Aluehallintovirastoissa toteutetaan vuosittain työtyytyväisyyttä mittaava VMBaro-kysely. Kyselytuloksia hyödynnetään työolojen kehittämisessä. Itä-Suomen aluehallintoviraston opetus- ja kulttuuritoimen vastuualueella VMBaron tulokset ovat olleet jo vuosia hyvällä tasolla. Olemme kokeneet vaikeaksi löytää sellaisia kehittämiskohteita, joihin voisimme itse vaikuttaa. Siksi päädyimme tällä kierroksella lähestymään tuloksia vahvuuksiemme kautta ja vahvistamaan niitä.

Mikä meidän työyhteisöstämme tekee hyvän? VMBaron mukaan erityisiä vahvuuksiamme ovat työn mielenkiintoisuus ja haastavuus, osaamisen kehittäminen verkostojen avulla sekä työyhteisön kulttuuri kokonaisuutena. Samat asiat nousivat esiin myös kyselyn avoimissa vastauksissa. 

Käsittelimme VMBaron vastauksia vastuualueen kokouksessa joulukuussa, ja koetimme tunnistaa tekijöitä vahvuuksiemme takana. Keskeisenä seikkana nousi esiin luottamus. Työyhteisömme vallitsee luottamuksen ilmapiiri. Työkavereilta on helppo kysyä apua tai pyytää heitä mukaan pohdintaan, koska voi luottaa siihen, että työkaverit haluavat auttaa ja jakaa asiantuntijuuttaan. Kysyjän ei tarvitse pelätä, että pidettäisiin tyhmänä, koska hän kysyy, vaan pikemminkin päinvastoin. Kysymisen ja vastaamisen kulttuuri on meillä vahva ja positiivinen.

Luottamuksen kulttuuri on vahva myös kentän suuntaan. Arvostamme yhteistyöverkostojamme, ja koemme, että meitä ja meidän asiantuntijuuttamme arvostetaan verkostoissamme. Saamme positiivista palautetta verkostotyöstämme, mikä kannustaa meitä jatkamaan ja kehittämään työtapaamme.

Keskusteluissa totesimme, että luottamuksen ja asiantuntijuuden jakamisen kulttuuri vähentävät stressiä ja lisäävät työssä viihtymistä, koska avun pyytämistä ei tarvitse jännittää. Silloin tietää myös, ettei kaikesta tarvitse selviytyä yksin, vaan tukea saa pyytämällä. 

Asiantuntijuuden jakaminen lisää asiantuntijuutta, koska se luo pohjan työssä oppimiselle ja kehittymiselle. Työyhteisössämme on paljon erilaista osaamista ja tietämystä. Sen jakaminen vahvistaa osaamisen kokemusta sekä avaa ovia uuden oppimiselle. Koemme, että työssämme monialaisuus toimii erinomaisesti.

Tärkeäksi asiaksi keskusteluissa nousi myös vapaus oman työn johtamiseen. Koemme, että meihin luotetaan asiantuntijoina ja työntekijöinä. Asiantuntijuuden arvostaminen voimaannuttaa ja luo onnistumisen kokemuksia. 

Kuluvana vuonna pyrimme vahvistamaan kollegiaalisuutta muun muassa Työkaveri tutuksi -keskusteluilla ja jatkamalla verkostojen vahvistamista niin viraston sisällä kuin asiakkaidemme suuntaan. Koemme tärkeäksi olla läsnä työkavereille ja asiakkaillemme.

Kirjoittajat
Itä-Suomen aluehallintoviraston opetus- ja kulttuuritoimi -vastuualueen henkilöstö

Kuvassa opetus- ja kulttuuritoimi -vastuualueemme koolla syyskuussa 2023.
 

I slutet av år 2018 tog Regionförvaltningsverket tillsammans med Finlands svenska biblioteksförening initiativ till en utredning om utbildning och rekrytering på svenska inom biblioteksbranschen. Svenska kulturfonden antog uppdraget med Maria Grundvall som utredare. Rapporten Det breda uppdraget: utbildning, rekrytering och arbete för allmänna bibliotek på svenska i Finland publicerades i början av året.

Orsakerna till utredningen var flera. 2017 hade lagen om allmänna bibliotek förnyats med en uppluckring av behörighetskraven. Samtidigt lade Åbo Akademi, som enda svenskspråkiga utbildningsanordnare om studierna inom ämnet informationsvetenskap, så att man numera bara kan avlägga kandidatexamen på svenska. För fortsatta studier finns ett engelskspråkigt program. Ett bekymmer var också nerläggningen av den svenskspråkiga yrkesutbildningen och avsaknaden av yrkeshögskoleutbildning på svenska. Luckorna i utbildningen var alltså märkbara.

Informationsvetenskapen vid Åbo Akademi är ett litet ämne och även om också Öppna universitetet utbildar, är antalet utexaminerade litet – alla tar inte heller anställning på ett allmänt bibliotek i Svenskfinland. I kommunerna har bristen på svenskspråkiga sökanden enligt utredningen lett till att man ställer lägre krav på utbildning då man rekryterar på svenska. Ofta går man också omvägen genom att inte ställa några som helst krav på språkkunskaper, eller så kanske nöjaktiga kunskaper i svenska är nog. I tvåspråkiga kommuner, alltså.

Problemen gäller speciellt huvudstadsregionen, och påminner om rekryteringen av lärare och småbarnspedagoger, även om synligheten inte varit densamma. Men det är tydligt att det är svårt att locka högutbildade inom låglönebranscher i en region med höga levnadskostnader. Den språkliga verkligheten kan också kännas som en utmaning att leva och jobba i.

Enligt utredningen upplever personalen i huvudstadsregionens bibliotek att det finns för få anställda som kan tala svenska, och att det läggs ett för stort ansvar på den fåtaliga svenskspråkiga personalen. Samtidigt jobbar 30 % i huvudsak på finska och 43 % med översättningar, i stället för att använda sin tid och kompetens på kundservice, samlingsarbete och utåtriktad verksamhet på svenska.

Personalen upplever frustrerande brister i svensk service. Dessvärre överensstämmer de med resultaten i den nationella användarenkäten för allmänna bibliotek som RFV genomförde i samarbete med Taloustutkimus 2018. Där gav de svenskspråkiga användarna ett sämre betyg till servicen än de finskspråkiga och önskade överlag mångsidigare språkkunskaper hos personalen. I huvudstadsregionen riktades kritik mot de svenskspråkiga tjänsterna: inte tillräckligt med material, personal och information. Det svenska upplevdes som osynligt. Å andra sidan, då en svenskspråkig person hade anställts till ett bibliotek, märkte man genast skillnaden och förnöjsamheten växte.

Med regionförvaltningsverket uppdrag att bevaka och främja jämlik tillgång till basservice i kommunerna, betraktar vi resultaten som oroande. Problemen är mångfasetterade, omfattar ett stort antal aktörer och påverkar den jämlika tillgången till bibliotekstjänster på svenska. Det verkar också som om det är svårt för biblioteken i huvudstadsregionen att helt och fullt sköta sina uppgifter på svenska, såsom de fastställts i bibliotekslagen. Kan orsaken vara att man inte ser eller hör den svenskspråkiga befolkningens behov och att personalen inte heller hörs – i varje fall upplevde flera av dem som deltog i utredningen det så. Att det svenska inte syns tillräckligt. En möjlig ekvation är att lägga ett till ett, att bekanta sig med de svenska svaren i användarundersökningen och lägga dem bredvid resultaten i rapporten om det breda uppdraget. Svaret kunde vara en strategi för de svenskspråkiga tjänsterna, med tonvikt på marknadsföring, arbetsfördelning och rekrytering.