En temporär lagändring sätter ett tak för kostnaderna för fordringar som drivs in av företag

En temporär lagändring sätter ett tak för kostnaderna för fordringar som drivs in av företag – regionförvaltningsverket bedömer ofta om indrivningskostnaderna är skäliga

I fråga om konsumentfordringar har det sedan 2005 i lagen om indrivning av fordringar fastställts ett maximibelopp för indrivningskostnaderna. Konsumentfordringar är konsumenternas skulder, som i allmänhet baserar sig på köp av varor eller tjänster eller på en konsumentkredit. De maximikostnader som anges i lagen är ur indrivningssektorns synvinkel en klar lösning. Det är också lätt för regionförvaltningsverket (RFV) att övervaka att maximikostnaderna iakttas. RFV ger administrativ styrning i fråga om förfarande enligt indrivningslagen. Vid behov kan RFV ge indrivningsbyrån en varning eller meddela ett temporärt verksamhetsförbud. Den strängaste metoden vid allvarliga överträdelser är att RFV avför en indrivningsbyrå ur sitt register, vilket innebär att byrån inte får bedriva frivillig indrivning.

När gäldenären är ett företag har det i indrivningslagen inte funnits detaljerade bestämmelser om maximibeloppet för indrivningskostnaderna. Däremot ska indrivningskostnaderna enligt de allmänna bestämmelserna vara skäliga och föranledas av behövliga åtgärder. Omnämnandena av skälighet eller iakttagande av god sed i lagtexten ger den som tillämpar lagen prövningsrätt. Å andra sidan kan en öppen reglering fördröja ett effektivt ingripande i lagstridigheter, när bedömningen av skäligheten hos indrivningskostnaderna görs från fall till fall och särdragen i enskilda fall ska beaktas i bedömningen. När dessutom besvär kan anföras över regionförvaltningsverkets beslut om tvångsmedel kan det slutliga avgörandet fördröjas i flera år.

Skäligheten hos kostnaderna för indrivning av företagsfordringar har därför ganska ofta fått bedömas av RFV. Ett av de vanligaste påståendena i de anmälningar som gjorts till RFV under de senaste åren har varit att kostnaderna för företagsindrivning är oskäliga. I de flesta beslut som gäller kostnader för företagsindrivning har RFV fäst indrivningsbyråns uppmärksamhet vid kravet på skäliga indrivningskostnader i indrivningslagen. I många fall har RFV gett en varning för oskäliga indrivningskostnader. RFV har i varje enskilt ärende varit tvunget att bedöma om man har avvikit från skälighetskravet och om de indrivningsåtgärder som vidtagits har varit behövliga. Vid bedömningen har man använt sig av en helhetsbedömning och beaktat de genomförda indrivningsåtgärderna och fordrans kapital. När det är fråga om öppen reglering och fallspecifik bedömning är tröskeln för att använda strängare administrativa påföljder relativt hög. RFV ska dessutom beakta proportionalitetskravet enligt förvaltningens rättsprinciper när RFV beslutar om tvångsmedel som ska riktas mot de övervakade.

En mer detaljerad reglering av indrivningskostnaderna skulle trygga gäldenärernas jämlika ställning: gäldenärsföretaget kan inte välja vilken indrivningsbyrå som får i uppdrag att driva in en obetald faktura. Gäldenären kan inte heller välja hur stora kostnader som krävs av gäldenären för indrivningen. Gäldenären har möjlighet att bestrida den del av indrivningskostnaderna som gäldenären anser vara oskälig. Då är gäldenären tvungen att bära risken för att en allmän domstol i sista hand bedömer vilken gäldenärens ersättningsskyldighet är för kostnaderna som orsakas av skötseln av indrivningsuppdraget. Domstolens avgörande kan dessutom avvika från den ståndpunkt som RFV har bildat vid tillsynspraxis gällande vilken kostnad som i allmänhet är skälig. Också den borgenär som är uppdragsgivare drar nytta av att man vid överföringen av fordran till indrivning kan lita på att en affärspartner eller ett kundföretag som råkat i betalningssvårigheter inte måste betala oskäliga kostnader för indrivningen. Borgenären kan i sista hand bli tvungen att betala kostnaderna för indrivningen, om de inte kan drivas in av gäldenären.

En mer detaljerad reglering skulle ge RFV möjlighet i sin tillsyn att effektivare ingripa i lagstridig verksamhet. Mer detaljerade bestämmelser om maximibelopp kan RFV i sin tillsyn dessutom tillämpa för andra fordringar än konsumentfordringar, eftersom det vid årsskiftet trädde i kraft en temporär ändring av indrivningslagen, där också ett tak för indrivningskostnaderna för företagsfordringar har fastställts. Syftet med den temporära regleringen är att underlätta situationen för företag som befinner sig i ekonomiska svårigheter på grund av coronavirusepidemin, vilket för sin del förvärras av indrivningskostnaderna i anslutning till försenade betalningar av fakturor och skulder. Enligt en inskrivning i Marins regeringsprogram ska det också fastställas övre gränser i euro för beloppet av indrivningskostnaderna för andra fordringar än konsumentfordringar. RFV anser i egenskap av övervakare att det är av största vikt att lagstiftningsåtgärder vidtas för att genomföra en permanent lagändring.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland övervakar att registrerade indrivningsbyråers verksamhet vid indrivning är förenlig med lag och god indrivningssed. Med indrivningsverksamhet avses indrivning av fordringar som förfallit till betalning. RFV övervakar inte den rättsliga indrivningen, dvs. indrivning som sker vid domstol och utsökning, och inte heller exempelvis indrivning inom samma koncern. Genom sina beslut styr RFV förfarandena inom indrivningssektorn och uttrycker sin åsikt om tillämpningen av lagen samt tolkningen av god indrivningssed och dess innehåll. Indrivningsbyråerna följer besluten som RFV har fattat och de har beaktats i indrivningsverksamheten. RFV kan dock inte ingripa i tvistemål mellan en gäldenär och en indrivningsbyrå. RFV kan t.ex. inte sänka indrivningskostnaderna eller bestämma om en gäldenär ska betala en skuld.

Mer information om RFV:s tillsyn och svar på vanliga frågor av gäldenärerna finns på RFV:s webbplats för både privatkunder och företag.

Temporär ändring av lagen om indrivning av fordringar (justitieministeriet)
https://oikeusministerio.fi/sv/projekt?tunnus=OM060:00/2020

Lag om indrivning av fordringar (Finlex)
https://finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990513

Seela Saraniva