Regionförvaltningsverkens verksamhet upphör vid slutet av år 2025. Största delen av våra uppgifter överförs till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2026. Uppgifter som gäller djurens hälsa och välbefinnande samt livsmedel överförs till Livsmedelsverket. Konkurrens- och konsumentförvaltningens uppgifter överförs till Konkurrens- och konsumentverket.
Läs mer: Reform av statens regionförvaltning
Här hittar du sammandrag av beslut gällande begäran om omprövningar.
Man kan begära att regionförvaltningsverket omprövar vissa beslut som rör elever och studerande och som fattats av en utbildningsanordnare. Vi behandlar också begäran om omprövningar av beslut som gäller specialomsorg och specialomsorgsprogram.
Om du vill ha mer information om något beslut, vänligen kontakta registratorskontoret.
Mer information om begäran om information gällande våra handlingar och eventuella priser på dem finns på sidan Regionförvaltningsverkets informationstjänst.
Vi kompletterar sidan.
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 27.11.2024
Diarienummer: LSSAVI/16508/2024
En elev inom grundläggande utbildning beviljades inte en sekundärplats med motiveringen att ansökan inte kom in i tid enligt kommunens tidtabell för antagning till sekundärskola. I begäran om omprövning yrkade vårdnadshavaren på att det nekande beslutet upphävs och att barnet får plats i sekundärskolan.
Regionförvaltningsverket upphävde beslutet och återförvisade ärendet till kommunen för ny behandling.
Enligt 28 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning kan en läropliktig ansöka om inträde till en annan skola än sin närskola. Detta har i vedertagen praxis tolkats så att utbildningsanordnaren inte kan avslå en ansökan om inträde i andra hand om det finns plats i skolan. I regeringens proposition med förslag till lagstiftning om utbildning (RP 86/1997) uttrycks en strävan efter större valfrihet för vårdnadshavarna att välja skola för sitt barn.
Att utbildningsanordnaren fastställer kriterier för antagning i andra hand måste därför anses utgå från en situation där det finns en konkurrens om platserna i skolan. Kriterierna är inte tillämpliga om det finns fler platser än antalet sökande – det utgör således inte något hinder för antagning att sökanden inte uppfyller något av kriterierna om det finns tillräckligt med lediga platser i skolan. Samtidigt är antagning i andra hand ytterst beroende av huruvida det finns lediga platser. I regeringens proposition RP 86/1997 konstateras därför också att utbildningsanordnaren i förväg måste bestämma det maximala antalet elever som kan tas in i en viss skola eller klass.
Kommunen i fråga hade fastställt på sin webbsida att det endast är möjligt att ansöka om en sekundärskolplats mitt under läsåret om familjen flyttar till/inom kommunen. I annat fall kunde man ansöka om sekundärplats i två olika perioder under vårterminen med fastslagna tidsgränser. Regionförvaltningsverket konstaterade att när det gäller ansökan till undervisning med tonvikt på vissa läroämnen och det ordnas ett prov för att pröva elevernas anlag, behöver det av nödvändighet finnas tidsramar för ansökan. I fråga om övrig undervisning anser regionförvaltningsverket att kommunen kan ha en tidsgräns för ansökningar, men det kan endast tillämpas vid situationer då det finns konkurrens om platser då tidsgränsen gått ut. I utredningen framkom att det i augusti, då ansökan lämnades in, fanns lediga platser kvar i skolan. Det är inte förenligt med lagens anda att avslå en anhållan om sekundärplats bara för att den inkommit vid ”fel” tidpunkt på året om det ännu finns lediga platser.
Tillämpade bestämmelser
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 6 § 1-2 mom, 28 § 2 mom
Förvaltningslagen (434/2003) 6 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 28.4.2025
Diarienummer: LSSAVI/7924/2025
En elev inom grundläggande utbildning anvisades skolplats i den skola som vårdnadshavarna önskade, men ändringssökandena ansåg att beslutet var fattat med stöd av felaktiga kriterier. Ändringssökandena yrkade att beslutet ändras så att grunderna för beslutet stämmer överens med elevens och familjens verklighet.
Regionförvaltningsverket lämnade ärendet utan prövning. I rättslitteraturen har det ansetts att det inte är möjligt att söka ändring enbart i motiveringen till ett förvaltningsbeslut. Regionförvaltningsverket ansåg att ett undantag till denna huvudregel skulle ha förutsatt ett tydligt rättsligt intresse av att motiveringen ändras.
Kommunens antagningsprinciper för grundläggande utbildning innehöll fyra kriterier. I ifrågavarande beslut beviljades eleven skolplats med stöd av det tredje kriteriet som handlade om hälsoskäl. Ändringssökandena hävdade att beslutet borde ha baserats på de två första kriterierna som handlade om elevens hemadress och om syskon som går i den aktuella skolan. Ändringssökandena var oroade över att eleven skulle få onödigt stöd för lärande och skolgång om hen anvisades en plats med hänvisning till hälsoskäl.
Regionförvaltningsverket konstaterade att stödet för lärande och skolgång utgår från elevens verkliga behov som utreds i en skild process och vid behov resulterar i ett separat beslut om stöd. Regionförvaltningsverket ansåg att denna process saknade koppling till motiveringen för närskolebeslutet. Således fanns det inte ett rättsligt intresse av att söka ändring i motiveringen till beslutet, och därför lämnade regionförvaltningsverket omprövningsbegäran utan prövning.
Rättelseyrkanden gällande sak- eller skrivfel riktas direkt till kommunen som fattat beslutet. Om det handlar om ett sakfel kan kommunen enligt 50 § i förvaltningslagen undanröja det oriktiga beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt. Om det bara är fråga om ett skrivfel kan myndigheten enligt 51 § i förvaltningslagen korrigera felet utan att ärendet avgörs på nytt genom att myndigheten expedierar en rättad version av beslutet.
Tillämpande bestämmelser
Förvaltningslagen 50 §, 51 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 5.8.2025
Diarienummer: LSSAVI/2628/2025
Rektorn vid en yrkesläroanstalt tog beslut om att en läropliktig studerande ansågs ha avgått. Ändringssökanden yrkade på att beslutet skulle upphävas, eftersom hen hade som avsikt att fortsätta sina studier. Enligt utbildningsanordnaren grundade sig beslutet på att den studerande upprepade gånger inte hade följt sin personliga utvecklingsplan för kunnande (PUK), medan ändringssökandens uppfattning var att beslutet handlade om att hen inte lyckades hitta en praktikplats inom utsatt tid.
Regionförvaltningsverket upphävde beslutet och återförvisade ärendet till utbildningsanordnaren för ny behandling.
Enligt 97 § i lagen om yrkesutbildning anses en studerande ha avgått, om det är uppenbart att den studerande inte har för avsikt att delta i undervisning eller yrkesprov eller visa sitt kunnande på andra sätt i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet (PUK) och den studerande inte har uppgett någon grundad anledning till sin frånvaro.
I utredningen framkom att den studerande hade haft stor frånvaro, men utbildningsanordnaren klargjorde i utredningen att frånvaron inte var orsaken till beslutet. Av ett utdrag ur studieprestationsregistret framgick att den studerande hade avlagt nästan två tredjedelar av kompetenspoängen för examen. Den studerandes PUK uppdaterades ungefär sex veckor före beslutet om att hen ansågs ha avgått, och då konstaterades att planen hade följts till den grad att studierna kunde fortgå. I följande PUK-uppdatering en månad senare stod det däremot att om den studerande inte lyckas skaffa en praktikplats eller genomföra praktiken enligt direktiv, avslutas studierätten. Mindre än två veckor efter detta fattades beslut om att den studerande ansågs ha avgått.
Enligt 45 § i förvaltningslagen ska ett beslut motiveras. I motiveringen ska det
anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats. I beslutet som var föremål för omprövning nämndes bara vilken paragraf som hade tillämpats, inte vilka faktiska omständigheter som tillämpningen byggde på.
Regionförvaltningsverket ansåg att det på basen av utredningen inte entydigt gick att konstatera att den studerande inte hade för avsikt att fortsätta studera, särskilt med beaktande av att utbildningsanordnaren inte i beslutet hade angett och inte heller i utredningen kunde specificera på vilka sätt man anser att den studerande har avvikit från sin PUK. Att den studerande inte lyckades skaffa en praktikplats säger inte i sig något om hans avsikter.
En del av överenskommelserna i PUK, som utbildningsanordnaren ansåg att den studerande hade avvikit från, handlade om den studerandes beteende. Regionförvaltningsverket konstaterade att beslut om att en studerande anses ha avgått inte är rätt mekanism för att åtgärda beteendeproblem, utan för detta ändamål finns 85 § i lagen om yrkesutbildning, som gäller disciplinära åtgärder.
Tillämpade bestämmelser
Lagen om yrkesutbildning (531/2017) 85 §, 97 §
Förvaltningslagen (434/2003) 45 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 6.6.2024
Diarienummer: LSSAVI/8329/2024
En läropliktig med en svenskspråkig pappa och en finskspråkig mamma anvisades av kommunen en svenskspråkig närskola. Undervisningsspråket baserade sig på att barnets registrerade modersmål var svenska även om familjens hemspråk i huvudsak hade varit finska. Efter föräldrarnas skilsmässa hade barnet bott hos sin finskspråkiga mamma och gått i ett finskspråkigt daghem. Mamman hade utan framgång försökt att ändra barnets registrerade modersmål till finska, eftersom samtycke av pappan krävdes. Vårdnadshavarna var således oeniga om barnets modersmål och undervisningsspråk. Barnets mamma yrkade att kommunens beslut om svenskspråkig närskola skulle ändras.
Regionförvaltning avslog omprövningsbegäran. Regionförvaltningsverket ansåg att kommunen hade anvisat den läropliktiga en skola i enlighet med lagen om grundläggande utbildning och kommunens egna principer. Förvaltningsdomstolen ändrade inte regionförvaltningsverkets beslut.
Enligt 5 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt fattar barnets vårdnadshavare gemensamt beslut som gäller barnet. Detta innebär en samarbetsskyldighet. Med stöd av 10 § 3 momentet i lagen om grundläggande utbildning får vårdnadshavaren välja undervisningsspråk om utbildningsanordnaren meddelar undervisning på både svenska och finska och den läropliktiga har förmåga att studera på det valda språket. Enligt regionförvaltningsverket hör valet av undervisningsspråk till vårdnadshavarnas samarbetsskyldighet, eftersom undervisningsspråket kan ha stor betydelse för barnets skolgång och innebär alltid byte av skola.
Enligt 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska kommunen anvisa eleven en närskola eller annan plats där utbildningen sker på elevens eget språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på detta språk. Regionförvaltningsverket konstaterade att anmälning till skolan inte är en lagstadgad process, utan enligt lagen anvisar kommunen eleven en skola. Detta sker på basis av barnets hemadress och det registrerade modersmålet.
Regionförvaltningsverket ansåg därmed att kommunen hade förfarit rätt när den hade anvisat barnet en närskola utifrån det registrerade modersmålet och hemadressen, då vårdnadshavarna var oeniga om undervisningsspråk och barnets modersmål. Regionförvaltningsverket konstaterade även att om vårdnadshavarna inte kan enas i dessa frågor, bör ärendet i sista hand avgöras i domstol, som beaktar barnets fördel.
Ärendet har behandlats också i Helsingfors förvaltningsdomstol, som inte ändrade regionförvaltningsverkets beslut.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 4 § 1 mom, 6 § 1–2 mom, 10 § 3 mom, 32 §
Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) 5 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 14.6.2023
Diarienummer: LSSAVI/6561/2023
Ett beslut om förkortade skoldagar hade fattats gällande en elev inom den grundläggande utbildningen. I beslutet hade inte specificerats hur mycket skoldagarna skulle förkortas och inget beslut om särskilt stöd hade föregått beslutet om förkortade skoldagar. Enligt undervisningschefens uppgifter hade skolan haft problem med att rekrytera speciallärare. Även tillgången till tjänster inom elevhälsan hade, enligt lärarnas uppfattning, varit för liten med tanke på elevens behov. Elevens vårdnadshavare yrkade att beslutet om förkortade skoldagar skulle upphävas, eftersom eleven inte hade erbjudits tillräckliga stödåtgärder i skolan.
Regionförvaltningsverket godkände omprövningsbegäran och upphävde undervisningschefens beslut. Ett beslut om förkortade skoldagar kunde inte fattas innan man hade prövat att ge stöd i skolan. Brist på speciallärarresurser utgjorde inte heller en giltig orsak till förfarandet.
Rätten till grundläggande utbildning i 16 § i Finlands grundlag är en grundrättighet.
En begränsning av en grundrättighet måste antingen bygga på samtycke eller på en uttrycklig och tillräckligt specifik bestämmelse på lagnivå. Om begränsningen bygger på en bestämmelse i lagen måste den uppfylla särskilda kriterier. Bestämmelsen om särskilda undervisningsarrangemang (såsom förkortade skoldagar) i 18 § i lagen om grundläggande utbildning kan enligt regionförvaltningsverket endast i exceptionella fall användas som stöd för begränsning av grundrättigheter och enbart då inga andra alternativ finns att tillgå.
Enligt 30 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning har eleven rätt till tillräckligt stöd för lärande och skolgång genast då behov uppstår. Regionförvaltningsverket ansåg att eleven i det aktuella fallet i första hand borde ha fått hjälp i form av stöd för lärande och skolgång, eftersom denna form av hjälp inte i samma utsträckning som förkortade skoldagar begränsar rätten till likvärdig undervisning.
Regionförvaltningsverket ansåg även att bristen på speciallärarresurser och/eller resurser inom elevhälsa inte i sig motiverar att man förkortar elevens skoldagar, utan de behövliga resurserna som eleven enligt lagen har rätt till måste skaffas. Ett beslut om förkortade skoldagar som fattas utan att först erbjuda särskilt stöd med de resurser eleven behöver, måste åtminstone underbyggas med en beredning och en tydlig motivering till varför stöd för lärande och skolgång inte är aktuellt i det enskilda fallet. Regionförvaltningsverket konstaterade att det av beslutet inte framgick vad det expertutlåtande och den pedagogiska bedömning som hänvisades till innefattade eller hur de påverkade bedömningen av elevens stödbehov.
Enligt 44 § 1 momentet i förvaltningslagen ska ett beslut innehålla en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet avgjorts. Det framgick inte av beslutet hur mycket skoldagarna skulle förkortas, utan rektorn delgav detta skilt i e-post och skoldagarnas längd förändrades flera gånger. Regionförvaltningsverket ansåg att beslutet i det aktuella fallet var så ospecifikt att det inte uppfyllde de krav som ställs i förvaltningslagen och det var därmed lagstridigt på såväl formella som materiella grunder.
Finlands grundlag (731/1999) 16 § 1 mom, 21 § 1 mom
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 4 § 1 mom, 11 §, 14 §, 16 §, 16 a §, 17 §, 18 §, 30 § 1 mom
Förvaltningslagen (434/2003) 34 § 1 mom, 44 § 1 mom
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 19.6.2023
Diarienummer: LSSAVI/6848/2023
En läropliktig med svenskspråkig mamma och finskspråkig pappa nekades plats i en svenskspråkig skola utifrån ett språkutvärderingssamtal som hölls under vårterminen innan barnet skulle börja skolan. Barnet hade deltagit i svensk språkbadsundervisning under förskoleåret. Vårdnadshavarna yrkade att rektorns beslut att inte anta barnet till den svenskspråkiga skolan skulle ändras, eftersom utvärderingssamtalet hölls flera månader innan skolan började och barnets språkkunskaper i svenska eventuellt skulle hinna förbättras innan skolstarten.
Regionförvaltningsverket avslog omprövningsbegäran. Det fanns inte orsak att ändra rektorns beslut, eftersom utvärderingssamtalet enligt regionförvaltningsverket hade fyllt sitt syfte som beslutsunderlag för antagningen och språkkunskaperna hade utretts på ett behörigt sätt.
Med stöd av 10 § 3 momentet i lagen om grundläggande utbildning får vårdnadshavaren välja undervisningsspråk om utbildningsanordnaren meddelar undervisning på både svenska och finska och den läropliktiga har förmåga att studera på det valda språket. Regionförvaltningsverket konstaterade att språkutvärderingssamtalet i februari månad innan skolstarten hade ordnats i syfte att utreda detta, trots att lagen inte säger hur utbildningsanordnaren ska bedöma ett barns förmåga att studera på ett annat språk än modersmålet. Eftersom utbildningsanordnaren har en prövningsrätt måste den också kunna skaffa beslutsunderlag för prövningen.
Regionförvaltningsverket konstaterade att en myndighet enligt 31 § 1 momentet i förvaltningslagen ska se till att ett ärende utreds tillräckligt och på ett behörigt sätt, även om lagen inte uttryckligen nämner språktest eller utvärderingssamtal. Barnets faktiska språkkunskaper bör kunna testas på ett åldersenligt sätt och tröskeln för vad som kan anses utgöra tillräckliga språkkunskaper får inte vara för hög. Regionförvaltningsverket ansåg på basis av utredningen att utvärderingssamtalet som hade förts med finskspråkiga sökande verkade ha varit på en åldersmässigt lämplig nivå och hade inte varit ägnat att mäta andra saker än sådana som var relevanta med tanke på att tillgodogöra sig undervisningen.
Gällande tidpunkten för utvärderingssamtalet konstaterade regionförvaltningsverket att det inte är möjligt att spekulera kring hur samtalet skulle ha utfallit om det hade hållits vid en annan tidpunkt. Utvärderingssamtalet hade tjänat som underlag för ett beslut om antagning till den grundläggande utbildningen. Sådana beslut fattas i regel under våren och utvärderingssamtalet måste hållas innan beslutsfattandet. Regionförvaltningsverket påpekade att lagen inte känner till villkorade beslut där den faktiska utgången i ett ärende avgörs först långt efter att tiden för sökande av ändring i beslutet har löpt ut. Regionförvaltningsverket avslog därför omprövningsbegäran.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 4 § 1 och 4 mom, 6 § 2 mom, 10 § 3 mom
Förvaltningslagen (434/2003) 31 § 1 mom
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 27.10.2023
Diarienummer: LSSAVI/17288/2023
Bildningschefen i en kommun hade fattat ett beslut om särskilt stöd för ett barn inom småbarnspedagogiken. Vårdnadshavarna hade ansökt om personlig assistent och särskilt stöd för barnet på rekommendationer av barnläkaren och specialläraren. Barnet behövde även handledning av personalen och stöd i språkutvecklingen. Av beslutet om särskilt stöd framgick dock endast att barnet beviljades särskilt stöd och ingen ställning togs till huruvida barnet beviljades assistent eller vilka åtgärder som beslutet innefattade.
Regionförvaltningsverket upphävde bildningschefens beslut på tjänstens vägnar utan utredning och återförvisade ärendet till kommunen för ny behandling, eftersom de formella kraven för ett beslut om särskilt stöd inte hade uppfyllts.
Enligt 44 § 1 momentet i förvaltningslagen ska i ett beslut ingå vad en part specifikt är berättigad till. Regionförvaltningsverket påpekade att det i beslutsdelen endast konstaterades att barnet beviljades särskilt stöd och att barnets stödbehov skulle beaktas i personaldimensioneringen.
Det ifrågavarande beslutet om särskilt stöd innehöll inga uppgifter om vilka pedagogiska, strukturella eller vårdinriktade åtgärder som ingick i det särskilda stödet, såsom 15 e § i lagen om småbarnspedagogik kräver. I beslutet togs inte heller ställning till huruvida barnet beviljades personlig assistent inom småbarnspedagogiken. Beslutet svarade därmed inte på sökandenas yrkande.
Regionförvaltningsverket konstaterade även att det saknades en motivering till beslutet, såsom 45 § i förvaltningslagen kräver. Beslutet uppfyllde därmed inte de formella kraven på ett beslut om särskilt stöd inom småbarnspedagogiken. Ärendet återförvisades därför till kommunen för ny behandling.
Förvaltningslagen (434/2003) 44 § 1 mom, 45 § 1 mom
Lagen om småbarnspedagogik (540/2018) 15 b §, 15 c §, 15 e
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum:20.12.2022
Diarienummer: LSSAVI/13304/2022
En elev som hade haft individualiserad lärokurs i modersmål och matematik inom den grundläggande utbildningen ansökte genom antagning enligt prövning om studieplats inom fordonsbranschen. Antagningsprocessen hade baserat sig dels på skriftlig dokumentation, dels på ett test för inlärningssvårigheter. Utbildningsanordnaren nekade den sökande studieplats utgående från utredningen om den sökandes stödbehov i den grundläggande utbildningen. I utbildningsanordnarens beslut hade den sökandes behov av vuxenstöd för inlärningen samt korta och tydliga instruktioner betonats. Det uppgavs även att den sökande hade haft individualiserad lärokurs i flera ämnen inom den grundläggande utbildningen. Den sökandes stödbehov i förhållande till yrkesstudierna hade dock inte beaktats vid beslutsfattandet om studieplats.
Regionförvaltningsverket godkände begäran om omprövning och upphävde utbildningsanordnarens beslut, eftersom stödbehovet borde ha utretts i förhållande till de tilltänkta yrkesstudierna. Ärendet återförvisades till utbildningsanordnaren för ny behandling.
Enligt 39 § i lagen om yrkesutbildning ska utbildningsanordnaren inom ramen för ansökan enligt prövning bedöma den sökandes förutsättningar att klara av en yrkesexamen inom en specifik bransch. Undervisnings- och kulturministeriets förordning om grunderna för antagning av studerande inom utbildningar för yrkesinriktade grundexamina innehåller bestämmelser om sökande som i den grundläggande utbildningen har studerat enligt individualiserad lärokurs i matematik och modersmål.
Regionförvaltningsverket påpekade att 19 § 2 momentet i ovannämnda förordning inte är avsedd att tillämpas så att den utesluter sökande. I stället ska man i prövningen bedöma den sökandes förutsättningar att klara av en yrkesexamen inom den bransch hen har sökt till och hitta en lämplig utbildningsstig för den sökande. Regionförvaltningsverket konstaterade att individualiserad lärokurs i matematik och modersmål i den grundläggande utbildningen anses kunna leda till utmaningar i branscher där språkligt och matematiskt kunnande betonas. Regionförvaltningsverket ansåg inte att fordonsbranschen typiskt är en sådan bransch.
Regionförvaltningsverket konstaterade även att det inte går att avgöra huruvida en studerande har förutsättningar att klara av en yrkesexamen innan det har utretts vilket stöd den studerande de facto behöver i de specifika studierna. De tillgängliga stödformerna och innehållet i yrkesstudierna är annorlunda än i den grundläggande utbildningen.
Enligt 31 § i förvaltningslagen ska en myndighet utreda ett ärende tillräckligt och på ett behörigt sätt. Regionförvaltningsverket ansåg att stödbehovet borde ha utretts i förhållande till yrkesstudierna, särskilt med beaktande av att fordonsbranschen inte är en bransch där det är uppenbart orimligt att med matematiska och språkliga utmaningar klara av examen. Det nekande beslutet hade fattats utgående från bristfällig utredning och ärendet återförvisades därmed till utbildningsanordnaren.
Lagen om yrkesutbildning (531/2017) 39 §
Förvaltningslagen (434/2003) 6 §, 31 §
Undervisnings- och kulturministeriets förordning om grunderna för antagning av studerande inom utbildningar för yrkesinriktade grundexamina (699/2017) 19 §, 20 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 26.8.2022
Diarienummer: LSSAVI/9851/2022
Ett läropliktigt barns registrerade modersmål var svenska och barnet hade gått i svenskspråkigt daghem och förskola inom en privat utbildningsanordnares regi. Barnet hade trots detta begränsade kunskaper i det svenska språket. Den privata utbildningsanordnaren nekade barnet sekundärplats i den svenskspråkiga skolan med motiveringen att barnet inte hade förutsättningar att till sig undervisningen på skolans undervisningsspråk. Ett avtal fanns mellan den privata utbildningsanordnaren och staden, enligt vilket staden kunde anvisa skolan som närskola för svenskspråkiga läropliktiga. Vårdnadshavarna yrkade att barnet skulle få en plats i skolan.
Regionförvaltningsverket avslog omprövningsbegäran. Grunder för att ändra beslutet ansågs inte finnas. En privat utbildningsanordnare kan neka eleven en sekundärplats om eleven inte har förutsättningar att ta till sig undervisningen på skolans undervisningsspråk.
Enligt 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska kommunen anvisa den läropliktiga en närskola eller annan lämplig plats, vid vilken undervisningen sker på elevens eget språk. I det aktuella fallet hade kommunen inte anvisat svenska som undervisningsspråk, utan familjen hade frivilligt ansökt om sekundärplats hos den privata utbildningsanordnaren.
Regionförvaltningsverket konstaterade att lagen inte nämner termen modersmål i anslutning till elevens rätt till undervisning. Elevens registrerade modersmål behöver inte motsvara de faktiska språkkunskaperna eller den kulturella bakgrunden och termen ”elevens eget språk” måste därför anses avse ett språk som eleven talar flytande i vardagen. Utgångspunkten är oftast att en elev bör antas till sekundärplats om det finns lediga platser, men eftersom en läropliktig inte har en subjektiv rätt till sekundärplats bör skolan enligt regionförvaltningsverket ha en möjlighet till prövning ifall eleven inte kan tillgodogöra sig undervisningen i tillräcklig mån.
Enligt utredningen talade barnet ogärna svenska i daghemmet och hade ett ordförråd på några hundra ord. På basis av en flerårig uppföljningsperiod motsvarade det ifrågavarande barnets kunskaper i svenska inte flytande kunskaper i språket. Att barnets registrerade modersmål var svenska innebar således inte att svenska var ”elevens eget språk”, och därmed hade barnet inte subjektiv rätt till svenskspråkig undervisning.
Regionförvaltningsverket konstaterade även att språkkunskaper som en förutsättning för att tillgodogöra sig undervisning inte är en sådan personlig egenskap att den som antagningsgrund är diskriminerande. Utbildningsanordnaren har enligt 30 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning en skyldighet att förverkliga barnets rätt till undervisning och stöd för lärande. Regionförvaltningsverket ansåg att principen om barnets bästa i 3 a § i lagen om grundläggande utbildning hade tillämpats, då utbildningsanordnaren fattade ett sådant beslut som mest sannolikt tryggade barnets möjligheter att ta till sig undervisning.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 3 a §, 4 § 1 och 4 mom, 6 § 2 mom, 17 § 1 mom, 28 § 2 mom, 30 § 1 mom
Diskrimineringslagen (1325/2014) 8 §, 10 §
Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) 4 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 2.9.2022
Diarienummer: LSSAVI/10229/2022
En studerande ansökte om studieplats vid ett gymnasium, men ansökan avslogs eftersom rektorn inte i tid hade fått ett utdrag ur studieregistret från det gymnasium där den studerande hade gått tidigare. Sökanden hade varit i kontakt med skolans rektor för att säkerställa vilka bilagor som behövdes vid kontinuerlig ansökan, men ingen exakt tidsgräns för inlämnandet av kompletteringar hade givits. Då den sökande lämnade in det begärda studieutdraget uppgav rektorn att detta hade skett en dag för sent. Ansökan till gymnasiet avslogs av denna anledning. Rektorn hänvisade till kommunens kriterier vid antagning utanför den gemensamma ansökan.
Regionförvaltningsverket godkände omprövningsbegäran och upphävde rektorns beslut, eftersom ingen tidsfrist hade angetts för inlämnandet av kompletteringar. Ärendet återförvisades till utbildningsanordnaren för ny behandling.
Enligt 19 § 3 momentet i gymnasielagen bestämmer utbildningsanordnaren om kontinuerlig ansökan till gymnasieutbildning och om därtill hörande ansökningstider och förfaranden när det gäller studieplatser som inte fördelas med riksomfattande ansökningsförfaranden.
Regionförvaltningsverket konstaterade att principen om likabehandling i 6 § i förvaltningslagen utgår från att alla sökande i jämförbar situation ska behandlas lika. Regionförvaltningsverket konstaterade att det av utredningen inte framgick huruvida de kriterier för antagning som rektorn hänvisade till var fastställda eller hur de hade kommunicerats till de sökande. Regionförvaltningsverket ansåg även att den språkliga formuleringen i kriterierna var delvis obegriplig och kopplingen till den sökandes ansökan var oklar. Regionförvaltningsverket påpekade att myndigheterna enligt 9 § 1 momentet i förvaltningslagen ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk.
Enligt 33 § i förvaltningslagen ska en myndighet för komplettering sätta ut en frist som är tillräcklig med hänsyn till ärendets art. Tidsfristen kan förlängas på en parts begäran, om det är nödvändigt för att ärendet ska kunna utredas. Enligt regionförvaltningsverket kan den sökande anses ha getts möjlighet att komplettera sin ansökan, men i utredningen hade det inte visats att den sökande skulle ha getts en tidsfrist eller informerats om att ärendet kunde avgöras även om en komplettering inte inlämnades. Regionförvaltningsverket konstaterade således att rektorn inte som grund för det nekande beslutet om antagning kunde åberopa att den sökande lämnat in kompletteringen för sent.
Gymnasielagen (714/2018) 19 § 1 och 3 mom
Förvaltningslagen (434/2003) 6 §, 9 § 1 mom, 33 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 9.9.2022
Diarienummer: LSSAVI/11137/2022
En sökande till yrkesutbildning hade nekats studieplats på basis av ett inträdes- och lämplighetsprov. Sökanden yrkade att beslutet skulle omprövas på grund av godtyckligt beslutsfattande vid provet, som bestod av en antagningsintervju. Utbildningsanordnaren hade utarbetat ett formulär med kategorier för poängsättning av intervjun, men trots detta hade endast en totalpoäng dokumenterats.
Regionförvaltningsverket godkände omprövningsbegäran och upphävde rektorns beslut, eftersom godtycklighet vid beslutsfattandet inte kunde uteslutas på grund av bristfällig dokumentering av bedömningen vid intervjun. Ärendet återförvisades till utbildningsanordnaren för ny behandling.
Enligt 39 § i lagen om yrkesutbildning ska jämlika urvalsgrunder tillämpas vid antagning av studerande. Utbildningsanordnaren beslutar om de urvalsgrunder som tillämpas och om inträdes- och lämplighetsprov, förutom om antagningen sker inom ramen för den gemensamma ansökan.
Utbildningsanordnaren i det aktuella fallet kallade de sökande till yrkesutbildningen till en antagningsintervju som var indelad i tre frågekategorier med skild poängsättning av varje kategori. Regionförvaltningsverket konstaterade på basis av de intervjuande lärarnas anteckningar att dessa kategorier inte hade ifyllts, utan endast en totalpoäng hade angetts. Svaren på intervjufrågorna hade inte dokumenterats och det fanns inga anteckningar om hur svaren hade inverkat på poängsättningen eller bedömningen. Det fanns inte heller någon allmän beskrivning av hur poängsättningen skulle ske.
Enligt principerna om god förvaltning i 6 § i förvaltningslagen ska myndigheternas åtgärder vara opartiska (objektivitetsprincipen) och myndigheterna ska bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt (principen om likabehandling). Regionförvaltningsverket ansåg att dessa principer kräver att det i efterhand måste gå att avgöra på vilka grunder en myndighet har använt sin offentliga makt. Eftersom dokumentationen i det aktuella fallet var bristfällig, ansåg regionförvaltningsverket att det inte var möjligt att göra en sådan bedömning och därmed kunde det inte uteslutas att godtyckligt beslutsfattande hade ägt rum. Det nekande beslutet om studieplats hade således fattats i strid med objektivitetsprincipen och principen om likabehandling.
Lagen om yrkesutbildning (531/2017) 37 § 1 mom, 38 §, 39 §
Förvaltningslagen (434/2003) 6 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 11.8.2022
Diarienummer: LSSAVI/9517/2022
Ett barn med funktionsnedsättning anvisades en förskoleplats i en allmän grupp, trots att vårdnadshavarna ansåg att barnet behövde en plats som bättre motsvarade barnets särskilda behov. Enligt kommunens utlåtande skulle det i den allmänna gruppen finnas en personlig assistent till stöd för barnet, uppgifterna skulle anpassas till barnets nivå och barnet skulle få åldersenliga språkliga och sociala modeller. Vårdnadshavarna önskade att barnet skulle få gå i en mindre enhet där barnet inte var det enda med funktionsnedsättning. Inget beslut om förlängd läroplikt hade fattats för barnets del.
Regionförvaltningsverket avslog omprövningsbegäran. Inga grunder förelåg för att ändra beslutet. Inkludering i en normal förskolegrupp ansågs vara ett bättre alternativ för barnet än en liten grupp för barn med förlängd läroplikt.
Enligt 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska kommunen anvisa eleven en närskola eller annan plats där utbildningen sker på elevens språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på detta språk.
Med tanke på barnets stödbehov och enhetliga lärstig hade kommunen anvisat barnet den förskola som enligt kommunens uppfattning lämpade sig bäst för barnet. Av kommunens utlåtande framgick att den mindre gruppen för barn med förlängd läroplikt inte gav barnet det rätta stödet och att inkludering i den allmänna förskolegruppen skulle stödja barnets sociala interaktion och ge rollmodeller. Kommunen erbjöd även personlig assistent och anpassade uppgifter för barnet i den allmänna gruppen. Planen var att barnet skulle börja i en specialklass efter förskolan.
Enligt 17 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning ordnas det särskilda stödet, med beaktande av elevens bästa och förutsättningarna att ordna undervisning, i samband med den övriga undervisningen eller helt eller delvis i specialklass eller på något annat lämpligt ställe. Regionförvaltningsverket konstaterade att principen om inkludering är stark och att man alltid i första hand bör sträva efter inkludering om inte det enskilda fallet kräver särlösningar. Detta är även i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Regionförvaltningsverket ansåg att den alternativa grupp som vårdnadshavarna förespråkade var riktad till barn som hade förlängd läroplikt och större utmaningar än vad barnet i fråga hade, och att en sådan grupp inte nödvändigtvis skulle främja barnets utveckling. Regionförvaltningsverket ansåg även att kommunen hade beredskap att beakta barnets särskilda behov i den allmänna gruppen och att arrangemanget var förenligt med barnets bästa. Enligt regionförvaltningsverket fanns därför inga grunder för att ändra beslutet om inkludering i en allmän förskolegrupp.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 6 § 1–2 mom, 17 § 1 mom
Förvaltningslagen (434/2003) 6 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 25.3.2022
Diarienummer: LSSAVI/20643/2021
Vårdnadshavarna till en läropliktig i en svenskspråkig skola yrkade på omprövning av ett beslut om särskilt stöd för barnet, eftersom beslutet innefattade byte av skola och undervisningsspråk. Av den pedagogiska utredning som gjordes inför beslutet framgick att eleven skulle flyttas till en smågrupp i en finskspråkig skola, eftersom en grupp med motsvarande stöd och resurser inte fanns på svenskspråkigt håll i kommunen. I samband med hörandet gällande den pedagogiska utredningen hade den läropliktigas vårdnadshavare kommenterat att de dåvarande stödformerna för eleven inte verkade vara en långsiktig lösning för barnet och att barnet skulle ha nytta av en liten grupp, lugn skolmiljö och anpassad pedagogik. Chefen för den svenskspråkiga grundläggande utbildningen i kommunen sade sig ha fått den uppfattningen att vårdnadshavarna därmed hade godkänt bytet av skola och undervisningsspråk.
Regionförvaltningsverket godkände omprövningsbegäran och upphävde beslutet om särskilt stöd, eftersom beslutet hade fattats i strid med lagen om grundläggande utbildning. Utbildningsanordnaren kan inte ensidigt fatta beslut om ändring av elevens undervisningsspråk. Ärendet återförvisades till kommunen för ny behandling.
Enligt 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska kommunen anvisa eleven en närskola eller annan plats där utbildningen sker på elevens eget språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på detta språk. Av grundad anledning som har samband med undervisningen kan kommunen byta plats för undervisningen utan att ändra på undervisningsspråket.
Regionförvaltningsverket konstaterade att en utbildningsanordnare inte ensidigt kan byta elevens undervisningsspråk, även om eleven skulle kunna få bättre stöd i en undervisningsgrupp som bara finns på det språket. Elevens behov av stöd för lärande och skolgång måste vid behov kunna erbjudas på det egna språket. Kommunen kan enligt 4 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning ordna dessa tjänster själv eller i samråd med andra kommuner eller genom att skaffa tjänsterna av andra anordnare av grundläggande utbildning.
Regionförvaltningsverket ansåg att utbildningsanordnaren inte av vårdnadshavarnas kommentarer vid hörandet har kunnat dra slutsatsen att vårdnadshavarna hade samtyckt till byte av undervisningsspråk. Ett giltigt samtycke förutsätter att en person frivilligt och uttryckligen samtycker till något specifikt samt är medveten om vad samtycket innebär. Det faktum att omprövningsbegäran i första hand handlade om specifikt undervisningsspråket talade även starkt för att vårdnadshavaren inte medvetet hade gett sitt samtycke till byte av undervisningsspråk.
På dessa grunder ansåg regionförvaltningsverket att beslutet hade fattats i strid med 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 4 § 1 mom, 6 § 2 mom, 17 § 1–3 mom
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 24.8.2021
Diarienummer: LSSAVI/10493/2021
Vårdnadshavarna till ett barn yrkade på ändring av den ledande rektorns beslut att inte låta barnet inleda grundläggande utbildning ett år tidigare än vanligt. Rektorn hade förkastat vårdnadshavarnas ansökan på grund av att barnets kommande undervisningsspråk skulle vara svenska och barnets dåvarande kunskaper i språket inte nådde upp till samma nivå som barnets kunskaper i finska. Vårdnadshavarna ansåg att de svagare språkkunskaperna i svenska inte kunde vara ett hinder för att tidigarelägga skolstarten. Enligt psykologens utredning var barnets kognitiva färdigheter åldersenliga och kunskaperna i finska över åldersnivå, medan kunskaperna i svenska var under åldersnivå. Psykologen uteslöt trots detta inte att barnet skulle kunna inleda skolan med svenska som undervisningsspråk ett år tidigare.
Regionförvaltningsverket ändrade rektorns beslut genom att omedelbart fatta ett beslut om att barnet hade rätt att inleda grundläggande undervisning ett år tidigare än vad som stadgats. Regionförvaltningsverket återförvisade inte ärendet till kommunen för ny behandling, eftersom läsåret redan hade börjat och en ny utredning inte behövdes som grund för beslutsfattandet.
Enligt 27 § i lagen om grundläggande utbildning har ett barn rätt att inleda den grundläggande utbildningen ett år tidigare om barnet enligt psykologisk och vid behov även medicinsk utredning har förutsättningar att klara av studierna. Med stöd av en sådan utredning kan en utbildningsanordnare också ge ett barn tillstånd att inleda den grundläggande utbildningen ett år senare än vad som bestämts.
Regionförvaltningsverket konstaterade att vårdnadshavaren har en lagstadgad rätt att besluta att den läropliktiga inleder skolgången ett år tidigare än vad som stadgats. Utbildningsanordnaren har dock prövningsrätt i förhållande till om barnet har tillräckliga förutsättningar att klara av studierna, men det finns inte närmare definierat hur detta mäts.
Regionförvaltningsverket konstaterade att det inte kan krävas någon särskild begåvning för att tidigarelägga inledandet av den grundläggande utbildningen. Skillnaderna mellan de kognitiva och språkliga färdigheterna i en och samma åldersgrupp kan ofta vara betydande och åtgärder inom stöd för lärande kan behövas för att utjämna dessa. Tröskeln för vad som kan anses utgöra otillräckliga förutsättningar för att klara av studierna måste därmed vara hög.
Enligt psykologens och talterapeutens bedömning var barnets färdigheter åldersenliga eller över åldersenlig nivå, förutom i fråga om kunskaperna i svenska. Barnets förståelse av meningar på svenska var dock inom normal variation. Regionförvaltningsverket ansåg att på basis av den kognitiva och språkliga helhetssituationen kunde det förväntas att kunskaperna i svenska skulle utvecklas så att barnet inte skulle ha svårigheter att klara av studierna.
Även om utbildningsanordnaren utgående från principen om barnets bästa ville försäkra sig om att barnets studier inte skulle försvåras, kunde detta enligt regionförvaltningsverket ändå inte utgöra grund för att förkasta vårdnadshavarnas ansökan om inledande av skolgången ett år tidigare. Regionförvaltningsverket godkände därmed vårdnadshavarnas omprövningsbegäran och ändrade förvaltningsbeslutet så att barnet kunde inleda den grundläggande utbildningen under det läsår som redan inletts.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 27 §
Förvaltningslagen (434/2003) 49 g §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 14.8.2020
Diarienummer: LSSAVI/7524/2020
En kommun hade i strid med sin områdesindelning anvisat en elev fel närskola. Då det felaktiga beslutet uppdagades fattade kommunen ensidigt ett nytt beslut, enligt vilket den närskola som eleven felaktigt hänvisades till i det första beslutet nu utgjorde elevens sekundärplats. En sekundärplats är bland annat förknippad med att vårdnadshavarna själva står för transportkostnaderna. Av utredningen framkom inte att eleven skulle ha anhållit om att få en sekundärplats i den aktuella skolan.
Regionförvaltningsverket godkände omprövningsbegäran och upphävde rektorns beslut om att eleven fick en sekundärplats i skolan, eftersom beslutet hade fattats utan vårdnadshavarnas samtycke. Detta innebar att det föregående beslutet om att skolan utgjorde elevens närskola förblev i kraft.
Enligt 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska kommunen anvisa eleven en närskola eller annan plats där utbildningen sker på elevens eget språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på detta språk. En elev har enligt 28 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning rätt att gå i den anvisade skolan eller ansöka om tillträde till en annan skola (sekundärplats).
Regionförvaltningsverket konstaterade att en privatperson enligt principen om tillitsskydd i 6 § i förvaltningslagen ska kunna lita på lagenligheten i myndigheternas beslut och på att ett beslut inte ensidigt ändras så att det påverkar privatpersonens rätt eller fördel negativt.
I 50 § i förvaltningslagen finns bestämmelser om förutsättningarna för att en myndighet ska kunna ändra sitt eget beslut. Ett ersättande beslut som fattas genom rättelse av sakfel ska till sin karaktär motsvara det felaktiga beslutet. Regionförvaltningsverket konstaterade att rättelse i det aktuella fallet skulle ha betytt ett beslut om att anvisa eleven till den skola som enligt områdesindelningen var elevens riktiga närskola, inte att anta eleven på sekundärplats i den skola som först felaktigt anvisades vara elevens närskola.
Regionförvaltningsverket konstaterade även att ett beslut enligt 50 § i förvaltningslagen inte kan ändras till en parts nackdel utan samtycke, såvida felet inte är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. Vårdnadshavarna till en elev i en sekundärskola ansvarar själv för transportkostnaderna, vilket kan innebära en betydlig nackdel. Regionförvaltningsverket ansåg att vårdnadshavarna inte hade bidragit till att beslutet blivit felaktigt, eftersom beslutet om närskola hade fattats på basis av en korrekt given hemadress. Därmed hade kommunen inte hade haft lagliga grunder att utan vårdnadshavarnas samtycke fatta beslutet om sekundärplats.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 6 § 1–2 mom, 28 §
Förvaltningslagen (434/2003) 6 §, 50 §
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 15.6.2020
Diarienummer: LSSAVI/20622/2019
Vårdnadshavarna till en elev med funktionsnedsättning begärde omprövning av ett beslut enligt vilket elevens undervisning skulle ordnas i specialklass och enligt verksamhetsområde. Skolans bedömning var att eleven behövde träna grundläggande färdigheter i undervisning enligt verksamhetsområde, medan vårdnadshavarna ansåg att sådana färdigheter skulle tränas i hemmet och att eleven skulle inkluderas i allmän undervisning. Vårdnadshavarna påpekade även att elevens funktionsnedsättning inte fick leda till diskriminering i form av brist på anpassningar i undervisningen för eleven.
Regionförvaltningsverket avslog omprövningsbegäran. Skolans uppgift är att erbjuda det stöd för lärande och skolgång som eleven behöver genast då behovet uppstår och det får inte vara beroende av sådant som eleven gör utanför skolan.
Enligt 11 § 1 momentet i diskrimineringslagen utgör särbehandling inte diskriminering om behandlingen föranleds av lag, har ett godtagbart syfte och medlen för att uppnå syftet är proportionerliga. Regionförvaltningsverket konstaterade att studier enligt verksamhetsområde utgör en del av det lagstadgade särskilda stödet, som regleras i 17 § i lagen om grundläggande utbildning. Studier enligt verksamhetsområde som fenomen kan därför inte anses utgöra otillåten diskriminering.
Regionförvaltningsverket konstaterade även att det enligt 30 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning är skolans uppgift att erbjuda det stöd för lärande och skolgång som eleven behöver genast då behovet uppstår. Vårdnadshavaren kan således inte kräva att eleven ska delta i allmän undervisning med hänvisning till att eleven kan träna grundläggande färdigheter hemma, eftersom skolans uppdrag inte får påverkas av vad eleven tränar utanför skoltid.
På basis av utredningen ansåg regionförvaltningsverket det klarlagt att eleven ännu behövde träna grundläggande färdigheter för att fullt ut kunna tillgodogöra sig egentlig undervisning. Regionförvaltningsverket ansåg därmed att den lösning som hade valts med studier inom verksamhetsområde var rimlig. Regionförvaltningsverket konstaterade även att studier enligt verksamhetsområde inte är en permanent lösning. Eleven kan eventuellt senare gradvis övergå till allmän undervisning, om de grundläggande färdigheterna är på en tillräcklig nivå.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 17 § 3 mom, 30 § 1 mom
Statsrådets förordning om riksomfattande mål för utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning och om timfördelning i den grundläggande utbildningen (422/2012) 9 § 3 mom
Diskrimineringslagen (1325/2014) 8 §, 11 § 1 mom
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 27.10.2023
Diarienummer: ESAVI/17586/2023
En vårdnadshavare begärde i en begäran om omprövning att rektorns beslut om vårdnadshavarens barns närskola upphävs och att barnet anvisas den skola som vårdnadshavaren föreslagit som närskola. Vårdnadshavaren motiverade sin begäran i första hand med att familjens hem ligger närmare en annan skola än den som rektorn genom sitt beslut anvisat barnet. Dessutom motiverade vårdnadshavaren sin begäran bland annat genom att hänvisa till barnets vänners skolplatser och familjens övriga barns kommande skolval.
Kommunen framförde i sitt utlåtande att man i beslutsfattandet följt de riktlinjer för antagning av elever som fastställts av nämnden som ansvarar för undervisningen. Barnet anvisades en närskola i det elevupptagningsområde som hen enligt sin bostadsort hörde till inom gränserna för det maximala antalet elever i varje skola så att skolvägen med beaktande av alla barn som skulle börja skolan i elevupptagningsområdet var så kort och trygg som möjligt.
Regionförvaltningsverket avslog begäran om omprövning och ansåg att rektorns beslut var lagenligt.
Enligt 4 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning är kommunen skyldig att ordna grundläggande utbildning för barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska undervisningen i kommunen ordnas så att elevernas resor med hänsyn till bebyggelsen, skolornas och andra undervisningsplatsers placering samt kommunikationerna är så trygga och korta för eleverna som möjligt. Enligt 2 mom. i samma paragraf ska kommunen anvisa läropliktiga en närskola eller en annan lämplig plats, vid vilka utbildningen sker på elevens eget språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på nämnda språk.
Regionförvaltningsverket konstaterade att kommunen har prövningsrätt när den anvisar närskola. När kommunen fastställer en skolas elevupptagningsområden kan den beakta en ändamålsenlig placering av elever i olika skolor med beaktande av den personal, de lokaler och andra resurser som finns tillgängliga vid respektive tidpunkt. Samtidigt måste dock säkerställas att elevernas skolresor i sin helhet är så korta och trygga som möjligt.
Som närskola hade barnet anvisats en skola som låg inom barnets eget elevupptagningsområde och dit nya elever hade hänvisats från bostadsområdet det året. Regionförvaltningsverket ansåg utifrån den framlagda utredningen att man i närskoleindelningen gjort rätt i att ta i beaktande att elevernas skolresor i sin helhet skulle vara så trygga och korta som möjligt. Lagen om grundläggande utbildning förutsätter inte att den skola som fysiskt ligger närmast hemmet och som är tryggast med tanke på skolvägen ska anvisas som närskola. Dessutom konstaterade regionförvaltningsverket att vårdnadshavarens övriga grunder för begäran om omprövning med stöd av de tillämpliga bestämmelserna inte kunde tillmätas betydelse.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Svenska enheten för bildningsväsendet
Beslutsdatum: 25.6.2020
Diarienummer: LSSAVI/19954/2019
Vårdnadshavarna till en elev som var berättigad till skolskjuts yrkade att beslutet om skolplats skulle hävas och att eleven skulle anvisas en annan närskola på grund av skolresans längd i tid. Elevens boendekommun hade gjort ett avtal med en skola i en annan kommun, dit alla svenskspråkiga elever i åk 7–9 hänvisades. Rutten för elevens skolskjuts hade uppmätts i augusti då sommarhastigheter gällde. Skolresan räckte då 1 timme och 27 minuter i en riktning. I praktiken översteg ändå elevens dagliga skolresa den sammanlagda tidsgränsen på tre timmar upprepade gånger under hösten och det antogs att vinterföret skulle förvärra problemet.
Regionförvaltningsverket godkände omprövningsbegäran, eftersom det vid beslutsfattandet inte hade utretts tillräckligt hur skolskjutsen skulle förverkligas och hur länge den dagliga skolresan skulle räcka. Regionförvaltningsverket återförvisade därmed ärendet till kommunen för ny behandling.
Enligt 6 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska undervisningen i kommunen ordnas så att elevernas resor med hänsyn till bebyggelsen, skolornas och andra undervisningsplatsers placering samt kommunikationer är så trygga och korta som möjligt. Enligt 2 momentet i nämnda lag ska kommunen anvisa eleven en närskola eller annan plats där utbildningen sker på elevens språk.
Bestämmelser om rätten till kostnadsfri skolskjuts finns 32 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning. En elev i den grundläggande utbildningen som har längre än fem kilometer till skolan har rätt till fri transport. Enligt 2 momentet får elevens dagliga skolresa, med väntetider inberäknade, ta högst tre timmar i anspråk om eleven när läsåret börjar har fyllt 13 år.
Regionförvaltningsverket konstaterade att den lagstadgade gränsen för skolresans längd är absolut och får överskridas endast i enskilda och helt oväntade situationer. Denna absoluta gräns ska tas i beaktande på tjänstens vägnar. Skolskjutsar kan därför inte ordnas så att gränsen på tre timmar underskrids med liten marginal när väglaget är gott. I det aktuella fallet hade gränsen på tre timmar överskridits 22 gånger under hösten, vilket enligt regionförvaltningsverket inte kunde anses vara godtagbart.
Avtalet med den svenskspråkiga skolan hade uppkommit innan elevens nuvarande boendekommun geografiskt sett hade vuxit märkbart. Eleven i fråga bodde i den mest avlägsna delen av kommunen i förhållande till den anvisade skolan, som tidigare var en skild kommun. Regionförvaltningsverket konstaterade att ett existerande samarbetsavtal med en skola inte hindrar boendekommunen att skaffa tjänster av en annan serviceproducent, om detta alternativ skulle förverkliga elevens rättigheter på ett bättre sätt.
Enligt 4 § 1 momentet i lagen om grundläggande utbildning svarar kommunen för att de tjänster som den skaffar av andra serviceproducenter ordnas lagenligt. Regionförvaltningsverket ansåg att kommunen därför inte kunde åberopa att skolan som kommunen hade avtal med arrangerade skolskjutsarna. Kommunen ansvarar i sista hand för att förverkliga de rättigheter som de läropliktiga på dess område enligt lagen om grundläggande utbildning har. Kommunen bär även det ekonomiska ansvaret för lösningarna och kan vid behov fatta beslut om skolskjutsar även om en annan aktör handhar verkställandet av dem.
På dessa grunder ansåg regionförvaltningsverket att kommunen inte hade utrett ärendet tillräckligt. Regionförvaltningsverket godkände därmed omprövningsbegäran.
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) 4 § 1–2 mom, 6 § 1–2 mom, 32 § 1–2 mom
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 19.3.2024
Diarienummer: ESAVI/45692/2023
En vårdnadshavare begärde omprövning av rektorns beslut att anta vårdnadshavarens barn som en så kallad sekundär sökande till en skola utanför barnets egen kommun. Vårdnadshavaren krävde att beslutet skulle upphävas och att barnet skulle anvisas en skolplats i närskolan i den egna hemkommunen. Vårdnadshavaren motiverade sin begäran bland annat med att kommunen tog ställning i en vårdnadstvist mellan föräldrarna när den beviljade en sekundär skolplats i kommunen i fråga.
Av kommunens utredning framgick att vårdnadshavaren i fråga hade skickat ett tingsrättsbeslut om tidsbestämd förlikning som gällde umgänget med barnet och barnets boende till den skola som anvisats som barnets närskola. Enligt beslutet bodde barnet hos sina vårdnadshavare turvis varannan vecka, och barnets officiella bostadsort var hos vårdnadshavaren som hade sökt ändring. Denna bodde i en annan kommun än den där barnet hade anvisats närskola.
Kommunen som lämnat utredningen bad vårdnadshavarna kontakta den kommun där barnet enligt tingsrättens beslut officiellt bodde för att den kommunen skulle kunna anvisa barnet en närskola. Dessutom berättade kommunen om förutsättningarna för att fortsätta som sekundär elev i den nuvarande skolan.
Den andra vårdnadshavaren sökte en sekundär skolplats för barnet i den nuvarande skolan. Rektorn beviljade barnet en sekundär skolplats eftersom det fanns lediga elevplatser i barnets undervisningsgrupp. I beslutsfattandet följde rektorn det beslut som den undervisningsansvariga nämnden i kommunen fattat om riktlinjer för elevantagning inom den grundläggande utbildningen.
Regionförvaltningsverket avslog begäran om omprövning och ansåg att rektorns beslut var lagenligt.
Enligt 4 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning är kommunen skyldig att ordna grundläggande utbildning för barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område. Enligt 6 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska läropliktiga av kommunen anvisas en närskola eller en annan lämplig plats.
Enligt 28 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har en elev som deltar i grundläggande utbildning rätt att gå i en sådan skola som avses i 6 § 2 mom. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan en läropliktig också söka till en annan skola än en sådan som avses i 1 mom. Enhetliga antagningsgrunder ska tillämpas på samtliga sökande.
Regionförvaltningsverket konstaterade att en läropliktig med stöd av 28 § i lagen om grundläggande utbildning också kan ansöka om inträde till en annan skola än den närskola som den läropliktiga anvisats av kommunen. Hen har fri ansökningsrätt till skolor. Å andra sidan har en elev som deltar i grundläggande utbildning enligt lagen rätt att gå i den närskola som hen blivit anvisad. Vid elevantagningen kan således elever som av kommunen i första hand har anvisats till skolan åsidosätta andra elever som ansökt om tillträde till skolan om det inte finns plats för alla i skolan. Om det finns plats i skolan har en elev som söker till skolan rätt att börja i den skola hen sökt till.
Regionförvaltningsverket ansåg att skolans rektor gjorde rätt i att anta barnet som sekundär sökande till skolan eftersom det fanns plats i skolan. I rektorns beslut hade det inte bestämts vilken skola barnet ska gå i. I beslutet hade man inte heller begränsat barnets rätt att gå i den skola som anvisats av kommunen där barnet är bosatt eller de uppgifter som hör till vårdnadshavarna. Barnets vårdnadshavare ansvarar gemensamt för de uppgifter som hör till vårdnaden om barnet, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Meningsskiljaktigheter mellan vårdnadshavarna avgörs i domstol. Rektorns beslut var förenligt med tillämpliga bestämmelser och kommunens bestämmelser.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 27.10.2023
Diarienummer: ESAVI/17613/2023
Vårdnadshavarna begärde i en begäran om omprövning att ett beslut av direktören för den grundläggande utbildningen i kommunen upphävs. I beslutet beviljade direktören inte vårdnadshavarnas barn en sekundär skolplats. Vårdnadshavarna motiverade sin begäran genom att hänvisa till en trygg och bekant skolväg samt arrangemang som gör familjens vardag smidigare.
Kommunen framförde i sin utredning att man i beslutsfattandet följde den utbildningsansvariga nämndens riktlinjer gällande antagning av elever. Barnet som skulle börja i grundskolan hade inte fått en sekundär skolplats, eftersom undervisningsgrupperna i skolans första årskurs hade fyllts av de elever som i första hand anvisats denna skola som närskola.
Regionförvaltningsverket avslog begäran om omprövning och ansåg att beslutet av direktören för den grundläggande utbildningen var lagenligt.
En läropliktig kan med stöd av 28 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning också ansöka om inträde till en annan skola än den som kommunen anvisat som närskola. Enligt 1 mom. i samma paragraf har en elev som deltar i grundläggande utbildning rätt att gå i den närskola som hen blivit anvisad. Vid elevantagningen kan således elever som av kommunen i första hand har anvisats till skolan åsidosätta andra elever som ansökt om tillträde till skolan om det inte finns plats för alla i skolan. Om det finns plats i skolan har ett barn som ansöker om sekundär skolplats rätt att börja i skolan. Enhetliga antagningsgrunder ska tillämpas på samtliga sökande.
I regeringens proposition med förslag till lagstiftning om utbildning (RP 86/1997) konstateras att för att kunna genomföra en elevintagning som baserar sig på vårdnadshavarnas önskemål måste utbildningsanordnarna vid sidan av antagningsgrunderna i förväg bestämma hur många elever som kan tas in till en viss skola, klass eller någon annan utbildningsplats.
Enligt utredningen var det maximala antalet elever i skolans första årskurs fullt när man beslutade om barnets sekundära skolplats. Eftersom det inte fanns plats i skolan hade direktören för den grundläggande utbildningen rätt att inte anta barnet som elev i den första årskursen.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 13.12.2022
Diarienummer: ESAVI/26833/2022
En ung person och dennes vårdnadshavare begär i en begäran om omprövning att rektorns beslut att inte anta den unga till ett gymnasiums bildkonst- och designlinje upphävs och att den personen antas till den linje som hen sökt till. De som begär omprövning ansåg att den unga borde ha fått fler poäng för uppgifterna under antagningen.
Av utlåtandet av gymnasiets rektor framgick att följande faktorer inverkat på antagningen av studerande
Båda kunde ge högst tio poäng. Uppgifterna och bedömningskriterierna för portfolion och urvalsprovet hade fastställts på förhand. Bedömningen genomfördes av två bildkonstlärare som gav poäng enligt bedömningskriterierna.
Regionförvaltningsverket avslog begäran om omprövning och ansåg att rektorns beslut var lagenligt.
Enligt 22 § 1 mom. i gymnasielagen ska jämlika antagningsgrunder tillämpas vid antagningen av studerande. Enligt 2 mom. i paragrafen används i gymnasieutbildningen för unga sökandenas tidigare studieframgång och ansökningsönskemål som grund för antagning som studerande. Utbildningsanordnaren beslutar om att ordna eventuella antagnings- eller lämplighetsprov och andra tilläggsprov. Närmare bestämmelser om antagningsgrunderna och hur de betonas i studerandeantagningen utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet.
I 7 § i undervisnings- och kulturministeriets förordning om grunderna för antagning av studerande inom gymnasieutbildningen föreskrivs att om utbildningsanordnaren ordnar ett inträdes- eller lämplighetsprov ska alla sökanden som sökt till ansökningsmålet kallas till provet. En sökande som inte deltar i inträdes- eller lämplighetsprovet kan inte antas som studerande. Utbildningsanordnaren ska informera sökandena på förhand om vilka delar inträdes- eller lämplighetsprovet består av och hur de olika delarna poängsätts.
Regionförvaltningsverket konstaterade att den ungas avgångsbetyg från grundskolan samt poäng för portfolion och urvalsprovet hade beaktats på samma sätt som för andra sökande i det totala poängantalet. Uppgifterna och bedömningskriterierna (grunderna för poängsättningen) hade fastställts på förhand och den unga kunde inte konstateras ha behandlats avvikande i poängsättningen. Antagningsförfarandet följde de tillämpliga bestämmelserna, och samma urvalskriterier hade tillämpats på den unga och andra unga som sökt till samma linje. Med beaktande av kravet på ett jämlikt antagningsförfarande kunde regionförvaltningsverket inte poängsätta den ungas eller de övriga sökandenas uppgifter i efterhand.
Tillämpade bestämmelser
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum 3.7.2020
diarienummer LSSAVI/7835/2020 och LSSAVI/8135/2020
I begäran om omprövning yrkades det att rektorns beslut om att inte bevilja en sekundär studieplats upphävs.
Rektorn ansåg att vardera eleven hade beviljats en sekundär studieplats för ett läsår i sänder. Rektorn åberopade det principbeslut som kommunens undervisningsnämnd fattat om antagning som elev, enligt vilket en sekundär studieplats kan beviljas för viss tid. Skolornas undervisningsgrupper var fulla, varför det inte var möjligt att ta emot sekundära elever under det kommande läsåret.
I det första fallet hade rektorn fattat beslut om en sekundär studieplats tills vidare för en elev som inledde sin femte årskurs när den grundläggande utbildningen började. I fråga om den andra årsklassen hade rektorn fattat ett tidsbestämt beslut och i fråga om den tredje och fjärde årsklassen inget beslut alls. I det andra fallet hade rektorn ursprungligen anvisat skolan som närskola för eleven, men på basis av en kompletterande utredning hade rektorn fattat ett nytt beslut och bytt skolan från närskolan till en sekundär skola. Beslutet hade fattats för den första årsklassen, men det hade inte delgetts vårdnadshavaren. Rektorn hade inte i sitt telefonsamtal med vårdnadshavaren nämnt att beslutet hade fattats för ett läsår. I fråga om den andra och tredje årsklassen hade rektorn inte fattat skriftliga beslut.
Regionförvaltningsverket upphävde två av rektorns beslut genom vilka eleverna inte hade beviljats en sekundär studieplats för det följande läsåret. Regionförvaltningsverket ansåg att eleverna och deras vårdnadshavare med stöd av principen om skydd för berättigade förväntningar i 6 § i förvaltningslagen hade rätt att lita på att eleverna får fortsätta som sekundära elever i skolan till utgången av den sjätte årsklassen.
Regionförvaltningsverket konstaterade att det centrala innehållet i principen om skydd för berättigade förväntningar är förvaltningskundens rätt att lita på att myndigheten följer sitt beslut och inte undanröjer ett beslut som skyddar en fördel eller rättighet för kunden utan någon lagstadgad grund. Principen framgår för sin del av bestämmelserna om rättelse av sakfel i 50 § i förvaltningslagen. En myndighet kan med stöd av bestämmelsen i fråga undanröja endast ett beslut som är behäftat med sakfel eller ett fel i förfarandet. För att ett beslut ska kunna undanröjas till en parts nackdel krävs dessutom i princip att parten samtycker till rättelsen.
I det första fallet ansåg regionförvaltningsverket att ett beslut som fattats tills vidare när den grundläggande utbildningen inleddes var lagenligt och att det således inte fanns någon grund för att undanröja beslutet och behandla ärendet på nytt med stöd av 50 § i förvaltningslagen. Undanröjandet av beslutet skulle i vilket fall som helst ha förutsatt vårdnadshavarnas samtycke. I det andra fallet hade familjen enligt regionförvaltningsverkets uppfattning rätt att lita på att eleven kan fortsätta skolgången i skolan tills lågstadiet avslutas; ett beslut som fattats för viss tid när den grundläggande utbildningen inleddes hade inte delgetts familjen på det sätt som förutsätts i förvaltningslagen, så att familjen hade fått kännedom om att skolplatsen var för viss tid och dessutom vid behov kunnat söka ändring i beslutet, och rektorn hade inte över huvud taget fattat skriftliga beslut för de två följande årsklasserna.
Regionförvaltningsverket påpekade också att enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska myndigheterna i sin verksamhet noggrant följa lagstiftningen. Utbildningsanordnaren ska låta bli att tillämpa det beslut som styr antagningen som elev, om iakttagandet av beslutet skulle leda till en lagstridig lösning. Iakttagandet av beslutet i fråga om den sekundära skolplatsens visstidskaraktär skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar och borde därför inte ha tillämpats.
Mer information:
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 6.10.2022
Diarienummer: ESAVI/19333/2022
Beskrivning av ärendet
En vårdnadshavare krävde i en begäran om omprövning att undervisningschefens be-slut om ordnande av särskilt stöd för vårdnadshavarens barn upphävs till den del som gäller att undervisningsgruppen ska vara en specialklass och att undervisningen ska ordnas i en annan undervisningsgrupp.
Kommunen framförde i sitt utlåtande att undervisningschefen och vårdnadshavaren hade diskuterat barnets stödbehov per telefon och varit av samma åsikt om att en specialklass är det bästa alternativet för barnet. En plats i specialklass hade sökts utifrån en pedagogisk utredning och ett läkarutlåtande. Vårdnadshavarna hade under-tecknat den pedagogiska utredningen som en ansökan om en plats i specialklass.
Regionförvaltningsverket upphävde undervisningschefens beslut eftersom det i beslutsfattandet hade skett ett fel i förfarandet.
Enligt 17 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning får ett beslut om särskilt stöd inte meddelas innan utbildningsanordnaren hört eleven och dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare enligt 34 § i förvaltningslagen.
I detaljmotiveringen till 17 § i regeringens proposition om ändring av lagen om grund-läggande utbildning (RP 109/2009) konstateras att beslutsfattningen ska föregås av att utbildningsanordnaren hör eleven och dennas vårdnadshavare eller lagliga företrädare i enlighet med 34 § i förvaltningslagen samt av att en pedagogisk utredning om eleven tas fram. Elevens egen åsikt ska dokumenteras med hänsyn till ålder och ut-vecklingsnivå. Det finns inte något närmare bestämt i förvaltningslagen om på vilket sätt hörandet ordnas i praktiken. Det viktiga är att parterna ges tillfälle att uttala sina åsikter i ärendet och med förklaringar till redogörelser som kan ha betydelse för ett avgörande.
Utifrån utredningen i ärendet gick det inte att konstatera att barnet skulle ha getts tillfälle att uttala sin åsikt i det ärende om ordnande av särskilt stöd som gällde bar-net. Då beslutet fattades hade det således skett ett fel i förfarandet (fel som gäller hörande). Därför ansåg regionförvaltningsverket att undervisningschefens beslut skulle upphävas.
Lag om grundläggande utbildning (628/1998) 17 §
Förvaltningslag (434/2003) 34 §
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland
Enheten för undervisnings- och kulturväsendet
Beslutsdatum: 17.4.2024
Diarienummer: LSAVI/2496/2024
Skolans rektor hade meddelat ett beslut enligt vilket eleven inte beviljades ett personligt skolgångsbiträde. Utbildningsanordnaren motiverade beslutet med att understödsresursen i klassen var tillräcklig och att eleven kunde erbjudas extra understöd också i fria situationer, till exempel vid förflyttningar. I omprövningsbegäran yrkade elevens vårdnadshavare att beslutet skulle ändras och att ett personligt biträde skulle beviljas med motiveringen att barnet enligt vårdnadshavaren inte fick tillräckligt med stöd för sitt lärande, vilket också påverkade belastningen av barnet. I sin motivering hänvisade vårdnadshavaren även till läkarutlåtanden om barnet. Vårdnadshavaren ansåg även att skolans specialutrymmen var olämpliga och bullriga för undervisning av en sensoriskt överkänslig elev.
Regionförvaltningsverket avslog omprövningsbegäran. Det fanns inte anledning att ändra rektorns beslut eftersom utbildningsanordnaren även på andra sätt än genom att utse ett personligt biträde kunde ordna tillräckligt stöd för undervisningen och lärandet samt sådana arbetsförhållanden som elevens situation krävde.
Enligt 17 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska beslut om särskilt stöd fattas skriftligen av utbildningsanordnaren och beslutet granskas åtminstone efter årskurs två samt före uppflyttningen till årskurs sju. I beslutet om att ge särskilt stöd ska anges den normala undervisningsgruppen, eventuella tolknings- och biträdestjänster samt övriga tjänster som avses i 31 § och vid behov undantagsarrangemang i undervisningen enligt 1 mom.
Regionförvaltningsverket ansåg att eleven för framsteg i studierna behövde stöd, handledning och tidvis ett utrymme där eleven fick studera med stöd av en skolgångshandledare. Utbildningsanordnaren har också till uppgift att vid behov differentiera elevens undervisning så att eleven får det stöd hen behöver för att utvecklas. I sakkunnigutlåtandena som lämnades till regionförvaltningsverket rekommenderades att det i elevens smågrupp finns en tillräcklig vuxenresurs som hänförs till eleven, men i sakkunnigutlåtandet ansågs det ändå inte entydigt att eleven uttryckligen behövde ett personligt biträde som stöd för skolgången. Sakkunnigutlåtandena stödde inte heller vårdnadshavarens önskan om att undervisningen i betydande grad skulle ordnas i ett separat utrymme. De läkarutlåtanden som regionförvaltningsverket fick understödde regionförvaltningsverkets observationer vid synen om att elevens behov av stöd kunde tillgodoses genom att rikta tillräckliga vuxenresurser till hela gruppen och genom en tydlig och strukturerad arbetsordning som gås igenom med vårdnadshavaren, där man redan i förväg skulle sträva efter att beakta de lektioner under vilka eleven särskilt drar nytta av en skolgångshandledares stöd i ett separat undervisningsutrymme. Dessutom ansåg regionförvaltningsverket att arbetsförhållandena i klassrummet kunde planeras så att de stöder elevens lärande, till exempel genom att fästa uppmärksamhet vid användningen av skärmar och placeringen av pulpeterna.
Ärendet behandlades även i Åbo förvaltningsdomstol, som inte upphävde regionförvaltningsverkets beslut.
Förvaltningslagen (434/2003) 49 g §
Lag om grundläggande utbildning (628/1998) 17 § 2 mom.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Undervisningsväsendet
Beslutsdatum: 18.3.2024
Diarienummer: ESAVI/2266/2024
En vårdnadshavare begärde i en begäran om omprövning att en tjänsteinnehavares beslut om vårdnadshavarens barns närskola upphävs och att barnet anvisas den skola som vårdnadshavaren önskar som närskola. Vårdnadshavaren motiverade sin begäran med en kortare och säkrare skolresa. Dessutom hänvisade vårdnadshavaren till att ett äldre syskon går i skolan i fråga.
Kommunen framförde i sitt utlåtande att man i beslutsfattandet hade följt de grunder för fastställande av närskola som den för undervisningen ansvariga nämnden fastslagit. Utifrån barnets hemadress hade tjänsteinnehavaren anvisat den skola inom vars elevupptagningsområde barnet bor som barnets närskola.
Regionförvaltningsverket avslog begäran om omprövning och ansåg att den kommunala tjänsteinnehavarens beslut är lagenligt.
En kommun ska anvisa läropliktiga barn en närskola enligt principen om närskola i 6 § i lagen om grundläggande utbildning. Kommunen kan styra beslutsfattandet genom sin indelning i elevupptagningsområden och andra elevantagningsgrunder. Kravet på jämlik behandling i 6 § i förvaltningslagen förutsätter att grunderna är sakliga och godtagbara. Tillämpningen av dem får inte heller leda till en lösning som strider mot lagen om grundläggande utbildning, så att principen om närskola som satts som utgångspunkt i lagen åsidosätts.
Regionförvaltningsverket ansåg att det hade varit rätt av kommunen att anvisa barnet en närskola enligt den årligen fastställda indelningen i elevupptagningsområden. I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs inte att man ska beakta ett äldre syskons skolplats när en närskola anvisas. Nämnden som ansvarar för kommunens undervisning hade inte beslutat att tillämpa beaktandet av syskon i sitt beslutsfattande. Således hade man inte varit skyldig att som närskola anvisa barnet den skola som vårdnadshavaren önskade och där barnets syskon gick.
Lag om grundläggande utbildning (628/1998) 6 §
Förvaltningslag (434/2003) 6 §
