Publiceringsdatum
20.5.2021 14.58
Blogg
Maj. Läsåret går mot sitt slut. Nedräkningen har börjat. Samtidigt har också upptrappningen för nästa läsår sparkat igång. Nya undervisningsgrupper, ny personal, nya läromedel och ett nytt schema.
När man som rektor öppnar schemaläggningsprogrammet för första gången för året och prickar in undervisningsgrupper, lärare, ämnen, utrymmen är allt ännu möjligt. Alternativen känns oändliga och förväntningarna är höga. Men sakta börjar bit för bit falla på plats. Kemi kräver tillgång till labben. Slöjdsalen rymmer max 20 elever. Gymnastiksalen ska kopplas till gymnastikundervisningen. Matrasterna ska prickas in – men den klassen som har huslig ekonomi kanske behöver äta en viss tidpunkt och det behöver beaktas. Läraren som undervisar främmande språk kan inte samtidigt finnas två gånger i samma position i schemat. Elever med skolskjutsar måste ha samma start- och stopptider som andra elever som ska skjutsas åt samma håll. Den lärare som undervisar i flera skolor och kan bara prickas in vissa dagar i schemat, eftersom hen annars är på annan ort.
Jag minns en varm sommardag då jag ensam i skolan jobbade på att få schemat klart innan min semester. Plötsligt började jag höra röster. ”Nej, flytta inte den lektionen dit, då blir det matte två dagar efter varandra.” ”Byter du den där lektionen blir det dubbeltimme.” ”Nej, flytta inte timmen dit, då blir det håltimme för mig.” Plötsligt kändes det som en kör av lärarröster bakom mig och alla hade synpunkter på hur schemat skulle läggas.
Jag minns inte hur det hur det hela utföll men flera gånger har jag tänkt tillbaka på den stunden. Så många viljor det fanns att ta i beaktande. Men, det var trots allt endast lärarrösterna jag hörde. Var fanns eleverna och deras önskemål? Varför hördes deras röst inte vid schemaläggningen? Varför tog jag inte deras åsikter i beaktande?
Jag hoppas du som i vår lägger schemat för inkommande läsår hör också elevernas röster då du flyttar runt de olika pusselbitarna. Jag hoppas du mitt i allt sorl av önskemål, tankar och värderingar kan skapa ett pedagogiskt försvarbart schema. Även om det finns många faktorer som gör att alla placeringar inte blir optimala måste målet vara att skapa en skoldag som är rimlig för eleverna och som placerar pedagogiken i centrum.
Att planera ett läsår och ta allt det som krävs i beaktande är inte enkelt. Men när det väl är gjort är känslan desto bättre. Jag önskar arbetsro och lite fler timmar i dygnet åt dem som nu sitter och tar beslut för att nästa läsår igen ska bli ett år då eleverna tryggt kan möta både utmaningar, glädje, besvikelser och misslyckanden och samtidigt utvecklas till den bästa versionen av sig själv.
När det här är gjort önskar jag alla en riktigt skön sommar!
Malin Eriksson, överinspektör för bildningsväsendet, Svenska enheten för bildningsväsendet
