Har regionförvaltningsverket metoder att ingripa i indrivningsbyråernas indrivning?

Julkaisupäivä 16.6.2021 10.46 Blogit

Helsingin Sanomat har (23.5 och 25.5) på ett framträdande sätt rapporterat om indrivningsbyråernas verksamhetssätt och missförhållanden inom branschen. Regionförvaltningsverket i Södra Finland har också fått sin del i egenskap av tillsynsmyndighet för indrivningsbyråerna. HS skriver: "Tillsynen över indrivningsbolagen sviker allvarligt" och "Varför blåser man inte av indrivningsbolagens spel ens efter många varningar?”

Är tillsynen över indrivningsbyråerna verkligen så tandlös som artikeln låter förstå?

Regionförvaltningsverket inleder ett tillsynsärende som riktas mot indrivningsbolaget antingen på eget initiativ via ett tillsynsprojekt eller oftast utifrån gäldenärernas anmälningar om missförhållanden, där det har framförts misstankar om ett förfarande som strider mot indrivningslagen eller god indrivningssed. Ämbetsverket utreder ärendet utifrån den utredning som indrivningsbolaget ger.

Det kan till exempel vara fråga om indrivning av oskäliga indrivningskostnader eller bestriden fordran. Indrivningskostnadernas skälighet bedöms utifrån de åtgärder som indrivningsbolaget vidtagit vid indrivningen, den faktiska arbetsmängden och beloppet av indrivningsbara fordrans kapital. Vid indrivning av en bestriden fordran bedöms ofta om grunden för gäldenärens bestridande har inverkat på betalningsskyldigheten eller inte.

I regionförvaltningsverkets tillsynsbeslut avgörs således om indrivningsbolaget har handlat i strid med indrivningslagen och god indrivningssed. Detta är motiveringarnas vardagsprosa som det också hänvisades till i artikeln i HS. Besluten innehåller en tolkning av lagen beroende på hur tolkningsbar regleringen av en juridisk fråga är. Detta gäller särskilt bedömningen av skäligheten hos indrivningskostnaderna för företagsfordringar, eftersom maximibeloppen för kostnaderna har fastställts noggrannare först i den temporära indrivningslagen som trädde i kraft den 1 januari 2021. Konsekvensprövning är sedan en svårare sak.

Vid dimensioneringen av påföljden ska proportionalitetsprincipen iakttas

Med konsekvensprövning avses vilka administrativa åtgärder eller tvångsmedel regionförvaltningsverket vidtar på grund av indrivningsbolagets lagbrott. Valet och dimensioneringen av en administrativ påföljd förutsätter alltid prövning. Regionförvaltningsverket har omfattande prövningsrätt när det bedömer en proportionell påföljd.

Tillsynsåtgärdens styrka ska ställas i proportion till dess syfte så att den står i rätt proportion till det eftersträvade målet. Påföljden får inte vara för lindrig, men inte heller för sträng.

Regionförvaltningsverkets metodurval omfattar allt från lindrigare till strängare

  • uppmärksamgörande
  • varning
  • verksamhetsförbud för viss tid
  • strykning ur registret över aktörer som bedriver indrivningsverksamhet.

Uppmärksamgörande innebär att det är fråga om ett sådant tillsynsbeslut som innehåller administrativ styrning, där indrivningsbolaget på ett specificerat sätt styrs till ett förfarande i enlighet med indrivningslagen och god indrivningssed. Indrivningsbolaget har inte rätt att överklaga detta beslut.

Regionförvaltningsverket kan efter styrningen ge en skriftlig varning om det till exempel är fråga om samma lagöverträdelse som indrivningsbolaget inte har korrigerat trots administrativ styrning. Lagen om registrering av aktörer som bedriver indrivningsverksamhet (indrivningsregisterlagen) förutsätter i sig inte att regionförvaltningsverket ska meddela beslut som innehåller administrativ styrning innan det kan ge indrivningsbolaget en varning.

Iakttagande av proportionalitetsprincipen förutsätter dock i allmänhet att regionförvaltningsverket ger administrativ styrning innan en varning utfärdas, om det inte är fråga om ett klart och avsiktligt lagbrott. Förvaltningsdomstolen har dessutom i sin avgörandepraxis betonat att regionförvaltningsverket vid bedömningen av varningen, särskilt i situationer som lämnar rum för tolkning, ska fästa särskild uppmärksamhet vid att proportionalitetsprincipen iakttas.

Indrivningsregisterlagen gjorde också de skriftliga varningarna offentliga, vilket gjorde dem effektivare. Varningar och strängare påföljder antecknas i regionförvaltningsverkets register över aktörer som bedriver indrivningsverksamhet (Peksi).

Verksamhetsförbudet för viss tid infördes i regionförvaltningsverkets tvångsmedelsurval i indrivningsregisterlagen som trädde i kraft i början av 2019. Även där finns flera grader av stränghet, då indrivningsbolagets verksamhet kan förbjudas helt eller delvis. Dessutom kan verksamhetsförbudets varaktighet regleras, dock för högst sex månader. Verksamhetsförbudet är således en mycket sträng påföljd.

Användningen av ett verksamhetsförbud på viss tid förutsätter enligt indrivningsregisterlagen alltid att det för samma allvarliga lagbrott först har getts en varning och indrivningsbolaget trots detta inte har korrigerat sitt förfarande. Det är dock alltid fråga om en helhetsbedömning från fall till fall.

Påföljdsprövning är alltid en helhetsbedömning och den framskrider i allmänhet stegvis från lindrigaste till strängare metod. Många faktorer påverkar påföljdsprövningen. Förutom att indrivningsbolagets lagförseelse är allvarlig påverkas den också av

  • upprepning
  • orsakad skada
  • tidsmässig längd och omfattning samt
  • eventuella korrigerande åtgärder av indrivningsbolaget.

Att de tidigare administrativa påföljderna för samma lagöverträdelse, såsom varningar, har vunnit laga kraft har betydelse i synnerhet i situationer som lämnar rum för tolkning. Ju strängare påföljd det överlag är fråga om, desto allvarligare och mer återkommande lagöverträdelse förutsätts i lagstiftningen.

Påföljden är inte ett egenvärde, utan målet är att ändra verksamhetssättet

Indrivningsbolaget har alltid rätt att överklaga ett beslut om varning eller verksamhetsförbud på viss tid till förvaltningsdomstolen. Indrivningsbolagen har använt sig av denna rätt nästan regelbundet när det gäller varningar. Utöver behandlingen av den egentliga juridisk frågan, får indrivningsbolaget en anteckning i registret över aktörer som bedriver indrivningsverksamhet om att varningen inte har vunnit laga kraft. Förvaltningsdomstolarnas handläggningstider kan vara långa, varvid det tar tid att få ett lagakraftvunnet beslut.

Ingen av varningarna till de största indrivningsbolagen som det hänvisas till i artikeln i HS har vunnit laga kraft, eftersom indrivningsbolagen har överklagat dem hos förvaltningsdomstolen. Det handlar delvis också om genuint kontroversiella rättsliga frågor. I fråga om den senaste varningen om indrivningskostnader för företagsfordringar har alla tidigare varningar om samma lagöverträdelse varit utan laga kraft när regionförvaltningsverket har övervägt påföljden. Regionförvaltningsverket meddelar i regel inte verksamhetsförbud för viss tid när ett ärende som lämnar rum för tolkning inte har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft. Bestämmelserna om indrivningskostnader för företagsfordringar har då också varit mycket tolkningsbara, eftersom det inte har funnits några bestämmelser om indrivningskostnadernas maximibelopp.

Regionförvaltningsverket tvekar inte att använda ett verksamhetsförbud på viss tid som tvångsmedel, i synnerhet då dess stränghet kan dimensioneras från fall till fall. Om indrivningsbolaget till exempel inte rättar sitt förfaringssätt som allvarligt bryter mot lagen trots en tidigare varning eller varningar, kan ett verksamhetsförbud på viss tid i en sådan situation vara en proportionerlig påföljd.

I påföljdsprövningen är påföljdens stränghet inte ett egenvärde utan målet är att indrivningsbolaget ändrar sitt verksamhetssätt så att det blir lagenligt. Enligt regionförvaltningsverkets uppgifter har indrivningsbolagen ändrat sitt verksamhetssätt trots att varningarna inte vunnit laga kraft. Regionförvaltningsverket strävar efter denna effektivitet i all sin tillsyn.

Indrivningsbranschen ansvarar för sitt eget rykte, lagen kunde också förtydligas  

Har regionförvaltningsverket alltså metoder att ingripa i indrivningsbyråernas indrivning? Ja. Regionsförvaltningsverket har vägkost, men kan inte göra det ensam. Indrivningen av fordringar grundar sig på förtroende mellan parterna. Indrivningsbranschen ansvarar själv för sitt rykte och kan påverka det genom sin verksamhet.

Enligt indrivningsregisterlagen ska indrivningsbolaget ha en person som ansvarar för indrivningsverksamheten. Han eller hon ska se till att god indrivningssed iakttas i indrivningsverksamheten och att verksamheten även i övrigt bedrivs lagenligt och professionellt. Det är också bra om borgenärerna fäster uppmärksamhet vid kvaliteten på indrivningsbolagets verksamhet både vid konkurrensutsättningen och vid underhållet av den utkontrakterade tjänsten. Regionförvaltningsverkets tillsynsbeslut är ett utmärkt verktyg här.

Man kan också alltid bli bättre. Lagstiftaren kan till exempel förtydliga användningsområdet och förutsättningarna för de administrativa påföljder som man har gett åt regionförvaltningsverket. Som nya metoder lönar det sig också att utreda behovet av en byrågranskning och en eventuell ordnings- eller påföljdsavgift. Dessutom finns det behov av att noggrant avgränsa regleringen av maximibeloppen för indrivningskostnaderna för företagsindrivning även efter att den temporära indrivningslagen upphör att gälla.

Jouni Kiviniemi
Överinspektör, näringstillsyn
Regionförvaltningsverket i Södra Finland


Mer information:

perintätoimisto