Djurparker ser till att naturens mångfald och djurarter bevaras – regelbunden övervakning garanterar en hållbar verksamhet

Publiceringsdatum 18.8.2022 8.54 Blogg

Jag är privilegierad när jag får följa flyttfåglarnas ankomst och fåglarnas häckning från min egen soffa och se hotade skogsrenar i den vilda naturen längs med motionsspåret. På vintern kan jag se utterspår i snön och förundra mig över ekorrarna vid vägkorsningar. De flesta människor har inte sådana privilegier.

Etseri djurparks miljöfostrare i kattbjörnsgården.

Djurparkerna finns inte bara till för att roa människor, utan de har en uppgift i bevarandet av naturens mångfald och vilda djurarter. För att bromsa upp artförlusten är djurparkerna viktigare än någonsin när det gäller att skydda djurarterna.

Det behövs pengar för att driva en djurpark och skydda arterna. Största delen av pengarna erhålls från biljettintäkter. Upplevelser och berättelser fascinerar allmänheten, och med hjälp av dem kan man utföra djurparkens grundläggande uppgifter. Med hjälp av berättelser och upplevelser förmedlas information till besökarna på plats, och ofta är djurparkens webbplats en rik informationskälla.

Djurparkerna måste sörja för att dela information som möjliggör skyddet av den biologiska mångfalden. Positiva erfarenheter av djur och naturen kan förändra människornas verksamhet i en positiv riktning med tanke på naturen. Besökarnas förhållande till naturen och värnandet om den är viktigt för att vi ska sörja för välbefinnandet i vår livsmiljö även i våra vardagliga sysslor, till exempel genom att sortera vårt avfall och lämna det för återvinning.

Vad förutsätts av djurparkernas verksamhet?

Det finns ett EU-djurparksdirektiv på vilket djurskyddslagens krav på djurparker grundar sig. Enligt djurskyddslagen ska djurparken för sin del främja skyddet av den vilda faunan och bevarandet av den biologiska mångfalden. Djurparksverksamheten ska följa djurskyddslagen och djurskyddsförordningen samt djurparksförordningen.

Publiken söker upplevelser och information från djurparkerna. Det är djurparkernas lagstadgade uppgift att sprida information till människorna. Har du tänkt på att orienteringstavlor är obligatoriska i djurparken? I undersökningar har man dock konstaterat att få djurparksbesökare läser tavlorna. Själv förstår jag inte varför. Jag har alltid läst orienteringstavlorna med stort intresse och fått höra förundran över att jag trivs så länge vid tavlorna. I många djurparker har man satsat på guidning och interaktivt innehåll som lockar dagens besökare mer än tavlor med text.

Utöver att dela information ska djurparkerna delta i forskning som främjar skyddet av djurarter, utbildning i färdigheter att skydda djurarter eller informationsutbyte i anslutning till skydd av arter. Dessa är djurparkens grundläggande uppgifter. Djurens förökning i djurparken övervägs alltid separat och koordineras internationellt.

Hur kan man veta om djurparken drivs på ett godtagbart sätt?

Det viktigaste tipset för besökaren om god praxis och tillräckligt deltagande i skötseln av djurparkens grundläggande uppgifter är att djurparken hör till en djurparksorganisation. I Europa är organisationen vanligtvis EAZA (European Association of Zoos and Aquaria), på andra håll ofta WAZA (World Association of Zoos and Aquariums). För att bli medlem i organisationen måste djurparken uppfylla högre krav än lagstiftningen förutsätter.

Information om medlemskap i organisationen finns på djurparkens webbplats och på plats. Även om du inte har märkt EAZA-logotyperna tidigare kan du hitta information bland djurarterna i EAZA:s ESB-program (European Stud Book, djurparksdjurens stambok) eller EEP-programmen (EAZA Ex Situ Programmes), där djurens förökning koordineras noggrannare. Ofta utökas också mängden djur som ingår i projekt för att återställa dem till naturen inom ramen för EEP-programmet, på samma sätt som man planerar att öka antalet visenter, skogsrenar, Przewalskis hästar, snöleoparder och lappugglor i djurparker. Koordinationen är nödvändig för att bevara djurstammarnas livskraft och genetiska mångfald.

Djurparker med ändamålsenlig verksamhet deltar i forskningsprojekt

I undersökningarna samlas och analyseras information som det kan vara svårt eller omöjligt att utreda i naturen. I djurparken kan man till exempel undersöka varför jättepandan väljer en specifik bambu att äta. Till forskningen hör också informationsbyte i anslutning till artskydd som grundar sig på ett globalt nätverk av djurparker, där uppgifter om djuren registreras i ett gemensamt datasystem. Internationellt informationsutbyte är nödvändigt, eftersom den information som behövs för att skydda djurarterna samlas in i begränsad utsträckning i enskilda djurparker. Den samlade informationen är omfattande och kan användas för forskning som stöder artskyddet.

Regionförvaltningsverket beviljar djurparkstillstånd på ansökan

Innan tillstånd beviljas inspekterar regionförvaltningsverket djurparkens lokaler och verksamhet. Finlands största djurparker är gamla och de ursprungliga tillstånden har erhållits för flera årtionden sedan. Tillstånd kan ändras av grundad anledning. Väsentliga förändringar i verksamheten kan till exempel vara byte av djurarter eller utvidgning av djurparken.

För närvarande väntar man på att den nya lagen om djurens välbefinnande ska behandlas i riksdagen. Om lagen går igenom i fråga om djurparker i enlighet med utkastet, ökar djurparkernas krav på skyddet av den biologiska mångfalden väsentligt. Därför måste alla djurparker omprövas inom övergångstiden.

Etseri djurparks visenter.

Hur övervakas djurparkerna?

Regionförvaltningsverket är skyldigt att övervaka djurparkerna regelbundet. Vi vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland strävar efter att besöka djurparkerna varje år. Om en separat inspektion anses nödvändig besöker man också platsen innan man gör ändringar i djurparkstillståndet.

Ibland kommer djurskyddsanmälningar om djurparkerna. Om ärendet är mycket allvarligt och kräver snabbt ingripande ska inspektionen göras utan förhandsanmälan så snart som möjligt. Ibland kommer det anmälningar om saker som granskas i samband med den normala tillsynen. De årliga inspektionerna avtalas oftast på förhand så att de personer som behövs för tillsynen är närvarande. Det är nödvändigt att på plats diskutera med djurskötarna, veterinären och den person som ansvarar för djursamlingen. Genom att ställa frågor och diskutera får man information om djurparkens verksamhet som behövs i tillsynen.

Traditionellt har tillsynen över djurparker fokuserat på djurens välbefinnande och på vad publiken kan se i djurparken. Länsveterinären ansvarar för att utöver stängslens flyktsäkerhet och djurens förhållanden övervaka att i synnerhet djurparkens tillståndsvillkor iakttas. Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) övervakar djurparksbesökarnas säkerhet.

Artskyddet och informationsförmedlingen i tillsynen

Skyddet av den biologiska mångfalden kan ske på varierande sätt. Antalet undersökningar och deras kvalitet varierar med tiden. Därför bör man i samband med alla årliga inspektioner bland annat gå igenom de forskningsprojekt som djurparken deltar i. Uppfyllandet av detta krav bedöms som en helhet. Ibland är ett omfattande forskningsprojekt tillräckligt, ibland pågår flera mindre undersökningar. Som hjälp för utvärderingen använder jag bland annat vetenskapliga artiklar, utöver vilka projektplanerna erbjuder väsentlig information om undersökningarna, deras syfte och omfattning.

Bedömningen av tillräckligt deltagande i utbildning i färdigheter i att skydda arterna kan i tillsynen vara en hård nöt att knäcka. Själv har jag bedömt detta bland annat med hjälp av huruvida djurparkspersonalen deltar i fortbildningar inom branschen eller om djurparken deltar i ordnandet av utbildningen. Oljebekämpningsutbildning är ett bra exempel på sådant deltagande i utbildning.

Det är i princip ganska lätt att bedöma om informationsutbytet i anslutning till skyddet av arterna är tillräckligt, åtminstone om djurparken hör till EAZA. Inom ramen för EAZA är djurparkerna en del av en systematisk och omfattande datainsamling. Dessutom har medlemmarna tillgång till ett omfattande internationellt expertnätverk. Vid bedömningen av informationsutbytets tillräcklighet fäster jag uppmärksamhet vid EAZA-medlemskapet, användningen av djurparkernas gemensamma databasprogram för lagring av uppgifter och annan planmässig verksamhet. Det räcker absolut inte med ett vanligt samarbete mellan djurparker och permanenta djurutställningar, där aktörerna kan be varandra om råd och diskutera sinsemellan. Värdet av ett sådant samarbete kan inte anses vara tillräckligt vid informationsutbyte i anslutning till skyddet av arterna.

Djurparken kan använda många kanaler och sätt att förmedla information till allmänheten. Information ska ges om djuren i djurparken och deras naturliga levnadsförhållanden. När jag övervakar djurparkens förmedling av information, läser jag innehållet på webbplatsen och orienteringstavlorna, lyssnar på guidningar och bekantar mig med informationsmaterialet och planen för miljöfostran.

Det tar tid att gå igenom allt material, men det är nödvändigt för att bedöma om informationsförmedlingen är tillräcklig. Man ansåg länge att orienteringstavlor var ett tillräckligt sätt att sköta informationsförmedlingen. Senare har vi vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland tolkat saken annorlunda. Orienteringstavlorna är en väsentlig del av informationsförmedlingen, men utöver dem behövs även andra sätt att sprida information till en så bred publik som möjligt.

Djurparkerna har mycket att göra i en föränderlig värld

När kunskapen och uppskattningen för djurens välbefinnande ökar börjar många ifrågasätta djurparker. När den digitala världen möjliggör en tredimensionell naturupplevelse från ens egen soffa och dokumentärfilmer underhåller och ger information om platser dit vi inte själva kan ta oss, kan djurparkerna kännas onödiga.

Djurparkerna ska i sin verksamhet genomföra skyddet av naturens mångfald och arter, dvs. så kallade skyddsåtgärder, på ett tillräckligt sätt. Kravet grundar sig på lagstiftningen, men också på den ökade medvetenheten bland allmänheten.

Till skyddet av arterna hör också djurparkernas artrikedom. För att öka människornas kännedom om djuren och deras naturliga livsmiljö är det också motiverat att hålla livskraftiga arter i djurparkerna. Situationen för dessa arter kan vara en annan redan om 50 år. Djurparkernas samlingar kan kompletteras genom att fånga vilda djur från naturen när det anses vara absolut nödvändigt. Om en djurart redan är hotad eller nästan försvunnen från naturen, är det etiskt att fånga vilda individer till djurparker? Detta övervägs hela tiden i världen.

Återställandet av vilda visenter i Europas skogar är ett bra exempel på hur djurparker har medverkat i räddningen av en djurart från utrotning. Den sista vilda visenten blev skjuten 1927, men djurparkernas visentstam var tillräcklig för att bevara arten. Numera lever över 2 000 visenter i Europas skogar till följd av framgångsrika program för att återställa dem till naturen. Exempel på motsvarande verksamhet under den senaste tiden är återinförandet av skogsrenen till södra Suomenselkä och flodillern till naturen i Estland.

Utgångspunkten är att den information som djurparkerna delar är korrekt och människor har möjlighet att se levande djur, känna lukter och få upplevelser. Samtidigt lär vi oss och får insikter, kanske kommer ihåg att sortera skräp bättre eller spara naturresurser, välja cykel i stället för bil.

För att skyddsåtgärderna för att bevara den biologiska mångfalden och arterna ska genomföras i alla djurparker borde tillsynen ingripa i otillräckligt genomförande av djurparkernas grundläggande uppgifter och kräva att situationen åtgärdas snabbt. Djurparker som agerar i strid med bestämmelserna och tillståndsvillkoren ska antingen snabbt bringas till en tillräckligt god nivå eller så ska deras tillstånd återkallas och verksamheten upphöra. Här finns det fortfarande mycket att göra för tillsynen, men med små steg gör vi framsteg.

Det är djurparkens hederssak att sörja för djurens välbefinnande och genomföra djurparkens grundläggande uppgifter!

Text och bilder: Anna-Maria Moisander-Jylhä, länsveterinär, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland

 

 

Mer information om tillstånd för och tillsyn över utställande av djur

djur djurpark djurskydd djurskyddsövervakning ruotsi tillsyn