § 3 momentet i förvaltningslagen.
Regionförvaltningsverket fäste räddningsverkets uppmärksamhet vid de tillsynsåtgärder som tidigare har vidtagits för objektet. Enligt klagomålet, räddningsverkets redogörelse och brandsynsprotokollen hade räddningsverket inte till alla delar övervakat objektet på det sätt som avses i räddningslagen och förvaltningslagen och inte heller i enlighet med kraven på god förvaltning.
Regionförvaltningsverket anser att räddningsmyndigheten har handlat i enlighet med räddningslagen när den har bedömt behovet av tillsynsåtgärder utgående från den anmälan som den klagande gjorde. Riskbaserat tillsynsarbete kan också innebära att man ska bedöma behovet av enskilda brandsyner. Att låta bli att svara på den klagandes senaste meddelande stred enligt regionförvaltningsverket emellertid mot serviceprincipen som förvaltningslagen förutsätter av myndigheter. Dess betydelse är emellertid ringa när man ser på helheten.
Regionförvaltningsverket behandlade av särskilda skäl räddningsmyndighetens verksamhet också gällande sådant som gick längre än två år tillbaka i tiden. Regionförvaltningsverket upptäckte i tillsynshistorien för objektet att räddningsmyndigheten redan i flera år hade fäst uppmärksamhet vid samma strukturella brist på brandsäkerhet under tillsynsbesöken. På grund av bristerna hade också förelägganden om att avhjälpa brister meddelats men räddningsmyndigheten hade inte övervakat dem i efterhand. Brandsynsprotokollen uppfyllde inte de innehållsmässiga kraven i förvaltningslagen och räddningslagen, till exempel gällande motivering och tydlighet. Av protokollen framgick inte tydligt vad räddningsmyndigheten har förelagt och vad objektet är skyldigt att göra. I alla protokoll hänvisas till den brist på brandsäkerhet som användningen av utrymmet orsakar. Tydliga instruktioner har däremot inte getts för hur objektet ska uppnå en godtagbar brandsäkerhetsnivå.
Den brandinspektör som var föremål för klagomålet hade som jourhavande brandinspektör på basis av den information som hen fick bedömt att det inte fanns ett behov av en brandsyn och att ärendet kunde skötas med andra tillsynsåtgärder. I anmälan nämndes främst att utrymmet var ostädat och att där fanns bränsle- och spilloljekärl. Brandinspektören främjade utan dröjsmål avhjälpandet av de angivna brandsäkerhetsbristerna tillsammans med företrädaren för ägaren av objektet. Klaganden var också missnöjd med att han inte fick svar på det sista e-postmeddelandet som hen skickade brandinspektören. Att inte svara på meddelandet motsvarar inte myndighetens serviceprincip, men det hade ingen inverkan på hur det ursprungliga ärendet framskred och regionförvaltningsverket anser därför att det är av ringa betydelse med tanke på avgörandet av klagomålet.
Centrala lagar
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Räddningsväsendet och beredskapen
Datum för avgörande 1.10.2021
Diarienummer LSAVI/5546/2021
Regionförvaltningsverket utredde utgående från den anmälan som inkommit om det i räddningsverkets befälstjänst i huvudsyssla arbetar personer som deltar i räddningsverksamhet och som inte har behörighet som motsvarar den tjänst eller uppgift som föreskrivs i räddningslagen (379/2011). Regionförvaltningsverket bad räddningsverket om en utredning om med vilka examensbakgrunder de personer som deltar i ledningen av räddningsväsendet verkar i sin tjänst, om det är fråga om ett tjänsteförhållande eller något annat samt om man vid anställningen har avvikit från de särskilda behörighetsvillkoren. Dessutom bad regionförvaltningsverket räddningsverket skicka beslut av räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare om förordnande till räddningsmyndighet enligt 26 § 2 mom. i räddningslagen.
Enligt räddningsverkets utredning deltar personer i ledningen av räddningsverksamheten genom yrkeshögskoleexamen för brandbefäl, befälsexamen, lägre befälsexamen och dessutom har en person beviljats dispens. En person var befälsstuderande vid tidpunkten för utredningen. Nitton personer arbetade i ett tjänsteförhållande som gäller tills vidare och sex personer i ett tidsbegränsat tjänsteförhållande. Den studerande arbetade i ett tidsbegränsat tjänsteförhållande. Räddningsverket berättade i sin utredning att alla personer som deltog i ledningen av räddningsverksamheten hade ett tjänsteförhållande som gällde tills vidare eller för viss tid.
Enligt utredningen hade räddningsverket en person som deltog i ledningen av räddningsverksamheten i ett tidsbegränsat tjänsteförhållande som biträdande brandmästare. Det är fråga om befälsstuderanden som nämndes ovan. Enligt räddningsverket hade man i fallet gjort en avvikelse från behörighetsvillkoren i 57 § i räddningslagen på basis av 6 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden.
I utredningen framfördes inget särskilt skäl som lagen förutsätter eller kommunens beslut om avvikelse. Det framfördes inte heller någon närmare information om de uppgifter som hör till biträdande brandmästarens tjänsteutövning.
Enligt utredningen görs inget separat beslut om förordnande av räddningsbefäl till räddningsmyndighet, utan det görs i samband med räddningsdirektörens anställningsbeslut.
Enligt regionförvaltningsverkets bedömning hade räddningsverket inte vid tillsättandet av den biträdande brandmästartjänsten med tillräcklig noggrannhet motiverat avvikelsen från de särskilda behörighetsvillkoren och framförde inte heller avvikelsens nödvändighet. Därför har garantierna för god förvaltning och rättsskydd inte uppfyllts vid utnämningen till visstidsanställningen.
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland gav räddningsverket en anmärkning om lagstridigt förfarande vid tillsättningen av biträdande brandmästaren.
Enligt räddningslagens beredningsmaterial (RP 257/2010) är det motiverat att ställa särskilda behörighetsvillkor för räddningsväsendets personal, eftersom personalen arbetar med uppgifter där arbetstagarnas egen, de hjälpbehövandes och samhällets säkerhet förutsätter yrkesskicklighet på en viss nivå. Räddningsverket hade när det utnämnde en person till en tjänst som biträdande brandmästare för viss tid utan de särskilda behörighetsvillkor som föreskrivs i räddningslagen tillämpat 6 § 2 mom. i lagen som tillämpas på tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden.
Regionförvaltningsverket ansåg att om en kommun eller ett välfärdsområde beslutar om att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren enligt 6 § 2 mom. ska det vara fråga om ett enskilt fall som det finns särskilda skäl för. Beslut om avvikelse ska fattas jämte motivering. I lagens beredningsmaterial har framförts (RP 196/2002 s. 32) att ett sådant fall kan vara till exempel en situation där det på grund av brist på arbetskraft inte finns personer som uppfyller behörighetsvillkoren. Presentationen av särskilda skäl och betydelsen av motiveringarna har betonats i flera av HFD:s avgöranden. (HFD 1978 II 31, HFD 1980 II 22 och HFD 29.7.2008 T 1772). Således kräver en avvikelse från de särskilda behörighetsvillkoren för räddningsväsendets personal särskild prövning.
Regionförvaltningsverket konstaterade dessutom att det i beredningsmaterialet till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (RP 196/2002) har antecknats att bestämmelsen inte ingriper i bestämmelserna för att tillämpa tjänsteförhållanden som upptas i speciallagstiftningen. Med beaktande av detta kan bestämmelsen inte utan särskilda motiveringar möjliggöra avvikelser från de särskilda behörighetsvillkoren för räddningsväsendets personal som anges i räddningslagen.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 64/2002 rd) fastställt att en person kan anställas i ett tjänsteförhållande för viss tid trots de särskilda behörighetsvillkoren, om kommunen av särskilda skäl med stöd av 6 § 2 mom. i ett enskilt fall så beslutar. Avvikelse kan komma i fråga i en situation där de uppgifter som hör till tjänsten nödvändigtvis måste skötas och det på grund av brist på arbetskraft inte finns tillgång till en person som uppfyller behörighetsvillkoren för ett tjänsteförhållande för viss tid. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande beaktat att det finns tillräckligt med spelrum för den kommunala självstyrelsen att avvika från lagens krav.
Regionförvaltningsverket konstaterade att arbetsgivarens möjligheter att ändra behörighetsvillkoren genom egna beslut endast har begränsats till att skärpa kraven. Det är inte möjligt att lindra behörighetsvillkoren (HFD 13.9.2018/4158, HFD 1981 II 37 och HFD 19.8.1993/2884). Det är inte alls möjligt att avvika från de särskilda behörighetsvillkoren när det är fråga om anställning av en person i ett tjänsteförhållande som gäller tills vidare.
När en person anställs i ett tjänsteförhållande för viss tid trots ett särskilt behörighetsvillkor har en utgångspunkt som betonar rättsskyddet varit att visstidsanställningen inte får användas för att kringgå behörighetsvillkoren. Om en person utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid för att sköta uppgifter som helt eller huvudsakligen hör till en vakant tjänst, ska benämningen på tjänsten i fråga användas och de behörighetsvillkor som föreskrivs för tjänsten tillämpas också i ett tjänsteförhållande för viss tid. (FvUB 5/1994).
