Publiceringsdatum
1.7.2020 9.00
Blogg
För tillfället är ett förslag till lag om ett försök med tvåårig förskoleundervisning och lag om ändring av lagen om småbarnspedagogik på remissrunda. Regionförvaltningsverket har beretts möjlighet att kommentera förslaget.
Vad är det man vill åstadkomma med tvåårig förskola?
Ett av målen är att öka 5-åriga barns deltagande i planmässig fostran och undervisning. I Finland deltar ca 87,8% i jämförelse med de övriga EU-länderna där medeltalet är 95,4%. De övriga nordiska länderna ligger på en ännu högre deltagarprocent än medeltalet.
Utöver det här vill man utreda kontinuiteten mellan förskoleundervisningen och den inledande undervisningen. Det är bra att man vill arbeta för smidiga övergångar. Jag kan ändå tycka att det ur barnets och familjernas perspektiv skulle vara ännu viktigare att se lärstigen som en helhet och arbeta för att lärstigen som går genom småbarnspedagogik, förskola, grundläggande undervisning och andra stadiets utbildning o.s.v. skulle ses som en fortlöpande verksamhet.
Småbarnspedagogiken styrs av lagen om småbarnspedagogik medan lagen om grundläggande undervisning styr förskoleverksamheten. Det här betyder att förskolan har samma regelverk om elevhälsa, stödundervisning, skolskjutsar, måltider, närskolepricipen, personalstyrkan och inte minst läroplikten. Nu finns en vilja att också 5-åringarna skulle åtnjuta dessa. Inom småbarnspedagogiken finns striktare reglering kring personalstyrka och gruppstorlekar, barnens hälsa följs upp av barnrådgivningen och föräldrarna kan önska plats inom småbarnpedagogiken, så att familjelogistiken blir den smidigaste för familjen som helhet. Härtill har regionförvaltningsverket ett tillsynsmandat inom småbarnspedagogiken medan tillsynsmandatet enbart sträcker sig till elevhälsan inom grundläggande undervisningen.
Två i sig goda system mot varandra
Vi har alltså två goda system och nu funderar vi på var femåringarna har det bäst. Vi står som åsnan mellan två hötappar och vet inte vilket system vi ska välja. Jag tror inte man direkt kan ställa systemen mot varandra, utan man måste se till barnets vardag. Ifall barnet som går i förskola och har behov av kompletterande småbarnspedagogik, kanske också av skiftomsorg, kommer barnets dag i den ledda verksamheten att styras av två olika lagar. Visserligen lyfter man i båda lagarna fram att dessa verksamhetsformer ska fungera parallellt och så att verksamheten ordnas utgående från barnets bästa.
Ur anordnarperspektiv är det här ett osmidigt arrangemang och det är svårt att veta vilken lag som gäller under vilken del av dagen. I själva verksamheten kanske de här skarvarna inte syns, men då det kommer till informationsöverföring, rätten till stöd eller skjutsförmåner kan det uppstå situationer av förvirring. Det finns en lång rad situationer jag kunde lista här för att exemplifiera. En sådan lista i sig visar på att ett system där ett barn hamnar i kläm mellan paragrafer inte är ett bra system. Jag hoppas därför att finska staten aktivt skulle arbeta för att småbarnspedagogiken och grundläggande undervisningen med förskolan skulle lyda under samma lag i framtiden. Jag ser det här som den enda möjligheten till att skapa en kontinuitet i lärstigen. Om vi kunde sammanföra hötapparna så skulle inte åsnan behöva välja.
Utgående från barnets bästa
Barnet bryr sig inte om lagar och paragrafer, därför måste vi vuxna ta ställning utgående från barnets perspektiv. Vi måste kunna se hur ett regelsystem och styrdokument påverkar barnets vardag. Det är också utgående från barnet som regionförvaltningsverket skriver sitt remissutlåtande till förslag till lag om ett försök med tvåårig förskoleundervisning och lag om ändring av lagen om småbarnspedagogik.
