Sisällöt, joissa luokitus hyvinvointialue .

Etelä-Suomen aluehallintoviraston johto harjoittelee pöydän ääressä UUSIMAA23-harjoituksessa

Melkein vuoden kestänyt UUSIMAA23-valmiusharjoituksen suunnittelutyö konkretisoitui marraskuun lopussa, jolloin pidettiin harjoituksen kolmipäiväinen harjoitteluvaihe. Harjoitukseen otti osaa liki 50 organisaatiota: Uudenmaan kunnat ja hyvinvointialueet sekä sisäisen turvallisuuden, elinkeino- ja järjestöpuolen toimijoita. Noin tuhat osallistujaa harjoitteli kolmen päivän aikana kuvitteellisissa poikkeusoloissa, jotka perustuivat kiristyneeseen kansainväliseen tilanteeseen.

Harjoituksen järjestäjän puolelta oli ilahduttavaa huomata, kuinka aktiivisesti muun muassa kunnat ottivat siihen osaa. Jokainen Uudenmaan maakunnan 26 kunnasta oli mukana harjoittelemassa ja kehittämässä oman organisaationsa valmiutta normaaliolojen häiriötilanteesta aina poikkeusoloihin saakka. Harjoitus oli samalla ensimmäinen, jossa uutena harjoittelevana osapuolena olivat vuoden alussa toimintansa aloittaneet hyvinvointialueet.

Jokainen harjoitteleva organisaatio toimi omissa tiloissaan mahdollisimman paljon aitoa tilannetta jäljitellen. Harjoituksessa käytettiin apuna virtuaalista harjoitusalustaa, jonka avulla osallistuvat organisaatiot saivat heille itselleen tai jopa useille osallistujille tarkasti suunniteltuja ja etukäteen ajastettuja syötteitä. Yhtenä harjoituksen tavoitteena oli vahvistaa eri toimijoiden välistä yhteistyötä. Harjoituksen havaintoina kukin osallistujataho löysi kohteita, joita ne tulevat kehittämään välittömästi sekä pidemmällä aikavälillä.

Lisää todentuntua harjoitukseen toivat yhteistyössä Yleisradion kanssa teetetyt uutiset, joissa kuvitteellinen tilanne tuotiin aamulla osallistujien tietoon television uutislähetyksenä sekä vastaavana radiolähetyksenä. Organisaatioilla oli myös mahdollisuus harjoituttaa kykyään toimia mediapaineen alla. Kaksi Ylen toimittajaa osallistui harjoitukseen sen viimeisenä päivänä ja otti yhteyttä ennalta valittujen organisaatioiden johtoon harjoituksen syötteiden mukaisten skenaarioiden tiimoilta. Tiukkojen haastatteluiden perusteella toimittajat kirjoittivat harjoitusalustalle uutisartikkeleita, jotka osaltaan toivat harjoitusta todenmukaisemmaksi.

Valmiutta harjoitellaan vuosittain

Etelä-Suomen aluehallintovirasto järjestää valmiusharjoituksia kiertävästi siten, että vuorovuosin harjoittelevat Uusimaa, Hämeen maakunnat ja Kaakkois-Suomen maakunnat. Vuonna 2024 harjoitusvuorossa ovat Kanta-Häme ja Päijät-Häme sekä seuraavana vuonna Kaakkois-Suomen maakunnat. Uudenmaan vuoro on jälleen vuonna 2026.

Tämän harjoituksen onnistumista arvioidaan osallistuneiden kesken tammikuussa 2024 järjestettävässä palauteseminaarissa. Haluamme harjoituksen järjestävänä tahona lämpimästi kiittää kaikkia osallistuneita organisaatioita ja henkilöitä hyvin sujuneesta harjoituksesta!

Unto Usvasalo
pelastusylitarkastaja
Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Blogien asiasanat: turvallisuus ja varautuminen hyvinvointialue Kieli: suomi

I går hörde jag en ung person önska att vi levde under den tid som hen hade hört om av sina föräldrar då de berättat om sin ungdomstid. Då var somrarna varma, det fanns snö på vintrarna och det fanns varken internet eller smarttelefoner. På lördagarna badade man bastu och tittade alltid på samma program på tv.

I Finland lever barn och unga i en exceptionell tid historiskt sett. Vi har nyss lämnat en pandemi bakom oss som särskilt belastade barn och unga. Alla har ändå inte återhämtat sig från pandemin och inte heller har bekymren och utmaningarna för de unga försvunnit. Många upplever skolan som ångestfylld eftersom mobbning ställvis har blivit nästan vardag och att försvara sig mot våld och stöld känns nästan normalt. Det är tur om man slipper blåmärken, sår eller andra skador – för vissa känns det till och med som en kamp att överleva. En del unga vinner inte den kampen utan bryts ner psykiskt av de många utmaningarna och den belastning som de utsätts för.

Som myndighet får vi också höra nödrop från dem som arbetar med barn och unga om varifrån man kan få hjälp för dessa barn och unga som mår dåligt. Det finns inte tillräckligt med tjänster och det är inte längre möjligt att öka flödet av tjänster. Det finns inga resurser och nu är man tvungen att fatta de mest smärtsamma besluten: de som behöver tjänster måste lämnas utan den hjälp de behöver. Även skolpersonalen blir småningom knäckt av problemen, och att lärarna lämnar sina jobb syns redan.

Överföringen av ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster från kommunerna till välfärdsområdena har inte varit helt tydlig för alla tjänsters del, vilket har orsakat skuggområden, ineffektivitet och ovisshet. Eftersom ansvaret är oklart eller det råder brist på resurser gör sig olika aktörer också skyldiga till att bolla med ungdomarnas ärenden: barnskyddet skyfflar över ansvaret på skolan, skolan på hälsovården och hälsovården på barnskyddet eller tvärtom. Och har polisen också någon roll i det här?

Den ständigt ökande psykiska ohälsan vid sidan av utmaningarna med den gigantiska social- och hälsovårdsreformen börjar synas särskilt i södra Finland i kommunerna längs med järnvägen. I dessa kommuner kan en skolelev i årskurs ett ha en kniv i ryggsäcken för att skydda sig. Hur har vi som samhälle kommit till denna punkt? På tågen finns minderåriga kurirer som fungerar som hantlangare för brottslingar. Vad gör vi när ingen längre vågar gå ut på torgen och gatorna på grund av ungdomsgäng som hotar med våld och som inte hålls tillbaka av traditionella sociala normer? Var är alla vuxna? Var finns barnens föräldrar och vårdnadshavare? Och myndigheterna som kan ta tag i problemen genom att genuint höra barn och unga och hitta hållbara lösningar?

Det krävs ett nära samarbete för att lösa svåra problem

Snabbt tänkt borde det inte vara någon stor grej att bestämma ansvar och uppgifter så att man vet vem som sköter vad. Det praktiska samarbetet kring komplicerade problem med svåröverskådliga grundorsaker kräver dock tätt nätverkande och att vi känner varandra. Det är svårt att samarbeta om man inte ens vet namnet på vem man ska kontakta. Det säger sig självt att ledningens roll här är betydande ur många olika synvinklar. För att lösa problemen behövs både strukturer på högre nivå och effektiv verksamhet i praktiska situationer.

Vi vuxna kan inte lämna barn och unga att klara sig på egen hand. Vi får inte heller vara rädda för dem eller lämna dem ensamma med sina utmaningar. Vi kan inte vända ryggen till problemen och tänka att någon annan tar hand om dem. Vi kan inte bara träffas, diskutera, dricka kaffe och himla oss. Nu är det dags för handlingar och för omsorg, det är upp till bevis. Barnen och ungdomarna är det viktigaste vi har med tanke på framtiden. Det är ett värde, odelbart, på alla sätt.

För detta behövs vi alla: du, jag och de. Vi kan inte vänta längre, nu är det dags för gemensamma åtgärder. Vi på Regionförvaltningsverket i Södra Finland inrättar som stöd för samarbetet ett forum som identifierar de problem barn och unga har och sammanför olika aktörer över sektorernas, förvaltningens och befogenheternas gränser. Detta forum (Radanvarsifoorumi) startar i Träskända vårvintern 2024 och avsikten är att utvidga verksamheten till andra kommuner längs järnvägen. Vi agerar, gör du det också – och genom att samarbeta är vi mer.

direktör Marja-Liisa Keski-Rauska
undervisnings- och kulturväsendet 
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Blogien asiasanat: opetus turvallisuus ja varautuminen hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Kuulin eilen erään nuoren sanovan, että voi kunpa elettäisiin sitä aikaa, mistä hän on kuullut vanhemmiltaan heidän nuoruudestaan. Silloin kesät olivat lämpöisiä, talvet lumisia ja internetiä ja älykännyköitä ei todellakaan vielä ollut. Lauantaisin käytiin saunassa ja katsottiin tv:stä samoja ohjelmia. Niinpä. 

Suomessa lapset ja nuoret elävät historiallisesti poikkeuksellista aikaa. Olemme juuri päässeet erityisesti lapsia ja nuoria kuormittavasta pandemiasta eroon, mutta kaikki eivät ole siitä palautuneet eivätkä huolet ja haasteet nuorten tieltä ole poistuneet. Moni kokee koulun ahdistavana, koska kiusaamisesta on tullut paikoin lähes arkea ja puolustautuminen väkivaltaa ja varastamista vastaan tuntuu jopa normaalilta. On hyvä tuuri, jos säästyy mustelmilta, haavoilta tai ruhjeilta – joillekuille jopa hengissä pysyminen tuntuu kamppailulta. Osa ei pysykään: mieli voi musertua ympäristön moninaisissa haasteissa ja nuoriin kohdistuvissa paineissa. 

Viranomaisena kuulemme myös lasten ja nuorten kanssa työskentelevien hätähuudon siitä, mistä saataisiin apua näille huonosti voiville lapsille ja nuorille. Palveluja ei ole riittävästi saatavilla, eikä palvelujen lisäämisen virta ole enää mahdollinen. Resursseja ei ole, ja nyt joudutaan tekemään kipeimpiä ratkaisuja: palvelun tarvitsijoita joudutaan jättämään vaille tarvitsemaansa apua. Koulujen ammattilaisetkin nujertuvat vähitellen ongelmien edessä, ja opettajien ulosvirtaus on jo nähtävissä. 

Sotepalvelujen järjestämisvastuun siirto kunnista hyvinvointialueille ei ole kaikkien palvelujen osalta ollut täysin selkeää, mikä on aiheuttanut katvealueita, tehottomuutta ja epätietoisuutta. Koska vastuut ovat epäselviä tai resursseista on pulaa, eri tahot sortuvat myös nuorten asioiden pallotteluun: lastensuojelu vierittää vastuuta koululle, koulu terveydenhuollolle ja terveydenhuolto lastensuojelulle tai toisinpäin. Ja olisiko poliisillakin tässä joku rooli? 

Yhä yltyvä pahoinvointi jättimäisen soteuudistuksen haasteiden rinnalla alkaa näkyä erityisesti Etelä-Suomessa radanvarsikunnissa, jossa ykkösluokkalaisen koululaisen repusta saattaa löytyä puukko, jotta hän voi suojella itseään pahalta. Miten me olemme yhteiskuntana tulleet tähän pisteeseen? Junissa kulkee alaikäisiä kuriireja rikollisten käsikassaroina. Entä kun kukaan ei enää uskalla mennä toreille tai turuille, koska siellä on väkivaltaa uhkuva nuorisojengi, jota perinteiset sosiaaliset normit eivät pidättele? Missä ovat kaikki aikuiset? Missä ovat näiden ihmislasten vanhemmat ja huoltajat? Entä viranomaiset, jotka pystyvät tarttumaan ongelmiin lapsia ja nuoria aidosti kuullen ja kestäviä ratkaisuja löytäen?

Viheliäisten ongelmien ratkominen vaatii tiivistä yhteistyötä

Äkkiseltään sitä ajattelisi, että eihän se ole juttu eikä mikään määritellä vastuut ja tehtävät, jotta tiedetään, mikä asia kuuluu kenenkin hoidettavaksi. Käytännön yhteistyö monimutkaisten, juurisyiltään vaikeasti hahmottuvien ongelmien äärellä vaatii kuitenkin tiivistä verkostoitumista ja toistemme tuntemista. On vaikea tehdä yhteistyötä, jos ei tiedä edes nimitasolla, kehen ottaa yhteyttä. Sanomattakin on selvää, että johdon rooli on tässä merkittävä monestakin eri näkökulmasta. Ongelmien ratkomiseksi tarvitaan sekä ylätason rakenteita että käytännön tilanteissa vaikuttavaa toimintaa. 

Aikuiset, me emme voi jättää lapsia ja nuoria oman onnensa varaan heitteille. Me emme saa myöskään pelätä heitä emmekä jättää heitä yksin haasteidensa kanssa. Me emme voi kääntää ongelmille selkäämme ja ajatella, että joku muu hoitaa. Me emme voi vain kokoontua, keskustella, juoda kahvia ja taivastella. Nyt on tekojen aika, välittämisen aika, näytön paikka. Lapset ja nuoret ovat tärkeintä, mitä meillä on tulevaisuutta ajatellen. Tämä on arvo, jakamaton, kaikin tavoin.

Tähän tarvitaan meitä kaikkia, sinua, minua ja heitä. Enää emme voi odottaa, yhteisen toiminnan aika on nyt. Me Etelä-Suomen aluehallintovirastossa perustamme yhteistyön tueksi foorumin, joka tunnistaa lasten ja nuorten ongelmien viheliäisyyden ja kokoaa yhteen eri toimijat yli sektoreiden, hallinnon ja toimivaltuuksien rajojen. Tämä Radanvarsifoorumi käynnistyy Järvenpäässä kevättalvella 2024, ja toimintaa on tarkoitus laajentaa muuallekin radanvarren kuntiin. Me toimimme, toimithan sinäkin – ja yhdessä toimimalla olemme enemmän.

johtaja Marja-Liisa Keski-Rauska
opetus- ja kulttuuritoimi
Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Blogien asiasanat: opetus hyvinvointialue turvallisuus ja varautuminen Kieli: suomi

I de här två blogginläggen har vi samlat nyttig information om tillsynen och klagomålen över social- och hälsovården. Bloggarna hjälper dig också att förstå vilken andel välfärdsområdena (fr.o.m 1.1.2023) har i social- och hälsovårdstillsynen.

Vad är ett tillsynsärende?

Regionförvaltningsverket kan inleda ett tillsynsärende till exempel på basis av anmälan om missförhållanden eller egna observationer. 
 
Utifrån ett tillsynsärende som har kommit till tillsynsmyndighetens kännedom vidtar myndigheten de åtgärder som den anser befogade med tanke på säkerställandet av klient- eller patientsäkerheten eller efterlevnaden av lag. 

Om ärendet inte föranleder särskilda åtgärder hos regionförvaltningsverket kan regionförvaltningsverket bedöma att det finns skäl att delge ärendet till välfärdsområdet som beaktar det i egenkontrollen och tillsynen. 

Regionförvaltningsverkets tillsyn riktas framför allt mot misstänkt lagstridig verksamhet eller verksamhet som äventyrar klientsäkerheten och som till sin art eller omfattning är betydande. Regionförvaltningsverket utreder ärendet i regel när välfärdsområdets egenkontroll eller tillsyn av missförhållanden som antingen gäller den egna verksamheten eller den privata serviceproduktionen inte har varit tillräcklig eller när det är fråga om ett ärende som inte hör till välfärdsområdets behörighet. 

Tillsynsärenden är i regel mer omfattande än klagomål och behandlas på en mer allmän nivå, dvs. så kallad organisationstillsyn. Vid organisationstillsyn behandlas frågor som gäller ordnandet och organiseringen av verksamheten, till exempel personalens antal och struktur, vårdens och tjänstens kvalitet och innehåll samt genomförandet av läkemedelsbehandlingen.

Vi börjar i allmänhet utreda tillsynsärendet genom att låta den som är föremål för tillsynen yttra sig. I samband med hörandet skickar vi i regel alla dokument som lämnats in till oss till exempel i samband med anmälan om missförhållanden och som anknyter till ärendet och ber tillsynsobjektet om en utredning i ärendet. 

Om tillsynsärendet gäller en privat tjänsteproducent ber vi dessutom eventuellt den aktör som ansvarar för att ordna tjänsten, dvs. välfärdsområdet, om ett utlåtande om tillsynsärendet. 

Vi behandlar oftast tillsynsärenden utifrån dokument, men tillsynsärendet kan också innehålla ett inspektionsbesök.

Dokument som ansluter till tillsynsärenden är i regel offentliga senast efter att ärendet har avgjorts. Dokumenten kan ändå i viss mån innehålla sekretessbelagd information.

Vad är ett klagomål?

Med klagomål avses en anmälan till tillsynsmyndigheten om misstänkt försummelse eller felaktig verksamhet. Utöver regionförvaltningsverket undersöker flera olika myndigheter klagomål.

Som klagomål behandlar vi oftast individuella ärenden, det vill säga ärenden som gäller en viss klients eller patients vård, tjänster eller bemötande, vilket skiljer klagomålen från mer omfattande tillsynsärenden.

Regionförvaltningsverket bedömer vilka åtgärder det vidtar med anledning av klagomålet. Om klagomålet inte ger regionförvaltningsverket anledning till åtgärder, meddelar vi i allmänhet klaganden om detta per brev.

Ibland är det mest ändamålsenligt att klientens eller patientens klagomål behandlas som en anmärkning. I ett sådant fall kan vi överföra ärendet till verksamhetsenheten eller välfärdsområdet. De ska besvara anmärkningen skriftligen inom skälig tid och även skicka svaret till regionförvaltningsverket.

Om klagomålet utreds vid regionförvaltningsverket börjar vi utreda ärendet till exempel genom att skaffa dokument eller höra den som är föremål för klagomålet. I samband med hörandet skickar vi i regel alla dokument som lämnats in till den som är föremål för klagomålet och ber om en utredning i ärendet. Regionförvaltningsverket kan också inhämta ett sakkunnigutlåtande i ärendet.

När vi har fått de nödvändiga utredningarna bedömer vi om föremålet för klagomålet har agerat på det sätt som lagen förutsätter och ger ett beslut i ärendet.

Klagomålen är sekretessbelagda även efter att ärendet har avgjorts.

Tillsynens påföljder

Ett brevsvar ges i allmänhet om regionförvaltningsverket har bedömt ärendet och anser att det av klagomålet eller tillsynsärendet inte framgår sådant lagstridigt förfarande eller sådan försummelse som omfattas av regionförvaltningsverkets behörighet och som skulle föranleda åtgärder av regionförvaltningsverket.

Ingen påföljd innebär att utredningarna inte visat på några brister eller att missförhållandet har varit så lindrigt att tillsynsmyndigheten har ansett att det är tillräckligt att i beslutet ge aktören styrning om ett lagenligt förfarande.

Om regionförvaltningsverket utifrån ett inspektionsbesök eller erhållna utredningar konstaterar brister i välfärdsområdets eller den privata tjänsteproducentens verksamhet, kan det i sitt beslut ge administrativ styrning för den fortsatta verksamheten. Former av administrativ styrning är delgivning av uppfattning, uppmärksamgörande och anmärkning, som är den strängaste formen av styrning. Tillsynsmyndigheten kan alltså delge den övervakade sin uppfattning om ett lagenligt förfarande eller göra den övervakade uppmärksam på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och på kraven på god förvaltning. Om denna styrning inte är tillräcklig kan vi ge den övervakade en anmärkning.

Tillsynsmyndigheten kan också uppmana den övervakade att avhjälpa bristen eller missförhållandet.

Regionförvaltningsverket kan till exempel under ett inspektionsbesök också ge muntlig handledning i syfte att vägleda tjänsteproducenten att utan dröjsmål rätta till brister eller missförhållanden i verksamheten. Handledning kan också ges för att identifiera risker i kundens tjänsteprocesser för att förebygga äventyrande av klientsäkerheten.

Som ett sista medel i ett tillsynsärende kan vi meddela organisationen ett förpliktande föreläggande om hur brister eller missförhållanden ska avhjälpas. När vi meddelar ett föreläggande fastställer vi en tidsfrist inom vilken de nödvändiga åtgärderna ska vidtas. Föreläggandet kan stärkas bland annat med vite. För att trygga klient- eller patientsäkerheten kan regionförvaltningsverket också avbryta verksamheten, förbjuda användningen av en tjänsteenhet eller en del av den omedelbart eller återkalla registreringen av en tjänsteproducent eller registreringen av en tjänsteenhet.

Vad avses med proaktiv, planmässig och reaktiv tillsyn samt tillsyn på eget initiativ?

Med proaktiv tillsyn avses privata social- och hälsovårdsproducenters tillstånds- och anmälningsförfarande, där vi bedömer tjänsteproducentens verksamhetsförutsättningar redan innan verksamheten inleds. Vid bedömningen av verksamhetsförutsättningarna beaktar vi till exempel de lokaler där verksamheten är avsedd att genomföras, personalens antal och struktur, verksamhetsidén och målgruppen för verksamheten. 

Med reaktiv tillsyn avses att vi får en anmälan eller ett klagomål om fel eller försummelse hos en producent av social- eller hälsovårdstjänster, dvs. ett missförhållande kan redan ha inträffat, och vi börjar utreda ärendet i efterhand. Regionförvaltningsverket kan också på eget initiativ ta upp ett reaktivt tillsynsärende till behandling till exempel på grund av ett missförhållande som kommit till dess kännedom via medierna. Detta kallas också tillsyn på eget initiativ.

Med planmässig tillsyn avses tillsyn som vi genomför till exempel utifrån en riskbedömning eller med stöd av vår lagstadgade skyldighet utifrån en plan. Vi utför planmässig tillsyn även på basis av tillsynsprogrammet för social- och hälsovården som regionförvaltningsverken och Valvira utarbetat tillsammans.

Överinspektör för socialvården Päivi Vainio och överinspektör Oona Mölsä
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Bloggen uppdaterad 25.1.2024.

Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut valvonta hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Näihin kahteen blogikirjoitukseen on koottu hyödyllistä tietoa sosiaali- ja terveydenhuollon valvonnasta ja kanteluista. Kirjoitukset selittävät myös, mikä on 1.1.2023 aloittaneiden hyvinvointialueiden osuus sote-valvonnassa.

Mikä on valvonta-asia? 

Aluehallintovirastossa valvonta-asia voi tulla vireille esimerkiksi epäkohtailmoituksen tai omien havaintojemme perusteella.  

Valvontaviranomainen ryhtyy tietoonsa tulleen valvonta-asian perusteella niihin toimenpiteisiin, joihin se asiakas- tai potilasturvallisuuden varmistamisen tai lain noudattamisen kannalta katsoo olevan aihetta.

Jos asia ei anna aluehallintovirastossa aihetta erillisiin toimenpiteisiin, aluehallintovirasto voi arvioida, että asia on syytä saattaa hyvinvointialueelle tiedoksi ja omavalvonnassa ja valvonnassa huomioon otettavaksi.

Aluehallintoviraston valvonta puuttuu ennen kaikkea epäilyihin laadultaan tai laajuudeltaan merkittävästä lainvastaisesta tai asiakasturvallisuutta vaarantavasta toiminnasta. Aluehallintovirasto ottaa asian selvitettäväkseen lähtökohtaisesti silloin, kun hyvinvointialueen omavalvonnalliset tai valvonnalliset toimenpiteet joko omaa toimintaa tai yksityistä palvelutuotantoa koskevien epäkohtien suhteen eivät ole olleet riittäviä tai kyse ei ole hyvinvointialueen toimivaltaan kuuluvasta asiasta.

Valvonta-asiat ovat pääsääntöisesti kanteluita laaja-alaisempia ja yleisemmällä tasolla käsiteltäviä asioita, eli niin sanottua organisaatiovalvontaa. Organisaatiovalvonnassa käsitellään toiminnan järjestämiseen ja organisointiin liittyviä asioita, joita ovat esimerkiksi henkilökunnan määrään ja rakenteeseen, hoidon ja palvelun laatuun ja sisältöön sekä lääkehoidon toteuttamiseen liittyvät asiat. 

Ryhdymme yleensä selvittämään valvonta-asiaa siten, että kuulemme valvonnan kohdetta. Kuulemisen yhteydessä lähetämme valvonnan kohteelle lähtökohtaisesti kaikki meille esimerkiksi epäkohtailmoituksen yhteydessä toimitetut asiakirjat, jotka liittyvät asiaan, ja pyydämme valvonnan kohteelta selvitystä asiasta.  

Jos valvonta-asia koskee yksityistä palveluntuottajaa, pyydämme lisäksi mahdollisesti palvelun järjestämisvastuulliselta taholta eli hyvinvointialueelta lausuntoa valvonta-asiasta.  

Käsittelemme valvonta-asiat useimmiten asiakirjojen perusteella, mutta valvonta-asiaan voi liittyä myös tarkastuskäynti. 

Valvonta-asiaan liittyvät asiakirjat ovat pääsääntöisesti julkisia viimeistään asian ratkaisemisen jälkeen. Asiakirjat saattavat kuitenkin sisältää joiltakin osin salassa pidettävää tietoa. 

Mikä on kantelu? 

Kantelulla tarkoitetaan valvovalle viranomaiselle tehtyä ilmoitusta epäillystä laiminlyönnistä tai virheellisestä toiminnasta. Aluehallintoviraston lisäksi useat eri viranomaiset tutkivat kanteluja. 
 
Kanteluina käsittelemme yleisimmin yksilöasioita eli tietyn asiakkaan tai potilaan hoitoa, palvelua tai kohtelua koskevia asioita, mikä erottaa kantelut laajemmista valvonta-asioista. 

Aluehallintovirasto arvioi, mihin toimenpiteisiin se kantelun johdosta ryhtyy. Jos kantelu ei anna aluehallintovirastolle aihetta toimenpiteisiin, ilmoitamme siitä yleensä kantelun tekijälle kirjeellä. 

Joskus asiakkaan tai potilaan kantelu on tarkoituksenmukaisinta käsitellä muistutuksena. Tällaisessa tapauksessa voimme siirtää asian toimintayksikköön tai hyvinvointialueelle. Sen pitää vastata muistutukseen kirjallisesti kohtuullisessa ajassa ja toimittaa vastaus myös aluehallintovirastolle. 

Jos kantelu otetaan aluehallintovirastossa selvitettäväksi, ryhdymme selvittämään asiaa esimerkiksi hankkimalla asiakirjoja tai kuulemalla kantelun kohdetta. Kuulemisen yhteydessä lähetämme kantelun kohteelle lähtökohtaisesti kaikki meille kantelun yhteydessä toimitetut asiakirjat ja pyydämme kantelun kohteelta selvitystä asiasta. Aluehallintovirasto voi hankkia asiassa myös asiantuntijalausunnon. 

Kun olemme saaneet tarvittavat selvitykset, arvioimme, onko kantelun kohde toiminut lain edellyttämällä tavalla, ja annamme asiassa päätöksen. 

Kantelut ovat salassa pidettäviä myös asian ratkaisemisen jälkeen. 

Valvonnan seuraamukset

Kirjevastaus annetaan yleensä, jos aluehallintovirasto on arvioinut asian ja katsoo, ettei kantelussa tai valvonta-asiassa ilmene sellaista aluehallintoviraston toimivallan piiriin kuuluvaa lainvastaista menettelyä tai laiminlyöntiä, joka antaisi aihetta aluehallintoviraston toimenpiteisiin. 

Ei seuraamusta tarkoittaa, että asia on selvitysten perusteella ollut kunnossa tai epäkohta on ollut niin lievä, että valvontaviranomainen on katsonut päätöksessä annetun ohjauksen lain mukaiseen menettelyyn riittävän. 

Jos aluehallintovirasto toteaa hyvinvointialueen tai yksityisen palveluntuottajan toiminnassa joko tarkastuskäynnin tai saatujen selvitysten perusteella puutteita, se voi antaa tälle päätöksessään hallinnollista ohjausta toiminnan jatkoa varten. Hallinnollisen ohjauksen muotoja ovat käsityksen ilmaiseminen, huomion kiinnittäminen ja voimakkaimpana huomautus. Valvova viranomainen voi siis saattaa valvottavan tietoon käsityksensä lainmukaisesta menettelystä tai kiinnittää tämän huomiota toiminnan asianmukaiseen järjestämiseen ja hyvän hallinnon vaatimuksiin. Mikäli nämä keinot eivät olisi riittäviä, voimme antaa valvottavalle huomautuksen. 

Valvontaviranomainen voi myös kehottaa valvottavaa korjaamaan todetun puutteen tai muun epäkohdan. 

Aluehallintovirasto voi antaa esimerkiksi tarkastuskäynnillä myös suullista ohjausta, jonka tarkoituksena on ohjata palvelujen tuottajaa korjaamaan toiminnan puutteita tai epäkohtia viivytyksettä. Ohjausta voidaan antaa myös asiakkaan palveluprosesseissa olevien riskien tunnistamisessa, jotta asiakasturvallisuuden vaarantuminen voidaan ennaltaehkäistä. 

Viimesijaisena keinona valvonta-asiassa voimme antaa organisaatiolle velvoittavan määräyksen puutteiden korjaamisesta tai epäkohtien poistamisesta. Antaessamme määräyksen asetamme määräajan, jonka kuluessa tarpeelliset toimenpiteet on suoritettava. Määräystä on mahdollista tehostaa muun muassa uhkasakolla. Asiakas- tai potilasturvallisuuden turvaamiseksi aluehallintovirasto voi myös keskeyttää toiminnan, kieltää palveluyksikön tai sen osan käytön välittömästi taikka poistaa palveluntuottajan rekisteröinnin tai palveluyksikköä koskevan rekisteröinnin.

Mitä tarkoitetaan ennakollisella, suunnitelmallisella, reaktiivisella ja oma-aloitteisella valvonnalla? 

Ennakollisella valvonnalla tarkoitetaan yksityisten sosiaali- ja terveyspalveluntuottajien lupa- ja ilmoitusmenettelyä, jossa arvioimme palveluntuottajan toimintaedellytyksiä jo ennen toiminnan aloittamista. Toimintaedellytysten arvioinnissa huomioimme esimerkiksi tilat, joissa toimintaa on tarkoitus toteuttaa, henkilökunnan määrän ja rakenteen, toiminta-ajatuksen ja toiminnan kohderyhmän.

Reaktiivisella valvonnalla tarkoitetaan sitä, että saamme ilmoituksen tai kantelun sosiaali- tai terveyspalveluntuottajan virheestä tai laiminlyönnistä, eli jokin epäkohta on jo saattanut toteutua, ja ryhdymme selvittämään asiaa jälkikäteen. Aluehallintovirasto voi ottaa reaktiivisen valvonta-asian käsiteltäväkseen myös omasta aloitteestaan esimerkiksi median kautta tietoonsa tulleen epäkohdan perusteella. Tästä käytetään myös nimitystä oma-aloitteinen valvonta

Suunnitelmallisella valvonnalla tarkoitetaan valvontaa, jota toteutamme esimerkiksi riskien arvioinnin perusteella tai lakisääteisen velvollisuutemme nojalla suunnitelmaan perustuen. Toteutamme suunnitelmallista valvontaa myös aluehallintovirastojen ja Valviran yhteistyössä laatiman sosiaali- ja terveydenhuollon valvontaohjelman perusteella. 

Sosiaalihuollon ylitarkastaja Päivi Vainio ja ylitarkastaja Oona Mölsä
Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Kirjoitusta on päivitetty 22.1.2024 uuden sotevalvontalain mukaiseksi.

Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut valvonta hyvinvointialue Kieli: suomi

I de här två blogginläggen har vi samlat nyttig information om tillsynen och klagomålen över social- och hälsovården. Bloggarna hjälper dig också att förstå vilken andel välfärdsområdena (fr.o.m 1.1.2023) har i social- och hälsovårdstillsynen.

Vilken myndighet ansvarar för tillsynen över social- och hälsovården?

Tillsynsmyndigheter är Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira och regionförvaltningsverken. Välfärdsområdet betraktas som tillsynsmyndighet endast när det är fråga om tillsyn över privat socialservice enligt lagen om privat socialservice.

Regionförvaltningsverket övervakar inom sitt verksamhetsområde lagenligheten i ordnandet av social- och hälsovården och de tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar och utövar styrning i samband med tillsynen. Regionförvaltningsverket övervakar och styr också de privata social- och hälsovårdstjänster där välfärdsområdet inte fungerar som anordnare.

Valvira styr den verksamhet vid regionförvaltningsverket som syftar till att genomföra, samordna och förenhetliga tillsynen och därmed sammanhängande styrning. Dessutom övervakar Valvira att social- och hälsovården ordnas lagenligt och att de tjänster som omfattas av välfärdsområdenas organiseringsansvar är lagenliga samt utövar tillsynsrelaterad styrning när det är fråga om 

  • principiellt viktiga eller vittsyftande frågor,
  • frågor som gäller verksamhetsområdena för flera regionförvaltningsverk eller hela landet,
  • frågor som har ett väsentligt samband med andra tillsynsärenden som behandlas av Valvira och gäller socialvård eller hälso- och sjukvård eller yrkesutbildade personer inom socialvård eller hälso- och sjukvård,
  • frågor som regionförvaltningsverkets tjänstemän för tillsynsärenden är jäviga att behandla.

Även Valvira övervakar och styr de privata social- och hälsovårdstjänster där välfärdsområdet inte fungerar som anordnare.

Vilken roll har välfärdsområdet i tillsynen över social- och hälsovårdstjänsterna?

Från och med början av 2023 har det primära tillsynsansvaret överförts till anordnarna av social- och hälsovårdstjänster, dvs. välfärdsområdena. Med ordnande av tjänster avses bland annat att välfärdsområdet ansvarar för tillgången till social- och hälsovårdstjänster enligt invånarnas servicebehov. För att fullgöra sitt organiseringsansvar kan välfärdsområdet bland annat producera social- och hälsovårdstjänsterna själv, anskaffa dem av en privat producent av social- och hälsovårdstjänster eller ordna tjänsterna med servicesedel. Välfärdsområdena övervakar ordnandet och genomförandet av sina tjänster med hjälp av egenkontroll. Även om välfärdsområdet övervakar de social- och hälsovårdstjänster som det anordnar, används inte namnet tillsynsmyndighet för välfärdsområdet.

Riksdagen har den 28 februari 2023 godkänt lagen om tillsyn över social- och hälsovården. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2024. I och med lagen kommer välfärdsområdets tillsynsskyldighet att med vissa undantag gälla tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar.

Om det i ett ärende som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar framkommer missförhållanden eller brister i verksamheten hos den privata tjänsteproducenten eller dennes underleverantör, ska välfärdsområdet ge tjänsteproducenten styrning eller vid behov be tjänsteproducenten och underleverantören lämna en redogörelse för saken inom en rimlig tidsfrist som välfärdsområdet sätter ut. När missförhållanden eller brister har framkommit ska välfärdsområdet kräva att de avhjälps inom en skälig tidsfrist som sätts ut av välfärdsområdet. Om det är fråga om missförhållanden eller brister som väsentligt äventyrar klient- eller patientsäkerheten ska välfärdsområdet kräva att de korrigeras omedelbart.

Om en privat tjänsteproducent eller dennes underleverantör inte avhjälper missförhållandena eller bristerna inom den tid som välfärdsområdet fastställt ska välfärdsområdet vid behov vidta avtalsrättsliga åtgärder för att sänka eller avstå från att betala ersättning. Om överträdelserna är väsentliga eller om de upprepas ska välfärdsområdet vidta åtgärder för att säga upp eller häva avtalet.

Hur samarbetar välfärdsområdena och regionförvaltningsverken?

Välfärdsområdet ska omedelbart underrätta det regionförvaltningsverk som övervakar tjänsterna om sådana missförhållanden och brister i tjänsteproducentens eller dennes underleverantörs verksamhet som väsentligt äventyrar klient- och patientsäkerheten. På motsvarande sätt om regionförvaltningsverket får information om missförhållanden eller brister i tjänsteproducentens eller dennes underleverantörs verksamhet som väsentligt äventyrar klient- och patientsäkerheten, ska regionförvaltningsverket omedelbart underrätta de välfärdsområden åt vilka tjänsteproducenten producerar tjänster. Dessutom ska välfärdsområdet och regionförvaltningsverket för kännedom sända varandra de inspektionsberättelser som de sammanställt om verksamheten hos en tjänsteproducent som producerar tjänster åt välfärdsområdet eller dennes underleverantör.

Regionförvaltningsverkets uppgift är att främja och säkerställa välfärdsområdenas egenkontroll och ingripa i situationen när välfärdsområdets egenkontroll inte är tillräcklig.

Överinspektör för socialvården Päivi Vainio och överinspektör Oona Mölsä
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut hyvinvointialue valvonta Kieli: ruotsi

Näihin kahteen blogikirjoitukseen on koottu hyödyllistä tietoa sosiaali- ja terveydenhuollon valvonnasta ja kanteluista. Kirjoitukset selittävät myös, mikä on 1.1.2023 aloittaneiden hyvinvointialueiden osuus sote-valvonnassa.

Mikä on sosiaali- ja terveydenhuollon valvontaviranomainen? 

Valvontaviranomaisia ovat sosiaali- ja terveysalan lupa- ja valvontavirasto Valvira sekä aluehallintovirastot. Hyvinvointialue katsotaan valvontaviranomaiseksi ainoastaan silloin, kun kyse on yksityisistä sosiaalipalveluista annetun lain mukaisesta yksityisten sosiaalipalvelujen valvonnasta. 

Aluehallintovirasto valvoo toimialueellaan sosiaali- ja terveydenhuollon järjestämisen sekä hyvinvointialueiden järjestämisvastuulle kuuluvien palvelujen lainmukaisuutta ja antaa valvontaan liittyvää ohjausta. Aluehallintovirasto valvoo ja ohjaa myös niitä yksityisiä sosiaali- ja terveyspalveluja, joissa hyvinvointialue ei toimi järjestäjänä. 

Valvira ohjaa aluehallintovirastojen toimintaa valvonnan ja siihen liittyvän ohjauksen toimeenpanossa, yhteensovittamisessa ja yhdenmukaistamisessa. Lisäksi Valvira valvoo sosiaali- ja terveydenhuollon järjestämisen sekä hyvinvointialueiden järjestämisvastuulle kuuluvien palvelujen lainmukaisuutta ja antaa valvontaan liittyvää ohjausta silloin, kun kysymyksessä ovat 

  • periaatteellisesti tärkeät tai laajakantoiset asiat 
  • usean aluehallintoviraston toimialuetta tai koko maata koskevat asiat 
  • asiat, jotka liittyvät olennaisesti Valvirassa käsiteltävään muuhun sosiaalihuoltoa tai terveydenhuoltoa taikka sosiaali- tai terveydenhuollon ammattihenkilöä koskevaan valvonta-asiaan 
  • asiat, joita aluehallintoviraston valvonta-asioita käsittelevät virkamiehet ovat esteellisiä käsittelemään. 

Myös Valvira valvoo ja ohjaa niitä yksityisiä sosiaali- ja terveyspalveluja, joissa hyvinvointialue ei toimi järjestäjänä. 

Mikä on hyvinvointialueen rooli sosiaali- ja terveyspalvelujen valvonnassa? 

Vuoden 2023 alusta alkaen ensisijainen valvontavastuu on siirtynyt sosiaali- ja terveyspalvelujen järjestäjille eli hyvinvointialueille. Palvelujen järjestämisellä tarkoitetaan muun muassa sitä, että hyvinvointialue on vastuussa asukkaidensa palvelutarpeen mukaisesta sosiaali- ja terveydenhuollon palvelujen saatavuudesta. Järjestämisvastuunsa toteuttamiseksi hyvinvointialue voi muun muassa tuottaa sosiaali- ja terveyspalvelut itse, hankkia ne yksityiseltä sosiaali- tai terveyspalvelujen tuottajalta tai järjestää palvelut palvelusetelillä. Hyvinvointialueet valvovat palvelujensa järjestämistä ja toteutumista omavalvonnallisin keinoin. Vaikka hyvinvointialue valvoo järjestämiänsä sosiaali- ja terveyspalveluja, ei hyvinvointialueesta käytetä nimeä valvontaviranomainen. 

Eduskunta on 28.2.2023 hyväksynyt lain sosiaali- ja terveydenhuollon valvonnasta. Lain on tarkoitus tulla voimaan 1.1.2024. Sen myötä hyvinvointialueen valvontavelvoite tulee koskemaan hyvinvointialueen järjestämisvastuulle kuuluvia palveluita joitakin poikkeuksia lukuun ottamatta.

Jos hyvinvointialueen järjestämisvastuulle kuuluvassa asiassa yksityisen palveluntuottajan tai tämän alihankkijan toiminnassa ilmenee epäkohtia tai puutteita, hyvinvointialueen on ohjattava yksityistä palveluntuottajaa tai tarvittaessa pyydettävä yksityiseltä palveluntuottajalta ja tämän alihankkijalta asiasta selvitystä asettamassaan riittävässä määräajassa. Epäkohtien tai puutteiden ilmettyä hyvinvointialueen on vaadittava niiden korjaamista asettamassaan riittävässä määräajassa. Jos on kyse asiakas- tai potilasturvallisuutta olennaisesti vaarantavista epäkohdista tai puutteista, hyvinvointialueen on vaadittava niiden välitöntä korjaamista. 

Jollei yksityinen palveluntuottaja tai tämän alihankkija korjaa epäkohtia tai puutteita hyvinvointialueen asettamassa määräajassa, hyvinvointialueen on tarvittaessa ryhdyttävä sopimusoikeudellisiin toimenpiteisiin korvauksen alentamiseksi tai sen maksamisesta pidättymiseksi. Jos rikkomukset ovat olennaisia tai toistuvia, hyvinvointialueen on ryhdyttävä toimenpiteisiin sopimuksen irtisanomiseksi tai purkamiseksi. 

Miten hyvinvointialueet ja aluehallintovirastot tekevät yhteistyötä? 

Hyvinvointialueen on ilmoitettava välittömästi palveluja valvovalle aluehallintovirastolle palveluntuottajan tai tämän alihankkijan toiminnassa ilmenneet asiakas- ja potilasturvallisuutta olennaisesti vaarantavat epäkohdat ja puutteet. Vastaavasti jos aluehallintovirasto saa tiedon asiakas- ja potilasturvallisuutta olennaisesti vaarantavista epäkohdista tai puutteista palveluntuottajan tai tämän alihankkijan toiminnassa, on aluehallintoviraston ilmoitettava asiasta välittömästi hyvinvointialueille, joille palveluntuottaja tuottaa palveluja. Lisäksi hyvinvointialueen ja aluehallintoviraston on lähetettävä toisilleen tiedoksi laatimansa tarkastuskertomukset, jotka koskevat hyvinvointialueelle palveluja tuottavan palveluntuottajan tai tämän alihankkijan toimintaa. 

Aluehallintoviraston tehtävänä on edistää ja varmistaa hyvinvointialueiden omavalvontaa ja puuttua tilanteeseen, kun hyvinvointialueen omavalvonta ei riitä. 

Sosiaalihuollon ylitarkastaja Päivi Vainio ja ylitarkastaja Oona Mölsä
Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut hyvinvointialue valvonta Kieli: suomi

Två räddningsmän släcker branden.

Bild: Räddningsinstitutet.

Visste du att räddningsmyndigheten ska anmäla alla sådana olyckor till polisen som kan vara förenade med uppsåt eller oaktsamhet? Enligt räddningslagen ska räddningsverket göra en brandutredning. Vid brandutredningen bedömer man antändningsorsaken och utreder i behövlig utsträckning vilka faktorer som har påverkat antändningen och spridningen av branden, vilka skador som branden har orsakat, faktorer som har påverkat skadornas omfattning och räddningsverksamhetens förlopp.

Utredningens omfattning beror särskilt på hur allvarliga följderna av branden är. Om det finns anledning att misstänka att en brand eller annan olycka har orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet ska räddningsmyndigheten anmäla det till polisen. Polisen ska också underrättas om brand- och personsäkerhetsförseelser som upptäcks i samband med brandutredningen. Utgående från dessa anmälningar börjar polisen undersöka om det kan vara fråga om brott. Ur ett samhälleligt perspektiv handlar det alltså om ett viktigt myndighetssamarbete som gör det möjligt att komma åt exempelvis olika antändningsfenomen och andra brott och förebygga dem.

Räddningsinstitutet har från och med 2018 gjort målmedvetet forskningsarbete kring 41 paragrafen i räddningslagen som gäller brandutredning. Genom dessa undersökningar har man upptäckt betydande brister i hur rapporteringsskyldigheten fullgörs, även om rapporteringsskyldigheten inte är någon ny uppgift i räddningslagstiftningen. Utgående från uppgifter från dessa forskningsprojekt beslutade regionförvaltningsverken att undersöka frågan ur laglighetstillsynens synvinkel.

Stora regionala variationer i anmälningarnas omfattning och kvalitet

Undersökningen gjordes hösten 2022 och resultaten sammanställdes i början av 2023 Enligt regionförvaltningsverkens undersökning fullgörs anmälningarna dåligt på riksnivå och det finns stora regionala skillnader i hur anmälningarna görs: år 2022 anmälde räddningsverken som sämst 23 % och som mest 98 % av fallen.

Den här rapporteringsprocenten säger ännu inte hela sanningen eftersom det är viktigt att känna till på vilket sätt och hur snart efter händelsen som anmälningar om olyckor som är förenade med oaktsamhet eller uppsåt förmedlas till polisen. Enligt regionförvaltningsverkets undersökning finns det stora regionala skillnader i hur anmälningarna förmedlas, hur anmälningarna görs och hur många anmälningar som görs procentuellt.

Varför är det väsentligt att undersöka frågan och att se till att räddningsmyndigheternas anmälningsskyldighet till polisen fullgörs på det sätt som föreskrivs i räddningslagen? Tre centrala aspekter kan lyftas fram när det gäller att göra anmälningarna systematiskt och snabbt: på det sättet 1) tryggas grundläggande rättigheter på det sätt som förutsätts i grundlagen, till exempel likabehandling av medborgarna, 2) förebyggs olyckor och 3) följs rättsstatsprincipen enligt vilken man i all offentlig verksamhet noga ska följa lagen. Genom att fullgöra anmälningsskyldigheten ser myndigheten samtidigt till att myndighetens eget rättsskydd tillgodoses.

Utbildning, anvisningar och egenkontroll är centrala verktyg som förbättrar läget

Enbart en muntlig anmälan räcker inte. Enligt regionförvaltningsverken ska anmälan alltid göras skriftligen oberoende av om anmälan också gjordes muntligen på grund av att den var brådskande. Myndighetsverksamhet är i regel skriftlig och grundar sig på dokumenterade handlingar. En skriftlig anmälan ska göras så omgående som möjligt efter att räddningsmyndigheten har fått kännedom om fallet. Det är också möjligt att komma överens om andra rutiner för de lagstadgade anmälningarna, men också de rutinerna måste grunda sig på dokumenterade handlingar och förutsätter samtycke av myndigheten som tar emot anmälningarna.

Det var första gången som anmälningsskyldigheten undersöktes i den här omfattningen. Undersökningen lyfter fram brister som det är skäl att rätta till för att lagenlighetskravet som ställs på offentlig verksamhet och kravet på likabehandling av medborgarna ska uppfyllas. Det är skäl att börja förbättra situationen genom att se till att räddningsväsendets personal systematiskt utbildas i ämnet, genom att utarbeta behövliga anvisningar och med åtgärder inom välfärdsområdets egenkontroll övervaka att anmälningsskyldigheten fullgörs på föreskrivet sätt.

Räddningsöverinspektörerna Mira Leinonen och Eero Nyman
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Avin asiasanat: pelastus pelastustoimi Pelastuslaitos Blogien asiasanat: pelastus aluehallintovirastot hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Kaksi pelastajaa sammuttamassa tulipaloa.

Kuva: Pelastusopisto

Tiesitkö, että pelastusviranomaisen tulee ilmoittaa poliisille kaikki ne onnettomuudet, joita voidaan epäillä tahallisiksi tai tuottamuksellisiksi? Pelastuslain mukaan pelastuslaitoksen on suoritettava palontutkinta. Palontutkinnassa arvioidaan tulipalon syttymissyy ja selvitetään tarvittavassa laajuudessa palon syttymiseen ja leviämiseen vaikuttaneet tekijät, palosta aiheutuneet vahingot ja vahinkojen laajuuteen vaikuttaneet tekijät sekä pelastustoiminnan kulku.

Selvityksen laajuuteen vaikuttaa erityisesti palon seurausten vakavuus. Jos on aihetta epäillä, että tulipalo tai muu onnettomuus on aiheutettu tahallisesti tai tuottamuksellisesti, pelastusviranomaisen on ilmoitettava asiasta poliisille. Poliisille on ilmoitettava myös palontutkinnan yhteydessä havaituista palo- ja henkilöturvallisuusrikkomuksista. Näiden ilmoitusten perusteella poliisi lähtee tutkimaan rikoksen mahdollisuutta. Yhteiskunnallisesta näkökulmasta katsottuna kyse on siis tärkeästä viranomaisten yhteistoiminnasta, jonka avulla on mahdollista päästä kiinni esimerkiksi erilaisiin sytyttelyilmiöihin ja muihin rikoksiin sekä ennaltaehkäistä niitä.

Pelastusopisto on tehnyt vuodesta 2018 eteenpäin määrätietoista tutkimustyötä pelastuslain palontutkintaa koskevan pykälän 41 ympärillä. Näiden tutkimusten myötä ilmoitusvelvollisuuden toteutumisessa on havaittu merkittäviä puutteita, vaikka ilmoitusvelvollisuus ei tehtävänä ole pelastuslainsäädännössäkään uusi. Näissä tutkimushankkeissa selvitettyjen tietojen pohjalta aluehallintovirastot päättivät selvittää asiaa laillisuusvalvonnan näkökulmasta.

Ilmoitusten kattavuudessa ja laadussa suurta alueellista vaihtelua

Selvitystä tehtiin syksyn 2022 aikana ja tuloksia koottiin yhteen alkuvuodesta 2023. Aluehallintovirastojen selvityksen mukaan ilmoitusten tekeminen toteutuu valtakunnallisesti tarkasteltuna huonosti ja alueellista vaihtelua ilmoitusten tekemisessä on paljon: vuonna 2022 pelastusviranomaiset ilmoittivat heikoimmillaan 23 % tapauksista ja kattavimmillaan 98 %.

Tämä ilmoitusprosentti tapauksista ei kerro vielä koko totuutta asiasta, sillä on tärkeää tuntea, millä tavalla ja kuinka pian tapahtuman jälkeen ilmoitukset tahallisista ja tuottamuksellisista onnettomuuksista välitetään poliisille. Aluehallintovirastojen tekemän selvityksen mukaan ilmoitusten välittämisessä, ilmoitusten tekotavassa ja ilmoitusten toteutumisprosentissa on suuria alueellisia eroja.

Miksi on olennaista, että asiaa selvitetään ja huolehditaan, että pelastusviranomaisten ilmoitusvelvollisuus poliisille toteutuu, kuten se on pelastuslaissa säädetty? Ilmoitusten järjestelmällisestä ja nopeasta tekemisestä voidaan nostaa esille kolme keskeistä näkökulmaa: sillä 1) turvataan perustuslain edellyttämällä tavalla perusoikeuksia, kuten kansalaisten yhdenvertaista kohtelua, 2) ennaltaehkäistään onnettomuuksia ja 3) toteutetaan oikeusvaltioperiaatetta, jonka mukaisesti kaikessa julkisessa toiminnassa on noudatettava tarkoin lakia. Kun viranomainen huolehtii ilmoitusvelvollisuudesta, huolehtii hän samalla viranomaisen oman oikeusturvan toteutumisesta.

Koulutus, ohjeet ja omavalvonta keskeisiä keinoja tilanteen parantamiseksi

Pelkkä suullinen ilmoittaminen ei riitä. Aluehallintovirastojen näkemyksen mukaan ilmoitus on tehtävä aina kirjallisesti huolimatta siitä, onko ilmoitus tehty kiireellisyyden vuoksi myös suullisesti. Viranomaistoiminta on lähtökohtaisesti kirjallista ja perustuu asiakirjamateriaaliin. Kirjallinen ilmoitus on tehtävä mahdollisimman pian tapauksen tultua pelastusviranomaisen tietoon. Lakisääteisessä ilmoittamisessa on mahdollisuus sopia myös muista menettelytavoista, mutta myös sen tulee perustua asiakirjamateriaaliin ja edellyttää ilmoituksia vastaanottavan viranomaisen suostumuksen.

Ilmoitusvelvollisuutta tarkasteltiin tässä laajuudessa nyt ensimmäistä kertaa. Selvitys tuo esiin puutteet, jotka olisi syytä korjata, jotta julkiselle toiminnalle asetettu vaatimus lainmukaisuudesta ja kansalaisten yhdenvertainen kohtelu toteutuu. Tilannetta on syytä lähteä parantamaan huolehtimalla pelastustoimen henkilöstön järjestelmällisestä koulutuksesta aiheeseen, laatimalla tarvittavat ohjeistukset ja valvomalla myös hyvinvointialueen omavalvonnan toimin, että ilmoitusvelvollisuus toteutuu säädetyllä tavalla.

Lisätietoa: Aluehallintovirastojen selvitys pelastuslain 41 § 4 mom. mukaisen ilmoitusvelvollisuuden toteutumisesta pelastuslaitoksissa, pdf-julkaisu (12.5.2023)

Kirjoittajat:
Pelastusylitarkastajat Mira Leinonen ja Eero Nyman
Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Avin asiasanat: pelastustoimi Pelastuslaitos Blogien asiasanat: pelastus turvallisuus ja varautuminen valvonta aluehallintovirastot hyvinvointialue Kieli: suomi

Hyvinvoinnin, terveyden ja turvallisuuden edistäminen on moniulotteinen ja monitasoinen käsite, ja siihen liittyviin tehtäviin ja rakenteisiin on tullut muutoksia hyvinvointialueiden aloitettua toimintansa. Tässä kirjoituksessa aihetta tarkastellaan erityisesti viranomaisvalvonnan näkökulmasta.

Hyvinvoinnin ja terveyden edistämisestä säädetään useissa eri laeissa. Sote-uudistuksen myötä hyvinvoinnin ja terveyden edistämisestä on tullut kuntien, hyvinvointialueiden ja eri toimijoiden yhteinen tehtävä. Hyvinvointialueilla ja kunnilla sekä muilla toimijoilla on useita yhdyspintoja, joissa rakenteet ja yhteiset toimintakäytännöt mahdollistavat, että toiminta terveyden, työ- ja toimintakyvyn, turvallisuuden ja hyvinvoinnin edistämisessä sekä palvelujen järjestämisessä on vaikuttavaa. Aluehallintovirastojen tehtävänä on kuntien ja hyvinvointialueiden hyvinvoinnin ja terveyden edistämisen lainmukaisuuden valvonta ja valvontaan liittyvä ohjaus.

Keinoina valvonta ja ohjaus 

Valvontaviranomaisten eli aluehallintovirastojen ja Valviran valvonnan keskeisiä keinoja ovat ennakollinen, suunnitelmaperusteinen sekä jälkikäteinen (reaktiivinen) valvonta ja valvontaan liittyvä ohjaus:

  • Ohjauskirjeet ja tiedotteet
  • Ohjaus- ja arviointikäynnit
  • Informaatio-ohjaus (esim. koulutustilaisuudet)
  • Valviran ja aluehallintovirastojen valtakunnallisten valvontaohjelmien mukainen tai muu suunnitelmallinen valvonta
  • Aluehallintovirastojen poikkihallinnollinen sidosryhmäyhteistyö

Kunnan ja hyvinvointialueen on toimittava yhteistyössä ja tuettava toisiaan asiantuntemuksellaan. Yhteistyön toimivuus on tärkeää erityisesti monialaisten toimintojen yhdyspinnoilla. Kunnista poiketen hyvinvointialueiden tulee varmistaa omavalvonnalla hyvinvoinnin ja terveyden edistämisen sekä ehkäisevän päihdetyön lainmukaisten järjestämistehtävien toteutumista. Valvontaviranomaisten valvonnan ja siihen liittyvän ohjauksen tarkoituksena on edistää hyvinvointialueiden omavalvonnan onnistumista ja varmistaa omavalvonnan toteutuminen.

Valtakunnalliset valvontaohjelmat ohjaavat työtä

Sosiaali- ja terveysalan lupa- ja valvontavirasto Valvira ja aluehallintovirastot ovat valmistelleet sosiaali- ja terveydenhuollon valtakunnallisen valvontaohjelman vuosille 2020–2023. Valvontaohjelmassa valvonnan suuntaviivoina vuodelle 2024 on nostettu esiin ehkäisevän työn merkitys. Erityisesti hyvinvoinnin, terveyden ja turvallisuuden edistämisessä korostuu hyvinvointialueiden, kuntien ja muiden toimijoiden välinen yhteistyö.

Ehkäisevällä päihdetyöllä on oma toimintaohjelma, joka tukee kunnissa ja hyvinvointialueilla tehtävää lakisääteistä työtä. Toimintaohjelma nostaa esille mahdollisuuksia tehdä vaikuttavaa, laaja-alaista ja kustannustehokasta ehkäisevää päihdetyötä käytännössä. Myös tupakkavalvonnalla ja valtion alkoholihallinnolla on omat valtakunnalliset valvontaohjelmat, joiden tavoitteena on ehkäistä tupakasta ja alkoholista aiheutuvia haittoja. Tupakkavalvonnasta huolehtii kunnan tupakkavalvonta sekä Valvira ja valvonnan ohjauksesta Valvira ja aluehallintovirastot yhdessä.

Yhteistyötä tarvitaan

Hyvinvoinnin, terveyden ja turvallisuuden edistämistyössä tarvitaan eri toimijoiden alueellisia yhteistyörakenteita ja yhteisesti sovittuja toimintakäytänteitä. Hyvinvoinnin, terveyden ja turvallisuuden edistäminen on kokonaisvaltaista ja sisältää hyvinvoinnin, terveyden ja arjen turvallisuuden eri alueet sekä taustatekijöihin vaikuttamisen olemassa olevien strategialinjausten mukaisesti. Työssä otetaan huomioon alueiden erityispiirteet.​ Me aluehallintoviranomaiset olemme teitä - eli asiakkaitamme - varten!

Lue lisää hyvinvoinnin, terveyden ja turvallisuuden edistämistyöstä:

Kirjoittajat: aluehallintovirastojen ylitarkastajat
Etelä-Suomen aluehallintovirasto, ylitarkastaja Heli Heimala
Itä-Suomen aluehallintovirasto, terveydenhuollon ylitarkastaja Katja Maksimainen
Lapin aluehallintovirasto, ylitarkastaja Sanna Ylitalo

Lounais-Suomen aluehallintovirasto, terveydenhuollon ylitarkastaja Anne Taulu
Länsi- ja Sisä-Suomen aluehallintovirasto, ylitarkastaja Jenni Lahtinen
Pohjois-Suomen aluehallintovirasto, ylitarkastaja Raija Fors

Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut turvallisuus ja varautuminen hyvinvointialue Kieli: suomi

Välfärdsområdena har äntligen efter en lång beredningsprocess inlett sin verksamhet. Trots att det är fråga om en historiskt stor reform torde den för dem som använder sig av räddningsväsendets tjänster inte märkas mer än att personalens ärmmärke bytts ut. Tjänsterna ska motsvara riskerna. Så var det före reformen och så är det också i framtiden. Att producera tjänster riskbaserat är lätt sagt, men hur görs det i praktiken? Det kräver mycket bedömning, planering, utveckling, samarbete och ledning.

Expertbedömningen är ett centralt dokument i finansieringsdiskussionerna

I och med välfärdsområdesreformen fick regionförvaltningsverket som övervakar räddningsväsendet en ny uppgift. Enligt lagen om ordnande av räddningsväsendet ska regionförvaltningsverket årligen bereda en expertbedömning för att bedöma om räddningsväsendets servicenivå och finansieringsnivå är tillräckliga. I bedömningen granskas räddningsväsendets tjänster enligt uppgift, behovet av tjänsterna, tillgången och kvaliteten på dem samt kommande utvecklingsbehov. Dessutom bedöms behovet och inverkan av investeringar. Bedömningen är ett centralt dokument i välfärdsområdenas finansieringsdiskussioner. Det torde inte vara oklart för någon att det till stor del kommer att handla om fördelning av knappa resurser.

”Regionförvaltningsverket ålades en ny uppgift: att årligen bereda en expertbedömning för att bedöma om räddningsväsendets servicenivå och finansieringsnivå är tillräckliga.”

Regionförvaltningsverket kan inte göra expertbedömningen ensam. Bedömningen baserar sig på den information som välfärdsområdets räddningsväsende själv har producerat, vilket är räddningsväsendets skyldighet i och med de nya uppgifter det har fått. Även annan information som fåtts via laglighetsövervakningen kan användas för bedömningen, såsom klagomålsbeslut och förelägganden om korrigerande åtgärder. 

Välfärdsområdena övervakar de tjänster de producerar

De nya uppgifterna som välfärdsområdenas räddningsväsenden har kräver att välfärdsområdena följer med tillgången till, kvaliteten på och effektiviteten hos de tjänster de producerar samt kostnaderna för och produktiviteten hos tjänsterna. De ska dessutom övervaka att räddningsväsendets tjänster sköts på ett lagenligt sätt. Kravet på uppföljning, bedömning och egenkontroll baserar sig på lagen om ordnande av räddningsväsendet. Närmare bestämmelser om uppföljnings- och bedömningsskyldigheten finns i inrikesministeriets förordning. Förordningen anger också närmare vad regionförvaltningsverket ska koncentrera sig på i sin egen bedömning. Från och med nu övervakas lagenligheten i skötseln av räddningsväsendets tjänster i första hand genom egenkontroll, vilket också bidrar med viktig information till expertbedömningarna.

Expertbedömningen och välfärdsområdets årliga redogörelse har liknande innehåll, men även skillnader. Den största skillnaden är att regionförvaltningsverket inte bedömer finansieringens tillräcklighet, utan i huvudsak behovet av investeringar och verkningarna av dem i förhållande till servicenivån och konstaterade utvecklingsbehov. 

Målet är likvärdiga tjänster i hela landet

Expertbedömningen kräver en öppen och aktiv dialog mellan välfärdsområdet, räddningsverket som producerar tjänsterna och regionförvaltningsverket som upprättar bedömningen. Det fungerar inte längre att tala förbi varandra och undra varför det är svårt att förstå varandra. Bedömningshelheten måste basera sig på ett nationellt jämförbart och gemensamt godkänt informationsunderlag utifrån vilket tjänsterna bedöms. På så vis skapas en rättvis utgångspunkt för alla att föra diskussioner om servicenivån, utvecklingsbehoven och slutligen fördelningen av finansieringen.

I helheten ingår också inrikesministeriet, som är det ministerium som styr verksamhetsområdet. Regionförvaltningsverket har i nära samarbete till exempel berett innehållet i välfärdsområdets skyldighet att utarbeta en redogörelse. Syftet är att styra välfärdsområdet att producera information både för ministeriets styrningsbehov och för att möjliggöra regionförvaltningsverkets bedömningsuppgift. Inom välfärdsområdenas räddningsväsenden märks styrningen mest i form av en årlig begäran om information.

Bedömnings- och redogörelsehelheten är en ny sak för hela branschen, och därför är det viktigt att varje part kan se vilka utmaningar det kan finnas i en annan parts roll och uppgift åtminstone i början. Jag är övertygad om att alla strävar efter att göra sitt bästa med siktet på riskbaserade och likvärdiga tjänster i hela landet.

Eero Nyman
räddningsöverinspektör
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Mer information om välfärdsområdena och regionförvaltningsverkets uppgifter relaterat till dem: avi.fi/sv/valfardsomraden

Läs också Mira Leinonens bloggtext: Välfärdsområdena för med sig egenkontroll för räddningsväsendet

Blogien asiasanat: pelastus hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Hyvinvointialueet ovat aloittaneet toimintansa vihdoin pitkän valmistelun jälkeen. Vaikka kyseessä on historiallisen suuri muutos, hyvinvointialueeseen kuuluvan pelastustoimen palvelujen käyttäjä huomaa asiaa tuskin henkilöstön hihamerkin vaihtumista kummemmin. Palvelujen kun tulee vastata riskejä. Näin oli ennen muutosta ja näin on myös tästä eteenpäin. Palvelujen tuottaminen riskien mukaisesti on helposti sanottu, mutta miten se tehdään? Siinä onnistuminen edellyttää paljon arvioimista, suunnittelua, kehittämistä, yhteistyötä ja johtamista.

Arvio on keskeinen dokumentti rahoitukseen keskittyvissä keskusteluissa

Hyvinvointialuemuutoksen myötä pelastustoimen palveluja valvovalle aluehallintovirastolle asetettiin uusi tehtävä. Se on pelastustoimen järjestämislain mukainen tehtävä valmistella vuosittainen asiantuntija-arvio pelastustoimen palvelutason ja rahoituksen tason riittävyyden arvioimiseksi. Arviossa tarkastellaan pelastustoimen palveluja tehtäväkohtaisesti, palvelujen tarvetta, saatavuutta ja laatua sekä tulevia kehitystarpeita. Lisäksi investointien tarpeet ja vaikutukset arvioidaan. Arvio onkin keskeinen dokumentti hyvinvointialueiden rahoitukseen keskittyvissä keskusteluissa. Ja ei liene kenellekään epäselvää, että niukkuutta on paljolti jaossa.

”Aluehallintovirastolle asetettiin uusi tehtävä: valmistella vuosittainen asiantuntija-arvio pelastustoimen palvelutason ja rahoituksen tason riittävyyden arvioimiseksi.”

Asiantuntija-arvion tekemisestä aluehallintovirasto ei selviydy yksin. Arvio perustuu lähtökohtaisesti hyvinvointialueen pelastustoimen itsensä tuottamaan tietoon, johon sillä on uusien tehtävien myötä selkeät velvoitteet. Lisäksi arvion tekemisessä voidaan käyttää apuna muuta laillisuusvalvonnan kautta esille tullutta tietoa, kuten kanteluratkaisuja ja annettuja korjausmääräyksiä. 

Hyvinvointialueet seuraavat tuottamiaan palveluja

Hyvinvointialueen pelastustoimen uudet tehtävät edellyttävät alueita seuraamaan tuottamiensa palvelujen saatavuutta, laatua ja vaikuttavuutta, kustannuksia ja tuottavuutta sekä pelastustoimen tehtävien lainmukaista hoitamista.

Seuranta- ja arviointitehtävä sekä omavalvontatehtävä asetetaan pelastustoimen järjestämislaissa. Tarkemmat vaatimukset seuranta- ja arviointivelvollisuudesta annetaan sisäministeriön asetuksella.  Samalla asetuksella tarkennetaan myös sitä, mihin aluehallintoviraston tulee omassa arviossaan keskittyä. Pelastustoimen tehtävien lainmukaista hoitamista valvotaan tästä eteenpäin ensisijaisesti omavalvonnalla, joka tuottaa myös tärkeää tietoa osaksi asiantuntija-arvioiden laatimista.

Asiantuntija-arvio on hyvinvointialueen vuosittaisen selvityksen kanssa sisällöltään samankaltainen, mutta siinä on myös eroja. Merkittävin ero on se, että aluehallintovirasto ei arvioi rahoituksen riittävyyttä vaan pääasiassa investointien tarvetta ja vaikutuksia suhteessa palvelujen tasoon ja havaittuihin kehitystarpeisiin. 

Tähtäimessä tasapuoliset palvelut koko maassa

Laadukkaan asiantuntija-arvion rakentaminen edellyttää hyvinvointialueelta, palvelut tuottavalta pelastuslaitokselta sekä arviota laativalta aluehallintovirastolta avointa ja aktiivista keskustelua. Keskusteluja ei voi enää käydä siten, että puhutaan sujuvasti aidasta ja sen seipäistä ihmetellen, miksi emme ymmärrä toisiamme.

Arviointikokonaisuuden on perustututtava kansallisesti vertailukelpoiseen ja yhteisesti hyväksyttyyn tietopohjaan, jonka perusteella palveluja arvioidaan. Näin luodaan kaikille reilu asetelma käydä neuvotteluja palvelujen tasosta, kehittämistarpeista ja lopulta rahoituksen jakamisesta.

Mukana kokonaisuudessa on myös sisäministeriö toimialaa ohjaavana ministeriönä. Aluehallintovirasto on tiiviissä yhteistyössä valmistellut esimerkiksi hyvinvointialueen selvitysvelvollisuuden sisältöä, jolla on tarkoitus ohjata hyvinvointialuetta tuottamaan tietoa sekä ministeriön ohjaustarpeisiin että aluehallintoviraston arviointitehtävän mahdollistamiseksi. Ohjaus näkyy hyvinvointialueen pelastustoimen suuntaan merkittävimmin vuosittaisena tietopyyntönä.

Arviointi- ja selvityskokonaisuus on koko toimialalle uusi asia, ja siksi on tärkeää, että jokainen osapuoli kykenee näkemään, mitä haasteita toisen roolissa ja tehtävässä voi eteenkin alkutaipaleella olla. Siitä olen vakuuttunut, että kaikki pyrkivät tekemään parhaansa tähdäten riskiperusteisiin ja tasapuolisiin palveluihin koko maassa.

Eero Nyman
pelastusylitarkastaja
Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Lisätietoa hyvinvointialueista ja aluehallintoviraston tehtävistä niiden suhteen: avi.fi/hyvinvointialueet

Lue myös Mira Leinosen blogikirjoitus: Hyvinvointialueille siirtyminen tuo pelastustoimeen jotakin uutta
 

Avin asiasanat: pelastustoimi Blogien asiasanat: pelastus hyvinvointialue Kieli: suomi

Ansvaret för att ordna social- och hälsovård överfördes till välfärdsområdena den 1 januari 2023. Samtidigt ändrades socialvårdslagen bland annat i fråga om stödtjänster och hemvård. Nu är det upp till bevis för välfärdsområdena att ordna stödtjänster och hemvårdstjänster från första början så att man också genom lärdomar från tidigare tillsynsobservationer kan få verksamheten att motsvara de förutsättningar som lagstiftningen ställer.

Beviljandegrunder och instruktioner för stödtjänster och hemvård säkerställer att målen i lagstiftningen uppnås

Som en del av ansvaret för att ordna socialvård utarbetar välfärdsområdena bland annat beviljandegrunder och instruktioner för tjänsterna samt förenhetligar verksamhetssätten. Kommunerna och samkommunerna har tidigare utarbetat beviljandegrunder för hemvård och stödtjänster för hemvården som kan ha varit förknippade med minimi- eller maximi- eller inkomst- och förmögenhetsvillkor. Regionförvaltningsverket har lagt märke till att det här i praktiken kan ha fördunklat klienternas rätt att söka service och ordnandet av service som motsvarar servicebehovet. 

Man har i alla situationer till exempel inte identifierat klienternas servicebehov som de framfört muntligt. Det har också förekommit situationer där klienten har informerats om att det finns ekonomiska begränsningar för att bevilja en viss service och därför har hen inte ens getts möjlighet att ansöka om servicen. I de här situationerna har klienten inte haft möjlighet att få ett administrativt beslut om servicen, för att inte tala om den service hen behöver. Situationen har inte motsvarat målen i lagstiftningen.

I fortsättningen bör varje välfärdsområde säkerställa att det inte ställer sådana villkor för beviljande av socialservice som strider mot lagen. Välfärdsområdena får inte heller genom sitt förfarande eller sina anvisningar begränsa klienternas rätt till tillräcklig service i rätt tid som motsvarar klientens individuella servicebehov och som tryggas i lagen. Välfärdsområdet ska säkerställa att man i praktiken identifierar de situationer där klienten de facto ansöker om service. Man måste också identifiera de situationer där ärendet ska tas upp till behandling och bedömas och ett administrativt beslut ska ges om det. Ärendet kan inledas muntligen.

Det är också viktigt att ge ett negativt beslut så att klienten ska kunna utnyttja sin rätt att söka ändring i beslutet. Beviljandet av socialservice ska grunda sig på klienternas individuella servicebehov. Servicen kan inte kategoriskt avgränsas på basis av antalet tjänster eller klientens ekonomiska situation.

En lyckad planering och genomförande av hemvården kräver tillräckliga personalresurser

Situationen och servicebehovet hos en person som ansöker om hemvård ska bedömas och ordnas individuellt. Situationen för en klient som får service ska vid behov följas upp och bedömas på nytt, vilket förutsätter tillräckliga personalresurser och tydliga verksamhetssätt. Detta gäller även genomförandet av hemvården.

I flera tillsynsärenden gällande hemvården har man konstaterat utmaningar i anknytning till hemvården på grund av personalbrist inom social- och hälsovården . Det kan också förekomma brister i planeringen och resursfördelningen av hemvårdsarbetet. Till exempel har tiden för resor mellan klienter och den tid som behövs för annat indirekt arbete inte alltid beaktats i tillräcklig utsträckning. Dessutom har det förekommit brister i den nya bedömningen av servicebehovet och i servicebeslutens aktualitet. 

Välfärdsområdet kan lyckas med att genomföra hemvården genom att säkerställa tillräckliga personalresurser för att bedöma klienternas servicebehov, planera och ge servicen. Dessutom ska välfärdsområdet säkerställa att de anvisningar och tillvägagångssätt som hänför sig till servicen är enhetliga samt följa upp och utvärdera genomförandet av servicen på ett övergripande sätt.

Egenkontroll säkerställer en enhetlig serviceprocess

Välfärdsområdena ska säkerställa en enhetlig serviceprocess genom egenkontroll, där tjänsterna bedöms, planeras och genomförs under alla tider på det sätt som klienternas individuella servicebehov förutsätter. Genom att beakta tillsynsmyndigheternas tidigare tillsynsobservationer då verksamheten planeras och genomförs kan välfärdsområdena undvika att upprepa tidigare missförhållanden.

Överinspektörer inom socialvården Leila Eklöv och Saija Lindström, Regionförvaltningsverket i Södra Finland
 

Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Det är vars och ens grundläggande rättighet att få de social- och hälsovårdstjänster man behöver på ett jämlikt och lättillgängligt sätt. Tjänsterna ska också vara trygga och av hög kvalitet.

För att social- och hälsovårdstjänsterna ska vara allt det här är det viktigt att de övervakas. Från och med ingången av det här året har välfärdsområdena det primära ansvaret för att ordna och övervaka social- och hälsovårdstjänsterna. I tillsynen deltar även de anställda inom tjänsteproducenter, regionförvaltningsverken och Valvira. Även klienten eller patienten och hens närstående har en viktig roll när det gäller att lyfta fram missförhållanden.

Välfärdsområdena ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna

Från och med den 1 januari 2023 har välfärdsområdena haft ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänsterna.

Välfärdsområdena ska även

  • övervaka de tjänster de själva producerar och de tjänster som de skaffar av privata aktörer
  • bedöma om tjänsteproducenterna kan producera trygga och högklassiga tjänster
  • övervaka att tjänsteproducenterna följer lagstiftningen och avtal som ingåtts
  • övervaka de socialtjänster i sitt område som välfärdsområdet inte skaffat inom ramen för sitt organiseringsansvar.

Egenkontrollen är grunden för allt

Tjänsteproducenternas egenkontroll utgör grunden för klient- och patientsäkerhetsarbetet. Egenkontroll innebär att varje aktör som producerar social- och hälsovårdstjänster är skyldig att enhetsvis utarbeta en plan för hur den ska producera trygga och högklassiga tjänster, avhjälpa missförhållanden i sitt arbete och vidta nödvändiga åtgärder. 

Dessutom är välfärdsområdena och deras privata tjänsteproducenter skyldiga att utarbeta ett mer omfattande program för egenkontroll till vilket de lagstadgade egenkontroll- och patientsäkerhetsplanerna ska fogas.

Till egenkontrollen hör också att de anställda anmäler missförhållanden som de upptäcker i sin enhet så att de kan åtgärdas. Tjänsteproducenten och välfärdsområdet är skyldiga att vidta åtgärder för att avhjälpa missförhållanden.

Regionförvaltningsverken styr och övervakar välfärdsområdena

Regionförvaltningsverkets primära uppgift är att främja och stöda välfärdsområdenas egenkontroll. Om egenkontrollen inte räcker till kan regionförvaltningsverket ta verksamheten under sin tillsyn. Tillsynen inriktas i regel på situationer där det finns störst risk för klient- och patientsäkerheten eller på försummelser av de lagstadgade skyldigheterna.

Om regionförvaltningsverket på basis av egna observationer eller på grund av klagomål och anmälningar om missförhållanden misstänker missförhållanden inom social- och hälsovårdstjänsterna kan verket börja utreda saken.

Med klagomål avses en anmälan om en misstänkt försummelse eller ett misstänkt felaktigt förfarande. I regel behandlar regionförvaltningsverken ärenden som rör en enskild klient eller patient som klagomål, medan mer allmänna och omfattande ärenden som gäller verksamheten i en enhet behandlas som tillsynsärenden.

Om regionförvaltningsverket bedömer att det är lämpligast att behandla ett klagomål som en anmärkning får regionförvaltningsverket överföra ärendet till verksamhetsenheten eller välfärdsområdet. Klienten eller patienten ska ges ett skriftligt svar på anmärkningen inom skälig tid.

Om regionförvaltningsverket bedömer att välfärdsområdet bör behandla tillsynsärendet med hjälp av egenkontroll kan regionförvaltningsverket ge anvisningar om detta per brev.

Regionförvaltningsverket ingriper i missförhållanden genom administrativ styrning

Om regionförvaltningsverket upptäcker lagstridigheter eller annat att anmärka på i välfärdsområdets eller en enskild tjänsteproducents verksamhet kan regionförvaltningsverket ge administrativ styrning, det vill säga styrning för välfärdsområdets eller tjänsteproducentens framtida verksamhet.

De olika formerna av administrativ styrning är delgivning av uppfattning, uppmärksamgörande samt anmärkning, som är den strängaste formen av styrning. Regionförvaltningsverket kan också uppmana välfärdsområdet eller den privata tjänsteproducenten att korrigera bristen eller missförhållandet.

I tillsynsärenden kan organisationerna i sista hand meddelas förpliktande förelägganden att korrigera brister eller avhjälpa missförhållanden. Föreläggandena kan förenas med vite. För att trygga klient- eller patientsäkerheten kan regionförvaltningsverket också med omedelbar verkan avbryta verksamheten eller förbjuda användningen av en serviceenhet eller en del av den.

Heikki Mäki, direktör, ansvarsområdet basservice, rättsskydd och tillstånd
Oona Mölsä, överinspektör, ansvarsområdet basservice, rättsskydd och tillstånd

Avin asiasanat: sosiaalipalvelut Blogien asiasanat: hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Jokaisen perusoikeuksiin kuuluu saada tarvitsemansa sosiaali- ja terveydenhuollon palvelut yhdenvertaisesti ja saavutettavasti. Palveluiden tulee myös olla laadukkaita ja turvallisia.

Jotta sote-palvelut olisivat kaikkea tätä, on niiden valvonta tärkeää. Tämän vuoden alusta ensisijainen vastuu sote-palveluiden järjestämisestä ja valvonnasta on siirtynyt hyvinvointialueille. Valvontaan osallistuvat myös palveluntuottajat, aluehallintovirastot ja Valvira. Epäkohtien esiin tuomisessa on tärkeä rooli myös asiakkaalla tai potilaalla ja hänen läheisillään.

Hyvinvointialueet ovat vastuussa sote-palveluista

1.1.2023 alkaen hyvinvointialueet ovat olleet vastuussa sosiaali- ja terveydenhuollon palveluiden järjestämisestä.

Hyvinvointialueiden on myös

  • valvottava sekä itse tuottamiaan että yksityiseltä hankkimiaan palveluita
  • arvioitava, pystyvätkö palveluntuottajat tuottamaan turvalliset ja laadukkaat palvelut
  • valvottava, että palveluntuottajat toimivat lainsäädännön ja tehtyjen sopimusten mukaisesti
  • valvottava myös niitä alueensa sosiaalipalveluita, joita se ei hanki järjestämisvastuunsa nojalla.

Omavalvonta on kaiken perusta

Palveluntuottajien omavalvonta on asiakas- ja potilasturvallisuustyön perusta. Omavalvonta tarkoittaa sitä, että jokaisella sosiaali- ja terveydenhuollon palveluita tuottavalla taholla on velvollisuus laatia yksikkökohtainen suunnitelma siitä, miten se tuottaa turvalliset ja laadukkaat palvelut, ja miten se korjaa työssään ilmenevät epäkohdat sekä ryhtyy tarpeen mukaisiin toimenpiteisiin.  

Lisäksi hyvinvointialueita ja sen yksityisiä palveluntuottajia koskee velvollisuus laatia laajempi omavalvontaohjelma, johon lakisääteiset omavalvonta- ja potilasturvallisuussuunnitelmat liitetään.

Omavalvontaan kuuluu myös se, että työntekijät ilmoittavat havaitsemistaan epäkohdista yksiköissään, jotta niihin puututaan. Palveluntuottajan ja hyvinvointialueen velvollisuutena on ryhtyä toimenpiteisiin epäkohdan korjaamiseksi.

Aluehallintovirastot ohjaavat ja valvovat alueensa hyvinvointialueita

Aluehallintoviraston ensisijainen tehtävä on edistää ja tukea hyvinvointialueiden omavalvontaa. Jos omavalvonta ei riitä, voi aluehallintovirasto ottaa toiminnan valvontaansa. Viranomaisvalvonta puuttuu lähtökohtaisesti asiakas- ja potilasturvallisuuden kannalta merkittävimmän riskin sisältämiin tilanteisiin ja laissa säädettyjen velvoitteiden laiminlyömiseen.

Jos sote-palveluissa epäillään olevan epäkohtia viraston omien havaintojen tai kanteluiden ja epäkohtailmoitusten perusteella, aluehallintovirasto voi alkaa selvittää asiaa.

Kantelulla tarkoitetaan ilmoitusta epäillystä laiminlyönnistä tai virheellisestä toiminnasta. Aluehallintovirastot käsittelevät pääsääntöisesti yksittäisten asiakkaiden tai potilaiden asiat kanteluina ja yksiköiden toimintaa koskevat yleisemmät tai laajemmat kokonaisuudet valvonta-asioina.

Jos aluehallintovirasto arvioi, että kantelu on tarkoituksenmukaisinta käsitellä muistutuksena, voi se siirtää asian toimintayksikköön tai hyvinvointialueelle muistutuksena käsiteltäväksi. Asiakkaalle tai potilaalle on annettava kirjallinen muistutusvastaus kohtuullisessa ajassa.

Jos aluehallintovirasto arvioi, että valvonta-asia tulisi käsitellä hyvinvointialueella omavalvonnan keinoin, aluehallintovirasto voi antaa tähän kirjeellä ohjauksen.

Avi puuttuu epäkohtiin hallinnollisen ohjauksen avulla

Jos aluehallintovirasto havaitsee hyvinvointialueen tai yksityisen palveluntuottajan toiminnassa olevan jotain lainvastaista tai muutoin moitittavaa, se voi antaa tälle hallinnollista ohjausta eli ohjata sen toimintaa jatkossa.

Hallinnollisen ohjauksen muotoja ovat käsityksen ilmaiseminen, huomion kiinnittäminen ja voimakkaimpana näistä huomautus. Lisäksi organisaatiota voidaan kehottaa korjaamaan puute tai epäkohta.

Viimesijaisena keinona valvonta-asioissa voidaan antaa organisaatioille velvoittavia määräyksiä puutteiden korjaamisesta tai epäkohtien poistamisesta. Määräyksiä on mahdollista tehostaa uhkasakolla. Asiakas- tai potilasturvallisuuden turvaamiseksi aluehallintovirasto voi myös keskeyttää toiminnan tai kieltää palveluyksikön, tai sen osan, käytön välittömästi.

Heikki Mäki, johtaja, peruspalvelut, oikeusturva ja luvat -vastuualue
Oona Mölsä, ylitarkastaja, peruspalvelut, oikeusturva ja luvat -vastuualue

Avin asiasanat: sosiaalipalvelut Blogien asiasanat: hyvinvointialue Kieli: suomi

Iäkkään ihmisen kädet lepäävät sylissä, käsien päällä on toisen ihmisen käsi.

Sosiaali- ja terveydenhuollon järjestämisvastuu siirtyi 1.1.2023 hyvinvointialueille. Samanaikaisesti muuttui sosiaalihuoltolaki muun muassa tukipalvelujen ja kotihoidon osalta. Nyt hyvinvointialueilla on tuhannen taalan paikka järjestää tukipalvelut ja kotihoidon palvelut alusta alkaen niin, että myös aiemmista valvontahavainnoista oppimalla saadaan toiminta vastaamaan lainsäädännön asettamia edellytyksiä.

Tukipalveluiden ja kotihoidon myöntämisperusteet ja toimintaohjeet varmistavat lainsäädännön tavoitteiden toteutumista

Osana sosiaalihuollon järjestämisvastuuta hyvinvointialueet muun muassa laativat palvelujen myöntämisperusteita ja toimintaohjeita sekä yhtenäistävät toimintatapoja. Kunnissa ja kuntayhtymissä on aiemmin ollut kotihoidon ja kotihoidon tukipalveluja koskevia myöntämisperusteita, joihin on saattanut liittyä vähimmäis- tai enimmäismäärä- tai tulo- ja varallisuusehtoja. Aluehallintovirasto on huomannut, että tämä on käytännössä saattanut hämärtää asiakkaiden oikeutta palvelun hakemiseen ja palvelutarvetta vastaavan palvelun järjestymiseen. 

Kaikissa tilanteissa ei ole esimerkiksi tunnistettu asiakkaiden suullisesti esittämää palveluntarvetta hakemukseksi. On ollut myös tilanteita, joissa asiakkaalle on kerrottu palvelun myöntämiseen liittyvät taloudelliset rajat, joiden vuoksi hänelle ei ole edes annettu mahdollisuutta hakea palvelua. Näissä tilanteissa asiakkaalla ei ole ollut mahdollisuutta saada palvelusta hallinnollista päätöstä, saati tarvitsemaansa palvelua. Tilanne ei ole vastannut lainsäädännön tavoitteita.

Jatkossa jokaisen hyvinvointialueen on syytä varmistaa, että se ei aseta sosiaalipalvelujen myöntämiselle sellaisia ehtoja, jotka ovat lain vastaisia. Hyvinvointialueet eivät myöskään saa menettelyllään tai ohjeillaan rajoittaa asiakkaiden oikeutta laissa turvattuihin riittäviin, asiakkaan yksilöllisiä palvelutarpeita vastaaviin ja oikea-aikaisiin palveluihin. Hyvinvointialueen on varmistettava, että käytännössä tunnistetaan ne tilanteet, joissa asiakas tosiasiallisesti hakee palvelua. Tunnistettava on myös ne tilanteet, joissa asia on otettava käsiteltäväksi, arvioitavaksi ja siitä on annettava hallinnollinen päätös. Asia voi tulla vireille suullisesti.

Kielteisen päätöksen antaminen on myös tärkeää, jotta asiakas voi käyttää oikeuttaan hakea päätökseensä muutosta. Sosiaalipalvelujen myöntämisen tulee perustua asiakkaiden yksilöllisesti arvioituun palvelutarpeeseen. Palveluja ei voi kategorisesti rajata palvelun määrän tai asiakkaan taloudellisen tilanteen perusteella.

Kotihoidon onnistunut suunnittelu ja toteutus vaatii riittävät henkilöstöresurssit

Kotihoitoa hakevan henkilön tilanne ja palvelutarve on arvioitava ja järjestettävä yksilöllisesti. Palveluissa olevan asiakkaan tilannetta on seurattava ja arvioitava tarvittaessa uudelleen, mikä edellyttää riittäviä henkilöstöresursseja ja selkeitä toimintatapoja. Tämä koskee myös kotihoidon toteuttamista.

Useissa kotihoitoa koskevissa valvonta-asioissa on todettu kotihoitoon liittyviä haasteita sosiaali- ja terveydenhuollon henkilöstön riittämättömyyden vuoksi. Myös kotihoidon työn suunnittelussa ja resursoinnissa on saattanut olla puutteita. Esimerkiksi asiakkaiden välisiä siirtymäaikoja ja muuhun välilliseen työhön tarvittavaa aikaa ei ole aina otettu huomioon riittävällä tavalla. Lisäksi palvelutarpeen uudelleenarvioinnissa ja palvelupäätösten ajantasaisuudessa on ollut puutteita. 

Hyvinvointialue voi onnistua kotihoidon toteuttamisessa varmistamalla riittävän henkilöstöresurssin asiakkaiden palvelutarpeen arviointiin, palvelun suunnitteluun ja toteuttamiseen. Lisäksi hyvinvointialueen tulee varmistaa palveluun liittyvien toimintaohjeiden ja toimintatapojen yhteneväisyys ja eheys sekä seurata ja arvioida palvelun toteutumista kokonaisvaltaisesti.

Omavalvonnalla varmistetaan eheä palveluprosessi

Hyvinvointialueiden on omavalvonnallisesti varmistettava eheä palveluprosessi, jossa palvelut arvioidaan, suunnitellaan ja toteutetaan kaikkina aikoina asiakkaiden yksilöllisten palvelutarpeiden edellyttämällä tavalla. Ottamalla valvontaviranomaisten aiemmat valvontahavainnot huomioon toiminnan suunnittelussa ja toteutuksessa hyvinvointialueet voivat välttää toistamasta aiempia epäkohtia.

Sosiaalihuollon ylitarkastajat Leila Eklöv ja Saija Lindström, Etelä-Suomen aluehallintovirasto
 

Avin asiasanat: kotihoito sosiaalihuolto terveydenhuolto hyvinvointialue Blogien asiasanat: sosiaali- ja terveyspalvelut hyvinvointialue Kieli: suomi

I vissa diskussioner har det nämnts att övergången till välfärdsområden inte märkbart förändrar räddningsväsendets verksamhet eftersom de redan har närmare tjugo års erfarenhet av regional verksamhet. 

Men välfärdsområdena för ändå med sig något nytt också för räddningsväsendet, nämligen egenkontrollen. Välfärdsområdena som kör i gång i början av nästa år har ett tillsynsansvar också över sin egen verksamhet. Egenkontrollen är central då tjänsterna ordnas och produceras. För räddningsväsendets del innebär det att välfärdsområdet ska övervaka sitt eget förebyggande av olyckor, räddningsverksamheten, beredskapen och befolkningsskyddet samt avtalsbrandkårernas och frivilligarbetarnas verksamhet. Det måste inte bara finnas förmåga att känna till de egna lagstadgade uppgifterna utan också förmåga att identifiera brister och vidta nödvändiga åtgärder utan att en övervakande myndighet ingriper. Med egenkontrollen säkerställs alltså att tjänsterna är lagenliga och att avtalen följs.

”I samband med det senaste försöket till social- och hälsovårdsreform 2018 förberedde kommunförbundet arrangemang för egenkontroll – nu är det dags att blåsa liv i närminnet och införa egenkontroll.” 

Regionförvaltningsverkens tillsyn försvinner ingenstans utan i fortsättningen bildar myndighetstillsynen som regionförvaltningsverket utövar och välfärdsområdets egenkontroll en gemensam helhetstillsyn. Hittills har myndighetstillsynen inom räddningsväsendet kommit i första hand, men det kan den inte längre göra eftersom realtidsinformationen finns där tjänsten produceras. Myndighetstillsynen är oftast reaktiv till sin natur, dvs. något måste redan ha gått snett för att myndigheterna ska behöva ingripa i saken. I fortsättningen är det endast de gravaste fallen som kommer över tröskeln för tillsynsmyndighetens ingripande.

Frågan om egenkontroll inom räddningsväsendet har ännu inte diskuterats i någon större utsträckning och det kan på det stora hela vara ett rätt så okänt delområde av reformen. I samband med det senaste försöket till social- och hälsovårdsreform 2018 förberedde kommunförbundet arrangemang för egenkontroll – nu är det dags att blåsa liv i närminnet och införa egenkontroll. Som långvarig inspektör inom räddningsväsendet följer jag med den här delen av reformen med särskilt intresse. Egenkontrollen för med sig ett nytt element som saknats inom räddningsväsendet och som också kräver ny kompetens inom sektorn. Jag välkomnar varmt egenkontrollen till räddningsväsendet!

Texten har publicerats på Pelastustietos webbplats.

Mira Leinonen, räddningsöverinspektör, Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Blogien asiasanat: pelastus aluehallintovirastot hyvinvointialue Kieli: ruotsi

Erinäisissä keskusteluyhteyksissä on mainittu, että hyvinvointialueille siirtyminen ei juurikaan muuta pelastuslaitoksen toimintaa, kun jo alueellisesta toiminnasta on kokemusta lähes parin vuosikymmenen ajalta.

Hyvinvointialueille siirtyminen kuitenkin tuo pelastustoimeen jotakin uutta: omavalvonnan. Vuoden 2023 alussa aloittavilla hyvinvointialueilla on valvontavelvoite myös omaa toimintaansa kohtaan. Omavalvonta on keskeinen osuus palveluiden järjestämistä ja tuottamista. Pelastustoimen osalta tämä tarkoittaa, että hyvinvointialueen on valvottava omaa onnettomuuksien ehkäisyä, pelastustoimintaa, varautumista ja väestönsuojelun sekä sopimuspalokuntien ja vapaaehtoisten toimintaa. On oltava kyky paitsi tuntea omat lakisääteiset tehtävät, mutta myös kyky tunnistaa puutteet ja ryhtyä tarvittaviin toimenpiteisiin ilman, että valvova viranomainen puuttuu asiaan. Omavalvonnan tarkoituksena on siis varmistaa, että palvelut ovat lainmukaisia ja tehtyjä sopimuksia noudatetaan.

”Kuntaliitto on käynnistellyt vuonna 2018 omavalvonnan järjestelyjä edellisen soteuudistusyrityksen yhteydessä – nyt on aika elvyttää lähimuistia ja ottaa omavalvonta käyttöön.” 

Aluehallintovirastojen tekemä valvonta ei ole poistumassa mihinkään, vaan jatkossa avin suorittama viranomaisvalvonta ja hyvinvointialueen omavalvonta muodostavat yhteisen valvonnan kokonaisuuden. Tähän asti viranomaisvalvonta on ollut pelastustoimessa ensisijaista, mutta sitä se ei voi olla enää jatkossa, sillä reaaliaikaisin tieto on siellä, missä palvelua tuotetaan. Viranomaisvalvonta on useimmiten luonteeltaan reaktiivista eli jonkin on täytynyt mennä jo vihkoon, jotta viranomaisten täytyy asiaan puuttua. Jatkossa vain graaveimmat tapaukset ylittäisivät valvovan viranomaisen puuttumiskynnyksen.

Omavalvonnasta ei pelastustoimessa ole vielä laajasti keskusteltu ja se voi olla vielä isossa kuvassa huonosti tunnettu osa-alue uudistuksessa. Kuntaliitto on käynnistellyt vuonna 2018 omavalvonnan järjestelyjä edellisen soteuudistusyrityksen yhteydessä – nyt on aika elvyttää lähimuistia ja ottaa omavalvonta käyttöön. Itse pitkän linjan pelastustoimen valvojana seuraan tätä uudistuksen osaa erityisellä mielenkiinnolla. Omavalvonta nimittäin tuo pelastustoimeen kaivatun uuden elementin ja vaatii toimialalta myös uutta osaamista. Toivotan omavalvonnan lämpimästi tervetulleeksi pelastustoimeen!

Teksti on alun perin julkaistu Pelastustieto-sivustolla.

Mira Leinonen, pelastusylitarkastaja, Etelä-Suomen aluehallintovirasto

Lisätietoa hyvinvointialueista ja aluehallintoviraston tehtävistä niiden suhteen: avi.fi/hyvinvointialueet 

Blogien asiasanat: pelastus aluehallintovirastot hyvinvointialue Kieli: suomi
— 20 Merkintöjä per sivu
Näytetään 18 tulosta.