Det fanns en tid då demokratin i vårt samhälle upplevdes som stabil och för alltid given. Under de senaste åren har vi ändå fått märka att den inte är självklar och att det är som att man förstår och uppskattar den först då den hotas.

I och med att lagen om allmänna bibliotek förnyades 2016 formulerades som ett av dess syften att främja demokrati, aktivt medborgarskap och yttrandefrihet och som en av bibliotekens uppgifter att främja en samhällelig och kulturell dialog. När man nu tittar i backspegeln kan man säga att det var väl förutsett. Biblioteken har en viktig roll att spela i det demokratiska samhället.

De första undrande frågorna och kommentarerna efter lagens tillkomst var: vad betyder det, vad ska vi göra och är inte bibliotekens existens redan en demokratisk gärning? Efter det har det pågått mycket utvecklingsverksamhet genom projekt, fortbildning och gemensamma diskussioner. Biblioteken arbetar med ökad delaktighet och dialog, samhälleliga frågor uppmärksammas i evenemang och diskussioner och också de minsta medborgarna får öva demokrati genom att rösta i mjukisdjurens president- och riksdagsval.

Demokratiska handlingar i vardagen

Demokratiarbete är ändå inte bara evenemang. Det är också, och kanske framför allt, fråga om bemötande i vardagliga situationer. Sitra publicerade i januari en handbok om demokratiska möten, avsedd för alla som med sitt eget agerande eller arbete vill stärka demokratin i vardagen. Handboken bygger på de försvarsdialoger för demokratin som Sitra ordnade våren 2022. Där gestaltades en central plats där den demokratiska statsformen och den demokratiska livsformen sammanstrålar. Platsen är samhällets offentliga tjänster. Största delen av finländarna använder sig av de här tjänsterna för att lära sig, få stöd, hjälp eller vård. I bästa fall möter de professionella som kan ge dem känslan av ett samhälle, där vars och ens ärende är viktigt och där de löses tillsammans med respekt och lyhördhet.

Offentliga tjänster formar vår syn på samhället

Utgående från Sitras material verkade det uppenbart att de offentliga tjänsterna på många sätt formar människornas samhällsupplevelse. Det verkade också, att stora delar av de professionella i de här tjänsterna - lärare, läkare, poliser eller till exempel bibliotekspersonal - inte upplevde sig själva som demokratiska aktörer som påverkar samhällsupplevelsen. Hur den demokratiska livsformen förverkligas i offentliga tjänster förblir alltså lite av en slump. Ändå arbetar över 600 000 personer i Finland inom denna sektor och en betydande del av dem i möten med medborgare där deras upplevelse av det demokratiska samhället formas – av att bli hörd och av förtroende, påverkansmöjligheter och delaktighet. Det är alltså inte fråga om nya krav på service som kräver tilläggsresurser. Det handlar mer om en medveten beredvillighet och inställning till den grundläggande uppgiften i det egna arbetet.

Demokratin blir aldrig färdig. Den måste kontinuerligt försvaras, förstärkas och förnyas. Vi kan bidra genom vårt eget agerande och som professionella i offentliga tjänster. Vi kan alla vara demokratiska aktörer.

Sitras handbok Demokraattisten kohtaamisten käsikirja kan laddas ner på www.sitra.fi. Texten är på finska men har en svenskspråkig sammanfattning.

Susanne Ahlroth
Överinspektör för bildningsväsendet

Texten publicerats i tidskriften Bibban 2024/1.

Man kan inte undgå nyheter som gäller illamående unga, hur brottsligheten ökar bland barn och unga, eller hur allt yngre blir delaktiga i brott antingen som offer eller förövare.  Våldsamheten ökar och blir alltmer grövre.  Att man bär med sig t.ex. en kniv ”för säkerhets skull” då man ger sig ut på stan en fredag kväll har tyvärr blivit i viss mån vanligare. Då vapen finns med i bilden ökar risken för att något allvarligare händer märkbart. Trygghetskänslan i skolorna har också i viss mån minskat, arbetsron minskar och oron över lag är större än tidigare. Mobbning och ensamhet finns och ökar.

Lyckligtvis har man kunnat konstatera att det för majoriteten av våra finländska barn och unga går riktigt bra. En majoritet mår bra, har hobbyn och vänner.  Men, dess värre, tenderar situationen bli allt svårare för dem som det går dåligt för. Polariseringen är ett faktum och problemen och illamåendet avspeglas onekligen också till omgivningen t.ex i form av våld och trakasserier. Det blir allt vanligare att unga rånar unga och statistiken visar att våldsbrotten bland unga har ökat markant under de senaste åren. Samhället bör aktivt och konkret reagera på, förebygga och motarbeta denna negativa spiral.

Hantering av problem i ett tidigt skede ger de bästa förutsättningarna för minimering av skadorna på ett personligt plan. Kostnaden för samhället blir då naturligtvis också mindre. Man kan lugnt konstatera att sektorsövergripande samarbete och det förebyggande arbetet just nu är viktigare än någonsin tidigare. En trygg och säker uppväxtmiljö för barn och unga resulterar i en tryggare vardag. För att nå det här förutsätts att vi har trygga vuxna d.v.s. föräldrar, lärare, kuratorer handledare och vid behov övriga myndigheter.

Trygghetsdagarna 2024 - ett exempel på samarbete

Inom Regionförvaltningsverken har man fattat ett beslut om ett gemensamt mål, d.v.s. att öka det sektorövergripande samarbetet. Inom Svenska enhetens verksamhet är Trygghetsdagarna 2024 som gick av stapeln 6-7.3.2024 ett konkret exempel på sektorövergripande samarbete. Seminariet planeredas av representanter från olika sektorer och riktades till bland annat rektorer, bildningsdirektörer, skolors säkerhetsansvariga, ungdomsarbetare och till aktörer inom tredje sektorn. Målsättningen för årets dagar var att få ny kunskap om trygghets- och säkerhetsfrågor inom den grundläggande utbildningen, andra stadiet samt ungdomsarbetet.

Nyckelordet för årets Trygghetsdagar var ”Samarbete”. Temat behandlades från olika synvinklar: nationellt, vilka möjligheter lagstiftningen ger och hur man helt konkret utvecklar och tar fram nya samarbetsformer.

Under dagarna fick vi ta del av många aktuella och intressanta talturer. Undervisnings- och kulturministeriet öppnade upp skoltrygghetsfrågorna under nuvarande regeringsperiod, Yrkesakademin i Österbotten och Vamia presenterade hur ankarverksamheten utvecklas inom yrkesutbildningen. Polisens syn på sektorsövergripande samarbete innehöll en hel del intressant information. Under dagarna presenterades även skolungdomsarbetet i Kyrkslätt och Västra Nylands välfärdsområdets kuratortjänster. Därtill presenterades School to Belong -helheten.

Fortsatt sektorövergripande samarbete

Det sektorsövergripande samarbetet fortsätter. Regionförvaltningsverkets svenska enhet för bildningsväsendet koordinerar nätverket ”Trygg lärmiljö”. I nätverket finns representation från skolan, ungdomsarbetet, kommuner och tredje sektorn. På nätverksmötena utbyts information om frågor relaterade till bland annat skoltrygghet. Nätverket deltar också aktivt i planeringen och genomförandet av Trygghetsdagarna.

Utgående från den feedback vi har fått från bland annat deltagarna under Trygghetsdagarna kommer vi att fortsätta det här arbetet. Tanken är att vi ordnar ett liknande evenemang våren 2025. Till hösten planerar vi ett webbinarium som behandlar den digitala tryggheten. Vi funderar också på att starta upp så kallade ”Trygghetskaffen”: en timme på teams där vi utbyter tankar och idéer om ett aktuellt tema. Mer info om detta senare.

Jobbar du med barn och unga i skolan eller inom ungdomsarbetet och vill delta i nätverksarbetet är du varmt välkommen med i verksamheten.

Michael Mäkelä
Överinspektör för bildningsväsendet

Att inleda ett nytt skolår är som att sitta med ett oskrivet blad framför sig. Allt känns nytt och fräscht, ett nytt läsår fyllt med nya möjligheter. Det här läsåret känns det kanske ändå annorlunda. Någon har fyllt arket med restriktioner, anvisningar och rekommendationer. Det finns en massa att förhålla sig till, mängder av paragrafer som känns närmast som grus i maskineriet.

Faktum är att alla läsår inleds med ett ark fyllt av anvisningar och paragrafer som ska följas. Lagen om grundläggande utbildning är den som står överst men sen fylls arket också av läroplaner, säkerhetsanvisningar, antimobbningsplaner, jämställdhetsplaner, barnkonventionen, you name it.

Skillnaden är att de här reglerna är gamla bekanta. Dem har vi under lärarutbildningen ältat och under diverse fortbildningar tagit in. Dessutom har vi erfarenhet att följa dem och ibland har vi misslyckats och fått tänka om.

Förutom att vi har de gamla bekanta reglerna på bordet har vi nykomlingar att förhålla oss till. Smittskyddslagen, rekommendationer från Undervisnings- och kulturministeriet och Institutet för hälsa och välfärd (THL) och anvisningar från Utbildningsstyrelsen. Som om detta inte vore nog ändrar smittskyddsläget och regionala rekommendationer ges för de olika områdena. Det är inte konstigt att det emellanåt känns övermäktigt.

Jag tror att vi behöver komma ihåg att vi fortsättningsvis lever i en långvarig kris. Jag tror också att vi genom att sätta ord på våra upplevelser har lättare att handskas med dem. Föreningen Mieli rf har sammanfattat överlevnadsstrategier i en bild, Överlevarens segel (mieli.fi). Då jag tittade på bilden tänkte jag för mig själv; det där är ju vardag för en lärare. Jag tror att skolfolk är bättre rustade än många andra för att klara snabba förändringar, nya situationer och också nya restriktioner.

Jag vet att vi kommer att klara också det här läsåret. Vi har övat och vissa av de nya reglerna har blivit bekanta, en del av det nya normala. Men vi kommer att behöva vara beredda på ändringar under läsåret, att leva med plan A och plan B, kanske plan C – och kanske finns det många nya lärdomar från förra året vi vill hålla fast vid, även om läget skulle tillåta att återgå till det gamla.

Med önskan om ett nytt, fräscht läsår fyllt av nya utmaningar och möjligheter!

Malin Eriksson
överinspektör för bildningsväsendet
Svenska enheten för bildningsväsendet, Regionförvalningsverket i Västra och Inre Finland