Regionförvaltningsverket är den myndighet som behandlar omprövningsärenden som gäller beslut om anordnande av undervisning för elever och studerande. Omprövningsförfarandet är avsett för granskning av förvaltningsbeslutets lagenlighet. Det är med andra ord fråga om ett rättsskyddsförfarande som säkerställer att lagstiftningen har iakttagits i beslutsfattandet vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter. Anordnandet av undervisning är en offentlig förvaltningsuppgift som i regel sköts av kommunen. Största delen av omprövningsärendena gäller beslut som fattats av tjänsteinnehavare i kommuner eller samkommuner, men regionförvaltningsverket är också behörigt att pröva beslut som har fattats av privata eller statliga skolor och läroanstalter.
De omprövningsärenden som regionförvaltningsverket behandlar gäller många olika aspekter av anordnandet av undervisningen för elever och studerande. I utbildningslagstiftningen ges regionförvaltningsverket behörighet att undersöka till exempel beslut som gäller ordnande av stöd för elever och studerande samt i fråga om gymnasie- och yrkesutbildning beslut som gäller studietiden. Största delen av omprövningsärendena gäller dock beslut om antagning av elever och studerande, i synnerhet sådana som gäller förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen.
Bestämmande av barnets skolplats inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen
Kommunen ansvarar för att anordna förskoleundervisning och grundläggande utbildning. För att fullgöra skyldigheten ska kommunen med iakttagande av närskoleprincipen anvisa barn som bor i kommunen en förskola eller skola. Som en plats inom förskoleundervisningen kan alternativt anvisas en plats inom småbarnspedagogiken i stället för vid en skola, och i fortsättningen avses med skola även en sådan plats i förskoleundervisningen.
Då kommunen beslutar om närskola ska man bedöma hur säkra och korta barnens skolresor är med beaktande av var barnen bor och var skolorna är belägna samt trafikförbindelserna. Utgångspunkten är att kommunen anvisar en närskola så att skolresan är så trygg och kort som möjligt. I beslutsfattandet ska man dock granska barnens skolresor som en helhet och beakta det begränsade antalet elevplatser i skolorna. Kommunen behöver inte anvisa ett enskilt barn den skola som ligger geografiskt närmast barnet och som har den tryggaste rutten. Kommunen har behörighet att besluta om barnets närskola och behöver således inte följa vårdnadshavarens önskemål om barnets skolplats. I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs inte heller att kommunen när den anvisar en närskola ska beakta barnets kamratrelationer, de äldre syskonens skolplats eller andra omständigheter i anslutning till barnets liv eller familjens vardag.
När det gäller en närskola som anvisats barnet handlar prövningen av beslutets lagenlighet framför allt om huruvida kommunen har iakttagit närskoleprincipen enligt 6 § i lagen om grundläggande utbildning. Kommunen kan styra beslutsfattandet som gäller närskolan med hjälp av indelning i elevupptagningsområden och andra kriterier för antagning av elever. Huruvida dessa tillämpas jämlikt ska också bedömas när en begäran om omprövning avgörs. Kommunen ska i beslutsfattandet beakta principen om likabehandling i 6 § i förvaltningslagen, som förutsätter att barnen bemöts jämlikt när barnen anvisas en närskola. Kravet på likabehandling innebär inte att alla ska ha samma rätt till en viss plats. Såväl barnens bostadsadresser som det begränsade antalet elevplatser i skolorna sätter sina gränser. Dessutom ålägger 30 § i lagen om grundläggande utbildning kommunen att se till att det i alla skolor kan bildas rimligt stora undervisningsgrupper, vilket för sin del tryggar goda förutsättningar för barnen att lära sig och gå i skolan.
Ovan nämnda bestämmelser ger kommunen stor prövningsrätt när det gäller anvisande av närskola. Särskilt i tätt bebyggda områden med ett tätt skolnät kan det finnas flera lagenliga lösningar vid valet av barnets närskola. Antalet barn varierar också från år till år i olika områden, vilket kan innebära att alla barn i en familj inte anvisas samma närskola. Detta förfarande strider inte mot principen om likabehandling, eftersom likabehandlingen endast bedöms i förhållande till de andra barn vars skolplats bestäms vid samma tidpunkt.
Antagning till sekundär skola
Inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen används också en så kallad antagning till sekundärskola. Bestämmelsen i 28 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ger barnet möjlighet att ansöka om inträde till en annan skola än den närskola som anvisats barnet. Barnet har rätt att få en plats i en sekundärskola om det ännu finns plats i skolan efter att alla elever har anvisats en närskola. För att de sökande ska bemötas jämlikt ska utbildningsanordnaren (kommunen, staten, den privata aktören) före elevantagningen besluta om maximiantalet elever som kan antas till undervisningsgrupperna samt på vilka grunder de sökande placeras i prioritetsordning om det inte finns tillräckligt med platser för alla sökande. Kommunen får i urvalet prioritera sökande som bor i kommunen.
I lagen om grundläggande utbildning och dess förarbeten anges tydligt att det primära är att trygga att närskoleprincipen iakttas i förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Kommunen kan vid fastställandet av maximiantalet elever för antagning till sekundärskola beakta att barn som flyttar till närområdet under läsåret ska kunna antas till skolan. Vid anvisande av närskola kan kommunen överstiga det fastställda maximiantalet elever och enligt eget övervägande anvisa ett barn som har flyttat in i närheten skolan som närskola.
Det är också fråga om antagning till sekundärskola om undervisningen följer en läroplan med betoning på ett eller flera läroämnen, såsom till exempel undervisning i gymnastik- och musikklasser samt undervisning på engelska. I detta fall får man vid antagningen av elever också ordna ett prov för att pröva elevernas anlag för denna undervisning. I urvalsprovet och poängsättningen av provet ska sökandena bemötas jämlikt och eleverna väljas i den ordning som poängen i provet anger. Utbildningsanordnaren kan fastställa en minimipoänggräns för att bli antagen.
Slutligen
Utifrån statistiken är utfallet i största delen av omprövningsärendena som gäller beslut om antagning av elever till förskoleundervisning och grundläggande utbildning att omprövningsbegäran avslås. Beslutet anses med andra ord vara lagenligt och således finns det inte någon grund för att upphäva det och återförvisa ärendet till utbildningsanordnaren för ny behandling. I synnerhet närskolebeslut konstateras sällan vara lagstridiga, eftersom kommunen har mycket stor prövningsrätt inom ramen för närskoleprincipen. Vid antagning till sekundärskola kan beslutets lagstridighet bland annat bero på att barnet inte har antagits till skolan trots att det finns plats där eller att antagningsgrunderna inte har tillämpats jämlikt på de sökande. I allmänhet är dock också beslut som gäller sekundärskolplats lagenliga.
Omprövningsärenden som gäller finskspråkig undervisning behandlas vid regionförvaltningsverken i enlighet med det geografiska verksamhetsområdet. Det behöriga regionförvaltningsverket bestäms med andra ord på basis av inom vilket regionförvaltningsverks verksamhetsområde den skola eller läroanstalt som fattat beslutet finns. Behandlingen av omprövningsärenden som gäller svenskspråkig undervisning har koncentrerats till den svenska enheten för bildningsväsendet vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, som har riksomfattande behörighet (med undantag av landskapet Åland).
Ledande jurist Kreeta Pölönen, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, ansvarsområdet för undervisnings- och kulturväsendet
