Regionförvaltningsverkens verksamhet upphör vid slutet av år 2025. Största delen av våra uppgifter överförs till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2026. Uppgifter som gäller djurens hälsa och välbefinnande samt livsmedel överförs till Livsmedelsverket. Konkurrens- och konsumentförvaltningens uppgifter överförs till Konkurrens- och konsumentverket.
Läs mer: Reform av statens regionförvaltning
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Miljö- och hälsoskyddet
Beslutsdatum 4.2.2022
diarienummer ISAVI/8947/2021
Klaganden hade varit tvungen att kontakta hälsoinspektören eftersom husbolaget hade försummat hälsoinspektörens uppmaning att göra reparationer.
Hälsoskyddsmyndigheten hade gjort en dokumentgranskning och uppmanade i inspektionsberättelsen husbolaget att göra reparationer. Hälsoskyddsmyndigheten uppmanade husbolaget att göra nödvändiga reparationer för att eliminera eventuella faktorer som orsakade sanitära olägenheter. De nödvändiga reparationerna skulle göras inom den tidsfrist som myndigheten uppgett. Husbolaget var också tvunget att underrätta myndigheten om att reparationerna blivit färdiga och lämna myndigheten en utredning om reparationsarbetet. Husbolaget lät dock inte göra de reparationer som behövdes, och hälsoskyddsmyndigheten kom inte ihåg att följa upp resultatet av sin uppmaning.
Regionförvaltningsverket gör kommunens hälsoskyddsmyndighet uppmärksam på att myndighetens styrning och rådgivning samt uppmaningar som ges måste vara tydliga. Parten måste förstå vad den är förpliktad att göra och vad som händer om åläggandet inte följs. Myndigheten måste också försäkra sig om efterkontrollen av dess uppmaningar och förelägganden.
I hälsoskyddslagen nämns inte uppmaning som ett medel myndigheten kan använda sig av. Om kommunens hälsoskyddsmyndighet ger en uppmaning kan det tolkas som att det motsvarar allmän handledning och rådgivning om hälsoskydd i enlighet med 6 § i hälsoskyddslagen.
Med uppmaning kan också avses faktisk behandling. Om den som fått uppmaningen inte vidtar de åtgärder som krävs inom utsatt tid vidtar myndigheten behövliga myndighetsåtgärder (t.ex. föreläggande, förbud eller tvångsmedel).
I det aktuella fallet innehöll inspektionsberättelsen ett tydligt förpliktande, dvs. en uppmaning av hälsoinspektören att göra reparationer före ett visst datum samt en skyldighet att underrätta hälsoinspektören om att reparationerna blivit färdiga. En inspektionsberättelse är dock inte ett beslutsdokument som man kan överklaga eller begära omprövning av.
En uppmaning kan förstås som ett kraftigare krav (se krav) än en begäran (se begäran) av en myndighet att en åtgärd ska vidtas. Myndigheten ska dock använda ett sakligt, klart och begripligt språk. I enlighet med god förvaltningssed ska myndigheten formulera sådana här krav på så sätt att den som är föremål för uppmaningen tillräckligt exakt vet vad som krävs av honom eller henne och varför. Om en myndighet formulerar uppmaningen alltför allmängiltigt, till exempel att uppmaningen gäller att utreda en sanitär olägenhet kan det senare uppstå en konflikt om huruvida uppmaningen har följts över huvud taget.
Enligt Regionförvaltningsverket i Östra Finlands uppfattning vore det bra att ge en uppmaning som ett separat brev så att den som är ansvarig för att utreda den sanitära olägenheten förstår att följa den givna uppmaningen. Det handlar om myndighetens motiverade krav att vidta åtgärder för att utreda en sanitär olägenhet.
Centrala lagar och rekommendationer
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Miljö- och hälsoskyddet
Beslutsdatum 6.9.2021
diarienummer ISAVI/9913/2020
De klagande hade krävt att kommunens hälsoskyddsmyndighet skulle ålägga bostadsaktiebolaget att flytta en bullrig pump till en annan plats i grannbyggnaden.
Enligt de klagande har hälsoinspektör A:s agerande i behandlingen av ärendet inte varit förenligt med kraven på god förvaltning och de klagandes rätt till behörig behandling har inte tillgodosetts.
Den klagande borde ha getts ett överklagbart beslut.
Organet borde ha sett till att tjänsteinnehavaren agerade i enlighet med god förvaltning med iakttagande av gällande bestämmelser och föreskrifter.
Regionförvaltningsverket påpekar i sitt beslut för miljö- och hälsoskyddsorganet att det inte har sett till att tjänsteinnehavaren handlar i enlighet med god förvaltning samt utför de uppgifter som hör till tjänsteförhållandet med iakttagande av gällande bestämmelser och föreskrifter samt arbetsgivarens arbetslednings- och tillsynsföreskrifter.
Regionförvaltningsverket följer upp hur de åtgärder som vidtas för att rätta till saken verkställs och genomförs vid sidan av det normala styrnings- och tillsynsarbetet. Vid behov inleder regionförvaltningsverket behandlingen av ett separat tillsynsärende för att få situationen på den nivå som lagstiftningen förutsätter.
Regionförvaltningsverket uttryckte som sin uppfattning att om en parts uppfattning om förekomsten av en eventuell faktor eller omständighet som orsakar sanitär olägenhet i bostadsutrymmena avviker från hälsoskyddsmyndighetens tolkning, ska hälsoskyddsmyndigheten erbjuda en möjlighet att få ett överklagbart beslut i ett ärende som gäller misstanke om sanitära olägenheter. Ett sådant beslutsdokument är till exempel ett förvaltningsbeslut av en myndighet om att avsluta behandlingen av ett ärende som grundar sig på inspektionsberättelsens slutsatser och motiveringar. Inspektionsberättelsen är inte ett beslutsdokument som kan överklagas eller för vilket man kan begära omprövning.
Miljö- och hälsoskyddets tillsynsenhet har i sin utredning om myndighetstillsynsärendet till regionförvaltningsverket för tre år sedan beskrivit att den genomför och främjar god förvaltning och rättsskydd i förvaltningsärenden på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. Tillsynsenheten beskrev att den aktivt börjat utveckla tillsynsförfaranden, förenhetliga tillsynsåtgärderna och rapporteringen samt beskrev förfarandet för att säkerställa regional enhetlighet i sin tillsyn.
Utifrån de missförhållanden som framkommit i klagomålsärendet har hälsoinspektören inte vidtagit de korrigerande åtgärder som tillsynsenheten beskrivit för att säkerställa regional enhetlighet i tillsynen samt genomföra god förvaltning och rättsskydd i förvaltningsärenden.
Centrala lagar och rekommendationer
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Miljö- och hälsoskydd
Beslutsdatum 2.1.2020
diarienummer ESAVI/5508/2019
En boende upplevde att husbolaget inte hade handlat tillräckligt snabbt i fråga om misstanken om sanitära olägenheter i sin radhusbostad och bad om hjälp av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten. Invånaren upplevde att hen hade upplevt sina symtom i lägenheten i åratal. Ärendet inleddes hos myndigheten, men under processen upplevde den boende att myndigheten inte tillräckligt snabbt kräver åtgärder av husbolaget och att den kan manipuleras av husbolaget och att de boendes symtom inte beaktas. I ärendet är det också fråga om på vilka grunder och hur hälsoskyddsmyndigheten kan kräva att husbolaget vidtar åtgärder vid misstanke om sanitära olägenheter där den information som används förändras under processen.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten konstaterade vid sin första bostadsinspektion i februari 2017 att det utifrån observationerna inte fanns någon anledning att ge en tidsbunden uppmaning till reparationer. Myndigheten gav då endast rekommendationer till husbolaget om olika förbättringar av förhållandena i bostaden bl.a. i fråga om ventilationen. En privat expert på byggnadshälsa som boenden beställt upptäckte fuktskador/mikrobiella skador i bottenbjälklaget. Vid tilläggsutredningar avslöjades att det finns ett luftläckage från bottenbjälklaget till bostaden och att myndigheten gav husbolaget en reparationsuppmaning. Husbolaget ville åtgärda situationen genom att täta konstruktionerna, vilket skulle hindra att luft tränger in i bostaden från bottenbjälklaget. Så gjorde man också till slut. Husbolaget fortsatte att utreda bottenbjälklagets övriga skick, och skador på bottenbjälklaget upptäcktes i större omfattning än vad man ursprungligen uppskattat. Också läckageluft trängde fortfarande in i bostaden. När klagomålsbeslutet färdigställdes var den kommunala myndighetsprocessen ännu oavslutad, men hälsoskyddet meddelade att det övervakar att husbolaget gör mer omfattande nödvändiga reparationer i bottenbjälklaget.
Hälsoskyddsmyndigheten har agerat lagenligt i ärendet. Myndigheten ska motivera sin egen verksamhet tillräckligt i sina handlingar, även om verksamheten hade varit ändamålsenlig.
Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att myndigheten inte har handlat lagstridigt vid behandlingen av ärendet. Myndighetsdokumentationen ska dock vara entydig och lättläst, så att kunden förstår läget i processen och myndigheten å andra sidan själv bättre kan följa processen. Myndigheten och den boende ska också alltid få tillräcklig dokumentation om de reparationer som gjorts.
Myndighetsprocesserna och termerna i dem är ofta okända för kunderna och de bör i tillräcklig utsträckning förklaras i myndighetshandlingar. Husbolaget planerar reparationerna, och därför ska deras planer, arbetsprotokoll, fotografier och annan dokumentation bedömas noggrant hos myndigheten och ges en skriftlig bedömning. Tätning av träkonstruktioner i byggnader är i allmänhet särskilt krävande. I praktiken förutsätter det efter att tätningen har gjorts en utredning av en expert om hur väl tätningen fungerar. I klagomålet ansågs det vara ett missförhållande att inspektionerna hade varit ytliga och organoleptiska och att konstruktionerna inte hade undersökts på insidan. Hälsoskyddsmyndigheten utför i regel inte undersökningar som söndrar ytor när sanitära olägenheter utreds. Dessutom konstaterades det i regionförvaltningsverkets beslut att en boendes symtom är viktig bakgrundsinformation vid bedömningen av bostadens sanitära olägenhet, men hälsoskyddsmyndigheten kan inte konstatera sanitära olägenheter på basis av en boendes symtom. Hälsoskyddsmyndigheten kan förplikta husbolaget genom att konstatera en omständighet i bostaden (t.ex. lukt, synlig skada) som eventuellt kan orsaka sanitär olägenhet.
Mer information:
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Beslutsdatum 13.11.2020
diarienummer ISAVI/793/2020
Ifråga om en misstanke om sanitära olägenheter var boendena i kontakt med den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, eftersom de var oroade över de sanitära olägenheter som asbestrenoveringen av husbolaget medför. Boendena antog att utredning av sanitära olägenheter i bostäder och säkerställande av åtgärder hör till hälsoskyddsmyndigheten. Hälsoskyddsmyndigheten utredde saken av husbolaget och fick inspektionsuppgifter av arbetarskyddsmyndigheten. Hälsoskyddsmyndigheten genomförde inte någon inspektion i bostäderna för att utreda sanitära olägenheter eller vidtog behövliga myndighetsåtgärder. Myndigheten instruerade de boende att tillsynen över ärendet ankommer på arbetarskyddsmyndigheten. Ärendet anhängiggjordes inte och myndigheten inledde inte ärendet trots att arbetarskyddsmyndigheten fick kännedom om ett temporärt användningsförbud.
Regionförvaltningsverket ger en anmärkning till den kommunala hälsoskyddstjänsteinnehavaren, eftersom ett ärende som gäller misstanke om sanitära olägenheter i en bostad borde ha anhängiggjorts hos den behöriga myndigheten på basis av att boendena tagit kontakt. Myndigheten borde ha tagit upp det ärende som gäller boendehälsan till behandling senast när arbetarskyddsmyndigheten fick kännedom om beslutet om avbrytande som fattats vid objektet.
Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning borde den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ha utrett om det förekommer sanitära olägenheter i bostaden och vidtagit behövliga myndighetsåtgärder för att förebygga eller minska de sanitära olägenheterna samt säkerställa att de sanitära olägenheterna undanröjs.
Tillsynen över förhållandena i bostäderna ankommer på den kommunala hälsoskyddsmyndigheten i enlighet med hälsoskyddslagen. Hälsoskyddsmyndigheten har till uppgift att utreda och bedöma om det i bostaden förekommer förhållanden eller faktorer som kan orsaka sanitär olägenhet.
Arbetarskyddsmyndigheten har inte behörighet att övervaka förhållandena i bostäderna. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska efter att ha konstaterat att en bostad har en sanitär olägenhet kräva att olägenheten undanröjs samt vidta andra behövliga åtgärder i enlighet med hälsoskyddslagen.
Utifrån kundens kontakter ger myndigheten råd och skaffar information, varefter man identifierar när man ska övergå från rådgivning av kunden till behandling av ärendet. För att ett ärende ska kunna inledas krävs det ett initiativ för att få ett avgörande i ärendet. Ett ärende kan också behandlas på myndighetens eget initiativ, om myndigheten är behörig i ärendet och det finns tillräckliga uppgifter om ärendet. Kunden ska vid behov ges råd om hur ärendet kan inledas. Ärendet är anhängigt så länge som hälsoskyddsmyndigheten meddelar ett överklagbart beslut i ärendet eller annars meddelar att ärendet har avslutats.
Mer information:
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Veterinärvård
Beslut 25.10.2019
diarienummer ISAVI/4098/2018
Klaganden har klagat till regionförvaltningsverket över den jourhavande veterinärens verksamhet i fråga om en skadad igelkott. Igelkotten var allvarligt skadad och att hålla den vid liv var enligt klaganden grymhet mot igelkotten och igelkotten borde ha avlivats. Den jourhavande veterinären hade instruerat klaganden att lägga igelkotten i en låda och föra den på morgonen till veterinären.
Veterinären hade på morgonen gjort en diagnos enligt vilken igelkotten hade en skada på ryggraden, vilket lett till att bakbenen på igelkotten förlamats. Veterinären hade avlivat igelkotten.
I det aktuella fallet var det fråga om nattetid och den jourhavande veterinären hade enligt sin bedömning instruerat den klagande att ta kontakt under tjänstetid därpå följande morgon och säkerställt att en annan veterinär kunde avliva igelkotten genast på morgonen. Klagomålet gäller huruvida den jourhavande veterinären har handlat i enlighet med djurskyddslagen när hen per telefon gav den klagande anvisningar.
Regionförvaltningsverket fäster veterinärens uppmärksamhet vid de skyldigheter i djurskyddslagen och lagen om utövning av veterinäryrket som gäller skötsel och avlivning av vilda djur. Till veterinärens skyldigheter hör att se till att skadade vilda djur avlivas om tidsschemat tillåter det.
Skötsel av vilda djur omfattas inte av jourskyldigheten enligt veterinärvårdslagen. Enligt veterinärvårdslagen ska kommunen ordna med akut veterinärhjälp som är tillgänglig under alla tider på dygnet för husdjur som finns på kommunens område. Även om skötseln av vilda djur inte omfattas av jourskyldigheten enligt veterinärvårdslagen, förpliktar 14 § i lagen om utövning av veterinäryrket veterinären att ge djuret första hjälpen. Veterinären borde ha gett anvisningar om omedelbart avlivande av igelkotten eller gett anvisningar till vilka instanser klaganden kunde ha kontaktat omedelbart för att avliva igelkotten. Regionförvaltningsverket anser att om det inte fanns någon annan hjälp att tillgå, borde veterinären ha tagit emot igelkotten och avlivat den.
Regionförvaltningsverket anser att igelkotten av denna fördröjning har orsakats lidande, smärta och plåga, vilket strider mot 1 § i djurskyddslagen.
Mer information:
Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Miljö- och hälsoskydd
Beslutsdatum 23.7.2019
diarienummer ISAVI/2371/2018
Klaganden hade fört sitt 3-årige handjur av rasen fransk bulldogg till kommunalveterinären på grund av att hunden plötsligt fått märkvärdiga anfall: klaganden hade uppgett att hunden hade sprungit runt och skrapat sig själv. Klaganden hade upptäckt att hunden hade mått mycket dåligt och att det tog ont någonstans. Klaganden hade misstänkt öroninflammation hos hunden. Veterinären hade kontrollerat hundens öron och konstaterat att de inte var infekterade. Klaganden hade också frågat om det kan vara fråga om eksem, eftersom hundens öga rodnar emellanåt. Hunden hade hemma börjat sitta på soffan som människor.
Kommunalveterinären hade rekommenderat att hunden röntgas. Klaganden hade gått med på röntgningen och hunden hade sövts. Veterinären hade uppgett att röntgenbilderna visade att det fanns missbildningar i kotorna, men att bilderna inte förklarade hundens smärtattacker. Kommunalveterinären misstänkte utifrån undersökningarna att hunden hade syringomyeli (dvs. en ryggmärgssjukdom där det bildas vätskefyllda håligheter i ryggmärgen) och påbörjade behandling av hunden samt rekommenderade magnetresonanstomografi, MRT, för att få en diagnos. Hunden hade ordinerats medicinering och en kontroll om en månad rekommenderades.
Klaganden hade inom två dagar fört hunden till en privat veterinärmottagning där man hos hunden konstaterat hudinflammation i svansen och fyllda analkörtlar. Hunden fick som behandling en medicinsk salva och mådde bättre redan samma kväll.
Klaganden anser att det var fel att kommunalveterinären aldrig tittade på hundens ände, trots att ägaren försökte förklara för kommunalveterinären hur dåligt hunden mådde och att hunden hela tiden kliar sig själv. Enligt de uppgifter klaganden hade ska man alltid i första hand hos en hanhund undersöka analkörtlarna om hunden lider av smärta.
Klagandens hund har undersökts utifrån de förhandsuppgifter som lämnats och skötts med i enlighet med allmänt godtagna och beprövade motiverade metoder. Läkemedlen har använts och föreskrivits i enlighet med evidensbaserad veterinärmedicin. Diagnoser som erhållits vid olika besök och misstankar om vad som orsakat symtomen utesluter inte varandra. Regionförvaltningsverket påminner dock på allmän nivå om att det rekommenderas att svansvecket hos hundar med korkskruvssvans kontrolleras i samband med den allmänna undersökningen, eftersom hundens form utsätter området för inflammationer.
På grund av svansens form har franska bulldoggar ofta ett hudveck runt svansen som är känsligt för infektioner.
Både han- och honhundar har analkörtlar. Klagandens påstående att undersökning av analkörtlarna är primärt, särskilt hos hanhundar som har smärta, grundar sig inte på veterinärmedicin.
Regionförvaltningsverket konstaterar att hunden fördes till kommunalveterinärens mottagning på grund av att hunden skrapade sig i öronen, uppförde sig märkligt och hade smärtor. En allmän undersökning, en begränsad neurologisk undersökning och en begränsad ortopedisk undersökning utfördes på hunden och ryggraden röntgades. Regionförvaltningsverket anser att man utifrån en allmän undersökning och en begränsad neurologisk undersökning kan få betydande information om orsakerna till hundens symptom. Det är motiverat att röntga en hunds ryggrad när hunden har oklara smärtor och inte låter sin hals böjas till höger. Eftersom röntgenbilden visade exponerande faktorer för smärta i ryggraden, men ingen säker diagnos för symtomen kunde fastställas och då symtomen tydde på nervrelaterade symptom, har det varit befogat att rekommendera magnetresonanstomografi (MRT).
Regionförvaltningsverket noterar att man två dagar senare konstaterat att hunden hade inflammation i svansvecket. Klaganden hade inte på kommunalveterinärens mottagning nämnt att en av hundens symtom var att den kliade sig i änden, vilket klaganden nämnt vid det senare veterinärbesöket. Regionförvaltningsverket konstaterar att klaganden har berättat att hunden har börjat sitta på soffan på samma sätt som människor. Regionförvaltningsverket anser att kommunalveterinären på basis av de förhandsuppgifter som kunden lämnat också kunde ha misstänkt inflammation i svansvecket och kunde ha kontrollerat situationen kring svansvecket, men att enbart att inta ett sittande läge på soffan tyder inte direkt inflammation i svansvecket. Hunden har också haft symtom och fynd som inte har samband med inflammation av svansvecket, både utifrån förhandsuppgifterna och utifrån de undersökningar som utförts på mottagningen.
Hos kortskalliga hundraser, såsom franska bulldoggar, förekommer chiari-missbildningar som kan leda till syringomyeli. Regionförvaltningsverket anser att de förhandsuppgifter som kunden lämnat och den kliniska bilden av patienten på mottagningen kan tyda på syringomyeli och att hunden har skötts i enlighet med allmänt godtagna och beprövade motiverade metoder enligt 13 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000).
