Kommunbesöken – gemensamma utmaningar sätter tyngdpunkten i vårt arbete

Publiceringsdatum 7.11.2022 15.00 Blogg

Det behöver kanske inte sägas, men under de gångna åren har det varit väldigt lite mellansnack. Med det menar jag att vi träffats oftare än förr, men virtuellt. Det betyder i praktiken att den spontana dialogen bytts ut till agendadrivna träffar med minutschema. Diskussioner under lunchen eller på tåget har uteblivit. Därför ville vi på Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet göra en återanknytning till kommunerna och i samarbete med Kommunförbundet och UKM beslöt vi oss för att besöka de svenskspråkiga regionerna. Målet med våra träffar var att lyssna in för att veta vad som är på gång och hur våra bildningskommuner mår.

Vi träffades i Åbo, Helsingfors och Vasa under hösten och till träffarna bjöds kommunernas bildningschefer in. Många teman berördes, och det fanns egentligen inga stora skillnader mellan de olika regionerna. Kanske är vissa fenomen mer förekommande i vissa regioner men de flesta teman är bekanta i alla regioner.

Det som berör alla kommuner på något sätt är den stora organisationsreformen. Vi pratar om vårdreformen men glömmer kanske i den allmänna diskussionen lite bort att vi samtidigt har en organisationsreform inom kommunerna. Från och med nästa år är bildningssektorn den mest dominerande i kommunerna. I det reformarbetet har förstås bildningscheferna en framträdande roll.

Den andra riktigt stora biten som oroar på alla håll i landet är personalfrågor. Dels finns en faktisk oro över hur personalen ska räcka till, och en lika stor oro för hur den personal som finns ska orka med sitt arbete då det nästan dagligen saknas personal. Det här tar sig också i uttryck hos ansvarspersoner, kan du njuta av din semester om du vet att du fortfarande saknar personal?

Den tredje diskussionen som också berördes i alla regioner är det ökade illamåendet hos våra barn och unga. Det som lyftes fram är barnets rätt till undervisning även om barnet inte är tillräckligt frisk för att klara skolgången. Här diskuterades också tillgången till vård, framför allt för det psykiska illamåendet. Har skolans personal rätt kompetens för att stöda ungdomar som mår så illa att de inte klarar av att komma tills skolan?

Utöver de här riktigt tunga bitarna diskuterades förstås också positiva problem som skolbyggen, nya pedagogiska lösningar och nyanlända elever.

Jag tänker ofta tillbaka på de diskussioner som fördes under träffarna. Det var väl inte så att vi blev tagna på säng – men hur de olika temana lyftes fram ger tyngd åt det som sades. När man hör de olika frekvenserna i rösten, kan avläsa kroppsspråket, inte bara hos den som talar utan hos alla i rummet, då når budskapet fram och förankras hos den som deltar i diskussionen. Många av diskussionerna lever kvar och flera av dem har gett upplägg till vad vår enhet kommer att sätta tyngdpunkten i vårt arbete med informationsstyrning och fortbildningsplanering. Vi hoppas vi kan möta de behov som finns i kommunerna och att vi i vårt arbete kan föra fram också er syn på vad vi behöver lägga krut på då vi kravlar ut ur de speciella åren som gått och kommer in i en ny regeringsperiod.

 

Malin Eriksson
Överinspektör för bildningsväsendet

Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet

ruotsi