Under torsdag och fredag 11–12.4.2024 ordnade Svenska nu med projektchef Karin Ihalainen i spetsen en konferens för språköarnas pedagoger. Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet har länge varit engagerad i språköarnas lärstig och vi ville åter en gång ta tillfället i akt och vara med där språköarnas verksamhet diskuteras. För mig var det givande och inspirerande att delta i Språködagarna på Hanaholmen förra veckan och jag hade glädjen att få framföra en hälsning till projektet och deltagarna under konferensmiddagen. Nu passar jag på att framföra en hälsning från språködagarna till det övriga bildningsfältet i Finland.

Regionförvaltningsverkens svenska enhet har jobbat systematiskt i flera år för att kartlägga, synliggöra och stöda utbildningen på språköarna.

Svenska enheten för bildningsväsendet vid RFV är sedan 2010 en nationell enhet där våra ansvarsområden sträcker sig över hela Svenskfinland. Jag t.ex. ansvarar för gymnasiefrågor i hela Svenskfinland, jobbar nationellt med studiehandlednings- och vägledningsfrågor och jobbar nationellt med fortbildning. Detta, att ha en nationell enhet för svenska bildningsärenden, har också möjliggjort en bättre insats för språköarna. Språköarna finns i många regioner och i många delar av Finland. Med en regional myndighet skulle språköarnas spridning göra det svårare att jobba med språköarna som helhet, men med en nationell enhet är det fullt möjligt.

Vad har RFV gjort och vad kan vi göra för språköarna?

1. RFV beviljade statsunderstöd för projektet Språkönätverket Vi10 under åren 2013–2017 inom Programmet Kunnig.
2. RFV bildade en arbetsgrupp och genomförde kartläggning om behoven på språköarna 2016–2017.
3. RFV gjorde besök till alla språköskolor våren 2018 och intervjuer med personalen om t.ex.:
   • förvaltning, pedagogik, juridik, samarbete med finska bildningstjänster, samarbete med bibliotek, behov av nätverk, behov av fortbildning.
4. RFV gjorde en enkät specifikt om fortbildningsönskemålen på språköarna i februari 2020.
5. RFV ordnade tre riktade fortbildningar för språköarna som webbinarier åren 2020–2021 (aug2020, jan2021, okt2021).
6. RFV var med i styrgruppen för projektet Uppdrag språköar 2021–2023 och deltog med inlägg på Språködagarna som ordnades inom projektet.
7. RFV har ordnat Bokprat på distans för språköarna i samarbete med bibliotek på svenska orter.
8. RFV har besökt språköskolor och daghem i samband med olika evenemang under årens lopp.
9. RFV ger informationsstyrning och vägledning till språköarna på lika grunder som till övriga Svenskfinland (undantaget Åland som har egen bildningsförvaltning).
10. RFV följer med Språköarnas arbete för att vara ajour med behoven och utvecklingen och kunna beakta detta i sina utlåtanden och ställningstaganden.

På Hanaholmen förra veckan framförde jag ett tack till alla som jobbar på språköarna för det värdefulla arbete de gör för svenskan och utbildningen i Finland. Jag tackade också för gott samarbete och uppmuntrade deltagarna ta kontakt med RFV om man har frågor, utvecklingsförslag eller vill samarbeta, för den svenska nationella enheten är också till för språköarna.

Inom statsförvaltningen bereds nu en ny reform av den regionala statliga administrationen. Det som blev ett lyckokast i senaste förvaltningsreform, att binda ihop den svenskspråkiga bildningsförvaltningen, har visat sig vara mycket viktigt.

Genom ett nationellt perspektiv på svenskspråkig utbildning i Finland kan vi smidigt inkludera språköarna i förvaltningen och i utvecklingsarbetet. Detta värnar vi om även i fortsättningen.

Disa Widell
Överinspektör för bildningsväsendet

Bild: Karin Ihalainen, Broschyr från Språködagarna

Det fanns en tid då demokratin i vårt samhälle upplevdes som stabil och för alltid given. Under de senaste åren har vi ändå fått märka att den inte är självklar och att det är som att man förstår och uppskattar den först då den hotas.

I och med att lagen om allmänna bibliotek förnyades 2016 formulerades som ett av dess syften att främja demokrati, aktivt medborgarskap och yttrandefrihet och som en av bibliotekens uppgifter att främja en samhällelig och kulturell dialog. När man nu tittar i backspegeln kan man säga att det var väl förutsett. Biblioteken har en viktig roll att spela i det demokratiska samhället.

De första undrande frågorna och kommentarerna efter lagens tillkomst var: vad betyder det, vad ska vi göra och är inte bibliotekens existens redan en demokratisk gärning? Efter det har det pågått mycket utvecklingsverksamhet genom projekt, fortbildning och gemensamma diskussioner. Biblioteken arbetar med ökad delaktighet och dialog, samhälleliga frågor uppmärksammas i evenemang och diskussioner och också de minsta medborgarna får öva demokrati genom att rösta i mjukisdjurens president- och riksdagsval.

Demokratiska handlingar i vardagen

Demokratiarbete är ändå inte bara evenemang. Det är också, och kanske framför allt, fråga om bemötande i vardagliga situationer. Sitra publicerade i januari en handbok om demokratiska möten, avsedd för alla som med sitt eget agerande eller arbete vill stärka demokratin i vardagen. Handboken bygger på de försvarsdialoger för demokratin som Sitra ordnade våren 2022. Där gestaltades en central plats där den demokratiska statsformen och den demokratiska livsformen sammanstrålar. Platsen är samhällets offentliga tjänster. Största delen av finländarna använder sig av de här tjänsterna för att lära sig, få stöd, hjälp eller vård. I bästa fall möter de professionella som kan ge dem känslan av ett samhälle, där vars och ens ärende är viktigt och där de löses tillsammans med respekt och lyhördhet.

Offentliga tjänster formar vår syn på samhället

Utgående från Sitras material verkade det uppenbart att de offentliga tjänsterna på många sätt formar människornas samhällsupplevelse. Det verkade också, att stora delar av de professionella i de här tjänsterna - lärare, läkare, poliser eller till exempel bibliotekspersonal - inte upplevde sig själva som demokratiska aktörer som påverkar samhällsupplevelsen. Hur den demokratiska livsformen förverkligas i offentliga tjänster förblir alltså lite av en slump. Ändå arbetar över 600 000 personer i Finland inom denna sektor och en betydande del av dem i möten med medborgare där deras upplevelse av det demokratiska samhället formas – av att bli hörd och av förtroende, påverkansmöjligheter och delaktighet. Det är alltså inte fråga om nya krav på service som kräver tilläggsresurser. Det handlar mer om en medveten beredvillighet och inställning till den grundläggande uppgiften i det egna arbetet.

Demokratin blir aldrig färdig. Den måste kontinuerligt försvaras, förstärkas och förnyas. Vi kan bidra genom vårt eget agerande och som professionella i offentliga tjänster. Vi kan alla vara demokratiska aktörer.

Sitras handbok Demokraattisten kohtaamisten käsikirja kan laddas ner på www.sitra.fi. Texten är på finska men har en svenskspråkig sammanfattning.

Susanne Ahlroth
Överinspektör för bildningsväsendet

Texten publicerats i tidskriften Bibban 2024/1.

Det blev en konferensvecka utan dess like. Från Nordiska skolledarkongressen 2024 i Göteborg till slutseminarium för temanätverket SALT i Nagu. Från 1500 deltagare till ett något småskaligare evenemang. Från skolledarskap till skolverksamhet, kan man väl också tänka sig. Jag tror det var Boris Jokic, direktör för Institutet för samhällsforskning i Zagreb, som konstaterade att skolan inte är bättre än det som sker i klassrummen. Avståndet mellan skolledarskap och skärgårdskunskap är alltså inte så långt som man skulle tro.

Vad tar jag då med mig från denna vecka? För att låna vår presidents uttryck – tre saker: Det relationella perspektivet, känsla av sammanhang och den organiska intelligensen.

I många av talturerna i Göteborg lyftes det relationella perspektivet. I både teman som AI och PISA-resultat betonades det relationella, human to human, att se varandra i ögonen och känna av varandra. Det går inte att nog understryka den betydelse som relationen mellan lärare och elev har för att nå undervisningsresultat. Den är avgörande för hur undervisningen fungerar. Ifall den inte var det, kunde vi bara servera kunskap via robotar – vilket vi de facto har möjlighet till idag - men är det något vi lärde oss under pandemin var det hur viktiga vi är för varandra.

Känsla av sammanhang, vad betyder det? Ja, kort sagt är det väl en känsla av gemenskap, att höra till och kanske också att ha en betydelse i sitt närsamhälle. Att det en gör skapar mening.

Temanätverket SALT (Skärgård och landsbygd i samverkan) har som syfte att främja barns och ungas hembygdsidentitet, välbefinnande och delaktighet. Alltså just det, ge barnen och de unga en känsla av sammanhang, att de hör till och är viktiga medaktörer i sin hembygd.

Och så den organiska intelligensen, då? Ja det är ett uttryck som författaren och journalisten Andreas Ekström menar att måste finnas, eftersom det finns något som kallas artificiell intelligens. Den organiska intelligensen är motsatsen till den artificiella, den vi biologiska varelser har. Jag vill tro att den intelligensen inte bara består i hjärna, utan också i hjärta. Enligt Ekström handlar framgången inte om hur bra AI vi investerar i utan vilken organisk intelligens vi anställer, det vill säga kunnig, erfaren och empatisk personal.

För att eleven (eller skolan om man vill formulera sig så) ska bli framgångsrik behöver vi alltså anställa personal med organisk intelligens som genom relationer kan skapa en känsla av sammanhang hos de unga.

En intensiv vecka med många goda diskussioner, fantastiska talturer och varierande miljö är till ända. Mycket att smälta bearbeta och fortsätta utforska för att sedan förmedla vidare och skapa ringar på vattnet. Tänk att en kan vara trött och nyter på samma gång.

Här hittar du SALT-projektets materialbank

Malin Eriksson
Överinspektör för bildningsväsendet

Idag är det världsvattendagen och årets tema är Vatten för fred. Vatten är en värdefull naturresurs som vi arbetar för i många olika ansvarsområden i regionförvaltningsverket. Nu berättar tre av regionförvaltningsverkets sakkunniga om den betydelse som vatten och fred har i deras arbete. 

Tillståndsprocessen främjar sämja kring vattenfrågor

Miljöråd Reetta Klemetti vid ansvarsområdet för miljötillstånd arbetar med miljö- och vattenhushållningstillstånd. Vid tillståndsprövningen måste hon beakta många olika intressen i samband med nyttjandet av vatten och skydd av vattenmiljön.
”En av de mest utmanande men också intressantaste sidorna med mitt jobb är att de projekt som kräver tillstånd ofta balanserar mellan olika intressen. Den som söker miljö- eller vattenhushållningstillstånd får vanligen nytta av projektet, men det kan också medföra någon typ av olägenhet för områden som ägs av någon annan. Till exempel kan det hända att användningen av vattendraget för rekreationsändamål försvåras. I mitt arbete överväger jag alltså olika synpunkter på projektet och bedömer hur mycket olägenhet det medför för olika parter. Ibland är det också svårt att fatta ett beslut när jag så väl förstår alla parters syn i ärendet. Enligt lagen ska tillstånd emellertid beviljas om förutsättningarna för beviljandet uppfylls”, säger Klemetti.

”Det bästa i mitt arbete är att jag inte gör det ensam. Varje beslut övervägs noga av flera personer hos oss och vi utnyttjar den omfattande sakkännedom som vi har om vatten och lagstiftningen. Lagstiftningen som vi tillämpar i arbetet strävar efter att på ett jämlikt sätt trygga en ren miljö och nyttjandet av vattendraget för oss alla finländare, vilket är synnerligen viktigt också med tanke på temat för det här årets vattendag”, konstaterar Klemetti. 

Vattenkvaliteten följs upp noga 

Överinspektör för miljö- och hälsoskyddet Sini Mustakallios arbete omfattar väglednings-, tillsyns- och bedömningsfrågor gällande tillsynen över bad- och hushållsvatten. Miljö- och hälsoskyddsenheten följer bland annat upp att tillsynen över vattenkvaliteten motsvarar kraven.  

”Vatten är en förutsättning för liv och utan vatten skulle inte vårt ekosystem se ut så som vi känner det. Vårt uppdrag är att trygga en säker och sund livsmiljö och att bestämmelserna som gäller hushållsvatten och badvatten följs. I vårt arbete samarbetar vi med andra myndigheter, ministerier, kommuner, företag och organisationer. Jag önskar att alla skulle värdesätta vatten och dess betydelse, och vara medvetna om att tryggandet av vattenkvaliteten kräver ekonomiska satsningar. Vattenkvaliteten måste tas om hand ända från områden där råvatten bildas till slutet av vattenförsörjningssystemet för att vi ska få sådant vatten från våra kranar som är bra för hälsan”, säger Mustakallio.  

”Jag tycker att fred är ett synnerligen bra tema för världsvattendagen. Inte heller vatten är någon självklarhet och brist eller missbruk av vatten kan i värsta fall orsaka konflikter”, säger Mustakallio. 

Vattenförsörjningen har en nyckelroll inom beredskapen

Enheten för beredskap svarar för främjandet och tillsynen över regional beredskap och övergripande säkerhet i sin region. Ansvarsområdet vägleder och stöder kommuner, välfärdsområden och andra aktörer i beredskapsplaneringen och förberedelserna för verksamheten under undantagsförhållanden. 

”Vi ordnar beredskapsundervisning och beredskapsövningar samt främjar samarbete och informationsutbyte mellan olika aktörer. Beredskapen i Finland är på hög nivå och vattenförsörjningen är nästan alltid med som ett tema i de regionala beredskapsövningarna som regionförvaltningsverken ordnar. Finlands högklassiga beredskap är en del av Finlands system för övergripande säkerhet. Samverkan och övningar är centrala metoder för att kontrollera störningar och minska instabiliteten som de medför i vardagen”, berättar räddningsöverinspektör Kristiina Kapulainen.  

”Vatten är en livsviktig resurs vars tillgänglighet och kvalitet direkt påverkar människors liv och hälsa. Därför hör två liter rent vatten per person till reservförrådet som myndigheterna rekommenderar. Dessutom behövs det vatten för matlagning och hygien. Det totala vattenbehovet är 1–2 hinkar vatten per person per dygn”, påminner Kapulainen. 

Förvaltningsövergripande verksamhet behövs i vattenärenden

Finländarna lever omgivna av vatten. Vi har tusentals sjöar, åar och holmar som är en del av vår identitet, kultur och välbefinnande. Vi på regionförvaltningsverket gör vårt bästa för att vattnet i Finland ska nyttjas på ett hållbart och rättvist sätt. Vatten är en förutsättning för liv, men också något som möjliggör fred och säkerhet. Rättvist och hållbart nyttjande av vatten är väsentligt för produktionen av mat och energi, ekonomin och miljön. Vatten är dessutom ett redskap för samarbete och sämja som kan främja fred inom olika sektorer och nivåer. Inom myndighetsverksamheten anknyter vatten förvaltningsövergripande till våra uppgifter. Vi behöver samarbeta för att kunna bevara och skydda vatten som är vår allas gemensamma och oersättliga resurs.

Regionförvaltningsverkens och NTM-centralernas strategi för 2024–2027 publicerades i slutet av februari. Målet med strategin är att lotsa regionförvaltningsverken och NTM-centralerna mot en ny era av statlig regionförvaltning. 

Mot en hållbar framtid – tillsammans och nära

Tillsammans och nära är regionförvaltningens tjänstelöfte till finländarna åren 2024–2027. Regionförvaltningsverkens och NTM-centralernas nya strategiperiod började i ett instabilt ekonomiskt läge, med världspolitisk förändring och konflikter och hybridpåverkan som huvudnyheter. I dagens tid är det ännu viktigare än tidigare att stärka förtroendet och bygga myndighetsverksamhet som genuint tjänar människorna och samhället. 

Den nya strategin för regionförvaltningsveken och NTM-centralerna styr regionförvaltningens myndigheter i deras grundläggande uppdrag, genomförandet av regeringsprogrammet och reformen av verksamheten och strukturerna. Den gemensamma, stora utmaningen att balansera ekonomin gäller under de närmaste åren också regionförvaltningen och förutsätter att man tänker på verksamheten på ett nytt sätt. Mitt i förändringen vill vi fortsättningsvis göra vårt bästa för att främja medborgarnas välfärd, säkerhet och jämlikhet, trygga servicen i vardagen och öka regionernas livskraft.

Regionförvaltningen måste reformeras, inte bara för att ekonomin kräver det, utan framför allt till följd av den snabba omvälvningen av samhället – till och med genom att förutse dessa förändringar. På det sättet kan vi svara på behoven som regionerna, deras företag, service och invånarna upplever. Reformerna i regeringsprogrammet är grundläggande: regionförvaltningsverkens och NTM-centralernas femton år långa existens upphör och i stället skapas en riksomfattande myndighet som förenhetligar praxis inom tillstånd, styrning och tillsyn och en helhet av livskraftscentraler med fokus på att upprätthålla Finlands livskraft.

Verkningsfullt arbete i medborgarnas vardag

Till regionförvaltningsverkens viktigaste uppgifter hör också genomförandet av hållbar och ren omställning och främjandet av den synnerligen aktuella beredskapen och övergripande säkerheten. Våra strategiska prioriteringar sammanlänkas med många sådana uppdrag som regionförvaltningsverken på senare tid särskilt har identifierats med i den offentliga debatten: tillsyn över välfärdsområdenas tjänster, till exempel offentlig äldreomsorg och privata vårdhem, arbetarskyddet, uppgifter inom penningtvätt och hittegods, alkoholförvaltningsuppgifter, styrning och fortbildning inom undervisnings- och kulturväsendet samt främjande av medborgarnas och djurs hälsa. 

Ett prov på vårt verkningsfulla arbete inom miljöhälsa är exempelvis vårt arbete i höstas för att förhindra att människor smittas av fågelinfluensa. De regionala beredskapsövningarna som vi ordnar bringar samman centrala aktörer i regionerna och främjar på ett betydande sätt samordningen av beredskapen och den övergripande säkerheten i det finländska samhället. Vår strategi och verksamhet påverkar varje medborgare och vårt mål är att allt bättre kommunicera om deras verkningar. 

Genuint betjänande förvaltning

Kundorientering, sakkunskap och samarbete är regionförvaltningsverkens verksamhetsvärden. För oss är det viktigt att vår personal och arbetsgemenskap mår bra under reformen av myndighetsstrukturerna, att kunderna får en positiv upplevelse av mötena med oss och att intressegrupperna genuint kan påverka hur vår verksamhet utvecklas. Vi satsar på ett förvaltningsövergripande och sektorsövergripande verksamhetssätt. Vi strävar dessutom efter att aktivt utnyttja nya arbetsformer och teknologiska tjänster för att smidiggöra tjänsterna. Till exempel finns det potential att avsevärt förbättra arbetets effektivitet, kvalitet och automatisering med AI. 

Kan du se in i framtiden med oss och ser du en modern regionförvaltning som är känd för sitt kunnande, uppskattat för sin sakkunskap och genuint arbetar för mänskorna i regionen? 

Det är den resan som vi i och med vår nya strategiperiod har börjat.      

Regionförvaltningsverkens överdirektörer,

Marko Pukkinen
Merja Ekqvist
Kaisa Ainasoja
Ilkka Horelli
Markku Tervahauta
Kaisa Post (t.f.)
 

Man kan inte undgå nyheter som gäller illamående unga, hur brottsligheten ökar bland barn och unga, eller hur allt yngre blir delaktiga i brott antingen som offer eller förövare.  Våldsamheten ökar och blir alltmer grövre.  Att man bär med sig t.ex. en kniv ”för säkerhets skull” då man ger sig ut på stan en fredag kväll har tyvärr blivit i viss mån vanligare. Då vapen finns med i bilden ökar risken för att något allvarligare händer märkbart. Trygghetskänslan i skolorna har också i viss mån minskat, arbetsron minskar och oron över lag är större än tidigare. Mobbning och ensamhet finns och ökar.

Lyckligtvis har man kunnat konstatera att det för majoriteten av våra finländska barn och unga går riktigt bra. En majoritet mår bra, har hobbyn och vänner.  Men, dess värre, tenderar situationen bli allt svårare för dem som det går dåligt för. Polariseringen är ett faktum och problemen och illamåendet avspeglas onekligen också till omgivningen t.ex i form av våld och trakasserier. Det blir allt vanligare att unga rånar unga och statistiken visar att våldsbrotten bland unga har ökat markant under de senaste åren. Samhället bör aktivt och konkret reagera på, förebygga och motarbeta denna negativa spiral.

Hantering av problem i ett tidigt skede ger de bästa förutsättningarna för minimering av skadorna på ett personligt plan. Kostnaden för samhället blir då naturligtvis också mindre. Man kan lugnt konstatera att sektorsövergripande samarbete och det förebyggande arbetet just nu är viktigare än någonsin tidigare. En trygg och säker uppväxtmiljö för barn och unga resulterar i en tryggare vardag. För att nå det här förutsätts att vi har trygga vuxna d.v.s. föräldrar, lärare, kuratorer handledare och vid behov övriga myndigheter.

Trygghetsdagarna 2024 - ett exempel på samarbete

Inom Regionförvaltningsverken har man fattat ett beslut om ett gemensamt mål, d.v.s. att öka det sektorövergripande samarbetet. Inom Svenska enhetens verksamhet är Trygghetsdagarna 2024 som gick av stapeln 6-7.3.2024 ett konkret exempel på sektorövergripande samarbete. Seminariet planeredas av representanter från olika sektorer och riktades till bland annat rektorer, bildningsdirektörer, skolors säkerhetsansvariga, ungdomsarbetare och till aktörer inom tredje sektorn. Målsättningen för årets dagar var att få ny kunskap om trygghets- och säkerhetsfrågor inom den grundläggande utbildningen, andra stadiet samt ungdomsarbetet.

Nyckelordet för årets Trygghetsdagar var ”Samarbete”. Temat behandlades från olika synvinklar: nationellt, vilka möjligheter lagstiftningen ger och hur man helt konkret utvecklar och tar fram nya samarbetsformer.

Under dagarna fick vi ta del av många aktuella och intressanta talturer. Undervisnings- och kulturministeriet öppnade upp skoltrygghetsfrågorna under nuvarande regeringsperiod, Yrkesakademin i Österbotten och Vamia presenterade hur ankarverksamheten utvecklas inom yrkesutbildningen. Polisens syn på sektorsövergripande samarbete innehöll en hel del intressant information. Under dagarna presenterades även skolungdomsarbetet i Kyrkslätt och Västra Nylands välfärdsområdets kuratortjänster. Därtill presenterades School to Belong -helheten.

Fortsatt sektorövergripande samarbete

Det sektorsövergripande samarbetet fortsätter. Regionförvaltningsverkets svenska enhet för bildningsväsendet koordinerar nätverket ”Trygg lärmiljö”. I nätverket finns representation från skolan, ungdomsarbetet, kommuner och tredje sektorn. På nätverksmötena utbyts information om frågor relaterade till bland annat skoltrygghet. Nätverket deltar också aktivt i planeringen och genomförandet av Trygghetsdagarna.

Utgående från den feedback vi har fått från bland annat deltagarna under Trygghetsdagarna kommer vi att fortsätta det här arbetet. Tanken är att vi ordnar ett liknande evenemang våren 2025. Till hösten planerar vi ett webbinarium som behandlar den digitala tryggheten. Vi funderar också på att starta upp så kallade ”Trygghetskaffen”: en timme på teams där vi utbyter tankar och idéer om ett aktuellt tema. Mer info om detta senare.

Jobbar du med barn och unga i skolan eller inom ungdomsarbetet och vill delta i nätverksarbetet är du varmt välkommen med i verksamheten.

Michael Mäkelä
Överinspektör för bildningsväsendet

Vi tror vi är effektiva då vi multitaskar. Vad fantastiskt att vi kan göra två saker samtidigt - och spara tid på samma gång!

Ja, riktigt så enkelt är det ju inte och många är de artiklarna som handlar om att vi faktiskt inte gör två saker samtidigt utan att vi switchar fokus blixtsnabbt mellan olika uppgifter och lurar oss själv att tro att vi faktiskt är det där undantaget som KAN multitaska.

Som lärare är det lätt att påpeka detta för eleverna. Något jag ofta sa i klassrummet var: ”Den som tror den kan prata och lyssna samtidigt får stanna efter timmen och berätta åt mig hur man gör.” Som du förstår var det aldrig någon elev som ville avslöja denna ädla konst, i stället tystnade eleven för att inte behöva sitta efter timmen och avslöja tricket för mig. Och de flesta eleverna förstod naturligt vis också sarkasmen.

Jag gissar att multitaskande hos elever inte har minskat i och med att elever använder olika digitala hjälpmedel i skolan. Garanterat är det någon elev som har flera flikar öppna samtidigt på lärplattan.

Och varför skulle eleverna vara annorlunda än vi vuxna? Under de fortbildningar vi ordnar ser vi samma fenomen som det som rapporteras från skolvärlden. I vissa konferensutrymmen finns telefonparkeringar – de brukar ändå förbli tomma. Många använder digitala verktyg, antecknar på datorer och fotograferar de bilder som projiceras på stora duken – men fokus kan lätt också skifta till något Wilmameddelande som måste besvaras eller någon uppgift som behöver förberedas inför nästa dag.

Hur det ser ut under distansföreläsningarna vet bara den som deltar. Själv har jag svårt att hålla fokus. Gärna har jag en stickning i händerna, det hjälper mig att koncentrera mig. Men ibland har jag inte det och då händer det att fokus flyttas till annat. Plötsligt slår en viktig tanke mig och jag måste genast kolla upp något. Eller så kommer jag ihåg något jag håller på att glömma och måste anteckna det i kalendern – och samtidigt ser jag att det kommit ett viktigt mail.

När jag deltar i en fortbildning eller i ett webbinarium är det ju bara jag själv som förlorar på att multitaska. Det är jag som missar det viktiga som blev sagt och det kommer kanske en chans att ta reda på det en annan gång.

Lärare har inte alltid möjlighet att delta i allt fortbildningsutbud som finns. Vi hör om vikariestopp, växande arbetsbörda som uppstår om man får ta in en vikarie och om att man inte vill belasta kolleger med att vara frånvarande. Vi önskar förstås att de här hindren inte skulle finnas, men ibland måste man prioritera. Däremot hoppas vi att ingen förman tror att en lärare ska kunna delta i ett webbinarium samtidigt som hen undervisar – för hur blir det då med den pedagogiska tryggheten?

Malin Eriksson
Överinspektör för bildningsväsendet

Under 2023 genomförde Regionförvaltningsverket i Södra Finland 39 inspektionsbesök på barnskyddsenheter i sin region. Representanter från regionförvaltningsverket diskuterade med 188 barn som var placerade i vård utanför hemmet, enligt bestämmelserna i barnskyddslagen 80.1 §. I inspektionsbesöken ingår förutom samtalen med barnen också att granska enhetens dokument och att diskutera med ansvarspersonen och tjänsteproducenten vid enheten. Regionförvaltningsverket övervakar särskilt hur begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen utförs och hur barnens grundläggande rättigheter säkerställs på enheterna.

Syftet med samtalen med barnen är att höra deras åsikter om vardagen på enheten och hur deras grundläggande rättigheter och gott bemötande omsätts i praktiken på enheten. Barnens inställning till samtalen är huvudsakligen positiv, och ofta ser de fram emot inspektörernas ankomst till enheten. 
– Jag blev överraskad över hur avslappnat samtalet var! 

Barnet har också alltid möjlighet att avstå från att delta i samtalen. Barnen berättar ofta öppet om enheten, och de kan beskriva problem och lämpliga lösningar förbluffande väl! 

Baserat på samtalen hade en socialarbetare som ansvarar för barnets ärenden enligt barnskyddslagen 13.1 b § utsetts till en del av barnen. Många barn visste ändå inte vem deras socialarbetare var på grund av flera personalbyten eller av andra orsaker. Många socialarbetare hade besökt enheterna men de stannade inte alltid upp för att föra personliga samtal med barnen, så som lagen förutsätter. 
 – Ingen har någonsin tidigare frågat om sådana saker. 
Socialarbetarna känner inte alltid till om det förekommer någon osaklig praxis på enheten eller om barnets grundläggande rättigheter begränsats utan laglig grund enligt barnskyddslagen. Sådan praxis kommer ofta fram just då man talar med barnen eller så finns det i anteckningarna i barnens klientjournaler. Barnet kan ha svårigheter med någon vardaglig sak som socialarbetaren inte känner till. De här frågorna kan vara relaterade till barnets grundläggande behov, hanteringen av ärenden eller relationerna på enheten.

Positiv feedback om vården utanför hemmet, men mycket skulle kunna förbättras

Barnen var i regel oftast nöjda med sin placering och de vuxna som arbetade där. 
 – Det här boendet är säkert det bästa som någonsin har hänt mig. 
De flesta barn hade en vuxen på enheten som de kunde prata med och en utsedd handledare eller ett handledarpar. Men barnen sade ofta att de önskade mer tid med vuxna i allmänhet och i synnerhet enskilt med sina egna handledare. I många enheter fanns inga regelbundna handledartider. 
 – Borde inte handledaren komma och fråga hur du har det? 

I barnens samtal under året accentuerades den tid barnen tillbringade i sina egna rum och i viss mån en vardag fattig på stimulans. Barnen kände inte alltid till namnen på de övriga barnen i enheten och de umgicks inte nödvändigtvis med dem. Barnen nämnde ofta att det hölls ett veckomöte på enheten där man kunde framföra önskemål om mat eller aktiviteter.

Barnen sade att man oftast motiverade begränsningsåtgärderna enligt barnskyddslagen. 
– Det vet jag, att det måste finnas en motivering och ett beslut.  
Men barnen hade inte alltid fått beslutet om begränsning själva och förstod inte alltid motiveringen till begränsningarna. Flera barn visste inte hur man kunde överklaga beslutet. Enligt barnen hade situationerna som ledde till begränsning inte alltid benats ut tillräckligt i efterhand.

I vissa enheter berättade barnen om begränsningar av rörelsefriheten, som baserades på enhetens praxis eller regler. Flera barn i olika enheter nämnde så kallade inomhusdagar då de inte fick gå ut eller träffa vänner. 
– Jag förstår verkligen inte den här regeln.
Enligt barnen kunde de ha fått en inomhusdag exempelvis på grund av förseningar, dåligt uppförande eller att de inte hade gått till skolan. 

Också situationer med fasthållanden enligt barnskyddslagens 68 § förekom i enheten, enligt samtalen med barnen. Enligt barnen hade personalen inte alltid agerat på ett lämpligt sätt i de här situationerna, eller situationerna hade känts skrämmande. Det är viktigt ur barnens synvinkel att fasthållningssituationerna behandlas på ett sådant sätt inom enheten att de inte tynger barnens sinne efteråt.

Största delen av barnen kände inte till planen om gott bemötande enligt barnskyddslagen 61 b §.  
 – Alltså vad det här? 
Barnen kom inte nödvändigtvis ihåg att man skulle ha diskuterat planens innehåll på enheten. De ansåg att de inte hade deltagit i att utarbeta planen på det sätt som bestämmelsen avser.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland har noterat att praxis som gäller bemötandet av barn och lagstridiga metoder inte framkommer enbart genom dokument eller diskussioner med tjänsteproducenten och ansvarspersonen. Barnens erfarenheter i vardagen och att lyfta fram dem har stor betydelse i tillsynsarbetet.
– Jag önskar att vuxna skulle kunna lyssna och förstå och också tro på vad de unga berättar. 

Tillsyn för barnens bästa

Regionförvaltningsverket i Södra Finland instruerade barnskyddsenheterna förutom i ovan nämnda frågor också i följande:  

• mer allmänt om lagenligt genomförande av begränsningsåtgärder 
• om att informera barnen om deras rättigheter 
• om tillräckligt med personal med tanke på barnens behov. 

Observationer och vägledning vidarebefordras alltid också för kännedom och eventuella åtgärder till välfärdsområdet och till den socialarbetare som ansvarar för barnets ärenden.

Tillsynsansvaret för barnets individuella vård utanför hemmet ligger uttryckligen hos de socialarbetare som ansvarar för barnets ärenden. Regionförvaltningsverket betonar vikten av socialarbetarnas individuella tillsyn av barnet:

• betydelsen av personliga samtal med barnet
• granskning av dokumentation om barnet, utöver månadsrapporterna, samt begränsningsbeslut och de journalanteckningar som gjorts i samband med dem.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland fortsätter att arbeta för barnens bästa även 2024!

Elina Haahti, överinspektör för socialvården
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Hänvisningar: Barnskyddslagen (417/2007)

Det nya registret för tjänsteproducenter Soteri är ett register som är gemensamt för regionförvaltningsverken och Valvira. Från och med januari 2024 kommer privata tjänsteproducenter inom social- och hälsovården och privat småbarnspedagogik att lämna sina ansökningar elektroniskt via Soteri. Ofta när man talar om Soteri, talar man endast om ett register. Men det är bra att vara medveten om att det handlar om något mycket större.

Den elektroniska ärendehanteringen i Soteri gör det möjligt för våra kunder att på ett enkelt sätt lämna registrerings- och tillståndsansökningar och ändringsansökningar som gäller dem. För dem som handlägger ansökningar erbjuder Soteri ett behändigt verktyg för att kontrollera ansökningar, göra begäranden om kompletterande uppgifter och ta emot behövliga bilagor. När handläggningen har slutförts förs uppgifterna in i den slutliga förvaringsplatsen för registeruppgifter, det vill säga i registret Soteri.

En betydande del av Soteri-helheten är de gränssnitt via vilka myndigheter som har rätt att få information kan använda de uppgifter i Soteri som kan publiceras så att de är tillgängliga för alla i en offentlig informationstjänst.

I projektet Soteri utarbetar vi dessutom nya verktyg för de nya uppgifter som den nya tillsynslagen medför. Mycket arbete har utförts och kommer fortfarande att utföras för att underlätta arbetet för experter inom social- och hälsovården och småbarnspedagogiken i framtiden.

E-tjänsten handleder i upprättandet av registreringsanmälan

Från ingången av år 2024 ska tjänsteproducenter lämna registrerings- och tillståndsansökningar och ändringsansökningar via Soteris e-tjänst. Också nuvarande självständiga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som har firma är i fortsättningen privata tjänsteproducenter som måste registreras i Soteri. Observera att tillgången till e-tjänsten i fortsättningen kommer att kräva fullmakt för ärendehantering och Suomi.fi-identifikation.

Framöver är det möjligt för aktörer inom social- och hälsovården att i e-tjänsten lämna en ansökan endast om registrering som tjänsteproducent eller samtidigt för registrering av tjänsteenhet. Tjänsteenheten är den plats för vilken alla uppgifter om de tjänster som produceras registreras. Du bör vara medveten om att det inte är möjligt att producera tjänster innan tjänsteenheten har registrerats. Inom privat småbarnspedagogik gäller ansökan alltid både tjänsteproducenten och verksamhetsstället.

Tjänsteproducenter, tjänsteenheter och servicepunkter i Soteris ärendehantering

Till följd av det nya registret överförs företagsuppgifter för tjänsteproducenter via olika bakgrundssystem till ärendehanteringen. Kom därför ihåg att framöver hålla dina uppgifter uppdaterade i FOD- och PRS-tjänsterna. Tjänsteproducentens allmänna uppgifter är grundläggande uppgifter om den tjänst som produceras, faktureringsuppgifter och uppgifter om kontaktpersonen för registreringen.

På tjänsteenhetsnivå inom social- och hälsovården och verksamhetsställesnivå inom småbarnspedagogiken övergår man redan till mer detaljerade serviceuppgifter. Med tjänsteenhet avses den operativa och administrativa helhet som tjänsteproducenten upprätthåller och där social- och/eller hälsovårdstjänster produceras. Inom småbarnspedagogiken är verksamhetsstället ett daghem.

Mer detaljerade uppgifter om tjänster inom social- och hälsovården anges på servicepunktnivå. En eller flera servicepunkter utgör en tjänsteenhet. Servicepunkten ligger vanligen vid någon besöksadress, men den kan också vara virtuell. Viktiga uppgifter om tjänster är tjänsteområdet, kundgruppen och antalet personal som tillhandahåller tjänsten.

Även ändring av en redan registrerad tjänsteenhet eller ett redan registrerat daghem och dess serviceuppgifter görs via ärendehanteringen i Soteri. Efter att ha identifierat sig i tjänsten ser den som lämnar ansökan de uppgifter som finns i Soteri. Ändringarna görs med en elektronisk blankett som finns i Soteri. När uppgifter ändras visas den ändrade uppgiften och en uppgift om hur denna uppgift tidigare varit inskriven i registret.

Lanseringen genomförs i början av 2024 – användarupplevelser följs noggrant upp

Den första versionen av Soteris e-tjänst lanseras i början av 2024. Efter årsskiftet fortsätter det aktiva arbetet kring Soteri. Vi följer kontinuerligt upp hur det nya systemet fungerar och samlar information om upplevelserna av att använda systemet. På basis av dessa utvecklar vi tjänsten vidare. I början av året gör vi dessutom några funktionella ändringar som ytterligare förtydligar utarbetandet av ansökningar.

Seppo Suorsa, projektchef för Soteri, Valtori

I går hörde jag en ung person önska att vi levde under den tid som hen hade hört om av sina föräldrar då de berättat om sin ungdomstid. Då var somrarna varma, det fanns snö på vintrarna och det fanns varken internet eller smarttelefoner. På lördagarna badade man bastu och tittade alltid på samma program på tv.

I Finland lever barn och unga i en exceptionell tid historiskt sett. Vi har nyss lämnat en pandemi bakom oss som särskilt belastade barn och unga. Alla har ändå inte återhämtat sig från pandemin och inte heller har bekymren och utmaningarna för de unga försvunnit. Många upplever skolan som ångestfylld eftersom mobbning ställvis har blivit nästan vardag och att försvara sig mot våld och stöld känns nästan normalt. Det är tur om man slipper blåmärken, sår eller andra skador – för vissa känns det till och med som en kamp att överleva. En del unga vinner inte den kampen utan bryts ner psykiskt av de många utmaningarna och den belastning som de utsätts för.

Som myndighet får vi också höra nödrop från dem som arbetar med barn och unga om varifrån man kan få hjälp för dessa barn och unga som mår dåligt. Det finns inte tillräckligt med tjänster och det är inte längre möjligt att öka flödet av tjänster. Det finns inga resurser och nu är man tvungen att fatta de mest smärtsamma besluten: de som behöver tjänster måste lämnas utan den hjälp de behöver. Även skolpersonalen blir småningom knäckt av problemen, och att lärarna lämnar sina jobb syns redan.

Överföringen av ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster från kommunerna till välfärdsområdena har inte varit helt tydlig för alla tjänsters del, vilket har orsakat skuggområden, ineffektivitet och ovisshet. Eftersom ansvaret är oklart eller det råder brist på resurser gör sig olika aktörer också skyldiga till att bolla med ungdomarnas ärenden: barnskyddet skyfflar över ansvaret på skolan, skolan på hälsovården och hälsovården på barnskyddet eller tvärtom. Och har polisen också någon roll i det här?

Den ständigt ökande psykiska ohälsan vid sidan av utmaningarna med den gigantiska social- och hälsovårdsreformen börjar synas särskilt i södra Finland i kommunerna längs med järnvägen. I dessa kommuner kan en skolelev i årskurs ett ha en kniv i ryggsäcken för att skydda sig. Hur har vi som samhälle kommit till denna punkt? På tågen finns minderåriga kurirer som fungerar som hantlangare för brottslingar. Vad gör vi när ingen längre vågar gå ut på torgen och gatorna på grund av ungdomsgäng som hotar med våld och som inte hålls tillbaka av traditionella sociala normer? Var är alla vuxna? Var finns barnens föräldrar och vårdnadshavare? Och myndigheterna som kan ta tag i problemen genom att genuint höra barn och unga och hitta hållbara lösningar?

Det krävs ett nära samarbete för att lösa svåra problem

Snabbt tänkt borde det inte vara någon stor grej att bestämma ansvar och uppgifter så att man vet vem som sköter vad. Det praktiska samarbetet kring komplicerade problem med svåröverskådliga grundorsaker kräver dock tätt nätverkande och att vi känner varandra. Det är svårt att samarbeta om man inte ens vet namnet på vem man ska kontakta. Det säger sig självt att ledningens roll här är betydande ur många olika synvinklar. För att lösa problemen behövs både strukturer på högre nivå och effektiv verksamhet i praktiska situationer.

Vi vuxna kan inte lämna barn och unga att klara sig på egen hand. Vi får inte heller vara rädda för dem eller lämna dem ensamma med sina utmaningar. Vi kan inte vända ryggen till problemen och tänka att någon annan tar hand om dem. Vi kan inte bara träffas, diskutera, dricka kaffe och himla oss. Nu är det dags för handlingar och för omsorg, det är upp till bevis. Barnen och ungdomarna är det viktigaste vi har med tanke på framtiden. Det är ett värde, odelbart, på alla sätt.

För detta behövs vi alla: du, jag och de. Vi kan inte vänta längre, nu är det dags för gemensamma åtgärder. Vi på Regionförvaltningsverket i Södra Finland inrättar som stöd för samarbetet ett forum som identifierar de problem barn och unga har och sammanför olika aktörer över sektorernas, förvaltningens och befogenheternas gränser. Detta forum (Radanvarsifoorumi) startar i Träskända vårvintern 2024 och avsikten är att utvidga verksamheten till andra kommuner längs järnvägen. Vi agerar, gör du det också – och genom att samarbeta är vi mer.

direktör Marja-Liisa Keski-Rauska
undervisnings- och kulturväsendet 
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Under hösten har det väckts offentlig debatt om regionförvaltningsreformen i regeringsprogrammet som ska genomföras under de närmaste åren. Målet med reformen är att koncentrera tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifterna inom statens regionförvaltning till ett nytt, riksomfattande ämbetsverk. Det nya ämbetsverket skulle ersätta regionförvaltningsverken, Valvira och miljöansvarsområdet hos NTM-centralerna.

En så här grundläggande förvaltningsreform väcker förståeligt nog många frågor och också kritiska röster. Frågor och oro måste tas på allvar, men vi på Regionförvaltningsverket i Södra Finland ser många möjligheter hos reformen. 

Särskilt ur våra kunders synvinkel ser vi positiva följder av att tillstånds-, styrnings- och tillsynsfunktionerna koncentreras till ett ämbetsverk. Det centrala för medborgarna och aktörerna i regionen är att vår verksamhet är nationellt enhetlig och processerna smidiga. Enhetlighet, tydlighet och snabbhet var drivkraften bakom denna förändring. 

Med ett ämbetsverk med riksomfattande befogenheter strävar man efter att tillsynen och tillståndspraxis ska vara likadan oberoende av region – och att ärendena ska behandlas inom samma tidtabell oberoende av var i Finland vår kund uträttar sina ärenden. 

Regionförvaltningsverket i Södra Finlands verksamhetsområde är det överlägset största bland de sex regionförvaltningsverken: i vårt område bor bland annat över 40 procent av hela Finlands befolkning och över 40 procent av hela landets företag är verksamma här. I området finns över 60 kommuner och 8 välfärdsområden, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som sköter social- och hälsovårdens och räddningsväsendets uppgifter. Dessutom sköter vi handläggningen av miljötillstånd också i Sydvästra Finland – där det bor sammanlagt tre miljoner finländare. 

Volymerna är med andra ord i princip av storleksklassen hos ett stort ämbetsverk och kundmängden är enorm. Vi behöver effektiva verksamhetsmodeller och processer som ett stort ämbetsverk har. Med ett riksomfattande ämbetsverks breda axlar kunde vi trygga smidiga funktioner och jämlikhet mellan kunder överallt i Finland.

Sektorsövergripande verksamhet är en viktig utgångspunkt för det nya ämbetsverket

Vid ett riksomfattande ämbetsverk för tillstånd, styrning och tillsyn skulle arbetsbördan fördelas jämnare eftersom det stora ämbetsverkets gemensamma resurser skulle stå till förfogande. Tillsammans skulle vi vara flexiblare, snabbare och effektivare. Vi skulle kunna utnyttja personalens kompetens i så stor utsträckning som möjligt. I myndighetsreformen ser vi också möjligheter att utveckla vårt styrningsarbete. Enligt oss är regeringsprogrammets formulering om ett sektorsövergripande statligt ämbetsverk särskilt viktig: när fenomen och problemen förknippade med dem är omfattande krävs ett sektorsövergripande och brett perspektiv och en tvärsektoriell förståelse också för lösningarna och hanteringen av dem.

Det nya ämbetsverkets riksomfattande karaktär innebär inte att vi överger förståelsen för regionkännedomens betydelse. I regeringsprogrammet har man nedtecknat tryggandet av regional närvaro, av en god anledning. Den regionala närvaron är betydelsefull: när det krävs snabba åtgärder kan vi snabbt vara där. Kännedomen om regionen, dess aktörer och invånare är värdefull och nödvändig i den dialog som förvaltningen i fortsättningen i allt större utsträckning ska föra med sina intressentgrupper. Idealtillståndet vore att vi har en nära regional växelverkan, men kan samordna vår praxis så att den blir enhetlig på riksnivå.

Våra mål är nöjda kunder. Genom tydliga riksomfattande processer kunde vi stöda tjänsternas kvalitet och enhetlighet, vilket också förverkligar rättsstatsprincipen. Snabbhet och effektivitet är också viktiga ur nationalekonomisk synvinkel: till exempel banar kvicka och fördröjningsfria tillståndslösningar för näringslivet en väg för företagen att smidigt producera sina tjänster.

Vi finns till för våra kunder – människor och aktörer. Genomförandet av ett riksomfattande ämbetsverk för tillstånd, styrning och tillsyn i enlighet med regeringsprogrammet skulle göra det möjligt att säkerställa tjänsternas kvalitet och jämlikhet, vilket skulle gynna hela det finländska samhället.

överdirektör Merja Ekqvist
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

RFV:s biblioteksväsende ordnade två till innehållet identiska studieresor till danska bibliotek i augusti och september. I resorna deltog på basen av ansökningar 32 personer från olika bibliotek i landet och som reseledare några biblioteksinspektörer.  

Men varför besöka danska bibliotek? Det finns många likheter mellan biblioteken i Finland och Danmark, men också olikheter. Vi besökte 10 bibliotek både i Köpenhamn och utanför storstadsområdet, nya och arkitektoniskt imponerande bibliotek samt små och medelstora bibliotek, som har utvecklat sina lokaler och sin verksamhet på intressanta sätt. Som teman hade vi valt delaktighet, tillgänglighet, användning av biblioteksutrymmen, självbetjäning, evenemang, tjänster för barn, ungdomar och familjer och läsfrämjande verksamhet. 

Deltagarna var imponerade av hur de danska biblioteken arbetar strategiskt och i samarbete med invånarna i området, hur litteraturen och läsningen lyfts fram i utrymmen och verksamhet och den tydlighet och estetik som präglade både inredning, skyltning och marknadsföring. Bland deltagarna föddes många idéer och intryck för nybyggen, renoveringar, projektverksamhet och det dagliga arbetet. Stationsbibliotek, containerbibliotek, förnyade stora barnavdelningar som kombinerar lek och läsning, hylluppställningar med bokpärmar utåt och fräscha bokutställningar, evenemang och samarbeten väckte uppmärksamhet.  

När man är på resa kan man ofta också bättre upptäcka det goda i det egna landet. Det deltagarna inte ville ta med sig hem var den stora andelen självbetjäningstid och den förminskade andelen bemannad tid och personlig betjäning i en del danska bibliotek.  

Under flera regionala evenemang har deltagarna redan berättat om intryck och tankar från resan. Responsen från deltagarna var mycket positiv, det gällde både program och arrangemang – många tyckte att resan hade varit imponerande, inspirerande och gett krafter för det fortsatta arbetet. Resan erbjöd också möjlighet till kontakt och givande diskussioner med andra resenärer.  

Finansieringen av resan ingick i det verksamhetsunderstöd RFV får för bibliotekens internationella verksamhet från undervisnings- och kulturministeriet.  

Susanne Ahlroth
Överinspektör för bildningsväsendet
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet

Onsdagen 4.10.2023 samlades 80 personer i Tammerfors för att ta del av Skolcoachprojektets slutseminarium. Dagen riktade sig till skolcoacher och andra personer med liknande arbetsbild. Under dagen presenterade Carolina Silin och Nanette Westergård från Novia YH samt Matilda Wrede-Jäntti från Helsingfors universitet sin kartläggning av skolcoacher i Svenskfinland 2022 och skolcoachernas arbetsbild.

Att uppskatta hur många skolcoacher som finns i Svenskfinland och hur deras arbetsbild och arbetsvillkor ser ut är svårt då variationerna är stora. Att lagstiftningen inte reglerar arbetet gör också att det finns ett frirum för tolkning av vad en skolcoach är och ska göra. Skolcoachens arbetstid varierar från 6-45 h/vecka och den beräknade medellönen landade på 2520 € - dock med stor spridning. Arbetsbilden kan dessutom variera mellan skolorna, och så ska det säkert också vara eftersom skolcoacherna kan jobbar i grundskola, på andra stadiet eller på tredje stadiet. Gemensamt är att skolcoachen jobbar förebyggande och främjande med grupper i en skola. I en diskussion under seminariet sade en av deltagarna att hen, på frågan om hur arbetsbilden ser ut, snarare brukar säga vad hen inte är; jag är inte kurator, inte lärare, inte skolpsykolog, inte förälder, inte kompis...

Under ett arbetspass med temat mångprofessionellt arbete blev det tydligt att det allra viktigaste utvecklingsförslaget är en tydlig arbetsbeskrivning som ger tydliga ramar för arbetet – men som samtidigt tillåter flexibilitet. Att lagen och styrdokumentet skulle känna till befattningen skulle underlätta för samtliga. Visserligen önskar många skolcoacher för egen del att arbetsbilden skulle vara klart uttalad, men ännu viktigare för det mångprofessionella arbetet är att alla i en arbetsgemenskap känner till varandras uppgifter. Det är också viktigt att granska gränssnittet mellan de olika yrkesgrupperna, för visst finns det alltid överlappningar då alla arbetar mot ett gemensamt mål. Den här kunskapen når vi i nuläget endast genom att föra diskussionen på det lokala planet. När vi känner till varandras arbetsbilder kan vi samarbeta smidigt med varandra. Jag ber färdigt om ursäkt för min något dammiga referens, men mina tankar vandrar till Johnny i Dirty Dancing som säger: ”This is my dance space. This is your dance space. I don't go into yours, you don't go into mine. You gotta hold the frame.”

Det har varit intressant att ingå i styrgruppen för Novias skolcoachprojekt. Projektet har visat på hur viktigt det är att vi också gör separata lägesanalyser för den svenskspråkiga skolutvecklingen i Finland. Nationellt sett kan en grupp med ~45 skolcoacher kännas som ett marginellt fenomen, men i Svenskfinland är det en betydande yrkesgrupp. Vi har ca 200 skolor med svenska som undervisningsspråk och det skulle betyda att var femte skola har en skolcoach, och i nuläget har antalet skolcoacher därtill ökat. Ifall antalet skolcoacher växer är det viktigt att vi vet vad denna yrkesgrupp ska göra, vilken kompetens som krävs samt hur skolcoachens arbete förhåller sig till de övriga professionerna i skolvärlden. För att arbetet ska fungera behöver vi tydliga ramar och strukturer. Dessa skapas genom politiska beslut. Men till dess kan vi arbeta på det lokala planet för att ge strukturer i nuläget och sedan hålla oss inom de ramarna.

Malin Eriksson
Överinspektör för bildningsväsendet
Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet

Läs mer om Skolcoachprojektet vid Novia YH:

• Svängrum-e: Skolcoachprojektet erbjuder fortbildning och kartlägger skolcoachens arbetsbild
• Novia: Skolcoach - Konstsamfundet, Svenska Kulturfonden

Många av oss vet inte riktigt vad vi ska svara när någon frågar vilka kompetenser vi har. Det är lätt att berätta om genomförda examina och var man har jobbat. Men hur är det med alla andra kompetenser som vi har samlat på oss under olika skeden av vårt liv? Tänker vi ens på att detta kunnande ger ett mervärde i olika sammanhang, inte minst i arbetslivet och i utbildning?

Det är ofta först när vi står inför förändringar som vi börjar reflektera över vårt kunnande. Många av oss är omedvetna om vad vi faktiskt kan, och att vi besitter många ännu oerkända kompetenser, som vi har förvärvat genom arbetslivet, i vardagen, på fritiden, i familjelivet, och genom utbildning med mera. Att ha god kännedom om och en överblick över sina egna kompetenser gör det lättare att gå vidare i arbetslivet. Det europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, Cedefop, har i studier bland annat påvisat att personer som inser att deras kompetenser kan överföras till och användas i andra sammanhang har en bättre chans att orientera sig och navigera i arbetslivet samt byta karriär. Att upptäcka sitt kunnande ökar även motivationen och handlingsförmågan.

Inom livslångt lärande ligger fokus oftast på att människor ska förvärva nya kompetenser. Men i verkligheten handlar det lika mycket om att identifiera och erkänna vilka kompetenser människor redan besitter och kan använda i ett bredare perspektiv, antingen direkt som grund för ett nytt jobb eller för ytterligare kompetensutveckling. Kompetenser, oavsett varifrån de kommer, kan användas i olika sammanhang, och det är viktigt för både individen och samhället att de identifieras och tas i bruk. Vid vägledning av vuxna är kompetenskartläggningar av yttersta vikt, och till en början borde vi fokusera på resurser i stället för brister. Det finns olika modeller för hur man kan genomföra dessa kartläggningar. Så varför inte göra en kompetenskartläggning av ditt kunnande? Om du gräver djupt kommer du att upptäcka vilken potential du besitter.

Vi firar "Upptäck ditt kunnande"-veckan 2–8 oktober. Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, Skols, står bakom initiativet. Syftet är att hjälpa människor och grupper att upptäcka och visa upp sitt kunnande samt att föra upp frågan till allmän diskussion. Skols uppmanar olika aktörer att delta i veckan. Mer information finns på Skols webbsida.

Carola Bryggman
Överinspektör för bildningsväsendet

Pling!

Appen som varit tyst hela sommaren har vaknat ur sitt ide. Först några strömeddelanden under sommarlovets sista veckor, sen lite tätare. Som trebarnsmamma med barn i tre olika skolor kan ni föreställa er hur det är.

Jag öppnar appen, ser vem det gäller, söker fram lektionsanteckningar, suckar, öppnar anteckningen – och blir glad!

Ja, jag blir ju inte glad för att barnet talat högt i klassen utan att markera, men jag blir glad för att läraren formulerat sig så att det är tydligt att jag som förälder vet hur jag förväntas reagera. Misstolka mig inte, det är inte så att jag inte vill ta mitt fostraransvar, men ibland är det faktiskt otydligt vad jag som förälder förväntas göra med informationen jag får.

Vi som gick i skola för så där 30 år sen minns anteckningshäften och hemanmärkningar. Det är vår referensram. Lektionsanteckningar är något annat, men tolkas ofta som anmärkningar. I Wilma kan man välja att färgkoda och benämna anteckningarna på olika sätt. Som inspektör har jag sett en hel uppsjö olika varianter. I tillägg till detta kan en lärare sedan välja att skriva in en kort rad. Det finns alltså oändligt många sätt att använda kommunikationsverktyget och skolan kan välja hur man använder verktyget. Därför är det viktigt att förmedla hur man i just den skolan valt att göra och när man som förälder får anteckningen för information och hur skolan kontaktar dig när du förväntas agera.

Det har hänt att jag misstolkat lärares anteckningar. Det har hänt att jag trott att barnet försöker föra mig bakom ljuset då hen inte alls låtsas förstå vad saken gällt – och senare har det kommit fram att hela klassen fått en anteckning, och mitt barn var frånvarande den lektionen. Det har också hänt att jag funderat vad jag förväntas göra då arbetsdagen avbrutits av ett meddelande om att hen haft kepsen på inomhus, eller vad det nu kan tänkas vara.

Jag tror att man i många fall fortsatt formulera sig som man formulerade sig på anmärkningslapparna, ”försenad 7 min”, ”vägrade gå ut”, ”glömt läxan”. Till skillnad från anmärkningslapparna går anteckningen ut i realtid. På 80-talet samlades anmärkningarna in av klassföreståndare, sammanfattades och då klassföreståndaren ansåg att förseelserna var för många kontaktades hemmet. Klassföreståndaren formulerade sig, kanske på skrivmaskin, undertecknade, skrev adressen och postade brevet.

Idag hinner föräldern läsa meddelandet innan barnet kommit hem. Därför behöver pedagogen vara alert då hen formulerar sig - är anteckningen enbart för kännedom eller förväntas föräldern agera på något sätt? 

Det är nämligen en stor skillnad för en förälder att läsa ”ropade ut svaret i klassen” och ”Kom ihåg att markera när du vill berätta någonting”. Den här gången var anteckningen riktad åt eleven och jag som förälder noterade vad som skett. Jag kunde läsa in att anteckningen var kommunikation mellan lärare och elev och jag som förälder blir antagligen kontaktad ifall det skulle vara frågan om någon större förseelse. Ordningen var återställd.

Jag vet att skoldagen är hektisk, det är tusentals mikrobeslut som ska tas och många gånger ges det inte tid för noggranna anteckningar. Därför är det ännu viktigare att, då tid ges, fundera hur vi som skola vill kommunicera till föräldrarna. Hur vill vi använda våra kommunikationsverktyg? ska lektionsanteckningarna rikta sig till elev eller vårdnadshavare? – och hur kontaktar vi föräldrarna då vi behöver samarbeta kring en elev?

Allt detta bottnar självfallet i värdegrundsarbetet. Vilka värderingar och vilken elevsyn har vi i skolan och hur förmedlas den vidare till familjerna? Vill vi förmedla pekpinnar eller vill vi förmedla omsorg om eleverna – och hur vet vi att det vi kommunicerar landar rätt i hemmen?

Malin Eriksson
Överinspektör för bildningsväsendet

Från och med april 2023 kan också anordnarna av grundläggande konstundervisning använda informationsresursen KOSKI. Det är frivilligt och kräver förstås en del arbete innan systemet kan tas i bruk men ”införandet av studieprestationer i tjänsten Koski stärker den grundläggande konstundervisningens ställning som en viktig aktör inom den finska utbildningssektorn. Med hjälp av tjänsten är det dessutom möjligt att bättre än tidigare synliggöra kunnande som förvärvats inom fleråriga studier i olika konstarter när eleven söker till studier till exempel på andra stadiet eller vid en högskola, eller övergår till arbetslivet” citerar Utbildningsstyrelsen undervisningsrådet Alma Muukka-Marjovuo på sin webbplats.

Anordnarna av grundläggande konstundervisning kan kategoriseras i tre grupper enligt finansieringen, och finansieringen beror på vem som gett anordnaren undervisningstillstånd. Läroanstalter med eget undervisningstillstånd finansieras med statsandelar. I fråga om undervisning som ges inom fria bildningen, närmare bestämt inom arbetar- och medborgarinstituten är det kommunen som har beviljats undervisningstillstånd. Deras verksamhet är statligt finansierad enligt lagen om fritt bildningsarbete, som liknar den ovannämnda finansieringen. Den tredje gruppen består av föreningar och organisationer som ger grundläggande konstundervisning helt utan statlig finansiering. Dessa utbildningsanordnare har fått sitt undervisningstillstånd av kommunen och kallas anskaffad utbildning. Deras finansiering är helt beroende av kommunala bidrag, elevavgifter, och eventuella bidrag från privata stiftelser och fonder. 

Viktigt att elever behandlas likvärdigt

För den enskilda elevens undervisning kanske det inte har någon större skillnad hur administrationen bakom verksamheten ser ut, men ur regionförvaltningsverkets synvinkel har detta stor relevans då vårt övergripande mål är att främja regional jämlikhet. Det är viktigt att alla elever inom grundläggande konstundervisningen behandlas likvärdigt. Därför är det att föredra att alla utbildningsanordnare har möjlighet att föra in elevernas studieprestationer i KOSKI.

Då det gäller anskaffad utbildning är det kommunen som beslutar om utbildningsanordnarens rätt att föra in studieprestationer. En anordnare av grundläggande konstundervisning kan därtill ha undervisningstillstånd från flera kommuner, också därför är det viktigt att alla kommuner handlar likadant så samtliga elever behandlas lika också gällande synliggörande av kunskap i ansökningsprocesser för vidare studier och i samband med arbetsansökningar. 

Tillförlitlig kunskap som bas för politiska beslut

KOSKI är också en viktig informationskälla för olika myndigheter som behöver uppgifterna för sin egen verksamhet, såsom utbildningsanordnare, kommuner, undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen, Folkpensionsanstalten (FPA), Pensionsskyddscentralen, arbetskraftsförvaltning, Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU, finansministeriet, tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), Migrationsverket (Migri) och Statistikcentralen. Genom ett enhetligt system för informationsinsamling får vi tillförlitligare kunskap att bygga politiska beslut på. Enligt det pinfärska regeringsprogrammet finns en lagändring för grundläggande konstundervisning att vänta. Också för en sådan revidering behövs bakgrundskunskap om undervisningen och dess elever. Därför är det viktigt att synliggöra verksamheten genom att införa den i KOSKI.

Malin Eriksson
överinspektör för bildningsväsendet

Då flera av Pargas stads skolbyggnader ungefär samtidigt nått sitt livs ände hade man en chans att tänka utanför boxen då dessa skulle ersättas. Man beslöt därför att bygga en gemensam skolbyggnad för Sarlinska skolan, Paraistenseudun koulu, (som omfattar åk 7-9 på svenska respektive finska) Pargas svenska gymnasium och Paraisten lukio.

Byggnaden som fick namnet Brava Lärcenter kommer alltså att inrymma 4 skolor, två undervisningsspråk och två olika skolformer. Utöver samanvändning av undervisningsutrymmen och specialsalar hoppas man på större synergier mellan de olika språkgrupperna. Pargas är en tvåspråkig ort med en liten majoritet svensktalande men nästan lika stor andel finsktalande invånare. I staden finns redan lösningar där två skolor med olika undervisningsspråk samsas under samma tak och nu ville man utvidga det här konceptet.  

I Pargas fanns ytterligare en skolbyggnad som levt ut sin tid, nämligen Kustregionens utbildningsfastigheters fastighet som inrymmer Axxells yrkesutbildning. Med nästan samma tidtabell uppförs nu en ny fastighet för Axxells verksamhet i anslutning till Brava lärcenter och i den kommer också Optima att ha sin verksamhet.  

RFV:s svenska enhet för bildningsväsendet på skolbesök

Under enhetens sommarmöte passade vi på att besöka byggarbetsplatsen på Skolgatan i Pargas. Bildningschef Ulrika Lundberg och vd Joakim von Bergmann guidade runt oss och försökte på begränsad tid ge oss en uppfattning om hur Pargasungdomarnas framtida skolvardag kommer att se ut. På samma adress kommer ca. 1000 elever och studerande i den allmänbildande undervisningen och yrkesutbildningen att samsas. Det här konceptet är troligen unikt i hela landet och det kommer att bli intressant att göra återbesök då de nya byggnaderna tagits i bruk och den gemensamma verksamhetskulturen formats.  

Regionförvaltningsverket har redan under byggnadsskedet fått frågor från vardera språkgruppen och också vi har tillsammans med våra finska kolleger funderat på skillnaden mellan tvåspråkiga skolor och skolhus med verksamhet på två språk, på ansvarsfördelning och på gemensamma ordnings- och trivselregler. Vi tycker oss också se en växande trend i att bygga gemensamma skolfastigheter på tvåspråkiga orter. För att skapa oss en lägesbild har vi skickat ut en enkät om svensk- och finskspråkiga skolor som delar skolbyggnad och/eller skolgård till de tvåspråkiga kommunerna. Resultaten från den här enkäten kommer vi att sammanställa under hösten. Vi ser framemot att kunna delge de här resultaten då. 

Vi vill också passa på att rikta ett stort tack till Pargas stad och Kustregionens utbildningsfastigheter som bjöd oss statliga tjänstemän att under en dag bokstavligen ta oss ner på verkstadsgolvet. Ett stort lycka till med i bruk tagningen av era nya fastigheter. 

Malin Eriksson
Överinspektör för bildningsväsendet

I de här två blogginläggen har vi samlat nyttig information om tillsynen och klagomålen över social- och hälsovården. Bloggarna hjälper dig också att förstå vilken andel välfärdsområdena (fr.o.m 1.1.2023) har i social- och hälsovårdstillsynen.

Vad är ett tillsynsärende?

Regionförvaltningsverket kan inleda ett tillsynsärende till exempel på basis av anmälan om missförhållanden eller egna observationer. 
 
Utifrån ett tillsynsärende som har kommit till tillsynsmyndighetens kännedom vidtar myndigheten de åtgärder som den anser befogade med tanke på säkerställandet av klient- eller patientsäkerheten eller efterlevnaden av lag. 

Om ärendet inte föranleder särskilda åtgärder hos regionförvaltningsverket kan regionförvaltningsverket bedöma att det finns skäl att delge ärendet till välfärdsområdet som beaktar det i egenkontrollen och tillsynen. 

Regionförvaltningsverkets tillsyn riktas framför allt mot misstänkt lagstridig verksamhet eller verksamhet som äventyrar klientsäkerheten och som till sin art eller omfattning är betydande. Regionförvaltningsverket utreder ärendet i regel när välfärdsområdets egenkontroll eller tillsyn av missförhållanden som antingen gäller den egna verksamheten eller den privata serviceproduktionen inte har varit tillräcklig eller när det är fråga om ett ärende som inte hör till välfärdsområdets behörighet. 

Tillsynsärenden är i regel mer omfattande än klagomål och behandlas på en mer allmän nivå, dvs. så kallad organisationstillsyn. Vid organisationstillsyn behandlas frågor som gäller ordnandet och organiseringen av verksamheten, till exempel personalens antal och struktur, vårdens och tjänstens kvalitet och innehåll samt genomförandet av läkemedelsbehandlingen.

Vi börjar i allmänhet utreda tillsynsärendet genom att låta den som är föremål för tillsynen yttra sig. I samband med hörandet skickar vi i regel alla dokument som lämnats in till oss till exempel i samband med anmälan om missförhållanden och som anknyter till ärendet och ber tillsynsobjektet om en utredning i ärendet. 

Om tillsynsärendet gäller en privat tjänsteproducent ber vi dessutom eventuellt den aktör som ansvarar för att ordna tjänsten, dvs. välfärdsområdet, om ett utlåtande om tillsynsärendet. 

Vi behandlar oftast tillsynsärenden utifrån dokument, men tillsynsärendet kan också innehålla ett inspektionsbesök.

Dokument som ansluter till tillsynsärenden är i regel offentliga senast efter att ärendet har avgjorts. Dokumenten kan ändå i viss mån innehålla sekretessbelagd information.

Vad är ett klagomål?

Med klagomål avses en anmälan till tillsynsmyndigheten om misstänkt försummelse eller felaktig verksamhet. Utöver regionförvaltningsverket undersöker flera olika myndigheter klagomål.

Som klagomål behandlar vi oftast individuella ärenden, det vill säga ärenden som gäller en viss klients eller patients vård, tjänster eller bemötande, vilket skiljer klagomålen från mer omfattande tillsynsärenden.

Regionförvaltningsverket bedömer vilka åtgärder det vidtar med anledning av klagomålet. Om klagomålet inte ger regionförvaltningsverket anledning till åtgärder, meddelar vi i allmänhet klaganden om detta per brev.

Ibland är det mest ändamålsenligt att klientens eller patientens klagomål behandlas som en anmärkning. I ett sådant fall kan vi överföra ärendet till verksamhetsenheten eller välfärdsområdet. De ska besvara anmärkningen skriftligen inom skälig tid och även skicka svaret till regionförvaltningsverket.

Om klagomålet utreds vid regionförvaltningsverket börjar vi utreda ärendet till exempel genom att skaffa dokument eller höra den som är föremål för klagomålet. I samband med hörandet skickar vi i regel alla dokument som lämnats in till den som är föremål för klagomålet och ber om en utredning i ärendet. Regionförvaltningsverket kan också inhämta ett sakkunnigutlåtande i ärendet.

När vi har fått de nödvändiga utredningarna bedömer vi om föremålet för klagomålet har agerat på det sätt som lagen förutsätter och ger ett beslut i ärendet.

Klagomålen är sekretessbelagda även efter att ärendet har avgjorts.

Tillsynens påföljder

Ett brevsvar ges i allmänhet om regionförvaltningsverket har bedömt ärendet och anser att det av klagomålet eller tillsynsärendet inte framgår sådant lagstridigt förfarande eller sådan försummelse som omfattas av regionförvaltningsverkets behörighet och som skulle föranleda åtgärder av regionförvaltningsverket.

Ingen påföljd innebär att utredningarna inte visat på några brister eller att missförhållandet har varit så lindrigt att tillsynsmyndigheten har ansett att det är tillräckligt att i beslutet ge aktören styrning om ett lagenligt förfarande.

Om regionförvaltningsverket utifrån ett inspektionsbesök eller erhållna utredningar konstaterar brister i välfärdsområdets eller den privata tjänsteproducentens verksamhet, kan det i sitt beslut ge administrativ styrning för den fortsatta verksamheten. Former av administrativ styrning är delgivning av uppfattning, uppmärksamgörande och anmärkning, som är den strängaste formen av styrning. Tillsynsmyndigheten kan alltså delge den övervakade sin uppfattning om ett lagenligt förfarande eller göra den övervakade uppmärksam på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och på kraven på god förvaltning. Om denna styrning inte är tillräcklig kan vi ge den övervakade en anmärkning.

Tillsynsmyndigheten kan också uppmana den övervakade att avhjälpa bristen eller missförhållandet.

Regionförvaltningsverket kan till exempel under ett inspektionsbesök också ge muntlig handledning i syfte att vägleda tjänsteproducenten att utan dröjsmål rätta till brister eller missförhållanden i verksamheten. Handledning kan också ges för att identifiera risker i kundens tjänsteprocesser för att förebygga äventyrande av klientsäkerheten.

Som ett sista medel i ett tillsynsärende kan vi meddela organisationen ett förpliktande föreläggande om hur brister eller missförhållanden ska avhjälpas. När vi meddelar ett föreläggande fastställer vi en tidsfrist inom vilken de nödvändiga åtgärderna ska vidtas. Föreläggandet kan stärkas bland annat med vite. För att trygga klient- eller patientsäkerheten kan regionförvaltningsverket också avbryta verksamheten, förbjuda användningen av en tjänsteenhet eller en del av den omedelbart eller återkalla registreringen av en tjänsteproducent eller registreringen av en tjänsteenhet.

Vad avses med proaktiv, planmässig och reaktiv tillsyn samt tillsyn på eget initiativ?

Med proaktiv tillsyn avses privata social- och hälsovårdsproducenters tillstånds- och anmälningsförfarande, där vi bedömer tjänsteproducentens verksamhetsförutsättningar redan innan verksamheten inleds. Vid bedömningen av verksamhetsförutsättningarna beaktar vi till exempel de lokaler där verksamheten är avsedd att genomföras, personalens antal och struktur, verksamhetsidén och målgruppen för verksamheten. 

Med reaktiv tillsyn avses att vi får en anmälan eller ett klagomål om fel eller försummelse hos en producent av social- eller hälsovårdstjänster, dvs. ett missförhållande kan redan ha inträffat, och vi börjar utreda ärendet i efterhand. Regionförvaltningsverket kan också på eget initiativ ta upp ett reaktivt tillsynsärende till behandling till exempel på grund av ett missförhållande som kommit till dess kännedom via medierna. Detta kallas också tillsyn på eget initiativ.

Med planmässig tillsyn avses tillsyn som vi genomför till exempel utifrån en riskbedömning eller med stöd av vår lagstadgade skyldighet utifrån en plan. Vi utför planmässig tillsyn även på basis av tillsynsprogrammet för social- och hälsovården som regionförvaltningsverken och Valvira utarbetat tillsammans.

Överinspektör för socialvården Päivi Vainio och överinspektör Oona Mölsä
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

Bloggen uppdaterad 25.1.2024.

I de här två blogginläggen har vi samlat nyttig information om tillsynen och klagomålen över social- och hälsovården. Bloggarna hjälper dig också att förstå vilken andel välfärdsområdena (fr.o.m 1.1.2023) har i social- och hälsovårdstillsynen.

Vilken myndighet ansvarar för tillsynen över social- och hälsovården?

Tillsynsmyndigheter är Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira och regionförvaltningsverken. Välfärdsområdet betraktas som tillsynsmyndighet endast när det är fråga om tillsyn över privat socialservice enligt lagen om privat socialservice.

Regionförvaltningsverket övervakar inom sitt verksamhetsområde lagenligheten i ordnandet av social- och hälsovården och de tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar och utövar styrning i samband med tillsynen. Regionförvaltningsverket övervakar och styr också de privata social- och hälsovårdstjänster där välfärdsområdet inte fungerar som anordnare.

Valvira styr den verksamhet vid regionförvaltningsverket som syftar till att genomföra, samordna och förenhetliga tillsynen och därmed sammanhängande styrning. Dessutom övervakar Valvira att social- och hälsovården ordnas lagenligt och att de tjänster som omfattas av välfärdsområdenas organiseringsansvar är lagenliga samt utövar tillsynsrelaterad styrning när det är fråga om 

• principiellt viktiga eller vittsyftande frågor,
• frågor som gäller verksamhetsområdena för flera regionförvaltningsverk eller hela landet,
• frågor som har ett väsentligt samband med andra tillsynsärenden som behandlas av Valvira och gäller socialvård eller hälso- och sjukvård eller yrkesutbildade personer inom socialvård eller hälso- och sjukvård,
• frågor som regionförvaltningsverkets tjänstemän för tillsynsärenden är jäviga att behandla.

Även Valvira övervakar och styr de privata social- och hälsovårdstjänster där välfärdsområdet inte fungerar som anordnare.

Vilken roll har välfärdsområdet i tillsynen över social- och hälsovårdstjänsterna?

Från och med början av 2023 har det primära tillsynsansvaret överförts till anordnarna av social- och hälsovårdstjänster, dvs. välfärdsområdena. Med ordnande av tjänster avses bland annat att välfärdsområdet ansvarar för tillgången till social- och hälsovårdstjänster enligt invånarnas servicebehov. För att fullgöra sitt organiseringsansvar kan välfärdsområdet bland annat producera social- och hälsovårdstjänsterna själv, anskaffa dem av en privat producent av social- och hälsovårdstjänster eller ordna tjänsterna med servicesedel. Välfärdsområdena övervakar ordnandet och genomförandet av sina tjänster med hjälp av egenkontroll. Även om välfärdsområdet övervakar de social- och hälsovårdstjänster som det anordnar, används inte namnet tillsynsmyndighet för välfärdsområdet.

Riksdagen har den 28 februari 2023 godkänt lagen om tillsyn över social- och hälsovården. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2024. I och med lagen kommer välfärdsområdets tillsynsskyldighet att med vissa undantag gälla tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar.

Om det i ett ärende som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar framkommer missförhållanden eller brister i verksamheten hos den privata tjänsteproducenten eller dennes underleverantör, ska välfärdsområdet ge tjänsteproducenten styrning eller vid behov be tjänsteproducenten och underleverantören lämna en redogörelse för saken inom en rimlig tidsfrist som välfärdsområdet sätter ut. När missförhållanden eller brister har framkommit ska välfärdsområdet kräva att de avhjälps inom en skälig tidsfrist som sätts ut av välfärdsområdet. Om det är fråga om missförhållanden eller brister som väsentligt äventyrar klient- eller patientsäkerheten ska välfärdsområdet kräva att de korrigeras omedelbart.

Om en privat tjänsteproducent eller dennes underleverantör inte avhjälper missförhållandena eller bristerna inom den tid som välfärdsområdet fastställt ska välfärdsområdet vid behov vidta avtalsrättsliga åtgärder för att sänka eller avstå från att betala ersättning. Om överträdelserna är väsentliga eller om de upprepas ska välfärdsområdet vidta åtgärder för att säga upp eller häva avtalet.

Hur samarbetar välfärdsområdena och regionförvaltningsverken?

Välfärdsområdet ska omedelbart underrätta det regionförvaltningsverk som övervakar tjänsterna om sådana missförhållanden och brister i tjänsteproducentens eller dennes underleverantörs verksamhet som väsentligt äventyrar klient- och patientsäkerheten. På motsvarande sätt om regionförvaltningsverket får information om missförhållanden eller brister i tjänsteproducentens eller dennes underleverantörs verksamhet som väsentligt äventyrar klient- och patientsäkerheten, ska regionförvaltningsverket omedelbart underrätta de välfärdsområden åt vilka tjänsteproducenten producerar tjänster. Dessutom ska välfärdsområdet och regionförvaltningsverket för kännedom sända varandra de inspektionsberättelser som de sammanställt om verksamheten hos en tjänsteproducent som producerar tjänster åt välfärdsområdet eller dennes underleverantör.

Regionförvaltningsverkets uppgift är att främja och säkerställa välfärdsområdenas egenkontroll och ingripa i situationen när välfärdsområdets egenkontroll inte är tillräcklig.

Överinspektör för socialvården Päivi Vainio och överinspektör Oona Mölsä
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

I Finland sker årligen ett stort antal tillbud där en anhörig, en granne eller exempelvis en förbipasserande på ett förtjänstfullt sätt räddar en annan människas liv. Det är troligtvis en av de mest värdefulla gärningar som någon kan göra för en annan person och hens närstående. Gärningen innebär att livet får en fortsättning för den som räddas, men händelsen är även omskakande för den som utfört räddningen. Varje osjälvisk gärning för att rädda en annan människas liv förtjänar att uppmärksammas.

Regionförvaltningsverken tar årligen emot i genomsnitt hundra förslag på mottagare av livräddningsmedalj för sådana händelser som beskrivs ovan. Livräddningsmedaljens anor sträcker sig tillbaka till 1920-talet. Bestämmelser om livräddningsmedaljhelheten finns i republikens presidents förordning om livräddningsmedalj.

Behandlingen av medaljförslagen och utredningen av händelserna har hört till regionförvaltningsverkens uppgifter sedan 2006. Efter regionförvaltningsverkens utlåtanden behandlas förslagen samlat i den livräddningsmedaljnämnd som utnämnts av presidenten och som leds av inrikesministeriet. Nämndens sekreteraruppgifter sköts av Regionförvaltningsverket i Södra Finland.

Höga kriterier för att beviljas livräddningsmedalj

Kriterierna för att beviljas livräddningsmedalj är höga. Av de förslag som kommer in är det ungefär bara vart tionde som livräddningsmedaljnämnden efter sin behandling förordar. Medaljen beviljas av republikens president utgående från inrikesministeriets framställning.

Enligt räddningslagen är var och en som upptäcker en olycka skyldig att efter förmåga vidta räddningsåtgärder. Enligt strafflagen är dessutom var och en skyldig att ge en person som befinner sig i livsfara sådan hjälp som skäligen kan krävas av honom eller henne med beaktande av hans eller hennes möjligheter och situationens art.

För att en livräddningsmedalj ska kunna förordas krävs att det är fråga om en exceptionell händelse och att räddaren agerat särskilt modigt och rådigt. Även den som utför räddningen riskerar ofta sitt eget liv.

Livräddningsmedalj har vanligtvis inte beviljats för till exempel återupplivning, för att slå larm eller för sedvanlig räddning ur vatten, trots att detta är förtjänstfulla och oersättliga gärningar. Att inte beviljas livräddningsmedalj betyder inte att gärningen är mindre betydelsefull. Även då har man gjort det mest betydelsefulla: räddat en annan människas liv.

Även om en händelse inte uppfyller villkoren för livräddningsmedalj kan den uppfylla villkoren för andra typer av erkännanden. I Finland ger olika myndigheter, såsom räddningsverken och polisen, olika slags erkännanden för förtjänstfulla gärningar som utförts för att rädda en annan människas liv. Även Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund (FSL) kan bevilja ett livräddningsmärke till någon som räddat en annan människa från drunkning. Finlands Röda Kors har också egna utmärkelser för förtjänstfulla gärningar.

Varje handling som räddar en annan människas liv förtjänar erkännande.

Räddningsöverinspektörer Johanna Koskela och Eero Nyman
​​​​​​​Regionförvaltningsverket i Södra Finland